Senaste kommentarerna i forumet

behandlingshem åker till Gullbrannas AA-konvent i september, NA har ett också men det datumet är passerat. Ett litet tips bara :-))

... har klart flera sidor, annars skulle det knappast vara så stor grej... och dessutom är det klart olika för olika mänskor. T.ex så drack vi båda mycket öl med min fru, men då vi slutade så började jag dricka mycket a-fritt öl, medan min fru knappt ens tittat åt dem. Av det här drar jag slutsatsen att jag gillar själva ölsmaken betydligt mera medan öl för min fru var mera en "behållare för alkohol".

- Som PP konstaterade, vi vill åt alkoholen, så för att komma åt mera alkohol lär vi oss att sånt som har alkohol är gott.

- Alkoholens flyktighet gör att den för med sig andra doftämnen upp i näsan, både ur glaset och munnen. Alkoholen i sig har inte mycket smak, så dess smakinverkan baserar sig vad jag kan förstå främst på den här arombärande effekten. Här är den kanske rätt svårersatt, eftersom de flesta flyktiga ämnen tenderar vara mer eller mindre giftiga, i större mängder.

- Det har arbetats massor under hundratals år för att finslipa de alkoholhaltiga dryckernas smak och få dem att passa våra smaksinnen. Kan någon komma på något annat, där det jobbats så mycket kring att få en ingrediens att smaka gott?

Nu ser det litet ut, som om tiden är mogen, både socialt och teknologiskt, för att utveckla andra dryckesalternativ med vuxen smak, som kan ersätta alkoholen. Hoppas den utvecklingen fortskrider snabbt. Undrar om någon sitter i något laboratorium och försöker utveckla en giftfri flyktig vätska, med svagt sötbesk smak. Det kunde bli en helsikes stor grej på marknaden.

Vändningen
Förstår naturligtvis som den njutningsperson jag är vad du menar. Smaker som inkluderade i alkohol. Men hur många av all världens unika smaker innehåller egentligen alkohol?
Stingo har sin chili, och när det kommer till smakupplevelser behöver ju inte ett alkoholfritt liv vara värdelöst, tvärtom. Problemet är att vi är ute efter alkoholens effekter. Det ser vi till och med i djurens värld. Vad är godast? En mogen saftig frukt, eller en jäst övermogen halvrutten som innehåller alkohol? Smaklökarna säger nog den första. Den rusningsorienterade insekten föredrar alkoholhaltig frukt. Nja, dum parallell kanske, men underskatta inte vad det egentligen är vi vill åt. Det handlar även om snurret i pallen! Annars finns det ju nog av smaskens här på jorden.
/PP

Särskilt om den legat och dragit sig lite i ett bål.. ehum.... :D
Jag känner igen det där med att lära sig äta/dricka något man egentligen inte tycker om. Är inbiten kaffedrickare nu och avskydde det givetvis som barn. Tyckte att öl var vedervärdigt som barn. Tycker egentligen inte att öl är gott någonstans om jag ska vara ärlig, men när jag tar en öl så är det inte smaksinnet primärt som "smakar" på den. Gäller även alkoholfria ölen nu. Tar jag en liten sipp och rullar runt i gommen, doftar och verkligen låter smaklökarna utvärdera den, så är utfallet noll. Däremot är en kall öl en varm sommarkväll eller till en fotbollsmatch god ändå. Det är som om hjärnan gör en override på smaklökarna och talar om för mig att jag visst tycker öl är gott, fast att jag inte gör det egentligen.

Däremot ser jag flera alkoholsorter som jag faktiskt känner på smaklökarna att själva smaken bortom alkoholen är riktigt, riktigt god. Jag söker med ljus och lykta nu efter något substitut som är a-fritt som kan lugna smaklökarna lite.

Haha, och så ser jag att du precis loggat in! Tajming. :)

Hur går det? Med lever, hälsa, antabus och liv? Kram!

...som spelar in på hur vi uppfattar smaker.Till allt det du nämnde kan man tillägga att det tex för många är svårt att gissa rätt på rött- och vitt vin, med förbundna ögon. Något de flesta av oss anser att vi självklart skulle klara av. Vana är också väldigt viktigt, Vi gillar ofta smaker vi är vana vid. Jag har flera gånger i mitt liv medvetet lärt mig att gilla sådant jag tidigare inte gillat, helt enkelt genom att flera gånger äta det jag inte gillat. Engelsmännen har ett eget uttryck för det "an acquired taste" Single Malten är en väldigt typisk sådan. Vem gillar en Single Malt, första gången den smakar whisky?

Hjärnan bestämmer så klart i sista hand, men det finns andra faktorer också. Mitt smak- och doftsinne har tex klart förbättras, efter att jag slutade dricka, vilket indikerar direkta förändringar i sinnenas funktion. En oförklarlig nyhet för mig är melon. Jag har aldrig gillat melon, men ett par månader efter att jag slutade dricka fick jag i mig ett par bitar melon, med en fruktsallad och märkte att det var riktigt gott. Sedan dess har jag gillat melon... varför?

