Senaste kommentarerna i forumet

nu när livet är fyllt av vardagar och vanligheter igen. Läser för att jag fascineras av verkligheten, den verklighet som i det levande livet döljs och skyls över av de bilder och berättelser vi väljer att visa varandra. Kan kännas som att vi (delvis) lever i en kollektiv lögn.... Men även för de som är fångade, eller på väg att trassla in sig i alkoholens garn innehåller livet så mycket mer än så - och det är väl det, den acceptabla fasaden, vi pratar om i lunchrummen och på fikastunderna. Även bekymmer och svårigheter med det s.k livspusslet, barn, släktingar, skola, pengar mm, mm kan passa in där men alkoholproblem talas det tyst om.... trots att de är så vanliga. Skammen är monumental! För att bryta tystnaden och tabut behövs många modiga män och kvinnor som har modet att dela med sig.

I 'samtalen' här, anhöriga emellan återkommer funderingarna om alkoholisten vs den unika människan. Den frågan jag själv kämpade så mycket med.... och höll fast vid att varje människa är unik och människan är mer än sin sjukdom. Det tror jag fortfarande ... Men.... ju längre mannen i mitt liv är nykter desto starkare blir insikten om hur stark sjukdomen alkoholism är och hur den förändrade och 'tog över' honom. Min respekt för alkoholen bara växer. Jag förde långa dialoger här där jag ältade orsaker, förståelse och 'försvar' som jag idag har lagt ner - utan att förändra min mänskosyn. Alla människor är unika, vi har olika personlighet, olika uppväxtvillkor och bakgrund, olika jobb, glädjeämnen, utmaningar och stötestenar. Men idag, idag ser mina ögon hur alkoholen, när den tagit herraväldet, lägger sig som ett nät över allt detta och tar makten över människans både värderingar och fria vilja.

Jag läser 'samma' berättelser här gång på gång... och möter samma reaktioner. Under min tidiga tid här var jag den som förklarade-försvarade, sen fanns en tid då jag förtvivlat ville att min insikt skulle nå fram och bli andras insikt.... Nu tänker jag närmast att alla måste gå sin egen väg, göra sina egna erfarenhete. Som jag gjort mina. Och ibland ber jag till den högre makten att inte låta priset bli för högt. Åtminstone inte för barnen. Barnen som tidigt lär sig tiga... alldeles omedvetna om att det sker, när det sker.... Jag har betalt ett (för) högt pris för min fars alkoholism och min mors medberoende.

Jag skriver ur hjärtat och jag skriver till mig. Jag skriver också med huvudet, med klara tankar. All den kunskap jag fått här och läst mig till de senaste åren, kunskapen om alkoholens förödande verkningar på våra liv. De som döljs under vardagspratets lager. Under de urstarka samhälls- och umgängesnormerna. Bakom enorma ekonomiska intressen. Allt det som vi betalar ett så högt pris för...

Mer kunskap till folket. Mer mod. Mer öppenhet. Ja, mycket mer öppenhet!
Från hjärtat / mt

Bra för oss som siktar på friheten på lång sikt.

Grattis Akvariet!

Kan knappast tro att det inte syns utanpå. Åtminstone på mig syns de mera hälsosamma 1,5 åren riktigt bra.

Senaste åren har jag isolerat mig själv och när jag slutat dricka på helgerna och gått på Antabus så har jag blivit så trött så trött.
Får väl i stort sett skylla mig själv, men det som gör mest ont är att hon är min bästa vän och att förlora det är som att förlora allt..

Trodde aldrig att det skulle gå så långt.

I morgon har jag varit nykter i 1, 5 år. Det har varit en omtumlande period. Svårt? Ja, fruktansvärt jobbigt. Framförallt de första månaderna. Befriande? Ja, fantastiskt härligt att bestämma sig och sedan hålla det. Jobbigt? Ja, det finns liksom inget utrymme att fly från sig själv. Men det betyder också att man måste vara vuxen och ta ansvar. På riktigt. Och det är skönt. Har jag ändrats? Ja, det syns inte utanpå, men oj vad det har hänt saker inuti. Hur mår jag idag? Jag mår bra och bra mycket bättre än jag mått om fortsatt dricka. Men jag känner också bättre hur jag mår även när jag mår dåligt. Jag tvingas möta min dagsform som inte är på topp alla gånger. Känner jag suget? Ja, det kommer inte ofta nu, men det händer, senast igår vid lunchen när jag såg vinflaskorna i baren när jag skulle beställa mat. Jag blir mest förvånad, sedan är det över. Känner jag stöd från mina nära? Nej, mer ett artigt accepterande av mitt val. Det dricks mycket nära mig men jag påverkar det i alla fall i rätt riktning.

