Senaste kommentarerna i forumet

Härligt Vida!

Tröstkram för det jobbiga och grattis till allt det "bra-iga"!

Hej!

Tack för ditt fina svar. Självklart är det så att min sambo gett mig bekräftelse genom att vara nykter, glad, omtänksam...
Det är tyvärr så att under de 2 år som han gick på behandling så känns det som om han enbart slutade att dricka på vilja. Han har varit på några AA-möten men de gav honom ingenting. Möjligtvis kan hålla med om första steget. Hans inställning är att han har inga problem utan mår bra som nykter. Han kommer aldrig att prata för behövs det så är förhållandet dåligt och då är det ingen ide att fortsätta. Det är jag som har problem och är tokig. Behöver jag prata får jag söka hjälp.
Jag tror att hos mig kommer det alltid att finnas ett sår som inte läker om vi sopar allt under mattan.
Jag går omkring med ilska, frustration och hämdkänslor. Inte alls sunt så det är bara att inse att det här kommer aldrig att bli bra.
Det värsta är att jag aldrig sagt till honom att jag behöver några smp ord och bekräftelse. Istället har jag varit tyst, ledsen, irriterad, frustrerad och försökt hitta alla andra förklaringar till varför jag inte mår bra.

Tack igen.

Kram

en dag i taget. AA-möten, gym, promenader, filmserier, simning, terapi och bokläsning. Några tårar ibland för, att kontakten med barnen är mycket sämre efter olyckan, som hände för en månad sedan. Läste i någon tråd, att barn litar aldrig på en nykter alkis-förälder. Även om föräldern varit nykter i 20 år. Tragiskt för mig. Men jag får lära mig att leva med det. Är i alla fall nykter för min egen skull idag.

Du klampar absolut inte in i fel forum, jag vill gärna svara dig om hur jag ser på det.

De tolv stegen tycker jag är väldigt bra, det tog dock tid för mig att förstå dem.
I början tyckte jag att de var konstiga och svåra, nu känner jag att de är jättebra och som gjorda för mig.

MEN det krävs vilja och att jag har dem med mig varje dag.
Jag vet inte om din man går på AA, det låter som att han inte gör det...

Just det här med gottgörelse har jag hört många olika historier (delningar) kring.
Det är både svårt och skönt, verkar de flesta tycka.

Att din man inte vill prata låter tungt och jag förstår dig, att det är jobbigt.
Om han inte går aktivt på AA (eller behandling/terapeut/eller nåt liknande...)och påminns om "rätt tänk" för att utvecklas och må bra, tror jag att han tappar och glömmer stegen.
Det gjorde iaf jag och många med mig.
Många har väldigt många de vill gottgöra.
Om din man inte kan eller vill se hur det har varit för dig, bekräfta dig eller ens samtala kring det - det låter inte som att han har jobbat så mycket med sig själv?
Det är en sak att sluta dricka, jag tkr att det stora arbetet kommer sen, när man börjar jobba med allt inom sig som ofta har lett till att man drack. Hmm, undra om jag lyckades förmedla hur jag menar?

Jag ser på min gottgörelse som att jag varje dag väljer att INTE dricka och på så vis kan finnas närvarande för alla jag bryr mig om, de ser att jag mår bra, de behöver inte längre vara oroliga, de kan räkna med mig och jag hoppas att de känner att de kan prata med mig om de har behov.

Du är inte alls överkänslig eller besvärlig som vill prata om hur det har varit. Du är klok!

Kram

Konstnären, hoppas allt är bra med dig

Sänder en kram och puss till hundflickan ?

Underbart, eyeshadow att höra att du är på G!

Vi följs åt här och lyssnar och peppar varandra. Ha en fin dag!

precis man måste våga för att komma nånstans här livet utmana sig själv helt rätt :D
Jag köpte aldrig säsongskortet men jag har börjat göra service på NA det känns väldigt bra :D
jag får ett ansvar och jag känner att jag duger :D
Går mycket promenader, försöker hålla mig sysselsatt, börjat med praktik så nu är jag på G

Tack till er som svarat =)
Jag gjorde som så att jag knåpade ihop ett brev och skickade till hemmet, då få dom välja hur dom ska hantera saken jag berättade om mina tankar och känslor.De känns helt ok men samtidigt nervöst att kliva upp och gå till grupp i morgon men va fan ha jag å förlora, precis ingenting egentligen och det är detta som är tillfrisknandets väg oxå tro jag att man ska våga uttrycka sina tankar och känslor fast det är motigt :D
Jag skrev även att jag som alkoholist-narkoman spel-arbetsmissbrukare kan aldrig lova till 100% att vara ren livet ut men jag kan försöka ge 100% till att jag ska försöka all i min makt för att hålla mig ren för annars ljuger jag för mig själv.
Och det är något vi missbrukare måste komma ihåg, öppna inte första klunken de ä allra viktigaste regeln :D

Nu kan det låta som att jag kan allt men de kan jag lova det gör jag verkligen inte men det var sån lättnad att få iväg det där brevet att nu är det upp till dom att ta ett beslut tro på mig eller inte...det är inte mitt val.

