Senaste kommentarerna i forumet

Usch, vilken vecka jag har haft. Ansvarig chef dagtid har varit sjuk hela veckan och han har inte ersatts. Om man bara är fyra som jobbar dagtid, efter en nyligen genomförd neddragning med 1,5 tjänst, så märks det om 1/4 är borta. Chefen är dessutom ruskigt snabb på sitt jobb, han är ju ändå chef. Vi andra tre har slitit som djur för att göra hans jobb också.

Men klara blev vi till slut. I rätt tid, igår kl 17.30, stängde jag av datorn och jag är förbannat nöjd med vårt arbete i veckan, inklusive mitt eget arbete. Jag börjar få upp tempot rejält. Man ska ju betänka att min storhetstid på just det här specifika området sträcker sig bakåt till 2006, därefter har jag jobbat med något helt annat fram till för några år sedan. Mycket erfarenhet från tidigare har jag nytta av, men tekniken och programvarorna är ju helt annorlunda. Jag tillhör inte stjärnorna, men jag gör ett jävligt bra jobb ändå.

I måndags kväll hade vi zoom-möte med volontärerna i tjejjouren. I tisdags kväll höll kommunen infomöte inför årets nattvandringar. I onsdags kväll hade vi ett halvt akut möte på gruppboendet om yngsta dotterns svåra cola-beroende, som ledde till rejäla restriktioner. Hon skrek och grät 😢 Missbruksgenen går tydligt vidare, med andra missbruk som följd. Hon har dock landat i att det blir som vi har bestämt, nu ska det bara efterföljas av alla inblandade.

I torsdags kväll var det kören, och igår kväll var det godnatt 😴 Två helger har jag dessutom antingen träffat min äldsta dotter hemma hos henne 20 mil norrut, eller hemma hos hennes pappa. Även roliga saker slukar energi. Tonårstrotsig storpudelvalp gör inte saken bättre heller om man säger så.

Idag ska jag ta en långpromenad med hunden på en för oss ny plats. Jag ska också köpa hundfoder (14 kg-säck) och fylla på förrådet med hundtugggodisar. Planera, handla och laga matlådor. Och sen ska jag halvdö i soffan framför mello-finalen. I mitt arbete ingår att göra nöjessidor, till åtta olika tidningar, så jag är jä….. trött på mello efter dessa veckor.

Samtidigt är jag mello-fantast - så givetvis kollar jag på alla deltävlingar och finalen. Utifrån andra proffstyckares gissningar och min egen point of wiew så ligger Marcus & Martinus mycket väl till för att vinna ikväll, tätt följda av den ”eviga tvåan” Danny. Själv känner jag mig lite wild and crazy och tippar att nykomlingen Jacqline skrällsegrar. Hon är min favorit 🤩

Trevlighelgkram 🐘

@Amanda L Tack för din omtanke! Nej, jag kom aldrig ut i tisdags. Veckan som gått har inte varit så bra för min del. Det är ju ganska lugnt här på "Det vidare livet" fast emellanåt blir det lite spurt. Det är ändå bra, tänker jag, att för min del använda forumet/min tråd som en dagbok såsom @Andra halvlek har beskrivit att hon gör. Just nu har jag mycket "brus" i min hjärna och jag måste sortera det. Försöka skriva om det och även om jag inte kan släppa det försöka låta denna lördag bli bra! Hitta ngt gott i denna dag!

Igår var en riktig skitdag! Så himla arg! Ilskan beror ju på trötthet, att jag inte mår bra, inte känner mig riktigt sedd, frustration. Mitt största arbete som jag jobbar på med bla hos min terapeut är att veta mitt egenvärde, att känna som jag känner och att det är ok...att inte hela tiden behöva få bekräftelse...att jag vet att jag vet att jag vet....fast det är så svårt...jag behöver också någon att spegla mig i...känner mig oerhört ensam.

Ska äntligen få träffa läkare på tisdag! Det är egentligen "min" läkare så har man iaf sagt till mig tidigare så nu äntligen ska jag få träffa honom. Jag har skrivit ner en lista gällande mitt mående min hälsa som jag vill prata med honom om. Jag känner att jag behöver vara fortsatt sjukskriven 50% men det är frågan om han kommer tycka detsamma. Jag får se på tisdag!

