Senaste kommentarerna i forumet

Tur du har dina arbetskamrater för du verkar ju ha en riktigt dålig chef.
Jag förstår inte riktigt om du varit nykter i två år hur detta blivit så stort, vill hon ha bort dig eller är hon bara elak.
För du fick ett återfall, sökte själv hjälp vilket är starkt och innan har du varit ärlig med det.
Hon verkar vara en riktig idiot på fel plats, har hon ingen chef som ser det.
Men skickar både en kram och en klapp på axeln och lite elaka tankar till chefen och hoppas hon bryter benet innan mötet

Mått skitdåligt idag. Trött, hängig och allmänt disträ. Hoppas morgondagen blir bättre. Ska träffa min arbetsgivare på torsdag får se vad de hittar på. Inte ens en klapp på axeln har man fått förutom från mina arbetskamrater. Hoppaspå en bättre dag imorgon tisdag.

Vad bra att det går bra för dig och att du verkar må bra trots allt. Hoppas det håller i sig länge och att du fortsätter må bra.

Till vilket forum vill du flytta?

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jätte gärna :)

Mvh Studenten

Vi flyttar tråden om du vill!

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Ja, då sitter man här med sin morgonkopp kaffe.. Efter en fantastisk helg, där jag träffat nya spännande människor och ätit bastanta hotellfrukostar (jag som i vanliga fall bara dricker kaffe på morgonen) Har nog gått upp ett par kilo! (Nej ingen alkohol! Det var bara ett par stycken i gänget som tog ett glas vin till maten och inga frågor ställdes om någons val)
Ser att det varit turbulens i forum.. Vet inte om det är något som ligger i tiden. Människor är osäkra och rädda. Många finner att verkligheten på något sätt hunnit ikapp dem och att de har livsval att göra (vare sig de är beroende eller ej)
Många vågar inte heller titta på sig själv och sin egen del i en konflikt. Ännu fler vågar inte avsluta en konflikt om de tycker att de "förlorar".
Precis som barn som måste sluta bråka, så kan de inte låta bli att slänga iväg en sista smäll eller ett sista "du är dum".. Många vill inte heller släppa, utan kastar ut nya "krokar" som man hoppas att någon ska hugga på, så man får en anledning att fortsätta tills man själv tycker att man "fått rätt"..
Det är svårt att få den provocerande att inse, att provokationer inte leder till annat än fortsatta provokationer (känner igen mönstret från min fd, som gärna provocerade fram meningsskiljaktigheter, för att få häva ur sig saker. Saker som egentligen inte hade med sammanhanget att göra, men som han irriterade sig på..)
Jodå efteråt insåg han ibland att han sas gått över gränsen och att han burit sig synnerligen dumt åt, men ursäkter satt väldigt långt inne.. Oftast skämdes han för mycket och ville hellre dra ett streck och glömma.
Tyvärr blir det så, att reder man inte ut konflikter så ligger de kvar under ytan och växer sig större. De blir till slut till slagträn som tas upp varje gång man blir oense och många gånger så skjuter man på orsaken så att det uppstår pseudokonflikter istället..
Tilliten är det som tar stryk! Försvinner tilliten, så blir så småningom bara föraktet kvar.. Suckarna, himlande med ögonen och grimaserna som är minst lika nedtryckande som ord.
Nej man växer aldrig själv av att trycka ner andra!
Nej man får inte bättre självkänsla av att vara nedlåtande och spydig.
Nej man får inte färre "fel" själv, genom att stå och peka på andras.

