Senaste kommentarerna i forumet

Ett snabbt inhopp i forumet för jag blev så glad och impad över att du gick dit! Jag vill ocksåmen vet inte vart jag ska börja och hur det ska få plats i schemat liksom. Blir helt klart ännu mer inspirerad av ditt och andras positiva ord och upplevelser av AA.

Kram ???

Det var både läskigare än vad jag trodde och enklare än vad jag trodde.
Innan jag gick in var nog min puls i 180, men vilket välkomnande jag fick. Första 20 minuterna pendlade jag mellan att känna mig tårögd, varm och glad. Och väldigt torr i munnen. Men när hela "ångesten" över att jag satt i rummet och tankarna samlat sig var det faktiskt riktigt trevligt.
Snälla människor. Vanliga människor. När mötet var klart kom det fram några och sa hej, en tant log och kramade mig, några ville skaka hand. Jag kännde mig verkligen välkommen, och icke dömd.
Jag tänker och kommer gå på fler möten. För det var inte så farligt.
Jag berättade även för mannen (efter mötet) att jag hade gått dit, han supportar och sa att det inte förändrar något. Han är glad att jag är glad, och trygg med att jag jobbar på mig själv.

Kram på er alla ?

Måste lägga mig och har inte hunnit läsa ikapp, men kan inte låta bli att säga att jag är imponerad!
Kramar!

Stress är en riktig tigger men kan säga att ju fler dagar det går ju lättare blir det att hantera den. Avslappning i olika former verkar hjälpa, sen andningsteknik skall man tydligen kunna lura hjärnan med. Men svårt när hela kroppen skriker och man bara vill stänga av. Men håll ut för det blir bättre för varje dag.
Kram och styrka till dig

Stressmåndag - galet mkt på jobbet. Samma stress som så många år fått mig att ta omvägen förbi Systembolaget och köpa 2-3 flaskor rödvin och 6 öl. Ringde till sambon och sade att vi kunde ha "myskväll" med rödvin, öl och god mat. Egentligen struntade jag i maten. Så fort jag kom innanför ytterdörren började jag dricka - eller snarare hälla i mig. In snabbt med ölen och det vita/rosé vinet i frysen - för att det skulle kallna snabbt. Annars var ett knep att ha i isbitar i vinet. När jag fått den första "återställaren" och var lugn nog kunde jag börja med matlagningen - lite halvhjärtat. Ibland blev maten väldigt salt eller väldigt kryddig - det blev lite sisodär med måtten till recepten.
Nu när jag tagit bort alkoholen finns ju samma måndagsstress - eller vardagsstress kvar - hur ska jag hantera den nu?
En viss frustration infinner sig. Jag vill ju gärna minnas alkoholrusets fördelar - jag blir avslappnad och lugn - för en stund. Idag saknade jag att bara kunna få domna bort för en stund eller några timmar - ca 6 h. Men jag saknar inte att ha mardrömmar, abstinens, ångest, ligga vaken och vrida mig och räkna timmarna tills det är dags att åter gå upp - se de röda ögonen i spegeln - och bara undra - HUR ska jag orka med att jobba idag. Känna den sura smaken i munnen. Det saknar jag verkligen inte.
Konstigt - att när att den värsta fysiska abstinensen äntligen lagt sig något - så börjar jag direkt minnas alkoholens fördelar. Det är väl det som är det lömska med hela beroendeproblematiken... Logiskt måste man tjata sönder sin tysta argumentation i huvudet.

Ibland blir jag bara så trött på hur mycket återupprepningar livet består av. Vakna, duscha, äta, ta sig till jobb, jobba, lunch, jobba, aktiviteter (?) ta sig hem från jobb, middag, vila , sova - sen om och om igen. Man måste varje dag bevisa det rätta och sanna - genom att göra de kloka och väl avvägda valen.
Välja rätt, lagom och tänka långsiktigt. Då har man ett bra liv... (?) Trots det utmanar stressen, oron och massa andra saker oss att inte orka välja avvägt, lagom eller långsiktigt.

