Senaste kommentarerna i forumet

Ja detta låter inte bra. Men läs vad du skrev i din tråd under mitt inlägg.

"Han tänker inte fortsätta framöver med antabus eftersom han tycker inte att vi har något liv ihop och att vi inte visar kärlek till varandra. Det är bara vi som har haft det bra nu när han varit nykter säger han.
Jag visar inget...
Jag säger att även han får visa lite men han svara mig att han visar genom att vara nykter!"

Nu kanske jag går över gränsen. Men en underbar människa säger inte så till sin tjej/kvinna. Han ber dig ju dra. Han väljer a före en relation med dig. Detta beror inte på dig utan på att din kille är missbrukare/har ett missbruk. Så gör som han vill. Dra och låt honom vara. Då kan du få sinnesro och han kan dricka sin jäkla alkohol.

Dålig självkänsla ....
Har alltid sett mig själv som rätt stark och bra självförtroende. Kanske inte alltid :)
Vår relation har inte varit bra de senaste åren egentligen utan vi har sagt ganska så ofta att nu gör vi ett sista försök , så gör vi det och det varar kanske ett par tre månader sen börja det bli det gamla vanliga.
Det kan ju vara så enkelt att han faktiskt har tröttnat på mig.
Det har han sagt flera ggr men vi gör inget åt det.
Vi kanske inte är bra för varandra helt enkelt .
Tråkigt och sorgligt....

Men med hänsyn till andra. Låter som du har dålig självkänsla och naturligtvis har alla gulliga och fina sidor. Vi skulle väl inte valt vår partner annars men hur är det nu. Men hur är det nu jämfört med tidigare i er relation? Relation förändras ju över tiden också men att kännas sig som orsak till den andres problem låter inte hälsosamt för själen.

Hoppas du hittar din väg framåt

Jag känner oxå igen mig om det du skriver men har svårt att förstå att det verkligen kan vara så. Att det inte är fel på mig el att jag inte är ett ego...
Han är ju världens goaste oxå.
Har bara så svårt att förstå att han kanske kan vara så beräknande. Tycker ändå han har en poäng där att han har faktiskt visat genom att vara nykter , idag är det 1 månad om han inte dricker ikv

Har pratat med många kvinnor som usatts för psykiskt och fysisk misshandel. (Män utsätts också) Det är det du gör nu. Psykiskt bryter han ner dig, får dig att må dåligt, bli osäker, undergiven, försiktig, ängslig och fundera på vilka fel du har.

En farlig väg och väldigt nedbrytande. Kan vara mycket svårt att hämta sig ifrån. Hjärntvätt att leva med manipulativa människor. En alkoholist är alltid det och egoist. A är viktigare än allt annat. Du kanske hjälper honom mest genom att flytta med barnen.
Vilka ultimatum du ställer eller ställ vet jag inte men det viktigaste är att du inte förlorar dig själv och din styrka på vägen. Inte minst för barnens skull. Ta hjälp. Gå och prata med någon så att du inte förlorar förståndet! Du är helt normal med normala känslor, behov och reaktioner. Han snackar goja!!

Förlåt om jag är för rak och om det inte stämmer in på dig. Menar väl.

Ta hand om DIG! ❤️ ( du vet, syrgasmasken först till dig så att du kan hjälpa dina barn därefter...)

Att meditera till solnedgång. Bra tankar in och dåliga ut. Jag tränar också på närvaro och lugn. Javisst blir man folkskygg. Stackars mina barn och hund! Nu jättelycklig hund med långpromenader varje dag (nästan).

Tänk vad mycket positivt det är att vara sig själv :-)) och då också börja ta hand om sig igen.

Idag började jag tänka på middag och vin flera ggr. Jobbigt. Tänkte på myset, njutning av musiken, samtal och lätthet. Vinet. Andra helgen nykter framför mig. Det ska gå bra. Bara att låta tankarna passera och tiden att gå. Vill inte tillbaka.

Skönt att du också är på banan vid havet, med hunden och meditationen igen!