Ha de gött alla ni och hoppas ni fortsätter skriva till mig :D

Hur går det? Se till att inte ha någon alkohol hemma. Detta är den bästa och enklaste åtgärd du kan fixa självl

Det gör du helt rätt i! Jag hoppas du känner att du tar igen en massa av sakerna du drömmer om. Och det finns inget självändamål att skjuta upp den typen av belöning. Den känslan du beskriver är väl det som en nykter alkis känner eftersom du klättrat långt upp på Jelliniks trappa. "Att känna en glädje som man tidigare aldrig upplevt?" Är i så fall inte riktigt där en, men om det stämmer så ser jag fram mot det ;-)

//PP

Har ännu inte funderat på det Vickan. Det hela är för övrigt mest för att visualisera den del av den misär som allt för flitigt drickande förorsakar ekonomisk. Men när jag tänker närmare på saken så är ju inflationen på priserna på bolaget något att ta hänsyn till. I ekonomin i övrigt är den ju en bristvara, nja skulle vara boendepriserna som är undantaget kanske?

Men så har du saken med avkastningen. Att spara kan ge avkastning som är positiv. En investering i alkohol får garanterat en negativ avkastning i dubbel bemärkelse. Pengarna är borta, och som lök på laxen får man tilltagande ångest ju oftare vi dricker. Det måste ju vare ett solklart dubbelfel.

Lite som att köpa en biljett till en upplevelse som först ger dig ett asgarv och direkt efter det en rejäl snyting. Och detta sökte jag så ofta jag kunde, det är som ett skämt när jag nu tänker på saken...

//PP

för inlägget PP :-))

Mina siffror är ung lika dina men jag har valt att sätta sprätt på pengarna direkt ! Jag skulle tro att jag är så pass äldre än du så jag börjar se min horisont närma sig och tycker inte att dödsboet behöver ha mina stålar :-)) Och jag har ju missat en del genom pga alkoholen åren så det finns grejer att ta igen !!

Nu lever jag livet efter bästa förmåga ! Rätt skönt att vara nykter :-)

Jag är också väldigt imponerad över den resa du gjort! Starkt!!
När det gäller det där med att lita på är det knepigt. Jag har varit nykter i 7 dagar mot alla dina månader så känns lite småaktigt att komma med råd. Men jag växte upp med en far som drack. Sina sista 20 år var han dock nykter. Men fram till sista dagen han ringde, så ställde jag mig alltid frågan, trotts alla år som gått, Är han nykter? Det släppte liksom aldrig. Likadant med mig och min sambo. Tror inte att det spelar någon roll om jag är nykter i 1 vecka eller 10 år. När det gäller alkoholen kommer hon aldrig lita på mig fullt ut! Jag har liksom försatt mig i den situationen på egen hand. Att hon säjer rent ut att hon inte litar på mig ser jag därför mer som öppenhet och ärlighet från hennes sida. Sen är det upp till mig att visa att hon har fel!

Så vill och kan inte säja hur du ska förhålla dig till din terapeut. Kan bara referera till mig själv.

Men en sak vet jag. Din resa och 10 månader, tyder på vilja och styrka. Det imponerar och det är något du ska vara stolt över och det är värt ett stort Grattis!! :)

Jag tror att man ska försöka att vara i nuet.
Inte fastna i jobbiga tankar på allt som har varit.
Inte fastna i jobbiga tankar och oro inför framtiden.

Utan istället ta små små steg i taget.
Annars blir det lätt så STORT och helt enkelt för mycket, i alla fall för mig.

Jag tror också på en kombination av vila och återhämtning blandat med att försöka VÅGA att göra sådant man är ovan och rädd för.
Tillexempel besöka ett nytt AA möte, gå till affären och handla trots att man bara vill "gömma sig", läsa något fint, lyssna på en låt, ringa ett samtal man egentligen inte vågar ringa m.m

Man växer av att våga, om man som jag iaf är, ganska självkritisk och orolig.
Har du köpt säsongskort till hockey?
Sånt är bra !
Det är så nyttigt att komma ut och lufta sig istället för att fastna i sina egna tankar.