Ibland behöver man "säkerhetsventiler", att få "kräka ur sig" när man mår dåligt och har blivit dåligt behandlad. Men det gäller att göra det konstruktivt, att våga se VAD i det här är det som gör att jag reagerar?
Är det så att det ligger nån sanning i det som sägs? Är proportionen på kritiken rimlig?
Det kan inte vara så, att bara "den ena" ska få kritisera, medan den andre anklagas för "påhopp" så snart de själva kommer med kritik..
Kritik ska också spegla beteendet! Inte personen!
Känner man sig "lättkränkt" och tar åt sig av sådant som är skrivet i allmänna ordalag, (alltså INTE personligt adresserat till en själv)så behöver man nog fundera över varför man reagerar så starkt..
Det finns nämligen en sorts förnekelse i att kritisera saker som man inte vill se ens delar av hos sig själv.. Kanske har det med skam att göra? (precis som min fd, som inte ens kunde se ett reportage om rattfylla utan att må dålig och stänga av TVn) Det blir lite av "alla andra, men inte jag, jag är undantagen"..
Sedan tycker jag också, att ett par personen genom sitt uppförande inte får bli orsak till att andra inte vågar yttra sig, eller försvinner från det här forumet. Att det liksom blir lägre i tak.. Då blir det tyvärr som med vår nationalsymbol, den Svenska flaggan, som en del knappt törs hänga upp av rädsla för att bli betraktade som "rasister"... ( se det som en liknelse, inte en start för rasistdebatter, för det ämnet hör inte hemma här! Det finns andra forum för sånt)

Själv är jag numera nykter alkoholist och på väg att bli tillfrisknad medberoende! (vare sig ni gillar etiketterna eller ej ;-) )

Och ska försöka läsa ikapp lite i era trådar.. Även om jag inte kommenterar eller är inloggad så kommer jag att fortsätta läsa.

Eller är det admin som flyttar tråden?

Kram studenten

Hej! Sisyfos :) jo tack dagen har varit bättre, måste ha varit någon dålig hormon vecka, eller så tog mötet med min samtalsmänniska hårdare än vad jag trodde. Vilket som, dagen har varit mycket bättre. Hade kul på jobbet och fick god mat hemma. Hoppas du också fick en fin dag. ☀️

I mogon blir det min 3e vecka helt nykter, efter resan. Snabbt räknat är jag nog inne på 51 dagar (-7 allt som allt, resan inräknad) och känner mig redo att gå vidare nu. Jag har förändrat mitt drickande.
Frågan är hur flyttar jag min tråd?

Kram studenten

Desamma till sig Studenten!
Har läst dina inlägg och trodde nog att jag svarat nån gång men det verkar vara länge sen. Det verkar gå bra! Tycker att du känns stabil. Hoppas måendet blir bättre snart.

Blir så ledsen när jag läser det här och att du inte får någon förståelse eller något erkännande från dina chefer. Du har ju varit nykter i två år!!! Glöm inte det nu Aeromagnus.
Det är gjort, lär av det som hände och gå vidare, lite tilltufsad, lite klokare. Det finns människor som tycker att såna här möten är så oerhört pinsamma, så att det kan ju vara därför som det blir så konstig stämning och de inte säger nåt. Kanske dricker de själva eller någon i deras närhet. Man vet så lite om andra.
Känn dig stolt över att du berättat nu. Det kan bara bli bättre.

Hej forumkompisar!
Ville bara önska er en lugn och fridfull hjärtansdag idag. Hoppas ni njuter av söndagen och om du (som jag) jobbar idag önskar jag dig en härlig arbetsdag.

Ta hand om er ?
Kram studenten.

Hoppas mina destruktiva tankar försvinner snart. Orkar inte med dessa. Sover dåligt och går och funderar.

Vet vad du går igenom Mathias. Du har det jobbigt det förstår jag. Börja träna är bra. Tråkigt med din tjej/förhållande lider med dig verkligen. Nu tar vi en vit vecka till. En vecka till mot ett bättre mående

Jo jag vet. Aldrig varit berusad på skolan eller så men ändå. Glorifierar inte det jag gjort. Vill bara gå vidare med mitt liv.

Dom får inte ge en sparken för berusning på arbetstid,
kan få ett val, uppsägning om du vägrar en rehabbehandling.
Eller bara en varning.

