Senaste kommentarerna i forumet

Jaha, då var det dax igen. Listig, falsk och stark. Varit i helvetet några dygn. Men är på väg tillbaka. Barnen förbannade och är inte kontaktbara.
Får inte träffa barnbarn. Gråter. Skam och skuld och hela djävla registret. Bara för lite vin till maten???????Men det har ju gått förr, så jag får ju kravla mig upp igen. Och åter nykter en dag i taget. Har tagit kontakt med en terapeut, får se om det kan hjälpa mig. Också AA igen. All behandling verkar ju gå genom soc. om man inte själv vill betala 2.000:-/dygn. Ber till min högre makt, om att mina barn kan förlåta mig ännu en gång.

Sisyfos, kul att du är inne i samma känsla. Det kändes verkligen omöjligt i slutet av våren, och jag fick tankar som om att det går åt helvete till slut, jag kommer att hamna med grabbarna på bänken eller ännu värre. De tankarna bär jag med mig, och vi ska njuta av glädjen över ett nyktert liv och jobba aktivt för att lyckan inte ska blekna. Därför är det bra med forumet, inte så lätt att glömma när man dels har sin egen tråd att nysta i, men också alla andras som det går mer eller mindre bra för. Som du har jag ingen längtan och ser ingen glädje alls i att dricka, måtte det hålla i sig. En handfast glädje som är verklig är att varje morgon vakna nykter och kunna planera för en dag med innehåll. Flykten till A har jag ersatt med att hitta nya saker att prova på, t ex golf har jag kört igång med.

Tack för ditt stöd blev så glad. Hoppas det går bra. Detta blev en tankeställare till mig oxså. Jag kan inte dricka, jag dränker mig i alkohol då. Finns inget normaldrickande för mig, nu måste jag avstå har ju gjort det innan. Jag hoppas verkligen det går bra för dig Lena.
Kram konstnären

Tack min kära vän för ditt fina inlägg till mig. Nu är konstnären på G igen och jag börjar tycka om livet i nykterhet. Har tänkt på det som hände och jag tror nog att det var planerat, tänkte som så att varför kan inte jag dricka normalt, nu vet jag att jag inte kan det. Avstår jag inte nu kommer jag inte leva så länge till jag är ju ingen ungdom som du vet kan ju vara din mamma. Mannen och jag pratar nu mer öppet om alkoholen jag känner att det är livsviktigt han säger nu att inte han heller kan dricka det blir katastrof. Nu har jag återgått till mina bakelser och det är underbart skiter i om jag blir fet. Hoppas du mår bra muris. Ja du besattheten var enorm tänkte bara på att hälla i mig alkohol.Så har jag nog inte riktigt känt innan, och planeringen cykla till bolaget varje dag där jag blev igenkänd. Nu kastar jag ångesten åt h-vete som du skriver.
Många kära kramar till dig
Konstnären

Tack för dina fina ord till mig jag blev alldeles varm. Jag är nu på G och ångesten har släppt det tog tid men jag väntade ut den. Det blev långa promenader med hunden, havet och naturen hjälper mig att läka och du oxså naturligtvis. Vi har ju kämpat ihop, jag tycker du är väldigt stark som håller dig på banan. Denna gången gick det väldigt snabbt utför och ångesten var tredubbel. Jag vet nu att jag aldrig mer får dricka och jag ska ta till alla medel för att hålla mig ifrån skiten.Jag blev bara gnällig och sur och kunde inte sova så jag gick upp i slutet på natten och drack, skämdes som en hund och gagarin sa till mig att jag var full när han åkte till jobbet, sket idet och fortsatte dricka när han åkt. Satt och grunnade på hur jag skulle ta mig ur för jag visste att detta var galenskap så jag satte punkt för sexton dagar sedan, nu går det bra.Vi bor ju så fint nu i kulturkvarteren med naturen precis utanför. En dag i taget får det bli och idag känner jag en stor tacksamhet.
Många kramar Konstnären

Visst är det skönt! Jag har lite samma känsla av att ha lämnat beroendet bakom mig. Ett passerat gift! Känns konstigt på nåt sätt, eftersom det för bara ett halvår sedan köndes nästan omöjligt. Det är klart att det inte går att slappna av eller att glömma, men ser nu ingen glädje alls i fylla och ingen längtan. Vi får passa på att njuta helt enkelt innan glädjen och lyckan över ett nyktert liv bleknar.

i min tråd, det var så kul att se! Tack för dina rader, ja det känns som om A äntligen kan vara ett passerat gift för min del, vill verkligen att det blir så. Hur är läget för dig?

