Senaste kommentarerna i forumet

Men det är ju så man blir helt jäkla galen...! Varför är alla så förbannat fega? Varför är det så fel att någon bryr sig, engagerar sig, vill slå larm, vill hjälpa och göra något? Hur kan en skola, kurator, rektor vara så flata?? Jag fattar inte. När slutade vi bry oss vad som händer?

Men inte du Mange. Nej, du bryr dig. Och du är helt fantastisk!

Kram och pepp / M

Läste hela ditt inlägg om flickan i 7:an och blev .... helt jävla bindgalen faktiskt. Mest över skolledningens svar att man inte kan lägga sig... Så ansvarslöst, så fegt och totalt jävla fel! Satte morgonkaffet i halsen och måste logga in. Håller med myrkotten, du har ändå gjort nåt väldigt viktigt, du har sett och bekräftat flickan.

Jag funderar mycket på sponsorskap och sökte info om det på Landsmötets bokdiskar. Blev tipsad om en bok som riktar sig till ungdomar och skulle så önska att något sådant , dvs Al Ateen, skulle finnas på många ställen. Inser att det är en enorm utmaning - inte minst med ordet Gud. Jag är ett Vuxet barn och fick igen möta många andra Vuxna barn och dela den smärta och kamp som går som en brinnande tråd genom livet... I många fall i generationer. Det känner jag, att det är mitt ansvar att bryta det destruktiva, dysfunktionella mönstret så gott jag förmår och jag gör mitt bästa - med stor hjälp av stegen.

All min uppskattning och support till ditt engagemang här. De betyder! / mt

Jag är inne i en tung period också, kanske inte känslomässigt utan mer fackligt. Den kommun jag jobbar i är i ett kaos och som facklig ordförande har jag nu en del att göra. Ta min arbetsgivare i örat.

Vill bara säga att jag ser ditt engagemang här på forumet, hur du hälsar nytillkomna välkomna, råder medberoende, peppar de som har en dålig dag etc. Det är stort tycker jag, själv är jag inne i en dämpad period och har svårt att orka med mig själv. Och jag tror du redan har gjort skillnad för flickan i sjuan, att hon har kunnat anförtro sig till en vuxen som tar henne på allvar. Hon har fått prata och du har lyssnat, det räcker långt. Om du är en lärare som elever kan komma till, en vuxen som bryr sig, är det en förlust om du byter yrke, såna som du behövs.