Hur tänker jag mig att mitt liv ska te sig framåt. Jag tänker inte dricka. Jag kommer att mer aktivt välja och välja bort saker jag lägger min tid på. Jag kommer att lägga mer tid på min omgivning, min familj, på något sätt engagera mig i någon nykterhetsrörelse, men också mitt arbete och de utmaningar som finns där och som tar mycket kraft men som också ger mycket tillbaka. Egentligen handlar det om att fortsätta på den inslagna vägen. Och jag är glad att hittade den. Och vill tacka detta er för det stöd jag hittar i den här gemenskapen. Tack alla som kämpar, fortsätt med det.

Kram
/A

Känner jag igen. Ljudet va en burk som knäpps upp, avslappnad, "i zonen", upprymd. En kväll som kan sluta hursomhelst. Tänk så fantastiskt. Så har jag alltid känt. I takt med att toleransen ökar har även risken för att kvällarna som kan "sluta hursomhelst" slutar på ett sämre sätt än vad man förväntat sig. Konsekvenserna blir annorlunda. På den tiden då man kände sig upprymd över att inte veta hur kvällen skulle sluta, var det ju någonting spännande och roligt och galet i det. Nu är jag mer orolig för hur kvällarna ska sluta, just pga att de kan sluta hursomhelst. Så har jag tänkt när jag blir sugen. Det är som att när "feståren" tog slut och folk i ens umgänge slutade "kröka" så började jag ha fest själv istället. Så onödigt och dumt. Killen som kände sig upprymd över att kvällarna kunde sluta hursomhelst, skulle inte ens kunna föreställa sig det.

Första glaset skulle jag njuta av, men jag vill liksom inte ha konsekvenserna och skammen i att dricka för mycket än vad jag borde.

Har inte några bra råd...ville bara skriva och säga att jag blir ledsen för din skull.
Är det pga alkoholen eller finns andra skäl till att hon lämnar dig?. Du har ju faktiskt kämpat på jävligt bra...

Styrkekramar

Min fru ska lämna mig..
Finns inga ord hur ont det gör i mitt hjärta..
Tomheten som växer, alla dessa år som bortkastat.
Jag hoppade Antabusen o smögdrack 2 gånger på 4 månader, hennes tillit försvann och nu är förhållandet över..
Om jag dricker nu så är det kört, rädd för mig själv.

Det gör så ont..

Sisyfos, jag är osäker på vad det är som triggar igång min "besatthet" jäkligt irriterande är det. Tänk om man kunde få samma beslutsamhet att läsa ut kurslitteratur eller gå till gymmet? ;) i wish.

När jag visualiserade mig själv igår och även när jag fick mitt "återfall" så är det bara egentligen en liten filmsnutt som spelas om och om och om igen i huvudet. Och det är hur en ölburk öppnas, det där pyset och ljudet som blir till. Eller hur det låter när man häller upp vin ur en flaska, och hur det luktar (klunk klunk klunk)....När det gäller rökningen är det samma sak nästan, ser glöden, och hör hur den "brinner upp" och känner/hör hur jag andas ut röken. Det är allt. Svårt att förklara över text. Men dessa bilder går om och om och om igen.

Vet inte varför jag blir så triggad av dem eller varför de poppar upp i huvudet. Eller varför de tar sådan tid och energi att få bort dem.
Jag är beredd på att hålla med om att det var imponerande, det var första gången jag inte handlade på den känslan. Är väldigt överraskad av mig själv. Gick helt i mot känslan och det var riktigt skönt att få sova, vakna nykter och veta att igår kunde ha slutat så annorlunda. Nu ska jag försöka dra mig till gymmet.

