Senaste kommentarerna i forumet

ärlig mot sig själv är det viktigaste som finns i början. Jag hade ju en finfin förmåga att förneka för mig själv hur mycket jag drack och det kändes så skönt att äntligen få lyfta upp sanningen i dagsljuset,sluta ljuga för mig själv. Andra har jag inte talat om för OM de inte frågat, hittar ingen anledning att skylta med det. Har nån frågat så har jag varit ärlig.

Sen finns det andra saker som jag gjort i fyllan som jag känt att jag behövt ta upp i ljuset för att jag själv skulle få sinnesro. Om inte annat för att be om förlåtelse för den skada jag gjort, att få förlåtelse ger mycket för läkeprocessen men även om folk inte vill förlåta så vet jag att jag gjort det jag kunnat för att ställa allt till rätta. I AA's 9e steg nämns den processen :

" Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt,utan att skada dem eller andra."

Idag bygger hela min tillvaro på ärlighet, jag måste leva på ett öppet sätt för att må bra. Och jag lovar : Det känns väldigt bra !!

Jag tänker att huvudsaken är att man startat en förändring genom att berätta och att kämpa på mot nykterhet.
Detaljerna gör ju ingen gladare.....

Tack! Ja, LenaNyman, igår kände jag mej stark och stolt, idag har jag bara gråtit och det är bara en oändlig sorg som jag inte kan sätta ord på. Det kanske räcker med att jag har varit så elak och slagit så hårt mot mej själv så många år. Och så detta dubbelliv, så det skrämmer mej. Skulle behöva andras tankar om följande: Jag som smygdruckit för att bespara de mina från sanningen samt att jag tänkt att vafan, alla har ju sina hemligheter detta är min. Att jag behöver A! Och att det är min förbannade rätt att behöva något som lindrar... Otroligt barnsligt men dock. Ni andra när ni "kommit ut" med att ni söker hjälp osv; är det nödvändigt att berätta i hur stor omfattning man druckit? För vems skull? Jag tänker främst på Partner och barn, det är dom jag känner skuld och skam inför mycket mer än inför andra. Det heter ju att "det man inte vet har man inte ont av," stämmer det verkligen?

... är det den sista september. Då ska jag tänka på dig, Fenix. Varm kram.

Man genomfars av en sån mäktig efteråtkänsla när man vågar trots att man inte egentligen törs. Som att vinna tillbaka sig själv.

:)

jag steg över tröskeln till ett AA-möte och jag överlevde, klarade det och nu är jag Ble pos överraskad över värmen som strålade mot mej. SÅ glad.
Tack för fina svar och stöd, jag känner det, hade knappast tagit det steget utan allt avrdamatiserande här. Men känner mej mer nyfödd än nånsin. Berättat för min äldsta och min sambo, fick mer pepp än jag vågade hoppas. Tots alla mörka tankar; ikväll ska jag bara tänka på hur bra jag var som vågade. (aeromagnus, tack för dagens första skratt)

Hej, känner som du. Jag är också ensam i detta då min man dricker. Jag vet varken ut eller in, hur det kommer bli osv, det är för mycket att tänka på just nu. Man lever så nära inpå alkoholen.

Måndagmorgon. AA i går. Gym idag. Fint höstväder. För min del nykter helg. Men med mannen var det sämre. I morgon skall vi på vårt årliga läkarbesök. Kanske kan det förändra något? Får leva på hoppet. Eller släppa taget, som gårdagens möte handlade om.

Då jag varit sjuk har jag inte kunnat träna denna veckan. Har riktig grovångest. Har ingen aptit direkt. Jag har redan antideppressiva, vill inte öka dom nu. Det kanske är övergående. Eller jag vet inte.. Hur ska jag kunna leva med mig själv efter allt jag orsakat, det kommer jag kanske aldrig kunna. På sätt och vis är detta mitt straff att ta den här ångesten nu, jag förtjänar det. Det är lätt att dricka och glömma bort det är så jävla enkelt och jag har gjort det enkelt för mig. Jag vill inte ha sympatier det är inte därför jag skriver detta. Jag skriver för att jag måste. Just nu vill jag fly, ta mina barn med mig och bara försvinna. Men jag gör inte det såklart jag är ju inte dum.

