Senaste kommentarerna i forumet

... blev jag glad för din skull, aeromagnus. Det var tid för en bra dag att dyka upp tycker jag. Hoppas nu denna följs av flera och lazergame är jag övertygad om skingrar tankarna på tråkigheter rätt så effektivt. Ha det så gott det går nu.

Hade en bra dag idag. Bra elever och bra lektioner. På fredag ska jag och gympaläraren åka ned min klass och äta pizza samt köra lazergame. Alldrig kört lazergame ska bli kul.

Hej Mattias!
Trevligt att du vågar skriva :-) Jag tar inte åt mig för egen del, för egentligen är det ju inte riktat till mig som person. (ingen av er "känner" mig och vet vem jag är innerst inne!)
Men jag behöver inte heller "fortsätta" tråkigheter som ändå inte leder någonvart.. (i såna diskussioner finns inga "vinnare", bara förlorare)
Tyvärr finns det andra som tar väldigt illa vid sig, för det gör man när man står i en ny tillvaro.. vare sig man är nynykter eller medberoende..
Det tar sin lilla tid att hitta jämvikt och där får man helt enkelt låta tiden ha sin gång..
Mitt liv och min tillvaro har inte varit någon "quick fix". Såna finns inte i RL! (som jag såg någon skriva på ett annat forum, Tappar du skon vid midnatt, så är du inte Askungen, utan rejält full ;-)
Jag hoppas att du också hittar någon sorts balans i din tillvaro.. Ett tips är ju att du strukturerar upp din vardag, så att du är sysselsatt (vare sig det är med roliga saker eller sånt som måste göras!)
Aptiten brukar ju vara lite si och så med.. Så försök att se till att du äter regelbundet.. (ägna gärna viss tid åt matlagning. För du kommer att behöva kunskaperna när du tar hand om ditt barn senare!)
Alla de där "monotona" sysslorna, får faktiskt tiden att gå.. Var gärna uppmärksam på just det du håller på med, så snurrar inte tankarna lika mycket (jodå.. det kallas visst "mindfullness", men funkar förvånansvärt bra, även om det är jobbigt att vara i "nu" i början)
Var ute mycket.. Kroppsrörelse/motion frisätter endorfiner som får oss att må bättre! Dessutom kan det få dig att sova bättre..
Lycka till med ditt.. Måendet kommer så småningom.
kram /e

Tog åt mig av ditt förra inlägg,
inte meningen att min inre frustration och bitterhet skulle gå ut över dig.
Ibland skriver och handlar jag innan jag tänkt fullt ut.

Mår inte så bra för tillfället,
inte kommit så långt som dig.
Känner mig sviken och lämnad och har bara mig själv att skylla.

Bara att acceptera läget,

känner mig ensam i nuläget och måste komma igång på mitt jobb igen,
(sjukskriven nu) och övriga aktiviteter för att inte explodera i mitt huvud.

Frågan är bara vad jag ska göra, läsa böcker träna,
hitta nya nyktra kompisar, (hur)?
Boendebiten är också krånglig, men tiden lär väl lösa det.

Gotta vidare i ditt liv..

Det har tagit tid, att inse vad det verkligen innebär att lämna över ansvaret för nykterhet (eller onykterhet) på min fd man.
I början trodde jag också på "mer kontroll".. Vi medberoende (japp, det är min egen etikett för enkelhets skull, på min beteendeproblematik) är ju ofta experter på att kontrollera i alla dess former.
Kontrollera/räkna antal flaskor/burkar som finns.
Upprepa samma procedur med de tomma dito..
Försöka kontrollera "okulärt", i vilket tillstånd av fylla/nykterhet, vår "alkoholist"/anhörig befinner sig i. ( Titta efter tecken på ostadig gång, ökad "spårvidd", kroppshållning, språk och tonläge, försöka att diskret känna om det doftar alkohol..)
Uppmärksamt notera rörelser i "gömsleområdena" (jodå, vi hade ganska bra koll på var ev alkohol smusslades undan)
Och fundera på att inhandla "alkoholmätare".. ( skulle inte att ha inneburit någon som helst skillnad..) troligen bara ännu ett argument FÖR att dricka eftersom "ragatan" är så djävlig.. Kanske skulle det istället ha lett till förhandlingar om accepterade "dagar"/alkoholmängd istället? (typ, nu har jag varit helt nykter i en vecka, nu måste jag få ta en öl/ett glas vin..) Eller vad man nu idkar "byteshandel" om..

