Senaste kommentarerna i forumet

I dag för jag en inre monolog med mig själv, anledningen? Jo för att jag fick dille igår på att dricka vin/öl/vad-som-helst-med-A-egentligen.
Känner mig tudelad. Ena sidan "jag vill vara nykter" andra sidan "men du kan gå och ta två glas vin på krogen, mannen behöver inte ens veta".
alltså, seriöst? Är det såhär det ska vara? Känns som om att jag dividerar med en 3åring i huvudet. Nej! Nu är jag nykter.punkt.
"men du har ju ett helt systembolag hemma i din andra bostad. Ingen kommer märka" Men jag kommer ju märka? jag dricker ju verkligen inte för någon annans skull. Jävla dividerande, börjar bli irriterad på mig själv. Känner hur händerna börjar skaka för att jag blir uppstressad av mig själv. Märker hur tankarna blir mer disträ och mer fokuserade på hur jag kan dricka. Jag vill ju inte ens bli berusad? wtf.

Önskar att jag hade en knapp i huvudet som bara stängde av planerandet. Inser att den knappen tidigare var A. Behöver nya strategier.
Nu ska skriva klart en jäkla analys om sociala relationer på arbetsplatsen. Ska verkligen försöka fokusera, försöka bryta tankarna. Ligger efter eftersom jag inte kom någonstans igår.

Mvh Studenten.

Jaa, jag tycker alltid som Ebba, jag. :D

Nä, det gör jag kanske inte men i fråga om detta tycker jag precis som hon tycker. Jag är jag, du är du, Stingo, och Ebba är en fjäril. Vi är olika och lika och det är alldeles utmärkt bra.

God fortsättning, kära S, och jag gläds åt att läsa att det mesta verkar fungera för dig såsom du tänkt.

Kram.

lyssnade jag på Vinter i P1 med Sanna Lundell. Hon beskrev innebörden i både sinnesro och tolvstegsarbete, särskilt fjärde steget, så bra. Tyckte jag.
Det tyckte inte Staffan Heimerson i Aftonbladet. Han tyckte det "blev som högläsning ur en självupptagen tonårsflickas dagbok" att "flosklerna flödade" och sammanfattade det hela som "ännu en omgång navelskådande". Det gjorde lite ont i mig att läsa hans omdömen. Det gör ont i mig när mänskor trampar på andras hjärtan. Det är en anledning till att jag tycker så om den här fristaden som vårt forum är.
Jan Andersson i GP har fångat in andra aspekter av det hon ville förmedla " ... Och är det ens okej att känna genuin lycka medan miljoner människor flyr för livet och när fler än 20 procent av svenskarna säger sig vilja rösta på ett parti sprunget ur vit makt-rörelsen och som idogt arbetar för att normalisera främlingsfientlighet? På den sista frågan svarar Sanna Lundell ja, det är okej, men understryker också att den egna lyckan alltid måste paras med genuin självrannsakan. Annars går lyckokänslan lätt över i självgodhet, bortskämdhet, allmänt latmaskeri och ointresse för andra. Och det är inte okej."

Lyssna gärna http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/655971?programid=2071

He he... höll på att glömma.... Heimerson inleder med att konstatera: "Sanna är ett kändisvillebråd (hennes pappa heter Ulf i förnamn, pappan till några av hennes barn heter Mikael Persbrandt)." I slutet av programmet när hon berättar hur relationen till mannen i hennes liv ser ut idag kunde jag lyckligt säga till min lätt grånade Mullegubbe att han är Mikael Pehrsbrant i mitt liv.
Det ni ??? / mt

Du är du och jag är jag.
Jag blir bara glad över att höra att du lever väl och tar hand om dig.
Fortsätt med det.
Saknar att läsa dina funderingar här.
Hoppas du mår bra på riktigt, du känns lite ledsen.
Hoppas du inte är det.

