Senaste kommentarerna i forumet

Är ett stor problem idag överallt i samhället. Det borde finnas en förvaltningschef att vända sig till men det verkar inte så i ditt fall.

tror det kan vara bra att byta jobb ibland. Då får fler unga chanse att ha dig som lärare ;-) och du får lite nytt att jobba med.

Lycka till med jobb och super att du är still sober!

Vi hade möte om samverkansavtalet i vår kommun som inte fungerar. En fredag eftermiddag så där. Jag försökte förklara vilka lagar de bryter mot och att i ska ha information. De blir irriterade för de förstår inte,de kan inte, de vill inte förstå och inse. Hela tiden sitter min chef och säger med barsk röst. Jag vill ha exempel jag vill veta. Då lägger jag fram två exempel. Jo på mitt lönesamtal så tog du upp att jag var borta ofta från mitt arbete ochatt det påverkade mig och mitt arbete. Då sa jag att mina fackliga uppdrag ska inte blandas in i mitt arbete, det är ett övertramp och brott mot Lagen facklig förtroendemans ställning på arbetpatsen. Jo men det var om omtanke ja så tolkade inte jag det. Hon blev skitsur och satt Sedan och muttrade surt om detta. Då sa jag bara att jag är trött, trött att bråka om självklarheter. Jag har sökt andra jobb för jag orkar inte med detta mer. Mina elever och kollegor håller mig kvar. Så nu kommer hon vara sur och jag kommer drabbas av diverse straff.
Så tur man inte dricker och dövar med alkohol. Tyärr har min ansökan läckt ut då jag har fått en del frågor. Så jag lade ut på fb för att slippa frågor.

Det är allt synd om oss som missbrukar. Vi hittar alltid orsaker till att dricka. Jobbigt,nsur, ledsen, ångest mm mm ja listan kan göras lång. Jag vet att man inte kan lämna nån bara så där. Men hur länge orkar du hålla ut, och barnen?

Skrållan och etanoldrift för goda råd. I AA:s dagliga reflektion, står det: släpp taget, låt Gud ta över. När min mor levde, ringde jag henne ofta, om jag hade problem med mina barn och hon lyssnade och sa: du har alltid gjort, så gott du har kunnat. Det hjälpte. Jag hade ett bra jobb, som jag skötte. Men tyvärr drack min man och jag alkohol på helgerna. Vilket gjorde att jag gick i dimman på helger och semester. Min mor var nykterist och bad naturligtvis mig, att inte dricka a. Men fasaden har alltid varit och är fortfarande ok. Jag vill leva i en behaglig nykterhet. Det senaste intermezzot, som hände var, att min man snubblade på fyllan och fick åka med ambulans till sjukhuset. Detta kom till barnens kännedom. Och det är därför dottern är, så arg. Jag har också varit arg på min man, därför han inte vill göra en förändring av våra dryckesvanor. Nu säger han att han aldrig mer skall bli full. Kanske förde denna olycka något gott med sig. Han är helt fysiskt återställd. Och vi kollar våra värden varje år hos läkare. Så fysiskt har vi inga fel, just nu. Men min far och min mans båda föräldrar var alkoholberoende. Nu släpper jag alla tunga tankar och all ångest! Idag skall jag och min man simma. Det brukar vi på lördagar. Såg att det skall bli ett möte i Stockholm, för detta forum. Skulle vara roligt att deltaga!

Vad härligt att läsa om din utveckling och glädje till det nya livet. Härlig inspiration för min del. Kommer ihåg nu hur det kändes när jag kommit några månader på väg och det verkar ju bli bättre med tiden. ;-)

Vad smart att återuppleva. Tänkte på det att undvika blir ju större tomrum och "farliga zoner" så det kanske är just det man behöver göra dem till - ofarliga.

Nya champagnekorkar, ja. Just nu är det lite tomhet igen. Så glad att det går så bra för dig och tack för att du delar dina härliga rader!

