Senaste kommentarerna i forumet

Tack för dina tankar.

Idag har stormen gått över, är inte lika arg. Vet ni vad, jag har fått jobba på att kunna bli arg. Så det kanske är ett hälsosamt tecken att ventilera här på forumet iaf.
I övrigt är jag frisk, inget med sköldkörteln. Stressad, ja. Sömn? Sådär.. Träning, nada. Influensans efterdyningar är kvar.

Så nu lever jag vidare i denna kroppen med en välförpackad röv och tar en långpromenad med vovven.
Keep on swiming, keep on swiming...
Kram

Stress hjälper kanske till en del. Sömnbrist likaså och så alkohol förstås. Hade ju tänkt att jag skulle rasa i vikt när jag slutade dricka. Men jag står stadigt. Du mår bra för övrigt? Inga sköldkörtelproblem? Förstår att du inte trivs i din kropp och det är en besvärlig känsla. Har ingen riktig tröst, mer än att det inte syns så mycket på utsidan som du tror ändå. De ser din snygga häck i nya jeans. Du är en skön person härinne och det lyser nog igenom även irl, så jag är helt övertygad om att jag skulle tycka att du var vacker.

Skitpissfittord och kuk-kul ord,
Egentligen är jag inte ens fet på bmi, men jag känner mig som ett jävla radhus.
Kommer aldrig acceptera detta. Jag förstår inte hur fan man kan pendla såhär mycket i vikt. Jag förstår inte? Hur?! Kan man pendla så fruktansvärt i vikt? Det är inte hälsosamt.
Jag hatar tid, mumlar jag bittert, men vet att du har rätt vilja.
Jag vet... Kram

Helvetesjävlakukfansskapsfittfan!!
Vad jag hatar att jag blivit fet igen. FAN!!! Kuk kul kuk!!!
Faaaaaan alltså faaaaaaaan!!!!
Vet ni hur många kilon jag tappat? 35 kilo.
Vet nu hur många jag gått upp? 40. Fanskap.
Så arg på mig själv. Så arg!
Fan oxå.

Snart har jag uppnått mitt första mål - att klara av 10 nyktra dagar. Känns riktigt upplyftande! I morse promenerade jag till jobbet i regnet. Hade sovit i 10 h utan nattsvettningar - fick faktiskt höra att jag såg "pigg ut". Oj! Länge sedan någon sade något sådant positivt till mig...
Efter jobbet stack jag ut direkt på en väldigt långsam joggingtur. Hade absolut ingen lust innan jag gav mig av, men jag gjorde det ändå. Solen tittade fram och jag sprang längs vattnet, hamnen och båtarna. Tänkte att "resan" är en del av livet. Kom hem vid strax innan 20, duschade och ätit middag + massa bubbelvatten. Känns som en bra dag. Har inte tänkt lika mycket på alkohol idag. Tvättmaskinen brummar i bakgrunden. Jag känner mig lugn, mätt och trött efter joggingturen. Det kändes renande att röra på sig. Sprang förbi en krog/uteservering och såg dimmiga blickar. Vart inte sugen - konstigt nog.
Tacksam att dagen flutit på utan större besvär. Kanske kommer senare ikväll (?) Ja, då får jag ta det då.
Hoppas ni har haft en fin dag! Kram och kraft!

Jag kost är ju oerhört viktigt inte bara för vikten utan också för piggheten faktiskt

Fortfarande förkyld. Känns som om jag gått upp i vikt, känner mig ful och trött. Röker igen, känner mig blaha. Längtar mig fortfarande bort till något annat, fortfarande osäker på vad. Orkar inte riktigt med vardagen, är fruktansvärt trött hela tiden men kämpar på ändå. Eller typ. Igår missade jag 2 föreläsningar för att jag sov hela dagen, vill bara vakna upp fit och pigg och typ 20 kg lättare. Men vovven mår ju bra, så det är iaf något. Hoppas ni mår bra där ute.
Kram

Ger många av oss hopp och styrka både missbruk och att klara av att rädda förhållandet, kram

Följer med forum mer och mindre regelbundet, läser en del men långtifrån allt. Tänker ibland på hur mycket tid forumet fick ta under den långa period i mitt liv det var min livlina och min trygghet. Jag läste och skrev, nätter och dagar parallellt med ett krävande arbete. Jag tvekade aldrig då, kände så starkt att forumgemenskapen var en nödvändighet för mitt tillfrisknande. Tänker med värme och tacksamhet på alla jag mött här och som hjälpt mig på olika sätt, med stöd, med klargöranden, ögonöppnare, tröst och generöst delande av egna erfarenheter, framsteg och tillkortakommanden. Den långa tiden vi möttes i Filosofiska rummet (en tråd här) och delade gemenskap. Så många jag har att tacka för så mycket.

