Senaste kommentarerna i forumet

av min tråd Mick.

Jag har läst lite i din tråd. Du kämpar på tappert och skaffar dig fler och fler erfarenheter.

Ett litet råd i all välmening. Var inte rädd och oroa dig i förväg för kommande sug och tankar på alkohol. De kommer helt naturligt som ett brev på posten om man skaffat sig nån form av beroende. Precis som andra drifter och behov. Försök istället att förbereda dig mentalt i förväg på att de kommer så du kan få ett övertag. Försök också om det går att undvika miljöer/situationer som triggar sug den första tiden.

Fortsätt kämpa, du kommer att lyckas

Så härligt att läsa om hur bra det går för dig och inom vilka områden du upplever att saker börjar falla på plats.
Stor kram till dig.

Vilken fantastisk tråd du har, jag tar till mig av dina erfarenheter av att leva ett nyktert liv.
Fantastiskt bra jobbat...

Nu har jag sett programmet, intressant! Jag vet inte om jag riktigt gillar Holknekt men han verkar ärlig och öppen. Det viktiga han lärde mej är att det inte går att dricka alkohol igen om man druckit sej till ett beroende. Och det underströk han väldigt tydligt igen i slutet av programmet. Förutom att han själv är ett bra exempel på det. Alkoholister lyssnar så gärna på andra slags rapporter; dom som förespråkar att man kan lära sej dricka måttligt. Varför krångla till livet med sånt? Och risken är så stor. Det är ett litet fåtal som kan lära om. Bättre att inse fakta och lära sej leva utan alkohol.

Hälsningar till Frihet också. Bra namn. Jag har läst din tråd om dina bekymmer. Inget blir lättare med alkohol, endast kortvarigt. Håll ut!

du vill se programmet http://www.svtplay.se/video/11266610/min-sanning/min-sanning-per-holkne…
Fint att läsa hur ditt liv ser ut idag! Detsamma har hänt här, vi har alkoholfria eller -låga drycker men oftast blir det vatten. Med eller utan bubblor. Minns att du åt LCHF, det gör jag också sen ett par år. Det är knepigt att välja bort kaffebröd o dylikt. Det händer att folk tar illa upp då de vill bjuda. Hur hanterar du det?
Ha det fortsatt gott / mt

Jag har nog samma anledning som många andra här inne , viljan att sluta dricka. Jag har ju genom åren försökt med alla varianter av kontroll när det gäller a, men alla med lika dåliga resultat. Jag vet idag att mitt beroende är ärftligt, sitter i generna och har dessutom fått hjälp av för mkt drickande. Den stora förändringen kom nog i våras/somras när jag på riktigt fattade att alkohol inte är för mig. När jag och mina anhöriga såg vart det barkade hän. När mina pinsamma beteenden på fyllan höll på att äta upp mig, och till sisi men inte minst... när jag fattade att jag var absolut maktlös inför a. Jag insåg oxå att jag behövde hjälp, och tog den, vilket jag inte gjort förut. Det känns som att hela vägen hit har varit ett stort uppvaknande och att för min del har jag behövt alla bakslag och eländigheter för att inse att jag har sjukdomen alkoholism. Och att jag inte vill dricka , jag vill bli fri från dessa kedjor som minimerar och förstör mig. Orken som tryter, intresset som bara inkluderar alkohol. Avståndstagandet från livet och anhöriga. Det får sådana öerhörda konsekvenser att dricka, så det är helt enkelt inte värt det. Nu har jag ju inte varit nykter allt för länge, men faktum är att relationerna , tröttheten, ointresset för andra, lättnaden och glädjen redan börjar ta form igen i mitt liv som nykter. Det går sakta, lite grann kommer livet tillbaka och jag känner en nyfikenhet på livet igen. Kroppen o knoppen återhämtar sig, och därmed inte sagt att allt är bra. Jag måste nu möta mig själv och se o lära känna mig själv, vilket kan vara nog så smärtsamt. Idag lovar jag inte ett nyktert liv, utan bara 24 h itaget. Det är lagom för mig. En dag i taget. Och viljan finns där att vara nykter , så jag kör bara på helt enkelt. Och det fungerar hittills. Kramizar

...så tack för dina rader om det. Att det gick att klara nykter. Stärker mig! Ja det är dags att jag oxå lär mig av mina läxor.
Du inspirerar! Med din resa, med den trygghet och lugn som kommer ur dina rader.

