Senaste kommentarerna i forumet

Lycka till i morgon med mötet och hoppas att de uppför sig som normala chefer gör/L

Nu får du bestämma dig att slå bort de där negativa tankarna. De finns bara i ditt huvud,. Det är inte sanningen! Jag yogade idag och tänkte nu på det läraren sa. "Vi är inte våra tankar och känslor." De lurar dig! Du duger och är alldeles perfekt som du är!!

Du har lyckats jättebra och måste nu vara snäll mot dig själv. Trösta dig själv, se allt det bra du gjort. Läs din tråd. Bädda ner dig, lyssna på något lugnt och skönt. Andas djupt. Ta dig ur ångesten/lindra den så snabbt du kan. Inte säger vi till ett barn att ge upp för att de ramlat när de försöker lära sig cykla. Försök igen och igen. Du håller på att träna och det går bra. Du ramlade. Du lär dig. Du är jättebra. Ny dag och nya tag imorgon. Du kan om du vill, eller hur?

Var snäll mot dig själv nu och stora kramar från mig! ?

Hej! Jag förstår att du har det tufft nu... Jag har också fallit under resans gång och rasat ner i det där hålet av svart självhat och förebråelser... Jag valde dock att försöka sluta sparka på mig själv - se allt det andra bra jag gjort och fortsätta på den vägen, inte låta återfallet vara en ursäkt att fortsätta. Jag har läst din tråd och du har ju en massa bra att luta dig mot! Läs tråden själv om du behöver bli påmind! Ett tag efter återfallet bleknade det bort, inte så att jag vill tillåta mig fler, men allt bra jag gjort var det som lyste starkast. Vägen är sällan spikrak, det är inte att vi faller som är det viktigaste utan vad vi gör efteråt. Nästa gång vet du att du inte kan ta ett glas ensam (eller alls), det är en förrädisk "vän" vi har som hela tiden viskar i våra öron... Du är värd att må bra och ha ett bra liv! Stor kram

Sminka av dig, drick vatten och bädda ner dig.

Var snäll mot dig nu.

Kram Ebba

Idag blev en till onykter dag.
Käns som om att jag tappat greppet om marken.
Orkar verkligen inte med min jargong i huvudet. Du är fet, du kan inte ha några kläder på dig. Du är dålig. Dina resultat i skolan är otillräckliga. Du har inga vänner. Du är värdelös. Du borde... Jag borde jag borde jag borde hit och dit. det finns så mycket jag borde. Jag är uppenbarligen inte tillräcklig för mig själv. Aldrig tillräcklig. är för ful för att gå ut, är för fel för att passa i några kläder i garderoben. Blir mannens mjukisbyxor och en pjamaströja idag igen. Orkar inte öppna böckerna, känner hur inlämningsdatumet till tentan kommer närmre och närmre. får en tyst panik inombords. stänger ögonen och andas ut. tänder en cigg. pallar inte.

Händerna skakar igen. ska det verkligen bara ta 3 dagar att tappa hela fotfästet? Otillräcklig ekar i huvudet. Otillräcklig för vad frågar jag tillbaka.
Orkar inte. Orkar inte vara stark. vill lägga mig i en boll på golvet. vill gråta/skrika/hulka/slå, istället sitter jag här.
Ska ta på mig smink, dricka upp mitt vin, leka lycklig. Verka normal igen. "jag mår bra!"... tack som frågar....

När vi är rädda för att bli avvisade och bortvalda, så kan det hända att vi själva väljer bort, för att slippa smärtan och skammen..
Att vi själva förnekar att vi vill vara med..

Det är en sorts "skydd"/säkerhet, mot att bli sårad och besviken..
Om jag själv ställer mig utanför (och låtsas att jag inte bryr mig om/är intresserad) så kan de i alla fall inte "triumfera" med att kasta ut mig/säga att jag inte får vara med..
(lite av "det är ändå surt sa räven..)

Alltså så kan man reagera med ett : Det där töntiga gänget (som jag själv inbillar mig att jag inte riktigt platsar i) vill jag nog ändå inte tillhöra..(även om jag är nyfiken) Jag säger helt enkel att de är skitfåniga så ingen tror att jag vill vara med (när jag ändå inte tror att jag får eller blir vald..)

Jag hade ett barn, som iofs, inte tyckte att fotboll var det roligaste i livet, men som hävdade att de andra var skitfåniga som jämt skulle sparka boll som hen "hatade" på rasterna..

Det visade sig att hen var ett blygt barn, som inte hade förmåga att "ta för sig" och självmant be att få vara med..
Hen hade visserligen frågat en gång för länge sedan, men då fått till svar "Nej vi är redan fullt, så du kan inte vara med..