Kram studenten

Det som är så svårt är att han aldrig dricker när jag är här. Däremot vet jag ju att det dricks när jag inte är här, jag har bara inte riktigt klart för mig hur mycket. Men jag begriper ju att det är en hel del. Dels ser jag det på tomburkar och flaskor, som han gömmer undan. Till och med bolagskassarna gömmer han. Sen förstår jag ju, han följer exakt samma mönster som jag gjorde när jag drack!
Samtidigt ser han ju till att det inte drabbar mig, inte direkt iallafall. Så det är svårt att liksom angripa det. Han visar full respekt för min nykterhet och t.ex nyår tog han inte ett glas trots att vi var bortbjudna, det blir inte ens diskussion om det.
Men ärligt talat, drack han normalt, vad nu det är, skulle jag inte bry mig. Bara för att jag är nykter kan jag ju inte förvänta mig att dom som har ett normalt förhållande till alkohol ska avstå. Men han dricker inte normalt!
Han vill att vi flyttar ihop och förlovar oss. Jag har tackat nej till bägge. Inte för att jag inte vill, jag älskar denna lilla man, utan för att jag helt enkelt inte törs. Han menar på att om vi flyttar ihop kommer han inte dricka. Men hur hållbart är det?
Allting oroar mig, dels för hans skull. Men också väldigt mycket för min. Jag blir orolig, går och tänker hela tiden, får ångest och då kommer suget. Och tankarna, jag klarar säkert att normaldricka. Ibland har jag varit snubblande nära. Är så glad att jag stängt alla bakdörrar jag kan komma på, och jag har ett enormt stld i min vuxna dotter. Fan vad jag beundrar den ungen ☺
Samtidigt, jag klarar inte att lämna honom, det är det bästa förhållande jag haft någonsin om vi bortser från alkoholen. Vi har varit ihop snart ett år. Så hela tiden går jag liksom och avvaktar, väntar på att något ska hända som visar i vilket håll jag ska tänka. Och det tar ork och energi som jag skulle behöva lägga på mig själv.
Jag försöker fokusera på mitt eget, bygga upp saker runt mig. Renoverar mitt lilla hus bland annat. Osv.
Det blev långt det här, skulle kunna skriva hur mycket som. Tack för era svar och tack för att ni läser ?

Intressant! Vad tänkte du när du visualiserade drickandet och rökandet? Jag har visualiserat drickandet på senare tid... Nu är det förknippat med negativa känslor. I början så blev jag bara besatt och ville dricka. Jag saknar karaktär. Tycker att det är imponerande att du klarar av att stå emot.

Jag klarade mig. Kors i taket! Sitter hemma själv i den andra lägenheten (där vi har ett mindre systembolag) och jag har inte druckit en droppe. Precis som förra gången när jag skulle hit har jag visualiserat mig själv öppna en öl, andas ut och a en cigg. Men nej inte idag, gjorde egen glass på bär och käkade några digestive med ost i stället. Nu blir det en kopp te och sen blir det sängebingen.

Jag klarade det. Helt sjukt.

Kram studenten

Varit glad som en mört hela dagen nästan. Vid 17 tiden fick min hjärna för sig att idag ska vi dricka vin. Gick in i zonen. Ni vet den där när man bestämt sig och sen kör kroppen på automatik och plötsligt har man varit på systemet och sitter hemma med ett glas vin/öl i handen utan att egentligen veta hur det hände. Den känslan/zonen gick jag in i. Fan så jobbigt det blev. Än så länge vinner jag. Drog en stor kopp te och ett stort glas cola. Käkade mellis och började läsa om folk som valt nykterism och varför på nätet. Det var distanserande, nu känner jag mig mest överkörd av ett tåg. Mycket kraft och energi som går åt för att bryta ett mönster.

I övrigt mår jag bra. Hade en jätte intressant föreläsning idag. Mötte bakfulla kompisar i skolan, blev lite avundsjuk på deras berättelser kring igår, men jag fick ändå sova från 00:00-08:00 idag och det var riktigt skönt. Kändes udda att inte vara den som också var bakis.

Kram Studenten

Det är ju bara du som vet hur "allvarligt" det är, men lyssna för guds skull på din magkänsla!
Säger den att det inte är bra (och jag läser faktiskt att du fått "ett slag i magen"..?) Så ska du nog hejda dig..
Det är en sak att kämpa själv, att motivera sig själv (för där har du en viss "kontroll") Men att gå in i en relation och försöka motivera någon annan, där du definitivt inte kan bestämma någonting, är nog inte lyckat, nej..
Många av oss som varit beroende, bär ju också på ett medberoendemönster..
Jag hoppas att du orkar fortsätta att jobba med dig själv, för så småningom kommer du inte att dra till dig den här typen av män längre..
kram och stort grattis till din långa nykterhet! / e

Nykter: november, december, januari. 3 månader. Har fått nyckel till AA-lokalen. Och har börjat inleda möten. AA är min medicin.

