Senaste kommentarerna i forumet

Funderar på dina tankar och paralleller och skillnader mellan beroende och medberoende. Den största är kanske att den som har eller har haft ett beroende alltid lever vidare med sig själv? Oavsett om vi tillfrisknar eller inte?
Lyckas vi bryta och lever allt längre i nykterheten så kommer det säkert för alla faser där vi påminns, riskerar att falla tillbaka, eller har tankar om oss själva och vår situation vi behöver bearbeta. Lyckas vi med vår avhållsamhet kan det leda till en livslång förändring som ger ett meningsfullt och bra liv.
I de fall det finns en medberoende vid vår sida så bidrar vi då kanske till att skapa det nya förtroende som gör att läkande hos våra nära är möjligt?

Den medberoende har (om vi bidrar med att uppfylla våra löften den "chansen", att vi faktiskt beslutar oss för en permanent förändring. Vidare har den medberoende två andra möjligheter att ta för att komma ur den svåra situation de befinner sig i. 1. Bryta med missbrukaren, flytta och klippa. Lyckas med den otroligt svåra saken att fokusera på sig själv istället för missbrukaren. Den sista varianten är säkert den svåraste, och förlänger säkert bara lidandet.

Med detta menar jag inte att det skulle vara lättare att vara missbrukare än medberoende. Mer att missbrukaren finns i en själv, och det är en livslång process för oss alla. det kanske kan vara en anledning till att fler "på andra sidan" hänger kvar längre än bland de medberoende.
Märker på mig själv att jag har en tendens att hänga kvar även om behovet varierar allt eftersom processen fortgår.

Trevlig helg till dig med MT

//PP

Idag är jag verkligen tvärförkyld.
Vaknade upp med huvudvärk vg tungt huvud. Kliande hals och snor i mängder, kändes lite som att vakna bakfull. Herregud vad glad jag är att jag inte är bakfull.
Nu blir det god frukost och sen promenix i solen, hoppas ni får en fin nykter helg.
Kram!

Du har så rätt i det du skriver. Någon som inte haft problem själv vet ju inte hur det är. Som arbetsgivare skulle jag också förklara konsekvenser men också ge stöd. Så gott om utbildade och duktiga lärare finns det inte. Okunskapen är stor och det märker jag när jag pratar med folk, även högutbildade som ex läkare.

Hej, och ursäkta att jag kliver in i en tråd utan att först presentera mig. Dessutom kanske jag bara kommer med självklarheter? Men ändå. Att en arbetsgivare och chef agerar som beskrivet förvånar mig inte. Dels är fördomar mot oss alkoholister så djupt rotade, dels finns behovet att distansera sig från vårt undermåliga förhållande till alkoholen. Alltså, en alkoholist är per definition alltid opålitlig, och kommer alltid att svika oavsett vad som händer. Den uppfattningen lever kvar, trots att vi idag vet att beroendet är mer utbrett och att det finns gott om högpresterande alkoholister som tar ett stort ansvar för sitt drickande och dess konsekvenser. (Jag menar: två års nykterhet, ett dygns (!) återfall, och sedan på egen hand aktivt ta sig tillbaka till nykterheten igen. Vad kan man annat göra än beundra den beslutsamheten?)

Sedan tror jag att det är vanligt att våra chefer också har ett behov av att hålla vår uselhet ifrån sig. Att slippa rannsaka sina egna och sin omgivnings alkoholvanor. (Om vilka vi inte vet något alls.) Det blir en projicering av rädslan att själv inte kunna styra över sitt eget drickande, hemska tanke, och i stället fokusera på vår uppenbara svaghet.

Ursäkta igen, en lång kommentar. Huskatten själv är obotlig fyllerist. Fast alkoholfri sedan fyra månader.

Du har alltid skrivit så positiva kommentarer här på forumet. Blev verkligen ledsen för din skull nu! Kämpa!

Låter läskigt, googlade och såg ännu läskigare ut, haha!

Mer ute efter rödvins smak, men utan a. Ja eller vitt/rosé. Det letar jag oxå efter.
Carlsberg 0,5% ölen funkar prima Ballerina till festligheter eller maten. Den är god :)

Kram

Oslagbart

Att det inte finns något gott rött alkoholfritt vin som faktiskt smakar gott men utan a... ? Tips mottages tacksamt!
Kram

Idag har jag varit genuint lycklig. Muntan gick bra, utmanat mig själv, gått långpromenad, njutit av en kaffe med vännen. Nu blir det spagetti carbonara, för att jag kan och för att det är gott.

Kram studenten

Chefen är med 22/3 och räcka ut tungan hjälper nog inte.

Vi i vården älskar människor som redan gjort allt jobb och bara kommer till oss för att säga att de mår bra?
Bra jobbat och räck nu ut tungan åt den dumma chefen?

