Senaste kommentarerna i forumet

Shit, vad modig du är...! Vet du, jag har så många surdegar att jag har tappat räkningen. En del är så stora och tunga att jag nogsamt låst in dem och kastat bort nyckeln. Modiga du! Jag blir riktigt avis...!

Vill bara sända dig en STOR KRAM!

Ja jag har inga kloka ord eller råd. Håll dig borta från honom. Han är förgiftad av alkoholen och du vet att från en alkis sida så är det alltid alla andras fel. Om det nu var folk som hörde att han var hotfull och kallade dig för hora mm så har du ju vittnen och det är ju bland annat förtal.

Du är så klarsynt Ullabulla.. och visst har du rätt i att jag höll på att förlora mig själv.. Jag har faktiskt suttit och funderat på vad jag ska göra när jag inte längre behöver räkna och reta mig.. Men det handlar om MIG.. Jag har ett nytt liv som börjar spira med totalt nya intressen.. (ja mina gamla vänner kommer att spärra upp ögonen..)
Men ska man lämna det gamla bakom sig, så får man inte hålla kvar någonting..
JA, det är svårt att överlämna ansvaret till alkoholisten.. Särskilt när de står och bönar och ber (och återigen står och lovar att det var sista gången..)
NEJ, jag kommer inte att täppa till truten på dig min nyfunna vän! För du säger saker som jag (och säkert fler med mig ) BEHÖVER höra.. Och det är inte det vi "vill höra"..
Jag har bestämt mig för att gå "all in" som de säger.. Annars går jag ju under i varje fall..
Vem jag hittar på andra sidan.. Ja, det vet jag inte riktigt än, men det vore väldigt dumt att inte ta reda på det eller hur..?
Kommer säkert att bli en del gråt och tandagnisslan också.... Men sånt går över..

När jag läser ditt inlägg.Jag ser din klarsynthet,dina insikter i fråga om din mans och omgivningens drickande.
Men var har du fokus på dig själv i det här? Var är ditt mående,dina grubblerier ditt känsloliv som bara har med dig att göra?.
Själv höll jag på som du gjorde, fastnade räknade kollade, diskuterade.
Ventilerade nästan ihjäl mig med andra och mig själv för att slippa denna nödvändiga inre granskning av hur mitt mående påverkas /påverkades av min sambos drickande.

En av sambons döttrar frågade för första gången för cirka tre år sedan.Men Ullabulla,hur mår du i det här?
Ingen hade nånsin ställt frågan förr och jag tyckte den var lite konstig.
Jag mådde ju utmärkt.Problemet var ju hans och enbart hans,så mycket hade jag minsann lärt mig redan då :)
Men hennes fråga satte igång något i mig och det började spira en liten tråd som sakta växte sig starkare tills situationen blev ohållbar.

Du kanske inte är den djuplodande sorten, du kanske är klar?
Jag undrar bara hur mycket av smärtan i de insikter du gör angående alkoholberoende personer runt dig egentligen också handlar om din egen smärta.
I vilket fall,skönt att se att du tar avstånd från det liv du lever även om det också "skär bort" en stor del av mänskligheten.Dvs de som tycker att alkohol är en festlig dryck som ska brukas i sociala sammanhang.
Jag håller fullständigt med dig.Vi svenskar har ofta mycket svårt att hantera alkohol på ett ansvarsfullt sätt och spårar ur alldeles för ofta för att det ska vara trevligt för någon.

Återigen hon med storstövlarna har talat..Täpp igen truten på mig om du tycker jag är och tafsar på saker jag inte har med att göra.

Jag önskar dig ett gott liv, med en massa kloka val och jag menar det av hela mitt hjärta!
Lycka till kram!

Att försöka dricka måttligt när man har problem är som att ge en spelmissbrukare 10kr och säga du får bara spela för 5. Trist men jag hoppas att du förstår vad jag menar. Önskar dig lycka.

kloka,fina du! Jag tog inte illa vid mig men jag tog mig en tankeställare. Jag kan känna detsamma när jag är på Al-Anon möten, att det just kan kännas orättvist och kanske som ett hån att ha kommit dit jag är idag. Samtidigt inser jag det där med hoppet, att vi som... ja, vad är det som vi är? Vart har vi kommit? ... Kanske vi som nått en djup medvetenhet och insikt om att vi endast kan ta ansvar för det egna livet, att vi kan ha ett bra liv... oavsett hur alkoholisten (i vårt liv) väljer att leva.
Jag har följt dig, sporadiskt - som jag numera följer forum, och ser dig som en klok och mogen människa med självinsikt, mod och vilja att växa vidare till ditt sanna jag. Jag såg alldeles nyligen ett så bra inlägg i Carinas blogg som jag vill ge vidare till dig - jag tror ju inte att det finns en (1) rätt väg eller ett (1) rät svar, varken för missbrukare eller medberoende http://medberoendeinfo.blogspot.com/2015/07/stanga-dorren-bryta-kontakt…
Det blev kanske lite slarvigt det här, jag skulle önskat svara dig direkt men vi har haft fulla dagar med gästande barnbarn så det har inte funnits utrymme. Nu fick jag till det här lite i hasten. Varmaste kramen - livet är helt säkert till också för dig! / mt

