Senaste kommentarerna i forumet

Jag förstår att du har det tufft... Vet inte vad som hände igår, hoppas det löste sig. Jag är registrerad här eftersom jag själv har a-problem, dock nykter nu. Jag har vuxit upp med missbruk i familjen och känner så igen allt du skriver. Jag (barnet) var kall och hård... När jag flyttade hemifrån kunde jag få samtal om att en av föräldrarna uppgav att hon/han höll på att dö. Vi lade på eftersom den andre föräldern kom hem ocv skulle hjälpa till. Jag satt livrädd och såg minuterna ticka förbi i ultrarapid... När jag till slut ringde själv svarade personen som "höll på att dö"; "hej, ringer du?". Dramat var bara ett sätt att projicera ångest på.. De kan gå vidare därefter men inte man själv. Det verkar dom om du har kommit långt ut medberoendet och kan tänka klart. Tyvärr är det så att när man försöker bryta sig ut så blir attackerna svårare eftersom en missbrukare tror det ska fungera, det har det ju gjort innan... Jag fick bryta kontakten helt ett tag för att komma ut på andra sidan. Det var även suicidhot mm och man kan inte läka om man är fast i nätet. Förhoppningen är ju att personen till slut förstår ich tar tag i situationen, men det är inte säkert och inte det som är den primära avsikten. Du måste rädda dig själv. Du har försökt rädda honom på alla sätt som du här kunnat komma på... Men sanningen är att det bara är han som kan förändra hans egna situation. Det låter hårt, men alternativet är att ni går under båda två. Gör klart för honom att när han är nykter vill du ha honom i ditt liv, men inte när det är så här... Prata med honomnär han är nykter och om han aldrig är det måste du kanske ta avstånd i alla fall. Du kan inte sitta med ångest över att han ska ta livet av sig... Manipulationerna fortsätter, de kommer inte sluta förrän han tar tag i sitt missbruk eller att du sättet stopp. Det är inte lätt, jag vet. Styrkekramar

Skulle jag sjukskriva mig för det så skulle jag bli halen tror jag. Gillar att jobba. Jag har plockat fram operation köra-mitt-race.

Kul att du skriver Mattias!
Nu är en ny vecka avklarad! Börjar sakta knappa in på 100 dagar nykter/drogfri. Ångrar inte en sekund :)

att jag själv har valet, makten, att avgöra helt på egen hand om jag ska dricka eller inte är en underbar känsla ! För första gången på många många år kan jag nu helt och hållet välja hur min dag ska se ut. I början var jag väldigt noga med att lova mig själv, varje morgon, att oavsett vad som än händer så ska jag inte dricka just idag. På det sättet flöt dag efter dag, bildade veckor, som blev månader, som blev år... Att även fortsätta att få ur mig troll som bygger bo i skallen var dag har varit viktigt som den för mig, alltså prata, prata,prata...eller dito skriva :-)

Jag hade förmånen att själv kunna styra mina jobbdagar och tycker synd om dig som sitter fast i en grottekvarn. Sjukskrivning kanske ? Tills du hittar nåt annat ?

Livet ligger i dina händer nu, du styr själv !

ungefär lika erfarenheter som aeromagnus. Jag mådde fruktansvärt illa så jag bröt direkt men min kropp protesterade så högljutt så jag tog åt mig av varningen.
Egentligen hade inte Antabusen nån annan effekt på mig än att den tvingade mig att inte dricka. Och tvång är ju inte sååå bra. Jag har också använt Campral som var totalt värdelöst för mig och jag har nog aldrig hört nån som haft nytta av den.

Men jobbigt är det....sömnig som bara den och ingen kraft alls i kroppen men allteftersom kroppen städar ur alla gifter så kvicknade jag till mer och mer. Mitt absoluta avgörande kom när jag insåg att jag själv måste göra något åt min situation. Jag var tvungen att bli nykter för min egen skull, inte familjens.

Att jag var rörig i min hjärna dessa första dagar var nog en underdrift....inte mycket som fungerade som det skulle. Underbart nog var jag hungrig och kunde äta bra mat, alla fungerar inte så, och det hade jag nytta av.

