Senaste kommentarerna i forumet

Läst igenom din tråd, hua. Självklart är det en vit vecka framför oss. Klart vi ska!
Vad sägs om 2? 3? långsiktighet nu ;)

kram

Haft återfall efter 2 års nykterhet så jag vet hur du känner det. Det kommer ta några dagar så kommer det kännas bättre. Återfall är en vanlig bieffekt men det gäller att skaka av sig. Kommer du ihåg hur det var när återfallet kom. Kan vara viktigt att känna igen signalerna så du kan bromsa. Nu tar vi en vit vecka tycker jag.

Hej kära ni!
Tack för era kommentarer åter igen, Jag är här nu ;)
Jag har läst, men inte vetat vad jag skulle skriva.
Torsdagen framlades in i ett till återfall, fick panik och ringde en väninna. Gick hem till henne och bara bröt ihop.Berättade allt. Allt som jag tänker på, allt jag tänkt på, allt som jag gått igenom. Livrädd att hon ska döma mig, men det är min självkänsla som talar. "varför skulle hon vilja vara min vän nu?".
Hon är kvar, jag berättade även om min tråd här. Vet inte riktigt hur jag känner för det. Det är skönt att hon vet, men jag har backat i några dagar att skriva just för att hon kanske läser. Ingen annan än min samtalsmänniska vet om att jag skriver här (och ni såklart). Det blir lite av en osäkerhet, att min anonymitet röjts. Känner mig naken och blottad.

Frågade min man om han kunde följa med till min samtalsmänniska i fredags. För där har jag oxå varit och pratat. Nu kör jag, nu ska jag må bättre.
Det visade sig att mycket av min problematik är grundat i barndom/tonår. Inte konstigt egentligen om man vet min historia. Det som jag fann överraskande var att jag fortfarande omedvetet lever efter de krav och ideer som jag eftersträvade/påtvingades då. Trotts att jag är vuxen nu.
Min självkänsla är körd i botten och även det påvisades genom en enkel övning. Tänka sig va, det hade vi aldrig kunnat räkna ut (ironisk ;) )
samtalsmänniskan samlade ihop 3 ord som jag använde gång på gång utan egentligen tänka på det, dessa var egoistisk, otillräcklig och manipulativ. Alla tre ord falsifierades ganska omgående av henne med flera olika exempel. Men det är tydligen så jag går omkring och tror att jag är som människa, att jag är detta. En dålig människa. Hur kul är det egentligen. Inte konstigt att jag tar flykt in i dimman där jag slipper självmobbning och att känna, egentligen. flertalet beteendemönster kopplade till en svunnen tid, hen kallade det som att jag hade en destruktiv minime inom mig som jag ibland låter ta över. En tonårs minime, som egentligen bara vill bli uppskattad och älskad, men inte blev det. Vilket fortfarande påverkar mig och mina val idag.
Min första tanke var att denna minime ska dö. Bort bort bort, ska sparka ut henne. Överge henne. Sluta finnas i mitt liv lixom.
Men, hur tror ni att denna minime kom till i första början?... jo, genom ovanstående mening. såklart.
Genom att "krama" och trösta minime så kan jag förhoppningsvis bli hel. Börja må bra igen, börja må bra på riktigt kanske till och med?

Haha, leverjag. Du är helt spot on, långsiktighet. något jag inte vågat mig på tidigare. Tack för tipsen, jag ska kolla upp compessationsteorin och självmedkänsla. Det kan nog faktiskt vara så att lösningen till alla mina problem, både vikt,alkohol,självkänsla,prestationsångesten etc etc ligger just i att börja tycka om mig själv, hela mig själv. Kanske är det den borttappade pusselbiten till min nykterhet?
Vem vet. Nu ska jag fira mannens och min årsdag. Tack igen för ert stöd. Jag är här nu.

Kram studenten.

Sovit hyfsat igen. De värsta skuldkänslorna håller på att ge vika. Kämpar dock på med mig själv.

Du har helt rätt i det du skriver.

Hur går det för dig och nykterheten?

Kashmir o Aeromagnus, inte lätt med förhållanden, vi tappade varandra för längesedan.
Kommunikationen var katastrof,
inte lätt att förstå sig på en alkoholist.
Och ja den stora orsaken var att jag drack,
Men i slutet nu har det minskat enormt i mina egna ögon.

Mycket man ångrar som man sagt i onyktert tillstånd
och ibland räcker inte förlåt.

Känner bara att nu räcker det med elände.

Vita, dagar, veckor, år väntar på mig/oss..

