Senaste kommentarerna i forumet

Vad positiva framsteg du gör. Härligt! Lycka till med joggen imorgon!

Kram

En bra dag. Nu har jag kommit på en bra belöning att ge mig själv - för att jag varit nykter i snart 33 dagar! :D jag räknar ihop vad all alkohol på 33 dagar skulle ha kostat - i mina mängder blir det ju en liten peng - och så sparar jag dom eller varför inte - köpa något nytt - varför inte nya vårkläder?
Är det ett friskhetstecken? I morgon tänkte jag vara så himla käck att jogga in till rådgivaren och fylla på antabus och jogga hem igen. Vi har inget inbokat samtal/rådgivning utan det är bara att ta sin medicin och direkt iväg igen. Det blir en liten bit men jag tar det lugnt - så då går det bra. Har kokat en stor sats med soppa på broccoli, lök, zucchini, sparris och örter. Så gott! Ha en fin kväll! Kram och kraft!

Och här sitter jag i köket. 3 månader senare och pluggar åter igen i köket och tittar på snön som faller.
För tre månader sedan hade jag en inre panik, en rastlöshet.
Jag höll seriöst på att drunkna, förra gången när jag satt på denna plats och tittade på snön.

Lugn klassisk musik i bakgrunden har jag nu. Livet va, hur det kan förändras men samtidigt inte kännas alls?
I morgon har jag en stor tentamen i psykologi och jag är inte särskilt stressad.
För trotts att snön yr där ute så är det sommar snart, och det gör mig lugn.
När jag tänker på sommaren tänker jag inte längre på vin/öl/whatever med a. Jag tänker på återhämtning, glittrande hav, ljumna vindar, sömn. Jag tänker på långa promenader i skogen och löpturer. Jag tänker på platser jag inte ännu sett. Jag kan se mig själv glad, lycklig, stark, trygg och nykter. Jag ser hopp. Det kommer gå bra för mig, jag kommer inte drunkna. Den ni, där har vi en jäkla förändring på bara 3 månader.
Det kommer gå bra.

Kram!

Tack för era hälsningar och "heja" - blir så glad för dom. En dag i taget är ett bra motto att ta till. Det känns också skönt att jag har Antabus i kroppen - för då vet jag att jag inte "kan" dricka - vare sig jag har lust eller inte. I morgon ska jag fylla på en ny dos Antabus hos rådgivaren.
Nu väntar några lediga dagar - både det här veckoslutet och även nästa vecka. Skönt ska det bli att få lite mer ledig tid under dygnets vakna timmar.

Levande: Tack för ditt smarta tips, ja att verkligen gå in i känslan av ångest och den värsta bakfylla - är användbart. Det ska jag tänka på om/när nästa "hugg" av sug kommer över mig. Dit vill man ju verkligen inte tillbaka. Minns ju att jag längtade efter att den första abstinensfasen skulle vara över - och nu är jag ju här! Det är ju inte så att jag klättrar på väggarna av abstinens längre. Små "hugg" av sug är lättare att parera än en långdragen hemsk molande jätte som bara tar över hela kroppen - är värre. Och där har jag varit i flera år - varje dag - när jag har försökt lägga av på egen hand. Hurra vad du är duktig - hur länge har du varit nykter nu, Levande? Du gör det så bra och har alltid så fina ord!

Rabarber: Å vad glädjande att det går så bra för dig längs den nyktra stigen. Ja, ibland kan man få en känsla av "hemtamhet" i nykterheten. Även nyktra helger ska ju nu bli till en rutin. Inte helger fyllda av fylla. Så kul att ha med sig att vi delar samma nykterhetsdag! Hur reagerar din omgivning? Har du haft ett dolt drickande? Hur kunde du dölja ditt drickande för omgivningen -- om du även drack på dagarna? Dom måste ju se dina framsteg! Heja dig och din livsstilsförändring!! Nu kör vi på och har en fortsatt nykter vår! Wow storslaget!

Jag kunde ju dölja mitt eget drickande väldigt bra (tror jag) ;) - jag började dricka efter kl 18 fram till midnatt ca. Bara närmaste familjen vet om att jag drack dagligen - och i mängd. Men jag tror inte dom förstod att jag var så starkt beroende. Det var mycket minttabletter på jobbet och att dra sig undan när/om någon kom för nära.

