Senaste kommentarerna i forumet

Gör vad du måste göra för att värna om din nykterhet. Att det sen finns människor här i världen som sitter på positioner dom aldrig kan göra rättvisa - ja, vad säger man? Det är kanske därför karma finns.

Jag håller på dig.

Grattis till ett så pass långt uppehåll. Apropå din fråga så har jag samma resonemang som answe77. Är det verkligen värt att chansa? Här på forumet finns ett flertal som efter en lång tids uppehåll testat på att dricka måttligt. Det har funkat en tid och sedan har drickandet accelererat till gamla nivåer eller ännu högre. Flera vittnar också om att det varit mycket svårare att komma upp på banan igen.

Som vanligt gör man ju förstås precis som man vill och i detta kan det vara till hjälp att påminna dig om hur det var och vad du fick utstå för att komma dit du är i dag. Kram på dig och lycka till med funderingarna.

Över ett år utan alkohol är en fantastisk lång och bra tid. Känner igen det där med att vilja prova lite vin eller öl igen. Men behöver du verkligen dricka A igen? Vet att åsikterna om detta går isär men det mesta tyder på att det är väldigt svårt att kunna dricka måttligt och kontrollerat om man en gång haft ett missbruk eller osunt förhållande till alkohol. Tänk efter väldigt noga om det är värt att chansa. Och du ska verkligen vara stolt med din långa helnyktra tid.

Blev inkallad till min chef i tisdags. Hon var sur för att jag sökt annat jobb och undrade om det berodde på henne? Ja vad fan ska man säga? Ville säga JA men avstod och sa att jag tröttnat på kaoset i min kommun. Då säger hon med ett hånflin på ett nedlåtande sätt "Ja och om du börjar dricka igen så måste du säga till så vi kan hjälpa" Hade detta varit en av mina kollegor som sagt så hade jag tagit det som 100% omtanke men inte nu och inte på det sättet det framfördes och inte med den nedlåtande tonen hon har. Det har fått mig att börja tvivla på mig själv igen och min styrka jag byggt upp. En stolthet jag haft att varit nykter i 17 månader nu ja den raserades snabbt. Jag har recept kvar så jag undrar om jag inte ska plocka ut.

Jag vill inte använda ordet hatar, men jag ogillar starkt min människoförtryckande chef.

Det har du aeromagnus. Jag är helt övertygad om att du har styrkan att klara det även utan hjälpmedel. Du vet ju vad som är bäst för dig.

Imorgon måndag 15/11 sånt jag min sist tablett Antabus. Hoppas att jag nu har styrkan och viljan att själv avstå.

Lev gott med eller utan alkohol" hjälpte mig en smula iallafall. Och som någon sa, kolla den klistrade tråden i "förändra ditt drickande".

? ☔️? Ville bara sända en lördagsmorgonkram

Tänkte på dig och havet. Hoppas allt går bra Konstnären.

Kram

Jag ska bara fixa en grej i köket - Moa Herngren

Tusen små bitar - James Frey
Min vän Leonard - James Frey

Min räddning blev antabus. Då kan jag inte dricka och behöver inte tänka på det. Är man nykter 1 år så ökar chanserna med 30-50% att inte återfalla och procentsatsen ökar ju längre tid man är nykter.

AA är också en bra väg att gå

Ja, nu löper livet på igen. Månd+ onsd: gym. Tisd.,torsd., + sönd. möte. Lörd: simning. Fredag: hushållsarb. Inga toppar men heller inga dalar. Mycket filmtittande. Båtskötsel. Och promenader längst stranden. Verkar riktigt behagligt, när jag läser mina egna rader. Jag hoppas, att det kan fungera, så här en tid. En dag i taget.....

Vad ska man säga, hellre försent....än aldrig.

Min medaktör hette Mie som drog mig åt rätt håll, utan henne hade jag nog inte suttit där jag sitter nu (nja just nu på muggen).

Det finns så många faktorer som påverkar slutresultatet, och viktigaste var att överlista hjärnans skönmåleri av vad alkoholen kunde tillföra mig.
När jag förstod att minsta lilla droppe med alkohol inte var ämnat för mig oavsett form och tillfälle ja då satt den.

Fortfarande kliar det i alkotarmen men mest av nostalgisk skäl.
Tejpa fast mobilen på bröstet en helkväll med videoinspelning på,
då kommer den hårda fakta som man inte vill fronta fram.

Verkligheten är värre, men sann...

Berra

Härlig, Vida.
Glad för din skull och du verkar vara på rätt väg, nu.

Tror på din vilja och framgång. Kram

Hej, underbara människor!

Så glad att vi är tillbaka Konstnären och att du Muränan är kvar! Ja, det där med känslor som tryckts undan väldigt länge är något som jag vetat länge och nu börjat våga ta på. Är också i samtal och det går undan nu i framsteg. Men det är inte för att jag har bråttom, utan för att jag nu äntligen är beredd och har viljan att titta på det som är i mig. Känslorna har satt sig hårt i kroppen så den behöver hjälp och nu sist när jag var hos terapeuten så hjälper hon mig att vara i gråten, sorgen och andas i det. Det behöver komma ut. Så jag får träna på att gråta, andas och sitta där en liten stund och inte streta emot.

