Senaste kommentarerna i forumet

Blev nå fel på mina andra inlägg försökte skriva från telefon men de tydligen misslyckades =(
Här ä de verkligen up and down just, min polare ha åkt hem till sin hemstad hon som verkligen fick mig att vilja gå till grupp å hålla mig kvar...känns skit jobbigt tårarna bara faller å faller, mycket känslor just nu vill bara ut men va fan hjälper det? Precis ingenting mer än att fly från verkligeheten ;)
det är verkligen en timma i taget bara att hålla sig fast och hålla morgon besluten tappar jag dom tappar jag allt.
Hur funkar det för dig just nu =)
är du med i nån app chat eller så tänkte det kanske skulle va lättare å hålla lite kontakt så om du skulle vilja?
Stötta varandra genom dessa tider =D
Kram

Tror inte det fanns på jetskin faktiskt, men på vattenskotrar har jag sett det. Nu var det några år sedan jag åkte och jetskin var för övrigt riktigt svårt att köra... så fort man fegade på gasen i en sväng så var det dopp i plurret.

Har ingen erfarenhet av jetski, men med motorbåt kan det vara livsfarligt om man trillar i och båten börjar åka runt en. I värsta fall kan man inte ta sig ur cirkeln och får försöka simma där tills bensinen tar slut, många har drunknat där inne eller blivit träffade av båten. Bl.a. därför finns det ett snöre på alla snurror, som man skall fästa i sig själv och som då omedelbart stoppar motorn i fall man faller i. Finns det inte ett likadant på jetskin?

Lät faktiskt rätt skoj på din beskrivning, men jag hade personligen fått halvpanik om jag åkt i plurret sådär... förstår att du fick adrenalin! Ensam också, det gör sitt till.

Har ramlat av en jetski en gång och simmade som en idiot efter den för att komma ikapp den, medan åskådarna stod och tjöt av skratt på land. Jag insåg nämligen inte att jetskins styre alltid lägger sig åt höger, så den gick ju i cirklar. Hade jag bara varit stilla så hade den ju cirklat och kommit tillbaka till mig :D

Det jag tänkte på idag på stranden var vilket dåligt skick som öldrickarna var i överlag. Det var bra många där som jag tror i nuvarande skick åtminstone omöjligt skulle kunna klättra upp på en bergstopp - eller välta upp en jolle. De verkade helt slut av att i huvud taget gå till baren och hämta en ny pilsner..

Lätt att vara efterklok.

Tack Vändningen, visst är det mysigt. Din fantastiska berättelse om bergstoppen i gryningen får mig förresten att villa berätta om något jag själv upplevde ett par dagar sedan.

Jag fick äntligen ut segeljollen vi har på stugan, något jag inte gjorde förra sommaren (vilket är ganska otroligt, med tanke på vilket kanonväder det var för segling då). Ingen riktig tävlingsjolle, utan en stadig stugjolle, men rätt sportig ändå. Då jag kommit ut på fjärden börjar det hastigt blåsa upp och jag njuter för fulla muggar då jag kryssar allt längre bort. Härligt att vara ute för segel igen! det går fort och jag hänger över kanten för att hålla jollen upprätt. Det fortsätter att blåsa upp och snart börjar det skvätta ordentligt med vatten över kanten, så jag bestämmer mig för att vända hemåt igen. Men då jag skall gå över stag händer något som aldrig hänt mig förr. Min stadiga stugjolle välter under mig, "full turtle" och jag ligger plask i skön bredvid! Vattnet är 18 grader, men där fanns det minsann ingen tid att frysa. Litet orolig blev jag, då jag aldrig rätat en jolle i riktiga förhållanden (seglen uppe och hård vind) förut, men det var bara att ge sig på det. Upp på jollbottnet, tag i centerbordet, luta bakåt och plask, där låg jag i skön igen, nu med en upprätt jolle bredvid mig. Till all lycka hölls den på plats och började inte segla iväg för sig själv, så jag flyttade mig akteröver och simmade/drog mig upp i jollen igen.