När det gäller jobbet så är det verkligen sisådär. Att arbeta 50% men knappt vara involverad i ngt är som att befinna sig i en bubbla. Jag ska börja träffa två, tre patienter dvs föräldrar. Min chef har valt att jag ska arbeta med det jag tycker är mest givande men även det som kan ta mest energi ifrån mig iaf i nuläget. Ringde en förälder i veckan, hörde hur trött hen var och jag kände mig nästan lika trött och tänkte....hur ska det här gå??Jag tänker att det är bra för verksamheten om jag tar dessa besök för det är svårare för en annan kurator att gå in i . De besök som jag blir hjälpt med är egentligen de besök som inte är så påfrestande. Jag märker även att det är en stor utmaning för mig att andra kuratorer går in i mitt arbete kanske gör de på ett sätt som jag inte skulle ha gjort. Det gäller då för mig att ändå tro på att hur jag gör blir också bra. Där naggas mitt självförtroende lite grann...för en av kuratorerna har jobbat halva sin livstid på mitt jobb...fast å andra sidan..det behöver ju inte alltid betyda att vad man gör är det bästa. Min chef är SÅ upptagen!! Igår skrev jag ett mail till henne att jag önskar ha inbokade tider med henne. Som det är nu så kommer hon in på mitt kontor när hon har en lucka, vill stämma av med mig hur jag mår och vad jag gör, lika fort som hon har kommit in på rummet försvinner hon därifrån för då måste hon koppla upp sig till nästa möte. Jag har för mycket tid på jobbet som är "dödtid" vilket blir så trist och jag hinner tänker. Det känns som om hon glömmer av sitt ansvar...hur som helst få se om hon hörsammar vad jag har skrivit till henne. Något som känns konstigt men det är kanske så det ska vara är att min chef pratar med mig ensam om kuratorsarbetet, pratar om vad de andra kuratorerna gör men vi kuratorer pratar aldrig om vår arbete. Fast det är kanske så det ska vara ...jag vet inte men det känns konstigt..Jag skulle verkligen vilja byta arbetsplats men i nuläget är det inte aktuellt pga mitt mående dessutom finns det inga arbete utannonserade inom mitt område.

När det gäller min dotter så började hon att arbeta 50% i onsdags. Känns verkligen rörigt inom hennes område ingen framförhållning. Hon säger att det går bra men jag vet inte riktigt om det är sanningen, tror även att det är hennes önskan. Igår kväll skulle hon iaf träffa en kompis vilket hon inte har orkat med på väldigt länge så det kändes ju positivt. Men, jag har så svårt att förhålla mig till hur det förändras i hennes liv. Under en tid har vi kontakt varje dag, hon kommer till oss nästan varje dag för att inte alls så ha så mycket kontakt. Vad jag vill säga med det är att jag önskar naturligtvis att hon ska kunna leva ett så bra och fungerande liv som möjligt men det här med att det går upp och ner är ibland svårt att förhålla sig. Det känns som om vi aldrig på riktigt kan klippa navelsträngen eftersom hon alltid kommer att behöva oss men det är som om vi ändå klipper den gång på gång. Det är som att behövas till 150% för att sedan inte behövas mer än till 50%. Vet inte om det låter flummigt men jag ska prata med min terapeut om detta...få hjälp med att sortera.

Så ...jag känner mig väldigt ensam. Vill inte riktigt acceptera hur jag mår. Vill vara glad, njuta av att solen kommer men känner bara stress av solen...vill inte vara arg och ledsen...och när jag tänker att jag vill vara glad blir jag så ledsen. Jag tänker att i ledsenheten finns det mycket...trötthet, ond mage, ensamhet, min dotters sjukdom, jobbet..känner stress över min övervikt...Tänk om jag ändå kunde känna mig stolt över att jag är nykter...alla ni här på forumet vet ju att det är en bragd att bli nykter....Tänk..jag dricker iaf inte och jag kommer inte dricka...är det så att ordet för dagen heter ACCEPTANS.....ja...jag ska öva på det.