Du känner igen allt och lite till säger du. Jag kunde nog berätta en hel del "lite till" också, haha, men vi vet nog alla hur det är. Det som jag skulle vilja tillägga efter att ha läst lite på forum nu är att det enda sättet för mej att förlåta mej själv var att bli nykter. Genom att bli nykter kan såren läkas, både kroppsligt men särskilt själsligt. De förlorade åren är inte förlorade om jag lärt mej av det. Om jag blivit starkare och klokare. Kanske behövde jag såna läxor.

Kul att se dej! Jag skrev just ett inlägg i min tråd, kände för att lyfta den. Tyvärr såg jag inte Holknekt, jag försöker hålla mej uppdaterad om honom. Jag tror inte han klarat nykterheten så bra på sistone, läste att han åkt för sjöfylla för att han druckit starköl till lunch. Tja det är inte lätt och allra minst då man inte får vara anonym. Han har varit och är fortfarande en viktig förebild för mej. Att inte göra en Holknektare och tro att det är lugnt att ta ett glas vin. Ha det fortsatt gott!

Hej Santorini. Jag förstår till 100% vilken resa du gjort. Jag känner igen precis allting och lite till. Jag blir så inspirerad av dina rader. Känner mig stärkt i själen och ännu mer fast besluten att få ordning på min tillvaro. Skapa lite trygghet, harmoni etc.

För tre och en halv månad sedan slutade jag snusa. Det trodde jag aldrig att jag skulle klara av. Senaste åren snusade jag snarast besatt (likt min fixering vid alkohol). Jag slog mig själv ständigt på fickorna för att kolla att jag hade snusdosan där och jag hann inte lägga ut den ena snusen förrän nästa skulle in. Till slut var nyttjandet inte förenat med någon som helst njutning utan endast ett tvångsmässigt, maniskt beteende. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna sluta och det är egentligen först nu efter mer än 3 månader som jag inte tänker på det hela tiden.

Jag ska försöka dra lite lärdom om hur jag lyckades ta mig ur nikotinberoendet och använda det tankesättet även när det gäller A. Jag tror att jag är mogen nu. Tack än en gång, Santorini, för att du berättar ur ditt hjärta och stärker och inspirerar oss andra.
Nu ska jag ut och gå i det vackra vädret.
Tjalle

Jag har det fortsatt bara bra med nykterheten. Annars också har det lugnat ner sej. Läser Muränans hälsning till mej, tack för de goda råden! Jag har nog dokumenterat det jag utsatts för och det kom tyvärr till användning. Jag stämdes till tingsrätten av min narcissist, ironiskt nog var det jag som blev stämd för trakasserier! Nå det blev ju inget av det, hon hade inga bevis (eftersom jag inte gjort nåt) medan jag har mängder. Efter det har det varit lugnt och jag hoppas det förblir så. Men jag är starkare och klarar mej nog. Kostat har det, både advokatkostnader och psykiskt. Men bara man inte blir bitter så är det utvecklande.

Jag går nu i terapi och det känns bra, utvecklande. Det borde jag kanske gjort tidigare men nu bearbetar jag också nykterheten kan man säga. Jag känner att det var ingen liten sak att klara av att bli nykter. Terapeuten bekräftar vilken styrka det var. Bara så ni vet, ni som ännu kämpar, det är inte lätt. När jag klarat av det klarar jag vad som helst känner jag. Och allt skulle ha varit mycket värre om jag varit slav under alkoholen fortfarande.

