Senaste kommentarerna i forumet

Stor kram till dig!

Vad härligt att det går fint! Gillar särskilt sista stycket i ditt inlägg, där du skriver om att du vill välja/välja bort och prioritera. Låter väldans bra! <3

Hej finaste Mange,

Tack för att du delar med dig och berättar. Så starkt av dig att skriva om det. Så bra att du är här. Ta nu dina antabus och försök att komma upp på banan igen. Du vet att du kan. Det har du visat förut, eller hur?

Du är ingen dålig människa. Det är alkoholismen som är dålig. Riktigt jävla skitdålig. Du är en jättefin människa som bryr dig, engagerar dig och tar ansvar. Du vet att dina elever gillar dig hur mycket som helst. Släpp ångesten och försök att se allt det bra och goda som du gör hela tiden!

Stor varm kram till dig. Jag tror på dig! <3

Mange. Även om du säkert inte känner så här o nu så har du varit och är fortfarande ett stöd och föredöme för många här inklusive mig själv. Du har haft ett återfall men du kan vända på detta även om det är tufft nu. Du har insikten och du har ju klarat kampen mot alkoholen förr!? Är ju fan att vi valt just en så lurig och svår motståndare som A att tampas med. Önskar dig all styrka och allt gott. / answe.

Man kan ju inte säga upp någon pga sjukdom men för personlig angelägenhet. Tur att man är lärare och det finns massor med jobb. Jag tror ju inte de väljer detta men kommer nog ställa krav på leverprov el liknabde köperjag.

aeromagnus,
jag skingrade mina tankar med att gå ut och gå/jogga i skogen. Gärna över stock och sten. Så jobbigt du måste ha det. Kämpa på.

skriver och berättar Mange! Du har varit så stort stöd och hjälpt så många här. Nu har du en erfarenhet till i bagaget. Jag önskar dig kraft att ta dig igenom det här och jag hoppas att de på ditt jobb kan se och beakta din långa nykterhet. Skönt att du fått stöd!
Vänskapskram / mt

Tog Antabus redan torsdag morgon och är nu uppe i full dos.

Du är inte dålig!
Du har problem med alkohol.
Stor skillnad.
Fast här verkar det vara obligatoriskt att känna skam och kräla i stoftet för att passa in.
Gör inte det!
Du har ingenting att skämmas för.
Hälsningar från den hemska elaka Kvaddad.

Det går över, det går över, det går över........-det gör det faktiskt!!!! Du vet det också. En timme i taget, en natt - hoppas att du får sova något sånär ordentligt inatt!! Vet inte hur du känner dig - men förstår när du beskriver......om du har tankar på att ta en återställare, försök att låta bli. Du kanske inte ens tänker i de banorna - men jag har själv tagit den enkla vägen allt för ofta. Nu kanske du redan tagit Antabus - så då kan du ju blunda för den "manövern". Jävla alkohol. Nåväl, nu får du ta det en timme i taget.......... -och läsa/skriva här. Du är en klok man - även om du inte känner så just nu........

Min kropp är så orolig. Skakar och fryser.

Trist att läsa ditt inlägg - men så bra av dig att fortsätta med din ärlighet. Fan vad starkt. Jag har läst din tråd så många gånger, och även dina kloka och sansade inlägg hos andra - och jag vet att du har styrkan att fixa även detta. Du har "fallit" - so what?! Jag vill inte se dig som natten mellan ti-on, utan den du visat dig vara de senaste 2 åren. Du är fortfarande där!!!! Jag ser bara de senaste 2 åren, och inte "fallet". Hoppas att du också kan se det så......./Anders

Helgerna brukar vara lugna för mig, jobbar ju de flesta helgerna. Är lite förvånad att rökstoppet gått så bra. Självklart kommer det stunder då jag känner att en cigg hade varit najs, men den fysiska abstinensen ska (vad jag förstått) gått över nu.
nu blir det lite mer contry på bussen innan jobbet kallar.
Drömmer mig bort till sommaren.

Kram studenten

Tack.
Så fint och bra skrivet.

nu när livet är fyllt av vardagar och vanligheter igen. Läser för att jag fascineras av verkligheten, den verklighet som i det levande livet döljs och skyls över av de bilder och berättelser vi väljer att visa varandra. Kan kännas som att vi (delvis) lever i en kollektiv lögn.... Men även för de som är fångade, eller på väg att trassla in sig i alkoholens garn innehåller livet så mycket mer än så - och det är väl det, den acceptabla fasaden, vi pratar om i lunchrummen och på fikastunderna. Även bekymmer och svårigheter med det s.k livspusslet, barn, släktingar, skola, pengar mm, mm kan passa in där men alkoholproblem talas det tyst om.... trots att de är så vanliga. Skammen är monumental! För att bryta tystnaden och tabut behövs många modiga män och kvinnor som har modet att dela med sig.

