Senaste kommentarerna i forumet

Och till Mattias. Kunde inte låta bli att se igenkännande åt det du skrev. Den situationen har man ju varit med om några gånger. Skönt att slippa den. Eller hur? Undrar egentligen hur man kunde utsätta sig själv och andra för det där. Helt idiotiskt men omöjligt att förklara varför man gjorde det.

Hur var det på mötet?

Innan när jag drack så låg jag ofta i soffan med ågren och ångest över helgens bravader på söndagarna.
Kallsvettades natten till måndag,
orolig sömn om någon alls.
När jag hade druckit sprit så kändes det som om det brändes i organen i kroppen.

Nu tredje söndagen som alkoholfri, mår toppen.
Sover som en gris och
är nästan jobbigt pigg på måndagar.
Min arbetskollega undrar vad som hänt.

Inte mått så bra på många år.:-)

T88 2 månader nykter på fredag, bra gjort..

En vit vecka till fylld av roligheter istället för %? Häng på.

Ser fram emot måndag och att jag håller mig nykter ännu en vecka!
Jag är väldigt tacksam för det här forumet. Försöker titta in ett par gånger i veckan!

Hoppas det går bra och att du kommer till en härlig grupp!

Jag är inte troende, jag har ingen sponsor och jag har bara gjort de tre första stegen. :)
Skulle dock vara härligt att ha en sponsor men har inte hittat den rätta ännu!

För mig är AA att se och höra människor kämpa, känna mig mindre ensam, Jag lär mig om mig själv genom att höra andra berätta.

Idag kl 17 blir det möte. Hoppas nu verkligen att jag inte hittar på en massa ursäkter som jag annars är en mästare på... :)

Tack, Ebba! Ska bli spännande att prova!

Jag spyr typ när jag ser AA parodiseras på tv eller i filmer.
Tycker inte ens alls det skildras som det är i verkligheten ens i Orange is the New Black eller breaking bad (nutida
prisbelönta serier)...

Egentligen bär det mig emot att ens skriva om AA.
Det betyder så mycket för mig i mitt tillfrisknande och jag vet att vad jag skriver kan påverka andra på samma sätt som jag blir påverkad när folk har förutfattade meningar eller smutskastar AA.

Jag blev för tio år sedan uppmanad att ta mig till ett AA-möte av en kompis som levt ett hårt rock n roll liv.
Jag tyckte bara att han var jobbig då :)
Så kom en dag då jag vaknade upp efter ännu en fylla: LIVRÄDD OCH ÄNNU MERA LIVRÄDD.

Jag visste inte vad jag skulle ta mig till och mindes min väns "tjat" om AA.

Jag är så glad att jag vågade prova.
Jag säger inte att det inte finns alternativ, det gör det men för mig är AA det bästa alternativet.

Tack för pepp! Något jag just skrev i en annan tråd:

Jag är jätterädd att trilla dit och börja förhandla med mig själv. Funderar över att gå till AA ikväll eller en kväll i veckan, ju snarare desto bättre, antar jag. Jag har svårt med tider, under veckorna är jag ensam med barnen ett par kvällar och de andra känns viktiga att vara hemma.

Vi har många barn, så inte enkelt att komma iväg. En sådan sak som träning finns inte med på kartan. Men sedan att våga ta sig till AA är något annat...jag har amerikansk film eller såpa i huvudet när jag tänker på AA, efter att huvudrollen som brottas med sitt missbruk går dit och blir "helad" efter ett par möten, men förstår att den bilden är snedvriden.

Det är ju min egen kamp den börjar med, och nu känns det annorlunda. Att få skriva här hjälper. Min man har varit på mig länge, pratat öppet med mig om mitt missbruk, och jag har väl inte riktigt lyssna. Så i förrgår när jag själv använde ordet högt till honom, ordet "alkoholist" blev det verkligt, än mer när jag berättade för barnen.

Det blir nog svårare att gå tillbaka nu.

Kan jag inte svara på.
Det känner man själv.
Det är olika för alla.

Du skulle ha sett första gången jag tog mig till ett möte (8 år sedan), jag trodde att hela världen såg att jag var påväg till ett AA-möte.

Väl där släppte oron, det var inte alls som jag trodde att det skulle vara.

Det räcker med att du går dit, du behöver inte göra något mer än lyssna och dricka lite kaffe om du är sugen på kaffe :)

Den som håller i mötet brukar fråga om nån är på sitt allra första möte, då kan du bara säga ja eller räcka upp handen :)
Du behöver inte säga eller göra mer än så.

Jag hoppas du vågar prova, jag hade inte varit där jag är idag om inte AA fanns i mitt liv och för mig är AA inte Gud eller nåt märkligt, AA för mig är förmånen att träffa människor, lyssna på deras livsberättelser och det hjälper mig SÅ mycket.

Våga prova, ge dig själv chansen att se vad det är och om du tror att du kan ha nytta av det.

Kram!

Tack för svar! Jag funderar på att gå idag, men det känns läskigt. Hur gör man första gången? Räcker en gång i veckan?

Om du är väldigt begränsad med många barn och arbete tror jag att det är extra superduperviktigt att du får tid och ro att återhämta dig en stund då och då.

För mig är det AA-möte jag går på en gång i veckan VÄLDIGT viktigt.
Jag prioriterar det och kämpar för att se till att komma iväg på det helt enkelt för att det hjälper mig så mycket.

Det är inte alltid det känns roligt att gå iväg på möte men jag ångrar det aldrig.
Antar att det är lite som motion eller att storstäda bilen eller vad som helst som jag vet att jag mår bra när jag väl har gjort.