På vägen hem såg jag vackra, unga människor sitta på krogen och dricka öl/vin med vänner. Allt såg så trevligt och enkelt ut. Tänkte att där kommer jag aldrig att kunna vara igen. Mitt drickande är inte ungdomligt, oskyldigt eller enkelt. Mitt drickande vill jag gömma - den besten vill jag inte släppa loss offentligt.

Kram och kraft till kämparna!

Jag gick på ett AA möte. Det var verkligen inte alls så farligt som jag hade kunnat tänka mig.
Tack Ebba för att du skriver, jag höll dig mentalt i handen idag.
Kram

om feedbacken kan bidra till ytterligare förbättringar av en redan bra plattform. Vi får avvakta till er vetenskapliga studie är klar.

Hälsningar

//PP

På dina råd överhuvudtaget ?
Blir så glad så!
Jo visst är det ett jäkla jobbande, idag har jag fått tillbaka lite krafter. Tacka gudarna, haft en riktigt bra dag än så länge. Varit glad och hittat energi. Jag tar verkligen till mig dina råd, det blir mindfullness som läxa varje dag. Jag skiter i diet, igen. Det är inte bra för mig, det är minime.

Jag ska till och med utmana mig rejält i kväll. Skriver mer om det sen. En positiv utmaning! ;)

Hela grejen med en flarra vin kanske var en bra påminnelse?
Det är inte värt det, inte i långa loppet. Och verkligen inte dagen efter. Men kanske fanns det en positiv aspekt i det ändå? Och det är okej att falla ibland, bara man hoppar upp på hästen igen.
Hur var resan? Hade ni det bra?
Kram!

Hej kloka ni, admi här... Just nu pågår en vetenskaplig studie här på alkoholhjälpen vilket begränsar möjligheterna till att göra vissa förändringar då det förändrar förutsättningarna. Jag lovar att vi tar upp era önskemål i projektgruppen för att se om vi kan utöka faktadelen.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Vaknade ren och utsövd efter 10 h sömn. Härlig känsla! Drömde om alkohol att jag var berusad.
Varit utomhus och promenerat 3 h i vårsolen. Inte lika mkt tankar på alkohol som första dagarna. Igår kväll (lördag) gick jag igenom stunder då jag längtade till att bara få vara berusad och slappna av i sinnet - bara flyta bort. Men senare på kvällen vid ca 21.30 tiden kände jag en lättnad att inte behöva vara berusad. Framförallt känslan att gå och lägga sig nykter är härlig. Ja vilket tjat!
Hursomhelst - har inte någon fasansfull söndagsångest som andra söndagar. I morgon påbörjar jag 3:e veckas nykterhet - spännande... :D

PP ! Om jag hänvisar till ditt inlägg ovanför här så anmäler du mitt inlägg så är det nån av admin som läser så går budskapet fram :-))

Ser nu att jag kan anmäla mig själv också :-))

De sista dagarna har jag följt flera intressanta diskussioner och det har skrivits många bra inlägg. Bla. I Christofer tråd. Tycker det vore värdefullt om Administration kunde göra ett projekt av faktafliken och sammanställa mer info där. Allt för ofta är medlemmarna bra saker på spåret, men det kommer i enskilda trådar och är svårt att hitta. Både för oss som varit här länge, och de som kommer nya. Inget gnäll från mitt håll när det kommer till ett fantastiskt forum, mer en feedback för att få ut ännu mer för alla som kämpar, och deltagarnas enorma erfarenhet och kunskap genom alla faser av tillfrisknandet.

Så läser ni detta vore det trevligt att få lite feddback om det kan bli aktuellt?

/PP

Då är jag helt säker på att jag tillhör mellankategorien! Har ju som så många tagit beslutetmen ändå tagit återfall. Till skillnad mot ett återfall som varat en kväll eller två, var det alltid perioder av nykterhet, och sen perioder av drickande. Periodare kanske? Men de sista 15 innan sista beslutet var det tyvärr med alkoholen. Från kontinentaldrickande utan långa uppehåll, problemdrickande till alkohol beroende. Så såg det ut. Är på inget sätt ensam om den resan neråt.

Tack för din feedback!

//PP

Höga krav, kan förstå det mesta logiskt, påläst och kunnig. Jag själv min värsta fiende.

