Senaste kommentarerna i forumet

Först och främst tack för era kloka ord!

Jag läste av några av er att när man sänker garden så faller man tillbaka igen. Samma mönster samma rutin, i know... Inte första gången jag försöker vara nykter. Skillnaden denna gången är nog att jag är helt öppet ärlig mot mig själv. Det är något jag saknat tidigare. Självklart har tankarna kring att det inte alls är något fel på mig och att ett glas skadar nog inte, det är nog inte så farligt. Men Jo (!) det är det. Det är lite därför jag skriver här så mycket. För att kunna se tillbaka, inte hjärntvätta om mig själv att "faran är över" för jag tror inte den någonsin kommer vara över för mig.
Däremot hoppas jag kunna ha en neutral relation till A i framtiden, inte tänka, planera och jaga tillfällen där det legitimt är okej att dricka.
Min framtidstro och dröm är att helt lägga ner flaskan. Att kunna lägga all den fokus som jag lagt så många år på A på något annat. Fatta vilken drivkraft det finns i det begäret, om man skulle kunna kanalisera den energin till något annat? Till träning, till jobb, till hobbys, till sig själv? Till resor?
Vilken värld som skulle kunna uppenbara sig, bara man kunde ta av A's dunkla skugga över sig och slå sig fri?

Madison, Jo visst kan det vara så... Tanken har funnits länge hos mig, jag har en utredning och terapi i bagaget.. Min initiala tanke är dock "Hönan eller ägget" vilken kom först? Ingen aning. Jag vet inte om jag söp mig till en diagnos, alternativt till att min tidigare diagnos fick mig att supa. Det var några år sedan nu och det hjälpte mig verkligen ur den typen av beteende som jag hade då. Men vi angrep aldrig A. Kanske för att jag inte berättade om det, kanske för att jag "ljög" för mig själv då att det inte var ett problem. Kanske var jag inte redo. Antagligen inte.
Den erfarenheten av att få gå i terapi har fått mig att ta hjälp redan nu, till min samtalsperson. För jag vet att jag inte klarar detta själv. Det är ju inget att skämmas över egentligen. Det gör inte en till en mindre värd människa att försöka ta sig ur ett problem. Tvärt om.

Vilket som vill jag åter igen tacka för era svar. Det ger mig mer mod att veta att jag inte är själv i detta, att inte skämmas. Tack.
Mvh Studenten.

En ny dag, med nya möjligheter!
Faktum är att det inte bara är nyårsdagen som för med sig nya möjligheter, utan varje stund!
Varje ögonblick du gör ett val, är full av nya möjligheter..
Den som är lite insatt i geometri, vet att varje grads avvikelse i början av någonting, gör en stor skillnad längre fram.
Så är det med våra livsval också!
Varje litet steg, hur obetydligt det än kan verka i början, kan göra oerhört stor skillnad om några månader och ännu mer om några år!
Och det bästa är, att det aldrig är försent att göra ett nytt val! (ja du kan halka tillbaks i gamla hjulspår, men välj igen!)
Enda haken med detta är, att det bara är DU, som kan göra dina egna val!
Jo, du kan skylla på vad som helst, från uppväxt, föräldrar, ödet, vad du vill.. Men det är ju bara du som väljer hur du förhåller dig! Hur du tacklar det du har runtomkring dig..
Sitter du kvar och grämer dig över dina tidigare val, utan att välja på nytt (och göra bättre val) så är det lika konstruktivt som att sitta i en gungstol! Det rör sig, men du kommer ingenstans..

