Senaste kommentarerna i forumet

"Om du ser min ovilja att dricka som ett handikapp så säger det väl mer om dina problem med alkoholen än mina", sa jag till honom.

:)

Japp, det önskar jag ditt mitt i ditt äventyr! Ujujuj, nu kom jag helt plötsligt att tänka på Carola... Kram!

Här blir det mestadels en lugn och nykter jul med närmaste familjen.

Konstnären, stor varm kram

Jag har tänkt ofta på dig senaste tiden. Saknar dina inlägg lite och undrar hur du har det. Var till havet igår mitt i all julstress.

Hoppas du har det bra. Kram ❤️❤️❤️

God jul önskar jag dig vännen. Hoppas att allt är bra med dig och att du får en lugn och fin jul.
Bamsekramen <3

Ja. Jag har fått Antabus utskrivet o tagit 1 idag. Jag känner mig stolt!

Jo, jorden är rund. Jag VET det. Det är nåt mina föräldrar har lärt mig, det är något man lär sig i skolan, det är nåt man kan experimentera sig fram till och något man kan se på satellitbilder. Det är vedertaget fakta.

Men den kanske är lite platt trots allt?
Det är fan bäst jag skaffar mig en lång och vinglig stege och klättrar upp för att se!

Vart tar förnuftet vägen när man börjar tänka på alkohol? Hur många gånger har man trillat av den där jävla stegen? Varför har man så vanskligt svårt att acceptera att jorden är rund?

Ha en härlig jul och ett gott nytt år du också!
Kram

För din kommentar i min tråd! Tar ditt råd till mig om att vara lite mer aktiv här.
Jag önskar dig en riktigt god jul om du inte dyker upp här mer innan julen är här!
Kram!

Uppdaterar mig sedan i går kväll.
Har ringt min vårdcentral som ligger 25 mil bort o bett att få Antabus utskrivet.
Jag har Antabus hemma för att ta vid behov, men jag är bortrest o inga Antabus.
Trodde jag skulle klara mig utan dem, men jag har i princip planerat ett återfall sedan minst 1 månad tillbaka.
Känner mig lite glad o tacksam o stolt över mig själv.
Har ju 1 års nykterhet om ngra veckor.
Det är inte lätt att älska vin o kunna stå emot smaken av det.
Jag känner mig hoppfull.

dán före dopparedán. I morgon åker vi till sonen för att fira jul. En "vit" jul. Har packat. Köpt julklappar. Vi blir 15 personer. Ingen dricker alkohol av olika anledningar, som jag inte känner till. Skönt för mig. GOD JUL.

Leverjag, tack för ditt svar. Jag känner inget hat eller avsky till alkoholen, inte mot mig.
Jag påminner mig om hur det var att dricka när jag kan tänka så, men när hjärnan vill en sak o det är så himla svårt.
F-n att jag inte tog med mig mina Antabus. Det jobbiga är att jag planerar att vilja dricka, men jag vet....
Om mindre änn 1 månad har jag i så fall 1 år. Det är jobbigt att se alla runt omkring tar återfall, o nytt återfall.

AnnLisbeth, ok du älskar vin

På ett sätt gör jag det också. Jag älskar effekten av de första två-tre glasen. Men jag vet att det är en konstgjord och mycket effektiv ångestdämpare som gör mig sjuk och förgiftar min hjärna och alla celler i min kropp. Jag vet att det inte löser något och att jag bara vill ha mer och efter ett tag är det varken trevligt eller skönt. Leder till ett riktigt ynkligt skitliv.

Vad kan få dig att se annorlunda på A? Känner du något hat och avsky också till alkoholen? Det gör jag. Jag får påminna mig om den ruttna insidan på den fina flaskan om och om igen. Det är etanol i den- ett nervgift! Vad skulle göra dig tillräckligt rädd för att dricka?

Hoppas du står emot om det är vad du egentligen vill.