Kram Ebba

Den här tråden firar ett år idag och det är ett år sedan min 5-månadersperiod av absolut nykterhet tog slut. Nu har jag mao tillåtit mig att dricka små mängder alkohol i ett år. Hemmet är i praktiken helt alkoholfritt fortfarande, tex så bjöd vi vinet vi fick av förra årets julgäster till samma gäster på årets annandag och också dagens nyårsmiddag var utan vin, precis som i fjol. På bjudningar, resor eller restaurang har jag däremot kunnat dricka ett glas eller två. Vi har inget aktivt umgänge som skulle bruka mycket, så i praktiken har de tillfällen där jag kunde ha druckit mera varit väldigt få. Jag har inte räknat, men min förbrukning torde ha varit under en flaska vin i månaden.

Åtminstone så här långt har den här modellen fungerat bra för mig. Jag har inte upplevat några nackdelar av mitt bruk och som fördelar räknar jag bland annat att smälta in bättre socialt, men kanske allra mest att knogarna inte behövt vara vita. Det har känts lätt och rätt att avstå från vardagsbruket, då jag kunnat unna mig att smaka ett gott vin vid mera speciella tillfällen. Av alkoholens effekter, så uppskattar jag den lilla avslappning som nu uppstår så fort jag dricker ens litet, men egentlig fylla längtar jag inte alls efter. Jag tror nog att jag hade klarat av att hålla mig helnykter också, men betydligt tyngre hade det här året varit på det viset.

Gott nytt år till alla er som kämpar eller redan är på andra sidan. Jag känner mig alltid osäker att skriva om det här, eftersom jag vet att många här upplever att det är noll-linje som gäller och jag vill absolut inte rubba era beslut.

Som du såg i min tråd drabbas man av detta fullständigt irrationella sug efter alkohol med jämna mellanrum. Jag hade också åkt dit idag om jag hade haft tillgång. Inte heller jag begriper detta eftersom jag betraktar mig som både rationell och någorlunda intelligent! :-) Finns bara ett enda sätt att hantera detta på och det är att målmedvetet härda ut. Har läst att suget varar väldigt kort stund.
Att gå in här, läsa, skriva i min egen tråd och skriva i andras har blivit som terapi för mig. Att se andras glädje i att ha lyckats EN dag till, ger mig själv styrka.
Så härda ut! Läs och skriv. Och framförallt, ta EN dag i taget.

Kram!

/Z

Just nu hade jag druckit om jag hade varit själv. Hjärnan har redan planerat at gå till systemet i morgon. Jag förstår inte riktigt mig själv. Har en gnagande huvudvärk och är aptrött. Fick inte gjort något med studierna idag, trotts att jag satt i 2h och bara stirrade på skärmen.
Orkar inte ta upp detta med mannen heller just nu. Vet att det kommer gå över snart igen. Massor med tankar i huvudet men ändå tomt, får inte fram något konkret. Känner mig mest tom nu.

Mvh studenten

Endast på detta forum har jag sagt sanningen om mej själv. Kanske inte allt men jag skulle kunna göra det. Jag har berättat om black-outs, kvällsdrickande, ångest. Sånt jag aldrig sagt eller skulle avslöja åt en enda människa i min omgivning. Aldrig. Den skammen klarar jag inte och det behöver jag inte heller. Jag är nykter nu sedan 3,5 år och får lämna det bakom mej. Men det har varit en mycket viktig del av tillfrisknandet att bekänna och vara öppen. På samma sätt fungerar säkert AA också men det har alltid känts fel för mej. Detta forum har hjälpt mej oerhört. Dels att få stöd av likasinnade, att få känna att man inte är ensam. Men också att kunna öppna sej och erkänna hur illa det var.
God fortsättning!

Nytt löfte varje morgon och lägga mig nykter på kvällen. Och vakna nykter. Härligt. Göra nyktra val. Alltid tillgänglig för barn och barnbarn. Så vill jag leva.

Härligt att höra nystart! Gott nytt år!

Gott nytt år från en till som klarade det. Grattis till oss!

