Senaste kommentarerna i forumet

förlåt mig. Liksom jag förlåter andra. Och utsätt mig inte för prövning. Har sovit gott. Känner mig redo för gymet. Och skall till terapeuten i eftermiddag. 1:a gången. Men jag vet ju att det, som gäller är, att inte ta 1:a glaset a. Dock vill jag ha ett bra liv. Mitt liv blir inte bra, om jag inte får träffa barn och barnbarn. Kan man vänja sig vid det? Får jag inte fler chanser? Ja, frågorna surrar i huvudet, hur mycket jag än försöker slå bort dem...

Upplever inte heller det som att du klampade på. Du uttrycker dig nyanserat, diplomatiskt och med en nypa finfin ödmjukhet. Skulle jag träffa dig i verkliga livet skulle jag med största sannolikhet tycka att du även där är en sympatisk person. :)

Gah, nu tänkte jag komma med en liten utläggning om detta med avhållsamhet och förtjänsterna med det men blev så sabla tvärtrött. Det man kanske kan ha i åtanke är att såna råd har att göra med vad som faktiskt fungerar och vad som ökar chanserna till ett gott liv.

Himmel, kan knappt hålla ögonen öppna. Natti-natti nu och kram på dig, Pelle P.

Idag gnällde hon och var lite otålig när jag mediterade. Kanske lite väl blåsigt och kallt på bryggan.. Men vackert.

Jag övar och tränar och ber om vilja att skapa rutiner som hjälper mig och jag tar hjälp av, även då jag som bäst behöver det.

Hoppas allt är bra m dig nu när helgen snart är över.

Jag såg det där och jag var den som klampade på som någon reagerade över. Tänkte lite lika att nej, nu skriver jag inte i andras trådar men också att jag står för det jag skrev. Den kommentaren som ngn skrev lät jag passera som en del av processen till insikt och släppte den.

Jag tycker också att budskapet är rätt och upplever att en del inte verkar förstå allvaret med sjukdomen de flesta här har. Du är så smidig och klok jämfört med mig och det är viktigt med din klokskap i trådar för de som ännu inte hittat hit, tycker jag.

?

Vad starkt av dig! Ser fram emot att läsa om hur alla hängslen och livremmar skyddar dig framöver.

Starkt jobbat och välkommen till La familia ?

Du är grym. Bra där att ta hjälp. pepp pepp på en vit månad till.

Det blev en del ja frågor på detta men det hade jag nog kunnat räkna ut.
Idag är han nykter med dåligt samvete och vill att allt ska vara som vanligt som det alltid har varit efter hans drickande.
Har insett att jag kan inte hjälpa honom utan jag hoppas av hela mitt hjärta att han börja hjälpa sig själv, för sin egen skull.
Jag har gett upp ....

20 frågor och ta gärna kontakt med Al-anon :

http://www.al-anon.se/ar-al-anon-nagot-for-dig/

till din första månad och välkommen hit :-)) Du har redan gjort stora förändringar och tagit livsviktiga beslut och kan nu börja ägna dig åt ditt tillfrisknande och bara njuta av kommande framgångar !

Skriv mycket här, det underlättar betydligt mer än man tror i början ! Trollen måste ut !

Kram !

ett bra budskap och jag kan inte heller hålla med om att du "klampar in" hos någon ! Ibland är raka ord mycket mycket bättre än bara en vägvisning ! Vi alkisar har ofta väldigt döva öron så ibland krävs det att någon skriker för att vi ska uppfatta budskapet :-))

Bra jobbat !

Så fint att se att du går vidare. På riktigt. Stabilt igen. Det gläder mig så otroligt mycket. <3

Jag brukar också sitta på kyrkogården. Det är lugnt och stilla. Eller brukar och brukar. Nu hinner jag knappt sitta över huvud taget...