Nyfödd: Tack.. ja det är för många år, alldeles för mycket som gått förlorat. Jag håller med dig i det du skriver, hjälper mig oerhört mycket att läsa om andra som gått och går igenom samma sak.
Aeromagnus: Tack återigen för dina tips, det hjälper mig enormt.

och önskar dej lycka till! Att vara nykter gör livet så mycket bättre, vad som än händer. Man lever utan bedövning på gott och ont.

Oavsett om man kallar sig för missbrukare eller alkis så är det dina handlingar som gör dig till den du är. Du har valt att inte längre blunda utan kämpa. Jättebra, du har mitt fulla stöd. Oj då fulla stöd hahaha ja mitt stöd kanske :)

Bra att du hittat hit. Första steget mot ett ännu bättre liv. De råd jag alltid ger och beror lite på hur djupt man är i ravinen.
1.Häll ut/ge bort all alkohol så slipper du tänka och falla för frestelsen
2. Om det ska bli party så var hemma. Det låter hemskt men den första tiden så knackar djävulen ofta på pannbenet och vill att vi bara tar en öl.
3. Kontakta VC för provtagning samt få B-vitaminspruta. Detta gör att du snabbare kommer upp på 100% energinivå
4. Om du faller dit gång på gång (som jag gjorde) så få Antabus utskrivet
5. Kontakta AA man kan få ett mycket fint stöd samt att man ser att fullt normala/vardagliga människor har samma problem som jag. Du är inte ensam.

Välj de punkter du själv vill. Men tänk på att det är viljan det hänger på. Här får du mycket stöd.

Om du som jag druckit alldeles för mycket i många år så är 15 vita dagar en otroligt bra början! Och hur skulle ett svårt beroende kunna bara övergå i ett friskt och bra liv bara sådär... Vi måste nog ha ett enormt tålamod med oss själva och varandra. Och så finns ju alla dessa fantastiska kloka ord. Själv läser , läser jag som om jag vore utsvulten på berättelser och erfarenheter, för att känna mig mindre ensam, mindre eländig. Det hjälper mej enormt.

Tack för ditt svar. Har skrivit ett par olika trådar och fått bra tips från bla aeromagnus. Ska se om jag hittar hans tråd, tack för tipset! Är inne här via mobilen men det funkar kanske ändå ska se

Ex antabus är ett mycket bra hjälpmedel då man vill sluta dricka men kanske inte riktigt tar steget fullt ut. Ha ingen alkohol hemma då du riskerar att dricka när du förhandlar med dig själv. Sök upp aeromagnus tråd och det han skrivet på andra trådar. Tycker han sammanfattar det hela mycket bra.

Med tanke på alla kloka, intressanta och fantastiska människor som finns här på forumet så är kanske inte alkoholist det sämsta att identifiera sig med :-). Men jag förstår fullt ut dina tankar kring detta. Har också dolt det så bra. Den som kanske fattat nåt är yngste sonen och det gör mig så ont att tänka på och jag vet inte säkert. Det är en känsla jag fått. Har slutat nu, på egen hand, så kanske behöver jag aldrig bekänna utåt. Men jag vet inte egentligen om det är bra eller dåligt. Det blir ju inte mindre sant för att det bara är jag som vet. Men jag vill ju också gärna vara så där duktig och fantastisk och att då lägga till alkoholist till det känns ju knepigt. Så här är jag nu... Lyckad, fantastisk, och nykter hemmaalkoholist.

... alla dom där superlativen till att bli alkoholist, Nyfödd. En människa är så mycket. "Jag är..." kan fyllas på med en oändlig mängd epitet. Till exempel "Jag är Nyfödd och jag har fått ännu en insikt på min väg genom livet". Och så har vi ju Rom, som inte byggdes på en dag. Det är likadant med processen du påbörjat nu.

Stor kram!

