Senaste kommentarerna i forumet

Även om de flesta trådar på forumet oftast handlar om den första tiden och den mest akuta kampen, så finns det ju återkommande berättelser om återfall senare i nyktrheten. De relativt få jag läst om här inne har påverkat mig, och kontentan blir för mig att inte ta nykterhet för given. När vi för länge sedan passerat den första tiden då vi ofta tar en dag i taget (mycket effektivt), känner jag att jag behöver omarbeta och förändra sättet att komma vidare i nykterheten. Värdet på en nykter dag är alltid stor. Men det upplevda priset för ett återfall är kanske högre efter ex. 5 år än efter 5 dagar?

Det har under åren kommit in ett par trådar från personer som varit med om detta, men de är ganska sällsynta.

Att vi triskerar att ta åtrfall under den första tiden är uppenbart, och för mig inte någon gåta. Men att vissa gör det efter år av stabil nykerhet är faktiskt för mig just en gåta. Något jag till varje pris vill försöka undvika.

//PP

Nu tar vi en vit vecka till. Snart är dessa 14 värsta dagar förbi. Nu har kroppen rensat ut det mesta av alkoholen. Bra att du tar medicin och rår Om dig själv. Många kramar från mig

Även om mina kollegor är bra och elever gulliga så har ju min arbetsgivare sågat mig och mitt förtroende.

Nytt jobb det är bra, verkar inte vara någon trevlig arbetsplats du har. Så bra att du fick någon som var bra du kan ju alltid prata om din knäppa chef med henne ?
Hoppas du får en härlig helg

Har träffat rådgivaren och fyllt på med antabus - så helgen är förhoppningsvis säkrad. Gav mig ut på en jogg i regn och sol om varannat. Nu har jag ett lugn i kroppen och sinnet. En bra fredag, än så länge, tycker jag inte synd om mig själv eller känner av något alkoholsug - men det kan slå till närsomhelst - vet jag ju. Varit och storhandlat. För mig är det oerhört viktigt med rutiner har jag förstått.
Ska laga mat och bara mysa hemma med sambon. Glad att jag klarat av 12 dagar som nykter! Jippie! :D
Kram och kraft

aeromagnus! Och så bra att det klickade rätt med beteendevetaren. Jag blir så glad att läsa att du har riktning nyktert och framåt.
Trevlig helg! / mt

Igår 7/4 lämnade jag nytt blodprov samt fick träffa en beteendevetare. Hon verkade jättebra och vi ska ses om tre veckor igen då jag lämnar nytt blod. Har också idag skickat in ansökan om nytt jobb i annan kommun.

Det visste jag inte om. Intressant...

Låg och funderade lite igårkväll innan jag somnade. Det kanske är tråkigt att läsa om min trötthet, eller grubbleri. Men jag tror att jag skriver för framtiden. Att jag en dag kan se tillbaka här och bara andas ut och tänka att jag klarade det. Att kunna se svart på vitt att jag har utvecklats.
Jag ska må bättre!

Idag har det varit föreläsning och nu är det dags att göra sig i ordning för att åka på jobb #1.
Ska bli skönt att byta miljö en helg, ska bara försöka dra mig upp ur sängen först. Mellanlandade här. ?
Hoppas ni får en fin helg.
Kram

Drömde även denna natt om alkohol och fylla, mardrömmar. Enda skillnaden var att jag var nykter i drömmen och alla andra fulla. Kände vanmakt, att jag inte kunde nå fram till människorna och konversera.
Vaknade med hjärtklappning och var så glad att jag inte har alkohol i blodet. Dagen har varit fin och lugn, inget sug efter alkohol. Har dock haft huvudvärk och mått lite illa. Hopas jag inte håller på att bli förkyld eller ngt....
Passerade krogar och systembolaget på vägen hem från jobbet. Tyckte det var skönt att slippa. Att bara gå förbi. Passera. Ingen sorg eller längtan. Är förvånad - det kanske känns annorlunda i morgon em då "alla" tar helg och går med systemkassarna?
I morgon ska jag fylla på med antabus igen och träffa min rådgivare.
Kram och kraft!

när jag vaknar är jag ganska glad och lätt.
När jag 10 min senare vaknat ordentligt och hela vardagen tagit över hjärnan igen blir jag mest avtrubbad.
Tom i huvudet. Orkar ingenting.
Igår när jag tillslut orkade mig in i badet fick jag avbryta och lägga mig för att sova i en timme. sen fortsatte jag bada.
Det är sjukt. Vart är min energi? vart är min koncentration?

Sitter på tåget mot jobb #2 nu, försöker dra i alla trådar. Försöker organisera och strukturera upp.
Försöker vara glad. försöker vara pigg. Helst av allt vill jag sjukskriva mig från livet, ta ledigt från allt i en månad. Det är helt omöjligt.
Man får inte vara sjukskriven när man pluggar, tydligen. Och så landar det i pengar igen, hyra. Jag har inte råd eller skyddsnätet att inte orka.
Oh well... just nu är det såhär. Det kommer bli enklare. Det kommer bli bättre. Jag kommer klara detta. Jag kommer orka.