Prata gärna om behandling nu när han är lite mosig, kanske även AA, men ni i familjen måste sätta gränser så ni inte tar över ansvaret från honom själv. Han måste själv göra jobbet men ni kan visa på lösningen.

Får han antabus av beroendemottagning eller utskrivet och tar hemma? Det är alltid bra att ta leverprov. Då jag åt Antabus, vilket jag har gjort i perioder i många år, har mina läkare alltid tagit leverprov. Mottagningen jag gått till på senare tid gör test var 3-4:e vecka. En gång fick de ta bort antabusen då levervärdena gick i höjden pga den. Men då tog vi en mycket lägre dos istället och levern blev bra igen. Det är viktigt tycker jag. Lycka till med nykterheten.

Stephen

Helt nykter sedan juli 2014. Det känns skönt, jag har fått mitt liv och min familj tillbaka. Jag har inte längre suget efter dessa öl. Jag går fortfarande på antabus men de tar slut i november. Då kommer nästa prövning, att avstå när man kan dricka. Nu är det inte så svaårt att avstå när man inte kan dricka. Jag har mina rutiner färdiga för att inte hamna i skiten igen. Dessa skall jag fundera över.

Mitt jobb är kaotiskt och för första gången har min arbetsglädje helt försvunnit. Jag hoppas det kommer ut lärartjänster snart så jag kan söka mig ifrån den kommun jag jobbar i nu. Jag har försökt att ge den allt jag har att ge men jag får inget tillbaka. En chef som är direkt otrevlig, kollegor som inte längre bryr sig mer än om sig själva. Eleverna får göra som de vill tydligen och det tjafsas om det mesta. Orkar inte med det.

Ha en fin höstdag därute

Antabusen tar inte suget men att bara veta att man inte kan dricka ja då får man inte det där riktiga suget. Visst jag har haft rediga sug ibland men vetskapen om att inte kunna dricka på antabus har räckt. Jo jag har druckit på antabus 2 gånger. Första gången blev jag röd som en kräfta över hela kroppen, en fruktansvärd huvudvärk. Efter någon timme så kunde jag dra på med mer sprit. Gick bra. Andra gången höll jag på att dö. Fick yrsel, hjärtklappning, andnöd och detta slutade på psykakuten. Bara han håller ut så kommer han för varje dag att må bättre och bli piggare.

Helt under isen och det är svårt att höra hur mycket han druckit.. Jo, jag hör att han är desperat och har jätteångest.. Gråter så jag knappt hör vad han säger.. Säger adjö och lägger på efter 2 minuter.. Här sitter jag med en stor stor klump i magen.. Tänk om han tar livet av sig? Tänk om han skadar sig allvarligt.. Han har mellan raderna sas, antytt det förut..
Så här sitter jag och känner mig fortfarande som flugan i spindelns nät..
Mitt förstånd säger att det är många mil emellan oss, och även om jag sätter mig och kör, så tar det över en timme innan jag är framme.. Vad hittar jag? Vill jag hitta det? Det kan ju lika gärna vara så att han druckit så mycket att han virrar runt en stund och sedan somnar?
Visserligen brukar han stöka omkring nästan hela natten när han har ågren...
Fast har han den typen av ågren, så vill jag INTE möta honom för då kommer alla anklagelser om att jag är känslokall, en riktigt pervers elak psykopat som bara vill se honom lida.. Nej, det vill jag inte.. men jag orkar inte ta hand om all denna ångest, för det finns ingenting jag inte prövat förut som har hjälpt.. ( den lille behornade saken som sitter på vänsterskuldran viskar: Han vill bara inte att du ska ha en lugn och trevlig kväll, när an själv mår skit..) Jag vill inte riktigt tro att det är så.. inte på riktigt i alla fall.. Det är ju ändå en sjuk människa.. även om sjukdomen heter alkoholism...
Kommer på mig själv med att sitta på helspänn.. Ringde telefonen.. (tror inte att han är i skick att skicka sms..) Vad gör jag om han ringer igen.. vågar jag svara.. Han vet ju att jag inte dricker, så han skulle mycket väl kunna lura ut mig.. Ber till gud att någon hittar honom och hjälper honom till sjukhus..

