Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek och igår köpte jag en liten glasslåda och åt fast det var måndag! Var hungrig och trött i affären och den slank med! Det smyger sig på och spärren allt lösare. Nya tag och sätta taggtråd på spärren så det känns om jag försöker forcera den😂

@Andrahalvlek Ja sötsuget är kämpigt emellanåt. Jag kör typ med ransonering. Köper hem en glasslåda, 75 dl som jag delar upp på fredag och lördag. Min akilleshäl är att jag äter rätt mycket, bra mycket mer än en näve, jordnötter på em innan middag. Har blivit besatt av dem. När det bjuds på bakverk mm får jag ståndaktigt stå emot. De gånger jag äter syns det direkt på vågen med något kilo. Nu försöker jag ransonera jordnötterna till en mindre mängd. Jag vet ju att om jag istället dricker vatten så brukar suget gå över, men fan för suget alltså!

Ja, motivationen kan tryta där. Jag försöker tänka högt med mig själv att ”du kommer att bli så stolt och nöjd om du avstår”. Helt rätt att du skriver om detta, medvetandegör och pratar om det, det fick mig att bli mer motiverad igen. Det är flertalet avslutningar och sommarfester på ingång och jag ska då avstå! Tar jag en så tar jag massor! Vi kan det här och det är bara att ta tag i det igen! Vi mår så mycket bättre utan alla gotter!

Kämpa på och ha en fin dag!🌞❤️

Jag har väldigt tydligt ersatt ett missbruk (alkohol) med ett annat (socker). Trots två buljondagar förra veckan visade vågen plus nu en vecka senare, pga helgens frosserier. All typ av umgänge okejar sötsaker (oftast i form av bakverk) och sen äter jag ensam hemma också.

Köper hem stora mängder (så det räcker hela helgen) och sen äter jag upp rubb och stubb och åker ofta och köper mer. Tar alla tillfällen att köpa mer (det är jag värd). Äter sötsaker ihop med andra, men ännu mer helt på egen hand. Bokstavligen moffar i mig. Duktig som sjutton i veckorna - och sen helt bananas på helgen. Som om det inte finns en morgondag. För att jag är värd det, man måste ju fira lite, unna sig. Och baksmällan kommer i form av värk i kroppen.

Känns det igen? Fy fan vad det känns igen. Fy fan vad jag inte vill det här. Hur roligt det än är att hitta på roliga saker på helgen så måste jag nog tagga ner lite. Dansa, pausa, dansa, pausa.

Första steget: Medvetandegöra. Andra steget: Prata om det. Tredje steget: Planera och utvärdera. Inte slå på sig själv när man misslyckas utan istället lära sig av misstagen. Bemöta mig själv så som jag skulle bemöta en bästa vän som outade detta problem för mig. Det är fan svårt att låta bli. Varje gång jag lyckas avstå ska jag mallgroda mig 🐸

Det svåraste nu att svara på är frågan: Vad får jag om jag lyckas avstå? Lägre vikt och mindre värk är liksom inga ”belöningar” i sig 🤣 Jag måste hitta fler fördelar!

Kram 🐘

@aeromagnus Grattis!🥳 Så skönt för dig att komma ifrån din nuvarande arbetsplats som verkligen tagit musten ur dig. Och vad roligt att den nya rektorn blev överlycklig! Lycka till!🌺

@aeromagnus Grattis! 🥳🥳🥳 Jättebra beslut du har tagit 🥰 Det är förstås tufft som sjutton, och den nya arbetsplatsen har säkert sina bekymmer, men just nu ska du bara andas ut av lättnad. Snart sommarlov!

Kram 🐘

När man sänker garden slår alkoholdjävulen till med störst kraft. När man tror att man är i hamn så ska man vara på sin vakt så som så många på AA säger där jag går.

Jag är ingen parteurapeut men det låter ju som dina känslor svalnat och förtroendet är väck. Förhållande bygger väl lite på förtroende och känslor. Oerhört jobbigt ändå är det.

Nytt jobb. Äntligen tog jag steget och ska till hösten börja på en annan arbetsplats. Förra veckan blev droppen när förälder och elev satt och öste skit över oss i skolan. Att det är vårt fel att hen beter sig som hen gör. Gapar, skriker, hotar, slår, röker inomhus, kommer för sent, skiter i att jobba. JAG fick stå upp för hela kollegiet inte min rektor. Nya rektor blev överlycklig när jag sa ja. Min nuvarande rektor sa jaha. Säger väl allt.