Är jättenära ett återfall pga av att jag tycker vin är så gott. Har försökt med kolsyrad pärondricka.
Har gymkort, mckt har hänt under detta år: misshandel, separation, flytta, sälja, skadat en fot. Men tycker jag klarat det hyfsat (terapeut.) Gick ur 12-stegsbehandlingen för jag var inte betrodd.
Problemet är att jag älskar vin.

Att följa samtalen i vissa trådar. Intressanta saker blandat med en skön humor.
Själv kliver jag av traditionerna i år och om någon timme kommer jag jobbrelaterat
att klappa ihop datorn för i år. Nja, säkert kommer nå't emellan, men tanken
är ungefär så. Skickar iväg mig själv på äventyr vilket innebär att det inte blir traditionell
Jul i år. Säkert tittar ja in en sväng här, men om de inte blir så vill jag redan nu önska er alla

God Jul och Gott nytt år!

//PP

Hej m-m,

Får säga som PP, att det är trevligt att se dig igen. Men så klart kunde omständigheterna varit gladare. Det verkar ju vara ungefär så här som det gärna blir när man prövar att dricka igen. Går bra först, men sedan riskerar det att eskalera igen. Jag kan bara anta att det är så som sjukdomen ser ut helt enkelt. Har tänkt mycket på hur det kan svänga i inställningen på det här sättet. Ena dagen känns allt som räkmacka och nykterheten är lika självklar som att andas. Men nästa stund vacklar allt och inget är gjutet i sten. Märkligt egentligen. Därtill är det ju flera här inne som vittnar om vikten av att träna, meditera m.m. och göra saker som man mår bra av. När sådana vanor bryts, verkar a-suget komma krypade... Läs tex Akvariet som skriver så väl om detta nu senast.

Det som är bra är att du känner att det är på väg åt fel håll och att du skriver här igen. Kraften som finns i att sätta ord på sina tankar och känslor ska inte underskattas. Likaså det stöd och den värme och förståelse som finns här inne på forumet. <3

Vet du m.m, du är en av de som har hjälpt mig jättemycket. Särskilt under min första sommar här. Du har så mycket klokskap och styrka inom dig. Läs väldigt gärna igenom din egen tråd och dina inlägg i andras trådar (går ju att söka på inlägg-person). Jag tror faktiskt att det kommer hjälpa dig - både att se klarare på din egen situation och att stärka dig själv. Du vet att det går att välja en annan väg. Du har gjort det förut och du kommer att klara det igen.

Styrkekramar till dig

Jag har bara läst de två sista inläggen. Så ödmjukt och ärligt! Tack!

Att du skriver ett par rader. Hmm, trevligt låter kanske lite dumt med tanke på vad du skriver, men du förstår säkert vad jag menar?
Jag förstår precis vad du syftar på med hal is, och tycker du är mycket vis som loggar på och sätter dina tankar i din tråd. Kanske kan det vara det som behövs, vem vet?! Jag har förstått att du inte haft jätteproblem men ändå så har alkoholen ju varit ett problem. Ger inga råd till dig. Är ganska övertygad att du själv hittar din väg. Men kanske är det inte fel att hänga lite här en tid? För mig går mitt forumengagemang lite upp och ner. Men jag läser säkert varje vecka. Fortsatt nykter och skötsam. Låt mig tänka efter....
sist jag drack måste varit någon gång i slutet av 2013 ?