På sista tiden har jag varit en dålig forumdeltagare. Jag har knappt varit inne, och inte varit i närheten av att skriva något. Mitt fokus den senaste tiden har till stor del handlat om annat än alkohol, men när jag igår upptäckte att jag nu varit nykter i drygt ett år (Idag: 1 år och 4 dagar) så började tankarna ändå röra sig mot forumet och vad som egentligen hänt med mig under detta år.
Jag har nu varit med om att vara nykter i alla de sammanhang där de flesta av oss dricker och jag tidigare drack. Jag drack mycket, nästan alltid mest. Kräftskivor, julfirande, påsk, midsommar, semestrar. Nu dricker jag N/A-öl. Ibland ganska mycket N/A-öl. Jag gillar smaken och jag gillar det faktum att jag kan dricka mycket om jag vill utan att bli påverkad. Men jag märker också att behovet av N/A-öl för att låtsas dricka på riktigt inte alls finns hos mig längre.
Det fanns i början, det som ni alla känner igen: Vad är det för fel på dig som inte dricker? Ska du köra bil? Är du sjuk? För att undvika frågorna hade jag öl i glaset. För att smälta in. Nu finns inget sådant behov hos mig längre.
Är jag tråkig? Ja, de flesta som dricker tycker jag är tråkig. Ju mer de dricker, desto tråkigare är jag. Jag kan ställa upp på att vara tråkig, om alternativet är att dricka. Sanningen är att de som verkligen tycker jag är tråkig inte har möjlighet att bedöma det, och jag har det trevligt, men på ett helt annat sätt än tidigare. Det tog tid för mig att hitta detta andra sätt. Nu, när jag är trygg i det, så behöver jag inte gömma mig bakom N/A- öl och låtsas dricka. Jag står för att jag inte dricker, det är mitt sätt att förhålla mig till tillvaron, och jag gör ingen sak av det, jag bara undviker alkohol. Jag gör det för att jag vill det, för att jag trivs med det.
Jag tar regelmässigt med mig alkoholfri dryck när jag går bort; dels för att det ofta inte finns något sådant alternativ (och finns det så smakar det ofta inget vidare) och dels för att ge värdar och värdinnor något att tänka på. Jag vill kunna dricka gott utan att det innehåller alkohol.
Min fru dricker fortfarande. Mycket. Och det sliter hårt på henne och på oss. Detta slitage tar mycket kraft. Periodvis känns det tröstlöst, men, än så länge, har jag inte givit upp hoppet om vår relation.
Jag funderar en hel del på hur jag fungerar i relation till min omvärld. Hur egocentrisk är jag? Går jag i försvar och anklagar omgivningen när jag tar emot tankar, handlingar och beteende som inte stämmer med min värdsbild eller tar jag emot det på ett öppet sätt, ser möjligheter och undersöker om det kan tillföra något. Och omvänt: hur engagerad är jag i andra, ser jag deras tillvaro, förstår den, och tar in den, på riktigt, eller är det bara något som perifert intresserar mig. Bryr jag mig? Och om jag svarar ”ja” på frågan, gör jag det för att jag verkligen gör det eller för att vara politiskt korrekt.
Jag tänker att jag kan bli bättre på att se och ta in andra, och framför allt gäller det de som är nära mig. Och jag tänker att jag ska arbeta mer med det. Men jag tänker också på hur min tidigare överkonsumtion av alkohol förstärkte min egoistiska sida, hur drickandet verkligen gick ut över andra. Då tänker jag inte bara på de saker jag sa och gjorde när jag var full, nej kanske mer på hur mycket jag var inne i missbruket även när jag inte drack. Jag planerade för att dricka, spenderade en massa pengar på det, och tid, och kraft och energi. Inte orkar man med andra då. Var jag en egoist då? Ja, jag brydde mig verkligen inte (även om jag trodde det då). Är jag en egoist idag? Nej, i alla fall inte lika mycket som jag var då.
Hade jag av idag mött mig själv för 1,5 år sedan hade vi inte stått ut med varandra. Men idag ångrar jag inte en dag av den kamp jag haft för att sluta dricka.
Kram till alla som kämpar
/Akvariet

där, ska förstås vara skönt och inte skämt och glas i stället för gal. Ändå är jag nykter, tänk hur det sett ut i annat fall!

mig själv! Har nu varit på ännu en minisemester utan alkohol, och det är bara så skämt. Börjar kännas naturligt att bo på små hotell utanför städer, eftersom jag alltid kan köra bil. Min fru får gärna ta sina 2-3 glas vin, och jag ber om cola eller Loka, med is och citron i och då känns det mysigt att sitta och läppja på sitt gal. Tänker ibland på A, men saknar det nästan aldrig. I dag är jag t ex ensam hemma hela dagen och kvällen och även i morgon. Tidigare hade det bara funnits tvångsmässig handling, och det hade varit att i eftermiddag åka till bolaget och bunkra upp i kylen. Nu har jag i stället roliga saker att göra hemma, och kanske tar jag en vända ikväll med bilen och äter något riktigt gott på en restaurang som kan ligga var som helst! På onsdag två månader och en vecka nykter, det här börjar bli en bra sommar när nu vädret också är kanon! Kram på alla er som kämpar på.

Jag ska också lägga ut dessa rader som en "bra-att-ha" läsning då och då. Har sett det i andra trådar och stämmer precis för mig. Herregud så många gånger jag misslyckats med att lura mig att tro att jag tillhör de som kan dricka lite lagom....

"Det finns ofta en obeslutsamhet – man vill inte sluta med alkoholen samtidigt som man vill att livet ska fungera. En behandling syftar därför till att åstadkomma en vilja till verklig förändring och till insikter att det i längden inte går att kompromissa. Det går inte att dricka lite eller bara ibland.
Vi lever i en alkoholkultur. Det är svårt att avskärma sig från alkohol, inte minst mot bakgrund av att vi lever i en alkoholkultur som idag består av både av ett svenskt rusdrickande och ett mer sydländskt socialt vardagsdrickande. En del tror sig kunna fortsätta att dricka på fest och andra trevliga sociala sammanhang. Det är oftast dömt att misslyckas om man väl har utvecklat ett beroende."