Kram

Det är fint att vara människa med er? / mt

Jag lider med dig aeromagnus när jag läser dina rader, stackars dig som utsatte dig... men jag förstår, suget får en att göra helgalna saker. Hur kan vi bli så totalt orädda om oss själva?

Jag tror jag är så trött på mitt eviga drickande att Nu får det vara Nog. Läste här inne på forumet någon som uttryckte det så klokt att det gäller att "totalt släppa helt greppet helt kring alkohol". Det får mig att minnas en tid då jag alkohol var väsenskilt från min hela uppfattningsvärld.
När jag var yngre - då fanns inte i min världsbild att dricka alkohol.

Jag har en missbrukarpersonlighet. Allt eller inget. Svart eller Vitt. Om jag kan vända energin på ett bra sätt - så kan det nog bli bra. Om jag väljer att vända det mot det mörka så kan det nog bli riktigt illa. Jag har inte varit rädd om mig. Har nog inte tyckt jag varit värd det.
När jag sökte hjälp mot mitt alkoholmissbruk tyckte jag dock inte direkt att jag hade "problem" med alkohol, bara att jag kanske drack lite för mycket - men jag skulle ju börja i morgon - eller nästa vecka. Jag försökte flertalet gånger sluta på eget bevåg. Men efter 1-2 dagar blev jag som tokig och rusade till systemet. Det var då jag började inse att jag någonstans kanske hade problem ändå.

När jag fick reda på att jag drack motsvarande 19 enheter per dag ( typ en flaska starktsprit) - så vart det så groteskt! Hur hamnade jag här? Jag som trodde jag var så ordentlig och skötsam. Snacka om förnekelse.
Idag har det gått bra med alkoholen. Har tagit 10 mg octascan, 3 st Campral. Glad och tacksam att jag får hjälp av er härinne och min läkare och rådgivare. Ska på möte på fredag för nya doser Antabus. I helgen har jag planerat att springa med några träningsglada vänner och sedan gå ut och äta på restaurang - ska bli kul, självklart blir det alkoholfritt. Hoppas inte det kommer bli för mkt frustationskänslor utan att jag också har möjlighet att kunna njuta av en ledig helg.
En dag i taget - kram och kraft!

Visst har man mycket tid över och när alkoholen helt lämnat kroppen kommer du spralla av energi. Kan ju säga att jag provat att dricka på antabus. Höll på att bli min död. Röd som en kräfta, svidande hud i ansikte och på ryggen. Kraftig dunkande huvudvärk och hjärtklappning. Så om du ens tänker tanken att prova så NEJ!!!

Tack för dina tankar.

Idag har stormen gått över, är inte lika arg. Vet ni vad, jag har fått jobba på att kunna bli arg. Så det kanske är ett hälsosamt tecken att ventilera här på forumet iaf.
I övrigt är jag frisk, inget med sköldkörteln. Stressad, ja. Sömn? Sådär.. Träning, nada. Influensans efterdyningar är kvar.

Så nu lever jag vidare i denna kroppen med en välförpackad röv och tar en långpromenad med vovven.
Keep on swiming, keep on swiming...
Kram

Stress hjälper kanske till en del. Sömnbrist likaså och så alkohol förstås. Hade ju tänkt att jag skulle rasa i vikt när jag slutade dricka. Men jag står stadigt. Du mår bra för övrigt? Inga sköldkörtelproblem? Förstår att du inte trivs i din kropp och det är en besvärlig känsla. Har ingen riktig tröst, mer än att det inte syns så mycket på utsidan som du tror ändå. De ser din snygga häck i nya jeans. Du är en skön person härinne och det lyser nog igenom även irl, så jag är helt övertygad om att jag skulle tycka att du var vacker.

Skitpissfittord och kuk-kul ord,
Egentligen är jag inte ens fet på bmi, men jag känner mig som ett jävla radhus.
Kommer aldrig acceptera detta. Jag förstår inte hur fan man kan pendla såhär mycket i vikt. Jag förstår inte? Hur?! Kan man pendla så fruktansvärt i vikt? Det är inte hälsosamt.
Jag hatar tid, mumlar jag bittert, men vet att du har rätt vilja.
Jag vet... Kram

Helvetesjävlakukfansskapsfittfan!!
Vad jag hatar att jag blivit fet igen. FAN!!! Kuk kul kuk!!!
Faaaaaan alltså faaaaaaaan!!!!
Vet ni hur många kilon jag tappat? 35 kilo.
Vet nu hur många jag gått upp? 40. Fanskap.
Så arg på mig själv. Så arg!
Fan oxå.