Kram
/PP

Länge sedan jag skrev något. Varit inne och läst då och då, kanske för sällan, som det nu verkar. Lever farligt nu, märker jag. Har lagt undan nykterheten, valt bort den, kalla det vad jag vill, men så är det. Ägnar mig inte åt något tokdrickande, det har jag aldrig gjort, men det har för mig, som så många andra beskrivit, fungerat alldeles utmärkt med ett glas då och då, till att det nu har blivit alkohol varje helg under de senaste två månaderna. Och snart är det jul, med några dagars ledighet, och sedan nyår... Och jag är rädd att tappa kontrollen igen.
Har bytt jobb, med allt vad det innebär och haft knäbesvär så det har varit svårt att träna som vanligt under en period (bra nu). Upptäcker hur oerhört viktig träningen är för mig, och mitt välmående. När jag inte tränar är det svårt att få utlopp för stressen som byggs på av jobb och annat. Tränar jag inte är det lätt att slarva med maten, och lättare att ok:a vin till maten. Sen sover jag uruselt, orkar inte träna, och är trött på dagarna och det blir en ond spiral. Vet inte vad jag vill och hur jag vill göra. Jag har mått så bra under den tiden jag inte druckit något eller bara något tillfälle i månaden, men nu mår jag inte bra. Tankarna på alkohol tar för stor plats igen, jag är rädd att jag ska trilla tillbaka där jag var för drygt två år sedan. Mitt nya jobb kräver mycket av mig och jag har inte råd att slösa energi på att vara trött för att jag inte sovit tillräckligt, eller på att må illa dan efter (blir oproportionerligt bakis).
Det känns ju inte så bra att hamnat i det här läget, men jag var inte beredd på ett livslångt beslut att avstå och jag vet fortfarande inte om jag är det. Blääk - känns det mest just nu...
Jag vet inte riktigt vad jag vill med inlägget, skriva för att ha någon form av egenkontroll på mig igen.... Det funkade ju sist...
/m

Ingen panik direkt. Att leva lite själv ett tag har även sina fördelar det kan jag lova. Tidigare kanske jag efter en avslutad relation har läkt mig med en ny ganska fort. Men om vi bortser från mig personligen så kan man kanske säga att en första dejt faktiskt har ett syfte. Att se om man har fortsatt intresse av personen som man stämt träff med, eller hur? Tror att det faktiskt medför att vi behöver vara ärliga om vi faktiskt eftersträvar en relation, och inte bara något flyktigt. Frågor som familj, åsikter, intressen,religion, politisk åskådning, drömmar etc är ju det vi då talar om. Vi vill ju veta för att se om det har någon form av bärighet. Alltså är det en fördel om inte en eventuell framtid grundar sig på oärlighet eller att vi väljer att berätta viss fakta. veta för vi orkar inte ge oss in i något som riskerar att gå åt pipan. Känner att jag inte vill bedriva falsk marknadsföring, eller bli utsatt för det heller för den delen ;-)

Du har säkert rätt i att jag kanske tenderar att förstora saken på rund av egen erfarenhet. Det blir kanske trots allt någon spännande nya erfarenhet framöver..

