Senaste kommentarerna i forumet

Härlig, Vida.
Glad för din skull och du verkar vara på rätt väg, nu.

Tror på din vilja och framgång. Kram

Hej, underbara människor!

Så glad att vi är tillbaka Konstnären och att du Muränan är kvar! Ja, det där med känslor som tryckts undan väldigt länge är något som jag vetat länge och nu börjat våga ta på. Är också i samtal och det går undan nu i framsteg. Men det är inte för att jag har bråttom, utan för att jag nu äntligen är beredd och har viljan att titta på det som är i mig. Känslorna har satt sig hårt i kroppen så den behöver hjälp och nu sist när jag var hos terapeuten så hjälper hon mig att vara i gråten, sorgen och andas i det. Det behöver komma ut. Så jag får träna på att gråta, andas och sitta där en liten stund och inte streta emot.

Jag har ju lärt mig att omedelbart ta kontrollen, hålla tillbaka känslorna och tänka med min logiska hjärna. Det har hjälpt mig många gånger men det håller också på att ta livet av mig. Jag krymper, går i bitar och går miste om alla nyanser av livet med den strategin.

Jag tror på det, Muränan, att de där känslorna som inte kommit ut bygger ångest, spänningar och tar så stor plats till slut att kärlek, ömhet, närvaro, lycka, skratt, sorg, ilska, njutning och livslust inte får plats längre... Så är det för mig. Och ja, alkohol skapar ångest!! Ångest är den vidrigaste känslan av alla och den för inget gott med sig,

Ha en fin dag, kära vänner

✨ Blir alldeles varm, rörd och glad av ditt inlägg PP ✨

Jag läste också här minst en vecka innan jag registrerade mig första gången sommaren 2014. Då läste jag din, Berras, Addes, m-m, Lenas, Konstnärens, mulletants mfl trådar. Ni gav hopp, perspektiv och insikter som var oerhört värdefulla. Tack!
Det var också ett väldigt stöd att vara i fas med flera andra som , Fenix, aeoromagnus, Ebba mfl, samtidigt som ni fanns med oss.

Jag hade nog inte klarat den första rundan och inte heller vågat komma tillbaka om jag inte hade vetat vilken värme och ödmjukhet som finns här och den genuina viljan att även hjälpa andra som behöver stöd.

Det är fantastiskt...helt enkelt! ???

Åh... jag kom på att jag glömt att svara på en sak du skrev. Att du har fått kontakt med en viss person och att ni pratar nästan varje dag. Du anar inte hur glad är för dig. Det är helt fantastiskt, eller hur?! Måste gråta lite, så glad blir jag.

Håller tummarna för fortsättningen. <3

Hej fina vännen,

Ja, min vän - vet du vad som ligger över hela fönsterbänken i köket? Kastanjer i stora lass. Tänker på dig så fort jag ser dem. <3

Intressant det du skriver. Jag tror det är bra att du söker reflektera över vad som hände och hur det blev som det blev. Läste någonstans att alkohol är det mest effektiva medlet som finns för att lindra/minska ångest. Problemet är bara att den i skapar ny ångest i sin tur. Snacka om ond, ond, ond cirkel. Jag märkte också på slutet att vinet verkligen drog igång hela ångestkarusellen. Om jag någon gång tvivlar på om jag drack för mycket, så kan jag ju tänka på det. Om man dricker så man får ångest, så dricker man för mycket. Eller hur?

Jag har lärt mig genom terapin också att nedtryckta känslor också skapar ångest. Tex om man trycker ner aggressioner istället för att bli arg, så bygger det på sikt upp ångest. Genom terapin får jag lära mig att släppa fram känslor - som jag inte ens visste fanns! Resultatet är att jag nu faktiskt mår väldigt mycket bättre. Jag är i mycket mer kontakt med mig själv. Klart att det är skrämmande att "gå omkring och känna hela tiden", men vet du, alternativet är så mycket, mycket, mycket värre... Jag tänker att om jag skulle börja dricka nu, så skulle jag per definition börja trycka bort känslor igen. Det ligger ju i sakens natur om man väljer att döva sig med alkohol. Då skulle jag kasta bort allt arbete jag lagt ner under senaste året.