Jag tänkte att jag varit fyra år nykter men nej, det är redan fyra och ett halvt år. Den här tiden för fem år sen var jag på väg mot min botten. Nyårsafton är inte min bästa tid, kvällen blir för lång och man hinner dricka för mycket. Flera nyårsaftnar har spårat ur totalt. Jag har två gånger slagit upp ett ögonbryn och gått med blåtira ett par veckor. Vilken skam! Jag har ett lillfinger som jag brutit ur led så det är krokigt. Kunde säkert fixats men jag täcktes inte gå till läkare. Ena tummen har också krosskador men tack och lov har jag ingen värk. Jag tittar på mina skavanker ibland och tänker att jag kom ändå billigt undan. Jag slutade efter nyårsafton för fem år sen men tog ännu ett återfall på våren innan den slutliga botten. Verkligen såna bottennapp den sista tiden så jag glömmer dem inte men tänker inte på det längre "till vardags". Mitt viktigaste beslut är nog att aldrig dricka alkohol mer, på inga villkor. Under inga omständigheter. Ett tag köpte jag alkoholfritt vin, aldrig mer än 0,5%. Men jag har slutat med det också. Ingen större vits, det var alkoholen jag ville åt. Berusningen. Så nu dricker jag lika gärna vatten.

Den som känner mej kan aldrig tro hur nere på botten jag var. Ingen vet det, ja utom ni då. Min man har naturligtvis sett en del men han vet inte hur mycket jag drack till vardags då han var bortrest på jobb. Det är rent otroligt att jag klarat att dölja det. Jag tänker att nån måste misstänkt nåt på mitt jobb. Jag måste ha luktat bakfylla. Jag var ju också hemma ibland men inte ofta. Jag kunde åkt för rattfylla på dagen efterkörning. Jag har haft tur i alla fall. Och nu är jag så lättad när jag tänker på hur enkelt livet blivit. Aldrig ångest på morrontimmarna, aldrig skam och oron över minnesluckorna. Har jag ringt nån? Vad hände? Jag har vaknat i soffan mitt i natten med kläderna på. Skaka på boxen och bedöma hur mycket jag egentligen drack. Ösregn på morron men jag vågar inte ta bilen till jobbet. Usch, jag blir kallsvettig bara att tänka på det! Förutom allt det praktiska, att alltid se till att det finns tillräckligt med vin så det inte blir för lite. Skammen på min lilla ort där det bara finns ett systembolag och jag bezhövde mera vin på måndan. Puh, det är över!

Jag vill att ni som fortfarande är fast ska förstå att ni är inte ensamma eller unika. Just igenkänningsfaktorn hjälpte mej väldigt mycket. Jag är inte galen, det är så här missbruk ser ut i de flesta fall. Man behöver inte sitta på en parkbänk utan kanske de flesta fall är bland oss som är välfungerande i samhället. Men det går att komma ur och livet blir alls inte trist utan alkohol. Väg för- och nackdelar och fundera på vad som verkar mest trist. Visst, ibland skulle jag vilja vara "normal" och kunna ta ett glas vin. Men nu är det så här och det är inte värre än att vara laktosintolerant eller nötallergiker. Man lever ett utmärkt liv utan alkohol.

Jag kan tänka mig att du, precis som jag, känner en större trygghet och säkerhet i nykterheten nu när du varit fri såpass länge.
Tiden som de första dagarna rör sig i snigelfart när man kämpar med ångest och abstinens, rullar på snabbare när man varit nykter länge. Det blir en normal tillvaro att vara nykter och fri.
Det dagliga arbetet med att bevara nykterheten, kan man göra till en självklar rutin. Jag har alltid en stund på morgonen, en ställtid inför dagen. Det fungerar bra.
Positivt att det tillkommit flera nya på forumet, som dessutom verkar göra seriösa och grundliga försök att bli fria från sprit-bojorna.
Forum-andan hjälper många!

Ha en bra dag Jullan. Kramar!

Imponerande, stort grattis till dig.
Frågan som Skamsen skrev är jag också nyfiken på.
Jag har ju redan känt av stora vinster i måendet, men nyfiken på hur det känns efter 100.
kram

Imponeras! Och tack - du inspirerar.
Vad är din främsta vinst just nu med nykterheten? Och vad var främsta anledningen till att du ville sluta dricka? Vill du dela det med mig/oss?

Tror inte att det var allvar

Även min dotter sa när jag kom med mitt sjuhundraelfte förlåt mig igen
och mina uttalanden om att jag var världens sämsta mamma...

Hon tittar då på mig och säger, det spelar ingen roll.
Du är MIN mamma och jag kommer aldrig skämmas för dig.

Hoppas det var mitt sista förbannade förlåt för 56 dagars sedan.
Dock mycket tillit kvar att bygga upp igen.
Märker oro så fort jag inte svarar i mobilen eller på hennes sms direkt.