Hej Fenix,

Vad fantastiskt roligt att läsa att det går så bra för dig. :-D Vad härligt att du nu fått lägga så många nyktra dagar bakom dig och att du verkar känna dig tillfreds med detta. Det gläder mig verkligen.

Kram

Hej på dig! Är inne på forumet igen med anledning av vår gemensamma vän. Passar därför på och skicka en stor kram till dig och hoppas att allt är bra med dig och att du mår gott.

Hej Mange,

Hur går det för dig? Önskar så att du hittar ett arbete där du får komma till din rätt. Är helt övertygad om att du har så mycket att ge. Rak och ärlig och med ett brinnande engagemang - sådan som du växer inte på träd tyvärr...

Kram

Tack för att du uppdaterar dig. Det är härligt att höra att det går fortsatt fint för dig.

Skickar en kram

Hallo där!

Ja, det var ju ett märkligt sammanträffande ;-) Skönt att vi båda landade med fötterna ner och huvudet upp! Härligt att läsa hur du har det.

Stor kram till dig

Kära vän,

Hur går det för dig? Hur mår du? Ventilera gärna - oavsett hur det är. Du vet att det hjälper att skriva. Vet du, du kanske ska läsa igenom båda dina trådar från början?

Det är galet vilket grepp alkoholdjävulen har om oss. Vilken stark motståndare... Jag tänker också på det (enda) AA-möte som jag varit på. Där satt en man som varit nykter i 7 eller 8 år. Jag minns inte helt. Men som en dag tänkte att han nog kunde prova lite igen. Ja, det gick ju inte så bra förstås. Tänker också på att din beskrivning av händelseförloppet, och andras berättelser här på forumet, är väldigt väldigt lika. Det har gått en tid, man är ganska nöjd med nykterheten - dvs man har insett alla fördelar. Trots det saknar man den där romantiserade bilden av hur mysigt det är med ett glas vin (eller liknade). Samtidigt som man tänker att jag klarar nog det här nu. Sedan går det ganska bra första tiden. Det går att hålla sig till någon form av "normaldrickande" - vad nu det är. Men därefter händer ofta något... konsumtionen ökar kraftigt igen, gärna till mer än innan och hjärnan blir mer eller mindre besatt av alkoholen. Inte bara att man är tillbaka på ruta ett, man går till rutan minus tre i sitt drickande.

Den fördelen du har den här gången är att du VET att du klarar av att vara nykter. Du VET att det går. Du VET att du mår bättre utan alkoholen. Dessutom VET du nu (om du inte gjorde det tidigare) att det här - aldrig - mer kommer att funka. Förlåt, att jag säger - men det är bara att acceptera att det är så. Jag tror att det inte är helt ovanligt att man efter något/några år faktiskt börjar fundera. Är det verkligen inte möjligt att ta ett glas? Är det så att jag faktiskt aldrig mer kan dricka? Det gör jag också i perioder. Tänker att nu borde det väl vara lugnt, som om hjärnan glömt. Men hjärnan verkar uppenbarligen inte glömma. Det är bara vi själva som gör det...

Jag tänker på den här "besattheten" som du skriver om. När vinet blir allt. Jag tror att det skulle bli så för mig också. Jag har försökt tänka mig in i hur det skulle vara om jag väljer att dricka igen. Jag kan redan där och då känna att det skulle gå mig ur händerna ganska snabbt. Jag får bilder av hur jag häller i min alkohol, hur jag börjar tänka på vin igen, hur jag börjar planera, hur jag kommer se till att få dricka så ofta som möjligt... Jag är helt säker på att jag skulle leva på lånad tid så fort jag väljer att korka upp igen...

Du kommer klara det här vännen. Du har gjort det förut och nu är det bara att kavla upp ärmarna. Kasta ångesten på soptippen - den är bara kontraproduktiv - och plocka fram ditt jävlar-anamma (för det har du). Jag finns här och jag tror på dig.