Och gott nytt till dig med :D

Första dagen på 2016! Hipp Hipp hurra eller nått sånt, grattis till ett nytt år! ;D

Jag klarade nyår. Inte en droppe A.
Nada, Niet, Noll.
Och vet ni vad? Det var nog en av de bättre nyår jag haft. Jag hade jätte jätte roligt.

Hoppas det gick som ni ville i går, gott nytt år!
Mvh Studenten

Först och främst tack för era kloka ord!

Jag läste av några av er att när man sänker garden så faller man tillbaka igen. Samma mönster samma rutin, i know... Inte första gången jag försöker vara nykter. Skillnaden denna gången är nog att jag är helt öppet ärlig mot mig själv. Det är något jag saknat tidigare. Självklart har tankarna kring att det inte alls är något fel på mig och att ett glas skadar nog inte, det är nog inte så farligt. Men Jo (!) det är det. Det är lite därför jag skriver här så mycket. För att kunna se tillbaka, inte hjärntvätta om mig själv att "faran är över" för jag tror inte den någonsin kommer vara över för mig.
Däremot hoppas jag kunna ha en neutral relation till A i framtiden, inte tänka, planera och jaga tillfällen där det legitimt är okej att dricka.
Min framtidstro och dröm är att helt lägga ner flaskan. Att kunna lägga all den fokus som jag lagt så många år på A på något annat. Fatta vilken drivkraft det finns i det begäret, om man skulle kunna kanalisera den energin till något annat? Till träning, till jobb, till hobbys, till sig själv? Till resor?
Vilken värld som skulle kunna uppenbara sig, bara man kunde ta av A's dunkla skugga över sig och slå sig fri?

Madison, Jo visst kan det vara så... Tanken har funnits länge hos mig, jag har en utredning och terapi i bagaget.. Min initiala tanke är dock "Hönan eller ägget" vilken kom först? Ingen aning. Jag vet inte om jag söp mig till en diagnos, alternativt till att min tidigare diagnos fick mig att supa. Det var några år sedan nu och det hjälpte mig verkligen ur den typen av beteende som jag hade då. Men vi angrep aldrig A. Kanske för att jag inte berättade om det, kanske för att jag "ljög" för mig själv då att det inte var ett problem. Kanske var jag inte redo. Antagligen inte.
Den erfarenheten av att få gå i terapi har fått mig att ta hjälp redan nu, till min samtalsperson. För jag vet att jag inte klarar detta själv. Det är ju inget att skämmas över egentligen. Det gör inte en till en mindre värd människa att försöka ta sig ur ett problem. Tvärt om.

Vilket som vill jag åter igen tacka för era svar. Det ger mig mer mod att veta att jag inte är själv i detta, att inte skämmas. Tack.
Mvh Studenten.

En ny dag, med nya möjligheter!
Faktum är att det inte bara är nyårsdagen som för med sig nya möjligheter, utan varje stund!
Varje ögonblick du gör ett val, är full av nya möjligheter..
Den som är lite insatt i geometri, vet att varje grads avvikelse i början av någonting, gör en stor skillnad längre fram.
Så är det med våra livsval också!
Varje litet steg, hur obetydligt det än kan verka i början, kan göra oerhört stor skillnad om några månader och ännu mer om några år!
Och det bästa är, att det aldrig är försent att göra ett nytt val! (ja du kan halka tillbaks i gamla hjulspår, men välj igen!)
Enda haken med detta är, att det bara är DU, som kan göra dina egna val!
Jo, du kan skylla på vad som helst, från uppväxt, föräldrar, ödet, vad du vill.. Men det är ju bara du som väljer hur du förhåller dig! Hur du tacklar det du har runtomkring dig..
Sitter du kvar och grämer dig över dina tidigare val, utan att välja på nytt (och göra bättre val) så är det lika konstruktivt som att sitta i en gungstol! Det rör sig, men du kommer ingenstans..