Sedan var det bara att väldigt försiktigt segla hem igen, med jollen halvfull med vatten. Tur (och en skopa förutseende) att det var medvind. Fortfarande alldeles för mycket adrenalin i kroppen för att frysa det minsta, trots att det blåste ordentligt, temperaturen var kring 20 och jag hade bara dyblöt t-tröja och shorts på mig.

För mig var det härligt att uppleva hur väl kroppen nu fungerade, då det verkligen gällde och jag har funderat en del hur jag hade klarat mig där ute på (i) vattnet för ett år sedan, i den degiga kondition jag var då. Troligen hade adrenalinet räckt till att få mig att klara det fysiska då med, men visst hade riskerna varit betydligt större. Mera sorgligt är ändå att jag aldrig fick upp seglen över huvud taget, trots att segling hör till det bästa jag vet.

Din upplevelse, och min, de är verkliga upplevelser. Upplevelser som man garanterat missar om man lever sitt liv i en ständig alkoholdimma.

(Jovisst: att välta är vardagsmat för "riktiga" jolleseglare, men som gammal kölbåtsseglare i en stugjolle var det här allt en riktig upplevelse för mig)

Felläsningar och skrivningar kan vi alla göra. Vad jag ändå vill skicka med är att det är viktigt att man skiljer på alkoholism (sjukdom) och människa (person). Alkoholen påverkar oss alla och alla blir t.ex. inte aggressiva eller idioter på fyllan. En del blir melankoliska, andra bara väldigt glada innan tröttheten slår till. En del kan somna lätt (och var som helst) på fyllan, andra inte. Det är så olika över hur man är när man har druckit och någonstans där bakom allt finns också en människa.

Hur man lever och vem man är som person kan också påverka rehabiliteringen. Först och främst; inser man att man har problem eller förnekar man? Efter insikt; vill man lösa problemet eller skjuta upp det (eller inte lösa det alls). Sedan hur man hanterar själva tillfrisknandet, om det går smärtfritt eller om det blir bakslag är också olika.

Det är dock viktigt att göra skillnad på person och sjukdom. "Alkoholister" är inte bara ett gäng människor som alla är eller agerar på exakt samma sätt, utan det kan skilja sig rejält.

Låter tokmysigt, balsam för kropp och knopp! Ta hand om dig och din familj.

En del forum ger möjlighet till att redigera det man skrivit för en viss tid (15 min... 1 timme), sedan låses det man skrivit fast. Det kunde kanske vara värt att pröva här, om det är tekniskt möjligt med programmet, som används?

att du fått kläm på det här! Håll bara ut när det kommer sug och sämre dagar så blir det baa bättre och lättare sen. Jag vet inte riktigt när det blev självklart att vara nykter men tre år tar det inte ;) . Det känns så bra att veta att man alltid kan rycka ut. Det är väldigt konstigt att den som har stort kontrollbehov, som jag, t.ex kunde totalt släppa kontrollen genom att bli berusad? Kanske var det sättet att få släppa kontrollen ett tag? Man får hitta på bättre sätt. Ha det så bra nu och grattis så här långt.

som jag skrev hos mod60 klistrar jag nu inte här, så jag har lite koll på tillvaron. Det får räknar som en uppdatering av läget. "Jag är inne i ungefär samma känsla efter sju veckor utan A. Två resor utomlands och två fester med gamla dryckesvänner utan A har gett mig en härlig känsla och gott hopp om att slippa skiten för all evighet. Nu ska jag snart till vårdcentralen och ta ett piller, det är min livförsäkring mot att inte plötslig få ett infall och gå till bolaget. Det känns tryggt, och behöver jag göra det i ett år framöver så får det bli så. Skulle jag nu börja dricka är jag verkligen inte säker på att det skulle sluta med livet i behåll för min del. Mina två besök i veckan för att få min antabus har jag valt helt själv frivilligt, min självkännedom om A för min del är välgrundad. Jag litar inte på den jag är om det finns A med i bilden. Nu gör det inte det, solen skiner ute och jag ska börja göra frukost till min fru. De e gött att leva."
Kram alla på detta forum som är guds gåva till mänskligheten