Svarar jag inte inom 1 minut så kommer det snabbt ett sms med:
MAMMA??????

Barn ska inte behöva ha den känslan.
Det är SÅ fel att de ska behöva känna denna oro i kroppen.

Jag fick en staty med texten "Du är den bästa mamman i världen" av min son för ca 2 år sedan. Fick den på mors dag med kaffe på sängen. Jag var bakfull som vanligt, och kände skammen och skulden ännu värre när jag fick denna present. Tänkte att för min son, oavsett hur mycket jag drack, så var jag den bästa mamman. Nu tittar jag på statyn och kan känna att nu är jag faktiskt värd den...

Ja du, det var en jobbig händelse. Men det visar ju också vilket h..e det kan vara med alkoholen och dess baksidor.
Vi är flera här på forumet som gjort dumma saker i fyllan. Som gett svår ångest och skamkänslor.
Men om man kommit till vägs ände med drickandet, och önskar sluta, så kan dessa negativa upplevelser vara något positivt. De kan hjälpa oss att få tillräcklig insikt och övertygelse om att drickandet bara leder till elände på sikt, och få oss att bestämma oss för ett nyktert liv.

Inledningsvis kan det vara svårt att vara nykter. Längtan och saknaden efter alkoholen kan bli stor, sugen kan vara svåra, etc. Men då kan man låta tankarna gå vidare till allt det negativa som drickandet lett till.

Så om du är mogen för att pröva ett nyktert liv, kan du få hjälp och stöd här inne. Läs och skriv, det hjälper mycket.

Lycka till. Allt kan bara bli bättre utan alkohol.

Läste det du skrivit och det slog mig att det faktiskt i dagarna är över sex år sedan jag hittade hit första gången. Känns verkligen som en evighet sedan.
Glad idag för nykterheten, det enda som ibland grämer mig är väl att det inte gick på första försöket. Tre onödiga år av allt mer påtagligt lidande..

Men nu är nu och bra är väl det ;-) Hoppas du får en fin advent, kanske ses vi i filosofiska rummet, är säkert allt bra dammigt där nu :-)
Hälsa gubben så gott!

Kram PP

Tack för svar.

Nä leva med någon som intar alkohol då och då skulle ju funka,
har inget emot att andra dricker så länge jag slipper och förstår att jag inte kan....
Att leva med någon där alkoholen måste finnas med jämt
skulle ju inte fungera. Och tyvärr är det ju så för de flesta :(

Jag får väl flirta på AA i värsta fall.
ha ha ha ....

Kramar om ....

Hela samhället är uppbyggt på alkohol som ingridiens för lyckade fester, firande och mys. Tror ändå det finns människor som avstår a av olika skäl. Jag har varit med på dans, yoga och diskussionskvällar på fredagar. Där är så klart alla nyktra. Vet inte hur jag skulle gjort som singel. Skulle nog inte vilja ha någon som drack i alla fall. Det är flera artister som går ut med att dom slutat med a och det är ju positivt. Hoppas och tror att samhällets och människors inställning ändras vad det gäller a. Så mycket personligt både psykiskt och fysiskt lidande det medför med a-missbruk.. Och inte minst dom runt omkring. Ska du på dejt, är det väl bara att säga att du inte tål/vill ha/ tycker om alkohol innan dejten? Jag tror absolut inte du behöver leva ensam. Var ärlig så löser det sig nog. Kram och lycka till...

Nu kan jag se beroendet på distans. Beroendet är ju efter alkoholen, alltså måste jag dricka allt som innehåller a. Får man inte tag i något annat så tar man rakvatten, skokräm mm, bara det är a i medlet. Sjukt va?? Dom flesta av oss behöver ju inte ta dessa medel för vi har råd att skaffa "normala" drycker. Men om vi inte haft råd hade dom flesta försökt få i sig a på andra sätt. Jag har träffat personer som druckit T-sprit, rakvatten mm. Skillnaden på beroendet finns inte. Det är ekonomin som gör vårt a-intag " finare" . Kemiska substanserna är de samma. Tack själv Lena N... Per Holknekt hade mycket att lära ut. Mycket kunskap om A som jag kan använda...