Styrkekramar

Hade ju tyvärr liksom på känn att något i den stilen skulle kunna vara möjligt, även om jag ju visste att du verkligen inte ville riskera din nykterhet. Befinner mig i värmen och läste just dina rader. Även om det naturligtvis är trist, blev jag ändå väldigt glad att se ditt avtryck. Du är redan på väg upp ur dyngan och det glädjer mig verkligen. Och du vet att du klarade det sist, och du fixar det igen! Det har varit en tuff fight redan för två år sen, och nu är det tid att ta den igen. Skriv gärna lite här den kommande tiden. Tror det faktiskt gör gott.
Jag kommer att följa dig, lovar ;-)
Stor kram och all kraft!
/PP

Att du berättar här. Det är starkt och modigt gjort. Tar till mig allt jag bara kan av din varning. Skönt att läsa att du bröt dig ur a-greppet, hoppas att det värsta gett med sig. Oj, det är många tankar som snurrar... Kram!

Käraste vän. Så bra och modigt av dig att du skrev här i alla fall. Jag tror att du mår bättre av det. Jag vet inte vad jag ska skriva - mer än det jag mailade dig. Men vill ändå lämna ett litet avtryck här i din tråd. Du är inte ensam. Jag och alla andra finns här. Ibland faller någon av oss, men här är det ingen som dömer. Det är vi så bra på själva. Jag vill hålla din hand och önskar att ångesten lättar för dig.

Som jag skrev - jag blev inte förvånad. Det var något i det du skrev till mig i juni eller juli (minns inte) som fick mig att fundera. Jag har så dåligt samvete. Jag borde ha uttryckt min oro. Men jag vet heller inte om det hade hjälpt.

Vet inte hur jag ska säga, så det inte blir helt fel. Men du (och PP, Santorini, Adde och Berra) är liksom mina förebilder. NI får ju inte vackla. Det visar hur lömsk alkoholdjävulen är och hur svårt det är att verkligen sluta dricka för gott. Men det är orättvist av mig att tänka så. Ni är också människor som kämpar och det är ändå stärkande att se att trots att man faller så kommer man igen. Det ingjuter också hopp.

Skickar dig 1000 styrkekramar. Du kommer att klara av det här. <3<3<3

Hoppas du mår bra pelle efter sommaren. Nu är hösten här med alla vackra färger. Jag har varit i svarta hålet sedan slutet på juli. Jävla skit blev än en gång frestad att testa gick naturligtvis åt h-vete. En månad kunde jag hålla två glas vin fredag och två lördag och då tänkte jag konstnären du klarar av att vara måttlig med alkohol. Utan att jag var riktigt medveten om det gled jag in i gamla banor, snart blev det en tetra om dagen. Ville sluta men var livrädd för ångesten jag vet ju vad som väntar bakom hörnet. Gagarin dricker inte och han blev urförbannad och ställde ulimatium, så nu är det ombytta roller. Jag har nu varit nykter 2 veckor på söndag och jag har sakta återvänt till livet. Det var nog sista gången jag klarade att bryta själv. Vill varna alla för att testa det funkar inte. Jag blev helt besatt av vin värre än innan och ångesten var fruktansvärd som dövades några timmar i taget. När jag bröt av darrade jag ungeför i 2 dygn två bortkastade dygn på grund av alkoholen och mig själv som gick in i det med öppna ögon. Inser nu hoppas jag att jag är verkligen allergisk mo A. Hur går det för dig pelle det blir väl 2 år snart.
Varmar kramar Konstnären

Tack för fina hjärtan det värmer.