Jag skulle också vilja kunna redigera. När man skriver på ipad eller telefon så kan det bli vad som helst, de mest konstiga saker ;)

Tack för att forum fungerar bra nu MEN gärna vill jag ha tillbaka möjligheten att redigera, rätta till och fylla på mina inlägg! / mt

och ströläser i olika trådar. Konstaterar igen att det är ett livligt flöde mellan människor som vill "Förändra sitt drickande" - förvisso sorgligt att det behövs men mycket mer glädjande att känna intensiteten och önskan om förändring. Minns den starka känslan av samhörighet och engagemang från 2012 (tror jag) när vi var ett gäng med intensivt utbyte. Flera av dem mina fb-vänner idag. Underbart med människor jag fått möta från insidan, det som verkligen betyder.
Har känt en sorgsenhet inom mig över "livet som går", barnen - eller snarare barnbarnen - som växer och försvinner ur mitt liv. Å ena sidan då.... Å andra sidan är jag ju så innerligen glad att de har sina egna liv, både barn och barnbarn, att de har vänner och intressen. Men inom mig finns inslag av frågor och känslostråk av skuld över tid där jag lagt mer energi på att upprätthålla "bilden" - fasaden - än att ärligt engagera mig i familjen ... så tror jag. Inte fasen är det lätt att veta. Dessutom är det (förstås) olika i relation till olika personer i familjekretsen.
Det viktigaste jag ville skriva är att tolvstegsprogrammet inrymmer så mycket möjlighet till hjälp att handskas med livsfrågorna. Insikten att det är bara mig själv jag kan jobba med och förändra. Säkert därför så många hittat vägen till Katarina församling i Stockholm där jag tror att många kan känna sig välkomna som med de sår och trasigheter de flesta av oss ändå har. Kantstötta varelser... är vi allihopa - ha ha... Mer och mindre men dock. Vi såg en film häromkvällen maken och jag, Thanks for Sharing, han hade fått tips om den. Den handlade om sexmissbruk men gav en bra bild av tolvstegsarbete på ett humoristiskt sätt. Tyckte vi :) https://www.youtube.com/watch?v=-XzYV-ekWVA
Och så rekommenderar jag boken Djävulsdansen! Ger många bra funderingar om medberoende - och ställer mig i den svåra klyftan jag inledde med: mitt ansvar över att "hålla ihop" familjen (familjeidyllen ha ha) och det svåraste, att släppa taget... ta min del av ansvaret för det som inte blev (så) bra... erkänna, gottgöra så långt jag kan... ge människor friheten till sina egna val. Livsuppgiften.
Allt det bästa till dig som läser, ta hand om dig och dem du älskar... kärlek och frihet! / mt

väl vara nån fördel med att åldras och en stor är att "rusningsåren" är över. Jag håller med om att det är en stor skillnad på att uppleva en sommar helnykter. Visst har det gnisslat lite här och där i relationerna men jag har inte jagat upp mig som jag brukar. Tackar också mindfulnessen för det. Tänker fortsätta på det spåret. Inget grubbel över det som varit. Här och nu i möjligaste mån. Ha en fortsatt härlig sommar. Din är varmare än min ;). / FM

Ber om ursäkt!!!! Verkligen...jag läste för fort....
Förlåt, 100% förlåt.
Jag läste inte som det va skrivet och förhastade mig.
Att jag e förbannad på mitt ursäktar inte som jag skrev, skulle läst bättre

Ta ett djupt andetag och läs T88as mening igen, så kanske du ser vad T88 egentligen skrev.

Även om du hade läst rätt, så blev det ingen vidare rolig ton i ditt inlägg. Du har all anledning att vara sur på din kille/ditt ex, men dra inte alla över en kam och låt det inte gå ut över andra. Särskilt inte när det finns en hel hög med människor som faktiskt vill och faktiskt kämpar för att bli friska. Då hjälper inte ett sådant inlägg speciellt mycket.