Jag blir så glad av att läsa det du skriver och att det går bra för dig. Det är en fantastiks känsla när ens rätta jag börjar "kika fram". Det är som att hitta hem tycker jag. Smart att du "säkrar" osäkra situationer och tar hjälp av den/dom du litar på. Du verkar ha hittat verktyg som fungerar för dig. Jag vill bara önska fortsatt lycka till! En sak är säkert, ett liv utan alkohol kan bara bli bättre!

har jag läst mer regelbundet och aktivt här på forum. Skrivit! Och fått respons. Tack! Även om jag inte 'känner' er som är forumaktiva nu lika väl som 'min' generation så blir jag berörd av det ni delar. En del är dock mitt långvariga sällskap här och det är härligt och tryggt, som med gamla, goda vänner. Min känsla är att här pågår äkta samtal om det som faktiskt är viktigt i livet. Till det hör frågan om anonymiteten här. Jag fattade efter ett tag hur himla bra det är att inte veta så mycket om det 'yttre' bakom våra identitet här. 'Vanliga' bekantskaper inleds ju ofta med vad vi heter, vad vi jobbar med, var vi bor och vad vi ägnar oss på fritiden. Ofta skapar det en föreställning där man positionerar sig till varandra och gör nån bestämning om man är 'bättre' eller 'sämre' .... Ha ha, Solsidan har verkligen fångat mycket av det här som jag försöker beskriva.

Den här friheten från yttre ramar och föreställningar har jag ockå upplevt på AAs och Al-Anons landsmöten. I de sammanhangen har jag konfronterats med mina egna fördomar när mänskor delat från hjärtat på ett sätt jag inte kunnat föreställa utifrån deras ytte. Det har gällt både mycket eleganta personer och MC-killar som jag i vanliga fall (nästan automatiskt tror jag) tänkt att jag inte har något gemensamt med. Och så börjar de tala... om det som livet är fyllt av, här och nu .... och jag hör en 'syster' eller 'bror' som delar livserfarenheter, ångest, våndor, hopp och glädje som också är mina.

Så har vi det också här, vi för samtal, dialoger, som börjar inifrån. Många av oss delar sånt vi inte talat högt om med någon annan. Då kan det vara bra att inte behöva förhålla sig till en yta som kanske skulle ställa sig emellan. Detta alldeles frånsett tryggheten i att vara anonym som är så viktig! Under de år jag var som mest aktiv var anonymiteten absolut avgörande.

Efter en glad och okomplicerad nyårsafton med god mat och dryck i trevligt sällskap vill jag önska alla forumvännen god fortsättning på det nya året! Vi närmar oss en situation där alkoholen är en icke-fråga i samvaron med vänner. En alldeles underbar frihet!

Allt det bästa till er alla! / mt

Hoppas livet lever och leker för dig. Varm kram.

Jag tänkte lite, att dina alkoholvanor har ju lett till psykisk ohälsa, typ stress och ångest, och dessa känslor kanske orsakade dina alkoholproblem till att börja med. Så du borde kunna få lite stöd pga det.

Funderade också på en mindfulness-grej som jag använder mig av, det är att måla i ritböcker för vuxna (t.ex Mandalas) jag har nämligen lite svårt att släppa tankarna helt. Det har hjälpt mig. Rita lite istället för att ta ett glas.

Var snäll mot dig själv. Du behöver inte prestera på topp hela tiden. Du kämpar just nu och då måste man få vara lite lat, äta onyttigt eller vad det nu är.

Det ar just i detta laget jag brukar svaja och sedan falla nar jag forsokt tidigare. Brukar klara mig till dag 10 sedan tycker jag att jag hade ju inga problem alls, dricker 1 dag, dricker 2 dagar och inom en vecka ar jag tillbaks pa ruta 1. Hoppas du klarar nyarsafton, hoppas vi bada ar nyktra ikvall. Kram

Vet av egen erfarenhet Studenten att det är alltid när jag börjar tänka att de e lungt som ja börjar dricka igen, så va på din vakt är väl mitt råd till dig. Och ha en bra (nykter) nyårsafton!

Detta var underbar läsning så här i slutet av 2015. Tack för det stundenten!
Första veckan är lång tid. Bara värt ett stort grattis!
ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
/z

Fenix och Mulletant! Ha det så gott!