Fortsätt nu med en dag i taget, en bakelse i taget och steg för steg mot ett nyktert och fint liv igen. <3

Varm kram till dig min fina vän

Tack PP för stöttning och kloka ord (i vanlig ordning!) i min tråd. Känns tryggt liksom.

En kort kommentar till det du skriver ovan... Förstår vad du menar, men om det är någon som faktiskt inte brukar just "klampa in", så är det du. Du brukar vara både nyanserad och ganska försiktig - i jämförelse med mig tex... Nä, heja på och dra inte in på den erfarenhet som du kan dela med dig av.

Stor kram till dig

Skrev ett inlägg i en tråd häromdagen där jag höjde ett varningens finger för att gå direkt från för stor alkoholkonsumtion till måttlighetsdrickande, eller vi kan kalla det för nedtrappning. Var inte min mening att skriva något som uppfattas som ifrågasättande, och forumet handlar ju som tur är om att förändra sitt drickande. All förändring är naturligtvis bra! Samtidigt är det ingen tillfällighet att de flesta av oss som skriver och läser här inne är i en situation där tankar om, när hur hur mycket alkohol vi kan och får dricka nästa gång upp tar enormt mycket av vår tankeverksamheten. För de som ännu inte kommit allt för långt i sitt drickande är min uppfattning att tiden då är mogen för en tid att helt avstå. Är det inget svårt och tankarna inte kretsar kring alkoholen efter en tid så är det ju bara att fortsätta på ett naturligt okomplicerat sätt med måttlighetsdrickande. Njuta av den krydda som det för friska personer faktiskt kan innebära i sociala sammanhang. Är det däremot en meckig upplevelse som tar emot kan nog de som upplever det på det viset fundera på om det verkligen är en bra lösning. Mer så tänkte jag. Stingo skrev en gång ungefär att "om jag inte tänker på att dricka så kan jag kanske unna mig det". Tycker att det lät ganska förnuftigt, men jag vill minnas att det inlägget kom först efter ett halvår i helnykterhet. På forumet finns en stor grupp som med all säkerhet bör hålla sig borta från drickat en mycket lång tid. Kanske för alltid?!
Dessa (inkl. undertecknad) kommer garanterat till och från känna lockelsen och tron att det faktiskt går att dricka kontrollerat. Det är då vi riskerar att ta återfall. Det är till dessa personer (inkl. mig själv) jag riktade mig. Det sista vi behöver höra är "Nu har du varit nykter så länge så nog borde du kunna ta ett glas vin nu!" Vi vill inte i verkligheten dricka ett glas vin. Vi vill helst att det snurrar till i pallet efter en pava eller två, så enkelt är det!
Men jag ska undvika att ge den typen av yttringar i andras trådar. Det är bättre att skriva det i min egen så att mina tankar inte känns som kritik mot någon annans tankesätt. Det är ju trevligt för alla som utan svårigheter lyckas ha alkoholen som en lite krydda i tillvaron, det är ju den största delen av befolkningen. Men här inne är det tyvärr inte den stora majoriteten! Här på forumet har den stora majoriteten problem med drickat i varierande grad. Flera är faktiskt sjuka i alkoholism, det ska vi inte glömma. Är det farligt eller dåligt att ha drabbats av den sjukdomen? Ja, det är livsfarlig om vi inte lyckas hålla oss borta från alkoholintag! Inte nog med att alkoholisten sabbar livet för omgivningen och riskerar social misär. Sjukdomen är även dödlig, och det känns inte som något att direkt "latja" med.

Det enda den alkoholsjuke behöver göra är att avstå från att tillföra alkohol i systemet. Då är sjukdomen inte mycket värre än ett vanligt skavsår!

//PP

på resten av mitt liv. Sovit gott. Kvinnomöte på AA i dag. Promenerar fram och tillbaka till mötet. Frisk luft. God mat. Sedan filmtittande. Och lite godis till filmen. Nykter en dag i taget. Men jag längtar efter mina barn och barnbarn. De är inte alls förlåtande.

