Senaste kommentarerna i forumet

Ja.., jag vet att arbetsgivaren och chefen har ett långtgående ansvar och just nu behöver jag ingen hjälp med alkoholen, men blotta tanken på att sitta i ett sånt samtal med hen kan hålla mig nykter. Vet att det skulle finnas så oerhört lite förståelse för beroende. Det finns en väldig oförmåga att hantera även "legitima" besvär såsom, sjukdom, skador och dödsfall. Nej, bevare mig väl...

Wow, saknar ord, du har en stark berättelse. Gissar på att detta inte din dotters första försök, vad glad jag blir att hon hittade en väg att nå fram till dig. Sen att du gör det för dig själv och inte för andra, det är så rätt enligt min mening, det är inte för hennes skull du ska vara nykter utan för din egen. Gissar att det är även vad din dotter vill, att du ska må bra, antagligen för att hon älskar dig. <3

Kram

Jag hoppas att du får kraft att vara dig, i alla situationer. Även utan ägandet eller konsumtionsliv, Utan status eller likes. Jag hoppas och vill att du kan se glädjen i en chokladbit ibland. Och jag hoppas att du känner en kraft att orka se vidare. Skickar massor med styrkekramar till dig.

Idag har varit väldigt väldigt jobbig. Men jag tror att muntan gick sig vägen. Har varit väldigt nära till gråt hela dagen, vilket är olikt mig. Ifs brukar jag gråta när jag har feber. Min hjärna har velat ha mer vin men jag vill inte. Denna maktkampen hade jag på nått sätt förträngt. Det blir lättare, alla ni som är på era första veckor/dagar. Det är inte alltid den där funderingen/kampen om att dricka eller att gå till systemet, efter ett tag. Jag lovar.
Så detta är en lärdom av min bumb här om dagen. Jag iakttar och lär mig.
Ligger redan i sängen under mitt varma mjuka härliga täcke. Som jag har längtat. Kanske försöker jag gråta lite, för att få ut skiten. Eller så försöker jag sova.
Hoppas ni fick en fin dag idag.
Kram

Hur ska man nu göra om valberedningen kommer fram till ett förslag om att ha mig som ordförande. En del vill ställa upp för alla medlemmar som har förtroende. Den andra sidan säger lägg av så kommer det gå i stå allt.

Jodå ,så är det. Alla chefer och arbetsledare är skyldiga att hjälpa personal som har missbruk. Min chef sa att ansvaret är väldigt omfattande. Jag visste att min chef hade jobbat med missbruk, så det var ju tur för mig. Men chefer som inte kan så mycket om missbruk ska vända sig till företagshälsovården och får fortsatt hjälp där. Egentligen är det inte så svårt att få tag i hjälp utan oftast är det skammen som gör att vi tvekar. Tyvärr blir denna skam ett hinder för många att få och ta hjälp. Ja Sisyfos jag har turen att ha fina barn och att en av dom visste vad som skulle göras när mamma hade problem <3

Älskar hotellfrukostar. Du får se till att njuta ordentligt nu. anser äta en bit choklad? ;)
Kram!

Ska åka med familj till annat land med mycket kultur och sport på agendan. Tyvärr blir det nog inte den vårvärme jag hade hoppats på men miljöombyte, socialt och bo på hotell. :-)

Ses! ?

Nu kan jag bara se massa choklad harar i huvudet. Åh vad gott med choklad, det kanske får bli kvällens lyx.

Jag hoppas det inte är
Influensan 2.0 som är påväg in in i kroppen bara. Vi märker, det ska bli jätte skönt att komma ut på landet i helgen ????

Har du planer för påsk? Kram!

Vet du, jag verkligen går och dreglar efter choklad och annat vackert ätbart i skyltfönstren nuförtiden. Har inte gjort på säkert 25 år. Sugen hela tiden.. ;-)))

Du behöver verkligen vila. Vet du, det är jättemånga som får nya attacker av årets virusar. Som att det kommer tillbaka i flera omgångar och till slut behövs medicin för att må bra. Hoppas du blir helt frisk snart och får vila ordentligt och känna att du är fantastisk som klarar detta tempo men skolan, jobb och självförändring!

KRAAAM och glad påsk!????

Tack för era kommentarer ?

Idag har jag vaknat upp med feber och fruktansvärd huvudvärk.
På dagens agenda står det två viktiga möten och en munta.
Jag fick in gårdagens tentamen,
Längtar till påsken och vila. Hoppas ni får en bra dag idag . Kram

Fantastiskt! Och vilken fin dotter du har. Skönt att chefen var en mänsklig sort. Tror aldrig att min skulle ha grejat ett sånt samtal. Tror uppriktigt att hen skulle ha fått mig att direkt halsa två flaskor vin. Kanske tom. under mötet.