Ja men ni kan ju kalla mig nykterheten själv ;) *haha*
En vecka har äntligen gått förbi, helt nykter. Mått som en påse möglig potatis. Fy fan vad dåligt jag har mått.
Men det har börjat ordna upp sig igen. Idag vaknade jag dödsförkyld. Så någon träning är det inte att prata om, men det blir en del promenader med hunden. I kväll är det nyår och jag är inte jätte orolig i skrivande stund att jag kommer få dille på vinglaset.
Jag tror jag kommer klara av att vara nykter i kväll. Har även bett mannen att inte lämna min sida under kvällen så att något som helst tillfälle kan ges att jag smygdricker. Tycker inte om att be honom vara min "bodygard" men jag litar inte helt på mig själv. Så så får det bli.

I dag har jag börjat känna små glimtar av vem jag egentligen är, glad lixom. Kände mig genuint lycklig när mannen drog ett riktigt torrt skämt vid frukostbordet i morse. Jag tror han märker och ser i mina ögon att jag är påväg tillbaka igen, det börjar tändas en låga i mig.
Jag vill inte ropa hej innan jag är över ån, men jag tror att den absolut värsta abstinensen är borta, för mig, nu.

Hoppas ni får ett riktigt gott nyktert år! Jag hejar på er :)

Mvh Studenten

Tack Leverjag, att vara snäll är så lätt till andra men inte till sig själv. Konstigt hur mycket självmobbning man tillåter utan att reflektera över det nämnvärt. Jag är ett stort fan av mindfullness och försöker ha det i åtanke ofta att stanna i nuet, andas och acceptans. Vilken typ av mindfullness gör du?

Sisyfos, jag tror att jag är rädd att bli dömd och stämplad. Att det kan påverka min framtid på något sätt. Litar inte riktigt på sekretessen. Och funderar på hur det kan påverka framtida lån av csn. Tror att det handlar om tillit och skrämsel mest. Jag ska ringa dem efter nyår och dubbelkolla vad som anses vara tillräckligt för att vara okej för dem. Vet att dödsfall är en sak som är godkänt, vet ej om psykisk ohälsa har samma status som fysisk ohälsa.

Zorro, smarta jävel ;)
Yes, har satt mig som en rationell varelse och skrivit upp ett schema för varje dag till 2 veckor framåt. Sköter jag detta kommer jag förhoppningsvis kunna få in alla poäng på 2 veckor. Beroende på om jag blir godkänd på tentamena vill säga. Jag tror att den största ågrenen jag har angående intyget är just som jag skrev ovan, jag litar inte på systemet. Har "trillat" mellan stolarna när jag var yngre i sjukvården, tror att det är där jag byggt upp själva misstänksamheten kring sekretess och att man faktiskt kan bli stämplad for lajf. Alkoholism räknas inte som bidragande rätt till sjukersättning tex... Så jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Får suga på denna karamellen tills jag skickat in alla tentor (5st stora jävlar) dessa veckorna.

Det känns inte som ett jätte jätte stort akut problem om jag inte får csn i jan/feb/mars. Jag har ju mitt extra jobb, så hyran kommer bli betald ändå. blir väl att leva lite mer sparsamt och ioch med att jag kommer vara nykter så har jag ju redan sparat typ 4000kr/månad. Läs detta med lite ironi i rösten.
Det löser sig, huvudsaken är att jag gör så gott jag kan med det jag har, då kan det bara bli bra. Inte gräva ner sig. Inte katastroftankar, det blir som det blir. Men jag ska göra mitt bästa. Nu ska jag sätta mig och plugga i 2h för dagen och drömma mig bort till en solig sandstrand.