Bra Amanda skulle kunna handla om mig din beskrivning. Jag ser antabus som ett gips. Har du brutit armen behövs gips. Se det som ett hjälpmedel. Kan man inte dricka kan man ju inte heller köpslå med sanningen.

Fy vad jobbigt att inte kunna få vila ut. Jag hoppas att du kan få någon form av hjälp. Sedan är ju kroppen specialist på att anpassa sig men sömn är ju viktigt.

@Blenda Som sagt, önskar dig medgång, att livet blir lite snällare mot dig nu. Sömnen - eller snarare bristen på densamma - påverkar oss mycket. Tack och lov sover jag mycket bättre, kanske inte alltid mer, men med högre kvalitet. Med tiden kanske du får lite mer sammanhängande sömn du med. Håller tummarna för det. Kram 🥰

@Ny dag Dina insikter blir flera under resans gång och jag tänker att du är nära slutdestinationen, kanske rentav framme. Hoppas att vi ses på fredag. 🥰

Hej Amanda - och vilken överraskning! Så härligt att höra att du äntligen nått ditt mål. Du är inte ensam om att ha tagit tid på dig att nå fram.

Själv började jag skriva här hösten 2017 och har nu varit nykter i drygt 1,5 år. Visst hade det varit bra om vi fixat det på en gång, men kanske behövde vi processen för att nykterheten skulle bli grundad, rejält stabil. Huvudsaken är att vi är framme och att det inte kostade oss alltför mycket under resans gång. Jag kom undan med blotta förskräckelsen och i grevens tid, det hade nog inte gått så mycket länge till.

Hur som, välkommen tillbaka! Skriv gärna något mera om livet just nu - om du vill.

@Geggan, vad roligt att du vill komma på fredag. Blev lite orolig ett tag att jag skulle bli ensam... Nu verkar det vara flera på gång. Håller med Varafrisk om kravlöst och trevligt. Har varit på två träffar tidigare och de har varit så givande.

Hur kan det vara över 5 år sedan jag var här sist? Jag har läst om mina och era inlägg, i båda mina trådar, och kan faktiskt på något sätt se hur det kommer sig att jag är där jag är idag. Det har ju gått ganska långsamt men plötsligt är jag framme vid målet. Ja, jag vågar säga målet då det är det enda slutgiltiga mål som måste uppnås för att kunna leva. Målet att vara nykter. Jag har både tagit hjälp av vården och av mig själv. Om någon av er jag hade kontakt med sist när jag befann mig här skulle läsa det här kanske ni minns min totala skräck för att granskas av myndigheter. Och att jag på grund av den inte klarade av att ta hjälp, jag hoppades in i det längsta att jag skulle kunna hjälpa mig själv.
Jag tror jag berättade om när jag besökte kliniken som tar emot sådana som mig. Hur det inte fanns någon läkartid kvar den dagen så jag fick vända i dörren. Hur allt mod jag byggt upp var till ingen nytta. Det tog alltså 4 år att bygga upp det modet igen, men jag gick tillbaka.
Tänk att jag gjorde det tillslut.
Nu är det nästan ett år sedan jag blev inskriven. Jag har provat terapi och Naltrexon men tillslut vaknade jag en morgon och insåg att det som återstod för mig var Antabus. Jag har alltid känt ett starkt motstånd till just Antabus då det länge bara kändes som en tvångströja man sätter på människor som inte har någon självkontroll. Så det förvånade mig när jag plötsligt kände att det var det jag behövde. Att inte kunna ge mig själv något alternativ.
Efter första tabletten var det som att trycka på en knapp. Det förbluffar mig fortfarande hur jag bara accepterat att det inte längre är möjligt att dricka. Jag är ju fullt medveten om att de ju lika gärna skulle kunna gett mig ett sockerpiller och effekten hade varit densamma så länge jag verkligen var övertygad om att det var Antabus jag fick. Nåja, många av oss, om inte alla, här inne är nog väl medvetna om tankens, eller ska jag säga hjärnans, kraft.
Mycket annat har såklart också hänt under de senaste åren vilket gör att jag är i ett helt annat utgångsläge för att klara av att leva i mitt eget skinn även som nykter. Men det är en annan historia. Även om allt hänger ihop förstås.
Mest vill jag nog bara säga att man inte ska ge upp och se till att ta hjälp. Ensam klarar man det inte, det är i alla fall min övertygelse efter att ha försökt sluta dricka på egen hand i allt för många år.
Jag önskar er allt gott och lycka till.
Det lät som ett avsked. Det är det inte. Det betyder bara det det står helt enkelt.