Lugn o fin aeromagnus, jag har varit full på jobbet med så jag vet vilken ångest du har haft.
Hamnade inte på akuten men vart indragen i ett vilorum utav några arbetsledare som ville skydda mig från dem höga herrarna på jobbet. 8 h insupning av kaffe.

Var en mörk tid av många motgångar, jag hade dödsångest o mådde piss, men allt löste sig och folk glömmer och förlåter.

Jag fick en varning, jobbigast för mig själv som dem inte visste var att jag kört till jobbet med.
Kommer knappt ihåg det.

Du kanske är mer omtyckt än din arbetsgivare varav hatet..

Vad glad jag blev ?
Kul att se att ni läser, jag hoppas verkligen att någon av mina tankar kan hjälpa någon av er.
Precis som det hjälper mig.

Idag har jag varit sjukt seg och lite ledsen. Nästan bakiskänsla. Jobbat hela dagen. Jätte jätte trött. Överåt godis/chips/ostbågar till Melodifestivalen, tror att det var en tröstätningsepisod. Varit lättretlig och ledsen hela veckan, vet fortfarande inte varför. Kanske är det pms...
Hur som haver, nu ska jag försöka sova. Hoppas verkligen på en bättre dag i morgon. Jag behöver det.
Kram studenten.

Ja man måste sikta mot stjärnorna för att nå bergstopparna.

Tack. Jag är ordförande i mitt fack på platsen. Det känns dock som om min arbetsgivare nästan hatar mig.Som sagt bara en känsla

Hej Mattias!
Du verkar ha klarat råsopen ;-) (tar av mig grillvantarna och tar fram fredspipan åt dig)
Ja, det är ganska vanligt att vi medberoende (nej, jag skäms inte över ordet!) är , håller på att bli eller har varit beroende.
Det är ju ett led i att försöka kontrollera hur mycket våra "alkoholister" dricker.. Ett sätt att försöka minska intaget , som så småningom leder till ett visst beroende.. (räknar med att jag var alkoholist i åtminstone 4 års tid). Numera är jag nykter alkoholist! Efter över ett års nykterhet så är jag ju inte "ny-nykter" längre..
Nej mitt eget avslut, var inte svårt för min del och jag ser inte alkoholister som sämre personer (däremot behöver jag inte gilla vissa beteenden de lägger sig till med, men det är en annan sak)
För egen del så blev ju alkoholen en sorts luddigt täcke som la sig över allt det trista, så att jag orkade med fyllesvammel, irrande, irrationellt beteende osv, utan att själv gå i taket..
När man själv är berusad så suddas ju konturerna ut och man lägger inte märke till att folk tar snedsteg, bryr sig inte om att de står och pinkar i trädgårn så att grannarna ser eller tjatar om samma sak för femtioelfte gången, trots att det bara var tio muner sedan man sist svarade på frågan. Ja för mig var det en sorts "lugnande medel" och det behöver jag inte idag (dessutom upptäckte jag att jag mådde allt sämre fysisk av det. Magkatarr, dålig sömn, regelbunden huvudvärk, apatisk, mardrömmar)
Ja, jag lider med honom i hans självpåtagna okunskap om sin egen sjukdom.. En gång, när han inte var riktigt nykter så föreslog jag att vi båda skulle söka hjälp..
Det tyckte han först var en bra ide och gick med på det.. Dan efter så tittar han på mig som om jag kom från en annan planet och säger, att vistt får jag jag söka hjälp om jag vill, men sååå farligt mycket tycker han inte att jag dricker.. jag blir ju inte otrevlig..
När jag återigen säger att det rör oss båda, så blir han arg. Han har minsann inga problem.. skitprat! Och på den vägen är det där..
Mina övertalningsförsök är härmed också avslutade!
Det finns en distans och den växer sig större för varje dag. Jag hatar honom inte, Känner mig idag ganska neutral.. Och konstaterar, att de känslor som ev finns kvar inte räcker, för att jag skulle vilja ha ett förhållande igen. Jag känner mer som för ett syskon eller en god vän, för honom idag. (Och en sån kan man ju bli osams med, utan att förkasta helt och hållet)
I mitt fall har jag också varit tydlig med att det är BETEENDET och inte personen jag riktar kritiken mot!
Han har haft ett val (man kan inte både äta kakan och ha den kvar!) Han har sin frihet att dricka och får ta ansvar och konsekvenser för det själv!
Mitt ansvar är att ta hand om mig och se till att ta mig ifrån en situation jag inte mår bra av! Och det har jag också gjort!
Att jag gått min väg, är kanske för att jag aldrig har varit mycket För snack utan verkstad!
Jag tycker att man bevisar vad man står för, istället för att bara prata i det oändliga, utan att något händer.. Det må ha tagit tid, det må ha gått långsamt ibland men jag har aldrig backat!
kram tebaks/ e