Ha en fin kväll K ❤️

Det du skrev Magnus gjorde mig glad, att någon tycker man verka vara en trevlig människa!!
Jag vet att jag borde skriva på en annan sida men det bara blev att man fortsatte på denna.
Min sambo ringde just och sa att ikv tänker han dricka så jag kunde åka iväg om jag ville.
Han tänker inte fortsätta framöver med antabus eftersom han tycker inte att vi har något liv ihop och att vi inte visar kärlek till varandra. Det är bara vi som har haft det bra nu när han varit nykter säger han.
Jag visar inget...
Jag säger att även han får visa lite men han svara mig att han visar genom att vara nykter!
Den kändes som en käftsmäll kan jag säga...
Jag som har tyckt att han inte visat nåt och det har han ju genom att vara nykter och vad gör jag????
Förökt visst men inte till 100% för jag har inte orkat...
Jag sa till honom att han inte fick lägga detta på mig så han får ett skäl till att dricka men det sa han att det gjorde han inte utan det var så han kände.
Nu sitter jag här och ha dåligt samvete för jag inte försökt tillräckligt .
Tycker ni att det räcker för honom att visa genom att vara nykter?
Jag vet att jag har suttit mycket i telefon när jag varit hemma, har väl alltid gjort det mer el mindre men extra mycket nu när min syster haft det jobbigt och det vet han...
Jag vet ju att han stör sig på det.
Blev bara jobbigt...
Är inte så förvånad över att han skulle dricka ikv, hade det på känn....

i nyktert tillstånd och jag älskar just nu precis allt utom bruna bönor. Har fått tillbaka min energi och går promenader nere vid havet med min älskade hund, står där och djupandas, in med goda tankar, utandning ut med fula tankar. Har även tagit upp min meditation som legat på hyllan. Jag sitter i en solstol på ett ställe jag varit på och tittar på en solnedgång, stor rund och brandgul. Den smeker mig från topp till tårna. Sakta ljumma sköna vindar stannar till lite extra vid magen där navet sitter. Tar ungefär en kvart och efter är jag sååå lugn. Idag har lite svårt att förstå vad som hände när jNär jag ag lät det ske. Men inte titta bakåt och det går. Var på kyrkogården igår och läste på gravstenar det är så rogivande. När jag drack blev jag folkskygg hemmet var min trygghet för där fanns ju vinet, nu kan jag gå med hunden ett par timmar och njuta, när jag drack blev det mest en liten rastning. Är glad över att forumet finns och vilket stöd jag får från er. Fredag idag och inga som helst tankar på A. När jag mår som bäst måste jag stanna upp ifall fienden dyker upp i tankarna. Jävla ska bara vara nykter, vad som än händer idag ska jag inte ta till A.
Fin fredag och helg alla Konstnären

Det är inte lätt när dottern spyr ut åratal av besvikelser..
Men se det som så, att även hon måste gå vidare i livet.. Från och med NU, så kan hon inte längre skylla på dig.
Ja, jag hade också en djävligt taskig barndom, även om det inte var någon alkohol inblandad. Men om jag fortsatt att skylla allt jag själv ställt till med på den, hade jag inte suttit här idag..
En dag så lär hon sig att förlåta, inte för att vissa handlingar var okej (men INGEN människa är perfekt!) Utan för sin egen skull så att hon också kan växa. Just nu så gör hon som alla medberoende under en period, "projicerar" för att slippa ta itu med det som är HENNES ansvar..
Jodå, jag har också suttit i den fällan och och försökt säga: Men jag "kan inte" för min man är alkoholist.. Tack och lov hade jag väldigt kloka vänner som dels sa "bullshit", du kan visst, dels stod kvar och inte tog min ilska personligt..
Släpp nu tankarna på det som varit, det kan du ändå inte ändra på, hur gärna du än vill!
Men just idag, vad som än händer, kommer du att vara nykter! Kram

Bra jobbat Vida. Som medberoende kan jag tänka att dina barn, särskilt din dotter vill "spy" ut sig all besvikelse. Men jag tror det blir bättre med tiden. Låt det gå en tid så hon ser att hon kan lita på dig. Du kan ju inte göra något åt det som varit MEN du kan göra något åt framtiden. Och du är ju på väg mot ett nyktert liv. Hejjar på dig. Bra beslut att bli nykter. Kämpa på!

Sovit bra. Gott kaffe. Idag ska jag äta lunch med en väninna. Henne kan jag prata med, om det mesta. Denna dagen skall jag försöka tänka positivt och vara tacksam. Men jag är ledsen för att jag inte fick behandling, när barnen var små. Det är barnen, som ger mig ångest. Att jag själv lidit berör mig inte lika mycket. Idag nykter.