Jag har ju lärt mig att omedelbart ta kontrollen, hålla tillbaka känslorna och tänka med min logiska hjärna. Det har hjälpt mig många gånger men det håller också på att ta livet av mig. Jag krymper, går i bitar och går miste om alla nyanser av livet med den strategin.

Jag tror på det, Muränan, att de där känslorna som inte kommit ut bygger ångest, spänningar och tar så stor plats till slut att kärlek, ömhet, närvaro, lycka, skratt, sorg, ilska, njutning och livslust inte får plats längre... Så är det för mig. Och ja, alkohol skapar ångest!! Ångest är den vidrigaste känslan av alla och den för inget gott med sig,

Ha en fin dag, kära vänner

✨ Blir alldeles varm, rörd och glad av ditt inlägg PP ✨

Jag läste också här minst en vecka innan jag registrerade mig första gången sommaren 2014. Då läste jag din, Berras, Addes, m-m, Lenas, Konstnärens, mulletants mfl trådar. Ni gav hopp, perspektiv och insikter som var oerhört värdefulla. Tack!
Det var också ett väldigt stöd att vara i fas med flera andra som , Fenix, aeoromagnus, Ebba mfl, samtidigt som ni fanns med oss.

Jag hade nog inte klarat den första rundan och inte heller vågat komma tillbaka om jag inte hade vetat vilken värme och ödmjukhet som finns här och den genuina viljan att även hjälpa andra som behöver stöd.

Det är fantastiskt...helt enkelt! ???

Åh... jag kom på att jag glömt att svara på en sak du skrev. Att du har fått kontakt med en viss person och att ni pratar nästan varje dag. Du anar inte hur glad är för dig. Det är helt fantastiskt, eller hur?! Måste gråta lite, så glad blir jag.

Håller tummarna för fortsättningen. <3

Hej fina vännen,

Ja, min vän - vet du vad som ligger över hela fönsterbänken i köket? Kastanjer i stora lass. Tänker på dig så fort jag ser dem. <3

Intressant det du skriver. Jag tror det är bra att du söker reflektera över vad som hände och hur det blev som det blev. Läste någonstans att alkohol är det mest effektiva medlet som finns för att lindra/minska ångest. Problemet är bara att den i skapar ny ångest i sin tur. Snacka om ond, ond, ond cirkel. Jag märkte också på slutet att vinet verkligen drog igång hela ångestkarusellen. Om jag någon gång tvivlar på om jag drack för mycket, så kan jag ju tänka på det. Om man dricker så man får ångest, så dricker man för mycket. Eller hur?

Jag har lärt mig genom terapin också att nedtryckta känslor också skapar ångest. Tex om man trycker ner aggressioner istället för att bli arg, så bygger det på sikt upp ångest. Genom terapin får jag lära mig att släppa fram känslor - som jag inte ens visste fanns! Resultatet är att jag nu faktiskt mår väldigt mycket bättre. Jag är i mycket mer kontakt med mig själv. Klart att det är skrämmande att "gå omkring och känna hela tiden", men vet du, alternativet är så mycket, mycket, mycket värre... Jag tänker att om jag skulle börja dricka nu, så skulle jag per definition börja trycka bort känslor igen. Det ligger ju i sakens natur om man väljer att döva sig med alkohol. Då skulle jag kasta bort allt arbete jag lagt ner under senaste året.

En sak är säker. Hellre känslor - hur jobbiga de än må vara - än ångest...

Ha en härlig dag min vän! Kram

Vad härlig du är. Sanning och raka rör. Du vet ju att du, och även Konstnären, var de första trådarna jag läste och fastnade i innan jag reggade mig här på forumet. Du är en stor bidragande anledning till att jag inspirerades till att försöka lägga ner alkoholen och orkade vidare. He he he kommer ihåg en ganska rolig fråga som jag ställde till dig initialt "men dricker du inte ens folköl menar du???". Ditt svar - obetalbart (om än i något fri tolkning) - "nej du, det är liksom alkohol i det"... Ha ha ha...! Det är ju tur att även tröga kan utvecklas med tiden.

Jag har heller inte tagit annan hjälp än forumet. Men det är nästan svårt att förstå vilken otrolig hjälp forumet faktiskt är. Jag är så tacksam för att den här möjligheten finns. TACK ADMIN OM NÅGON AV ER LÄSER. Jag är tyvärr helt övertygad om att jag INTE hade klarat av detta, utan alla forumsvänner. Inte en chans.

Tack än en gång för all stöttning och för att vi har fått följa din resa. Låt oss nu blicka framåt och få lägga år efter år av nykterhet i bagaget! :-D

Ha en fin dag, även om den förefaller vara i gråaste laget - i vart fall på utsidan... P&K

Fina firren, Lena & Vickan

Overkligt glad faktiskt, för runt ikring mig i vardagen är det ingen som tagit notis om detta. Det är ju ingen som riktigt vetat om. Jo, visst finns det vänner och anhöriga som vet att jag inte dricker alkoholen, men inte hur illa det faktiskt var och hur otroligt kämpigt det var att sluta. Och om folk skulle veta så tror jag inte att de kan förstå ändå. Det kanske krävs en annan person som haft alkoholproblem för att förstå vad som egentligen krävs?