Det här inlägget blev kanske lite flummigt men det får vara så...Till er alla ha en jättefin lördag!

Kram!

@Denlillamänniskan "hur jag gjorde".
1/ Det har varit ett antal försök under rätt många år - där jag ibland hade längre o ibland kortare perioder. Längsta förra gången var i hmm... kanske 4-5 månader, tror att "suget" eller snarare problemen runtikring o innuti mig fanns kvar, så en kväll sprack det.
Det tog ett par månader i återfall innan jag kände, nä nu är det nog. så jag slutade dricka.
tittade inte alls tillbaka.
I början fanns det nog osäkerhet om att kommer det gå denna gång.
Men sen har ju tiden gått, och det är lääänge sen det faktiskt funnits något "sug"

så... egentligen lyckades jag inte på något särskilt sätt, annat än:
Försöka nyktra till -> sluta dricka helt! och om man faller, sluta ge upp och sluta tyck synd om dig för att du misslyckats (det kan ju ta tid) -> försök igen!
samtidigt, om det finns saker som får en att falla dit, undvik dem. eller om det är saker inom en som behöver bearbetas och dyker upp, prata om det.

@Vjlo Snart ett år nykter!! Vad roligt att höra. Jag har varit nykter i två månader. Det går bra, men utan att ha läst hela din tråd så undrar jag om du kan dela med dig hur du gjorde? Och vad som var svårt?
Tacksam för svar och trevlig helg!

Ännu en vana ska jag införliva i våra liv. Måndag, onsdag, fredag ska jag cykla 40 min med min hund springande bredvid. Har hittat en perfekt runda där nästan ingen går och han slipper trafik på sin sida. Mina knän får jobba, jag bli svettig, och han får sträcka ut och flåsa lite. Vinn-vinn-vinn.

Plus att det på min lunchrast alltid är ljust, det är det ju inte alltid om kvällarna. Även de dagar jag jobbar på kontoret har jag lunchrast på hemmaplan innan jag kör till jobbet. Jag har helt enkelt ersatt vår lunchpromenad med att cykla/springa. Och han får kissa, nosa och bajsa en stund innan och efter att vi cyklar.

Trevlighelgkram 🐘

350 dagar - 50 veckor
Inget nytt att förtälja under solen….
Förutom en udda känsla ”oj bara två veckor till ett helt år” 😍

@Varafrisk Hoppas du kom ut på promenad. Hos mig var det VÅR idag. Sol och fågelsång! Visserligen hade vi tvättdag men lyckades suga in lite värme mellan passen.
Hoppas du kan få till ngn bra återhämtning. ❤️Kram 🙏🏻

Buljong skulle jag inte fixa. Kör med matdagboken och färre kalorier. Problemet på kvällen när man vil småknapra framför tv:n. Köpt lite salta pinnar man kan knapra på. På två veckor har det blivit 3,5 mil i löparspåret iaf men det är tungt att dra runt på kroppen.

Hejsan! @Se klart, tänkte bara titta in och säga hej liksom. Hoppas att du är lite piggare och så. Solen skiner utanför köksfönstret här och borde väl gå utanför dörren på en promenad egentligen. Men känner mig ganska nöjd med att bara ta det lugnt. Har för en gångs skull på morgonkvisten tidigare idag kokat lite kaffe bara för kul liksom.

Har inte så stora krav egentligen. Haft nästan lite av en fest på varm mjölkchoklad och tre goda limpsmörgåsar alldeles nyss. Kör som rutin med god bacon-mjukost på två och en med kaviar. Jag brukar tänka som så, att hur hinner folk med så mycket. Det verkar som att tiden verkligen är som gamle Einstein sade – relativ på nåt sätt, eller väl i alla fall upplevelsen av tiden kanske.

Såg att du skrev om frön och sånt. Ja, det är väl dags att köra igång med plantering snart kan jag tro. Påminner mig om att jag nog borde gå in i rummet och vattna mina två krukväxter som nog törstar efter vatten. Det är två kaktusar av något slag som väl min farmor gav till min far när jag var liten. Borde väl någon gång när jag får tid och ork kanske ge dessa plantor lite ny jord, och dela upp dem på åtminstone en kruka till, så man plötsligt, då har tre blomkrukor. Men det är ett projekt som nog får vänta ett tag tills man får lite mer energi tror jag.