Kram och kraft - :D

mina fina vänner, Muränan, PP, Ebba, Tjalle ingen annan glömd. Läste artikeln muris och den lyfte mig på något sett, då är jag kanske inte så svag och elendig som jag själv vill göra mig till. Visste ju att det ligger latent i hjärnan och är mycket lättväckt. Stress, hm, ligger mycket i det syns inte utanpå mig men den kan poppa upp som inre stress och då har jag väl tagit den enklaste utvägen. Jag har ju aldrig trott att man börjar om från början vid ett återfall utan man fortsätter där man började. Nu när jag varit vit några veckor äcklar tanken på vin mig och när jag intar det går det med svårigheter att stoppa. Allt vore så enkelt om jag inte tog första glaset det är ju där elendet börjar. Intressant att läsa att en del alkoholister inte får ångest trots storkonsumtion. Jag har en f.d. väninna som inte vet vad ångest är. Tur ändå att jag får ingest för att inse att jag måste lägga ner. Känns som jag måste lägga ner återstoden av livet på alkohol och tankar, bla, bla. I alla fall mår jag bra nu, går på behandling, tagit upp träningen och även målat av min älskade hund blev riktigt bra. Nu ska jag baka rulltårta och ägna mig mycket åt matlagning som jag gillar, men som bara försvinner när jag dricker. Jag är ju smålännning och känd för att vara envis, kan knäcka mannen med min envishet för att få som jag tycker är bäst.
Kramar alla och tack för att ni finns här mig. muris kontaktar dig en dag.
Konstnären

Hallå? Vart tog du vägen...?

Här kommer en hälsning från andra sidan ;) Härligt att höra att det går så bra för dig! För mig traskar det på också. Börjar kännas lite "hemtamt" att vara utan a. Vilket är oerhört skönt.

Hejar på dig! Hoppas det fortsätter på samma bra sätt!

Grattis till 30 dagar det är så bra jobbat ?
Att försöka komma ihåg känslan av ångest och bakfylla hjälper mig många gånger.
Så nu tar vi en dag till kram och styrka till dig

Idag har jag känt av korta hugg av sug. Dom har som tur var gått över ganska smärtfritt. Försöker att inte gå in i någon känsla att det skulle vara "synd om mig". Bara släppa greppet helt - om tankarna om alkohol/vin/öl.
Försöker komma ihåg att känna tacksamhet - att det faktiskt inte är lika tufft som de första dagarnas hemska abstinens.
Kram och kraft

När jag väl trillade dit efter mitt senaste besök här bara fortsatte det med öldrickande. Kändes jobbigt att gå in här och medge misslyckandet.
Jag hoppas att jag kan hänga kvar här nu!
det kändes faktiskt väldigt bra att flera av er som var med sist fortfarande hänger med. Det stärker mig när jag ser att det går bra för er andra.
Stärker och glädjer mig!
/Z

Muränan, tack för läsningen.

//PP

Funderat på hur din första tid efter återfallet går, hoppas du är på väg och att motivationen växer igen? Nopp, Konstnären. Duktig är jag inte, det har ingenting med duktighet att göra - och det vet du nog innerst inne. Det har gått lång tid nu vännen - rundar snart 900 dagar - och som du vet blir det ju lättare ju längre tiden går, men det viktigaste när livet är jobbigt är nog ändå envisheten. Ja, jag är envis som f**n i nykterheten. Eller kanske är jag även för bekväm av mig? För att bryta ett destruktivt drickande är ju verkligen obekvämt.

Jag vet att du vet vad jag menar med det. Nu verkar det vara "säsong" på forumet att dryfta om ett återfall försätter en på ruta ett igen? Jag tycker inte det då alla nyktra dagar har ett värde, oavsett om de är i obruten följd. Dessa dagar ska vi inte förminska efter ett återfall. Men när det kommer till i vår självkänsla trillar vi tyvärr nog ner rejält många pinnhål. Samtidigt tror jag nog att vi har nästan oändligt antal möjligheter att bryta med alkoholen. Hoppas att det inte var så illa som i september 2013 för din del. Då var det riktigt illa, och där riskerar vi ju att hamna för eller senare om vi inte lägger ner.