@Geggan Jag var på träffen i februari 2020. Då var jag relativt ny på forumet så jag kände inte t så många. Det var på en lördag och min man var med. Eftersom vi har ca 35 mil enkelresan så gjorde vi helgen t utflykt. När vi kom var många redan där, satt och pratade. Vi bjöds på snacks och lite frukt samt dryck. När alla hade kommit satte vi oss i en halvcirkel då vi presenterade oss med våra nickname el sitt riktiga namn om man ville. Berättade lite om sig själv om man ville. Jag har för mig att det var tre personer med fr Alkoholhjälpen. Om jag inte missminner mig så var det Magnus som presenterade lite om forskning. Efter själva träffen var det några/flera som gick och fikade tillsammans. Det var väldigt kravlöst och trevligt. Jag kommer inte denna gång men det hade varit trevligt och ses!

Kram🌺

Tillbaka bland flyttlådorna. Hade väninna här som hjälp några dagar. Nu skall jag långsamt nöta på. Dyster till sinnes, tänker att det är våren. Brukar bli så, paradoxalt. Oro över olika saker som måste bestämmas. Ont i knät, ska gå till fysioterapeut idag. Ser fram emot fysisk träff på fredag, dvs vet inte alls vad jag skall förvänta mig. Har man namnskyltar eller vad? Är det delningar, som på ett aa-möte? Fast det står från kl 12, det låter mera som mingel. Hm.

En mycket intensiv helg har det varit. Bara roliga saker 🥰 Körsång, hundkurs, umgänge med båda döttrarna, min mamma och min ex-svärmor. Kan typ inte bli bättre. Riktigt nöjd med helgen 🥰

Dock har det blivit en hel del choklad och daimglass. Suck. Sannolikt som ”bränsle”, och lite väcker alltid mersug. Samma jävla missbruk men i en annan form. Baksmällan är dock inte lika svår, men kopplingen till värken i kroppen är tydlig.

Plus och minus, balansen, balansen, balansen. Men jag väljer att minnas helgens plus i första hand 🥰

Kram 🐘

Ett tag sedan jag var inne nu och tack @Andrahalvlek, @Varafrisk och @Vinäger för hälsningar! Njuter av vår/sommar och (som vanligt) tacksam för att jag inte dricker. Sol och värme är verkligen en trigger. Det ska firas och det är "tillåtet" eftersom "alla" firar värmens ankomst. Läste att du @Flarran hade det svårt häromdagen och att du jämförde med julen som var en barnlek i jämförelse. Jag tror vi är flera som skulle kunna skriva under på din upplevelse.

Det har varit en tuff tid här då flickan blivit opererad. Allt har gått bra och nu går både hon och jag och väntar på att få svar på frågan "hjälpte det då?". Tidigast om ett halvår upp till (flera) år får vi vänta. Men vi är båda lättade att den här pärsen är över och nu är det bara lite läkning kvar så vi kan gå och bada.

Sonen påstår att han tagit studenten redan och lever livet :-D. En del alkohol är det då och då. Samtidigt som gänget också ses många gånger utan alkohol. Han har pappas bil mycket och den är ju faktiskt bra i sammanhanget. Jag ser än så länge inget av mitt dryckesmönster så jag håller mig lugn tills vidare.

Ser att det är träff på fredag kl 12. Eftersom det fortsatt är mycket möten kring flickan är det oklart om jag hinner med den, men inget bestämt än. Är ni fler som har för avsikt att gå?

Kram!

@Se klart Jag kanske blev lite otydlig. Saknar inte heller att ta ett glas. Men…nu har jag 16 månaders nykterhet när jag når två, tre år och ännu fler år då önskar jag att jag har hittat ngt som kan fylla mig med eufori.