Träffade en trevlig sköterska som jag pratade med en stund om mitt allmänna hälsotillstånd mm. Vad jag gjort för egna saker i mitt tillfrisknande. Hon blev genuint imponerad av detta. Kändes skönt att få en positiv bekräftelse. Sedan fick jag lämna prov CDT och PETh. Återbesök och rehabuppföljning 22/3.

Hej vännen,

Kikar in för att se hur du har det? Nu är det länge sedan både du och jag skrivit. Mår du bra? Hur känner du dig?

Skickar ett stort lass med kramar till dig

Behovet har avtagit och jag kommer in i andra sammanhang. Kikar in här gör jag ändå sgs dagligen och ser generationerna avlösa varandra. Gläds åt Ebba, Muränan, Sisyfos och LenaNyman som numera känns som gamla bekanta. För att inte tala om aeromangus som är värd all respekt!
Det slår mig nu att alla de finns på forumets 'andra sida' - inte bland oss läsande och skrivande anhöriga. Jag kan uppleva det så att intensiteten är högre där. Har tänkt ofta och mycket på att många anhöriga försvinner härifrån... för kortare eller längre perioder och ibland för gott. Tänker att många är så trötta och uttömda på kraft att inte orken finns att skriva. Kanske jag har helt fel.
Jag kan uppleva den där tröttheten också på Al-Anon, även självförakt och nedsättande uttalande om sig själv. Åh vad jag skulle unna och önska alla att hitta ingången till det genuina självhjälpsarbetet, att förmå sig släppa taget om missbrukaren och ägna sig åt sitt eget liv. Stigsdotter skrev så fint om det.
Mitt liv är lugnt och gott. En period fanns en spänning i luften, en trötthet efter en intensiv arbetsperiod. Då sökte sig maken mer aktivt till AA. Det kändes enkelt och tryggt. Vi vet båda att farorna finns men att man kan ta makten över dem.
Allt gott inför helgen till dig som läser / mt

att du fått ventilera! Hoppas att det blir ett bra möte nu på em också. Om de skulle förstå vad mycket gott du gjort och gör i kampen mot alkoholen! Hejar på dej allt vad jag orkar! / mt

Jag tyckte faktiskt om att komma upp tidigt så pass mycket att jag gick upp tidigt idag oxå. Kors i taket! Vaknat med riktigt ömmande hals, så jag misstänker att en förkylning är på ingång.
Idag har jag en munta i skolan, baserad på gårdagens tenta. Kommer bli kul, men jag vet inte riktigt vad vi ska göra...
Först och främst blir det morgonpromme med vovven innan jag tar tag i denna dagen.
Hoppas ni alla får en fin fredag. ?☀️?
Kram studenten

Så skönt att det kändes bättre och är säkert bra att få tala om din konstiga arbetsgivare.
Håller tummarna att du får ett bra möte med företagshälsovården.
Så du nu kan släppa och gå vidare

Denna gång gick psykologsamtalet bättre. Vi kom osökt in på min chefs och arbetsgivares agerande. Hon var inte så imponerad av agerandet. I eftermiddag fredag ska jag till vår företagshälsa. Ska vara där typ 2 timmar. Känns inte så bra just nu. Har fått tillbaka min tandvärk så jag går på maxdos av diverse tabletter.

Vilken dag, vilken dag vilken dag.
klockan ringde redan vi 5 i morse, upp å skriva klart tentan. Den blev klar, jag fick in den i tid.
I morse var jag stolt över mig själv som inte vaknade bakfull, som gick hem i tid i går, som stannade nykter.
Det var lite speciellt att vakna så tidigt och kunna följa soluppgången. Det har jag inte gjort på vad som känns som evigheter.
Det var rogivande att höra fåglarna sjunga utanför fönstret.
Det var lugnande att kunna ta ut vovven på morgonpromenad utan att behöva stressa tillbaka in för att stressa hemifrån igen.
Det var skönt att kunna sova middag efter deadline.
Det var härligt att gå i skolskenet och känna hur vinterjackan börjar bli för varm.
Jag är glad över hur långt jag kommit i min resa, från den dagen jag gick med här.
Den morgonen vaknade jag sent, och bakfull med ångest och ågren. Men den dagen var inte idag.
Jag är glad och stolt över mig själv som vågar mig på detta.
Men framförallt är jag så sjukt glad över att ha slutat banta, för vilken frihet det är.

Ta hand om er.
Kram studenten

Kan det vara så att anledningen till att alla mina strateger och flyktbeteenden och att leva i 120 är beroende på att mitt "jag" blev bortvald som 15åring?
Att det jaget inte var okej. Kan det vara så enkelt? Att jag flytt från henne, för att hon uppenbarligen inte var duglig och tillräcklig till att älska?
Är det därför jag är rädd att möta hela mig själv, för rädslan att upptäcka att hon fortfarande inte är älskvärd?