Att era ord värmer och skrämmer mig samtidigt.
Jag gillar raka rör och ni är väldigt rak på sak vilket jag behöver.
Jag behöver nog faktiskt försöka tänka igenom allt, hur jag vill ha det och vad det får kosta. Jag vet att jag vill ha ett liv med honom men jag vet inte om jag orkar kämpa för det.
Jag tror att han egentligen inte vill dricka men tar till det nu när det är jobbigt el så är det så att han faktiskt vill ha kvar som alkohol. Min syrra säger som du Magnus .
Ikväll när vi pratade sa han att han dricker ikv för att allt känns jobbigt. Han vet att det inte bli bättre för att han dricker och att han troligtvis kommer må sämre imon men just nu orkar han inte . Jag sa att jag ville att han skulle börja med antabusen imon igen och det hängde på oss (mig och barnen) jag sa att detta är mellan oss, blanda inte in barnen . Han kunde börja med det igen sa han om jag ändrar mig. Börja visa och att vi gör saker ihop...
Jag sa att jag har försökt men att jag tycker han gett mig nobben vilket han säger att då har jag inte försökt tillräckligt.
Hör ju själv hur det låter tror jag.
Sa även till honom att det ligger även på honom men då skrattade han bara och sa
- visst , allt hänger på mig.
Nu senare så sa jag godnatt och gick upp för att lägga mig.
Vi håller på att ändra i vårt hus så jag ligger i ena sovrummet uppe och grabben och han i rummet bredvid men vi har dörren öppen imellan . Ikväll så ligger grabben hos mig och nu när han kom upp så stängde han dörren till mig och grabben. Han visar verkligen att han är sur för något nu .

att inse att kärleken är över, att man inte längre kan hoppas på att det ska bli bra igen. Ja, det är sorgligt och en process. Jag tänker också att du inte kan skylla på hans missbruk, för att skjuta på ditt beslut om att stanna och verkligen tro på ett förhållande eller det andra alternativet. Jag vet, det är inte lätt och går inte över en natt. Men risken är att ni båda blir mer destruktiva om ni inte fattar beslut om er samvaro. Barnen hamnar emellan.

Tänk på det. Börja fundera på vad som gör att du vill vara ihop m honom. Gör plus och minuslista, skriv ner det värsta som du tänker dig kan hända med båda alternativen. Se dina rädslor och det som hindrar dig att antingen leva fullt ut i den här relationen eller gå vidare.

Kanske behöver du ngn att prata med eller att ni går i par-terapi. Risken är att han lämnar dig efter att du offrat år och sorg på att försöka och hur mår du då?
Vi känner inte varandra, jag vet hur svårt det är att bryta när man har barn och långt liv ihop, verkligen. Det är oftare lättare att se andras problem och ge råd än när det handlar om en själv ;-)

Var rädd om dig och börja titta på situationen ur andra perspektiv än de vanliga, är mitt lilla råd... Kram

Ja detta låter inte bra. Men läs vad du skrev i din tråd under mitt inlägg.

"Han tänker inte fortsätta framöver med antabus eftersom han tycker inte att vi har något liv ihop och att vi inte visar kärlek till varandra. Det är bara vi som har haft det bra nu när han varit nykter säger han.
Jag visar inget...
Jag säger att även han får visa lite men han svara mig att han visar genom att vara nykter!"

Nu kanske jag går över gränsen. Men en underbar människa säger inte så till sin tjej/kvinna. Han ber dig ju dra. Han väljer a före en relation med dig. Detta beror inte på dig utan på att din kille är missbrukare/har ett missbruk. Så gör som han vill. Dra och låt honom vara. Då kan du få sinnesro och han kan dricka sin jäkla alkohol.