En på mitt jobb har inopererad Antabus,
vad krävs för att man ska få detta.
Har nämligen tänkt på att göra det själv, skadligt?

Känner stor sorg över ditt återfall men det ska mycket till innan dem säger upp dig.
Är du med i Facket?
Du är antagligen en mycket respekterad och bra lärare i övrigt,
alla människor gör snedsteg och hoppas att dem tar hänsyn tilldet.

Synd att ditt ex inte tar rådet till sig och söker vård.
Varje dag utan bakfylleångest är livet värt att leva.

Många gånger man känt att glädjen i livet springer ifrån en
och man försummat det som är värt mest dagar efter man druckit.

Visste inte att du Etanolen också varit beroende varav du förkastade min självömkan i min tråd.
Vilket steg du tagit som lämnat,
måste varit många sömnlösa nätter bakom det.
Eller dog din kärlek för honom?

Skönt att du får läsa i lugn och ro på kvällarna nu.

Liksom du känner jag ett hat mot alkohol och
ledsamhet över vad den åstadkommit i ens liv.

Kram och lycka till med bokskrivandet.:-)

Tack för dina fina ord. På torsdag är det möte med arbetsgivaren igen. Kommer säkert få min varning och rehab. Just nu känns det som om man hjälper mig för att man måste och inte för man vill. Ingen vill väl ha en alkis även om det är akut lärarbrist. Usch jag är full av självömkan. Mår så illa av det. Hatar mig själv för detta. Att vara en belastning att misslyckas, att fela ja listan kan göras lång.
Måste få bort dessa tankar.

Jag känner igen! Det gör vi nog alla. Folk beter sig väldigt märkligt när man är öppen om svåra saker och beslut i livet. När vårt barn fick cancer, slutade människor som vi känner sedan många år hälsa på oss, drog sig undan och fick skuld eller sådan stark egen rädsla för sina egna barn eller familj så det tog över. Talesättet att du måste vara frisk för att vara sjuk stämmer verkligen. När man säger att man slutat med droger eller jobbat för mycket och valt att ta hand om sig själv och göra förändringar så förvånas man över omgivningens reaktion som skadad och främmande istället för respekt och beundran. Det krävs styrka att göra det du gjort och de andra är bara rädda eller blinda. Innerst inne och med tiden är du beundrad och du kommer bara vara stolt och glad för att du valt att leva ett värdigt liv och faktiskt tagit ansvar. Till skillnad från så många andra. Ja, mycket beror på okunskap och rädsla för allt som kräver känslor och sticker ut.

Beundrar dig! Det är sådana som du som räknas när det båser hårda vindar!

Kramar?✨

Många har inte kunskap om alkoholism. Att man själv häller i sig en livsfarlig drog gör det inte bättre. Om alkoholen kommit idag hade den aldrig blivit godkänd. Det viktigaste är att du mår bra.