Mvh Studenten

Vill önska dig ett riktigt Gott Nytt År! / mt

Och detsamma till dig!
Nyårskram / mt

Studenten. Funderar lite över hur jag själv hade reagerat och inser att hade tänkt precis på samma sätt. Jobbigt!
När jag började nyktra till, märkte jag hur små vardagliga bekymmer växte upp ur marken från ett lite frö till en 100-årig ek full av problem. Lätt att ta till alkoholen igen då! Bara för att skjuta på det jobbiga, bara EN dag till!
Jag satte mig ner och blev så rationell som jag egentligen är. Gick igenom mina valmöjligheter och betade av ett bekymmer i taget.
I ditt fall hade jag funderat på vilka möjligheter jag har och vilka konsekvenserna skulle kunna bli. Är det rimligt att tro att det går att läsa in tillräckligt med poäng på 2 veckor? Vad blir konsekvenserna av att skicka in ett intyg? Är det ett så stort bekymmer som jag tror eller växer det möjligen på grund av att jag inte dricker något ångestdämpande?
Det viktiga är att lösa problemet och "bocka av" det som "klart". Annars har jag svårt att gå vidare. Så funkar jag!

Ibland har jag en tendens att förstora bekymmer som kanske inte är så stora egentligen.

Jag önskar dig ett gott nytt 2016 och en massa goda år framöver!
Du har förgyllt forumet med din klokskap och ditt mod att berätta om dig själv..
Tack för alla användbara länkar och tips!
Stor nyårskram från etanolen ;-)

Varför är du så rädd för att skicka in det? Det måste ju omfattas av sekretess, så det borde inte vara nåt problem att det hamnar hos en myndighet. Ring och kolla om du är orolig. Men jag förstår också att det kan kännas väldigt obekvämt oavsett. Gör det som är bäst för dig, tycker jag.
Och Leverjag beskriver framtiden utan a så bra. Det är så det är. Så jäkla mycket bättre! Lycka till! Kramar!

Tack för att du finns här. Hoppas du får en underbar avslutning på detta år.

Kram

Ja, acceptera Studenten

Det som är. Finns inget annat. Det är som det är och ofta vet vi varför. Så vad ska vi ägna våra tankar åt. Positiva, snälla och lugnande som stärker oss till att ta de steg vi behöver för att förändra. Bort med alkoholen är nr 1. Det är så bra jobbat! Du är på väg nu att göra något bra och ge digmöjligheter att förändra. Vi orkar inte det med alkoholen.
När jag var nere och hade jobbigt med tankarna i början när jag slutar med alkoholen försökte jag säga till mig själv att jag skulle vara snäll mot mig själv, jag fokuserar nu på att nye dricka, problem tar jag sedan. Nu, bara inte dricka och jag ska tänka bra saker om mig själv och lägga annat jobbigt åt sidan. Det får komma när jag är bättre i balans. Vissa akuta saker måste man hantera men försöka fokusera på mindfulness, vila och det mest primära att hantera.
Jag vill bara berätta att när dagarna blir veckor och veckorna blir månader kommer du må så mycket bättre, orka mer, ta bättre beslut, vara mer i balans och lösa dina problem på ett bra sätt. Du kommer att njuta mer av ditt liv och tankarna på alkohol försvinner liksom ångesten med den.

Var stolt över dig själv och fokusera på dina framgångar och en dag i taget. Kramar

Fick precis ett intyg som jag ska skicka till CSN, en vädjan om att inte ta bort min inkomst till nästkommande termin, då jag ligger efter med studierna.
Det var min samtalsmänniska som skrivit det. När jag läste det nu så kändes det som en käftsmäll. Pang. Sanningen på papper. jag vill inte skicka in detta. Då är det ju officiellt i en stor myndighet. Jag skäms. Får lite ont i magen och blev yr. Tror att det var en snabb ångest i kroppen. Kan ångest verkligen slå till så fort och så hårt? Psykosomatiska besvär AB.
Min första initiativa tanke var ett glas vin, det ska jag inte sticka under stolen med. Som om att alla mina problem och ångestkänslor skulle försvinna. Stoppa huvudet i sanden lixom.