Jag skulle vilja byta ut "oftast" i mitt fall till "alltid".

Man får ta en sak i taget. Rökning skadar bara den enskilde mest medans alkohol skadar hela familjen.

På måndag börjar jag arbeta igen. Känner ingen direkt glädje men det kommer väl. Första sommaren helnykter skönt men man saknar ibland att kunna slå sig ned på en uteservering, ta en fin burgare eller köttbit och en kall öl. Känner att jag skulle fixa det nu då jag har en annan syn på att dricka. Dock vågar jag inte ocg framför allt jag har egentligen inget behov. Hade många samtal med en tjej i 7an om hennes mamma som dricker. Hon berättar hur hon hatar mamma mm, är jobbigt för henne. Hon vet inte om att jag haft samma problem men jag förstår ju allt hon pratar om. Har ju anmälningsplikt så jag knåpade ihop en anmälan till soc och tog kontakt med kuratorn på skolan och ville ha lite stöd. Pfffff ja kuratorn tyckte jag kunde lämna in den och kontakta mamman och säga detta. Då ska jag ringa en mamma jag aldrig träffat och säga "Jo du jag har pratat med din dotter som är jätteorolig för dig och din alkoholkunsumtion så jag kommer anmäla till soc." Sa att jag kan skriva under anmälan och gå på möten men just den där föräldrakontakten ville jag att en professionell skulle ta då jag aldrig gjort något sådant innan. Nähä blev svaret. Berättade för eleven och hon blev ledsen och grät mm. Så jag den där anmälan ligger i min dator inte inskickad. Eleven visade att mamma börjat med antabus igen. Ja så jag har brutit mot min anmälningsplikt som myndighetsperson i skolan. Detta har legat och gnagt mig i sommar. Eleven har ju lagt upp fb-statusar så jag vet ju att hon är ok.

Kuratorn på skolan vet att jag själv haft missbruksproblem så hon kanske tyckte att jag kunde fixa detta själv. Eleven berättade också att det är ganska många tjejer i sjuan som dricker på helgerna ganska så mycket. Jag tog också upp detta i våras med chef och kollegor och frågade hur vi ska göra? Kontakta föräldrar eller inte? Fick till svar att vi faktiskt inte kan lägga oss i allt som händer på fritiden. Nä klart vi inte kan men tänk om vi vet, sedan händer det något. Föräldrarna får reda på att vi har vetat om alkoholen men inte kontaktat dom. Jag nä svaret blev att jag kunde ju själv kontakta föräldrarna. Då blev jag sur och sa att jag inte är jesus utan bara ville förmedla det eleven sagt till mig som en ren oro. Jag kan inte lösa allt men jag sa att om jag varit förälder och skolan fått nys om att det dricks och min son är en av dom så skulle jag bli mycket tacksam för info. Problemet idag är att många föräldrar blir skitsura när vi ringer hem och tycker att det ska vi lösa, fixa och dona med. Så jag blickar allt mer bort ifrån läraryrket.

Man blir fylld av energi och livslust igen.

i Östersund där vi deltar i AA:s Landsmöte där också Al Anon har möten parallellt. Mitt och vårt tredje Landsmöte, i G-Borg för tre år sen var jag på mina första Al Anonmöten. Det är fantastiskt att få delta och dela så många människors erfarenheter, styrka och hopp, inte minst de alkoholisters som deltar i Al Anons möten. I går kväll var vi på en mycket trevlig middag med dans före midnattsmötet. Jag instämmer med Adde som brukar skriva om de nyktra och mycket glada sammankomsterna, ingen som betraktar utifrån skulle tre att detta är en helnykter tillställning. Glada samtal och mycket skratt. Men även djupa samtal om de stora livsfrågorna - med människor som jag vet deras förnamn och mer behövs inte. Ett fantastiskt sätt att vara tillsammans - som här på forum men irl. I det verkliga levande livet. Delningarna från nyktra alkoholister på midnattsmötet överträffar den bästa roman. Äktheten, den intensiva närvaron och gemenskapen fyller en med livsenergi och hopp .... Tacksam att få vara en del i detta. Nu blir det hotellfrukost:). / mt

Tack för dina kloka ord!!!! Stor kram!!!