Dålig självkänsla ....
Har alltid sett mig själv som rätt stark och bra självförtroende. Kanske inte alltid :)
Vår relation har inte varit bra de senaste åren egentligen utan vi har sagt ganska så ofta att nu gör vi ett sista försök , så gör vi det och det varar kanske ett par tre månader sen börja det bli det gamla vanliga.
Det kan ju vara så enkelt att han faktiskt har tröttnat på mig.
Det har han sagt flera ggr men vi gör inget åt det.
Vi kanske inte är bra för varandra helt enkelt .
Tråkigt och sorgligt....

Men med hänsyn till andra. Låter som du har dålig självkänsla och naturligtvis har alla gulliga och fina sidor. Vi skulle väl inte valt vår partner annars men hur är det nu. Men hur är det nu jämfört med tidigare i er relation? Relation förändras ju över tiden också men att kännas sig som orsak till den andres problem låter inte hälsosamt för själen.

Hoppas du hittar din väg framåt

Jag känner oxå igen mig om det du skriver men har svårt att förstå att det verkligen kan vara så. Att det inte är fel på mig el att jag inte är ett ego...
Han är ju världens goaste oxå.
Har bara så svårt att förstå att han kanske kan vara så beräknande. Tycker ändå han har en poäng där att han har faktiskt visat genom att vara nykter , idag är det 1 månad om han inte dricker ikv

Har pratat med många kvinnor som usatts för psykiskt och fysisk misshandel. (Män utsätts också) Det är det du gör nu. Psykiskt bryter han ner dig, får dig att må dåligt, bli osäker, undergiven, försiktig, ängslig och fundera på vilka fel du har.

En farlig väg och väldigt nedbrytande. Kan vara mycket svårt att hämta sig ifrån. Hjärntvätt att leva med manipulativa människor. En alkoholist är alltid det och egoist. A är viktigare än allt annat. Du kanske hjälper honom mest genom att flytta med barnen.
Vilka ultimatum du ställer eller ställ vet jag inte men det viktigaste är att du inte förlorar dig själv och din styrka på vägen. Inte minst för barnens skull. Ta hjälp. Gå och prata med någon så att du inte förlorar förståndet! Du är helt normal med normala känslor, behov och reaktioner. Han snackar goja!!

Förlåt om jag är för rak och om det inte stämmer in på dig. Menar väl.

Ta hand om DIG! ❤️ ( du vet, syrgasmasken först till dig så att du kan hjälpa dina barn därefter...)

Att meditera till solnedgång. Bra tankar in och dåliga ut. Jag tränar också på närvaro och lugn. Javisst blir man folkskygg. Stackars mina barn och hund! Nu jättelycklig hund med långpromenader varje dag (nästan).

Tänk vad mycket positivt det är att vara sig själv :-)) och då också börja ta hand om sig igen.

Idag började jag tänka på middag och vin flera ggr. Jobbigt. Tänkte på myset, njutning av musiken, samtal och lätthet. Vinet. Andra helgen nykter framför mig. Det ska gå bra. Bara att låta tankarna passera och tiden att gå. Vill inte tillbaka.

Skönt att du också är på banan vid havet, med hunden och meditationen igen!

Ha en fin kväll K ❤️

Det du skrev Magnus gjorde mig glad, att någon tycker man verka vara en trevlig människa!!
Jag vet att jag borde skriva på en annan sida men det bara blev att man fortsatte på denna.
Min sambo ringde just och sa att ikv tänker han dricka så jag kunde åka iväg om jag ville.
Han tänker inte fortsätta framöver med antabus eftersom han tycker inte att vi har något liv ihop och att vi inte visar kärlek till varandra. Det är bara vi som har haft det bra nu när han varit nykter säger han.
Jag visar inget...
Jag säger att även han får visa lite men han svara mig att han visar genom att vara nykter!
Den kändes som en käftsmäll kan jag säga...
Jag som har tyckt att han inte visat nåt och det har han ju genom att vara nykter och vad gör jag????
Förökt visst men inte till 100% för jag har inte orkat...
Jag sa till honom att han inte fick lägga detta på mig så han får ett skäl till att dricka men det sa han att det gjorde han inte utan det var så han kände.
Nu sitter jag här och ha dåligt samvete för jag inte försökt tillräckligt .
Tycker ni att det räcker för honom att visa genom att vara nykter?
Jag vet att jag har suttit mycket i telefon när jag varit hemma, har väl alltid gjort det mer el mindre men extra mycket nu när min syster haft det jobbigt och det vet han...
Jag vet ju att han stör sig på det.
Blev bara jobbigt...
Är inte så förvånad över att han skulle dricka ikv, hade det på känn....