Grattis! 4 mån då är det en vana att inte dricka. Det är svårt att bryta vanor.

Tack för underbart fin respons från er <3 Blev oerhört tacksam för vackra ord!! Kram på er och vi fortsätter leva så gott vi bara kan....:)

Starkt svarat och helt rätt!
Irriterande hur de beter sig mot dig Aeromagnus. Blir lite arg när jag läser dina inlägg. Arg på människor som sparkar nån som ligger. Glad att du rest dig upp och kan parera.

Härligt att läsa! Glad blir jag å dina vägnar. Du räddar dig själv och ser till att må bra igen, underbart. Det är verkligen så, att vi måste vilja göra det själva och se våra val och ansvar i vårt liv. :-)

Kram och fortsatt lycka till!

Bra du fortsätter på din resa. Så ser jag på det. Som en resa mot en bestående förändring. En ny livsstil, andra vanor, nya tankemönster, bättre verktyg mm. Det tar lite tid och allt kommer inte på en gång. :-)

Kramar

...säger jag också. Sååå härligt att läsa om din resa!
Fortsatt lycka till!

...säger jag också. Sååå härligt att läsa om din resa!
Fortsatt lycka till!

Idag var jag hosd Previa för rehabsamtal. B_PetH under 0,05 ska ligga under 0,3 samt CDT 1,4 ska ligga under 2,5. Provtagning en gång/månad i 6 månader. Kontrakt och beteendevetare. Sedan började man tjafsa om mitt fackliga uppdrag igen och konflikter. Då sa jag bara att mina fackliga uppdrag är en annan syssla och nu sitter jag här som arbetstagare. Kändes i alla fall bra att jag nu med siffror kan bevisa att jag inte dricker regelbundet och/eller mycket,

<3

Så fint du beskriver! Grattis och fortsatt lycka till ? / mt

Rakt in i hjärtat och hjärnan gick dina ord, så min dagenshjälte blir du och tack för de orden❤

Jag kunde bli förbannad, häpen avundsjuk, bitter på alla jag läste om här på forumet som verkade lyckas kunna sluta med A. Men jag kunde också känna deras stolthet, glädje, styrka, eufori, som hade slutat dricka. Jag förstår om man har alla dessa känslor och fler därtill, beroende ¨på var man själv står och hur man mår. Förut så tänkte jag mycket på varför jag trillade dit. Arvet var en del, med missbruk i släkten. Men också den ökade toleransen. Mer och mer oftare och oftare. För mig gick detta inte supersnabbt utan det har tagit några år. Jag har umgåtts mycket med liksinnade. Har det varit fest(typ varje helg och vardagarna förstås) då såg man till att kunna vara hemma eller sova över hos vänner. Det är klart att varningsklockorna har dånat men jag har hört ett klinge-ling. Idag har jag min a 4 månader A-fritt och det känns helt normalt. Fattar inte att tiden gått så fort. Nu när jag får sug vilket händer högst 1 gång i veckan, tänker jag på olika saker. Hade A varit som knark så hade jag nog sprutat in A i kroppen, för att få i mig det fort nog. Jag öppnade burkar i bilen, kunde inte vänta tills jag kom hem. Öppnade vindunken, kunde halvsvepa 2 glas för att få in vinvärmen i kroppen fort. Och det är klart att en sådan kväll oftast slutade med sludder, telefonsamtal, ledsna barn, och morgonångest. Därifrån till nu och A-fri hur gick det till?? Först att min chef säger till mig om att dottern mailat henne om mitt a- missbruk. Chefen pratar till mig på ett fint sätt, och vill verkligen hjälpa mig, talar också om hur vanligt det är. Var 7:e person i Sverige som har problem med A. I mailet hade dottern också skrivit om hur bra jag skötte mitt jobb och hur jag verkligen brann för mitt arbete. Jag skulle skämmas om jag skulle ha samtal med chefen om A och hade druckit efter vårt samtal och varit tvungen att erkänna det. Jag är en ganska ärlig person och skulle aldrig försöka mig på att ljuga om det. Sedan alla tankar jag haft om missbruket i min släkt. Varför dom ej kunde sluta för gott? Alla som kunde sluta hur gjorde dom? Jag måste sluta för att jag vill det för min skull inte för någon annan. Inte sambon inte mina barn osv. Har jag självkänsla nog till mig själv för att kunna sluta? Ja jag har bra självkänsla har nästan alltid haft det. Men kände på dom senaste åren att den börjar naggas pga A. Om min självkänsla inte räcker till då måste jag först ta i tu med den biten. Ifall jag slutar för någon annans skull och den försvinner ur mitt liv, vad gör jag då? Mitt alkoholintag måste bara handla om mig själv. Sen att omgivningen mår bättre av det är ju en fantastisk förlängning av mitt beslut. Om jag försöker sammanfatta mina tankar så för att jag har kommit en bit beror på : Att jag slutar för min egen skull. Att jag läst en massa om alkohol dess verkningar i mig på andra osv. Att jag pratat med tänkt på andra som lyckats. Att jag inte stämplat mig själv som en obotlig alkoholist utan en person med missbruksproblem. Att jag sett bakåt ibland och framåt ibland. Hur har mitt liv varit? Vill jag ha det så? Hur vill jag ha mitt liv? Såklart har A varit den stora frågan i mitt liv. Hur kunde jag tillåta A ta så stor plats? Jag tänker också på mina barn som nu har en mycket bättre mamma. Tänk om/när jag får barn-barn och dom får bära denna skämskänsla som det innebär att ha mor- eller far-föräldrar som dricker? Barn-barn som inte kan komma hem till mor-mor för att hon är full. Det låter inget vidare och jag har även detta i min närhet. Jag har ofantligt mycket att förlora om jag skulle falla dit på A. Suget finns ibland men jag motar bort det genom att tänka på mig själv när jag raglade omkring här hemma. Ingen vacker syn förmodligen. Hur jag sminkade över mitt fylle-röda ansikte för att barnen inte skulle säga något. Jag mår bra nu och jag kan titta mig i spegeln och känna stolthet över mig själv. Lycka till på er väg. Och jag hoppas ni andra på forumet får en fin dag Kram <3

