Senaste kommentarerna i forumet

ska lära mig se lärande och utveckling på min fortsatta livsbana!
Kram

.

... att det där mötet nu är avklarat. Och vad bra att din kollega hade civilkurage. Kanske kan du börja landa lite mer efter det här, komma in i vardagen igen. Fint att läsa att du tar nya tag. Kram på dig.

Ska försöka blicka framåt mot nya tider. Lämna skiten bakom mig.

Läkaren kommer att älska dig, för du har ju redan ordnat allt.
Sen tycker jag din chef skall skickas på kurs, vadå besviken och chockad. Tror hela forumet är både chockade och besvikna på hur hon hanterar en anställd,
men släpp allt detta och håll fokus på dig själv/L

Min fackliga kollega hade tydligen idag givit mina två rektorer en avhyvling i deras bemötande mot mig i måndags. Deras försvar var att de var besvikna och chockade över mitt återfall. Jag fick två dagars löneavdrag trots att jag var i jobb en dag. orkar inte käfta. Dömd på förhand trots vittne. Sedan fick jag en skriftlig varning, lite nedlåtande kommentarer från min chef. Sedan ska jag träffa företagshälsan previa för diskussion kring rehabåtgärder.

Just nu är jag tom men tiden läker alla sår och jag får försöka komma på banan igen. Knacka den där kille på huvudet och fråga lite saker.

Att känna sig uslast av alla usla är ingen uppbyggande känsla. Den urholkar in till märgen och in i den också. Kväver livslusten. Men grejen är att du har inte tid att ta livet av dig, förstår du, eftersom du har uppgifter att utföra.

1. Inse att dina tankar inte är du. Du tänker dom, du är dom inte. Samma sak med andras tyckanden och tänkanden om dig. Du är inte deras åsikt om dig. Du säger att du tänker väldigt mycket. Bryt det mönstret. Hitta vägar för att komma dig ut ur det fängelse dina tankar spärrar in dig i.

2. Byt perspektiv. Okej, du klev utanför banan. Nu är du på banan igen. Med familjen kvar, med jobbet kvar, med hemmet kvar, med livet i behåll och utan att ha tagit ihjäl någon annan. Det är bra grejer du har kvar i ditt liv. Se dom.

3. Se till att centrera dig i nuet. Gå inte så mycket bakåt, gå inte så mycket framåt. Var just nu där du är just nu.

4. Kom ihåg sinnesrobönen. "Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden."

5. Tillämpa sinnesrobönen.

Du är fin, aeromagnus. Se det. (Punkt nummer sex på listan.)

Kram

Kan du för en stund se dig själv utifrån dig själv, vad skulle du säga till den killen.
Antar att man även i lärarförbundet, röstar fram förtroendevalda och det tyder på att du har ett högt förtroende.
Så nu hjälps vi åt och lyfter upp killen som hamnat i träsket och sätter honom på vägen.
Så buss på dem och styrkekram/L

vill inte infinna sig... så det blir en hälsning och en kram! / mt

Pratade med min regionombudsman på facket. Hon ska göra vad hon kan men hon misstänker att varningen kan bli svår att undgå. Jag orkar inte mer, vill bara fortsätta med mitt liv, mitt jobb och min nykterhet och arbete med att hålla mig nykter. Medicinering, AA och psykologsamtal. Vad kan man göra mer själv? Funderar varje natt på varför det hände? Hur det kunde hända? Hur dum i huvudet jag är/var? Just nu lägger jag över allt på mig själv. Känner mig som en usel människa. Usel make, usel pappa, usel lärare, usel ordförande. Ja usel helt enkelt. Jag vet att jag inte ska tänka så men jag gör det i alla fall. Att fly från denna jord ligger och mal i tankarna men något hindrar mig. Min familj, mitt jobb och mina elever.
Tårarna rullar varje dag i bilen på väg hem. Vad har du gjort din idiot dunkar det i mitt huvud?
Just nu har jag ett sådant självförakt som jag aldrig haft innan. Jag verkligen hatar mig själv och mina taskiga val. Ändå försöker jag blicka framåt.