Hej T88
Det va nog det ynkligaste jag läst!!!!!
Återfall pga förtroendet minskat?????
PATETISKT
Ni alkoholister går att läsa som en öppen bok, ni tror inte drt men så är fallet.
Har precis lämnat min kille som tog ett återfall i måndags efter fem nyktra veckor....med munnen sa han att han aldrig mått så bra som då men jag märkte två veckor innan att hjärnan sa annat...
Ointresse av antabus, avståndstagande och explosiv....
Lägg fan inte ditt supande på att förtroendet från närstående inte finns....DU bevisar ju HELA tiden att dom inte kan lita på dig!!!!!

Så för tusan sluta tyck synd om dig och gör dig själv stolt....VA NYKTER och fortsätt va det, ta inte minsta motståndets väg...då är där fler som kommer bli stolta.

Hej! Jag känner igen mig! Jag har kämpat med att bli nykter i ett år, klarat Max två månader , sen har återfallen kommit. Och det är pga det förtroendet har minskat... Kämpa på!

Först ett stort tack för alla fina kommentarer. Det har väl blivit litet glest här i min egen tråd, men jag har försökt vara med där kanske behövts mera.

Försöker intala mig själv att jag ännu är mitt i semestern, även om jag nog är en bra bit förbi mittpunkten redan. Början blev litet hackig, mest på grund av att vi reste och jag jobbade emellan, men nu har äntligen några obrutna veckor på stugan börjat rulla på. Då jag var barn betydde sommar att vi packade oss ut till stugan (där det inte ens fanns elektricitet) så fort skolan tog slut och sedan såg jag inte stadshemmet före skolan började igen. Och så är det nog jag helst upplever sommaren fortfarande - långa dagar med sol eller regn, med värme eller kyla och brasa, med småjobb, vedhuggning och disk i baljor, med utedass och bastu, med bär och svampar och alltid med skog, hav och naturens lugnande verkan.

Den här sommaren är jag igen helt närvarande i min sommar, utan alkohol. Jag känner sommaren som jag kommer ihåg somrarna från långt tidigare. Många somrar har gått förlorade här emellan, bortsvepta i ett dis av livsstress**, alkohol, ångest, allmän irritation och alltför mycket internet. Det har inte varit helt lätt att hitta tillbaka, bl.a. har datorn med alla sociala nätverk den erbjuder ett onödigt hårt grepp om mig ännu och resten av familjen är tyvärr ännu sgs helt uppslukade i sina respektive "rutor". Men kanske datorn inte är den största busen? den har snarast trängt undan böcker (vilket förstås är synd i sig). Det är helt enkelt svårt att hitta tillbaka till något som varit förlorat i så många år.

Här har jag mycket att tacka mindfulnessen för. Den har varit ett fantastiskt verktyg, som hjälpt mig att ta vara på nuet, att uppleva det jag faktiskt har framför mig, och att medvetet styra mina dagar att bli sådana som jag vill ha dem. Det har varit fascinerande för mig att uppleva hur starkt mindulness kopplar tillbaka till det liv jag en gång haft och förlorat här emellan. Många av de mindfulness övningar jag nu gör känns nästan helt lika som sådant jag i yngre år helt spontant gjorde i skogen, på havet, på stranden..., . Jag har med andra ord i tiderna haft många väldigt meditativa vanor, utan att riktigt vara medveten om det. Frågan hur de riktigt gick förlorade finns där, svaren flyter omkring, men jag har ingen lust att börja fiska efter dem just nu. Jag vill leva här och nu.

Jag önskar er alla många sköna sommaveckor som ni kan och vill vara närvarande i!

...och vädret? Det klagar all på i sommar. Jag älskar det! Där jag befinner mig är dagstemperaturerna kring 20 och regnet kommer i skurar men mest är det torrt och ofta soligt. I det här vädret orkar man vara, leva och göra saker, jag längtar inte det minsta efter någon svettig värmebölja (nå jaa, vattnet skulle gärna få vara några grader varmare).

**Det finns ett uttryck på finska "ruuhkavuodet"="rusningsåren", som beskriven perioden i livet då man betalar bolån, bygger karriär, har små barn, ..., ...