att höra av dig. Fint som alltid <3 Som en långvarig forumföljare kan jag "utifrån" verkligen bekräfta din utveckling, det är en livsgåva att få följa en människa från att ha varit tyngd av missbruk och bekymmer till ett gott liv.... som ju inte behöver vara bekymmerslöst men där dagen möts närvarande och värdigt. Jag tror länken till min första tråd finns här i texten nånstans, ska kolla om jag hittar den:) Varmaste kramen till dig / mt

Idag är det söndagen 12/7. Det är mulet där jag bor. Hängt upp lite tavlor och lampor. Sitter och spanar på av jag ska beställa för poleriningsmedel och vax till bilarna. Blir en poleringstid nu när frugan ska jobba. Tur man har garage nu.

Jag försöker hitta din gamla tråd här Att vara medberoende. Finns ingen vettig sökfunktion här på forumet? Hade jag för mig att det gjorde... Jag har en vän som tyvärr befinner sig i din situation. Jag vet att hon hittat hit till forumet och jag skulle vilja ge henne länken till din gamla tråd, tror hon skulle känna igen sig där. Hennes man befinner sig i total förnekelse och har inga problem, men jag är rädd för att han har det. Jag har själv inte försökt prata med honom men jag tror inte han skulle lyssna på mig heller eftersom det är hon och jag som är vänner. Nu vill jag mest hjälpa henne att ta hand om sig. Hon är en sådan glad stark människa men jag kände inte riktigt igen henne sist vi sågs :-(

När jag letade efter tips att ge henne hamnade jag i min egna gamla tråd också. Det tar tid att läsa allt, men jag ser ju vilken förändring och vad mycket jag gått igenom! Det är nog viktigt att påminna sig om det också. Kram från mig <3

Du är bara så jäääkla bra.

Du får ta en vecka i taget.

Jag tror och hoppas att du och pp är så insiktsfulla att ni förstår hur jag tänkte när jag skrev.Att det är i nån sorts bitter självrannsakan, att det är så väldigt få som klarar denna resa.Vare sig man är på medberoende eller beroendesidan.
Samtidigt när det är som tyngst så är ju hoppet det enda som håller en uppe.
Precis såna som du och PP.Utan hopp så skulle man fullständigt gå under.

Jag har behövt hoppet som du och PP förmedlar.Jag har också behövt de nödvändiga insikterna i att i just mitt fall så blev det bara en av oss som valde den nyktra vägen.
så tack för ditt inlägg här ovan.Det gav perspektiv på mitt tänk också.Dina svar och inlägg var de första som riktigt grep tag i mig.

Så jag vill inte alls lyfta bort någon.
Kanske hellre sätta en text på era inlägg "kan vara beroendeframkallande"
Det är ofta till de som lyckas man återvänder för att nära sitt hopp och kanske inbillning att saker ska bli bättre.
Men det har de ju blivit i mitt fall, långt mycket bättre.

Återigen,tack och jag vill samtidigt be om ursäkt om min något klumpiga formulering landade illa hos dig.det var aldrig min avsikt.
Från en nykär Ullabulla som tror att livet kanske är till för henne också :)

Först och främst allt som jag skjuter framför mig som är både tråkigt och obehagligt. Jag har redan innan jag valde den nyktra vägen, haft en tendens att inte ta tag i saker som varit jobbigt. Ofta förhalat. Det har tyvärr inte blivit mycket bättre de sista åren. Nu sitter jag här och håller på att röja upp på ditt och datt så att jag med gott samvete kan gå ut i sommaren utan att tänka på något annat än att ha det skönt, och tillbringa härliga sommarveckor med mina barn.