En sak är säker. Hellre känslor - hur jobbiga de än må vara - än ångest...

Ha en härlig dag min vän! Kram

Vad härlig du är. Sanning och raka rör. Du vet ju att du, och även Konstnären, var de första trådarna jag läste och fastnade i innan jag reggade mig här på forumet. Du är en stor bidragande anledning till att jag inspirerades till att försöka lägga ner alkoholen och orkade vidare. He he he kommer ihåg en ganska rolig fråga som jag ställde till dig initialt "men dricker du inte ens folköl menar du???". Ditt svar - obetalbart (om än i något fri tolkning) - "nej du, det är liksom alkohol i det"... Ha ha ha...! Det är ju tur att även tröga kan utvecklas med tiden.

Jag har heller inte tagit annan hjälp än forumet. Men det är nästan svårt att förstå vilken otrolig hjälp forumet faktiskt är. Jag är så tacksam för att den här möjligheten finns. TACK ADMIN OM NÅGON AV ER LÄSER. Jag är tyvärr helt övertygad om att jag INTE hade klarat av detta, utan alla forumsvänner. Inte en chans.

Tack än en gång för all stöttning och för att vi har fått följa din resa. Låt oss nu blicka framåt och få lägga år efter år av nykterhet i bagaget! :-D

Ha en fin dag, även om den förefaller vara i gråaste laget - i vart fall på utsidan... P&K

Fina firren, Lena & Vickan

Overkligt glad faktiskt, för runt ikring mig i vardagen är det ingen som tagit notis om detta. Det är ju ingen som riktigt vetat om. Jo, visst finns det vänner och anhöriga som vet att jag inte dricker alkoholen, men inte hur illa det faktiskt var och hur otroligt kämpigt det var att sluta. Och om folk skulle veta så tror jag inte att de kan förstå ändå. Det kanske krävs en annan person som haft alkoholproblem för att förstå vad som egentligen krävs?

Anledning till att jag inte kände att jag vågade berätta om mina problem och att jag beslutat att sluta dricka alkoholen fanns flera:

- Efter att ha fallit tillbaka tidigare var jag rädd för konsekvenser av att gå ut med alkoholproblem och sedan misslyckas.
- Vill jag egentligen avstå från alkoholen, och vågade jag uttala detta till andra när jag inte var säker inför mig själv?
- Och så skammen förstås. Jag som var den perfekte livsnjutaren som alltid ansåg att mat och dryck var livets höjdpunkter. Ja, jag hade "övernjutit" alldeles för länge, för ofta och för mycket. Katshing så fick Mr. övermodig själv alkoholproblem, ja ännu skämmigare än så faktiskt, jag blev ju alkis...

Fast inte så att omgivningen märkte. Hela vägen ner till min personliga botten så verkade det som om jag kunde hålla skenet uppe. I alla fall så hyfsat så att ingen sa något. Kanske hade det varit annorlunda om jag mött en annan nykter alkoholist? Jag tror att vi ser, och kanske till och med har tillräckligt med civilkurage att ta upp saken med någon som har problem? Ingen gjorde det med mig och om de bara inte såg eller var flata och fega vet jag inte.

Den enda hjälp jag fått - eller tagit för den delen - är genom er som varit mina vapendragare här på forumet. Jag säger inte att det är rätt, tror nog att det kunde varit bra att ta ytterligare hjälp, men jag gjorde det inte. Och ändå har det fungerat. Därför känner jag så stor tacksamhet för vad ni gjort för mig.
Folk kommer och går på forumet och det finns flera kvar idag som följt min resa. Andra har lämnat pga. av nykterhet. Långt fler har säkert lämnat på grund av att det gick åt pipan. Men det finns så många fina personer jag "mött" här. Mycket trista historier, men faktiskt en hel del skratt med :-)

Allt började hösten 2010 med ett omtag i november 2013. Viljan önskan och hoppet att det kunde gå tändes av Berra. För detta ska du ha en extra alldeles egen medalj!