Det där känner jag så väl igen!
Så länge alla sitter still i båten så är det lugnt, men om ngn flyttar på sig så börjar det gunga.
Omgivningen vänjer sig efter ett tag och inser hur starkt det är av dig. Många får också lite dåligt samvete för sitt eget drickande det är jag ganska säker på. Inte ens min man tyckte att jag hade alkoholproblem fastän jag bedyrade det. Han vet bättre nu.
Lycka till!

Idag har varit lite tuffare än de andra dagarna.
Brottats med ganska dåligt humör. Lekte med tanken att ställa in kvällens middag med mannen för att hänga med kompisarna på klassfest i kväll.
Såg mig själv gå till systemet och köpa en flaska rött, och ett paket cigg. Hur kvällen skulle kunna dunklast bort i något annat. Stänga av hjärnan lite, eller känslorna. Vet ej vilket. Filosoferar fortfarande kring varför jag mår som jag gör idag. Vill ha godis, alkohol, nikotin, fett whatever just nu. Hjärnan håller la på att få tuppjuck nu när den inte får någon extra kick av nått slag.

Trött i kroppen, orkar inte plugga. Får dåligt samvete för att jag inte pluggar mer.men jag orkar faktiskt inte. Jobbar hemma med mitt andra extrajobb istället. Försöker få någon struktur med det istället. Läser lite bloggar och dricker kaffe. Försöker vara snäll mot mig själv. Gick till gymmet, kände mig svag.
Det blev ingen vända till systemet, det blev inga cigg. Jag tackade nej till kalaset i kväll och ställde inte in middagen med mannen. Det är väl det som räknas tror jag...

Kram Studenten

I kväll är jag arg, riktigt förbannad. Helt irrationellt arg. På min hund. Bara kokar inombords, och jag vet att hon inte kan förstå varför. Bara sitter i soffan tyst för mig själv och är arg. Så jag försöker släppa det. Misstänker att det inte är henne jag är arg på utan något annat. Vet inte vad dock. Blev lugnare nu när orden är ute.
Träffade en kompis som rökte hela dagen idag. Sa nej till några och ja till 3, i morgon blir en ny dag. Inget a idag heller.

Kram
studenten

Min kropp var också full av feta fiolsträngar. En mycket duktig kvinna fixade låsta kotor och gav fiolsträngarna en omgång. Älskar henne. Hon är bäst. Hon sa att min massage är ju inte så skön om man inte är machosist. :-))) Jag är ju det, för det är behandlande och jag vet att den här smärtan ger mig något bra.

Har bestämt mig för att nu regelbundet gå på behandling med massage som underhåll av min kropp framöver. Något jag tänkt i många år men nu är det verklighet. Att ta hand om sig på riktigt leder oss rätt, tror jag.

Konstnären, hur går dina dagar? Så nyfiken hur du upplever behandlingen och gruppen över tid. Hoppas du har fina självsnälla dagar!

Kramar ?

Ny morgon igen. I natt kändes det som att taket skulle lyfta av all storm...! Hua...

Idag ska jag gå och få massage. Måste få ordning på alla spänningarna i kroppen. Det kommer göra ont, men nu kan man snart spela fiol på min kropp...

Önskar dig världens finaste dag vännen! KRAM

Ja jag tror du har rätt sisyfos. Tror att det ligger mycket i hur man känner att relationen till a är. Tidigare gånger då jag "slutat" dricka har jag saknat alkoholen, känts som att jag försakat något. Inte tänkt att jag slipper vara onykter. Har liksom längtat efter att bli berusad, jag tror att det är där själva grejen är. Vilken förhållningssätt man har till a när man är nykter. Jag hoppas att jag en dag kommer vara helt neutral till a, inte tänka och filosofera så mycket kring a. Idag har jag funderat på rödvin 2 ggr. Är ensam hemma i kväll, så det kan ju vara därför, men nej inte idag heller.
Vill verkligen ge detta rökstoppet en ärlig chans och då går det inte att dricka ens en droppe. Väldigt betingat.