Ursäkta mitt destruktiva inlägg.

Över att du är tillbaka och "hör av dig" här.

Jag tänkte på dig i går kväll ska du veta.

Var snäll mot dig själv.
Var snäll mot dig själv.
Var snäll mot dig själv.

Ursäkta tjatet men jag vill verkligen att du ska vara just det.

Kram

jag blir berörd av era kommentarer, och stöd. Tack snälla ni.
Ebba, jag ska verkligen försöka vara snäll. Det är svårt.

Nyckelpigan, du har rätt, vägen är ju inte spikrak. Jag tänker inte låta återfallet bli en ursäkt, ringde min samtalsmänniska och fick en tid på fredag. Nu går vi till botten med varför min självkänsla är så jäkla låg.

Leverjag, dina ord ger mig orken och knuffen att trösta mig. Det är inte första gången du hjälper mig och för det är jag tacksam. Jag kan om jag vill, repeat om och om igen. "Du lär dig". Tack snälla.

Jackofhearts, jag tror jag ska sluta räkna dagar. Nu får nykterheten bara lunka på. Dag in och dag ut. Envis vinner, eller hur det nu löd igen...

I morgon forsätter jag nyktert igen (är Ifs redan nykter nu, men sömnlös). Ska försöka göra en kedjeanalys på varför det blev som det blev. Lägga upp en plan kring vad jag kan göra för att börja tycka om mig, eller iallafall be min samtalsmänniska om hur man kan göra det. Eller Google...
Och jag måste verkligen ta tag i min kost, jag vill inte se ut såhär. Jag skäms över min kropp, jag skäms över att jag skäms över min kropp. Ni vet girlpower och hela den där faderutten. Alternativt ta upp varför jag skäms över mitt utseende med samtalsmänniskan oxå... Många bäckar små.
Tack för ert stöd, det visar mig vägen till marken igen.

Megakram
Studenten

Gör inte det! Lyssna på de kloka kvinnorna som redan skrivit till dig för de har alla rätt i det de skriver. Det sitter i huvudet på dig. Du är har inte tappat fotfästet och du är inte otillräcklig.
Försök att inte räkna dagarna som om allting hänger på just hur många dagar du varit nykter. Du har ju gjort en imponerande förändring och den räknas lika mycket fortfarande. Du har inte förstört någonting, inte börjat om på någon ruta 1. Du har fallit, det gör de flesta någon gång. Res på dig och var stolt över den förändring du redan gjort istället för att slå på dig själv och känna dig otillräcklig. Det är du inte. Försök ta dig ur och ångesten så snabbt som möjligt och ge inte upp. Styrka till dig. Kram

Lycka till i morgon med mötet och hoppas att de uppför sig som normala chefer gör/L

Nu får du bestämma dig att slå bort de där negativa tankarna. De finns bara i ditt huvud,. Det är inte sanningen! Jag yogade idag och tänkte nu på det läraren sa. "Vi är inte våra tankar och känslor." De lurar dig! Du duger och är alldeles perfekt som du är!!

Du har lyckats jättebra och måste nu vara snäll mot dig själv. Trösta dig själv, se allt det bra du gjort. Läs din tråd. Bädda ner dig, lyssna på något lugnt och skönt. Andas djupt. Ta dig ur ångesten/lindra den så snabbt du kan. Inte säger vi till ett barn att ge upp för att de ramlat när de försöker lära sig cykla. Försök igen och igen. Du håller på att träna och det går bra. Du ramlade. Du lär dig. Du är jättebra. Ny dag och nya tag imorgon. Du kan om du vill, eller hur?

Var snäll mot dig själv nu och stora kramar från mig! ?