Till alla som just nu är nya här eller nystartar i sin nykterhet kan jag verkligen försäkra att det går. Det kan vara enormt tufft men det går ;-)
Det är värt resan hela vägen, och tyvärr finns det egentligen inga alternativ. Missar vi en chans får vi flera. Det är viktigt att hitta tilbaka och inget att skämmas för. Var dock medveten om att det blir svårare ju längre tiden går.

Är det värt att testa om vi kan socialdricka? Nopp, har du inte kunnat det på flera år så finns det mycket lite som talar för att du ska kunna det i framtiden.

Så går tankarna hos en numera nöjd och nykter alkis

//PP

I går kunde jag inte hålla mig, utan ringde min dotter, och hon svarade. Så nu har jag kontakt med mina barn igen. Nu ser jag själv, att detta är min sista chans. Så för mig aldrig mer alkohol. Jag skall göra en grundlig inventering av mina återfallsignaler. Jag var också på ett bra AA-möte igår. Har börjat fundera på behandling. Ringde soc. i går. Tycker, att det är mycket pengar, om man själv skall betala. Samtidigt tycker jag att jag har ett bra liv, bara den där a-jäveln inte griper tag i mig. Men ingen annan, än jag häller spriten i mig. Så tag inte det första glaset, säger jag till mig själv. Nu sticker jag till gymet.

En baby i det nya livet ;-)

Så underbart att du gett dig själv två hela år nu. Fin förebild, ja verkligen. Ett stort HOPP ger du oss andra också. En bra present om någon.. ;-)

Kram PP

Två år 11/11 2015; det är så utomordentligt coolt och gott och föredömligt och sunt och ... helt enkelt så jäkla bra! Puss på dig, PP. Dubbelpuss!

Kära PP,

Stort och varmt grattis till dig idag på din 2-årsdag!!! Det är så fantastiskt bra gjort av dig! Två hela år...! Det är verkligen så häftigt. Du är en sådan himla fin förebild. :-)

Jag hoppas att du njutit lite extra idag. Det är du så väl värd. Och delas det ut bakelser så vill jag också få vara med på kalaset! :-D

Bamsekram till dig <3

730 dagar som kanske inte direkt förändrat världen, men de har förändrat mitt liv! Och som jag sagt tidigare har jag er att tacka - ni som fanns där och sporrade mig när det var tufft. Det blir nu ett sent kalas och är glad du finns med! Solen lyser i sinnet även om det var en grå dag vid västerhavet.

Häng i så går vi vidare

//PP

Ja, ibland krävs det flera bakslag för att få det bekräftat!
Nu blir det att hitta andra alternativ! Jag vill inte ha a längre i mitt liv!! Alla saker jag sagt och skrivit på ex fb
Att jag blev bitter...
Nu vill jag inte längre!!
Vad har ni där ute för tips!!
Kram!

här där jag bor och man får vara glad för en ljus dag. Har funderat mycket på vad som fick mig att nu sist fortsätta dricka dag ut och dag in. Har ju varit med om inläggning på psyket. Jag tror helt enkelt att det blir ett tvång efter tag för att som jag tror just då undvika ångesten. Det blir som en karusell, så fort jag kände att ångesten kom krypande så blev det påfyllning. Så jag vet nu att det som skrämmer mig mest är ångesten med darrningar i kropp och händer. Låter flummigt men jag håller på analysera mig själv varför jag bara fortsätter, och fortsätter. Egentligen tycker jag inte att det är gott men jag blir som en fluga i spindelns nät. Så varför gick jag på det, just därför att jag trodde att jag denna gång skulle slippa ångesten, så dumt. Den blir ju tvärtom värre. Jag kan få panik bara jag tänker på hur jag var första nyktra dagen, bara gick omkring i lägenheten fram och tillbaka, fick mobilisera mig för att ta mig ut med hunden och handla. Tog på mig stora solglasögon. Slängde i mig lugnande tabletter som jag hade hemma, blev helt virrig av dom. Nej usch mycket bättre att vara nykter. Om jag bara kan hålla detta nu, jag vet ju A-jävulen finns någonstans bakom varje vrå och vill ha min fulla uppmärksamhet. Men denna gången ska jag inte ge mig till honom.
Må bra alla vänner
Konstnären