Mitt liv är så gott idag.... Ja, jag vet jag har sagt det förr. Så obeskrivligt tacksam jag är över att min man valde nykterheten, gjorde den till sin egen och har orkat hålla fast vid ett nyktert liv. För tio år sen var jag i det första skedet av insikt om hans alkoholism, för fem år sen i skedet med vita knogar och först i backspegeln kan jag se hur alkoholismen påverkade vårt och mitt liv. Jag kan också, som andra här, känna desperation över dem som lever i missbrukets skugga med i mina ögon orealistiska förhoppningar. Vägen till insikt om maktlösheten mot alkoholen är lång för de flesta. Och önskan/ viljan att tro på förändring genom kärlek och förnuft är stark.

Varför skriver jag ännu? Mycket för min egen skull, för mig är skrivandet en skapande process, en väg till insikt och klarhet. Dock har det haft, och har, betydelse att orden har en riktning till något mer än mitt eget dokument (i brist på skrivbok:) Jag vill tro att det har betydelse att det finns olika berättelser här. Min berättelse är just idag 'lycklig' - en slags parallell till aeromagnus, Berra och Ebba, exempel på människor som valt bort alkoholen och lever kvar i relationer. Det finns många fler.

Jag vill säga att det finns hopp! Det är möjligt att ta makten över sitt liv. Att förändra. Det är ingen enkel sak och i en relation handlar det om två människors förändring (minst), båda måste vilja, båda måste våga... Båda måste hålla ut.

Tack för denna plats och tack för att ni värnar om anonymiteten. Tack också för att ni öppnar en väg via admin att få kontakt. Jag har på kringelikrokvägar hittat fram till en del forumvänner. Jag tycker om att ha närmare kontaktvägar och en identitet men anonymiteten har också ett stort värde i sig. Att mötas utan alla yttre ramar bidrar till att vi möts som människor, inte som yrken och titlar, inte som bostadsorter, gator och kvarter. Vi är bara människor som delar det lidande alkoholen har skapat. Anonymiteten gör att vi möts från insidan, i det som är viktigast och berör själva livet. Det är inte vanligt att umgås så men mycket berikande. Mina möten med människor här och på AA - AlAnonkonvent har konfronterat mig med många av mina fördomar och gjort mig mer tolerant och förhoppningsvis mindre fördomsfull. För det är jag djupt tacksam!

Allt det bästa önskar jag dig som läser / mt

För mig är det stort att veta min nya väg, att påriktigt komma till insikt, att inte längre tro att jag inte är annat än alkoholist som nu väljer att vara nykter.
Har aldrig varit ute efter något Grattis! Detta är stort för mig.
Allt gott!!

Grattis brukar ju vara det normala. men räcker egentligen det till någon som har klarat tre nyktra månader?
Nej knappast. Vi som varit där vet....

Fortsatt allt gott till dig!

//PP

Tack för fina tips aeromagnus!
Yes, nu påbörjar jag min andra vecka i nykterhet. Ja, jag förstår ju nästan inte att jag har druckit under så lång tid - det är ju snarare 15 år som jag har druckit mer eller mindre dagligen. Var i morse och tog en ny dos antabus och träffade min rådgivare - och fick bra stöd och vägledning. Jag håller absolut med om att Antabusen tar bort en del av fix-idén kring alkohol. Jag kan ju omöjligt dricka med så mkt antabus jag har i kroppen för närvarande -det blir lugnare med alkoholtankarna i huvudet. Fritidsintressen är nog ett effektivt och givande bot mot sug och tankar kring alkoholen.

Jag har alltid gillat att jogga - det kanske jag kan ta upp lite mer seriöst.. ..Doktorn sa dock att jag skulle ta det lugnt med motionerande nu när jag har så mkt alkohol i blodet - skulle vänta tills i slutet av veckan - annars kunde det visst vara skadligt för hjärtat. Promenader gick dock bra. Idag har jag förutom jobbet varit ute och promenerat runt i 2 timmar. Kokade en mustig grönsakssoppa till middag och suget avtog an aning. Märker att jag sitter och spänner käkarna och är lite på helspänn. Dricker mängder med mineralvatten - jag är ju så van att hälla i mig så mkt vätska (i form av vin/öl).

En annan sak jag lägger märke till är att jag har lite mindre ångest och är mindre nojjig.
Ja nu har jag plötsligt ca 6-7 h mer per dag att hitta på att göra saker på - den tid som jag dagligen lagt på att införskaffa, dricka och återhämta mig från alkoholens alla cykler. Vad har ni andra för förslag på fritidsintressen?

