Senaste kommentarerna i forumet

går det bra! Vi trivs med livet och varandra och besöker då och då AA:s och Al-Anons konvent och delar gemenskap och glädje med andra alkoholbefriade människor:)
Jag gläds med dig och din familj åt din växande samling av nyktra dagar (och nätter:) / mt

Jo ärlighet är ju bra. Skriver precis som det varit för mig. Jag är ingen unik människa utan har samma bekymmer som andra med alkoholproblem, även om jag varit nykter i 14 mån

Du är verkligen en förebild för oss andra som kämpar på våra olika sätt. Tack för dina inlägg och din uppriktighet. Den hjälper.

Varit två tuffa arbetsveckor för mig. Långa dagar, möten och resor. Ska bli skönt med helg. Ska vara "fyllechaffis" åt min fru och hennes väninna som ska ut på 90-tals fest.

Och tack för din story där. Jag fick lite rysningar där om din vingårdsupplevelse, inte den färska då utan den historiska. Jag tror absolut att man kan ta sig ur ett beroende och komma på fötter och ha en relation till A, men på ett helt annat sätt än innan. Det blir inte samma avslappnade attityd, utan en annan medvetenhet. Som du beskrev nu, så såg du ändå till att ha en kontroll och medvetenhet på ett annat sätt. Du är lite på din vakt och du reflekterar, bra! Sedan får man nog bara se upp om hur mycket man öppnar på dörren kanske. Släpper du på kontrollen och medvetenheten så kan det gå snabbt utför igen kanske....

All lycka och tack för ditt inlägg Stigge!

"3-6 månaders nykterhet är ett minimum för att bryta ett beroende", läser jag i Lenas tråd. Jag tror det är mina ord, som går igen... Hur har det gått för mig? Var 6 månaders helnykterhet tillräckligt för att bryta mitt beroende? Det känns faktiskt så, åtminstone än så länge.

Jag är igen på resa, på samma ställe, som då jag skrev mitt allra första inlägg här. Träffar samma mänskor som då. För ett år sedan skrev jag om en helkväll på vingård, som jag inte vågade delta i, i mitt då nynyktra tillstånd. Det jag inte skrev den gången var att jag ett år tidigare (nu för två år sedan) söp till det ordentligt på samma vingård. Ett minne, som jag inte kan vara stolt över, även om inget värre hände, än att jag blev påstridig och skällde ut en god vän och kollega och spydde på hotellrummets wc efteråt.

I går bestämde jag mig för att pröva mig själv, så jag deltog i vinkvällen igen, nu med vin i glaset och utan någon skarp gräns uppsatt i förväg. Exakt hur mycket vin det blev vet jag inte, för vinet fanns på borden i stora kannor. Jag hällde själv inte upp något annat än vatten, men tror det blev ca 4 glas vin för mig ändå. Jag lät folk hälla i, men såg till att mitt glas fylldes lågt. Vi hade en glad kväll, där ingen blev synligt berusad. Viktigast av allt, jag ville inte dricka snabbare, jag ville inte ha mera. I dag känner jag nog av att jag druckit, men särskilt dagen efter är jag inte.

Den här månaden har jag annars också druckit klart mera. Min månadsförbrukning för augusti torde bli ungefär 3 flaskor vin. Det är fortfarande klart mindre än medelsvenssons. Alltså medelsvenssons, med alla stordrickare borträknade, eller mindre än hälften av den där matematiska "10 liter i året". Men det känns nog som mycket för mig (otroligt hur den tanken kan ändra sig på ett år). Att det blivit såpass mycket beror mest på sociala faktorer, jag har varit betydligt mera på tillställningar där det dricks än vanligt, så troligtvis kommer förbrukningen att sjunka igen av sig själv, när hösten lider.

Jag känner inget sug, jag känner inget behov. Inte en vanlig dag och inte heller efter några glas, som i går kväll. Det känns tryggt i kroppen, men jag är fortsättningsvis på min vakt. Jag är fullt medveten om att många skrivit "det gick bra en tid..."

Må gott allesammans, jag rekommenderar ingen att pröva som jag, men vill ändå dela med mig min historia.

I Stockholm igår. Så häftigt att inse att vi är anonyma för varandra även där, irl. Vi kan ha mötts utan att veta.... Och det spelar ingen roll. Det viktiga är att vi möts som de människor vi innerst är och delar liv med varandra. Kram och allt gott till dig som läser! / mt

Idag var en jobbig dag.
Sitter hemma själv nu och då blir man själv med sina funderingaroch tankar....
Försöker ofta intala mig själv att det är inget farligt med ångesten som jag känner emellanåt,men det är jobbigt.
Vill inte tänka så mycket,vill bara vara och må bra.
Oroar mig mycket för yngsta sonen.
Han har bott mycket hemma hos sin gamla tjej och hennes familj nu i sommar.
Säger att han saknar en fäders gestalt vilket jag förstår.
Jag känner mig ledsen och blir arg på exet som jag anser har förstört allt.
Jag försöker intala mig att jag inte skall lägga skuld på mig,men gör det eftersom jag märker att han inte accepterar min nya kille som får mig att må så bra.
Det är så svårt att vara ensamstående förälder.
Brottas hel tiden med mitt dåliga samvete.
Samtidigt som sonen inte vill umgås med mig,så umgås han med hennes familj och det gör ont.
Vet inte hur jag ska tackla den biten riktigt.
Tacksam för råd och svar!