Samtidigt finns det ibland inlägg som på något sätt bagatelliserar återfallen en smula. Inte för att återfallet och till-nyktrande är någon katastrof. Mer att processen som vi går igenom med all ångest och sorg över återfallet är så katastrofalt jobbigt. Jag har gjort den resan allt för många gånger och nu den sista gången så har den tagit otroligt mycket av min tid och stora viktiga delar av mitt liv förändrades under resans gång. Mest positivt, men jag fick även ta stora förluster som gjorde det klart för mig att den resan gör jag inte en gång till, om jag kan slippa. Och det kan jag ju ;-)
- bara jag håller mig från alkoholen. Nog predikat Konstnären. Ingen kan göra detta åt någon annan. Hade det hjälpt dig hade jag gärna bjussat på de första 100 dagarna, nu går inte det ;-)

Men jag finns gärna här till och från, och hejar på dig och alla andra som startar på nytt. Det är ett sant nöje och något som vi är skyldiga varandra.

Ta ett allvarssnack med Gagarin om han fortfarande krökar. Gojan får du nacka igen. Ni klarar detta, och kanske vore det fint som Muränan skrev att ni gör det till er gemensamma grej den här gången!? Njut av våren, ta hjälp av antabus om du tror på det, så går det finfint ska du se.

//PP

Läs gärna det här: http://www.dn.se/insidan/aterfall-i-drickande-beror-inte-pa-bristande-v…

Jajamensan! Här är jag ;)

Klart att du är förlåten (?) inte tusan behöver du be om ursäkt för mig. Förlåt dig själv och lämna den där skiten bakom dig nu.
Du är alltid välkommen här.

Har det bara varit missat eller har du haft nått kul för dig under pausen? :)
Kram

Hej Ruben. Kommer aldrig köpa att man är tillbaka på ruta 1 efter ett återfall. Mitt längsta uppehåll på många år är blygsamma 2 månader och föll tillbaka en bit in på 2016. Startat räkneverket nu igen och är på dag 4. Känns ändå inte som man börjar om på nytt. Ingen kan ta erfarenheten av 2 nyktra månader ifrån mig, de erfarenheter jag fick finns kvar och de possitiva känslor jag fick av dessa 2 nyktra månader försvinner inte.
Lika lite som du kan göra återfallet ogjort kan du göra de 11 nyktra månaderna ogjorda.
Vänd på resonemanget. Du har 11 nyktra månader med BARA ett litet misslyckande. Det är ju bara så grymt starkt!
Lägger in dig i min motivationslitsta. 11 månader hade jag varit så himla stolt över. Hoppas jag kommer dit jag också!

/Z

Min älskade vän,

Du VET att vi aldrig någonsin skulle döma dig. Det vet du innerst inne, eller hur? Sedan kommer jag alltid att fråga dig vad som har hänt osv, men det är för att jag tror att det är bra med reflektion. Särskilt över det man helst inte vill se...

Vad tror du blev den utlösande faktorn? Om du tittar tillbaka, kan du se något mönster eller några varningstecken? I så fall kanske du kunde skriva på forumet när du känner att det börjar bära av åt fel håll? Jag tror inte att du lockar någon annan genom det, men jag tror att det kanske skulle hjälpa dig att dra i nödbromsen. Om du i fram över känner att nu - nu - skriv det här då. Du kommer säkerligen få stöd då.

Var det här första gången som mannen föll igenom sedan typ förra våren/sommaren? Har han slutat eller dricker han fortfarande? En tanke är att ni söker alkoholbehandling gemensamt. Att ni gör det till ert gemensamma projekt. Ni har ju mer jobbat på var sitt håll tidigare, om jag förstått dig rätt? Antabus till våren/sommaren låter väl som ett jättebra idé. Uteserveringar med rosé är ju livsfarliga när temperaturen stiger och solen tittar fram. Magkänningar m.m. är väl bättre än alkoångest....?

Kan du inte försöka att fortsätta och skriva en liten rad i din tråd varje dag? Det blir ändå som en påminnelse för dig. Jag är inte inne här så ofta längre, men om du vill maila mig så får du gärna göra det. Sedan handlar det väl om att ta hand om sig själv. Återuppta styrketräningen, promenaderna med Kia, stenen vid havet, kyrkogården, målandet osv.

Skickar all styrka jag kan uppbåda. Tänker på dig. P&K

Jaa du konstnären. Jag lider med dig och har befunnit mig i din situation fler gånger än jag kan räkna. Både du och jag har ju kommit upp en del i åren och vi kommer aldrig bli dom med den längsta nykterheten bakom oss när vi en gång tar ner skylten. Jag tror att det är oerhört viktigt att du nu inte gräver ner dig och bara ser allting negativt. Skit i att räkna antalet dagar du varit nykter. Se istället tillbaks på de senaste två åren och konstatera att du hållit dig borta från alkoholen sååå många dagar. Det om något är väl en radikal förändring mot tidigare. Om du fastnar i att klandra dig själv för felsteget i påskas och "gräver ner dig" är risken att du "skiter i allting" och tänker att nu kan jag lika gärna dricka någon dag till.