Hen tolkade det som att de andra barnen inte tyckte om hen. Och gick undan..
När lärarna sedan frågade, så skämdes hen och sa att hen inte "gillade" bollspel.. Rädd att uppmärksamhet och vuxnas krav skulle få kamraterna att reagera negativt. (ibland krävs så lite för att något ska utvecklas till "mobbing")

När vi sedan började nysta lite i det här så visade det sig att det var ett missförstånd och hen fick visst vara med..
Nej, hen tyckte inte att det bästa i livet var att sparka boll, men hen gillade faktiskt att vara med i gemenskapen.. ( Och hen slutade att säga att hen "hatade" bollspel, för ibland så behöver man ju inte alls tala om vad man tycker..)

För fortsätter man att alltid tacka nej, så slutar folk till slut att fråga.. Och reder man aldrig ut saker genom att fråga, så kan man få gå med en inre lögn och falsk föreställning om hur saker förhåller sig hela livet..

Ja det kostar ett visst mod! Men det är ibland bättre att veta, än sväva i en gnagande ovisshet..

Ett tu tre så låg tydligen även jag i diket på resans väg. Reser mig upp igen och borstar bort dammet.
Vad tar jag med mig?... 1, Jag kan inte "bara" ta ett glas när jag är ensam. 2, det är puckat att fira sin nykterhet med "ett glas" alkohol.
3, att vara bakis är fruktansvärt. 4, jag får uppenbarligen mer ångest dagarna efter jag druckit.

Det gör lite ont i mig att ha brutit min nykterhet. Jag försöker att se det som ett minus ett (1) i resan, men det är svårare denna gången.
känner mig allmänt ledsen och låg.
Nu blir det plugg hela dagen, ligger efter med skolan som vanligt.

Kram studenten

Så glad att höra att ångesten är lågt borta nu för dig! Jag har mått pyton och allt hände samtidigt så det blev stök, smärta, stress och oro på varandra och det kändes som en evighet. Fortfarande inte bra men bättre i huvudet och lugnare runt omkring. Sol, ledig och jag ser fram emot promenad och lite frihet idag. Som en andhämtning efter en lång period. Tycker du om att lyfta skrot? Tror alla mår bra av att träna sin lekamen och få lite känsla av nyfunnen styrka.

Men din granne verkar ju ha hundfobi. Stackars människa. hoppas att hon flyttar för er skull. Det hände ngt förra veckan SM hade med hundar att göra så att den lite mer långväga granne och jag språkades vid och d fick hon chansen att förklara ett riktigt dåligt beteende hennes familjemedlem visade när min hund var yngre. Deras är farlig om andra hundar kommer för nära men går jättebra att ha lös. Vi andra ska koppla hunden när de går förbi huset.?! Tror det där har gnagt i grannen så hen passade på i farten att förklara liksom. Ja, ja. Det är mycket med grannar. Vi håller lagom avstånd till de flesta så slipper man intriger med. :-)

Hoppas du får en kanonfin dag idag och jag vill väldigt gärna fika ihop. Känner ofta så Vilja.

Kramar ?❄️☀️

Hej! Till det vidare livet tack :)

Tyvärr så hyser jag ingen större tilltro till varken min chef eller arbetsgivare. Jag förstår att de är besvikna och det blir konsekvenser. Dock känns det som att nu har man chans att ge igen och då gå all in. Jag hoppas jag blir positivt övertaskad men jag tvivlar. Inatt har det varit lite sömn och jag funderar mycket.

med en bra dag! Önskar dig många, många fler fina dagar. Någon har sagt att den vackraste rörelsen är att få se en människa resa sig efter ett fall. Jag önskar verkligen att dina chef och andra närvarande på mötet imorgon har tvättat ögonen ordentligt och ser dig som den du är idag. Ser och fattar att 'problemet' med dig är noll och intet jämfört med allt som inte 'visar sig'. Det finns garanterat problembeteenden på vilken stor arbetsplats som helst och det största bekymret är de problem som lever i det fördolda. Du har min djupaste respekt! Allt det bästa till dig! / mt

Ja möte med arbetsgivaren kl 16 torsdag.

... blev jag glad för din skull, aeromagnus. Det var tid för en bra dag att dyka upp tycker jag. Hoppas nu denna följs av flera och lazergame är jag övertygad om skingrar tankarna på tråkigheter rätt så effektivt. Ha det så gott det går nu.

Hade en bra dag idag. Bra elever och bra lektioner. På fredag ska jag och gympaläraren åka ned min klass och äta pizza samt köra lazergame. Alldrig kört lazergame ska bli kul.