Dem ska man enligt mig endast berätta om nykterhetsplanerna, för när man har hållit sitt löfte, annars blir det för mycket press och förväntningar. Kanske någon hoppas på, att du ska misslyckas igen? (Ja, det finns faktiskt sådana sabotörer)

Men till anhöriga: Ja, det är hemskt att lida tillsammans med någon och vara medberoende. Men innerst inne, det är min övertygelse, så vet en beroende exakt vad han håller på med, och ingen är mer rädd och skamfylld mer än han/hon.

Dessutom så kan jag tillägga: Jag vet inte om jag är fullblodsalkoholist eller inte, men oavsett vilket, så är jag stolt över både mina problem och min nya resa, för jag har lärt mig så mkt på vägen, och mina fördomar har reducerats ordentligt! Idag är mina fördomar, när de uppstår, helt rättfärdigade. För när du slutar dricka, då är det du som får ett öppet sinne! Då ser du verkligheten med riktiga ögon!

VILJA och er andra: Ni kanske kommer att behöva ett externt stöd, och då menar jag inte AA utan en psykolog. Givetvis så är det inre stödet med familj och vänner också viktigt, men det absolut viktigaste i stödväg, är du vänder dig till någon opartisk person i ärendet. Kanske har du fler lik i garderoben som du själv inte ens visste om eller hade glömt?

MEN det viktigaste är: Du vill bli nykter! Ok, men börja då med ett delmål. Du ska vara nykter i 1 år. Se det som ett godislöfte. 1 år, det är ingenting. Och när det året har gått och närmar sig sitt slut, gör då en utvärdering. Ställ dig frågan: Vill jag fortsätta, eller vill jag tillbaka?

Och i nykterheten:

1. Första veckorna: Ta det lugnt! Och ät rätt, du behöver det. Men passa även på att skämma bort dig själv på helgen som en belöning. God mat, en film eller vad det nu än är. Ta hand om dig själv.
2. Sluta med andra saker, t ex snusa/röka: Vänta med det tills du har mer kraft, för det är exakt vad som krävs av dig detta året.
3. Börja direkt med motiion: 1-2 promenader om dagen! Rör på dig. Sedan kan du börja träna, om du känner för det, men det hjälper att hålla tankarna i schack (om man frågar mig).
4. Läs böcker om ämnet och gå på AA: För då lär du dig mer om ämnet och din kropp.
(5. Skriv: Köp ett litet kollegieblock eller så. Skriv ner dina tankar)

Och eftersom du inte vill dricka, så häll ut spritflaskorna eller ge bort dem! Finns det, så är sannolikheten stor att du tänker ta!

Och om någon kritiserar dig för ditt val: Skit i dem! De är antagligen bara avundsjuka, för att du har "mer förstånd" än dem!

Ta en dag i taget.

till er som kommit så långt! Längtar verkligen till den dag då nykterheten blir helt självklar för mig också :)

Jajamänsan, grattis! För mej har det gått 3 år drygt. Nu är det väldigt längesen jag kände nåt sug efter alkohol men visst har det hänt ibland. Inget farligt i sej, blir mest lite förvånad och det går snabbt om. Jag håller med om att det finns väldigt mycket annat och vettigare att göra än att dricka sej berusad. Man kan se en film och vara vaken tills den slutar så man minns hur den slutar. Man kan läsa en bok och inte behöva läsa om samma sidor eftersom man tidigare glömde vad man läst. Man kan ha tråkigt också, det är inte farligt. Man vaknar inte med ångest på morgonsidan för att man hade tråkigt kvällen innan. Det finns tusen fördelar med nykterheten och väldigt många saker jag är glad att slippa.

Ja, suget är mkt lurigt! Men det bästa är, att åtminstone jag vaknar till efter ett tag och tänker: "Ja, det är tur att jag har förstånd som avstår" eller "nej, det vill jag verkligen inte".

VILJA: Jag är helt övertygad, om att du kommer att lyckas. Om du bara visste den känslan av att ha klarat det, så skulle du fixa det direkt.

Och det finns så många tusentals saker som man kan göra, istället för att pimpla öl. Bara utbudet av kvällskurser i varje håla är en orsak!