i nyktert tillstånd och jag älskar just nu precis allt utom bruna bönor. Har fått tillbaka min energi och går promenader nere vid havet med min älskade hund, står där och djupandas, in med goda tankar, utandning ut med fula tankar. Har även tagit upp min meditation som legat på hyllan. Jag sitter i en solstol på ett ställe jag varit på och tittar på en solnedgång, stor rund och brandgul. Den smeker mig från topp till tårna. Sakta ljumma sköna vindar stannar till lite extra vid magen där navet sitter. Tar ungefär en kvart och efter är jag sååå lugn. Idag har lite svårt att förstå vad som hände när jNär jag ag lät det ske. Men inte titta bakåt och det går. Var på kyrkogården igår och läste på gravstenar det är så rogivande. När jag drack blev jag folkskygg hemmet var min trygghet för där fanns ju vinet, nu kan jag gå med hunden ett par timmar och njuta, när jag drack blev det mest en liten rastning. Är glad över att forumet finns och vilket stöd jag får från er. Fredag idag och inga som helst tankar på A. När jag mår som bäst måste jag stanna upp ifall fienden dyker upp i tankarna. Jävla ska bara vara nykter, vad som än händer idag ska jag inte ta till A.
Fin fredag och helg alla Konstnären

Det är inte lätt när dottern spyr ut åratal av besvikelser..
Men se det som så, att även hon måste gå vidare i livet.. Från och med NU, så kan hon inte längre skylla på dig.
Ja, jag hade också en djävligt taskig barndom, även om det inte var någon alkohol inblandad. Men om jag fortsatt att skylla allt jag själv ställt till med på den, hade jag inte suttit här idag..
En dag så lär hon sig att förlåta, inte för att vissa handlingar var okej (men INGEN människa är perfekt!) Utan för sin egen skull så att hon också kan växa. Just nu så gör hon som alla medberoende under en period, "projicerar" för att slippa ta itu med det som är HENNES ansvar..
Jodå, jag har också suttit i den fällan och och försökt säga: Men jag "kan inte" för min man är alkoholist.. Tack och lov hade jag väldigt kloka vänner som dels sa "bullshit", du kan visst, dels stod kvar och inte tog min ilska personligt..
Släpp nu tankarna på det som varit, det kan du ändå inte ändra på, hur gärna du än vill!
Men just idag, vad som än händer, kommer du att vara nykter! Kram

Bra jobbat Vida. Som medberoende kan jag tänka att dina barn, särskilt din dotter vill "spy" ut sig all besvikelse. Men jag tror det blir bättre med tiden. Låt det gå en tid så hon ser att hon kan lita på dig. Du kan ju inte göra något åt det som varit MEN du kan göra något åt framtiden. Och du är ju på väg mot ett nyktert liv. Hejjar på dig. Bra beslut att bli nykter. Kämpa på!

Sovit bra. Gott kaffe. Idag ska jag äta lunch med en väninna. Henne kan jag prata med, om det mesta. Denna dagen skall jag försöka tänka positivt och vara tacksam. Men jag är ledsen för att jag inte fick behandling, när barnen var små. Det är barnen, som ger mig ångest. Att jag själv lidit berör mig inte lika mycket. Idag nykter.