Hon ser hur du har trasslat in dig känslomässigt i detta och inte riktigt ser klart på situationen. Hon vill dig och barnen väl. Det är fullt naturligt att du inte ser helt klart på din situation därför att du har känslor för honom, är påverkad av er tid tillsammans och också gradvis vant dig att ha det på det här viset. Det är det som gör att människor stannar i destruktiva relationer. Det är svårt till slut att tänka klart och se sin situation utifrån. Du behöver distans och du behöver tänka på dina barn. Visa dem att du står upp för dig och dem. Att detta är fel. Hur du gör det bäst, vet bara du.

Jag tycker du ska prata med någon som är expert på hur man bäst hjälper en anhörig som är missbrukare för att få råd just om den biten. Jag är inte expert men tror inte du gör honom en tjänst som det är nu. Tror heller inte du kan hjälpa honom så som er relation är och om du inte är trygg och stark i vad du vill och vad som är bäst för dig. Just nu tänker du mest på vad han behöver och hur han gör/känner/tänker/reagerar. Han får dig att "dansa efter hans pipa".

Tänk på att han inte är frisk och det betyder också att det han gör inte är friskt. Men det betyder inte att du ska rucka på dina gränser och acceptera det han gör mot dig. Du måste skydda dig själv och din person om du ska kunna vara till stöd/hjälpa andra.

Prata med någon oberoende som du kan detta område för att få råd du kan lita på och som hjälper dig framåt i dina val och beslut.

Hoppas vara ett stöd och ingen domare. Kram på dig. Var rädd om det som är DU.

När man är ordförande får man ta skit men nu är det gjort

Ja, hur länge orkar jag och barnen??
Den vuxna dottern som bor hemma är grymt besviken för hans drickande i helgen.
Grabben säger inte så mycket men jag märker på honom.
Det är barnen som Jah måste lägga fokus på, dom har ju inget val för det hänger på mig hur dom ska må i framtiden.
Har tänkt mycket på att alkoholism är en sjukdom och jag tycker inte man överge någon som är sjuk MEN det ger inte en annan människa rätt att behandla sina kära illa.
Min syster säger att jag måste ta mig ur detta för min egen och barnens skull.
Hon märker skillnaden på en gång nu när helgen är som den är. Jag slutar höra av mig till henne och andra.
Har ändå åkt iväg idag för att göra roliga saker med sonen.
Som vanligt kör ni med raka rör ;) det känns men behövs .
Han har sagt att han har kollat om annat boende och denna gången sa jag bara ok sen struntade jag i honom.
Han fortsatte att det kan ta till januari eftersom han ska göra av med lite saker innan som han inte behöver när han tar en lägenhet. Jag svara bara ok och att jag tar kontakt med dom vi hyr av.
Han var inte beredd på detta svar eftersom jag bruka säga helt andra saker som tex
-nej, jag vill inte att vi ska flytta isär. Men du, jag älskar dig vi får bättra oss båda två osv .....
Denna gång kände jag bara , flytta då, jag orkar inte längre.
Han ringer och kolla mig.
Säger att jag inte ska komma hem för då kommer han få ett utbrott för att sen ringa och fråga vad jag gör och när jag tänker komma hem.
Jag skulle kunna åka iväg för att "tänka" det gjorde jag och barnen i somras och han ringde nästan varje dag och frågade när jag skulle komma hem.
Jag tror att jag även för hans skull måste bryta upp så han förhoppningsvis får upp ögonen på riktigt över hans liv.
Tycker ni att jag är jobbig som typ inte "fattar " hur mitt liv ser ut el att jag dömer honom för hårt för det är ju trots en sjukdom?
Min ångest kom tillbaka snabbt, känner mig inte avslappnad när han dricker.
Min syster sa en sak som tog ikväll ....
Du tänker så mycket på din man och du tycker så synd om honom. Tänk på din son, tyck synd om honom!
Han mår inte bra av detta och han är bara ett barn!
Du har ett ansvar för honom.