I lördags förra veckan vaknade jag tidigt på morgonen. Min första tanke var att ringa ett samtal som jag har funderat på (förhalat) att ringa i snart 10 år. Ett samtal till en kvinna som tidigare betytt mycket för mig, och jag tyvärr inte behandlade schysst. Och varför gjorde jag så mot henne när det begav sig? Ja, som ni förstår så handlade det om en relation. En relation till någon som var mer beredd än jag, någon som ville hela kittet. Familj hus och barn. Jag var livrädd. Men i grund och botten kanske det även hade något med alkoholen att göra? En relation som jag efter en tidigare separation inte var redo för. Allt gick alldeles för fort. Jag blev nog panikslagen när hon talade om kärnfamilj och så. Till saken hör att hon vuxit upp i en familj med en alkoholberoende förälder. Kanske hör det till saken, eftersom jag redan då drack för ofta och för mycket. Jag visste att med henne kommer detta att bli problem. Både för henne, mig och oss. Om det var huvudanledningen till att jag fegade ur vet jag inte, men det kan ha haft med saken att göra. Oavsett har det plågat mig genom åren, och nu kändes det som att det var tid att ta det jobbiga samtalet. Jag ringde upp och förvåningen var naturligtvis stor. Jag förklarade mitt ärende och hur det känts.

Samtalet blev så mycket bättre än jag trodde, och mycket långt. Jag blev glad över att livet blivit så bra för henne som det blev, och berättade även om mina alkoholproblem då och under senare år. Med facit i hand gick hon ju inte direkt miste om något när vår relation sprack ;-) För henne hade det varit jobbigt, så det var fint att allt idag var ok. Samtidigt som jag förklarade: Du kan nog med facit i hand vara glad att det inte blev vi två!
Hon sa att hon sett tendenserna hos mig. Ja, och det är ju exakt så som många alkoholistbarn gör, eller? Söker sig en egen att försöka ta hand om? Någon att försöka rädda?

Har ju läst om stegen i AA och så även att komma till en punkt där man uppriktigt kan be andra man sårat om förlåtelse. Min nykterhetsresa har jag ju gjort utan 12 stegs modell - ja, lite på fri hand så att säga. Men kanske var det just den punkten som nu kom i min fortsatta utveckling? Att ärligt be personer om förlåtelse för det jag ställt till med. Jag önskar att jag inte väntat så länge, och att få förklara och sedan att ursäkten mottogs var fantastiskt skönt.

Det finns nog ett par till om jag tänker efter. Men nu är det en stor surdeg att fundera på!

//PP

Stingo: Jag jobbar med ett jobb, där alkohol i tjänst numera inte är accepterat. När du kommer på morgonen, så ska du vara fit for fight. Och om man dricker sig salongsberusad dagen innan, för att sedan sjukanmäla sig för förkylning dagen efter, så är detta inte ok för mig. Men som sagt: Vara irriterad löser inga problem eller skapar glädje.

Aeromagnus: Tack!

Konstigt nog, så har jag senaste dagarna haft ett mer eller mindre småsug efter en öl. Det har ändå gått 2,5 år, och jag har klarat mig fint hitills, så man kan undra varifrån detta kommer. Hur som helst, så ska 2,5 år bli 3 år!

för dina tankar :-)) (Steg 10 är det :-)) )

Bra jobbat!!! Keep on going strong

Ja hur det går? Ja, jag dricker mindre och mer sällan! Alltid något men jag får dock kämpa för att inte trilla tillbaka!
Sommaren är dock tung! semester och lediga dagar! Men jag vill inte dricka A var och varannan dag.,
Hur går det för dig eyeshadow?
Hang in there!! En dag i taget!!
Kram

Hmmm... Ingen kan väl förbjuda dig att irritera dig, men man kan väl fråga sig om något blir bättre av det? Knappast blir du gladare i alla fall. Om de en gång har orsak att sjukskriva sig (är sjuka), så är det väl deras sak om de dricker eller inte.

Att gå bakfull på jobb är förresten i många fall betydligt värre än att sjukskriva sig. Men det beror naturligtvis på arbetets natur.

För min del som åkte dit för lite grövre rattfylla så blir det dyrare. Åker på ett nytt alkoholås eller hyra, då det är en tvåårstid för service vilket gör att ett begagnat inte lönar sig just. Så alkoholåset blir runt 20 000 kr för min del och i två års tid då, men det ska bli obeskrivligt skönt att få tillbaka friheten och få köra bil igen som folk.

Starkt att köpa alkoholfritt vin. Ofta försvinner ångesten och inställningen att kunna dricka lite snabbt så det var bra. Härligt att det löst sig med alkolås. Installation och böter blir ju ädå 16000 spänn. Du har haft tur ändå och det är bra. Ta en dag i taget. Du fixar detta.

Att få prata ut med någon och släppa ut sina känslor är ju bra och vi behöver en pysventil. Kanske ska du ta hjälp aven terapeut?