Skulle någonting av allt det här ha fått min fd att sluta dricka?

Svaret är ett entydigt NEJ! För han var inte motiverad, erkänner inte att han har alkoholproblem Jodå andra problem, talar han vitt och brett om, som sitt mående, kroppsliga problem, saker som "går sönder"(oförhappandes?), sin ekonomi.. Men INGENTING av allt detta beror på alkohol!
Det är enligt honom , lögner och illvilligt förtal.. Han blir ju inte ens "full"..? Ja, kanske liiiiite lullig, nån gång, men det räknas inte.. Problem har han absolut inte! Det är bara vi, hans fortfarande närmaste (syskon, etc och fd fru)) som har problem.

Numera så så pratar vi mest per telefon.. Jag säger idag inte ett ord om alkohol, utan instämmer att har han inga problem så är det inga problem. Själv pratar han aldrig om sitt drickande..
Antingen pratar vi om helt andra saker och då är det bara en kort pratstund som med vem som helst.
Är han packad och mår dåligt så behöver jag bara nämna vårdcentral eller läkare, så slänger han på luren.. Kanske, om han gjort det tillräckligt många gånger, att han ändå ringer vården och får akut hjälp? Jag kan ändå inte hjälpa i det skedet..

* Han har satt ner foten och tackat nej och jag måste både acceptera och respektera det..

* Det svåraste har varit att acceptera hans totala förnekelse, men jag äger inte hans inre!

* Jag äger ingen rätt att försöka ändra hans känslor eller val!

* Jag kan bara besluta mig för hur jag förhåller mig till hans val!

* Jag kan välja vilka känslor jag har kring det hela och om/hur det påverkar mig!

Jag hoppas att han ändrar uppfattning innan han är död.. Jag har ju ändå sett här på forum hur många beroende kommer hit, i väldigt dåligt psykiskt och fysiskt skick, men ändå fast beslutna att försöka bli nyktra!
Men då är de i regel här, av egen fri vilja, och någonstans medvetna om att det är alkoholen som ställer till det..

Jag ser mitt liv och det är gott! <3

Blir alltid glad över din hälsning! Och önskar att saker löser sig för din del också!
kram/e

Ska fundera på detta. Får prata på AA än så länge. Det blir väl bättre med tiden. Känner dock inte igen mig. Ärret jag tillskansat mig sitter djupt och hårt. Ska se om jag kan söka lite andra jobb. Kanske kommer till ett ställe där chefer kan uppskatta mitt arbete och inte gotta sig åt mina bekymmer.

Jag blir orolig.
Sömnbrist och tankar som snurrar är en jobbig kombination, jag var själv med om det.
Huvudet fick aldrig chans att återhämta sig och få den välbehövliga och viktiga sömnen som hade behövts mer än vanligt just då, när jag tänkte dygnet runt på mitt liv.

Både du och jag har ju tipsat andra om att ringa Alkohollinjen.
Tänkte bara påminna dig om att den finns så om din ångest blir övermäktig kanske du kan ringa dit.

Kram Ebba

Ta inte på dig detta, för jag tycker det låter som mobbing. Du tog ansvar för ditt återfall och sökte direkt hjälp, dina två år som nykter talar för din styrka.
Att du varit helt ärlig mot allt och alla är ett sådant föredöme för dina elever, visar att alla kan hamna där men att man kan söka hjälp och resa sig. Det är nog det viktigaste dina elever har lärt sig som de har med sig hela livet.
Sen om du mår för dåligt så sjukskriv dig och pressa dig inte för långt och anmäl tanten för mobbing.
Kramar och klappar till dig hoppas du får en bra dag

Förra måndagen sade mina rektorer att de saknar förtroende för mig både i mitt jobb och i mitt fackliga arbete. Det tog hårt kan jag säga. Jag läste upp alkoholpolicyn för dom om matt man ska angripa sjukdomen och inte människan och man borde följa denna. Sedan kan jag förstå att förtroendet inte är på topp. Jag har ju gjort bort mig och det värsta straffet, ångesten har jag ju redan. Ångest och psykisk misär. De förstår inte vad en gå igenom riktigt. Jag är ju en person som tar mycket på mina axlar, vilket är både bra och dåligt. Nåväl idag så försöker jag ta nya tag. Dock sover jag bara 3-4h/natt. Ligger och funderar över mitt liv. Så här dåligt psykiskt har jag aldrig mått innan.