Ja, då fick vi genom ditt "bananskal" samma månadsdag ;-)
Toppen att Gagarin denna gång finns nykter vid din sida, det
underlättar ju enormt. Så oddsen är faktiskt goda, och styrkan
och viljan den har du ju, eller hur?! (en lyckospark i baken här)

Känner mig verkligen inte som en mentor i nykterhet. Men kanske någon gång
så.... Önskar verkligen ingen att överkonsumera alkoholen.

Ta vara på dig, nästa vecka kan vi fira lite!

//PP

Helst utav allt skulle jag faktiskt vilja stötta varenda ny som dyker upp och skriver sitt första inlägg. Men allt eftersom tiden går skriver jag mindre och mindre. Även läsandet varierar efter "behov". Ja, alla behöver stöd och det kanske kan vara så att de som tillbringar första tiden på forumet är mest aktiva, och samtidigt håller kontakten lite extra allt eftersom tiden går? Längden på tiden vi är utan alkohol uppfattar jag som föränderlig. Det första året kändes betydligt längre. Idag är det liksom normalt att inte dricka, även om det till och från är en tanke av att inte "kunna" dricka. Kommer nog att förbättras ytterligare i framtiden hoppas jag.

Så länge den känslan finns är det nog just precis på det viset - att jag faktiskt inte kan. Det braiga är att det inte känns som en stor uppoffring. Lite mer tankar dyker naturligtvis upp när jag reser i länder som har mer sydländsk vinkultur. Men numera finns ju alkoholfri öl nästan över allt.

//PP

Fortsatt

Hemkommen från gymet och i eftermiddag möte. Måste hålla mig sysselsatt, så att jag inte hamnar i grubbel. Tänker på min dotter, som skyller sitt liv på mig. Skall jag skylla mitt liv på min mamma? Och hon sitt liv på sin mamma? Min pappa var alkoholist, så genen kan jag ha fått från honom. Helt klart. Men tråkigt, att inte få träffa barnbarn just nu. Och ovissheten, om det någonsin skall rätta till sig igen. Jag har varit barnvakt under 2 år, men nu har barnet fått dagisplats och det känns, som om jag inte behövs lika mycket längre. Men eftersom jag har kontakt med min son, så får jag, som tur är rapport från honom. Nykter en dag i taget. Tag inte det första glaset!

Tack vännen för ditt inlägg i min tråd. Blir stark när du skriver att jag är starkare än alkoholen. Jag vill nu vara nykter och jag är på frammarsch. Den elfte november blir det en månad, tänk när jag skrev ett år oj,oj, vad hände. Grunnar inte på det längre utan ser bara framåt och jag börjar nu må riktigt bra. Nu har du varit på resa och ingen alkohol, strongt pelle du får bli min mentor, du verkar verkligen trygg i din nykterhet.Efter vinperioden har jag återgott till mina bakverk det känns tryggt. Garvade slå i hjäl papegojan som John gjorde, den var bra och jag ska tänka på det om fula tankar dyker upp
Må bra vännen Kram Konstnären.

efter gårdagens samtal. Dottern säger ju, att hon inte litar på att jag är nykter, även när jag är det. Men jag är nykter för min egen skull. Hon kommer väl tillbaka. Men då tänker jag bara lyssna på henne. Hoppas ju att terapin. som jag skall börja med på måndag kommer att hjälpa mig.

jag tycker mycket om att lösa dina inlägg och tack för din hälsning och uppmuntran i min comeback-back. Kommer ihåg första gången hur nervöst det var om man skulle få forumvänner och någon som såg en. Flera verkade så tajta med varandra så lätt att känna sig lite utanför. Det är verkligen så bra att så många välkomnar och uppmuntrar särskilt i början, sedan blir det ju lite upp till en själv hur mycket kontakt man vill ha. :-))

Jag inspireras av din långa avhållsamhet. Tack för att du delar.

Hoppas din resa gick bra

Kram <3

Hon måste få ur sig och veta att du står där och tar emot och älskar henne ändå. Kanske behöver hon ta igen lite av tonåringens behov av att testa alla gränser och känslor med dem man älskar och litar på allra mest?