Här har jag samtidigt som A blivit succesivt en kär och trogen vän, samtidigt det jag gjort allt för att dölja. Och det värsta är att jag lyckats så bra. En av mina allra närmsta vänner fattade ingenting när jag berättade lite fint att jag inte kan hantera A som jag vill. Att gå från super-women, super-mamma till ALKOHOLIST det kostar. Men jag vet ju att du har rätt, Adde, prickar in fullt tillräckligt med antak kriterier för att få diagnosen. Jo,jag försöker förbereda mej inför imorgon, tänker att jag kanske kunde bara få ta emot som omväxling. Inte prestera som vanligt. Anar också att den här resan har verkligen bara börjat. Men jag är på väg. Äntligen.

Inget stöd från man. Min dag började med gråt. Känner mig så ensam, när jag sitter vid sidan om en man, som jag inte kan tala med. Han förstår inte, att vi har ett gemensamt problem. Jag kämpar mot a. Medan han tycker det är ok att vi dricker. Nu sitter han framför tv:n med sin öl. Lycka till!

att du behöver svara på den frågan :-)

Jag sökte hjälp själv och tog hjälp av ett behandlingshem. Vid varje gruppmöte presenterade vi oss som alkoholist+ förnamn och även jag, rent mekaniskt. Jag visste ju att jag var det men hade kanske inte riktigt erkänt för mig själv.....inte förrän andra helgen då familjen var på besök !

Jag visade runt i lokalerna och vi kom fram till den stora samlingssalen där de 12 stegen finns på en stor plansch. Jag skulle förklara vad den innebar för oss och använder orden : Vi alkoholister använder den för att lära oss ett nyktert liv...........nyckelorden där var "Vi alkoholister" ! Där och då ramlade det på plats helhjärtat ! Jag ÄR ju en alkoholist !! På riktigt !!

Allt ramlar på plats med tiden då vi är mogna för att ta emot det, en sak i taget !

det berörde mej och gjorde mej SÅ GOTT. TACK var och en!

Nu är jag här, en av oss som vill möta oss själva och varandra med ärlighet. Just nu är det mina lögner jag plågas av mest. Att jag varit så jävla präktig utåt! Och istället för att be om stöd och hjälp kämpat med alla denna ångest ensam. Varför?

Försöker tillåta mej att bara känna mej just så eländig som jag är. Istället för att intellektualisera eller trycka tillbaka.

Den ena masken faller efter den andra. Att göra mej synlig här var ett enomt stegför mej.

På måndag ska jag om jag fixar det, gå på mitt livs första AA-möte.
Betyder det att jag är alkoholist?
Behöver jag besvara den frågan?
Kanske inte just nu, kanske räcker det att bara gå dit..

till din egen tråd som jag innerligt hoppas ska betyda mycket för dig och självklart även för andra också ! Det betyder mycket mer än man kan tro i början att få skriva av sig och häva ur sig trollen man burit på så länge. Jag hoppas att du också kommer att se att vi är så lika varandra i vår sjukdom och att du inte på nåt sätt är ensam i det du gjort.

Att leva i nuet med hjälp av en dag i taget, se framgångarna, genast göra sig av med frustrationer och ilska så det inte bygger på och göra ett aktivt val på morgonen om att inte dricka just idag ger livet en chans att vinna.

Ta hand om dig !!

också så GLAD när jag läser din kommentar. Du har ju varit en av förebilderna när det gäller att leva ett vidare liv utan alkohol. Dina rader i dag kom extra lägligt inför nästa veckas besök hos sjukvårdsapparaten. Tack!

Idag är jag mycket besviken på min man. Han inser inte att vi tillsammans har alko-problem. Han dricker nästan varje dag. Alltså inte varje dag, inte när han skall köra bil. Då blåser han i sin alkomätare och kör enl.regler. Men jag blir så trött........Jag kämpar emot a. Och han tycker inte att det är något problem. Jag känner mig väldigt ensam, när jag nästan varje kväll har en man, som inte går att tala med. Skall jag flytta eller inte? Vi har varit gifta i många år och har 2 barn och barnbarn. Skall jag ta tillvara de bra stunderna? Känner mig villrådig. Men nu skall jag simma, medan mannen ligger kvar i sängen. Ha en bra dag.