Bara det att han visar att han är sur... För vad. Att du väljer bort, inte har hans problem, ge dig dåligt samvete, behålla kontrollen av dig.

Han vill inte ha dig men ändå ha kontrollen. Vad skulle han göra om du sa att du åker bort ett tag med barnen tills han får ordning på sitt missbruk som vilken mogen vuxen som helst skulle göra. Ta bort barnen från situationen och låta honom fatta besluten som vuxen. Han måste komma på hur han vill ha det och ta konsekvenserna av sina val. Inte du. Det bästa är om han kan åka och bo någonstans och fundera på hur han vill göra, så barnen slipper flytta men det kan ju vara svårare. Tycker faktiskt att du ska fundera över det. Vet många kloka kvinnor som vänligt men bestämt åkt från man och ibland tonåringar och sagt att de vill ha förändring när de kommer tillbaka, om de ska stanna kvar efter det.

Sköt om dig, byt miljö, tänk nyktert på situationen. Kram

Är ett stor problem idag överallt i samhället. Det borde finnas en förvaltningschef att vända sig till men det verkar inte så i ditt fall.

tror det kan vara bra att byta jobb ibland. Då får fler unga chanse att ha dig som lärare ;-) och du får lite nytt att jobba med.

Lycka till med jobb och super att du är still sober!

Vi hade möte om samverkansavtalet i vår kommun som inte fungerar. En fredag eftermiddag så där. Jag försökte förklara vilka lagar de bryter mot och att i ska ha information. De blir irriterade för de förstår inte,de kan inte, de vill inte förstå och inse. Hela tiden sitter min chef och säger med barsk röst. Jag vill ha exempel jag vill veta. Då lägger jag fram två exempel. Jo på mitt lönesamtal så tog du upp att jag var borta ofta från mitt arbete ochatt det påverkade mig och mitt arbete. Då sa jag att mina fackliga uppdrag ska inte blandas in i mitt arbete, det är ett övertramp och brott mot Lagen facklig förtroendemans ställning på arbetpatsen. Jo men det var om omtanke ja så tolkade inte jag det. Hon blev skitsur och satt Sedan och muttrade surt om detta. Då sa jag bara att jag är trött, trött att bråka om självklarheter. Jag har sökt andra jobb för jag orkar inte med detta mer. Mina elever och kollegor håller mig kvar. Så nu kommer hon vara sur och jag kommer drabbas av diverse straff.
Så tur man inte dricker och dövar med alkohol. Tyärr har min ansökan läckt ut då jag har fått en del frågor. Så jag lade ut på fb för att slippa frågor.

Det är allt synd om oss som missbrukar. Vi hittar alltid orsaker till att dricka. Jobbigt,nsur, ledsen, ångest mm mm ja listan kan göras lång. Jag vet att man inte kan lämna nån bara så där. Men hur länge orkar du hålla ut, och barnen?

Skrållan och etanoldrift för goda råd. I AA:s dagliga reflektion, står det: släpp taget, låt Gud ta över. När min mor levde, ringde jag henne ofta, om jag hade problem med mina barn och hon lyssnade och sa: du har alltid gjort, så gott du har kunnat. Det hjälpte. Jag hade ett bra jobb, som jag skötte. Men tyvärr drack min man och jag alkohol på helgerna. Vilket gjorde att jag gick i dimman på helger och semester. Min mor var nykterist och bad naturligtvis mig, att inte dricka a. Men fasaden har alltid varit och är fortfarande ok. Jag vill leva i en behaglig nykterhet. Det senaste intermezzot, som hände var, att min man snubblade på fyllan och fick åka med ambulans till sjukhuset. Detta kom till barnens kännedom. Och det är därför dottern är, så arg. Jag har också varit arg på min man, därför han inte vill göra en förändring av våra dryckesvanor. Nu säger han att han aldrig mer skall bli full. Kanske förde denna olycka något gott med sig. Han är helt fysiskt återställd. Och vi kollar våra värden varje år hos läkare. Så fysiskt har vi inga fel, just nu. Men min far och min mans båda föräldrar var alkoholberoende. Nu släpper jag alla tunga tankar och all ångest! Idag skall jag och min man simma. Det brukar vi på lördagar. Såg att det skall bli ett möte i Stockholm, för detta forum. Skulle vara roligt att deltaga!