Jag förstår din dal och efter allt med influensor också. Jag vill ändå varna dig för att skjuta upp vilan. Det har jag gjort många gånger. Ibland är det bra att ha den förmågan att klara hur mycket som helst under vissa perioder, men det sliter. För varje gång tär man lite på pluskontot. Till slut orkar man inte fram. Man kraschar. Det finns verktyg för att vila. Du jobbade och glömde bort att tänka. Så är det med hobbies, träning och meditation. Tror yogan är min bästa medicin nu. Meditation och mindfulness hjälper verkligen. Ge dig 10-20 min och ju mer du tränar desto bättre och lättare går det att komma in i vilan. Det hinner vi ;-)

Maten är viktigare än jag fattat tror jag. Se till att få i dig mellanmålen. Håll blodsockret jämt. Behöver inte vara hälsofreak men att hoppa över måltider är rena självplågeriet både för psyket och vikten. Jag har levt så i många många år. :-(

Och jag? Jag reste och drack lite öl och det var ok. Förra helgen drack jag rödvin för första gången sedan nyår. Knäckte en flaska själv och mådde fördjävligt sedan. Riktigt, riktigt förgiftad kände jag mig. Varför? Någon slags längtan att lätta på trycket. Kom lite ur balans och blev påmind om hur skört det är. Nu är jag på banan igen, tror jag. Känner mig stark i viljan att vara nykter och sköta om mig och använda verktygen som ger mig balans och välmående igen. Stressreducering måste jag aktivt jobba med resten av mitt liv tror jag och självacceptans och kärlek till mig själv. Ett jävla jobbande hela tiden, eller hur? ;-) Det jobbet ger utdelning som är värt mödan nu, upplever jag. Allt annat löser sig bättre också.

Hoppas du inte kräks på mina råd. Vet att du vet men bland går något in på nytt sätt. Man vet aldrig. ;-) Vill så gärna dela med mig av ett ganska långt liv med onödigt mycket lidande som jag kunde ha undvikit om jag tagit mina behov på större allvar och lyssnat på mitt jag med respekt och kärlek.

Hoppas krafter och lust snart återvänder i dig. För det vet vi att de gör, förr eller senare.
Storkram, fina du!

Det var inte igår, hur mår du? Vad gör du nu för tiden, det var alldeles för längesen vi sågs ;)

Jag vet inte leverjag. Jag har mått ganska piss ett tag. Känts som om att jag levt i ett dunkel, om du frågar vad jag gjorde igår så har jag ingen aning riktigt. Mitt minne har blivit mycket sämre.
Men idag på jobbet fick jag äntligen lite ro, tänka på annat. För jag tror att jag är min värsta fiende i bland. Kanske är det minime som tagit över totalt ett tag, kanske har jag gett henne möjligheten. Är fortfarande inte frisk från influensorna ännu, tror de påverkar en hel del.
Ibland ger jag mig en klapp på axeln. Som igår när jag fick reda på att jag fick ett vg på förra tentan. Då blev jag mindre ledsen, glad nästan.
Det var länge sedan jag gick till min samtalsperson nu, kanske är det därför jag är låg... Vem vet.
Hur som, jag förstår att tankar blir känslor -> mående -> beteende.
Men jag har inte orkat fajtats imot. Jag har inte orkat. Jag orkar inte. Jag är trött. Det finns inte tid till vila.
Jag vet att man ska ta sig tid till vila, men när? Var? Hur?
Jag tänker mig att om circus 7 månader, då kan jag vila. På riktigt. Just nu, not so much.

Jo, min mamma hade cancer tidigare och hon svällde upp som en ballong. Så stress förstår jag är en faktor till viktuppgång. Just nu går jag tillbaka till gamla mönster, att äta normalt funkar inte för mig. Jag är hellre hungrig än att gå upp.
Tror min samtalsmänniska hade skakat på huvudet och sagt mitt namn, men vadtusan ska jag göra? Känns som om att jag är fast i nått hamsterhjul.
Försöker bryta tankar, jag verkligen verkligen försöker.
Jag kommer lyckas, men just nu är jag i en dal. En djup jävlig dal.

