Senaste kommentarerna i forumet

Efter dag 3 så gick det utför. Jag är absolut inte stolt över mig själv. Idag är sista semesterdagen också, så jag har druckit. Det är två personer i min närhet som vet min situation och ena är pojkvännen och den andra min bästa kompis. Min bästa kompis blir arg när han vet att jag har druckit men han ser inte det. Jag vet helt ärligt inte vad jag håller på med. Imorgon börjar jobbet och då Kommer jag att köpa vin och dricka det - när jag jobbar, för det är kul att jobba berusad. Jag vet att jag måste sluta men jag kan inte, inte än

Ja! Det känns otrolig bra. Hoppas verkligen att det fortsätter rulla på såhär bra :) grattis!

Visst är det toppen!?
Själv inne på 5 veckan.
Keep it up!

Nykter en månad nu!

se gamla bekanta dyka upp allt eftersom! Buzzz och PP, ja känslan av att inte längre vara slav under A är kolossalt skön. Tänker på det flera gånger om dagen faktiskt, och nu ska jag iväg på en liten resa igen, ett par nätter på hotell. Inte ett dugg orolig, utan ser fram emot att sova i sköna sängar, bli "bjuden" på frukost och detta med klart huvud. Herregud så många gånger jag vacklat ned till frukostmatsalen på olika hotell och petat i mig en macka och mått så skit. Sett sig omkring som en hunsad hund och bara önskar att ingen ska börja prata med en. Dit vill jag inte, kan jag säga!

Instämmer fullt med övriga i att jag gläds av dina inlägg jag nu läst. Du verkar börja må allt bättre i nykterheten, och visst är det fantastiskt! Du vet ju egentligen precis vad du gör, så det finns inte så många goda råd jag kan eller behöver bidra med. Bara glädjas med dig i känslan vi får när ansträngningarna börjar ge utdelning.
Håll kvar i den! ☺

/PP

Ditt inlägg #1115 fick mig att känna känslan jag själv hade hela förra året.
Nu vill jag tillbaka dit, jag också.

//Buzzz

det var ett tag sen sist! Tack för dina ord. Allt gott till dig med förstås!

i nykterheten och är imponerad över din uthållighet i kampen. Var stolt! Allt gott / mt

LN, jag blir alltid lika glad av att läsa dina inlägg, kloka och roliga! Tusen kramar tillbaks, det hinns vi ju med nu när det finns tid över till väsentliga saker:-)

... på såna goda nyheter, Fenix! Det blir alldeles hjärtevarmt i hela kroppen när jag läser dina inlägg. Tusen varma kramar till dig, kära F!

för dina rader i min tråd! Du har under lång tid varit en inspiration för mig, att det går att sätta korken i flaskan. Ja, det känns som om det är över nu, jag har druckit min kvot och mer än det. Fördelarna överväger helt klart, och precis som rökningen, börjar det kännas som om jag inte behöver göra det här längre. Som jag förutspådde igår, har jag nu vaknat till en ny dag, nykter och djäkligt glad för det. Solen skiner och jag gillar dina hoppfulla rader om att det blir bättre och bättre. Nä, det blir inte så underbart om man häller i sig alkohol, det har jag ju vetat många år nu. Men lik förbannat har den osynliga kraften kört en till bolaget och suddat ut alla erfarenhet i hjärnan. Men nu är bilen uppe på den nyktra motorvägen, och avfarterna till bolaget har fått bommar där det står Vägen avstängd, kör vidare! Ha det fortsatt gott själv!

Både till födelsedagen och att du hittat nykterheten! Det gläder mej oerhört att se att du kommit så här långt, att fördelarna överväger. Då är man över det värsta! När man verkligen fått nog, druckit sin kvot, då går det nästan av sej självt sen. Det blir faktiskt bara bättre och bättre. Får man sug ibland såg är det inte farligt heller. Man känner efter och vet att det man saknar finns inte där. Det blir inte så underbart. Fast nu är det väldigt länge sen jag ens kände minsta lust att dricka. Ha det fortsatt gott!

Anders, cykeln gick åt rätt håll. Trampa på:-)

Grattis härligt bra gjort.

Tack Stingo för ditt engagemang. Gratts till 1 år som jag då.

Tack för alla era varma hälsningar. De berör och värmer.

Visst har jag saknat er alla, era berättelser, funderingar och gemenskapen här. Men samtidigt är jag övertygad om att det varit rätt för mig att dra mig tillbaka härifrån. Först nu har jag kunnat släppa de dagliga tankarna på alkohol. Att vara här för ju automatiskt tankarna ditåt. I stället har jag kanske dykt lite väl djupt i mindfulnessen, men det är i alla fall något nytt och i grunden positivt.

Livet löper mao vidare ungefär som tidigare.

Låter härligt med nykter kräftkväll......-och två månader utan A! Keep up the good work. Själv fick jag något av ett sug nu under tidiga kvällen när jag cyklade hem från badplatsen. Hela stan full av folk, fint väder och knökat på alla uteserveringar. Folk som skrattade, lite bra musik runt omkring - allting bara sådär tokmysigt som det ser ut/känns ibland. Just då så kände jag att jag skulle vilja sitta där och vara lite lullig.....-det gjorde lite ont någonstans - men jag styrde kosan hemåt istället. Lagar något gott att äta och tar en kväll framför tv´n istället. Suget gick över lika snabbt som det kom, och det känns ju jättebra. Trevlig helg själv Fenix!/Anders

Vi slutade nästan samtidigt, du och jag. Men du - du gjorde det med en fru som fortsatt. Det hade jag inte klarat. Inte det gångna året, undrar om någonsin. Verkligen strong gjort.

inte magen med alkohol i dag, men däremot fyller jag år! Passar bra tycker jag, att göra det med mer än två månaders nykterhet bakom mig. Vill bara säga det, och att jag är mycket glad för det!
Nu ska det snart ätas kräftor som sköljs ned med iskall alkoholfri öl. Mums.... I morgon vaknar jag nykter till ännu en härlig solig dag.
Ha en bra helg alla!