I 'samtalen' här, anhöriga emellan återkommer funderingarna om alkoholisten vs den unika människan. Den frågan jag själv kämpade så mycket med.... och höll fast vid att varje människa är unik och människan är mer än sin sjukdom. Det tror jag fortfarande ... Men.... ju längre mannen i mitt liv är nykter desto starkare blir insikten om hur stark sjukdomen alkoholism är och hur den förändrade och 'tog över' honom. Min respekt för alkoholen bara växer. Jag förde långa dialoger här där jag ältade orsaker, förståelse och 'försvar' som jag idag har lagt ner - utan att förändra min mänskosyn. Alla människor är unika, vi har olika personlighet, olika uppväxtvillkor och bakgrund, olika jobb, glädjeämnen, utmaningar och stötestenar. Men idag, idag ser mina ögon hur alkoholen, när den tagit herraväldet, lägger sig som ett nät över allt detta och tar makten över människans både värderingar och fria vilja.

Jag läser 'samma' berättelser här gång på gång... och möter samma reaktioner. Under min tidiga tid här var jag den som förklarade-försvarade, sen fanns en tid då jag förtvivlat ville att min insikt skulle nå fram och bli andras insikt.... Nu tänker jag närmast att alla måste gå sin egen väg, göra sina egna erfarenhete. Som jag gjort mina. Och ibland ber jag till den högre makten att inte låta priset bli för högt. Åtminstone inte för barnen. Barnen som tidigt lär sig tiga... alldeles omedvetna om att det sker, när det sker.... Jag har betalt ett (för) högt pris för min fars alkoholism och min mors medberoende.

Jag skriver ur hjärtat och jag skriver till mig. Jag skriver också med huvudet, med klara tankar. All den kunskap jag fått här och läst mig till de senaste åren, kunskapen om alkoholens förödande verkningar på våra liv. De som döljs under vardagspratets lager. Under de urstarka samhälls- och umgängesnormerna. Bakom enorma ekonomiska intressen. Allt det som vi betalar ett så högt pris för...

Mer kunskap till folket. Mer mod. Mer öppenhet. Ja, mycket mer öppenhet!
Från hjärtat / mt

Bra för oss som siktar på friheten på lång sikt.

Grattis Akvariet!

Kan knappast tro att det inte syns utanpå. Åtminstone på mig syns de mera hälsosamma 1,5 åren riktigt bra.

Senaste åren har jag isolerat mig själv och när jag slutat dricka på helgerna och gått på Antabus så har jag blivit så trött så trött.
Får väl i stort sett skylla mig själv, men det som gör mest ont är att hon är min bästa vän och att förlora det är som att förlora allt..

Trodde aldrig att det skulle gå så långt.

I morgon har jag varit nykter i 1, 5 år. Det har varit en omtumlande period. Svårt? Ja, fruktansvärt jobbigt. Framförallt de första månaderna. Befriande? Ja, fantastiskt härligt att bestämma sig och sedan hålla det. Jobbigt? Ja, det finns liksom inget utrymme att fly från sig själv. Men det betyder också att man måste vara vuxen och ta ansvar. På riktigt. Och det är skönt. Har jag ändrats? Ja, det syns inte utanpå, men oj vad det har hänt saker inuti. Hur mår jag idag? Jag mår bra och bra mycket bättre än jag mått om fortsatt dricka. Men jag känner också bättre hur jag mår även när jag mår dåligt. Jag tvingas möta min dagsform som inte är på topp alla gånger. Känner jag suget? Ja, det kommer inte ofta nu, men det händer, senast igår vid lunchen när jag såg vinflaskorna i baren när jag skulle beställa mat. Jag blir mest förvånad, sedan är det över. Känner jag stöd från mina nära? Nej, mer ett artigt accepterande av mitt val. Det dricks mycket nära mig men jag påverkar det i alla fall i rätt riktning.

Hur tänker jag mig att mitt liv ska te sig framåt. Jag tänker inte dricka. Jag kommer att mer aktivt välja och välja bort saker jag lägger min tid på. Jag kommer att lägga mer tid på min omgivning, min familj, på något sätt engagera mig i någon nykterhetsrörelse, men också mitt arbete och de utmaningar som finns där och som tar mycket kraft men som också ger mycket tillbaka. Egentligen handlar det om att fortsätta på den inslagna vägen. Och jag är glad att hittade den. Och vill tacka detta er för det stöd jag hittar i den här gemenskapen. Tack alla som kämpar, fortsätt med det.

Kram
/A

Känner jag igen. Ljudet va en burk som knäpps upp, avslappnad, "i zonen", upprymd. En kväll som kan sluta hursomhelst. Tänk så fantastiskt. Så har jag alltid känt. I takt med att toleransen ökar har även risken för att kvällarna som kan "sluta hursomhelst" slutar på ett sämre sätt än vad man förväntat sig. Konsekvenserna blir annorlunda. På den tiden då man kände sig upprymd över att inte veta hur kvällen skulle sluta, var det ju någonting spännande och roligt och galet i det. Nu är jag mer orolig för hur kvällarna ska sluta, just pga att de kan sluta hursomhelst. Så har jag tänkt när jag blir sugen. Det är som att när "feståren" tog slut och folk i ens umgänge slutade "kröka" så började jag ha fest själv istället. Så onödigt och dumt. Killen som kände sig upprymd över att kvällarna kunde sluta hursomhelst, skulle inte ens kunna föreställa sig det.