Ha en fin dag kompis!

@Geggan Jag håller tummarna stenhårt!

Kram 🐘

Nu är det spännande. Nya visningar på min lägenhet o tom ett bud. Jag gick genast, fast efter moget övervägande, och lade bud i min tur. Nu får man se. Orkar helt enkelt inte dra ut på processen- det är litet men ligger bra, fin balkon, vid utsikt. Vad behöver en människa? Sin frihet, annars går det mesta att vänja sig vid. Det blir slängs ytterligare en container men det är lika bra. Saker bara står. Jag lever enkelt.

@Se klart Förstår att du gör listor mer än vid jul. Jag har inte själv barnbarn och kommer troligtvis inte få några. Jag kan ändå förstå känslan av att vilja umgås m sina barnbarn för sin egen skull inte bara för att kunna hjälpa till. Jag tänker att barnbarn skänker mycket glädje.

Eftersom detta är ett anonymt forum så kan jag inte berätta om var men någonstans har jag tagit del av små korta sekvenser av en annan människas liv som påminner mig om ditt liv. Det var sådär att jag kände….jag måste fråga vilket jag inte kan…eller jag ville berätta…

När jag läste om hur du önskar att ditt pensionärsliv skulle kunna se ut samt att du inte vet vad du skulle kunna välja bort i ditt liv just nu kom jag att tänka på en dikt som jag fick av en kurator (superlång mening). Vet inte om den är sann men det är en gammal kvinna fr USA som skrivit den..”Om jag fick leva om mitt liv”. Den har även dykt upp i flödet på Facebook. Andemeningen är att ta vara mer på livet…inte vara så försiktig…slopa en del måsten. Kanske du lever ditt liv men jag själv skulle behöva släppa på lite måsten och lyssna mer t hjärtat❤️Kram🌺

Det låter som ett mysigt liv @varafrisk 🥰 Det stämmer det där om att räcka till för många. Och jag vet inte hur jag ska kunna dra ner på det. Svårt. Listor är en del av mitt liv, inte bara på julen 😊 Har ofta långa och många olika att bocka av- jobb och privat.
Ja hur skulle livet te sig om jag inte jobbade? Jag skulle vara mycket mer med mina barnbarn. Inte för att hjälpa till utan för att jag gillar dem så mycket.
Om jag skulle sluta jobba så här tidigt då får jag verkligen omprioritera. Men jag tror inte det är omöjligt.
Jag kan längta efter frihet med min egen tid. Att göra vissa uppdrag men inte stressa iväg på morgnarna. Jag skulle skriva mer, träna mycket, promenera och laga mat! Min priolista.
Jag har rest jättemycket ”förr” så jag drömmer inte om jorden runt, det är ju heller inte så modernt. Jag skulle ta tåg med mina äldsta barnbarn till London och gå på Harry Potter Studios.
Jag skulle åka skidor med mina yngsta barnbarn, inte i Åre utan på något litet ställe. Jag skulle hänga mycket med mitt yngsta barn som ska bli mamma i sommar. Bo mycket på landet- men absolut ha en mindre lägenhet i stan.
Och så skulle jag ta lite jobb-uppdrag och dryga ut min pension med.
Ja. Det låter som ett ganska bra liv. Många OM emellan- sälja lägenhet och köpa ny. Avveckla mig på min arbetsplats under höst/vinter. Trippelkolla pensionspengarna… avstå en väldigt bra pension för en mindre bra.
Nånting i detta känns trots allt mycket spännande att fundera kring!
Kram på er allihop 🌷

@Andrahalvlek Blir det inte stressigt m larm och to-do-listor? Förmodligen inte för dig eftersom du verkar ta göra vad som krävs av både larm och listor. Jag tänker att det ändå krävs vilja, motivation och ork t att göra det. Risken för mig är att jag skulle nonchalera det hela iaf i den sinnesstämning där jag befinner mig nu.