I övrigt, kalaset/festen gick bra. Drack mina alkoholfria öl, tog i mot en välkomstdrink, drack den inte. Hade kul, hade fruktansvärt jobbigt i några stunder. Skrattade, var tyst. Det var minst sagt en bergodalbana. Folket måste tro att jag är knäpp.
Huvudsaken är nog att jag klarade det, fasten jag i skrivande stund inte känner någon direkt lycka eller stolthet över det. Bagatelliserar mig själv till att vem som helst borde ju klara av att vara nykter. Jobbar på det. Jävla känslor hit och dit och överallt.
Nu blir det plugg. ¨
Kram studenten

Dagens samtal gick bra. Är helt slut i hjärnan, helt slut är jag. Trött och utmattad. Har en tenta som ska in i morgon som jag inte börjat på ännu. Har helt enkelt inte orkat/haft tid. så det blir nog en all nighter här hemma. För in det ska den. finns lixom inget alternativ.

Jag tog upp mina funderingar kring just "ätstörning" , och jo visst är jag lite ätstörd allt. Frågan är ju om inte alla är det på ett eller annat vis, för mig faller det i mitt kompensationstänk. Fokus nu blir varför äter jag?, vad äter jag? när är jag nöjd? när är jag mätt? när är jag hungrig? se maten, smaka maten, Lugna mig, andas. Riktigt Frukost, lunch middag och mellis, inget mer inget mindre. Nu slutar jag banta.
Tror åter igen att just maten är ett av många destruktiva handlingar som på nått sätt grundar sig i att försöka få mig att känna mig värdefull. Är jag smal blir jag validerad. Blir jag validerad av andra finns jag. Finns jag är jag värdefull. Ett av många vägar att "känna" en typ av självkänsla. Inte riktigt den bästa självkänslan, men ändå en typ av självkänsla. Inte den bästa vägen att gå kanske, men men.. Nu har jag ju börjat jobba med även den delen av mitt livpussel.

Det är ganska fantastiskt hur saker och ting blir klarare och klarare. Att en gemensam faktor börjar nalkas och att jag känner att jag växer.
Det är inte alkoholen som är mitt fokus längre, även den är ju ett sätt att slippa känna. Men slippa känna vad? Mig? att inte behöva umgås med något tidigare trasigt? som sagt, jag är inte helt säker på nått. Det enda jag är säker på är att jag är i en förändringsprocess på väldigt väldigt många plan samtidigt och det är otroligt enerverande.

Fick även den tuffa frågan att "vad vill du säga till minimi?", det första i min tanke var Dö. Dö så jag slipper dig. Jag vet ju att det inte är svaret hon önskade, men det är den känslan jag känner i dagsläget. Jag vill att det onda ska gå bort. Jag vill att det onda ska dö.
Istället så försökte jag vända det och sa " tack för att jag inte dog". Udda. Tacksamhet. Det är väl det som är den långsiktiga planen antar jag, att sluta fred med det onda. Jag är inte redo ännu, men en dag så...

Nu ska jag göra i ordning mig, dra på ett piggt leende och packa ner mina alkoholfria öl för ett födelsekalas/utgång. Kommer inte bli långvarig, men jag tycker verkligen om denna vännen och jag tror hon kanske har tårta ;)
Kommer bli udda att vara nykter bland ett 20tal onyktra. Off i go!
Kram studenten

Ja, bra! Fokusera på det positiva i ditt liv. Det oerhört gott betyg tycker jag, av elever och det är ju de viktigaste personerna i ditt jobb. Nåt att vara stolt över.
Och om du undrar och börjar fundera över vad som ligger bakom, se det som positivt att du kan visa att du inte har nåt att dölja. Dessutom får du ju en hälsokontroll på kuppen, kan också vara positivt.

Jag fördöker allt jag kan. Lämnade ju prover för tre veckor sedan, 6 rör. De skulle höra av sig om det var knas så de är väl ok. Jo jag borde nog inte oroa mig. Igår kom några tjejer fram i en klass. Du Magnus vi måste prata med dig. Ok sa jag. Du ger ju så bra råd till oss så vi måste prata. Det kändes så himla skönt att mina elever litar på mig. Jag ger järnet

Vad är du orolig för, dina prover måste ju vara kanon. Sen att du redan gör allt de kan föreslå är ju bevis på att du har kontroll på ditt liv.
Så tror inte du behöver oroa dig
Så håll huvudet högt, tycker du sköter detta på bästa sätt

Idag ringde de från företagshälsan igen och flyttade tillbaka min tid. Nu ska jag prata med en sjuksköterska också. Detta känns inte 100% bra. Sedan läkare. Misstänker att jag ska lämna blodprover mm. Litar inte riktigt på min arbetsgivare. Fast företagshälsan är ju till för att hjälpa och inte stjälpa. Jag är lite skraj faktiskt.
1. Går på antabus
2. Går hos psykolog
3. Besöker AA

Mitt recept på framgång.