Svettades inte lika mkt i natt som tidigare nätter. Alltid något. Men jag drömde att jag var på bröllop och alla var fulla inklusive jag själv som skulle hålla ett bröllopstal - och mindes inte vad jag skulle säga. Vaknade upp och trodde först att drömmen hade hänt på riktigt. Vart så glad och lättad när jag snabbt insåg att det bara varit en mardröm.

Kramar och kraft - heja alla kämpar och hjältar <3

Antabus har hjälpt mig oerhört mycket. Det tar inte bort suget men känslan av att man inte kan dricka pga just medicinen gör suget försvinner ganska snabbt. Mitt tips är att skaffa/återuppta en hobby eller ett fritidsintresse som man kan göra istället. Tiden går snabbare och man har annat än a att tänka på. Suget försvinner. Första tre dagarna när absitenensen är som värst är inte kul. När första veckan har gått är det mesta borta och efter 14 dagar ja då har man ingen abstinens kvar. Dock kommer suget att trigga dig och då måste du vara alert på dessa signaler. Imponerad av dig att bryta efter 10 års supande. Bra jobbat.

Nä tänk på all skit som inträffar om man tar första glaset. Bra kämpat. Heja dig!!!

lite komiskt inträffade på Påskmiddag i år. Var bjuden till släkt men även andra vänner till min släkting som jag inte känner satt runt bordet. När det skulle bjudas i glasen och jag tackade nej sa vederbörande högt och tydligt:

HAR DU BLIVIT ALKOHOLIST??!!

Ja, vad svarar man egentligen på en sådan fråga. Den som avböjer öl och snaps är alkoholist! Eller kanske möjligen gravid, om man är kvinna såklart...

Man upphör inte att förvånas över de små-fulla och deras taktlöshet :-)

//PP

Tack Lena & Vilja. Vet faktiskt inte om jag kan säga att jag tycker jag är harmonisk. Det jag skriver kanske framstår så? - det är ju för att man vill förklara fördelarna att avstå från alkoholen. Tycker nog idag när jag läser mitt inlägg att det framstår som lite löjeväckande klämkäckt: - halleluja för nykterheten! Känner igen den känslan efter att jag skrivit i min tråd. I och för sig stämmer det ju. Själva nykterheten är ju enbart positiv! Men det finns även andra saker som förändrades med nykterheten. Saker som isolerat betraktat inte bara är positiva. Ska sanningen fram är jag nog lite mer dämpad, sorgsen och ensam idag än när jag drack. Innan var det ju ett konstgjort "uppåt" följt av "slitenhet" när jag inte drack. Ofta var det ju både socialt och trevligt. Men jag hade egentligen aldrig depressioner eller ångest. Ångest fick jag en slev av under de fösta abstinensveckorna just när jag hade lagt av. Men den försvann faktiskt efter en ganska kort tid. Hur länge den satt i minns jag inte exakt, men den klingade av på några veckor. Det som nu sitter kvar en smula är mer det dämpade och lite ledsna. Men det är klart, det har säkert att göra med att jag dragit mig undan. Innan jag slutade dricka hade jag aldrig upplevt meningslöshet i livet. Det var en ny känsla som innan förmodligen säkert kom genom missbruket, men som låg ordentligt marinerad och vilande i alkohol. Jag hoppas och tror att det kommer bli bättre på sikt och att lite mer av riktig sprudlande livsglädje återvänder.

Det önskar jag oss alla!

//PP

Nu är det över! Jag titulerar mig nykter alkoholist. Jag ska aldrig glömma min väg, jag ska aldrig glömma hur jävligt det var.
Får aldrig glömma!
Tack till detta enorma bra forum!!
Kram alla!!

Jag tycker som du.

PP, det är alltid gott att läsa det du skriver. Harmoniska och eftertänksamma rader. Kram på dig.

Vad glad jag blev att jag kan ge dig inspiration. BRA, stå emot ölen.

Nu redan efter 1 vecka ( i morgon) helt nykter kan jag för korta stunder känna eller snarare förnimma glimtar av en storslagen glädje och harmoni som plötsligt slår emot mig. För att jag i nästa stund stångas med abstinens, frustration, ångest, svettningar igen...
Jag låter mig ändå vägledas av de där korta glimtarna av lugn och glädje. Jag följer dess väg.
Vi kan bli fria!
Ha en fin afton - vi stångas tillsammans mot det mörka och falska när A försöker kidnappa oss! Kraftkramar!

Själv har jag lyckats vara nykter hela dagen idag, trots att jag i princip stått i hallen med skorna på tre gånger för att gå och köpa öl.
Men har lyckats hejda mig (vet inte riktigt hur...)

Nu blev jag superinspirerad av dig att fortsätta! Tack!