Kram🤗

@Se klart Så gott att du tittade in igen. Jag trodde nog inte att du hade tagit återfall och definitivt inte på ngt sunkigt ställe för vad du skriver om är att du är mycket stabil i din nykterhet fast alkoholismen är en lömsk sjukdom! En del som har skrivit ett tag i "Det vidare livet" och är stabila i sin nykterhet försvinner ju bort efter ett tag. Vi vet aldrig varför hen slutar skriva men hoppas ju alltid att det går bra. Du är den som alltid har skrivit och därför blev jag orolig kanske inte för att jag trodde att du hade börjat dricka igen utan mer för att du skulle blivit sjuk utav kanske utmattning. Så som du beskriver här på forumet är min upplevelse att du har ett intensivt liv där det hela tiden pågår ngt och du ska räcka till för så många före jul tex skrev du listor med allt vad du skulle hinna med. Ja, jag behöver ju inte berätta för dig....jag tänker att du vet själv...fast i och för sig så vet man inte alltid för det är full fart i ekorrhjulet.
Du skriver om att du kanske inte längre vill vara anställd...du nämner att du inte kommer att bli fattigpensionär men du vill inte heller rulla tummarna....Min känsla är återigen utifrån vad du har berättat....att det kommer kanske inte hända...men hur ser du dig själv som pensionär? Vad är viktigast? Jag tänker att hur vi ser våra liv som pensionärer beror mycket på vilket liv vi har levt när vi var yrkessamma. Tänk att så småningom kanske bara bo ute i din stuga, odla växter, plocka svamp, äta croissanter, mysa med dina katter...Skulle det vara ett för lugnt liv eller skulle du kunna njuta? Jag tror att jag själv kommer hamna väldigt nära gränsen till fattigpensionär men så länge vi är två så tänker jag att jag kommer klara det. När jag blir pensionär vill jag öva mig på att trivas i mitt egna sällskap, åka på retreat, bo i en stuga nära havet en natt, bli volontär...det är inte säkert att det kommer att hända jo, att bli volontär tror jag kommer att hända...samt att äta lunch på mysiga ställen ute på naturvänliga restauranger.

Krya på dig! Varm kram!

PS. När hunden flyttade in i somras hade jag larm för att komma ihåg och rasta honom x antal gg/dag. Jag ville inte behöva komma ihåg det, jag påmindes av larmet och då kunde jag släppa det aktivt ur tanken. Likadant när jag skriver ner saker som ska göras. Då står det där. Jag behöver inte aktivt tänka på det just nu. Hundkisspaus-larmet behöver jag inte längre 😊

@Varafrisk Tricket är att börja i liten skala. En god vana i taget, helst sådant som görs varje dag oavsett om det är helg eller vardag. Som att borsta tänderna och äta frukost. Till min hjälp ställer jag larm i mobilen och skriver to-do-listor på ett block som ligger på köksbordet. Ställer larm för allt som måste göras. En period hade jag larm för fmfika, lunch, emfika osv för att inte bli sittande framför jobbskärmen. När en vana sedan sitter kan jag ta bort det larmet.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag tänker att det är din styrka det här med att skapa vanor. Jag tänker särskilt på vanor som är viktiga för hälsan och går av sig själv så bra det är!! När är ledig har jag varit väldigt bra på att gå upp äta lite lättare frukost, ta en promenad antingen med hund eller utan, för att komma tillbaka efter en halvtimma en timma och då ta en kopp kaffe och en knäckemacka något som jag har mått väldigt bra av. Tyvärr, så får jag inte riktigt till det som tidigare...mycket pga min trötthet, fastnar i tankar el sociala medier...jag behöver verkligen bryta den ovanan. Du är klok som en bok!

Kram!