Kram

//PP

Något för oss medberoende (och beroende)att tänka på, är att ett förhållande kanske inte alls blir guld och gröna skogar, om den beroende väljer att kliva in på den nyktra vägen?
Ofta har man varit tillsammans väldigt länge och alkoholdimmorna har lagt sig som en filt över eventuellt gnissel..
Visserligen ska inte en stor alkoholkonsumtion (eller annat missbruk) skyllas på en dålig relation (det är bara svepskäl!)
Många gånger är det så att ingen orkar ta tag i problemen, utan man uppfinner pseudokonflikter istället.. och sedan blir man förvånad, när man finner att problemen finns kvar, trots att missbruket försvunnit..
När man tar sig ur ett missbruk (eller en alldeles för stor alkoholkonsumtion) så kommer man ofta ut som en annan människa på andra sidan..
Båda förändras, vare sig man vill eller ej!
Kruxet är, att i själva verket så förändras vi ändå, allihop. men det blir kanske inte lika påtagligt som när man gör stora förändringar i sitt liv?
Dessutom så är det så att alkohol är ett förträffligt bedövningsmedel, även i relationssammanhang. Istället för att sätta sig ner och prata, så häller man upp ett glas vin..
Efter 2 glas, så tenderar lusten att prata om ett specifikt problem och att på allvar lösa det, försvinna..
Pratar man om själva problemet, brukar det istället bli så, att man underskattar sin egen roll och skyller på den andre istället för att se realistiska lösningar. (det brukar mer bli en fråga om vem som har rätt, istället för en konstruktiv dialog)
Då är det i regel lättare att hälla upp ytterligare ett glas och hoppas på att den tillfälliga vapenvilan håller i sig..
Som medberoende så lider man ofta själv av ett visst kontrollbehov.. Kanske är man dessutom van att betrakta den andre som "inkompetent" att ta hand om viktigare beslut. (man blir en smula "bossig", fast på ett undergivet sätt)
Ofta har man också tagit på sig rollen som den som tar hand om känslorna.. (om inte alkoholisten är den som ständigt spelar ut hela känsloregistret..)
Och väldigt ofta, efter åratal av "sagg" och fyllepladder så slutar man automatiskt att lyssna aktivt!
Japp, jag har själv varit där, när jag sett mannens mun röra sig.. hört mumlet, men inte orden som uttalas.. När han sedan irriterat säger: Men du lyssnar ju inte! Så måste jag ju faktiskt för skams skull ge honom rätt! Jag hade slutat att lyssna!
Nu har inte min alkoholist valt att bli nykter. Han förnekar fortfarande att han har några som helst problem. Men jag kan konstatera, att vårt äktenskap troligen hade slutat i skilsmässa ändå, eftersom vi helt enkelt vuxit ifrån varandra!
Inte så att jag "hatar" honom, för det finns fortfarande en väldigt trevlig människa någonstans därinne.. Men jag vet inte om jag skulle orka "lära känna" honom igen.. (än så är jag nog för "bränd")
Jag gjorde faktiskt en "brutal-ärlig" överläggning med mig själv och frågade mig, om jag skulle stanna kvar ifall han sa att han tänkte /ville bli nykter.. Och svaret blev ett nej!
Alldeles för mycket av tilliten var borta, alldeles för mycket av det som en gång förde oss samman.. Det blev på nåt sätt bara "formalia" kvar.. För att det hade varit enkelt att dela möbler och hus.. För att slippa alla frågor om vems felet är när man går isär (idag är det väl knappast "skämmigt" att skilja sig, men jag har förstått att i vissa samhällsklasser är det fortfarande viktigt att hålla ihop, åtminstone utåt sett)
Och för att vara sann och ärlig mot mig själv så var jag tvungen att flytta. För mig hade det med min personliga heder att göra!

Min relation har väl varit bra ganska länge. Det är när vi försöker vara nyktra som balansen rubbas. Nu tänker jag mycket på mig själv, känner att jag måste det. Ibland hade jag bara velat vara ifred, ibland tänker jag att gud vad skönt om någon sa "det ordnar sig, vi löser det. Vår relation är inte alls där nu, utan skakig. Vi har varit ihop längre än vi inte varit ihop. Med några pauser. Jag har också hört att man inte ska göra stora förändringar i början av nykterheten. Jag ska byta jobb, känner en förväntan inför det:) Men låter förhållandet rulla på så får vi se... När jag kom hem från samtalet med min chef om alkoholproblemet, så sa sambon" men du måste väl inte sluta dricka helt"? Men det är det enda jag känner och är nöjd med beslutet. Jag tänker inte i framtiden ha ett förhållande där den andra dricker för mycket. Vet inte om jag vill att han ska dricka alls.

Du valde bort alkoholen! Så starkt att stå fast vid det valet. Jag vill också välja...bort alkohol, men jag tar inte beslutet eftersom jag inte riktigt vill....

Till er alla som kämpar då hårt!!!!
Jag som haft ett liv med en alkoholist har inte riktigt förstått kampen ni utkämpar. Har aldrig fått ärligheten hur han verkligen mådde eftersom han gärna talade om att "felet" låg på mig och han hade minsann ingen ångest, han var bara irriterad på situationen med mig. Jag ville prata och förstå/ stötta men släpptes aldrig in. Efter 1000 löften och många sorger har jag valt att separera och han ska nu leva ett lyckligt liv som han säger sig få utan mig dvs sur gnäll tjat kärringen.