Senaste kommentarerna i forumet

Tack alla. Ska snart sluta med medicinen. Äta burken tom.

Jag funderade alldeles nyss hur det var med dig, det var som sagt ett tag sedan. Så härlig att höra att det blivit bättre på jobbet för dig. Jag stämmer in i hyllningskören och säger Grattis! Du har varit så jäkla stark och motiverad sen du startade din tråd- en förebild för många och inte sällan den första personen som många nya stöttet på här i forumet då du alltid var snabb med att välkomna.

Men du jag måste bara påpeka att det inte ska vara ett "trots" i meningen "Känner mig stolt trots att jag gått på antabus." Du ska vara stolt punkt slut. Du är grym!

Grattis till året! Fint att höra att jobbet är bättre nu. Hoppas samma kan sägas om resten av livet också.

1 år! Strongt!

Ge det lite tid även om det känns tungt. Det tar tid och energi att bygga upp en relation igen. De kommer tvivla på dig men när de ser att du förändrat dig kommer de släppa in dig igen.

Jag har inte skrivit här på ett tag. Lathet samt mycket att göra. Vår skolchefen som varit jättebra ska sluta. Sörjer han redan. På jobbet har det blivit bättre för mig. Har eget arbetsrum nu och fick en bra löneutveckling. Har haft många fackliga utbildningar och kurser. Typ klippkort till Stockholm. Jag lever i nykterhet. Idag är det ett år i nykterhet. Knner mig stolt trots att jag gått på antabus. Ska skriva mer här nu. Tack för er omtanke.

ofta på dig och hur du har det, Sommar. Hoppas allt är väl med dig.

Kopiera det inlägget och radera sen klistra du in det på en ny tråd =)
Du fixar det =)

Jag ha oxå tagit en paus härifrån, vart väldigt tungt å jobbigt nu en tid vet inte riktigt hur jag ska komma förbi allt =(
Hur mår du??

Kram

Ok, ska kolla upp det =)
hoppas allt är bra med dig =)

Precis som Stingo säger, så finns det flera perspektiv på det hela. Det ena är att "dricka en öl i sig", oavsett alkoholmängd. Det gör att man håller kvar vanan och det kanske också gör att om man inte har något a-fritt, så blir man extra sugen på A. Det kan bli så, men det kan också vara så att man klarar av att vara nykter hur bra som helst bara man har a-fria drycker att tillgå.

Det andra är att 0,5 är minsta satta gräns och det är en marginalgräns. Det KAN vara 0,0%, men det kan också vara 0,2 eller 0,5%, men eftersom det finns en risk att det finns alkohol kvar, så måste tillverkaren sätta 0,5%. Vissa tillverkare har dock 0,0% faktiskt. Det beror på om drycken är avalkoholiserad eller ej.

Drack du en enda öl med 0,5% i, så skulle jag bli mycket förvånad om du kände av något, men för all del räknar man om det rakt av utan att ta hänsyn till hur mycket som tas upp i kroppen, så är en 33 cl öl med 0,5% ungefär 0,4 cl 40% starksprit - förutsatt att det verkligen är 0,5% i ölen och förutsatt att din kropp tar upp rubbet.

Klipper man ett sexpack 0,5% "alkoholfria" öl, så kan man teoretiskt få i sig lite mer än en 2'a sprit alltså. Med det sagt så nej, rent fysiologiskt ser jag inte att du har sabbat ett dugg i din nykterhet, så du kan vara lugn på den fronten iaf.

Överlag håller jag med Stingo att hellre en a-fri dryck oavsett, sedan om man ämnar dricka stora mängder a-fritt (två flaskor vin eller motsvarande), så kan man ju försöka vara medveten om den potentiella risken som det finns att dra i sig alkoholen iaf.

Folk har olika åsikt om NA öl. En del anser att de upprätthåller vanan, andra undviker dem för den lilla alkoholmängden. Väldigt många dricker dem ändå rätt så sorglöst utan att få desto mera problem av det. Själv tycker jag att de är mera till hjälp än stjälp, eftersom livet känns mera normalt om man kan ta en NA-öl emellanåt. Helt onödigt att ta stress över en flaska. Stressen kan skada dig och din nykterhet betydligt mera än den ölen någonsin.

Välkommen hit förresten. Grattis till dina 3 veckor. Fortsätt gärna läsa och skriva, det är många som fått hjälp på det här forumet.