En dag i taget :)

Först och främst Grattis och bra jobbat!
Fantastiskt bra gjort att du har ändrat ditt liv och gjort vad som krävs.
Jag förstår att du kanske känner dig rädd och orolig inför att ta steget med eget boende...och jag vet, det är inte lätt att hitta lägenhet...

Jag känner när jag läser att det låter lite "konstigt" att en i personalen står på lägenhet och ska gå i god för dig och andra.
Det känns inte riktigt rätt på något sätt, just för att det känns som att det blir så personligt och så som det nu har blivit att kännas för dig.
Men jag förstår kanske inte bara hur de arbetar där....

Har tyvärr inget bra råd men vill önska dig lycka till och kom ihåg att våga tro på dig själv.
Nykter och fri från missbruk är jag övertygad om att du kommer klara att fatta bra och rätt beslut.
Våga lita och tro på dig själv, det som har varit har varit.

Kram

Hej
ha inte varit inne på ett tag men nu tillbaka, panik attackerna har försvunnit typ nästan bara nån natt i veckan som kan vara kämpig och det är jag tacksam över =)
Har fortfarande inte hittat nått att göra, känns typ som luften gått ur mig men vill fortsätta kämpa, jag vill verkligen inte tillbaka till de andra livet...var på en kurs om 11steget för nån månad sen, då var det en präst som klev upp och sa, mitt liv var som i boken jag vill inte dö jag vill bara inte leva, fy fan va mitt i prick det satte sig hos mig...exakt så känner jag oxå, men vad gör man åt det??

Tack för att ni finns =)
Kram

bättre att komma till insikt nu än aldrig, var stolt över det steget =)
Tips från mig:
1 frågan är hur mycke du vill "offra" dig för att bli fri från skiten?
* Bryt kontakten med dom som dricker.
* Sök hjälp från beroendemottagning eller från någon alkohol terapeuft.
* Gå på AA möten, där kommer du få nytt umgänge, dom förstår dig på ett helt annat sätt än icke beroende, där blir du accepterad för just vem du är.
* Bryt mönster, kanske inte ta ciggen allra först på morgonen utan ta kaffe först eller något.
* Rutiner, 80% av tillfrisknandet
* Börja träna, promenader,
* kanske byta bostadsort för en tid i framtiden, (ha du barn, så ä ditt tillfrisknande allra viktigast och barnen skulle uppskatta mer en nykter mamma på annan ort än en onykter mamma som "granne")

De ä lite tips och ideer som jag har men kom ihåg allt ä individuellet och det är bara du som kan göra förändringar i dig själv ingen annan, stöd finns om du vill ha det :D
Jag önskar dig all lycka och hoppas du fortsätter skriva :D
Kram

Jag ska bara ligga lågt nu. Ta enda i taget.

Ryser, PP

Verkligen bra tankar du skickar och så värt att ta ställning till. Igen och igen tills svaret finns. Citatet är urbra och kan tillämpas på det mesta i livet, tänkare jag. Ska ta det med mig och bilden av alla tusenlappar på kylskåpet.

Din hälsning i min tråd värmde och gjorde mig glad. Tack för den.

Älskar att läsa dina inlägg här. Tack detsamma!

(PS. Är det någon prisjustering efter inflation på beloppet du sparar? ;-P)

Du fixar detta!!
Bra att du söker nytt jobb. Hon ger ju dålig energi och hon måste ha problem med något.
Jag jobbar sj med barn och vi är viktiga för dom.
Kämpa på, jag håller på dig!
Kram

Så var det ett citat jag läste för en tid sedan som jag tyckte passar utmärkt på alkoholberoende, även om det var i ett annat sammanhang jag läste det ;-)

”The most important thing to do if you find yourself in a hole is to stop digging”

En fin helg till er alla!

//PP

Senaste veckan har jag funderat på vilket ofantligt pris jag var beredd att betala i mitt missbruk. Det är otroligt hur sjukt det är egentligen. Listan är näst intill oändlig av det jag själv upplevde, och vissa saker jag inte kände men som andra vittnar om:
Dålig självkänsla, ruttna relationer, självömkan, skuld, hälsa, barn som far illa, sumpade karriärer, dödsfall and so on...

Samtidigt ofattbart - men ändå så självklart. Det alkoholen förorsakat oss, våra nära och samhället är ett gigantiskt hot. Priset vi betalar är ofantligt. Men det finns ingen kritik i samhället som står i relation till problemets omfattning. En situation som inte oroar oss direkt, på något märkligt sätt....