Snart har jag uppnått mitt första mål - att klara av 10 nyktra dagar. Känns riktigt upplyftande! I morse promenerade jag till jobbet i regnet. Hade sovit i 10 h utan nattsvettningar - fick faktiskt höra att jag såg "pigg ut". Oj! Länge sedan någon sade något sådant positivt till mig...
Efter jobbet stack jag ut direkt på en väldigt långsam joggingtur. Hade absolut ingen lust innan jag gav mig av, men jag gjorde det ändå. Solen tittade fram och jag sprang längs vattnet, hamnen och båtarna. Tänkte att "resan" är en del av livet. Kom hem vid strax innan 20, duschade och ätit middag + massa bubbelvatten. Känns som en bra dag. Har inte tänkt lika mycket på alkohol idag. Tvättmaskinen brummar i bakgrunden. Jag känner mig lugn, mätt och trött efter joggingturen. Det kändes renande att röra på sig. Sprang förbi en krog/uteservering och såg dimmiga blickar. Vart inte sugen - konstigt nog.
Tacksam att dagen flutit på utan större besvär. Kanske kommer senare ikväll (?) Ja, då får jag ta det då.
Hoppas ni har haft en fin dag! Kram och kraft!

Jag kost är ju oerhört viktigt inte bara för vikten utan också för piggheten faktiskt

Fortfarande förkyld. Känns som om jag gått upp i vikt, känner mig ful och trött. Röker igen, känner mig blaha. Längtar mig fortfarande bort till något annat, fortfarande osäker på vad. Orkar inte riktigt med vardagen, är fruktansvärt trött hela tiden men kämpar på ändå. Eller typ. Igår missade jag 2 föreläsningar för att jag sov hela dagen, vill bara vakna upp fit och pigg och typ 20 kg lättare. Men vovven mår ju bra, så det är iaf något. Hoppas ni mår bra där ute.
Kram

Ger många av oss hopp och styrka både missbruk och att klara av att rädda förhållandet, kram

Följer med forum mer och mindre regelbundet, läser en del men långtifrån allt. Tänker ibland på hur mycket tid forumet fick ta under den långa period i mitt liv det var min livlina och min trygghet. Jag läste och skrev, nätter och dagar parallellt med ett krävande arbete. Jag tvekade aldrig då, kände så starkt att forumgemenskapen var en nödvändighet för mitt tillfrisknande. Tänker med värme och tacksamhet på alla jag mött här och som hjälpt mig på olika sätt, med stöd, med klargöranden, ögonöppnare, tröst och generöst delande av egna erfarenheter, framsteg och tillkortakommanden. Den långa tiden vi möttes i Filosofiska rummet (en tråd här) och delade gemenskap. Så många jag har att tacka för så mycket.

Mitt liv är så gott idag.... Ja, jag vet jag har sagt det förr. Så obeskrivligt tacksam jag är över att min man valde nykterheten, gjorde den till sin egen och har orkat hålla fast vid ett nyktert liv. För tio år sen var jag i det första skedet av insikt om hans alkoholism, för fem år sen i skedet med vita knogar och först i backspegeln kan jag se hur alkoholismen påverkade vårt och mitt liv. Jag kan också, som andra här, känna desperation över dem som lever i missbrukets skugga med i mina ögon orealistiska förhoppningar. Vägen till insikt om maktlösheten mot alkoholen är lång för de flesta. Och önskan/ viljan att tro på förändring genom kärlek och förnuft är stark.

Varför skriver jag ännu? Mycket för min egen skull, för mig är skrivandet en skapande process, en väg till insikt och klarhet. Dock har det haft, och har, betydelse att orden har en riktning till något mer än mitt eget dokument (i brist på skrivbok:) Jag vill tro att det har betydelse att det finns olika berättelser här. Min berättelse är just idag 'lycklig' - en slags parallell till aeromagnus, Berra och Ebba, exempel på människor som valt bort alkoholen och lever kvar i relationer. Det finns många fler.

Jag vill säga att det finns hopp! Det är möjligt att ta makten över sitt liv. Att förändra. Det är ingen enkel sak och i en relation handlar det om två människors förändring (minst), båda måste vilja, båda måste våga... Båda måste hålla ut.

Tack för denna plats och tack för att ni värnar om anonymiteten. Tack också för att ni öppnar en väg via admin att få kontakt. Jag har på kringelikrokvägar hittat fram till en del forumvänner. Jag tycker om att ha närmare kontaktvägar och en identitet men anonymiteten har också ett stort värde i sig. Att mötas utan alla yttre ramar bidrar till att vi möts som människor, inte som yrken och titlar, inte som bostadsorter, gator och kvarter. Vi är bara människor som delar det lidande alkoholen har skapat. Anonymiteten gör att vi möts från insidan, i det som är viktigast och berör själva livet. Det är inte vanligt att umgås så men mycket berikande. Mina möten med människor här och på AA - AlAnonkonvent har konfronterat mig med många av mina fördomar och gjort mig mer tolerant och förhoppningsvis mindre fördomsfull. För det är jag djupt tacksam!

Allt det bästa önskar jag dig som läser / mt

För mig är det stort att veta min nya väg, att påriktigt komma till insikt, att inte längre tro att jag inte är annat än alkoholist som nu väljer att vara nykter.
Har aldrig varit ute efter något Grattis! Detta är stort för mig.
Allt gott!!

Grattis brukar ju vara det normala. men räcker egentligen det till någon som har klarat tre nyktra månader?
Nej knappast. Vi som varit där vet....

Fortsatt allt gott till dig!

//PP