Oooommmmm... :)

Läste nåt "man" hade kommit fram till angående pengar och lycka. En årsinkomst på om det nu var 400 000 kr var taket för pengainducerad lycka. Tjänade man mer blev man inte lyckligare. Det ultimata är förstås att bli riktigt, riktigt upplyst. Inget spelar någon roll, man tager allt med upphöjt lugn och acceptans. :)

Du har helt rätt. Lycka är inte till salu. Men jag inbillar mig att en hyfsad ekonomi leder till att trots allt vara friare i våra val.Faktum är att jag för ett par år sedan lärde känna en miljardär. Han satt ensam hemma i en "närförort" till Stockholm. Fast i ett allvarligt missbruk. Barnen och hustrun hade lämnat. På dagarna drack han burköl i sin ensamhet, och runt kring lyxbilen i garaget stod 110 liters säckar med pantburkar. Därav kan jag nog tycka att alkoholproblem garanterat är en väg till att uppnå olycka. Med eller utan jordiska tillgångar.

//PP

//PP

Stingo
Var ju egentligen menat som ett rent hypotetiskt tal. Talet förändras löpande och garanterat avtar det över tid.
Låt säga såhär: Efter tre veckor i nykterhet tyckte jag kanske att jag gått miste om 75- 80 % av livskavliteten.
Fortfarande endast illustrativa tal;-). Idag är siffran som du ser lägre, och tur är väl det. Naturligtvis beror bedömning av avsaknaden vart i processen vi befinner oss. På hur våra andra livsomständigheter ser ut.
Om vi exempelvis av någon elaking blivit nedgrävda i en grop, och bara huvudet sticker upp, och hettan bränner oss på hjässan sedan ett par veckor - nej knappast skulle jag ligga där och fundera på en sval Gintonic eller Amarone för den delen. Problemen är då av annan karaktär.
Naturligtvis inte heller om jag var riktigt sjuk, antingen fysiskt eller av sorg. Grejen är väl mer att njutningen av alkoholen fungerade som krydda till redan ett bra liv - och jag intalade mig att det var en krydda. fast det mer och mer blev för mycket av samma krydda och på så sätt ingen njutning. Det blev ju allt mer okontrollerat och destruktivt.
Till den grad jobbigt så att inte ens ruset hjälpte till att höja livskvaliteten. Jag var nedgrävd i den mentala gropen och till råga på allt elände var jag full...

Hoppas även du får en sommar, så nära 100% som möjligt!

//PP

Vill verkligen uppmuntra dig att gå på ett AA-möte. Det är på "din sida" och kommer finnas för dig. Och känns inte den gruppen rätt, gå till en annan. Jag är anhörig, men har varit på öppna möten. Dels för att se hur det fungerar, men också för att få kännedom i hur alkoholisten pratar och resonerar. En sådan värme och gemenskap har jag aldrig stött på någon annanstans. Jag kommer fortsätta gå på öppna möte. Har även varit på Al-anon, men bara en gång hittills, men skall ge det några chanser till.

Jag får samma känsla som här på forumet, att det är en samling helt vanliga människor med en önskan att göra upp med alkoholen OCH stötta varandra, men också, att faktiskt våga ifrågasätta UTAN att döma. De vet ju precis vad de pratar om. Gå in på AA's sida om du inte gjort det, och kolla nästa möte närmast dig. Du behöver inte säga (dela kallas det) någonting om du inte vill. Mer än ditt namn och att du är alkoholist. Kanske inte ens det där jobbiga ordet alkoholist första gången heller, om det är ett öppet möte (innebär att precis vem som helst får komma), för då skulle du i princip kunna säga att du bara är nyfiken. Det är inget jag rekommenderar eller uppmuntrar, men hellre det än att du inte går alls. På ett slutet möte får bara den som önskar sluta dricka komma.

Åter, all lycka!

Hoppsan, jag tror att jag aldrig ens försökt mig på att kvantifiera livskvalitet på det där viset, men 10-20% låter väldigt högt. Det beror naturligtvis på varifrån man börjar räkna. Om 0% livskvalitet är t.ex. att man ligger i en säng utan förmåga att alls kommunicera med andra... Men det var knappast så du räknade där.

De som forskat i lycka säger ju att den sällan kommer av de saker, som vi ofta strävar efter. Fritjof Andersson var nog rätt så klok i all fall:

"Lyckan den bor ej i oxar eller kor,
och den kan heller inte köpas för pengar"

Single Malt, helst från Islay är förresten det jag saknar mest, men helt som du, så är jag betydligt lyckligare utan den, än om det blir för många eller för ofta.

Låter i alla fall som om du hittade en bit härlig sommar i morse. Önskar du får fortsätta med det.

Vad skulle jag göra utan detta forum. Tack för ni finns. Känns redan lite bättre. Kommit till insikt att jag aldrig kan dricka mer alkohol. Jag får ha lite tålamod helt enkelt.
Ska försöka att gå på ett AA möte om jag vågar någon dag.