Är hemma från jobbet idag. Är ju mer eller mindre alltid trött men i söndags och igår så knockade tröttheten dessutom min IBS-mage. Ska ha samtal med min rehabkoordinator på torsdag om hon inte har en tid till läkaren då kommer jag inte ge mig förrän jag hon har gett mig en tid före veckans slut, en tid som jag behöver snarast. Min chef ordnade ett trepartssamtal hos företagsläkaren...första tiden 12/4. Men hallå??? Vart är vi på väg?!?! Hur patientsäkert är detta? Hur som helst den här gången tänker jag inte ge mig...man kan ju alltid vända sig till patientnämnden. Den energi som jag har den går åt till att bry mig om min dotter. Många säger till mig "vilken tur att hon har er föräldrar". Ja, men eller hur fast ingen tänker på hur länge ska vi orka. Jag förstår absolut inte att man kan ha så dåligt med uppföljningar med en patient som har varit så svårt sjuk som vår dotter har varit och så som hon mår nu. Man pratar om boendestöd och samtalskontakt men när hon säger nej så blir det ett nej. Nu försöker jag på ett fint sätt försöka få henne förstå att hon behöver dessa kontakter. Anledningen till att jag gör det "fint" är hela tiden med tanke på vår relation och med respekt för hennes integritet och självbestämmanderätt.

Idag avbokade jag faktiskt massagen känner att jag orkar inte åka iväg någonstans. Ska ta mig ut på en promenad (hör du vad jag säger Onkel F ...jag säger inte försöker utan ska...haha) även om den inte blir lång så ska jag ut. Har understället på mig. Ska ta ett varmt bad efter det och därefter bara softa...se min serie...som inte kräver ngt av min hjärna och inte heller sätter några spår eller förresten jag kanske hittar ngn gammal feelgood film som jag har sett tidigare och faktiskt kan se om. Men innan dess ska jag rensa bort energitjuvar....har några vänner som jag vill ha kvar i mitt liv...men som tar energi från mig...jag är inte deras närmaste vän..så det är inte så noga med att svara på sms el höra av sig...och jag försöker underhålla kontakten..kanske ngt mindre när jag är så trött....men de finns i min hjärna och de tar energi....de får banne mig vara slut med det. När det gäller jobbet så har jag två saker att förhålla mig till....antingen hoppas att människor ska fråga hur jag mår...lite mer bjuda in till samtal...eller annars utgår jag ifrån mig själv...och pratar som vanligt, bjuder in och bryr mig...för det är sådan jag är...det andra förhållningssättet går jag sönder av fast jag lägger mer energi på kollegor som ändå ger ngt tillbaka..Och när det gäller mitt team ja där handlar det om att vara professionell...då vi ska teama runt våra patienter.

Ibland känns det som om den här resan till att få tillbaka energi och må bra är längre än vad jag vill acceptera men jag behöver göra det för annars kommer jag inte vidare. Jag behöver att det här med "att jag vet att jag vet att jag vet" inte stannar endast i mitt huvud utan sjunker ner till hjärtat till själen.

Ha en fortsatt fin tisdag! Kram till er alla var ni än befinner er på livets stege!

Tack @andrahalvlek och @vår2022
Ni har båda rätt.
Jag behöver dra ner för att hinna njuta och vara här och nu- inte sen och eventuellt.
Fröna vill jag inte ska vara ”bocka av” utan njuta av. Middagarna likaså.
Och så behöver jag aktivitet och vila i en bra cirkelrörelse. Och jag inser att om jag inte aktivt ser till den balansen- då fungerar den inte. Balansen uppstår så att säga inte av sig själv- när det gäller mig iallafall.
Det som har varit oerhört skönt när jag varit sjuk (och ledsen) är att min man lagat mat till mig- varje dag. Fisk och grytor och vegolasagne. Har känt mig rörd över det, och att han bara låter mig vara som jag är- lite skruttig.
Inatt när jag inte kunde sova började jag (igen) fundera på att sluta vara anställd.
Med en ordentligt mindre lägenhet och uttag av tjänstepension redan nästa år skulle det inte bli så många resor till Rio. Men det skulle nog gå. Jag skulle förstås kunna jobba på konsultbasis om jag behövdes- men jag skulle inte vara tvungen.
Det är förstås ett stort beslut för det bestämmer/minskar min pension ”livet ut” en del men vi pratar inte om fattigpension och dessutom är vi två.
Ska räkna vidare. Har ju med flit maxat boendet pga bra sätt att investera när man har råd/jobbat mycket. Men vid någon punkt vänder kurvan ner- maxkurvan.
Att jobba till 67 som ”min pension” föreslår känns som en omöjlighet. Jag jobbar i en väldigt ”ung” organisation, är redan äldst på jobbet.
Men bara tanken på all den tid som skulle uppenbara sig känns ju nästan berusande. Men man ska ju ha råd att göra något mer än att rulla tummarna också… tack för kloka ord mina forumvänner, betyder mycket! 😍🙏🏅