Hur många med alkoholproblem erkänner det för sin arbetsgivare och påbörjar rehab själv? Jag tar mitt straff men det kan jag göra om man får lite ödmjukhet tillbaka. Ny dag nya möjligheter.

Tröstkram från mig Aeromagnus!
Det är ett dj*a skit, att få skit för att man är fackligt aktiv.. Och tyvärr är det svårt att bevisa många gånger, när man blir utmanövrerad..
Hoppas verkligen att det ordnar sig för dig! Du är banne VÄRD det ! <3

Jag är ju fackligt aktiv och har kritiserat ag ganska hårt för massor som inte fungerar. De ser väl sin chans till hämnd. Jag vet inte eller så vill de bli av med mig eller statuera exempel. Hoppas på lite sömn inatt.

Tur du har dina arbetskamrater för du verkar ju ha en riktigt dålig chef.
Jag förstår inte riktigt om du varit nykter i två år hur detta blivit så stort, vill hon ha bort dig eller är hon bara elak.
För du fick ett återfall, sökte själv hjälp vilket är starkt och innan har du varit ärlig med det.
Hon verkar vara en riktig idiot på fel plats, har hon ingen chef som ser det.
Men skickar både en kram och en klapp på axeln och lite elaka tankar till chefen och hoppas hon bryter benet innan mötet

Mått skitdåligt idag. Trött, hängig och allmänt disträ. Hoppas morgondagen blir bättre. Ska träffa min arbetsgivare på torsdag får se vad de hittar på. Inte ens en klapp på axeln har man fått förutom från mina arbetskamrater. Hoppaspå en bättre dag imorgon tisdag.

Vad bra att det går bra för dig och att du verkar må bra trots allt. Hoppas det håller i sig länge och att du fortsätter må bra.

Till vilket forum vill du flytta?

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jätte gärna :)

Mvh Studenten

Vi flyttar tråden om du vill!

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Ja, då sitter man här med sin morgonkopp kaffe.. Efter en fantastisk helg, där jag träffat nya spännande människor och ätit bastanta hotellfrukostar (jag som i vanliga fall bara dricker kaffe på morgonen) Har nog gått upp ett par kilo! (Nej ingen alkohol! Det var bara ett par stycken i gänget som tog ett glas vin till maten och inga frågor ställdes om någons val)
Ser att det varit turbulens i forum.. Vet inte om det är något som ligger i tiden. Människor är osäkra och rädda. Många finner att verkligheten på något sätt hunnit ikapp dem och att de har livsval att göra (vare sig de är beroende eller ej)
Många vågar inte heller titta på sig själv och sin egen del i en konflikt. Ännu fler vågar inte avsluta en konflikt om de tycker att de "förlorar".
Precis som barn som måste sluta bråka, så kan de inte låta bli att slänga iväg en sista smäll eller ett sista "du är dum".. Många vill inte heller släppa, utan kastar ut nya "krokar" som man hoppas att någon ska hugga på, så man får en anledning att fortsätta tills man själv tycker att man "fått rätt"..
Det är svårt att få den provocerande att inse, att provokationer inte leder till annat än fortsatta provokationer (känner igen mönstret från min fd, som gärna provocerade fram meningsskiljaktigheter, för att få häva ur sig saker. Saker som egentligen inte hade med sammanhanget att göra, men som han irriterade sig på..)
Jodå efteråt insåg han ibland att han sas gått över gränsen och att han burit sig synnerligen dumt åt, men ursäkter satt väldigt långt inne.. Oftast skämdes han för mycket och ville hellre dra ett streck och glömma.
Tyvärr blir det så, att reder man inte ut konflikter så ligger de kvar under ytan och växer sig större. De blir till slut till slagträn som tas upp varje gång man blir oense och många gånger så skjuter man på orsaken så att det uppstår pseudokonflikter istället..
Tilliten är det som tar stryk! Försvinner tilliten, så blir så småningom bara föraktet kvar.. Suckarna, himlande med ögonen och grimaserna som är minst lika nedtryckande som ord.
Nej man växer aldrig själv av att trycka ner andra!
Nej man får inte bättre självkänsla av att vara nedlåtande och spydig.
Nej man får inte färre "fel" själv, genom att stå och peka på andras.