Hoppas som du att utvecklingen går framåt när det gäller utbudet på alkoholfria drycker. Ölet funkar för mig ganska ok, viner håller inte måttet, och det är ganska naturligt eftersom ett stort vin är helt fantastiskt i sin komplexa smak, och upplevelsen parad med rätt mat är fantastisk. Mat och dryck är två av de mest njutningsfulla åtta sakerna på jorden - så är det nog. Jag har själv haft ett nördigt stort dryckesintresse, så jag vet om någon vad det innebär att välja bort detta. Jag gör det frivilligt ändå, och får se om jag någon gång kan komma tillbaka till ett försök att göra det du gör. Tror nog inte jag kommer våga, för att från att ha varit väldigt noga med mina drycker, så kom det att bli mer och mer av halvtaskigt dunkvin och plåtöl. Då vet vi ju alla att förskjutningen från njutning till berusning har skett - handen på hjärtat. Ja, shit så dumt, hade jag skött mig bättre hade jag kanske kunnat leva livet ut med den njutning som ett stort vin innebär, eller ett "bränt vatten" cognac, whiskey, grappa, akvavit, av kvalitet. Kan faktiskt fortfarande bli sur av tanken att inte få hälla upp en anisette med massor av is och vatten i värmen, eller min invanda "sundowner" på båten. Men hur stor är förlusten av livets totalkvalitet?
10% 20%...? Ja kanske där någon stans, men jag ska försöka fylla på med annat som gör att balansen finns kvar.
I morse var en härliga morgon när jag vaknade tidigt och tog en promenad på ön i naturhamnen ute i skärgården där vi ligger. Redan innan det är dags att väcka familjen med frukost ombord! Ja, det gör att valet inte känns så bittert trots allt. Det finns hopp, även för den som avstår kvällsdrickat ;-)

Härlig sommar Stingo!

//PP

fick jag, eller tog jag mig, när jag läste att det kan kännas som ett hån att dela forum med mig och andra som 'uppenbarligen klarar att leva i nykterhet/fri från medberoende och kvar i sin relation.'. Även om insikten att vi som 'lyckats' behövs för att förmedla hopp för dem som lever kvar i 'träsket'. Jag är fullständigt övertygad om att ingen av oss som hittat vägar att, oftast, hantera livet som nyktra alkoholister och/ eller tillfrisknande medberoende önskar förmedla en sån känsla. Men, jag kan också förstå att det kan kännas så, jag känner ju kampen.

Läste Addes kommentar och tar mig en tankeställare till.... och skriver medan jag tänker.... eller låter skrivandet föda fram tanken så som det mesta av det jag skrivit växt fram. Min första, spontana reaktion när jag läste inlägget var, från ett medberoendeperspektiv, att en absolut förutsättning för att hitta harmoni i en relation som skadats svårt av missbruk är att båda verkligen har en vilja att ... ja vad? Att vara öppen för förändring, att ompröva, orka se från annat håll... medan jag tänker och söker det mest angelägna tänker jag att det viktiga faktiskt inryms i de 12 stegen. Så är det för mig idag. Ofta tänker jag att det som jag verkligen upplever hos oss är att vi erkänner när vi har fel. Vilket av de 12 stegen det nu är.

Att livet skulle vara enkelt och okomplicerat skall ingen tro. Jag ser mina medberoendedrag i nya sammanhang men kunskapen, att ha ett namn för det jag upplever, gör det möjligt att dippar och kriser blir avstamp för insikt och förändring. Att låta den andra ta ansvar för sina respektive knutar - helst samtidigt som tröst och kärlek finns kvar - är en stor förändring i vårt liv. Svåra dagar, mycket svåra dagar,finns fortfarande men har en annan tonfärg nu. En sådan dag hade vi alldeles nyligen och jag grät mera än på mycket länge. Men det var också en befriande och insiktsfull dag.

Jag tror det är väldigt viktigt att emellanåt bli uppmärksamgjord på sin egen förändring.... Förändringsprocess kanske är det riktiga ordet. Färdig blir jag aldrig. Jag har så mycket i mitt bagage och jag har hunnit långt i åren men det är fint att vara i rörelse och se mitt tillfrisknande. Att jag blir mer medveten om vem jag är, vill vara... Åh, nu tänkte jag att jag vet allt mer vad som är mitt sanna jag och det blir lite ironiskt... eller häftigt - jag som alltid sa till min smygsupande karl att jag vill leva med den sanna xx. Och så möter jag insikten att jag blir alltmer mitt sanna jag. Hmmm.... så det kan bli.