Ditt inlägg gör mig glad. Och jag är stolt.

Jag tänker annorlunda nu och har en plan för hur jag vill vara, vad jag vill utveckla hos mig och hur jag vill interagera med andra. Men resten av världen är ju inte alltid med på min plan. Ett par gånger de senaste månaderna har jag blivit deppig och tänkt att skita i alltihop. Känt mig motarbetad, inte haft någon som förstår mig att prata med etc etc. För mig hjälper det då att ha som regel att ta det lugn, inte göra något överilat, utan avvakta, och när jag ägnat mig åt att älta ett tag, navelskåderi och svurit över världens alla orättvisor, så inser jag i allmänhet (hittills) att jag har det rätt bra och är på rätt väg. Och att inget skulle bli bättre av att jag börja dricka igen

Måste sluta nu men återkommer i din tråd snart

Kram
/Akvariet

Min ilska gick över när han fick en hjärnblödning o vart sitt lugnaste jag.
Först då slapp jag hot o hämnd.

För mej var det annorlunda, det handlade aldrig om fysiskt våld.
Det handlade om jo anmälningar mot bup, kallelse till familjerätten, hot om jo anmälning mot 10-stegsprogram för barnen (båda är myndiga idag, dom var 4o 7 när det begav sej), hot om att gömma barnen ( han vart vräkt o flyttade 60 mil bort till kvinna) o jag kunde inte säga nej till vistelser hos honom eftersom barnen inte tog tillräckligt illa. Min fyraåring fick inte ringa hem till sin mamma för sin pappa, så storebror tog men henne o mobiltelefonen ut på gården så hon kunde ringa.

Men om jag summerar den tiden idag, så hade jag inte behövt va så rädd som jag faktiskt var.

Rädd för honom, rädd att han skulle göra nåt, rädd att mista barnen, rädd, rädd, rädd.....

Största o bästa hjälpen fick jag inte av bup, utan av kyrkan.
Av bup kände jag mej ganska lämnad.

O jag tror han kommer finnas där så långe som du tillåter honom eller tills han blir harmlös.
Du, you go girl!
Du har all rätt att vara lugn, lycklig, o tillfreds.
Oavsett vad han gör, eller vart han är.
O är du eller ert gemensamma barn under faktiskt hot (mer än rädsla o svarta ögon), då är det rakt av polis eller soc som gäller.
Fylltrattarna brukar duktigt lägga krokben för sej själva i sånna sammanhang hat jag erfarenhet av.
O alkoliserade mytomaner gör samma sak har jag erfarit.

Men det kommer finnas i din skalle tills du bearbetar det själv.
Mina stora barns pappa är sen drygt två år tillbaka död, men idag känner jag nåt annat för honom än under alla dom år jag önskar han vart överkörd av en lastbil .

Så länge han inte är ett faktiskt hot, så bara släpp honom.
Hejar på dej!

VARFÖR blir jag så arg fortfarande när jag ser idioten....
Han får mig att tända på alla cylindrar.
Känner mig så arg så det växer horn i pannan...
Allt jag vill är ju att glömma honom och allt elände han ställt till med under alla våra år tillsammans.
Såg honom idag igen,på väg med sin nya"familj"på semester.
Och vet att vår yngsta son har han inte hört av sig till på länge nu.
Han vill inte träffa sin pappa förstås....men ändå.
Jag skulle aldrig ge upp kampen om jag hade mist kontakten med mina barn.
Vad vore livet utan sina barn.Det är det finaste man fått här i livet.
Jag undrar bara hur lång tid han kommer finnas i skallen och påverka mig så negativt,trots att jag är lycklig med min nya kille?

Ja jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Ber om hjälp, får en käftsmäll. Jag är dock van och sliter vidare.

Som lärare är jag rak, ärlig och är inte rädd att säga min åsikt varken till föräldrar, kollegor eller elever. Jag förklarar ofta för mina elever att man kan komma till mig även om man gör jävligt dumma saker. Jag brukar inte skälla på dom men de får ta konsekvenserna av sitt handlande. Sårat någon, be om ursäkt. Förstört något, betala eller liknande. Allt går att fixa om man vill. Många gånger om man är ärlig kanske belöningen är just att man slipper straff. Vi har ofta heta diskussioner om hur vi ska förhålla oss till elever. Vi har ju elever med diagnoser som ADHD, Aspberger mm .vi diskuterar ofta hur vi ska bemöta dessa. Här hamnar vi ofta i konflikt. Elever med diagnoser ska man inte behandla på samma sätt. Eeeeehh jo det ska man man ska behandla dom på samma sätt som alla andra men man kanske måste bemöta dom på olika vis, göra på olika sätt men samma regler ska gälla för alla. Så på min skola har vi olika regler för olika elever. Detta är inte ok och det märker andra, att vi inte är rättvisa och särbehandlar vissa. Detta stör mig oerhört.

Det är som jag skrev i inlägg tidigare i våras. Jag är rätt man på fel plats eller fel man på rätt plats. Fick också reda på att en elev som slutade i min klass i sjuan kommer tillbaka nu i nian. Han trivdes inte. Rektorn berättade med lite cynisk ton att ja han saknar ju dig Magnus som klassföreståndare. Det kändes ju jättebra.