Hej Mattias!
Trevligt att du vågar skriva :-) Jag tar inte åt mig för egen del, för egentligen är det ju inte riktat till mig som person. (ingen av er "känner" mig och vet vem jag är innerst inne!)
Men jag behöver inte heller "fortsätta" tråkigheter som ändå inte leder någonvart.. (i såna diskussioner finns inga "vinnare", bara förlorare)
Tyvärr finns det andra som tar väldigt illa vid sig, för det gör man när man står i en ny tillvaro.. vare sig man är nynykter eller medberoende..
Det tar sin lilla tid att hitta jämvikt och där får man helt enkelt låta tiden ha sin gång..
Mitt liv och min tillvaro har inte varit någon "quick fix". Såna finns inte i RL! (som jag såg någon skriva på ett annat forum, Tappar du skon vid midnatt, så är du inte Askungen, utan rejält full ;-)
Jag hoppas att du också hittar någon sorts balans i din tillvaro.. Ett tips är ju att du strukturerar upp din vardag, så att du är sysselsatt (vare sig det är med roliga saker eller sånt som måste göras!)
Aptiten brukar ju vara lite si och så med.. Så försök att se till att du äter regelbundet.. (ägna gärna viss tid åt matlagning. För du kommer att behöva kunskaperna när du tar hand om ditt barn senare!)
Alla de där "monotona" sysslorna, får faktiskt tiden att gå.. Var gärna uppmärksam på just det du håller på med, så snurrar inte tankarna lika mycket (jodå.. det kallas visst "mindfullness", men funkar förvånansvärt bra, även om det är jobbigt att vara i "nu" i början)
Var ute mycket.. Kroppsrörelse/motion frisätter endorfiner som får oss att må bättre! Dessutom kan det få dig att sova bättre..
Lycka till med ditt.. Måendet kommer så småningom.
kram /e

Tog åt mig av ditt förra inlägg,
inte meningen att min inre frustration och bitterhet skulle gå ut över dig.
Ibland skriver och handlar jag innan jag tänkt fullt ut.

Mår inte så bra för tillfället,
inte kommit så långt som dig.
Känner mig sviken och lämnad och har bara mig själv att skylla.

Bara att acceptera läget,

känner mig ensam i nuläget och måste komma igång på mitt jobb igen,
(sjukskriven nu) och övriga aktiviteter för att inte explodera i mitt huvud.

Frågan är bara vad jag ska göra, läsa böcker träna,
hitta nya nyktra kompisar, (hur)?
Boendebiten är också krånglig, men tiden lär väl lösa det.

Gotta vidare i ditt liv..

Det har tagit tid, att inse vad det verkligen innebär att lämna över ansvaret för nykterhet (eller onykterhet) på min fd man.
I början trodde jag också på "mer kontroll".. Vi medberoende (japp, det är min egen etikett för enkelhets skull, på min beteendeproblematik) är ju ofta experter på att kontrollera i alla dess former.
Kontrollera/räkna antal flaskor/burkar som finns.
Upprepa samma procedur med de tomma dito..
Försöka kontrollera "okulärt", i vilket tillstånd av fylla/nykterhet, vår "alkoholist"/anhörig befinner sig i. ( Titta efter tecken på ostadig gång, ökad "spårvidd", kroppshållning, språk och tonläge, försöka att diskret känna om det doftar alkohol..)
Uppmärksamt notera rörelser i "gömsleområdena" (jodå, vi hade ganska bra koll på var ev alkohol smusslades undan)
Och fundera på att inhandla "alkoholmätare".. ( skulle inte att ha inneburit någon som helst skillnad..) troligen bara ännu ett argument FÖR att dricka eftersom "ragatan" är så djävlig.. Kanske skulle det istället ha lett till förhandlingar om accepterade "dagar"/alkoholmängd istället? (typ, nu har jag varit helt nykter i en vecka, nu måste jag få ta en öl/ett glas vin..) Eller vad man nu idkar "byteshandel" om..

Skulle någonting av allt det här ha fått min fd att sluta dricka?

Svaret är ett entydigt NEJ! För han var inte motiverad, erkänner inte att han har alkoholproblem Jodå andra problem, talar han vitt och brett om, som sitt mående, kroppsliga problem, saker som "går sönder"(oförhappandes?), sin ekonomi.. Men INGENTING av allt detta beror på alkohol!
Det är enligt honom , lögner och illvilligt förtal.. Han blir ju inte ens "full"..? Ja, kanske liiiiite lullig, nån gång, men det räknas inte.. Problem har han absolut inte! Det är bara vi, hans fortfarande närmaste (syskon, etc och fd fru)) som har problem.