MT: Roligt att få pepp av dig, som varit med så länge. Precis som du skriver, allt som bidrar till frihet från missbrukets fångenskap är välkommet och därför känner jag det viktigt att bidra med min erfarenhet. I mitt positiva kretslopp ingår begrepp som lycklig, glad, nykter, medveten, nöjd, tacksam, ansvarig och annat. I mitt kretslopp med missbruk ingår begrepp som orolig, negativ nedstämd, deprimerad, överviktig, alkoholist, ältande, missnöjd, självcentrerad med mera. Valet mellan dessa två tillstånd blir inte så svårt när man väl ser det så tydligt.
Santorini: Härligt att se dig dyka upp och göra ett inlägg. Som Tjalle skrev någonstans så är du förstås en förebild med din långa nykterhet och kloka tankar. Stolthet är ingen dum känsla att lägga till de andra jag nämnde, och det kan jag också känna för att jag inte gett upp kampen.
Tjalle: Hoppas du fick några härliga andetag av frisk luft och en visuell klunk av rymdens eviga berusning.
Fenix

För min del är Lisa Larssons adventsbarn en del av advent sen många, många år. De har fått en särskild betydelse sen de, alla fyra, var en del av det lilla jag tog med mig när jag gick. Det måste vara sex år sen nu - jag blev plötsligt osäker men så är det. Det känns som mycket länge sen. I ett annat liv - ändå är jag väldigt medveten om att ett återfall kan komma efter många år, inte minst för att många här har berättat om det. Men.... om det kommer.... Jag är inte densamma och det är - det viktigaste - tänkte jag skriva. Men jag vet inte.
Det är svårt att urskilja vad som kunde sägas vara det viktigaste men den verkliga, avgörande startpunkten till förändring kom när jag gick. Dvs tog bilen och lämnade mitt hem. Med kläder för ett par dar, necessär, badlakan, täcke, kudde, lakan, den viktigaste CD:n... och adventsbarnen. Det började där och då. Åtminstone för mig.
Många gånger har jag beskrivit det där. Under flera år var det ett trängande behov att gå igenom årsdagar och händelser och det gjorde jag genom att skriva här. Forumet har varit min plats för rening och näring och min livlina. Forumet är också platsen där jag delat lek, skoj och allvar, där vi följts åt i liv och död. Ja, det är sant. Under lång tid tände jag varje kväll ett helgonljus för en svårt skadad anhörig till en forumvän och några graviditeter har vi också delat här. Två forumsmåttingar har jag sett på bild.
Här, på forum, skapade en medlem Filosofiska rummet och inredde med vita linnegardiner och ljusa yllefiltar. Vi var flera som fyllde på med termosar, musikanläggning och annat som höjde trevnaden. Där mötte vi våren, njöt av kastanjens ljus, lyssnade till havet och där firade vi jul. Allt medan vi kämpade med nykterhet och medberoende.
Nu har vi i familjen igen firat farsdag utan att jag särskilt påmindes om en av de värsta dagarna som inträffade dan före farsdag... Jag får ännu lätt hjärtklappning när jag minns dramat mellan oss samtidigt som jag hade koll på tårtbotten i ugnen. Nu firar vi advent utan gömmor, sökande, frågor och lögner. Nu lever vi i närvaro och gemensam tacksamhet över livet som det blivit, som vi gör det till. Dag för dag.
Jag önskar glad förväntan och adventsglädje till dig som läser! Det är möjligt att ta makten i sitt liv! / mt

PS Nu ser jag Santorini - du som skapade begreppet "Holknektare" - såg du honom på TV nyligen? Då tänkte jag på dig! Kram <3 DS

Så glad jag blir då jag tittar in här och ditt inlägg är det första jag läser! Jag vet hur du kämpat. Tjalle också, lycka till. Man kan få börja om många gånger och man kan inte ge upp. När man fått nog måste man lyckas till slut.
Det är så skönt när man känner att skammen och skulden över all tid man slösat bort på alkohol inte dyker upp särskilt ofta. Det hamnar i bakgrunden. Finns som en påminnelse och varning kanske men den överväldigande känslan som jag har är numera stolthet över att jag är fri. Att jag klarade det. Man vet att det är över. Ha det så gott!