Forumet har varit ett så viktigt övergångsobjekt för mig och precis som det skall vara med övergångsobjekt blir det mindre viktigt när man klarar sig allt bättre på egen hand. Min räkneramsa som var mitt så viktiga handtag.... livsviktig.... Den har jag glömt utom när jag påminns om den. Som nu. I min 'forumfamilj' finns människor som varit och är bland de absolut viktigaste i mitt liv. Flera av dem har jag idag möjlighet att ha kontakt som 'verkliga' personer. Vanliga människor som delar en avgörande del av min livsresa. Och än en gång måste jag säga att av missbrukarna har jag lärt mest.

Det blev långt, medan jag lyssnade halvhjärtat på Sommar i P1. Tacksam att Alkoholhjälpen och forum finns kvar även om jag sällan lämnar avtryck numera. Skrivandet har varit en så
viktig del i mitt tillfrisknande. Glad alkoholfri somnar önskar jag er alla som valt att läsa! / mt

behandlingshem åker till Gullbrannas AA-konvent i september, NA har ett också men det datumet är passerat. Ett litet tips bara :-))

... har klart flera sidor, annars skulle det knappast vara så stor grej... och dessutom är det klart olika för olika mänskor. T.ex så drack vi båda mycket öl med min fru, men då vi slutade så började jag dricka mycket a-fritt öl, medan min fru knappt ens tittat åt dem. Av det här drar jag slutsatsen att jag gillar själva ölsmaken betydligt mera medan öl för min fru var mera en "behållare för alkohol".

- Som PP konstaterade, vi vill åt alkoholen, så för att komma åt mera alkohol lär vi oss att sånt som har alkohol är gott.

- Alkoholens flyktighet gör att den för med sig andra doftämnen upp i näsan, både ur glaset och munnen. Alkoholen i sig har inte mycket smak, så dess smakinverkan baserar sig vad jag kan förstå främst på den här arombärande effekten. Här är den kanske rätt svårersatt, eftersom de flesta flyktiga ämnen tenderar vara mer eller mindre giftiga, i större mängder.

- Det har arbetats massor under hundratals år för att finslipa de alkoholhaltiga dryckernas smak och få dem att passa våra smaksinnen. Kan någon komma på något annat, där det jobbats så mycket kring att få en ingrediens att smaka gott?

Nu ser det litet ut, som om tiden är mogen, både socialt och teknologiskt, för att utveckla andra dryckesalternativ med vuxen smak, som kan ersätta alkoholen. Hoppas den utvecklingen fortskrider snabbt. Undrar om någon sitter i något laboratorium och försöker utveckla en giftfri flyktig vätska, med svagt sötbesk smak. Det kunde bli en helsikes stor grej på marknaden.

Vändningen
Förstår naturligtvis som den njutningsperson jag är vad du menar. Smaker som inkluderade i alkohol. Men hur många av all världens unika smaker innehåller egentligen alkohol?
Stingo har sin chili, och när det kommer till smakupplevelser behöver ju inte ett alkoholfritt liv vara värdelöst, tvärtom. Problemet är att vi är ute efter alkoholens effekter. Det ser vi till och med i djurens värld. Vad är godast? En mogen saftig frukt, eller en jäst övermogen halvrutten som innehåller alkohol? Smaklökarna säger nog den första. Den rusningsorienterade insekten föredrar alkoholhaltig frukt. Nja, dum parallell kanske, men underskatta inte vad det egentligen är vi vill åt. Det handlar även om snurret i pallen! Annars finns det ju nog av smaskens här på jorden.
/PP

Särskilt om den legat och dragit sig lite i ett bål.. ehum.... :D
Jag känner igen det där med att lära sig äta/dricka något man egentligen inte tycker om. Är inbiten kaffedrickare nu och avskydde det givetvis som barn. Tyckte att öl var vedervärdigt som barn. Tycker egentligen inte att öl är gott någonstans om jag ska vara ärlig, men när jag tar en öl så är det inte smaksinnet primärt som "smakar" på den. Gäller även alkoholfria ölen nu. Tar jag en liten sipp och rullar runt i gommen, doftar och verkligen låter smaklökarna utvärdera den, så är utfallet noll. Däremot är en kall öl en varm sommarkväll eller till en fotbollsmatch god ändå. Det är som om hjärnan gör en override på smaklökarna och talar om för mig att jag visst tycker öl är gott, fast att jag inte gör det egentligen.

Däremot ser jag flera alkoholsorter som jag faktiskt känner på smaklökarna att själva smaken bortom alkoholen är riktigt, riktigt god. Jag söker med ljus och lykta nu efter något substitut som är a-fritt som kan lugna smaklökarna lite.