Jag ska ta mig en funderare på hurvida jag skickar in detta intyg eller inte till dem. Kanske, om jag ligger i hårt nu de sista 2 veckorna på denna termin så kan jag komma i kapp med poängen som måste komma in. Alternativt att jag skickar in intyget, blir klassad som alkoholist i en stor myndighet, ändå blir nekad rätten till csn... fan oxå.
Jävla pengar hit och dit hela tiden.

Nu är det såhär och jag får acceptera det. Jag tycker inte om det men nu är det såhär...

Mvh
Studenten

Tror att det värsta abstinenssymtomen gått förbi nu. Ingen skakighet eller yrsel idag. Däremot är jag tvärförkyld och har knappt någon röst kvar. Jobbar på att komma i säng före 00:00 och upp vid 9. Går sådär, vaknar helt slut. Tar typ en timme innan jag är människa igen. Struktur Hade velat träna men det går ju inte nu när jag är sjuk. Motivationen är väl 80-90% fortfarande, är inte jätte svårt att vara nykter när mannen är hemma. Är lite orolig det blir när han går tillbaka från sin semester igen med hur jag kommer funka, vilka tankar som kommer komma och om jag kommer handla impulsivt. Det återstår att se. Sjukt skönt att inte vara skakig i händerna. Ingen nämnvärd ångest i dag än så länge. Skönt.
Nu blir det 2 timmars plugg för dagen.

Mvh Studenten.

Fick en tankeställare där. Tack Zorro. ?

Mvh studenten

Rätt tänkt! Kan jag kan du! Lovar! :-)
Haha, jo, studenten, just nu både är och känner jag mig ful! :-) Men det ska med tiden ändras!
Angående champagnen... inte var det väl den som gav dig så fina minnen? En vacker dag, med värmen från solen och kärlek från nära och kära. Är inte DET dina minnen? Flaskan innehåller ju ändå bara skadlig vätska! :-)
/Z

Idag var mannen på systemet och handlade till nyår. Vi ska som bestämt över till andra under kvällen och det kommer bjudas på både det ena och det andra. Han hade köpt alkoholfria öl och cider till mig och honom.
Samt en alkoholfri champange.

Sen visade han även upp två flaskor champange (med A) som vi ska ge värdparet. Grejen var den att den ena flaska sket jag i, men när han har upp "vårt" bröllopschampang så blev jag så ledsen. Det är ju vårt. Vår brudskål. jag kanske överreagerar. Men minnen över vår vackra dag sköljer över mig. Hur fint det var, hurrarropen och den fina skålen med just denna champagne. Hur jag kände just i den stunden, värmen från solen och så mycket mycket kärlek från nära och kära. Och han min man vid min sida, så vacker.

Jag förklarade lite snabbt att det känns ledsamt för mig att de ska skåla i vår bröllooschampange när jag inte kan vara med. Han sa att han skulle hälla ut den, men jag protesterar. Inte kan man hälla ut den fina. Kommer ändå inte öppna den oavsett hur mycket jag egentligen hade velat öppna den om jag är själv, för den betyder för mycket. Den är en hard limit.

Mvh studenten.

Tack snälla för era kloka ord. Kan ni kan fan jag oxå. Z jag betvivlar starkt att du är ful på utsidan, jag vet hur det känns med 6kg på en månad. Oftast är det bara vätskevikt ;) man kan ju hoppas...

Poppy50. Åh vad härligt med löpning! Vad glad jag blir att du har vågat dig ut. Jag älskar oxå löpning, tanken var att springa halvmaran (som var) men av olika skäl slutade det med att jag satt på puben och drack vin medans mannen sprang den själv.
Vågar inte ens tänka på alla pengar som försvunnit alla månader på alkohol. Inte konstigt att man går back med både studiebidrag och extrajobb.

Tack igen att ni svarade i min tråd. Jag värdesätter er.

Mvh studenten.
PS. Ni är grymma.