Tack för din kommentar leverjag, jag har tänkt på dig ❤️
Kram

Vet du vad jag ibland blir hjälpt av när jag får negativa tankar? Det är inte sant, det är bara mina tankar just nu. Tankar skapar känslor och så har vi hormoner och trötthet som kommer och går. Det är ingen sanning. Just nu känns det så här men vad ska jag göra för att må bättre just nu? Jag kan ju inte ändra på vikten tex just nu eller sjukdomar eller vad det nu är. Ofta när jag tänker efter så hänger humöret så väl ihop med hormonsvängningar, dålig sömn och kost.

Du kör ju rätt hårt hela tiden, verkar det som. Ger du dig klappar på axeln ibland och känner att du är bra också? Vet du, att jag de senaste 10 åren lärt mig att stress är största faktorn till viktuppgång. En person inom vården berättade att det är för vårt cortisol ökar. Har du sett hur människor på cortisonbehandling blåser upp som ballonger? Jag vet att det inte är lätt när man har så många krav på sig men försök att ge dig så mycket vila som det bara går. Riktig vila där tankarna stängs av och sömnen är läkande.

Tänker på dig S. Var rädd om dig!
Kram ❤️

?

Vi är flera här som diskuterat det tidigare. Det påverkar helt klart och bra att tänka på. Lena Nyman har länkar i sin tråd. Finns mediciner som många blir hjälpta av. Ganska tröttsamt efter alla dessa år, tycker jag. Märker att regelbunden träning minskar det jobbiga ofta.

Keep up the good work! ?

Oj det kanske inte verkar som någon lång tid alls - men för mig är det storslaget - snart 2 vita veckor! Tack aeromagnus för din fina hälsning! Ja nu måste jag sätta upp ett nytt mål - och det är att klara en vecka till. Heja, heja!
Är så glad för att det här forumet finns. Jag är inne och läser trådar, finner styrka, medkänsla och tröst hos alla oss därute som kämpar med sug, beroende efter alkohol etc.

Idag är det 13:e nyktra dagen och lördag. Vaknade tidigt och kände mig pigg och - full av energi. Gav mig ut på en morgonlufs för att jag hade lust - inget tvång eller flyktbetéende. Lyssnade på radio och "kände mig väldigt normal". Oftast har jag varit så bakis på lördagar att jag bara längtade att få ta mig en återställare. Oftast orkade jag "hålla ut" till 14-15 tiden på em innan jag började med några öl för att sedan gå över till vin. Vid 20-tiden var jag oftast så full att jag däckade i soffan framför tv:n. Riktigt bra dagar orkade jag hålla ut med att påbörja drickandet fram till 17-18-tiden - då däckade jag vanligtvis vid 22-tiden. Jag har så många minnesluckor. De flesta dagarna har sett likadana ut. Jag mindes oftast inte hur jag kom till sängen och hur/när jag hade somnat. Min sambo berättade för mig, dagen efter. Varje morgon gjorde jag "tysta avtal" med mig själv att "idag ska jag inte dricka" - för att sedan vid 11.00 tiden börja få tankar på alkohol. Tankar och ett förbannat starkt sug som tog över - jag var tvungen hadla alkohol.
På lördagar var den viktigaste uppgiften att hinna till Systemet innan kl 15.00. Annars hade jag inga tider att passa. Jag bunkrade alltid upp så jag hade en extraranson så att alkoholen också räckte till söndagens drickande. Helst 2 flaskor vin/dag + några stora starköl så att jag visste att det räckte med säkerhet.

Det är inte länge sedan jag var där - och jag vill inte hamna i det där sunklivet igen. När jag är inne i min bubbla är Ingeting annat viktigt än att få dricka - och att kunna återhämta mig från att kunna dricka igen. Inte att handla nya fräscha kläder - hänga med någorlunda i modet. Gå till frisören.
Det har inte gått så långt att jag är någon "skitgris" - nej, men bara att göra det "som måste göras, dvs hel och ren - men inte mer än så. Jag som en gång i tiden var väldigt fåfäng och kunde gå timmar i affärer bara för att leta efter saker med "rätt look" eller design etc.
En förändring som kommit gradvis, har inte märkt det - men nu börjar jag reflektera över det.