Numera så så pratar vi mest per telefon.. Jag säger idag inte ett ord om alkohol, utan instämmer att har han inga problem så är det inga problem. Själv pratar han aldrig om sitt drickande..
Antingen pratar vi om helt andra saker och då är det bara en kort pratstund som med vem som helst.
Är han packad och mår dåligt så behöver jag bara nämna vårdcentral eller läkare, så slänger han på luren.. Kanske, om han gjort det tillräckligt många gånger, att han ändå ringer vården och får akut hjälp? Jag kan ändå inte hjälpa i det skedet..

* Han har satt ner foten och tackat nej och jag måste både acceptera och respektera det..

* Det svåraste har varit att acceptera hans totala förnekelse, men jag äger inte hans inre!

* Jag äger ingen rätt att försöka ändra hans känslor eller val!

* Jag kan bara besluta mig för hur jag förhåller mig till hans val!

* Jag kan välja vilka känslor jag har kring det hela och om/hur det påverkar mig!

Jag hoppas att han ändrar uppfattning innan han är död.. Jag har ju ändå sett här på forum hur många beroende kommer hit, i väldigt dåligt psykiskt och fysiskt skick, men ändå fast beslutna att försöka bli nyktra!
Men då är de i regel här, av egen fri vilja, och någonstans medvetna om att det är alkoholen som ställer till det..

Jag ser mitt liv och det är gott! <3

Blir alltid glad över din hälsning! Och önskar att saker löser sig för din del också!
kram/e

Ska fundera på detta. Får prata på AA än så länge. Det blir väl bättre med tiden. Känner dock inte igen mig. Ärret jag tillskansat mig sitter djupt och hårt. Ska se om jag kan söka lite andra jobb. Kanske kommer till ett ställe där chefer kan uppskatta mitt arbete och inte gotta sig åt mina bekymmer.

Jag blir orolig.
Sömnbrist och tankar som snurrar är en jobbig kombination, jag var själv med om det.
Huvudet fick aldrig chans att återhämta sig och få den välbehövliga och viktiga sömnen som hade behövts mer än vanligt just då, när jag tänkte dygnet runt på mitt liv.

Både du och jag har ju tipsat andra om att ringa Alkohollinjen.
Tänkte bara påminna dig om att den finns så om din ångest blir övermäktig kanske du kan ringa dit.

Kram Ebba

Ta inte på dig detta, för jag tycker det låter som mobbing. Du tog ansvar för ditt återfall och sökte direkt hjälp, dina två år som nykter talar för din styrka.
Att du varit helt ärlig mot allt och alla är ett sådant föredöme för dina elever, visar att alla kan hamna där men att man kan söka hjälp och resa sig. Det är nog det viktigaste dina elever har lärt sig som de har med sig hela livet.
Sen om du mår för dåligt så sjukskriv dig och pressa dig inte för långt och anmäl tanten för mobbing.
Kramar och klappar till dig hoppas du får en bra dag

Förra måndagen sade mina rektorer att de saknar förtroende för mig både i mitt jobb och i mitt fackliga arbete. Det tog hårt kan jag säga. Jag läste upp alkoholpolicyn för dom om matt man ska angripa sjukdomen och inte människan och man borde följa denna. Sedan kan jag förstå att förtroendet inte är på topp. Jag har ju gjort bort mig och det värsta straffet, ångesten har jag ju redan. Ångest och psykisk misär. De förstår inte vad en gå igenom riktigt. Jag är ju en person som tar mycket på mina axlar, vilket är både bra och dåligt. Nåväl idag så försöker jag ta nya tag. Dock sover jag bara 3-4h/natt. Ligger och funderar över mitt liv. Så här dåligt psykiskt har jag aldrig mått innan.

Hur många med alkoholproblem erkänner det för sin arbetsgivare och påbörjar rehab själv? Jag tar mitt straff men det kan jag göra om man får lite ödmjukhet tillbaka. Ny dag nya möjligheter.

Tröstkram från mig Aeromagnus!
Det är ett dj*a skit, att få skit för att man är fackligt aktiv.. Och tyvärr är det svårt att bevisa många gånger, när man blir utmanövrerad..
Hoppas verkligen att det ordnar sig för dig! Du är banne VÄRD det ! <3

Jag är ju fackligt aktiv och har kritiserat ag ganska hårt för massor som inte fungerar. De ser väl sin chans till hämnd. Jag vet inte eller så vill de bli av med mig eller statuera exempel. Hoppas på lite sömn inatt.