Jag blir så glad av att läsa det du skriver och att det går bra för dig. Det är en fantastiks känsla när ens rätta jag börjar "kika fram". Det är som att hitta hem tycker jag. Smart att du "säkrar" osäkra situationer och tar hjälp av den/dom du litar på. Du verkar ha hittat verktyg som fungerar för dig. Jag vill bara önska fortsatt lycka till! En sak är säkert, ett liv utan alkohol kan bara bli bättre!

har jag läst mer regelbundet och aktivt här på forum. Skrivit! Och fått respons. Tack! Även om jag inte 'känner' er som är forumaktiva nu lika väl som 'min' generation så blir jag berörd av det ni delar. En del är dock mitt långvariga sällskap här och det är härligt och tryggt, som med gamla, goda vänner. Min känsla är att här pågår äkta samtal om det som faktiskt är viktigt i livet. Till det hör frågan om anonymiteten här. Jag fattade efter ett tag hur himla bra det är att inte veta så mycket om det 'yttre' bakom våra identitet här. 'Vanliga' bekantskaper inleds ju ofta med vad vi heter, vad vi jobbar med, var vi bor och vad vi ägnar oss på fritiden. Ofta skapar det en föreställning där man positionerar sig till varandra och gör nån bestämning om man är 'bättre' eller 'sämre' .... Ha ha, Solsidan har verkligen fångat mycket av det här som jag försöker beskriva.

Den här friheten från yttre ramar och föreställningar har jag ockå upplevt på AAs och Al-Anons landsmöten. I de sammanhangen har jag konfronterats med mina egna fördomar när mänskor delat från hjärtat på ett sätt jag inte kunnat föreställa utifrån deras ytte. Det har gällt både mycket eleganta personer och MC-killar som jag i vanliga fall (nästan automatiskt tror jag) tänkt att jag inte har något gemensamt med. Och så börjar de tala... om det som livet är fyllt av, här och nu .... och jag hör en 'syster' eller 'bror' som delar livserfarenheter, ångest, våndor, hopp och glädje som också är mina.

Så har vi det också här, vi för samtal, dialoger, som börjar inifrån. Många av oss delar sånt vi inte talat högt om med någon annan. Då kan det vara bra att inte behöva förhålla sig till en yta som kanske skulle ställa sig emellan. Detta alldeles frånsett tryggheten i att vara anonym som är så viktig! Under de år jag var som mest aktiv var anonymiteten absolut avgörande.

Efter en glad och okomplicerad nyårsafton med god mat och dryck i trevligt sällskap vill jag önska alla forumvännen god fortsättning på det nya året! Vi närmar oss en situation där alkoholen är en icke-fråga i samvaron med vänner. En alldeles underbar frihet!

Allt det bästa till er alla! / mt

Hoppas livet lever och leker för dig. Varm kram.

Jag tänkte lite, att dina alkoholvanor har ju lett till psykisk ohälsa, typ stress och ångest, och dessa känslor kanske orsakade dina alkoholproblem till att börja med. Så du borde kunna få lite stöd pga det.

Funderade också på en mindfulness-grej som jag använder mig av, det är att måla i ritböcker för vuxna (t.ex Mandalas) jag har nämligen lite svårt att släppa tankarna helt. Det har hjälpt mig. Rita lite istället för att ta ett glas.

Var snäll mot dig själv. Du behöver inte prestera på topp hela tiden. Du kämpar just nu och då måste man få vara lite lat, äta onyttigt eller vad det nu är.

Det ar just i detta laget jag brukar svaja och sedan falla nar jag forsokt tidigare. Brukar klara mig till dag 10 sedan tycker jag att jag hade ju inga problem alls, dricker 1 dag, dricker 2 dagar och inom en vecka ar jag tillbaks pa ruta 1. Hoppas du klarar nyarsafton, hoppas vi bada ar nyktra ikvall. Kram

Vet av egen erfarenhet Studenten att det är alltid när jag börjar tänka att de e lungt som ja börjar dricka igen, så va på din vakt är väl mitt råd till dig. Och ha en bra (nykter) nyårsafton!