Hej miss lyckad,
Tack för dina kloka ord och bra råd. Jag undvek faktiskt att umgås med några vänner i helgen då det alltid ska drickas i mängder.
Jag höll på att bli tokig ett tag pga abstinensen och började böla hos läkaren. Jag sa att om det är såhär det känns att vara nykter - så kommer jag inte orka stå ut med den här känslan som bara har beslagtagit hela kroppen - som en stor jätte som slänger omkring med mig. Då sa läkaren till mig att det jag upplever just nu är inte nykterhet utan jag är i abstinensfas, dvs det är som om jag har feber, influensa, frossa, ångestattacker o.s v
Jag litar på läkarens ord om att det kommer kännas bättre. 10-14 dagar sedan ska det för de flesta klinga av...
Det hjälper oerhört att läsa på det här forumet och jag blev så glad och tacksam för ditt fina svar! :)
När det var som värst gick jag ut och gick i flera timmar - för att ha något att fokusera på. Klarade inte av att ens läsa i en bok eller se en film -
Det känns som om jag håller på att vakna upp från en bubbla som jag levt och isolerat mig i under så många år... Jobbat och sen direkt hem och dricka vin/öl i smyg har varit mitt liv så länge nu. Vad har jag sysslat med egentligen? Mycket för att döva ångest. Alkoholen ledde till ännu mer ångest och sådär har jag underhållit mig själv :/
Det känns så härlig att landa i en tanke och önskan att få resa iväg, lämna från allt det där - trots att jag emellanåt känns som om jag håller på att bli tokig
Kramar tillbaka <3

Vad bra att du sökt hjälp, och att du får hjälp. Suget försvinner ofta succesivt. Jag kan bara tala om hur det är för mig och det ser säkert olika ut. Tips för den första tiden: Var egoist dvs gör det du mår bra av när det gäller sömn, mat,dryck, godis, annat ätbart, vänner och umgänge. Undvik saker som förknippas med A. T ex vissa vänner, viss mat, vissa glas, vissa ställen osv. Tänk och läs mycket om andra i samma situation, det finns filmer på Youtube som handlar om alkoholmissbruk. Det finns meditationsfilmer som kan hjälpa och distrahera. Jag tror du kan komma på själv vad du är intresserad av att läsa om och att titta på. Ha inget med A att göra nu i början. Dvs inga fester eller kalas med A. Absolut ingen A hemma. Du har fått en del mediciner och det blir ju också ett stöd. Jag hoppas och tror på dig och din nykterhet .Detta är ju mina råd, så ta bara det som passar.. Kram på dig <3

Dagarna och veckorna rullar på. tacksamheten för nykterheten är stor. Ibland kommer perioder då tankarna och läsandet på forum tar lite fart igen. Ibland går det dagar utan att jag funderar kring min nykterhet. Men det finns där i bakgrunden. Det är inte borta men jag upplever det inte som ett hot. Räknaren på mobilen har nu passerat 875 dagar. Följer den inte längre aktivt. Upplevelsen när jag tittar på den är väl ungefär som att fundera på tidens gång, på att livet fortgår i nykterhet. Det är ju fantastiskt samtidigt som det är lite oroande. Samtidigt sporrar det mig till att vilja ta ännu bättre vara på tiden och livet.

Med tidsfunderingen hoppas jag kunna sporra var och en av er som nu lämnat startlinjen och tagit ett beslut att förändra drickandet. Jag minns, och vill inte glömma hur det var i början. De första veckorna där var timma var en kamp. Timma läggs till timma och det blir så småningom allt lättare. Helt plötsligt blev timmarna till dagar, veckor och månader utan akut önskan att dricka. Efter något kvartal blev det lättare att tänka på annat om dagarna. 21'000 timmar ;-) ja så länge är det faktisk sedan jag vaknade upp till dagen som skulle bli startskottet på den nyktra vägen. De första timmarna var som sagt näst intill outhärdliga. Ja, ni som gjort samma sak eller själva befinner er där vet hur det kan vara. Men det som vi inte vet i början är hur det ser ut efter ett tag. Just med tanke på det vill jag verkligen berätta om att det blir lättare och att det är värt hela kampen, jag lovar.

Så om du kämpar just nu så försök att tänka på det. Du har påbörjat något som garanterat gör dig friskare. Timma för timma.

Jag tror att min egen förändring och mitt tillfrisknande kommer att fortsätta under en lång tid. Iofs. på ett annat sätt. Att ta sig tillbaka till utgångsläget kanske aldrig är helt möjligt? Men livskvaliteten och jag själv som person blir ju stadigt bättre och friskare. Även om jag är ett par hjärnceller fattigare tror jag faktiskt att jag kan klara mig med de som finns kvar...

Det tar sin lilla tid att komma upp ur hålet som jag så envetet och under lång tid grävde. Det är helt ok så!

//PP

Så starkt att kunna se dem man sårat och lära sig av det.
Det krävs både mod och styrka för det, full av beundran för det.
Så kram och hjälte är du