Jag vet hur jobbigt det är och hur det är extra jobbigt när du kämpar mot A men kanske blir det lättare för dig om du kan tänka att hon behöver dig, älskar och litar på dig nör du är nykter. Inget ogjort gjort, bara nu och framåt. Låt det inte rubba dig och tänk positiva tankar så att det knakar!! Skingra skuld och sorg, det hjälper ingen. (Ska jag säga..)

Sänder en styrkekramar från en annan mamma till tre tonåringar ;-)

Så kom då dotterns förbannelse över hela hennes liv. Alla fel hon har begått är en följd av mitt a-drickande. Hon har träffat fel sorts killar, för att få bekräftelse, som inte jag har kunnat ge henne. Mått dåligt. Otrygg. Ja, allt dåligt, som hänt henne är mitt fel. Hon har gått mycket i terapi. Utan min vetskap. Nu är hon sambo med en fin och trygg kille och har en jättegullig dotter. Det är jag tacksam för. Men idag slängde hon luren i örat på mig efter att ha vräkt ur sig allt, som hon kunde. Jag ringde min son och han var i alla fall resonabel. Så blev denna dagen.....

och jag tror mig förstå precis hur det gick till. Har ju som du vet varit där själv.
Men en sak Konstnären tror jag inte riktigt stämmer. Att alkoholen skulle vara starkare än du...
Glöm inte att du tidigare under mycket lång tid har hållit den på avstånd, och jag är relativt säker du kommer göra det igen.
Men det är väl som att trampa i en hundskit kanske? När vi väl trampat har den en tendens att kladda sig kvar ett tag.
Du plockar ju säkert upp efter jycken, men det gjorde man inte i landet jag var i förra veckan ;-)

Gojan tjattrar rejält i början, men även efter ett tag kommer kraxandet tillbaka. När det sker får vi göra som John Cleese och dunka den i bordet när det börjar. Du kom tillbaka hit och det är det viktigaste. Resan fortsätter.

Ta vara på dig!

//PP

Jessie, en del av dig funderar på din mans kamp och hur du kan vara till stöd för honom, samtidigt som en annan del av dig har många tankar kring hur Du påverkas av situationen. Du önskar att du kunde känna lugn och må bra, men istället oroar du dig, blir ledsen och lägger skuld på dig själv.

Att känna sig ambivalent är inte ovanligt. Det finns inga enkla svar och vad som i slutändan blir bäst för dig vet bara du. Att öppna upp och beskriva sin situation kan vara ett viktigt steg i att klargöra vad en egentligen vill. Vad stark du är som gör det! Fortsätt gärna att läsa och skriva här på forumet.

Vill du sen bolla tankar kring din situation som anhörig så kan du även starta en ny tråd på ”Hjälpa någon som står nära”.

Ta hand om dig!
Med vänliga hälsningar
Ylva/Alkoholhjälpen

Nu har jag en skön känsla. Idag lagom motion, mental träning och vila. Och kan lägga mig nykter. Men hittar ingen bra bok. Vill inte läsa fler brutala deckare just nu. Läser e-böcker. Så det är ju bara att leta. God natt!

Tack för orden. Ibland känner jag mig lite hård mot andra men jag känner att rakhet och ärlighet är vad en del behöver. Kommit ut tjänster på skolor nu sommar ska söka.

Jessie du har ingen skuld i detta. Du är en varm och underbar människa det kan man utläsa mellan raderna. Jag skriver själv utifrån mitt missbruk och mina tankar och hur illa jag behandlade min fru. Vi kommer aldrig att komma tillbaka till det vi hade innan. Det är min känsla. Närheten och samkvämet är borta.
När man slutar med antabus så snabbt så är det för mig två signaler. 1. Jag har inga problem med A. 2. Jag vill supa. Åter är det hur jag fungerade.

Det svåra är att man inte med hot eller konstruktiva samtal få han att sluta dricka. Den viljan måste komma från honom. Så ja du är i ett medberoende så jag skulle kontakta al-anon där du bor så du kan få träffa människor i samma situation som du. Det jobbigaste för dig är ju att leva i ovissheten för vad som ska hända.
När du tittar dig själv i spegeln imorgon så ska du säga tre positiva saker om dig själv. Upprepa i 30 dagar. Glömmer du så får du börja om.
Att du vill visa honom din kärlek genom fysisk kontakt är ju naturligt men jag kunde inte klara av detta heller.

Så var stolt över dig och dina barn. Sköt om dig och se till att du gör roliga saker.

Kramar från Magnus