Ja, då fick vi genom ditt "bananskal" samma månadsdag ;-)
Toppen att Gagarin denna gång finns nykter vid din sida, det
underlättar ju enormt. Så oddsen är faktiskt goda, och styrkan
och viljan den har du ju, eller hur?! (en lyckospark i baken här)

Känner mig verkligen inte som en mentor i nykterhet. Men kanske någon gång
så.... Önskar verkligen ingen att överkonsumera alkoholen.

Ta vara på dig, nästa vecka kan vi fira lite!

//PP

Helst utav allt skulle jag faktiskt vilja stötta varenda ny som dyker upp och skriver sitt första inlägg. Men allt eftersom tiden går skriver jag mindre och mindre. Även läsandet varierar efter "behov". Ja, alla behöver stöd och det kanske kan vara så att de som tillbringar första tiden på forumet är mest aktiva, och samtidigt håller kontakten lite extra allt eftersom tiden går? Längden på tiden vi är utan alkohol uppfattar jag som föränderlig. Det första året kändes betydligt längre. Idag är det liksom normalt att inte dricka, även om det till och från är en tanke av att inte "kunna" dricka. Kommer nog att förbättras ytterligare i framtiden hoppas jag.

Så länge den känslan finns är det nog just precis på det viset - att jag faktiskt inte kan. Det braiga är att det inte känns som en stor uppoffring. Lite mer tankar dyker naturligtvis upp när jag reser i länder som har mer sydländsk vinkultur. Men numera finns ju alkoholfri öl nästan över allt.

//PP

Fortsatt

Hemkommen från gymet och i eftermiddag möte. Måste hålla mig sysselsatt, så att jag inte hamnar i grubbel. Tänker på min dotter, som skyller sitt liv på mig. Skall jag skylla mitt liv på min mamma? Och hon sitt liv på sin mamma? Min pappa var alkoholist, så genen kan jag ha fått från honom. Helt klart. Men tråkigt, att inte få träffa barnbarn just nu. Och ovissheten, om det någonsin skall rätta till sig igen. Jag har varit barnvakt under 2 år, men nu har barnet fått dagisplats och det känns, som om jag inte behövs lika mycket längre. Men eftersom jag har kontakt med min son, så får jag, som tur är rapport från honom. Nykter en dag i taget. Tag inte det första glaset!

Tack vännen för ditt inlägg i min tråd. Blir stark när du skriver att jag är starkare än alkoholen. Jag vill nu vara nykter och jag är på frammarsch. Den elfte november blir det en månad, tänk när jag skrev ett år oj,oj, vad hände. Grunnar inte på det längre utan ser bara framåt och jag börjar nu må riktigt bra. Nu har du varit på resa och ingen alkohol, strongt pelle du får bli min mentor, du verkar verkligen trygg i din nykterhet.Efter vinperioden har jag återgott till mina bakverk det känns tryggt. Garvade slå i hjäl papegojan som John gjorde, den var bra och jag ska tänka på det om fula tankar dyker upp
Må bra vännen Kram Konstnären.

efter gårdagens samtal. Dottern säger ju, att hon inte litar på att jag är nykter, även när jag är det. Men jag är nykter för min egen skull. Hon kommer väl tillbaka. Men då tänker jag bara lyssna på henne. Hoppas ju att terapin. som jag skall börja med på måndag kommer att hjälpa mig.

jag tycker mycket om att lösa dina inlägg och tack för din hälsning och uppmuntran i min comeback-back. Kommer ihåg första gången hur nervöst det var om man skulle få forumvänner och någon som såg en. Flera verkade så tajta med varandra så lätt att känna sig lite utanför. Det är verkligen så bra att så många välkomnar och uppmuntrar särskilt i början, sedan blir det ju lite upp till en själv hur mycket kontakt man vill ha. :-))

Jag inspireras av din långa avhållsamhet. Tack för att du delar.

Hoppas din resa gick bra

Kram <3