Jag har varit vit i 2,5 år, och jag kan säga sanningens ord till dig: DET ÄR INGEN LÄTT MATCH! Men jag lovar dig, att om du fixar detta, så kommer din självkänsla, ditt självförtroende och framförallt din inre och yttre hälsa bli förvånansvärt stark!

När suget kommer:

Gå en, två eller flera promenader.
Gå till biblioteket, låna en bok!
Ring en kompis!

Kör på!

Sluta resonera med dig själv.
Jag känner igen det där, tror jag. Bara två glas... Bara idag...
Det är alltid ett glas för lite!

Ta en lång promenad, andas. Ät något gott!

Var rädd om dig nu.

Uffe

Tack för era svar! Idag är det dag 3 och jag har promenerat två timmar och börjat städa här hemma, och jag har sånt sug. Städa tvätta å fixa hemma med ett par flaskor vin var (är?) Min grej, allt är så mycket roligare när man är full. Jag har inget här hemma och systemet ligger 5min härifrån. Det finns inget som stoppar mig, jag känner mig väldigt nere och jag vet vad som skulle göra mig på bättre humör.

Undvik platser där det förkommer alkohol till att börja med. De första dagarna kan vara påfrestande när det gäller suget. Så fort suget kommer, testa då att dricka; läsk, soda, eller något mättande som o'boy t.ex. Ut och promenera, lyssna på musik som får dig att må bra.

Som ovanstående skrev: häll ut alkoholen. Klarar du en dag, så klarar du en dag till.

Nu tar vi alla tre en vit dag.

Lycka till!

Grattis till ett bra val.
1. Om du har alkohol kvar hemma, häll ut skiten.
2. Försök hålla dig sysselsatt, kolla film mm. Ät lite fetare mat.
3. Om sug kommer är cola zero och choklad en räddare
4 Om suget blir jättestarkt. Innan du funderar på att korka upp. Fundera på varför du inte ska korka upp.

Ångesten släpper allt eftersom. Man brukar prata om ca 3 dagar, men det är individuellt. Läs trådar här. Jag har en lång tråd om mitt missbrukl. Många andra har det också.
Nu tar vi en vit dag du och jag.

En alkoholist dricker för att 1 man har ett sug/kemiskt beroende/abstinens 2 för att dämpa ångest. Det är de vanligaste orsakerna till att dricka om man läser lite om alkoholism, eller rättare sagt dessa två orsaker triggar drickandet. En alkoholist mår dåligt när man inte ger kroppen det den vill ha. Testa att gå på typ lchf då kroppen kommer skrika efter socker (kolhydrater). Ja man får abstinens, huvudvärk och mår dåligt de första dagarna precis som när man slutar dricka. Du har man två val, stå ut eller börja ge kroppen vad den vill ha, eller rättare sagt vad hjärnan vill att kroppen skall ha. Ofta mår alkoholisten så dåligt innan att man tar den lätta vägen, tar en återställare, eller flera. Man vet att det är fel, man vet att man sårar, ljuger mm. Detta ger ångest, den ångesten dövar man kortsiktigt med alkohol.
Jag som själv som haft missbruk hittade på en massa argument för att få ett ok från hjärnan att dricka. Min pappa dog, taskigt på jobbet, kris i förhållandet mm. Egentligen svepskäl för att dricka. Precis detta vill jag mena är att ha genuin vilja att sluta eller inte. Vill man verkligen sluta så måste man gå all-in. Ta bort alkoholen hemma. Erkänna för sig själv att man verkligen har problem och VILJAN att förändra sitt leverne. Därför ger jag folk rådet att sluta helt och för en bra tid framöver för vi alkoholister kommer med största sannolikhet INTE att kunna dricka normalt mer igen.
Att han blir sur på dig ger ju honom ett skäl att dricka. Du är dum, lägger dig i mm ja då måste vi alkoholister ta ett glas. Vi mår ju dåligt (personpåhopp). DU KAN ALDRIG FÅ NÅGON ATT SLUTA MED ALKOHOL OM PERSONEN SJÄLV INTE VILL. Så du bör INGEN INGEN skuld i att han dricker. Det är inte du som köper hem, tar fram glaset, häller upp och häller det i strupen på honom eller?? :)