Hej! Jag förstår att du har det tufft nu... Jag har också fallit under resans gång och rasat ner i det där hålet av svart självhat och förebråelser... Jag valde dock att försöka sluta sparka på mig själv - se allt det andra bra jag gjort och fortsätta på den vägen, inte låta återfallet vara en ursäkt att fortsätta. Jag har läst din tråd och du har ju en massa bra att luta dig mot! Läs tråden själv om du behöver bli påmind! Ett tag efter återfallet bleknade det bort, inte så att jag vill tillåta mig fler, men allt bra jag gjort var det som lyste starkast. Vägen är sällan spikrak, det är inte att vi faller som är det viktigaste utan vad vi gör efteråt. Nästa gång vet du att du inte kan ta ett glas ensam (eller alls), det är en förrädisk "vän" vi har som hela tiden viskar i våra öron... Du är värd att må bra och ha ett bra liv! Stor kram

Sminka av dig, drick vatten och bädda ner dig.

Var snäll mot dig nu.

Kram Ebba

Idag blev en till onykter dag.
Käns som om att jag tappat greppet om marken.
Orkar verkligen inte med min jargong i huvudet. Du är fet, du kan inte ha några kläder på dig. Du är dålig. Dina resultat i skolan är otillräckliga. Du har inga vänner. Du är värdelös. Du borde... Jag borde jag borde jag borde hit och dit. det finns så mycket jag borde. Jag är uppenbarligen inte tillräcklig för mig själv. Aldrig tillräcklig. är för ful för att gå ut, är för fel för att passa i några kläder i garderoben. Blir mannens mjukisbyxor och en pjamaströja idag igen. Orkar inte öppna böckerna, känner hur inlämningsdatumet till tentan kommer närmre och närmre. får en tyst panik inombords. stänger ögonen och andas ut. tänder en cigg. pallar inte.

Händerna skakar igen. ska det verkligen bara ta 3 dagar att tappa hela fotfästet? Otillräcklig ekar i huvudet. Otillräcklig för vad frågar jag tillbaka.
Orkar inte. Orkar inte vara stark. vill lägga mig i en boll på golvet. vill gråta/skrika/hulka/slå, istället sitter jag här.
Ska ta på mig smink, dricka upp mitt vin, leka lycklig. Verka normal igen. "jag mår bra!"... tack som frågar....

När vi är rädda för att bli avvisade och bortvalda, så kan det hända att vi själva väljer bort, för att slippa smärtan och skammen..
Att vi själva förnekar att vi vill vara med..

Det är en sorts "skydd"/säkerhet, mot att bli sårad och besviken..
Om jag själv ställer mig utanför (och låtsas att jag inte bryr mig om/är intresserad) så kan de i alla fall inte "triumfera" med att kasta ut mig/säga att jag inte får vara med..
(lite av "det är ändå surt sa räven..)

Alltså så kan man reagera med ett : Det där töntiga gänget (som jag själv inbillar mig att jag inte riktigt platsar i) vill jag nog ändå inte tillhöra..(även om jag är nyfiken) Jag säger helt enkel att de är skitfåniga så ingen tror att jag vill vara med (när jag ändå inte tror att jag får eller blir vald..)

Jag hade ett barn, som iofs, inte tyckte att fotboll var det roligaste i livet, men som hävdade att de andra var skitfåniga som jämt skulle sparka boll som hen "hatade" på rasterna..

Det visade sig att hen var ett blygt barn, som inte hade förmåga att "ta för sig" och självmant be att få vara med..
Hen hade visserligen frågat en gång för länge sedan, men då fått till svar "Nej vi är redan fullt, så du kan inte vara med..