Ta till dig allt det fantastiska du gjort under den senaste tiden och "gå på i ullstrumporna". Det har jag tvingats göra och det går, om det än tar emot stundtals.

Jag har nu varit nykter i två månader och 18 dagar. Haft otroligt mycket aktiviteter på gång och knappt hunnit med att följa er alla på forumet. Jag är lite rädd när jag nu vet att jag snart går in i en lugnare period men oj så mycket stabilare mitt psyke är och hur mycket jag kan uträtta på en vanlig dag.
Kram på dig konstnären/Tjalle

Bra idé om antabus i sommartider.

KRAM

Du är INTE en svag människa kära fina konstnären. Men jag förstår att du känner så. Fast du som vet hur otroligt dåligt man mår av att dricka för mycket och ändå utsätter dig för det, ja alltså det är ju inte klokt att man gör så och eftersom att du är klok (det vet jag mycket väl) så måste du förstå att du inte är svag eller dålig. Det är en lurig jävla sjukdom och jag är jätteglad att du är tillbaka!!! För den jävla sjukdomen ska inte få ta dig, dra ner dig och döda din glädje och hopp om livet. Du är stark som kommer igen. Jag blir glad över att du är tillbaka. Det är rätt. Orkar du laga god mat? Typ kålpudding! Har du kraft till att laga och äta god mat? Jag vill ha tillbaka inlägg av dig som doftar gott och gör mig hungrig :)

Världens största kram <3

Studenten! Du fixade tentorna! Du är i "Det vidare livet". Jag trodde inte jag kunde bli gladare än när du skrev i min tråd, men det kunde jag. Så härligt och jag gläds så otroligt åt den resa du gjort. Tack för att jag fick vara med från början. förlåt att jag försvann en bit in, men ska göra allt för att hänga kvar och en dag göra dig sällskap in hit!
Kram!
/Z

Men mår bra. Noterade tankar på alkohol idag, ingen längtan eller strävan, bara en tanke.
Hade lite svårt att få tummen ur röven igen, men klarade av de uppsatta målen för dagen ändå. Så det var ju bra. Längtar till sommar (här har det snöat idag...)
Sen har jag bara en termin kvar :o

Herregud! ?? iiiiih!!!
Kram på er

Fint att ni finns med som stöd. Jag är jättetacksam för er som jag har kontakt med. Jag önskar er allt gott. Forumet är så bra för ord och tankar som man inte alltid vill eller kan dela med sina nära och kära. Här blir man inte dömd för sjaskigheter som man gjort eller varit med om pga sina a-problem. Jag har haft en bra helg. Humöret har svängt lite grand, men jag är sådan som person. Oftast lugn och glad, men ibland ett lite hetsigt temperament. Kram på er :)

Var hos rådgivaren i morse och nu ska vi "bara" träffas en gång i veckan istället för 2 ggr/vecka. Jag fick förtroendet att få med mig några antabus - som jag kan ta på egen hand.
Måndagar är som vanligt superstressiga men jag försökte ge mig ut på en liten jogg efter jobbet - vintervindar ven mot huden. Ingen mysig tur - men så skön känsla efteråt. Jobbstressen försvann. Det är skönt att ge sig ut på en tur direkt efter jobbet - för att rensa huvudet och kroppen. Då slipper/undviker jag också att gå förbi Systembolaget - när det är stängt - är det en lättnad. Sover så tungt om nätterna - och det är så underbart!
Ja, det var väl en kort uppdatering om nuläget. Kramar och kraft till alla kämpar - en dag i taget.... :)

Är det något du verkligen borde förstå är att oss andra här inne behöver du inte skämmas för. Bara glad att du är tillbaka och har nya veckor på kontot. Samtidigt som jag verkligen inte avundas någon som tar ett återfall, är vi som varit där verkligen inte de som inte förstår. Nu får det bli nya tag. vi vet att du grejar det vännen!
/PP

En skamsen konstnär tittar in till dig. Mår du bra vännen. Jag har varit där igen i hålet det var mörkt fuktigt kallt och ångestframkallande. Nu är jag tillbaka igen, igen, igen. Ville ge dig en kram och säga att du är fantastiskt duktig så är det bara.
Kramar konstnären