Vad härligt att läsa om din utveckling och glädje till det nya livet. Härlig inspiration för min del. Kommer ihåg nu hur det kändes när jag kommit några månader på väg och det verkar ju bli bättre med tiden. ;-)

Vad smart att återuppleva. Tänkte på det att undvika blir ju större tomrum och "farliga zoner" så det kanske är just det man behöver göra dem till - ofarliga.

Nya champagnekorkar, ja. Just nu är det lite tomhet igen. Så glad att det går så bra för dig och tack för att du delar dina härliga rader!

Att era ord värmer och skrämmer mig samtidigt.
Jag gillar raka rör och ni är väldigt rak på sak vilket jag behöver.
Jag behöver nog faktiskt försöka tänka igenom allt, hur jag vill ha det och vad det får kosta. Jag vet att jag vill ha ett liv med honom men jag vet inte om jag orkar kämpa för det.
Jag tror att han egentligen inte vill dricka men tar till det nu när det är jobbigt el så är det så att han faktiskt vill ha kvar som alkohol. Min syrra säger som du Magnus .
Ikväll när vi pratade sa han att han dricker ikv för att allt känns jobbigt. Han vet att det inte bli bättre för att han dricker och att han troligtvis kommer må sämre imon men just nu orkar han inte . Jag sa att jag ville att han skulle börja med antabusen imon igen och det hängde på oss (mig och barnen) jag sa att detta är mellan oss, blanda inte in barnen . Han kunde börja med det igen sa han om jag ändrar mig. Börja visa och att vi gör saker ihop...
Jag sa att jag har försökt men att jag tycker han gett mig nobben vilket han säger att då har jag inte försökt tillräckligt.
Hör ju själv hur det låter tror jag.
Sa även till honom att det ligger även på honom men då skrattade han bara och sa
- visst , allt hänger på mig.
Nu senare så sa jag godnatt och gick upp för att lägga mig.
Vi håller på att ändra i vårt hus så jag ligger i ena sovrummet uppe och grabben och han i rummet bredvid men vi har dörren öppen imellan . Ikväll så ligger grabben hos mig och nu när han kom upp så stängde han dörren till mig och grabben. Han visar verkligen att han är sur för något nu .

att inse att kärleken är över, att man inte längre kan hoppas på att det ska bli bra igen. Ja, det är sorgligt och en process. Jag tänker också att du inte kan skylla på hans missbruk, för att skjuta på ditt beslut om att stanna och verkligen tro på ett förhållande eller det andra alternativet. Jag vet, det är inte lätt och går inte över en natt. Men risken är att ni båda blir mer destruktiva om ni inte fattar beslut om er samvaro. Barnen hamnar emellan.

Tänk på det. Börja fundera på vad som gör att du vill vara ihop m honom. Gör plus och minuslista, skriv ner det värsta som du tänker dig kan hända med båda alternativen. Se dina rädslor och det som hindrar dig att antingen leva fullt ut i den här relationen eller gå vidare.

Kanske behöver du ngn att prata med eller att ni går i par-terapi. Risken är att han lämnar dig efter att du offrat år och sorg på att försöka och hur mår du då?
Vi känner inte varandra, jag vet hur svårt det är att bryta när man har barn och långt liv ihop, verkligen. Det är oftare lättare att se andras problem och ge råd än när det handlar om en själv ;-)

Var rädd om dig och börja titta på situationen ur andra perspektiv än de vanliga, är mitt lilla råd... Kram