Nu blir det en timme plugg.
Kram Studenten

God morgon finaste du!

Hur har du det idag? Hoppas att du mår finfint och att dagen blir bra.

För egen del har det nog vänt nu. Jag blir nere när jag är för trött och stressad. Igår gick jag en långlång promenad utefter havet och det var så himla skönt. Tittade på fåglarna och djurlivet. Hoppad mellan stenar, snäckor och sand. Andades in doften av salt och tång. Kände på tallarnas skrovliga bark. Klättrade upp i en gammal ek som sträckte sina långa armar ut över vattnet och satt där tills det började mörkna. Alldeles skyddad av trädets kropp. Och kände mig bara lycklig. Så skönt...

Naturen har alltid gett mig lugn. Jag måste bara bli bättre på att ta mig tid för mig själv och komma i balans igen. Tänkte på dig och din sten vid havet, när jag satt där uppe i eken. Glad att du är glad och glad att du är vit.

Kram på dig vännen

Ja, jag indrar om det verkligen är relevant att vara säker på att man är det eller inte är det. Jag väljer att tänka nu att jag har ett mycket sunt förhållande till alkohol. Det där romantiserandet av alkoholen på balkongen, medan man gör sig i ordning för utekväll, när man lagar mat, som avkoppling. Jag tror att den är osund. Vi är alldeles för många härinne som hamnat snett och mycket på grund av vårt sätt att förknippa alkohol med bus, lugn, avkoppling och fest.
Nu dricker jag som jag gjorde för många år sedan (om jag inte råkar smygdricka gin). Mycket måttligt och bara i sociala sammanhang... Är jag alkoholist? Kanske... Nykter alkoholist? Nej?
Jag har fått en väldig respekt för vad alkoholen ställer till med. Tycker att det är beklagligt många som verkar ha ett väldigt osunt förhållande till alkohol. Och då är det just det där romantiserade förhållandet jag tänker på. Det funkat alldeles utmärkt att njuta nykter (eller av. A-fritt) i alla de stunder du räknar upp. Handlar mycket om förhållningssätt.

Sisyfos och lever jag, tack! Haha "hjälp dig själv osv..." Älskar hur jag läser det med ironi i rösten. XD misstänker att det inte alls är ironi med, men det blev kul. Självsnällhet, jag gillar det. Ska träna mer på det, självvalidering * Idag tog jag ledigt från studier för att jag var trött. Tog ett jätte varmt bad med olja i istället. Kokade upp lite te och läste en ny tidning. Där har vi självsnällhet.

Kollade igenom mina inlägg lite snabbt och insåg att det är mycket mindre svordomar i mina inlägg nu när jag skriver. Intressant.
Tänka sig att det bara har gått en månad sedan enough var enough, känns som ett helt annat liv (trotts att jag nyss kom hem från semester och a). Det känns ändå annorlunda, som att ena foten fått fotfäste med marken i allafall. Det gör mig lite orolig samtidigt, för jag har varit "här" tidigare. Lagt ner. Men inte på samma sätt som nu. Det är svårt att förklara, jag tror det sitter i huvudet attityden mot själva a. Funderade lite snabbt idag om jag verkligen är alkoholist och hjärnan svarade mig snabbt -nej du dricker ju inte nu, inga problem. Men alltså, jo. Jag håller kvar vid att jag är det. Jag accepterar att jag är alkoholist och det är okej. Jag behöver inte lägga någon värdering i det, det är vad det är. Håller jag mig nykter så skapar alkoholismen inga problem för mig. Så enkelt är det och det är därför jag inte kan ta ett glas vin, Sådär härligt och romantiserat i soffan en fredagskväll eller på balkongen en sensommardag. Det är okej. Många människor lever sina liv alldeles utmärkt och är tillfredsställda utan a en fredagskväll eller en sensommardag. Nu böev det väldigt långt och flummigt inlägg. Dags att försöka sova.
Inga cigg idag heller, skönt.

Kram
Studenten

Självsnällhet som jag kallar det är nyckeln för min del också för att klara att nå en långsiktig förändring. Vad du är bra. VG tom! Tänk vad du har i dig om du håller dig borta från destruktivitet. :-)

P&k