Jag har försökt nå dig här innan aeromagnus, läst mycket av det du skrivit .
Jag råkade säga att en av biverkningarna är trötthet till min sambo. Han hade tänkt strunta i den idag/helgen för att se om det blev bättre.
Både jag och dottern satt vid bordet på morgonen och sa till honom att inte sluta så han tog den.
Jag vet att han vill sluta dricka men det känns som att han gör det mer för familjens skull än hans egen.
Hur ska jag vara?
Även om man tar antabus försvinner väl inte suget , brottas man med det?
Undrar lite vad som rör i hjärnan på honom .
Han säger bara själv att det är jobbigt .

Det är inte antabusen som ger trötthet utan alkoholen som går ur kroppen. Detta ger trötthet. Likaså när alkoholen går ur får man ångest. Detta försvinner på någon vecka eller två. Viktigaste är att han tar sin medicin.

Hej, tack så mycket. Jag har inte druckit sedan den 12 september. Det har vart en intensiv tid minst sagt. De första veckorna var jättejobbiga. Det som är svårt nu är att jag måste hålla mig på vägen. Har fått inbjudningar till både det ena och andra men jag känner att jag inte kan i nuläget. Det är för tidigt. Jag söker mig till de och det som ger mig kraft, tyvärr har det lett till ett större avstånd mellan mig och min sambo. Han frågade mig om jag ska bli helnykterist? Jag sa inte att jag aldrig mer ska dricka, jag sa att jag inte vill mer bara. Det är ju det där med löften till sig själv.. jag förstår att han blir provocerad av det. Så jag håller mig till Cola som du tipsade om, det har blivit en hel del (+ godis hehe). Mycket sömnrubbningar och känslostormar än men det känns ändå okej.

Och grattis till din fortsatta (hemma?) - nykterhet! / mt

Märker att det är en månad sedan jag skrev här senast. På östfronten inget nytt. Mycket på jobbet och idag kom jag hem riktigt trött och samtidigt stressad. Den kombinationen bara ropar på ett glas att varva ned med. Men vi dricker fortfarande inget hemma, så jag mediterade en stund i stället. Fungerar lika bra det med.

Tål att fundera på!

att jag gärna återupplever miljöer där jag tidigare drack och gör det nykter. Mycket trevligt, att äta en god bit mat som tidigare men utan A. Snacka med människor som man tidigare mest drack med, är också givande. Var till och med i annan stad och övernattade, denna gång utan A och det var stärkande för nykterheten. Blev en annorlunda upplevelse, och på morgonen en lång promenad när jag tidigare skulle legat med ångest och släpat mig upp till en så sen frukost som möjligt. Samlar nya minnen helt enkelt.

:-)

Ingen ångest, inga skuldkänslor och desillusion på sig själv.
Själv har jag varit nykter 7 veckor.
Inte varit så vit på 20 år, (började som tonåring).
Börjat på crossfit och tänker mer på vad jag stoppar i mig.
Nu banne mig ska ölfläsket bort.
från toppiga öltuttar till uppkäftiga,
från ölmage till tvättbräda,
från fylla och ångestfyllda måndagar till en kåt tjur som ska ut på kosläpp.

Kämpa på T88 och ni andra..

Hoppas du mår bra. Tänker på dig. Tag en dag I taget.

Nu har jag inte druckit alkohol alls i drygt 14 månader. Det har blivit en vana. Jag tänker inte så mycket på det. Mina vänner har vant sig. Livet rullar på, i nya former, med nya vanor och nya intressen. Det nya, det som var så svårt och skräckinjagande förra sommaren, det jag var rädd för, det omfamnar jag nu. Med glädje går jag upp tidigt på morgnarna, klar i huvud och, oftast, utvilad. Jag mediterar nästan varje morgon och finner en närvaro och en betydligt bättre förmåga att hantera vardagens små och stora problem. Jag är en mer närvarande man och pappa och jag känner mig mer säker på vilka val jag vill göra i de flesta situationer.