Första glaset skulle jag njuta av, men jag vill liksom inte ha konsekvenserna och skammen i att dricka för mycket än vad jag borde.

Har inte några bra råd...ville bara skriva och säga att jag blir ledsen för din skull.
Är det pga alkoholen eller finns andra skäl till att hon lämnar dig?. Du har ju faktiskt kämpat på jävligt bra...

Styrkekramar

Min fru ska lämna mig..
Finns inga ord hur ont det gör i mitt hjärta..
Tomheten som växer, alla dessa år som bortkastat.
Jag hoppade Antabusen o smögdrack 2 gånger på 4 månader, hennes tillit försvann och nu är förhållandet över..
Om jag dricker nu så är det kört, rädd för mig själv.

Det gör så ont..

Sisyfos, jag är osäker på vad det är som triggar igång min "besatthet" jäkligt irriterande är det. Tänk om man kunde få samma beslutsamhet att läsa ut kurslitteratur eller gå till gymmet? ;) i wish.

När jag visualiserade mig själv igår och även när jag fick mitt "återfall" så är det bara egentligen en liten filmsnutt som spelas om och om och om igen i huvudet. Och det är hur en ölburk öppnas, det där pyset och ljudet som blir till. Eller hur det låter när man häller upp vin ur en flaska, och hur det luktar (klunk klunk klunk)....När det gäller rökningen är det samma sak nästan, ser glöden, och hör hur den "brinner upp" och känner/hör hur jag andas ut röken. Det är allt. Svårt att förklara över text. Men dessa bilder går om och om och om igen.

Vet inte varför jag blir så triggad av dem eller varför de poppar upp i huvudet. Eller varför de tar sådan tid och energi att få bort dem.
Jag är beredd på att hålla med om att det var imponerande, det var första gången jag inte handlade på den känslan. Är väldigt överraskad av mig själv. Gick helt i mot känslan och det var riktigt skönt att få sova, vakna nykter och veta att igår kunde ha slutat så annorlunda. Nu ska jag försöka dra mig till gymmet.

Kram studenten

Det som är så svårt är att han aldrig dricker när jag är här. Däremot vet jag ju att det dricks när jag inte är här, jag har bara inte riktigt klart för mig hur mycket. Men jag begriper ju att det är en hel del. Dels ser jag det på tomburkar och flaskor, som han gömmer undan. Till och med bolagskassarna gömmer han. Sen förstår jag ju, han följer exakt samma mönster som jag gjorde när jag drack!
Samtidigt ser han ju till att det inte drabbar mig, inte direkt iallafall. Så det är svårt att liksom angripa det. Han visar full respekt för min nykterhet och t.ex nyår tog han inte ett glas trots att vi var bortbjudna, det blir inte ens diskussion om det.
Men ärligt talat, drack han normalt, vad nu det är, skulle jag inte bry mig. Bara för att jag är nykter kan jag ju inte förvänta mig att dom som har ett normalt förhållande till alkohol ska avstå. Men han dricker inte normalt!
Han vill att vi flyttar ihop och förlovar oss. Jag har tackat nej till bägge. Inte för att jag inte vill, jag älskar denna lilla man, utan för att jag helt enkelt inte törs. Han menar på att om vi flyttar ihop kommer han inte dricka. Men hur hållbart är det?
Allting oroar mig, dels för hans skull. Men också väldigt mycket för min. Jag blir orolig, går och tänker hela tiden, får ångest och då kommer suget. Och tankarna, jag klarar säkert att normaldricka. Ibland har jag varit snubblande nära. Är så glad att jag stängt alla bakdörrar jag kan komma på, och jag har ett enormt stld i min vuxna dotter. Fan vad jag beundrar den ungen ☺
Samtidigt, jag klarar inte att lämna honom, det är det bästa förhållande jag haft någonsin om vi bortser från alkoholen. Vi har varit ihop snart ett år. Så hela tiden går jag liksom och avvaktar, väntar på att något ska hända som visar i vilket håll jag ska tänka. Och det tar ork och energi som jag skulle behöva lägga på mig själv.
Jag försöker fokusera på mitt eget, bygga upp saker runt mig. Renoverar mitt lilla hus bland annat. Osv.
Det blev långt det här, skulle kunna skriva hur mycket som. Tack för era svar och tack för att ni läser ?

Intressant! Vad tänkte du när du visualiserade drickandet och rökandet? Jag har visualiserat drickandet på senare tid... Nu är det förknippat med negativa känslor. I början så blev jag bara besatt och ville dricka. Jag saknar karaktär. Tycker att det är imponerande att du klarar av att stå emot.

Jag klarade mig. Kors i taket! Sitter hemma själv i den andra lägenheten (där vi har ett mindre systembolag) och jag har inte druckit en droppe. Precis som förra gången när jag skulle hit har jag visualiserat mig själv öppna en öl, andas ut och a en cigg. Men nej inte idag, gjorde egen glass på bär och käkade några digestive med ost i stället. Nu blir det en kopp te och sen blir det sängebingen.

Jag klarade det. Helt sjukt.

Kram studenten