AA påminner mig om varför jag inte vill dricka alkohol.
Det är så sjukt att man lätt annars glömmer och förtränger hur det var.

Kram!

Jag försöker så att andra inte ska begå samma idiotiska misstag som jag.

att du ger enormt bra stöd, inte minst till oss medberoende! Det betyder mycket att få insikt från "den andra sidan" om kampen i beroendet. Du har min djupaste respekt!
Allt gott och söndagskram / mt

... är det oskönt att vara.

God tripp och kanske får vi vara med och fira en tvåårsjubilar inom kort?

;)

Dags att packa kappsäcken och ge sig ut på ny resa. Ut i ett sensommar- eller Hösteuropa om ni så vill. Som vanligt en massa drickaöppningar
men det är inget för mig. Varför skriver jag det undrar någon? Jo, kanske för att jag behöver påminna mig själv ibland? Visst är det märkligt att
vi ibland kan glömma hur illa det var i helvete? Så, då var det sagt.

Adjöken

//PP

tack för att du tycker som du gör, att jag förtjänar att få bli nykter efter alla dessa år. Ja, det tycker nog jag också vid närmare eftertanke:-) Hur lever livet med dig, hoppas allt är bra.

Bra skrivet. Så sant allt så perfekt. Lycka till med ett friskare liv.

instämma i MT:s inlägg. Gläds så med dig Fenix!
Du har verkligen förtjänat att nu få bli nykter

//PP

Lena, Aeromagnus och Nyckepigan
Lena och Aeromagnus, ni är ju ganska rutinerade ni med, och ni ska veta att det är fint att läsa hur ni med så stor energi stöttar alla nya på Forumet! Det är så viktigt att få respons i den svåra början som det för de flesta innebär att bryta ett missbruk. Nyckelpigan, ett varm välkommen till dig! När det har gått ett tag så kan det faktiskt bli så att alkoholen och det enorma problem problem det innebar, falnar och faktiskt blir till ett av de mindre i livet. Så har det varit för mig - och tiden i nykterhet har tyvärr varit kantad med en massa annan s***t.
Suget försvinner och sen mycket länge vill jag nog påstå att det faktiskt är borta. Däremot dyker tankarna upp ibland, och för min del är det så att det nyktra livet innebär en del situationer som gör att det varit så oändligt mycket bättre om jag inte druckit mig till ett beroende. Det har med min yrkesroll att göra kan man säga. Ungefär som en veterinär som är pälsdjursallergiker, en vegan som måste steka hamburgare på ett hamburgerhak, inköpare på Systembolaget eller kanske en präst som blivit ateist?

När jag kan så avvärjer jag genom att säga nej tack, ska köra etc. Men ganska ofta landar ett glas med alkoholhaltigt innehåll framför näsan utan att jag fått vare sig frågan, eller kan komma ifrån situationen för den delen. Så även härom dagen. Varsågod! och där stod ett glas champagne...

Jag tog mig ur situationen genom att svara på skålen, markera glaset vid munnen och ställa ner det. Personen som ansåg sig vara generös måste ha tänkt att det där var minsann ett riktigt drygt agerade. "Här hämtar jag ett glas kostbar Champagne och idioten låter det bara stå kvar på bordet !"

Ja, så kan det vara - en dag på jobbet. Jag vill ju inte dricka och jag vill inte behöva förklara mig. Tidigare i livet var jag storkonsument av drycken och ansåg att livet var för kort för att avstå från ädla viner. Idag anser jag att livet är för kort för att hamna där jag var för 22 månader sedan. Förövrigt känns smaken faktiskt mest sur. Däremot minns jag med viss sorg hur det var att hitta en fin kombo mellan mat och rödvin.

Om den totala nykterheten är för alltid vet jag inte säkert. Men jag ser ingen naturlig väg till att hitta tillbaka till måttlighet som jag skulle känna mig bekväm med. Alltså är valet lätt, för det är inte avsaknaden av att dricka som är bekymret längre. Det är faktiskt bara enbart den social delen som fortsatt är klurig.

Ha det gott därute och kämpa på ni alla som behöver er förändring!

Hur svart det i början än kan se ut. Det går, jag lovar

//PP

för din positiva peppning!

av de tolv stegen som Adde presenterade igår ser jag idag på Fb under rubriken

ENKEL FÖRKLARING AV DE 12 STEGEN
1. Jag har ett problem.
2. Det finns hjälp.
3. Jag tar emot den hjälpen.
4. Jag ser på mitt liv. Förstår sammanhang och konsekvenser.
5. Jag talar om det.
6. Tar bort sådant jag inte vill ha i mitt liv.
7. Blir bättre på det jag är bra på. Tar vara på mina talanger och blir den jag var menad att bli,
8. Ser på mina relationer.
9. Förbättrar dem.
10. Gör varje dag till en bra dag. Genom att se vad som varit bra och mindre bra och genast reda upp det som inte varit bra för att inte samla på sig massa onödigt i sin ryggsäck.
11. Förstår att man ingår i ett sammanhang som är större än jag själv. Som i en familj, arbetslag, skolklass, samhälle, land, värld och universum. Jag är en liten betydelsefull del av något större.
12. Jag hjälper andra.

fint att följa dig i nykterheten. Lite så här från sidan som är min nu-position. Blir alltid så glad när jag set ett inlägg där du peppar nån!
Grattis till kampen över suget. Det är stort!
Ha det bäst! / mt