Hen tolkade det som att de andra barnen inte tyckte om hen. Och gick undan..
När lärarna sedan frågade, så skämdes hen och sa att hen inte "gillade" bollspel.. Rädd att uppmärksamhet och vuxnas krav skulle få kamraterna att reagera negativt. (ibland krävs så lite för att något ska utvecklas till "mobbing")

När vi sedan började nysta lite i det här så visade det sig att det var ett missförstånd och hen fick visst vara med..
Nej, hen tyckte inte att det bästa i livet var att sparka boll, men hen gillade faktiskt att vara med i gemenskapen.. ( Och hen slutade att säga att hen "hatade" bollspel, för ibland så behöver man ju inte alls tala om vad man tycker..)

För fortsätter man att alltid tacka nej, så slutar folk till slut att fråga.. Och reder man aldrig ut saker genom att fråga, så kan man få gå med en inre lögn och falsk föreställning om hur saker förhåller sig hela livet..

Ja det kostar ett visst mod! Men det är ibland bättre att veta, än sväva i en gnagande ovisshet..

Ett tu tre så låg tydligen även jag i diket på resans väg. Reser mig upp igen och borstar bort dammet.
Vad tar jag med mig?... 1, Jag kan inte "bara" ta ett glas när jag är ensam. 2, det är puckat att fira sin nykterhet med "ett glas" alkohol.
3, att vara bakis är fruktansvärt. 4, jag får uppenbarligen mer ångest dagarna efter jag druckit.

Det gör lite ont i mig att ha brutit min nykterhet. Jag försöker att se det som ett minus ett (1) i resan, men det är svårare denna gången.
känner mig allmänt ledsen och låg.
Nu blir det plugg hela dagen, ligger efter med skolan som vanligt.

Kram studenten

Så glad att höra att ångesten är lågt borta nu för dig! Jag har mått pyton och allt hände samtidigt så det blev stök, smärta, stress och oro på varandra och det kändes som en evighet. Fortfarande inte bra men bättre i huvudet och lugnare runt omkring. Sol, ledig och jag ser fram emot promenad och lite frihet idag. Som en andhämtning efter en lång period. Tycker du om att lyfta skrot? Tror alla mår bra av att träna sin lekamen och få lite känsla av nyfunnen styrka.

Men din granne verkar ju ha hundfobi. Stackars människa. hoppas att hon flyttar för er skull. Det hände ngt förra veckan SM hade med hundar att göra så att den lite mer långväga granne och jag språkades vid och d fick hon chansen att förklara ett riktigt dåligt beteende hennes familjemedlem visade när min hund var yngre. Deras är farlig om andra hundar kommer för nära men går jättebra att ha lös. Vi andra ska koppla hunden när de går förbi huset.?! Tror det där har gnagt i grannen så hen passade på i farten att förklara liksom. Ja, ja. Det är mycket med grannar. Vi håller lagom avstånd till de flesta så slipper man intriger med. :-)

Hoppas du får en kanonfin dag idag och jag vill väldigt gärna fika ihop. Känner ofta så Vilja.

Kramar ?❄️☀️

Hej! Till det vidare livet tack :)

Tyvärr så hyser jag ingen större tilltro till varken min chef eller arbetsgivare. Jag förstår att de är besvikna och det blir konsekvenser. Dock känns det som att nu har man chans att ge igen och då gå all in. Jag hoppas jag blir positivt övertaskad men jag tvivlar. Inatt har det varit lite sömn och jag funderar mycket.

med en bra dag! Önskar dig många, många fler fina dagar. Någon har sagt att den vackraste rörelsen är att få se en människa resa sig efter ett fall. Jag önskar verkligen att dina chef och andra närvarande på mötet imorgon har tvättat ögonen ordentligt och ser dig som den du är idag. Ser och fattar att 'problemet' med dig är noll och intet jämfört med allt som inte 'visar sig'. Det finns garanterat problembeteenden på vilken stor arbetsplats som helst och det största bekymret är de problem som lever i det fördolda. Du har min djupaste respekt! Allt det bästa till dig! / mt

Ja möte med arbetsgivaren kl 16 torsdag.