Ibland behöver man "säkerhetsventiler", att få "kräka ur sig" när man mår dåligt och har blivit dåligt behandlad. Men det gäller att göra det konstruktivt, att våga se VAD i det här är det som gör att jag reagerar?
Är det så att det ligger nån sanning i det som sägs? Är proportionen på kritiken rimlig?
Det kan inte vara så, att bara "den ena" ska få kritisera, medan den andre anklagas för "påhopp" så snart de själva kommer med kritik..
Kritik ska också spegla beteendet! Inte personen!
Känner man sig "lättkränkt" och tar åt sig av sådant som är skrivet i allmänna ordalag, (alltså INTE personligt adresserat till en själv)så behöver man nog fundera över varför man reagerar så starkt..
Det finns nämligen en sorts förnekelse i att kritisera saker som man inte vill se ens delar av hos sig själv.. Kanske har det med skam att göra? (precis som min fd, som inte ens kunde se ett reportage om rattfylla utan att må dålig och stänga av TVn) Det blir lite av "alla andra, men inte jag, jag är undantagen"..
Sedan tycker jag också, att ett par personen genom sitt uppförande inte får bli orsak till att andra inte vågar yttra sig, eller försvinner från det här forumet. Att det liksom blir lägre i tak.. Då blir det tyvärr som med vår nationalsymbol, den Svenska flaggan, som en del knappt törs hänga upp av rädsla för att bli betraktade som "rasister"... ( se det som en liknelse, inte en start för rasistdebatter, för det ämnet hör inte hemma här! Det finns andra forum för sånt)

Själv är jag numera nykter alkoholist och på väg att bli tillfrisknad medberoende! (vare sig ni gillar etiketterna eller ej ;-) )

Och ska försöka läsa ikapp lite i era trådar.. Även om jag inte kommenterar eller är inloggad så kommer jag att fortsätta läsa.

Eller är det admin som flyttar tråden?

Kram studenten

Hej! Sisyfos :) jo tack dagen har varit bättre, måste ha varit någon dålig hormon vecka, eller så tog mötet med min samtalsmänniska hårdare än vad jag trodde. Vilket som, dagen har varit mycket bättre. Hade kul på jobbet och fick god mat hemma. Hoppas du också fick en fin dag. ☀️

I mogon blir det min 3e vecka helt nykter, efter resan. Snabbt räknat är jag nog inne på 51 dagar (-7 allt som allt, resan inräknad) och känner mig redo att gå vidare nu. Jag har förändrat mitt drickande.
Frågan är hur flyttar jag min tråd?

Kram studenten

Desamma till sig Studenten!
Har läst dina inlägg och trodde nog att jag svarat nån gång men det verkar vara länge sen. Det verkar gå bra! Tycker att du känns stabil. Hoppas måendet blir bättre snart.

Blir så ledsen när jag läser det här och att du inte får någon förståelse eller något erkännande från dina chefer. Du har ju varit nykter i två år!!! Glöm inte det nu Aeromagnus.
Det är gjort, lär av det som hände och gå vidare, lite tilltufsad, lite klokare. Det finns människor som tycker att såna här möten är så oerhört pinsamma, så att det kan ju vara därför som det blir så konstig stämning och de inte säger nåt. Kanske dricker de själva eller någon i deras närhet. Man vet så lite om andra.
Känn dig stolt över att du berättat nu. Det kan bara bli bättre.

Hej forumkompisar!
Ville bara önska er en lugn och fridfull hjärtansdag idag. Hoppas ni njuter av söndagen och om du (som jag) jobbar idag önskar jag dig en härlig arbetsdag.

Ta hand om er ?
Kram studenten.