Detta var underbar läsning så här i slutet av 2015. Tack för det stundenten!
Första veckan är lång tid. Bara värt ett stort grattis!
ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
/z

Fenix och Mulletant! Ha det så gott!

Ja men ni kan ju kalla mig nykterheten själv ;) *haha*
En vecka har äntligen gått förbi, helt nykter. Mått som en påse möglig potatis. Fy fan vad dåligt jag har mått.
Men det har börjat ordna upp sig igen. Idag vaknade jag dödsförkyld. Så någon träning är det inte att prata om, men det blir en del promenader med hunden. I kväll är det nyår och jag är inte jätte orolig i skrivande stund att jag kommer få dille på vinglaset.
Jag tror jag kommer klara av att vara nykter i kväll. Har även bett mannen att inte lämna min sida under kvällen så att något som helst tillfälle kan ges att jag smygdricker. Tycker inte om att be honom vara min "bodygard" men jag litar inte helt på mig själv. Så så får det bli.

I dag har jag börjat känna små glimtar av vem jag egentligen är, glad lixom. Kände mig genuint lycklig när mannen drog ett riktigt torrt skämt vid frukostbordet i morse. Jag tror han märker och ser i mina ögon att jag är påväg tillbaka igen, det börjar tändas en låga i mig.
Jag vill inte ropa hej innan jag är över ån, men jag tror att den absolut värsta abstinensen är borta, för mig, nu.

Hoppas ni får ett riktigt gott nyktert år! Jag hejar på er :)

Mvh Studenten

Tack Leverjag, att vara snäll är så lätt till andra men inte till sig själv. Konstigt hur mycket självmobbning man tillåter utan att reflektera över det nämnvärt. Jag är ett stort fan av mindfullness och försöker ha det i åtanke ofta att stanna i nuet, andas och acceptans. Vilken typ av mindfullness gör du?

Sisyfos, jag tror att jag är rädd att bli dömd och stämplad. Att det kan påverka min framtid på något sätt. Litar inte riktigt på sekretessen. Och funderar på hur det kan påverka framtida lån av csn. Tror att det handlar om tillit och skrämsel mest. Jag ska ringa dem efter nyår och dubbelkolla vad som anses vara tillräckligt för att vara okej för dem. Vet att dödsfall är en sak som är godkänt, vet ej om psykisk ohälsa har samma status som fysisk ohälsa.

Zorro, smarta jävel ;)
Yes, har satt mig som en rationell varelse och skrivit upp ett schema för varje dag till 2 veckor framåt. Sköter jag detta kommer jag förhoppningsvis kunna få in alla poäng på 2 veckor. Beroende på om jag blir godkänd på tentamena vill säga. Jag tror att den största ågrenen jag har angående intyget är just som jag skrev ovan, jag litar inte på systemet. Har "trillat" mellan stolarna när jag var yngre i sjukvården, tror att det är där jag byggt upp själva misstänksamheten kring sekretess och att man faktiskt kan bli stämplad for lajf. Alkoholism räknas inte som bidragande rätt till sjukersättning tex... Så jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Får suga på denna karamellen tills jag skickat in alla tentor (5st stora jävlar) dessa veckorna.

Det känns inte som ett jätte jätte stort akut problem om jag inte får csn i jan/feb/mars. Jag har ju mitt extra jobb, så hyran kommer bli betald ändå. blir väl att leva lite mer sparsamt och ioch med att jag kommer vara nykter så har jag ju redan sparat typ 4000kr/månad. Läs detta med lite ironi i rösten.
Det löser sig, huvudsaken är att jag gör så gott jag kan med det jag har, då kan det bara bli bra. Inte gräva ner sig. Inte katastroftankar, det blir som det blir. Men jag ska göra mitt bästa. Nu ska jag sätta mig och plugga i 2h för dagen och drömma mig bort till en solig sandstrand.

Mvh Studenten