Kram🌺

Tack @vår2022 ❤️ Jag tycker mig ha gjort allt jag kunnat för att få det bra men det räckte inte. Jag känner ändå att jag utvecklats mycket genom alla konflikter och allt som varit. Jag har utvecklats i mig själv och jag har hjälpt till med allt jag kunnat. Nu känner jag mig färdig. Att säga upp mig var det bästa jag kunde göra nu. Jag har försökt vara så bra jag kunnat genom all denna tid. Snart semester, har massa ledighet att ta ut så inte lång tid kvar🙏

Ha en fin söndag du med ❤️

@Ny dag Men tack fina du!❤️ och tänk ändå hur fina relationer man kan skapa på ett anonymt forum😁. Samtalen vi för här är ofta djuplodande, utelämnande och ibland mitt i prick, men det finns en slags tillit och trygghet i att man får ett fint bemötande och förståelse för de utmaningar som finns. Vi hjälper och stödjer varandra framåt.

Det känns så meningsfullt att stödja och om det även ger mervärde. Känner mig stolt över dig i hur modigt du går fram och pratar med maken och läkaren med öppna kort, du vill verkligen ta tag i dina tuffa puckar. Du är också modig som skriver helt ärligt om hur det känns och om dina tankar, det kommer att hjälpa dig att hitta fungerande verktyg. Du kämpar på så otroligt bra! Du går i din värderade riktning och det kommer att hjälpa dig framåt. Kram fina forumvän❤️

@Himmelellerhelvette Ja, man kan inte vara kvar på en arbetsplats om det till övervägande del förpestar tillvaron och om det flyttar in och tar över och är dominerande tankar i livet. Jag tänker att det viktigaste är hur ledarskapet ser ut och vad som tillåts på en arbetsplats. Om det tas upp på ytan och hanteras snabbt för att det inte ska eskalera ut i konflikter. Det svåra är om det inte är ”synligt” och ledarskapet inte ”ser” eller väljer att inte se. På min arbetsplats har flertalet instanser blivit inblandade och just nu råder ett slags ”lugn”. Ledarskapet gjorde felet att inte ta stöd och hjälp direkt när det pyste dålig arbetsmiljö från olika håll och kanter. Det hade gått för långt. Vi har en bra sammanhållning och försöker jobba tillsammans kring hur vi ska hantera konflikter mm, men jag har ingen tillit till ”elefanten” och om denne har förmågan till självkännedom och se sitt agerande och även orsakande till dålig stämning och konflikter. Jag skulle ha lämnat om den övervägande delen inte kändes bra, med mina kollegor. Vi tar stöd av varandra. Mitt mission i medarbetarskapet är att leda mig själv, vara ärlig, fortsätta ta upp saker som skaver, sätta gräns och se framåt och göra det jag kan göra för att vi ska ha en bra arbetsmiljö. Vi får se hur det utvecklar sig.

Var det finns en arbetsplats som fungerar bra är svårt att säga. Det bästa man kan göra är att själv bete sig som man önskar att det ska se ut och hoppas att det kan påverka. Men lätt är det fan inte, det krävs mycket mognad, självkännedom och att vara professionell, såväl ledningen som medarbetare. Det blir säker bättre för dig på en ny arbetsplats än den du lämnar i alla fall!

Ha en fin söndag!❤️

Hej @varafrisk och tack för ditt inlägg. Jag saknar inte längre ett glas- händer faktiskt aldrig. Jag saknar inte- men skulle vilja jobba mer med precis det @vår2022 skriver (dansa/springa till bra musik som ger liksom eufori!) Kören är SÅ stort glädjeämne för mig. Träning där puls går upp (springa inte gå) känns lite liknande. Så jag ska ägna mig lite mer åt detta i sommar; dansa (pausa) springa 🥳
Jag är numera en sån som älskar att gå och lägga mig. Och att vakna tidigt.
Imorrn bär det hemåt (till landet då).
Jag längtar lite, men vår mini- semester har varit ljuvlig. Mysigt och bra för relationen att, prata, promenera, fika, äta och uppleva.
Vad önskar vi om 1 eller 4 år framåt, vilka är våra mål framåt och är de synkade. Hur vill vi leva livet? Sånt vi sällan riktigt hinner med. I vardagen, men det är ju högst livsviktigt för vår relation. Vi stänger helgen med dessa tankar och tar med oss dem hem.
Vin och sprit har omgivit mig denna helg (andras drickande) Tacksamheten är stor- jag slipper!
Kram forumvänner 🥳😍

@Ny dag Jag för över pengar varje månad till ett sparkonto, och jag ska öka beloppet. Plus att ett mindre belopp förs över till avanza och placeras i olika aktier som jag valt. Möjligen ska jag lära mig lite mer om aktiehandel. Ska suga på den karamellen lite.

Kram 🐘