Nu börjar den härlige aeromagnus skymta fram igen..
Önskar dig en rofylld helg efter en turbulent vecka!
Ja, jag är säker på att du klarar detta också!
Kanske är det inte så dumt med saker som tar ut en ordentligt.. Hoppas att det gör att du sover bättre inatt!
fredagskram /e

Detta med lazergame var ju lite smått jobbigt men himla kul. Nu blir det lite cola sedan bär det av hem.

Hur mås det?

Vet du, jag känner igen de där självkritiska tankarna, svart eller vitt tänket och höga krav. Du vet själv att man kan känna sig fin en vecka och sedan ful och anskrämlig nästa. Det sitter i huvudet och i hur vi ser på oss själva. Du kanske vill få till en förändring och då får du sätta en långsiktig plan. Men att klara allt på en gång (sluta dricka och röka, klara studier, bli smal och få bättre självbild) kanske blir lite mycket på en gån m det ska gå fort också? Risken är att du känner att allt går åt skogen för att du ställer för höga krav på dig. Du har lite bråttom kanske? Fokusera på de viktigaste långsiktigt. Jag gick ner i vikt fick bättre hy mm märkte jag som en bonus. Efter ca 2-3 månader med fokus på att sluta dricka, öva mindfulness och dagliga promenader så förändrades både kroppen och måendet. Jag fokuserade på (hyfsat) nyttig mat och äta ofta och små portioner också men tillät mig en del onyttigheter till helgen.

Du är bra och du är fin. Det är inte så stora förändringar man måste göra, utan hålla i dem över tid. Det vi behöver jobba med är hur vi ser på oss själva och varför vi dömer oss så hårt. Jag övar på att inte vara så hård mot mig själv och att låta dåliga dagar gå över. Vi kan öva oss att se oss själva på ett annat sätt, tycka om oss och då är det ckså det vi utstrålar och det andra ser. :-) Läs gärna om compassionterapi och självmedkänsla.

Fortsätt där du var innan du ramlade. Du kan! Borsta av knäna och släpp det. Gå bara vidare och du, glöm inte att le. ;-)

Kramar ch pussar

Att ni ska köra lasergame & käka pizza!!!

Elever behöver sånt och jag tänker ofta på att lärare är världens viktigaste jobb och det är inte de lärare som lärde mig ämnen jag minns utan de som lärde mig om livet och berättade om sig själva.

Tack för alla fina och värmande ord. Inatt har jag sovit bättre. Blir lasergame med min klass i eftermiddag/kväll ska bli kul som fan

ska lära mig se lärande och utveckling på min fortsatta livsbana!
Kram

.

... att det där mötet nu är avklarat. Och vad bra att din kollega hade civilkurage. Kanske kan du börja landa lite mer efter det här, komma in i vardagen igen. Fint att läsa att du tar nya tag. Kram på dig.

Ska försöka blicka framåt mot nya tider. Lämna skiten bakom mig.

Läkaren kommer att älska dig, för du har ju redan ordnat allt.
Sen tycker jag din chef skall skickas på kurs, vadå besviken och chockad. Tror hela forumet är både chockade och besvikna på hur hon hanterar en anställd,
men släpp allt detta och håll fokus på dig själv/L

Min fackliga kollega hade tydligen idag givit mina två rektorer en avhyvling i deras bemötande mot mig i måndags. Deras försvar var att de var besvikna och chockade över mitt återfall. Jag fick två dagars löneavdrag trots att jag var i jobb en dag. orkar inte käfta. Dömd på förhand trots vittne. Sedan fick jag en skriftlig varning, lite nedlåtande kommentarer från min chef. Sedan ska jag träffa företagshälsan previa för diskussion kring rehabåtgärder.

Just nu är jag tom men tiden läker alla sår och jag får försöka komma på banan igen. Knacka den där kille på huvudet och fråga lite saker.

Att känna sig uslast av alla usla är ingen uppbyggande känsla. Den urholkar in till märgen och in i den också. Kväver livslusten. Men grejen är att du har inte tid att ta livet av dig, förstår du, eftersom du har uppgifter att utföra.

1. Inse att dina tankar inte är du. Du tänker dom, du är dom inte. Samma sak med andras tyckanden och tänkanden om dig. Du är inte deras åsikt om dig. Du säger att du tänker väldigt mycket. Bryt det mönstret. Hitta vägar för att komma dig ut ur det fängelse dina tankar spärrar in dig i.

2. Byt perspektiv. Okej, du klev utanför banan. Nu är du på banan igen. Med familjen kvar, med jobbet kvar, med hemmet kvar, med livet i behåll och utan att ha tagit ihjäl någon annan. Det är bra grejer du har kvar i ditt liv. Se dom.