Anledning till att jag inte kände att jag vågade berätta om mina problem och att jag beslutat att sluta dricka alkoholen fanns flera:

- Efter att ha fallit tillbaka tidigare var jag rädd för konsekvenser av att gå ut med alkoholproblem och sedan misslyckas.
- Vill jag egentligen avstå från alkoholen, och vågade jag uttala detta till andra när jag inte var säker inför mig själv?
- Och så skammen förstås. Jag som var den perfekte livsnjutaren som alltid ansåg att mat och dryck var livets höjdpunkter. Ja, jag hade "övernjutit" alldeles för länge, för ofta och för mycket. Katshing så fick Mr. övermodig själv alkoholproblem, ja ännu skämmigare än så faktiskt, jag blev ju alkis...

Fast inte så att omgivningen märkte. Hela vägen ner till min personliga botten så verkade det som om jag kunde hålla skenet uppe. I alla fall så hyfsat så att ingen sa något. Kanske hade det varit annorlunda om jag mött en annan nykter alkoholist? Jag tror att vi ser, och kanske till och med har tillräckligt med civilkurage att ta upp saken med någon som har problem? Ingen gjorde det med mig och om de bara inte såg eller var flata och fega vet jag inte.

Den enda hjälp jag fått - eller tagit för den delen - är genom er som varit mina vapendragare här på forumet. Jag säger inte att det är rätt, tror nog att det kunde varit bra att ta ytterligare hjälp, men jag gjorde det inte. Och ändå har det fungerat. Därför känner jag så stor tacksamhet för vad ni gjort för mig.
Folk kommer och går på forumet och det finns flera kvar idag som följt min resa. Andra har lämnat pga. av nykterhet. Långt fler har säkert lämnat på grund av att det gick åt pipan. Men det finns så många fina personer jag "mött" här. Mycket trista historier, men faktiskt en hel del skratt med :-)

Allt började hösten 2010 med ett omtag i november 2013. Viljan önskan och hoppet att det kunde gå tändes av Berra. För detta ska du ha en extra alldeles egen medalj!

Till alla som just nu är nya här eller nystartar i sin nykterhet kan jag verkligen försäkra att det går. Det kan vara enormt tufft men det går ;-)
Det är värt resan hela vägen, och tyvärr finns det egentligen inga alternativ. Missar vi en chans får vi flera. Det är viktigt att hitta tilbaka och inget att skämmas för. Var dock medveten om att det blir svårare ju längre tiden går.

Är det värt att testa om vi kan socialdricka? Nopp, har du inte kunnat det på flera år så finns det mycket lite som talar för att du ska kunna det i framtiden.

Så går tankarna hos en numera nöjd och nykter alkis

//PP

I går kunde jag inte hålla mig, utan ringde min dotter, och hon svarade. Så nu har jag kontakt med mina barn igen. Nu ser jag själv, att detta är min sista chans. Så för mig aldrig mer alkohol. Jag skall göra en grundlig inventering av mina återfallsignaler. Jag var också på ett bra AA-möte igår. Har börjat fundera på behandling. Ringde soc. i går. Tycker, att det är mycket pengar, om man själv skall betala. Samtidigt tycker jag att jag har ett bra liv, bara den där a-jäveln inte griper tag i mig. Men ingen annan, än jag häller spriten i mig. Så tag inte det första glaset, säger jag till mig själv. Nu sticker jag till gymet.

En baby i det nya livet ;-)

Så underbart att du gett dig själv två hela år nu. Fin förebild, ja verkligen. Ett stort HOPP ger du oss andra också. En bra present om någon.. ;-)

Kram PP

Två år 11/11 2015; det är så utomordentligt coolt och gott och föredömligt och sunt och ... helt enkelt så jäkla bra! Puss på dig, PP. Dubbelpuss!

Kära PP,

Stort och varmt grattis till dig idag på din 2-årsdag!!! Det är så fantastiskt bra gjort av dig! Två hela år...! Det är verkligen så häftigt. Du är en sådan himla fin förebild. :-)

Jag hoppas att du njutit lite extra idag. Det är du så väl värd. Och delas det ut bakelser så vill jag också få vara med på kalaset! :-D

Bamsekram till dig <3

730 dagar som kanske inte direkt förändrat världen, men de har förändrat mitt liv! Och som jag sagt tidigare har jag er att tacka - ni som fanns där och sporrade mig när det var tufft. Det blir nu ett sent kalas och är glad du finns med! Solen lyser i sinnet även om det var en grå dag vid västerhavet.

Häng i så går vi vidare

//PP

Ja, ibland krävs det flera bakslag för att få det bekräftat!
Nu blir det att hitta andra alternativ! Jag vill inte ha a längre i mitt liv!! Alla saker jag sagt och skrivit på ex fb
Att jag blev bitter...
Nu vill jag inte längre!!
Vad har ni där ute för tips!!
Kram!