@Se klart Krya på dig från mig också❤️. Vad sorgligt med din bästa vän❤️. Ibland ger man så mycket av sig själv och tar in så mycket att energin inte riktig räcker till en själv. Då skulle det vara skönt att även själv att få bli lite avlastad hos någon. Livet kan vara så oerhört tufft och orättvist ibland, men man måste bara orka ändå. Hoppas du kan vila lite från allt och återhämta dina egna krafter. Kram❤️

@Andrahalvlek Jag trivs också med rutinartade vanor. Det blir ett bra ekorrhjul då😁. Saker blir gjorda och utförda. Det blir inte så mycket funderingar kring lust eller så, det är bara att göra utan att tänka så mycket. Det blir också så mycket roligare, och är väldigt tillfredställande efteråt. Jag har en tendens att stapla på för mycket, men har lärt mig hur mycket som ska få plats för att vara möjligt att göra och inte ta slut på mig. Det kan kännas motigt ibland att tex städa, men när man väl börjar så går det av bara farten. Ruckas mina rutiner för mycket så känns det inte bra, för i dem finns det även tid för vila. Men med en god plan så kan det få ruckas lite och då fungerar det också😁.

Lycka till med din nya rutin med hundfrissningen och ha en bra tisdag!❤️

@Se klart Kryakramar och styrkekramar i massor till dig ❤️ Finns det något av för-mycket-sakerna som kan strykas från to-do-listan? Färre frön/plantor? Färre familjemiddagar? Jag vet att det ger dig energi, men ibland kan man minska från 10 till 5 åtminstone. Inte avstå helt, men skapa lite mer luft mellan sakerna. Den viktiga ställtiden ❤️

Kram 🐘

Crazy! På nivån crazy-dog-woman-nivå 😉

Jag har ju lyssnat på boken ”1%-metoden” av James Clear flera gånger. Små förändringar - stor skillnad i slutändan. En sak har jag verkligen anammat för att få till nya vanor: Att stapla nya vanor ovanpå redan etablerade vanor. Tex gå ut med hunden så fort vi har vaknat, styrketräna direkt efter frukost osv. De dagliga vanorna blir då en nästan oändlig radda olika vanor.

Värre är det med sällansaker. ”Visst ja, det skulle jag ju göra också.” Jag brukar tvätta varannan söndag, det är en etablerad vana. Jag brukar också bada min hund i samband med det eftersom han efter badet älskar att rulla runt och gnida sig torr i mina sängkläder. Den glädjen vill jag inte ta ifrån honom. Så då får han göra det en bra stund - och sedan bäddar jag rent.

Nu behöver jag addera ytterligare en hundvana eftersom hundfrissan kräver att han blir duktigare på ”hantering”. Så min plan är att några timmar efter badet, då han har torkat, så ska jag klippa hans klor och trimma pälsen på hans tassar. Det får bli innan kvällspromenaden, eftersom han behöver vara ren om tassarna när jag ska trimma pälsen, annars blir trimmern snabbt kajko.

Fram till nu har både kloklippning och pälstrimning blivit lite när det blivit liksom. Ofta för långt emellan. Ofta tänker jag ”just de ja, det skulle jag ju göra också”. Den just-det-ja-känslan är obehaglig, det känns som jag både tappar fotfästet en stund och slår på mig själv mentalt för att jag inte har kommit ihåg att göra det jag behöver göra.

Jag vet att jag är lite av en nörd på det här med att skapa vanor, men jag mår fantastiskt bra av goda dagliga vanor. Då går vissa saker nästan automatiskt utan att jag behöver ägna dem speciellt mycket uppmärksamhet. Borsta tänder och äta frukost är ju inget man tänker på speciellt aktivt tex, det går ju av bara farten. Ju mer sådant av-bara-farten man kan ha i sitt liv, desto mer energi kan man använda till att vara spontan och cracy. En stund då och då mellan alla vanor.

Kram 🐘