3. Se till att centrera dig i nuet. Gå inte så mycket bakåt, gå inte så mycket framåt. Var just nu där du är just nu.

4. Kom ihåg sinnesrobönen. "Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden."

5. Tillämpa sinnesrobönen.

Du är fin, aeromagnus. Se det. (Punkt nummer sex på listan.)

Kram

Kan du för en stund se dig själv utifrån dig själv, vad skulle du säga till den killen.
Antar att man även i lärarförbundet, röstar fram förtroendevalda och det tyder på att du har ett högt förtroende.
Så nu hjälps vi åt och lyfter upp killen som hamnat i träsket och sätter honom på vägen.
Så buss på dem och styrkekram/L

vill inte infinna sig... så det blir en hälsning och en kram! / mt

Pratade med min regionombudsman på facket. Hon ska göra vad hon kan men hon misstänker att varningen kan bli svår att undgå. Jag orkar inte mer, vill bara fortsätta med mitt liv, mitt jobb och min nykterhet och arbete med att hålla mig nykter. Medicinering, AA och psykologsamtal. Vad kan man göra mer själv? Funderar varje natt på varför det hände? Hur det kunde hända? Hur dum i huvudet jag är/var? Just nu lägger jag över allt på mig själv. Känner mig som en usel människa. Usel make, usel pappa, usel lärare, usel ordförande. Ja usel helt enkelt. Jag vet att jag inte ska tänka så men jag gör det i alla fall. Att fly från denna jord ligger och mal i tankarna men något hindrar mig. Min familj, mitt jobb och mina elever.
Tårarna rullar varje dag i bilen på väg hem. Vad har du gjort din idiot dunkar det i mitt huvud?
Just nu har jag ett sådant självförakt som jag aldrig haft innan. Jag verkligen hatar mig själv och mina taskiga val. Ändå försöker jag blicka framåt.

Ursäkta mitt destruktiva inlägg.

Över att du är tillbaka och "hör av dig" här.

Jag tänkte på dig i går kväll ska du veta.

Var snäll mot dig själv.
Var snäll mot dig själv.
Var snäll mot dig själv.

Ursäkta tjatet men jag vill verkligen att du ska vara just det.

Kram

jag blir berörd av era kommentarer, och stöd. Tack snälla ni.
Ebba, jag ska verkligen försöka vara snäll. Det är svårt.

Nyckelpigan, du har rätt, vägen är ju inte spikrak. Jag tänker inte låta återfallet bli en ursäkt, ringde min samtalsmänniska och fick en tid på fredag. Nu går vi till botten med varför min självkänsla är så jäkla låg.

Leverjag, dina ord ger mig orken och knuffen att trösta mig. Det är inte första gången du hjälper mig och för det är jag tacksam. Jag kan om jag vill, repeat om och om igen. "Du lär dig". Tack snälla.

Jackofhearts, jag tror jag ska sluta räkna dagar. Nu får nykterheten bara lunka på. Dag in och dag ut. Envis vinner, eller hur det nu löd igen...

I morgon forsätter jag nyktert igen (är Ifs redan nykter nu, men sömnlös). Ska försöka göra en kedjeanalys på varför det blev som det blev. Lägga upp en plan kring vad jag kan göra för att börja tycka om mig, eller iallafall be min samtalsmänniska om hur man kan göra det. Eller Google...
Och jag måste verkligen ta tag i min kost, jag vill inte se ut såhär. Jag skäms över min kropp, jag skäms över att jag skäms över min kropp. Ni vet girlpower och hela den där faderutten. Alternativt ta upp varför jag skäms över mitt utseende med samtalsmänniskan oxå... Många bäckar små.
Tack för ert stöd, det visar mig vägen till marken igen.

Megakram
Studenten

Gör inte det! Lyssna på de kloka kvinnorna som redan skrivit till dig för de har alla rätt i det de skriver. Det sitter i huvudet på dig. Du är har inte tappat fotfästet och du är inte otillräcklig.
Försök att inte räkna dagarna som om allting hänger på just hur många dagar du varit nykter. Du har ju gjort en imponerande förändring och den räknas lika mycket fortfarande. Du har inte förstört någonting, inte börjat om på någon ruta 1. Du har fallit, det gör de flesta någon gång. Res på dig och var stolt över den förändring du redan gjort istället för att slå på dig själv och känna dig otillräcklig. Det är du inte. Försök ta dig ur och ångesten så snabbt som möjligt och ge inte upp. Styrka till dig. Kram

Lycka till i morgon med mötet och hoppas att de uppför sig som normala chefer gör/L