Jag har fått antabus i två omgångar. Första gången var för ca åtta år sedan och då var jag jätte laddad och hade verkligen bestämt mig att det får vara nog. Jag var tvungen att gå till vc tre dagar i veckan, då fick jag först blåsa i mätaren och så fick jag dricka antabusen medan sköterskan tittade på. Första gången jag drack den, på förmiddagen,så kände jag mig så duktig, på kvällen ångrade jag mig så fruktansvärt men jag vågade inte dricka något ifall jag blev dålig. Sån tur var så hade jag fått stesolid som jag skulle ta tre gånger om dagen plus antidepressiv medicin,så jag blev ju av med ångesten. Åt också campral men märkte ingen skillnad. Första veckorna var hemska. Jag tyckte så synd om mig själv, kände som att alla var emot mig, tyckte att livet inte var värt att leva utan alkoholen. Men efter ett tag så vände det, jag kände att jag blev piggare, gick ner i vikt, såg fräschare ut m.m. Det här var på hösten och i maj året därpå när man börjar grilla ute, sommaren börjar närma sig, så var det kört igen. Då hade min man med överenskommelse med min läkare fortsatt att ha koll på när jag tog antabusen. Men det är inget att rekommendera direkt, för jag var så arg på honom, tyckte att han var så elak och jag sa så mycket saker som jag ångrar nu. Han gav upp och tyckte att jag skulle sköta det själv och det sa jag ju att jag skulle göra, vilket jag inte gjorde och så gick det som det gick.
Andra gången, blev jag tvungen att börja med antabus för jag kom till doktorn av andra orsaker och han upptäckte att jag druckit. Så korkat av mig, men jag tänkte inte så då. Samma procedur igen men jag var inte laddad alls. Ville bara dö, så en dag drack jag ändå och tänkte att dör jag så dör jag. Vad dålig jag blev, fick andnöd, dödsångest (fast jag ville dö), knallröd, svullen m.m. Men sån tur var så gick det över. Så nästa gång jag var hos doktorn sa jag att nu känner jag mig så stark att jag klarar ta den själv. Och det fick jag! Men det gjorde jag ju inte så klart. Man blir ju så bra på att ljuga.
Sen har dagarna bara rullat på, druckit varje dag,försökt att ändå vara "normal", men nu har min kropp sagt ifrån. Mitt blodtryck är på tok för högt, jag har fått nåt fel på hjärtat. Vet inte vad men ska på ultraljud om ett tag.
Man blir så egoistisk, jag har struntat i vad min familj har sagt. Tänkt att dom kan dra åt skogen. Bryr mig inte om jag dör. Tills den dagen kom då jag fick reda på att det är nåt fel med hjärtat. Jag var tvungen att sluta med alkohol, gå ner i vikt m.m. Det var precis som att jag levt i en bubbla som någon stack hål på och jag blev så rädd för att dö. Jag ville inte det egentligen. Och här är jag idag. Vissa dagar klarar jag av att inte dricka, men inte varje dag. Suget sitter i ändå, man får kämpa varje dag. Jag ska inte försvara din man men det är så sjukt svårt att sluta, man tänker på hur och när man kan kan dricka nästa gång. Jag tror inte att han kan klara av det själv om jag ska utgå från mig.

❤

Det är befriande att läsa din och din mans väg till nykterhet.. Fantastiskt! En krokig väg och jag förstår att det inte varit lätt.. Jag har precis stått vid ett vägskäl och jag hoppas ju innerligt att min gubbe så småningom inser sitt beroende och tar tag i det för sin egen skull (för jag tror inte att man kan bli nykter för någon annans skull) Just nu så fokuserar jag på mitt liv och min väg, för det är det enda jag kan påverka (ja, påverkad är jag ju fortfarande av "medberoendet".. Även det förstår jag, tar tid att tillfriskna ifrån)
Härligt att se att du tittar in då och då!
Önskar dig allt gott! kram

skriver jag i min tråd. Ser att jag varit medlem här i 4 år och 9 månader... Insåg alldeles nyligen vidden i hur mycket mitt läsande och skrivande här och delaktighet i tolvstegsgemenskapen tillfört. Livsvisdom. Ett så stort ord så jag måste tänka noga innan jag skrev det... men så känner jag det. Jag, som tyckte och trodde att jag kunde så mycket, för tio år sen och för fem år sen... men så oändligt mycket jag lärt mig. Så mycket jag omvärderat och så mycket jag befriat mig ifrån. Just det - befriat mig ifrån - i egna, medvetna tankeprocesser, i egen aktiv handling. Så tacksam jag är att jag fått uppleva detta i mitt liv...
Allt gott till dig medmänniska som läser! Ge inte upp, det är möjligt att ta makten i sitt eget liv / mt

På min fru har en ök med min chef att om jag inte tar dessa så ringer hon. Då tar arbetsgivaren över ansvaret. Funkar för oss.

På att han gör det för sin egna skull oxå. Sagt att det ska han för det är lika viktigt

Nu tycker jag att han mår lite bättre, har börjat jobba igen.
Dom tog leverproverna när han började med antabusen men det va bra att du skrev att man bör kolla fler ggr.

Han tar den själv här hemma och jag hoppas han fixar det. Det var prat om att chefen skulle gr honom om han så ville men han gör det själv. Jag hade väl tyckt det var bättre om chefen gjort det.
Det händer att jag frågar om han tagit den och han bli inte sur när jag fråga.
Vi pratar inte om själva alkoholen utan mer vad vi ska hitta på.
Vi hat startat ett projekt i hemmet där hela familjen är delaktig och han vill ha att göra.
Vi tar en dag i taget och som sagt, det har bara gått 1.5 vecka. Jah har ingen aning ifall han har ett sug eftersom han pratar inte om det och har aldrig gjort .

Han skulle få en tid till en psykolog som jag hoppas han går till.