Annan oro som nu präglar vår omgivning får omedelbar genomslagskraft på hela samhället, ja hela Europa. Ja, det är en jämförelse som givetvis haltar lite, men det är ändå intressant hur vi fungerar när vi bedömer våra egna risker utefter rationellt tankesätt. Finns säkert någon som känner igen sig i mitt tankesätt?

Vad som är orsak, verkan, anledning och konsekvenser av alkoholproblem är individuellt och lite olika för oss alla. Samtidigt finns det mycket som förenar. När vi får problem med drickat blir livet helt enkelt sämre än innan.

Fattig, Fet, trött är Zorro´s tråd som jag läst i senaste veckorna. Tre egenskaper som förmodligen är resultatet av drickande, och när vi ser oss på det sättet så späder det bara på den negativa spiral som drickandet innebär. Missbruket föder liksom sig själv, och det blir nästan omänskligt att orka ta tag i själva problemet. Men faktum är att de flesta saker löser sig av sig självt - även om det tar lite tid - bara vi inte fyller på med ny alkohol.

Ett exempel för mig som snabbt blev glasklart och talade till min belöningspersonlighet var att jag efter min första nyktra vecka satte upp en tusenlapp på kylskåpet. 100 spänn per nykter dag. Med lätthet var det det som jag hällde i mig och då var det bara det vardagliga "fuldrickat" som boxar, plåtöl och billig sprit.
Jag talar då inte om det jag konsumerade på krogen, resor, eller när jag "lyxade" till det på semestern.

Alla har olika ekonomiska förutsättningar men pengarna till spriten ligger för alla med alkoholproblem överst i plånkan. Rikedom är kanske inget att stå efter, eller inte det viktigaste i livet. Livet är viktigt, men det är faktiskt viktigt att undvika fattigdom. Därför dessa tankar till alla om har fått risig ekonomi av drickandet.

Efter en tid slutade jag sätta upp pengar på kylskåpet. Dels såg det dumt ut, och sen blev det faktiskt så mycket pengar att det blev en risk om jag skulle få inbrott eller så :-) En släkting som numera inte lever, slutade röka på 70 talet det fanns en "kulburk" i kösskåpet där ciggpengarna landade och förvandlades i upplevelser, resor etc. Perfekt belöning och ett tankesätt som funkar bra på mig.

Jag fortsätter alltså att skicka in en hundring om dagen på mitt "kulkonto" som jag döpt mitt ISK konto till. På två år har det nu med lite avkastning blivit dryga 80 tusen spänn!!!
Tanken är att använda min kulburk till att unna mig lite av det jag drömmer om att kunna göra, eller helt enkelt ha råd att göra det jag vill om 15 år eller så när jag har evig fritid.

Kontentan blir att det inte bara är lätt att supa bort ofantliga mängder pengar under ett liv. Det är dessutom möjligt att supa bort själva livet, och foökorta det avsevärt. Men har vi en del av livet kvar finns det flera val att ta. Hur länge ska det vara? Vilken kvalitet ska det ha? Det är mitt eget beslut, och några fler miljoner ska jag inte lägga på ett missbruk. Jag har idag andra drömmar om min egen framtid!

Jag hoppas jag kan skicka lite av dessa tankar till de av er som är i Zorro´s situation. Sen är det möjligt att sätta sitt eget mål. Oavsett om det är ett torp, en resa med barnbarnen, en husbil eller förtidspension i värmen. Och det spelar ingen roll om vi är lite till åldern komna. Frågan är hur vi vill ha det i framtiden, eller om vi gillar tanken om vår framtid?!

Jag för min del vet. I den planen finns inget utrymme för fortsatt drickande!

//PP

Jag minns Mie. Tycker det har varit ett antal delar som har varit viktiga under resans steg. En av de viktigaste är berättelserna om att det faktiskt går. Därav är det så ofantligt värdefullt att inte alla som lyckas lämnar forumet så snart man fått den egna näsan över vattenytan. Det är faktiskt ganska många som hållit sig kvar genom åren och bidragit på det sättet, och så finns det ett par av er som verkligen tagit uppgiften på allvar att vara sponsorer för andra, i den fina skaran platser du fint, men det finns ju flera, Mulletant, Adde Santorini ....

Känner en djup tacksamhet för allt det som forumet ger. Det har ändrat min liv på flera plan. Det viktigaste är att jag numera inte nyttjar alkoholen, och jag ser att det inte inte fanns något värdet i att nyttja den som jag gjorde tidigare!

Trevlig helg!

//PP

Låt inte henne trycka ner dig och förstöra det du byggt upp. Tänk istället att det är hon som har problem. Hejja dig!

Jag tar en dag i taget och gör det jag ska. Håller mig ifrån henne, kommunicerar via mejl. Ingen tycer om henne.