Vi har en bra relation och kan prata om allt,men i det här fallet känns det så jobbigt.
Hans pappa har inte hört av sig mer än att han skickade en jävla bild på en öl från Arlanda,
när han skulle på semester med sin nya familj.

Tack! Funderar på att ta tag i det och gå på ett möte !

Ja du har kanske insett att du inte kan få honom att sluta. Viljan måste komma från han.

Alanon har grupper för anhöriga. Jag gick i en sådan grupp för längesedan när jag levde med min äldste sons pappa. Vi fick också barn tidigt i relationen och han drack flera dagar i veckan. Han var ångerfull, lovade att bättra sig. Jag förlät..och så höll vi på i många år. Tills jag sökte hjälp hos alanon. Det fick mig att förstå min egen roll i det hela. Nu inser jag också att mitt alkoholbeteende inte är ok. Och därför har jag gått med i forumet framförallt av den anledningen. Sök hjälp för du kan aldrig ändra på någon annan än dig själv. Önskar dig llycka till. Och var snäll mot dig själv.

du tillhör ju de som funnits här under lång tid. Hur går det för dig och "gubben"? Ha en bra helg själv, du och LenaNyman förstås och alla andra

Känner likadant. "Phoenix rising"...

:)

när jag läser dina inlägg! Du ska ha en riktigt härlig helg! / mt

Jag menar inte att jag ska få en genväg som gör att jag "slipper" uppsöka läkare :). Jag studerade ett par år på apotekarprogrammet innan jag insåg att jag var menad att arbeta med annat. Jag är med andra ord inte ute efter annat än personliga erfarenheter och/eller sådant som traditionellt har använts.

Jag tycker gammal läkekonst är enormt spännande! När jag väntade mina barn testade jag allsköns skrock, som att tvätta fönster och äta pepparkakor (sådant som sägs kunna sätta igång en förlossning), bara för att så att säga ha något att göra. Vår första vägrade att komma ut och jag blev sedermera igångsatt medan vår andra kom strax efter att jag putsat köksfönster ;). Jag tror dock inte att fönsterputsandet var orsaken till att förlossningen gick igång, men tror att den hjälpte till genom att snabba på det som ändå var på gång.

Vad jag vill ha sagt är alltså att jag inte är ute efter sådant som ersätter medicin eller något mirakelmedel i största allmänhet. Jag är nyfiken och gillar tanken på att i väntan på läkartid med skonsamma medel sköta om min kropp :).

Det är numera klassat som läkemedel och inte längre naturläkemedel, så nu får man bara ta ut det efter läkares ordination.

Jag gick på det förut iaf och om det gjorde någon nytta eller ej vet jag inte, men studier pekar ju på att det KAN hjälpa levern att förnya celler och det KAN hindra ytterligare nedbrytning. Dock är det ingen garanti och inte heller säkert att effekten är stor nog. Det mesta klarar kroppen av att återställa om man äter en normal balanserad kost, sover som folk och håller sig nykter en månad eller två. Har man cirros eller skrump så är det enda rätta dock att få det diagnostiserat och söka vård i god tid och inte dra på det.

När man är på avgiftning får man B-vitamin i spruta för att kroppen ska återhämta sig.

Såg inte att du lämnat, men jag förstår dig. Tack för ditt bidrag här, du kändes som en varm och reko människa. All fortsatt lycka till dig Stigge!

Och bra jobbat! Keep up the good work........

Grattis!!

Det är inget fel att det är kämpigt att vänja sig av med alkohol! Jag har kämpat i över ett år med att hålla mig borta från alkohol, men det är bara att kämpa vidare. Du har kommit till insikt att alkoholen inte är bra för dig, det är en bra början!

Efter dag 3 så gick det utför. Jag är absolut inte stolt över mig själv. Idag är sista semesterdagen också, så jag har druckit. Det är två personer i min närhet som vet min situation och ena är pojkvännen och den andra min bästa kompis. Min bästa kompis blir arg när han vet att jag har druckit men han ser inte det. Jag vet helt ärligt inte vad jag håller på med. Imorgon börjar jobbet och då Kommer jag att köpa vin och dricka det - när jag jobbar, för det är kul att jobba berusad. Jag vet att jag måste sluta men jag kan inte, inte än

Ja! Det känns otrolig bra. Hoppas verkligen att det fortsätter rulla på såhär bra :) grattis!

Visst är det toppen!?
Själv inne på 5 veckan.
Keep it up!

Nykter en månad nu!