Igår kväll var både bra och dålig. Det var bra att jag fick sova i tid, det var dumt att jag valde att dricka. Nu var det inget enormt intag av a, men jag är medveten om orsaken. Och jag vill inte behöva använda mig av a för att lugna mig.
Idag har jag ont i huvudet, och grannen började borra i väggen vid 7snåret. Det är endå en förbättring mot tidigare vanor och jag ser detta som ett bump i vägen. Åter igen så lär jag mig och jag behöver inte "prestera" den perfekta nykterheten.
Idag tänker jag arbeta vidare precis som dagarna innan igårkväll, det behöver inte vara allt eller inget.
Kram

För mycket. Valde dimman.
Nu blir det äntligen en tidigt kväll och sömn. I morgon är det en ny dag. Just nu är jag avdomnad och trött. Sov sött.

är en galen känsla.
Det är sjukt hur just stress kan påverka kroppen och psyke.
Det är oroväckande för mig själv att känna yrsel, skakningar och den extrema tröttheten i kroppen, just på grund av stress.
Jag känner hur talet och förmågan till att formulera ord och meningar i både text och tal är nedsatt. Samtidigt vet jag om att det är just på grund av stress.
En stress som håller i sig alldeles för länge och under för lång tid. Det är sjukt hur mycket en student i dagens samhälle måste klara av, för att gå vidare. Ibland känner jag mig som en bricka i ett spel, men inser allt som oftare att det är jag som bestämmer oxå.
Ambivalent kan man nog kalla mig. Ni som läser måste förstå att det inte bara är jag som känner såhär i min klass, eller i mitt program eller i min skola. Det är många med mig som ångestar igenom sina akademiska år.
Igår på fikan med min väninna så talade vi lite om just detta, om framtidsplaner och CV:n, om extrajobb utanför heltidsstudier och extra kurser på det för att samla hp poäng. Vart tar livet vägen?
Jag lever mycket i tron och hoppet om en bättre framtid. Visualiserar mig på min drömtjänst, visualiserar min framtid.
Min väninna frågade då " till vilken kostnad? du kan vara död om ett år". Brutalt men sant.
Att stanna i nuet, att våga känna NU, leva nu och inte leva för att bli ett bra CV. För vad betyder det egentligen?
Ja a ni, mitt svar är allt och ingenting. För den tjänsten jag vill ha krävs det mycket mer av mig än vad jag möjligtvis kan ge just nu, men ger jag upp min dröm? nej. Kommer jag vakna upp en morgon och inte kunna komma upp ur sängen för att jag är utbränd? ja, antagligen om jag fortsätter så som det är nu. Vad kan jag göra åt min situation? jag vet inte. Jag vet helt ärligt inte.

För vet ni vad? jag minns inte när jag var ledig för vila på 4 hela år nu. Det är 1460 dygn, utan ordentlig vila.
Den lyxen finns inte när man är timanställd. Semester, vad är det? Jag finns för att mina medarbetare ska kunna ta semester.
(bland annat). Men det är ju oxå därför jag studerar så mycket, därför jag kämpar varenda dag, just för att kunna få en rolig, krävande och givande tjänst med semester. För att kunna försörja mig, för att kunna köpa ett boende, för att kunna bilda familj.

Vet inte riktigt vad jag ville få ut av detta inlägget, men det blev en mickropaus från plugget just nu.
Idag vill jag verkligen ha en flaska rött, men jag vet ju att det bara är en kortvarig kemisk "semester".
kram