Stort grattis idag när du fyller två år, fantastiskt pelle och jag är inte så lite avundsjuk. Du sprang om mig trots allt. Men va faan nu är jag uppe på banan igen. Fantastiskt gjort av dig, nog med skrytandet. Ja, en månad för konstnären idag och man får vara glad för det lille. Fin morgon här på ostkusten så idag blir det mycket frisk luft. Jag kommer på kalaset i kväll och kräver en bakelse det är väl ändå inte för mycket begärt.
Många kramar Konstnären

Och så tror jag att du känner mer nu när du inte är bedövad med alkohol. Många här vittnar om det. Alla krämpor blir kända, även om de funnits där förut.

Men gör en hälsokoll på VC så du vet att dina värden är ok,,tycker jag.

Fantastiskt bra med fyra månader. Fortsatt styrka och lycka till

Hur firade du årsdagen,,skulle det vara ;-)

Hur firadevdunårsdagen?

Hoppas allt är bra

Härligt att läsa dina rade Vida
Du kämpar på och jobbar med tankar och motivation. Jag tror och hoppas också på dig!

Vad bra att du skriver här igen. Tråkigt men bra att du kommit fram till det.

Styrka till dig!

Nu är jag där igen...vid mitt första inlägg. Period av att tro att jag kunde hantera a.
Men nej det gick ju givetvis inte! Jag kan inte ta ett glas... Vill då ha en hel flaska!
Jag måste avstå helt!

Tack även för era inlägg!
Ni är ruskigt bra inspiratörer själva, lovar
nu måste jag hasta iväg!

//PP

För dina varma ord! Gör gott, och du ska veta att jag känner samma sak för dig. Jag tror att det enklaste sättet för någon med alkoholproblem att jobba med sin personlig utveckling faktiskt är att sluta dricka, haha

//PP

Min aktivitet varierar allt eftersom behovet förändras för mig själv. Vissa tider är jag knappt inne och läser, och ibland känner jag att det gör gott att läsa lite mer. Och som det är just nu behöver jag kanske inte läsa så mycket för egen del, men intresset kommer då att följa andra, och synnerligen nu när ni är ett par som hittat tillbaka. Jag vet allt för väl hur bra det känns att det faktiskt finns support att få när vägen är lite motig den första tiden. Ja du vet ju så väl hur jobbigt även jag hade det i början. Som jag skrev tidigare delar vi numera månadsdag. Var verkligen trist att du inte behöll ledartröjan på, jag hade verkligen unnat dig att ha den så länge inte jag hade trillat dit ;-) Men strunt sak samma, imorgon när vi vaknar har vi en dag att fira. Du en månad, jag två år. Idag är månaderna inte lika viktiga längre, det börjar ju kännas lätt att avstå från alkoholen. Samtidigt unnar jag mig att glädjas och njuta av att det faktisk nu börjar normalisera sig. Och varför skulle vi inte fira våra segrar? Kampen kan under stundom vara så helvetiskt jobbig, och det vet vi alla som genomlidit den. Men just nu är det inte så och svaret på varför är så enkelt samtidigt som det kan vara svårt. VI SKA INTE FYLLA PÅ MED ALKOHOL! :-)

Ha det fint vännen!

//PP

Ja, jag fick väldigt klart för mig, att jag måste välja mellan alkohol eller mina barn. Och idag är valet lätt. Men det valet har jag gjort tidigare. Trots detta har alkoholen gripit tag i mig. Så, nykter en dag i taget. Och räkna med, att bli förlåten av sina barn. Det kan man glömma. Man måste leva med, att man har skadat sina barn. Det, som gäller är, att visa dem, att de kan lita på mig i fortsättningen. Och det får ta den tid det tar....