Visst förändras man med åldern men lite intresserad av mode borde jag ju vara? Kanske kommer modeintresset tillbaka? Just nu tycker jag inte om att se mig själv i spegeln - allra minst i en provhytt. Inte kul att gå till frisören - det där svullna ansiktet passar varken bättre eller sämre med en speciell frisyr.
Min rådgivare sa faktiskt att han hade många patienter med svullna ansikten... alkoholen sätter sig visst i ansiktet hos stordrickare och som druckit under lång tid.

Nu fokus på att jag fattar rätt beslut och förhoppningsvis efter sundare livsstil och livsstilsförändring blir det en annorlunda tids nog! T ex är jag inte röd i ögonen längre - nej nu har jag vita ögonvitor! :D
Ha en jättehärlig lördag och jag tackar mig själv att jag är på väg! Kraftkramar till alla som kämpar, vill och önskar förändring!

kan sätta fingret på varför vissa klarar sig och andra inte är du miljardär !!
En bra sätt att bryta med det destruktiva livet är att göra en total förändring av sitt liv och att se till att häva ur sig det som tynger så ryggsäcken är lätt att bära. Ofta märks det redan i början om en person ska klara sig eller inte, dyster men ändå sant. Och fortfarande gäller 33% klarar sig helt efter att beslutet är taget, 33% tar ett återfall men återkommer och klarar sig bra i fortsättningen medan de resterande 33% inte fixar det. Detta efter undersökningar vid efterbehandlingar på Minnesotahem. Öppenvården kommer inte upp i dessa tal vad gäller långvarig nykterhet, tyvärr.

Jag fick lära mig nya siffror i veckan som gått vad gäller tiden för att få komma in på relevant behandling och det är dyster = Mellan 8-12 ÅR !!!! För mig tog det 10 år men då var jag så lyckligt lottad så jag kunde betala min behandling själv. Annars hade jag varit död nu.

Du gör ett bra jobb PP och så länge du påminner dig så knallar det på !

Ni kanske vet att jag är
Kvinna, som kvinna blöder man ibland. Detta har fått mig att fundera på hur mycket jag faktiskt påverkas av detta, psykiskt alltså. Börjar märka ett samband. De "återfall" och kedjerökande/ allmänt kasst mående kommer allt som oftast precis innan mensen. Kan det vara en pusselbit till tro?

Idag är det jobb Hela dagen på agendan. Mår som igår, fast mer svullen, finnig och mensig. Livet leker ?
Kram på er!

Ja, visst är det svårbegripligt! Det gäller att lära sig var minfälten ligger. För min del har jag efter långa tiders nykterhet gripits av något slags övermod.
Mitt senaste återfall berodde på att jag trodde mig om att kunna ordna en jättefest med massor av mat o alkohol o tjosan. Ja, festen blev ju lyckad men fortsättningen vill jag helst inte tänka på. Mycket alkohol kvar efteråt...
Efteråt har det blivit några mindre djupdykningar. Någonting väcktes till liv i hjärnvindlingarna.
Det känns dock hemtamt o bra att leva nykter nu igen.

Även om de flesta trådar på forumet oftast handlar om den första tiden och den mest akuta kampen, så finns det ju återkommande berättelser om återfall senare i nyktrheten. De relativt få jag läst om här inne har påverkat mig, och kontentan blir för mig att inte ta nykterhet för given. När vi för länge sedan passerat den första tiden då vi ofta tar en dag i taget (mycket effektivt), känner jag att jag behöver omarbeta och förändra sättet att komma vidare i nykterheten. Värdet på en nykter dag är alltid stor. Men det upplevda priset för ett återfall är kanske högre efter ex. 5 år än efter 5 dagar?

Det har under åren kommit in ett par trådar från personer som varit med om detta, men de är ganska sällsynta.

Att vi triskerar att ta åtrfall under den första tiden är uppenbart, och för mig inte någon gåta. Men att vissa gör det efter år av stabil nykerhet är faktiskt för mig just en gåta. Något jag till varje pris vill försöka undvika.

//PP

Nu tar vi en vit vecka till. Snart är dessa 14 värsta dagar förbi. Nu har kroppen rensat ut det mesta av alkoholen. Bra att du tar medicin och rår Om dig själv. Många kramar från mig

Även om mina kollegor är bra och elever gulliga så har ju min arbetsgivare sågat mig och mitt förtroende.