Förra sommaren var jag i en situation när när den korta belöningen prioriterades framför den som kan fås på länge sikt. Jag var så fast i det kortsiktiga att jag inte ens visste hur det andra såg ut. Jag anade att det fanns människor som kunde styra sin tillvaro, som kunde planera och hålla sig till planen, som kunde avstå mycket för stunden för att vinna ännu mer längre fram. Mitt dåligt samvete för att tydligt prioritera mig själv - när jag drack, dvs nästa varje kväll - framför mina barn, fick mig till sist att fatta beslutet att sluta. Då var varje dag en kamp, jag slet för att inte ta det första glaset, det som jag visste skulle vara starten på flera. Och jag lyckades, och jag har inte druckit sedan dess.

Numera dricker jag ganska mycket a-fri öl. Jag gillar ölsmaken och det fungerar bra som substitut för mig de få gånger jag är på krogen. Häromdagen kom jag hem, öppnade kylen och slet upp en Mariestad. Halsade hela (33 cl) flaskan, och när den var slut kom smaken i kapp. Den smakar illa. Den smakar alkohol. Jag tittar på flaskan, och mycket riktigt, jag har druckit en 3,5:a. Nu kan man reagera med ilska på det: varför har Mariestad 0,5 och 3,5 samma flaska och väldigt lika etiketter, så att ICAs personal eller någon kund ställt 3,5-flaskan på fel hylla och varför tittade jag inte på etiketten innan jag drack. Man jag är glad i stället. Det smakade verkligen illa, jag vill inte dricka alkohol-öl för det smakar illa, ge mig däremot en alkoholfri och jag mår som en prins.

Idag var det söndag och stängt på systemet, så jag passade på att hämta lite mer saker.. Konstaterade att han är jättetrevlig och snäll (som vanligt) när han är nykter.. Riktigt hjälpsam och bjöd på kaffe och mackor..
Jodå, händerna darrar och han hade lite svårt att gå i trappor såg jag när han skulle hjälpa mig att hämta ett par saker på vinden..
Jag funderade på om det blivit sämre sedan i somras.. Men sedan kände jag, stopp och belägg.. Det är hans liv och hans sak att ta itu med..
På det stora hela en riktigt bra dag. Nya löften om att låna bilen för han behövde den inte (nej, man kan inte köra sedan man druckit!) och jag sa att jag hör av mig om behovet uppstår.. Nej, i det fallet kan jag inte lita på honom.. Det behövs bara 2 starköl, för att han ska ändra sig.. ;-)
Men på det hela känns det lugnare och det är gott så.. Skönt att slippa lämna någon som "ovän".
Han skulle fylla i skilsmässopappren i veckan och betala in avgiften till tingsrätten.. Och höra av sig när det var gjort.. Så vi får se..
Ha det gott alla fina som kämpar därute <3

av mina glasögon som var i vägen och ler!!

... goda och livsavgörande nyheter du kommer med, Fenix. Tack och lov. Skönt att få komma sig ur den centrifugen och tillbaka till ett slags normaltillstånd igen. Kram på dig. Blötsmackpuss i pannan kan du gott också få, nu när jag ändå är i gång.

:)

Igår simning. Och lättja. Kom på, att jag måste sysselsätta mig mer på lördagar. Gå på konsert t.ex. Med a var jag mer sysselsatt. Gick ut på krogen och pratade med närmsta människa. Antingen han/hon ville prata med mig eller inte. Vi har inget umgänge av "någon anledning"? Endast ett par vid vissa högtider. Idag kvinnomöte på AA. Säger till min man, att jag går i mässan. Han gillar inte AA. Men jag kommer, efter hand att bli tydligare mot honom.

Och jag tror att din gräns är närmare än du själv tror.. ;-)
Önskar dig all lycka och kommer nog att titta in här då och då.. Just nu är det fortfarande lite småkaotiskt efter flytten..