Tack aeromagnus, för ditt svar. Så mycket som är obegripligt för mig som aldrig varit i missbruk. Jag borde väl bara lämna, dvs känslorna för denna man. Han VILL inte ha med mig att göra. Jag tolkar det som att han ser mig som ett hot mot hans missbruk, då jag ställt krav på nykterhet och visade tydligt att jag blev hemskt besviken att han förvaltade sin nykterhet från behandlingshemmet så vårdslöst. Kanske var dumt rent taktiskt av mig, men jag blev så j-a besviken. Ett betalt behandlinghem och så börjar man om, för mig är det obegripligt. Jag borde inte ta åt mig personligt, men gör det ändå eftersom det drabbar mig. Jag får ingen kontakt längre och enda sättet är att åka dit och knacka på vilket känns riskabelt då han bett mig låta bli så tydligt. Samtidigt så är jag ju känslomässigt bunden till honom, men antar att han är vuxen och kan be om hjälp själv särskilt då han har så mycket hjälp som han har. Så slutsatsen. Jag måste hjälpa mig själv. Han uppskattar inte mig och mina omsorger. Önskar jag inte investerat så mycket. Det är svårt att bryta - ge upp hoppet.

Varit i husvagnen, har städvecka på campingen och simskola med min son. Har fullt upp.

Varje alkoholist är unik. Vissa kommer till insikt och kan stoppa innan det är för sent. Andra super tills de dör. De sistnämda är så skadade av sin sjukdom att de inte klarar av att bryta och tillfriskna. Att dricka en 75a om dagen är ju sinnessjukt mycket egentligen och kroppen tar ju mycket stryk av detta. Det är när man ska bli ren från skiten som det värsta inträffar. Ångest, svettningar, sug efter a och man mår dåligt som fan. Ta en bakfylla och ta det gånger 10. Därför är det lätt att börja dricka igen för man mår så dåligt av att tända av. Har man varit på behandlingshem är man ju ren då saknas den genuina viljan att sluta och då går det inte.

Hoppar in här med ett stort grattis till tretton månader. Det är några dar sen du hördes av, allt väl? Kram på dig!

Grattis till ett år!
Nikotinet ska jag också försöka med lite senare framöver inte nu direkt i samband med att ha slutat med Aaat

Känner igen det där mycket väl. Är själv nykter och varit det i ett år snart, precis som du. Öl tänker jag ofta på, och lär nog göra det ett bra tag framöver. Man får bita i det sura äpplet och hålla sig nykter, hur svårt det kan vara ibland.

Bra jobbat och lycka till!

Hej Joekbh,
Jag känner igen mig jättemkt i det du skriver. Har gått otaliga rundor med mig själv där jag har hatat allt och alla och mitt nya nyktra liv och har undrat varför jag ska bli en tråkig tönt som inte dricker..
MEN: Ju längre in i nykterheten jag har kommit desto mindre har jag känt så. Jag är nu 7 mnd nykter och har precis haft min första nyktra sommar (sedan jag var barn alltså) och det har varit grymt!
Jag har varit på massa fester och bröllop och jag har typ varit den som har hållit låda på de flesta festerna. Jag har varit galen och mongo precis som vanligt men NYKTER!
De flesta runt mig har inte ens fattat att jag har druckit alkoholfritt.
Det är faktiskt rätt befriande att spåra och släppa loss nykter... Att verkligen skita i allt och bete sig lika patetiskt som alla fyllon runt en (bortsett från att vi som är nyktra stoppar och sätter gränser precis där man bör).

Sen så är det rätt svårt att slå den känslan man har dagen efter då alla andra ser ut som lik och mår skit och äter junk och man själv sticker ut och joggar och ser ut som 1 million dollars och älskar livet.

Lycka till, hejar på dig!