Jag tror du kommer att få det tids nog, när de ser att du faktiskt klarar av det, att det går åt rätt håll osv, då kanske det också kommer beröm, en klapp på axeln och ett stilla "tack". Å som Ullfia skrev, sök stöd på annat håll så länge så du tar dig igenom det och inte känner dig ensam.

Jag skrev om det till en annan person här på forumet idag, men min absolut närmaste vänd vände mig ryggen och tog avstånd nu när jag berättade att jag varit rattonykter. Hon fick veta att jag varit alkoholmissbrukare någon månad innan och jag lovade att ta tag i det, vilket jag gjorde. Någon vecka. Så hon vände mig ryggen och visade sig vara rejält besviken nu och sa sig inte tro på mitt nya löfte alls. Det är naturligt. Samtidigt så tror jag att hon innerst inne faktiskt tror på mig, men hon vill inte säga eller visa det. För det lär ju också mig då att "så lätt var det att göra ett misstag, då är det lugnt att göra det ännu en gång".

Misstolka mig inte, men det är bra om det gör lite ont. Jag lärde mig det själv gentemot min egen mamma som hade problem. Ju lättare jag förlät henne, desto snabbare slätade hon över det som hade hänt och desto snabbare var hon tillbaka i en ny incident. Däremot om jag verkligen markerade att jag var skeptisk, så blev hon nästan arg, men det triggade också fram en slags vilja hos henne som jag inte såg annars.

Så vänd på myntet. Meningslöst att bli nykter kommer det aldrig att bli eller vara, ta och sätt ner foten och visa dina barn att du absolut kan och vill och kommer att lyckas. Förtroende vinner du dock inte primärt med ord, utan genom handling. Sedan är det mänskligt att fela och även att få återfall och det kan man prata med barn om när de har nått en viss ålder och/eller då man varit nykter eller haft kontrollerat bruk en längre period. Då kan man berätta om den där "gången" kanske... men i nuläget är det bara o kavla upp ärmarna och köra på. Så länge kärleken finns där så kommer du bygga upp förtroende, tillit och respekt fortare än du tror, men det kommer inte "gratis". Kämpa på nu!

Jag tror, rent spekulativt, att när man vill dricka något med A men inte kan/får utan "måste" dricka a-fritt, så påverkar det också smaken, fast kanske inte sett till smaklökarnas receptorer, men att man tycker drycken är mer trist. Jag tycker ju lättöl är helt bedrövligt, men när jag var brandman och låg på skift över midsommarafton och det enda vi fick dricka var just lättöl, så var det fantastiskt gott. Fullkomligt älskade lättöl överlag när jag låg på skiftet och det gjorde mina kollegor med. För två månader sedan hade jag inte ens kunnat tänka mig att dricka en lättöl och nu idag står två 0,0%'are i kylen och väntar på bättre tillfällen, två som jag vet att jag kommer att njuta av.

Jag märker en klar förändring som sker med mig själv nu iaf och i och med att jag ska lämna blodprov nästa vecka, så kan jag verkligen inte dricka något nu även om jag skulle vilja. Men för att inte sitta lottlös, så har jag handlat hem a-fria drycker och de smakar bättre nu än när jag provade för ett par veckor sedan. Det är precis som om hjärnan talar om att "det blir inte bättre än så här, duger det inte så slipp då!" och plötsligt smakar det kanongott :P ... för hjärnan vill inte att jag ska vara helt utan något att sörpla på.

Ett ordentligt PerrrKele, finns inget mera förlösande ;)

Den hade jag inte sett. Jag väntar bara på att de där a-fria ölen skall hitta till restaurangerna och barerna. Där finns tyvärr oftast bara ett alkoholfritt öl, som dessutom är ganska så trist. Men jag tror nog att det är på kommande. Kanske rätt snabbt till och med, om man får tro den där blaskan.

... går jag helt naturligt över till att ibland svära på finska. Tycker dom där perkele och satana rullar runt så bra i munnen. :)

Man måste nog vara Buddhistmunk, eller nåt, för att hålla sig mindful i en sådan situation. Vårt nordiska sätt, att dra till med en riktigt praktfull svada kan kanske sitta bättre där :)

Vad kommer till smaker, har jag nog något annan erfarenhet. T.ex. gillar jag afritt öl betydligt bättre nuförtiden, än förr. Tänkte faktiskt nyss på att jag inte överhuvudtaget saknade alkoholsmaken i den afria öl jag drack med middagen, det hade jag definitivt gjort för ett år sedan. Jag har också flera andra exempel på att min smak har förändrats och jag börjat gilla saker mera eller mindre också i vuxenålder. Av sockersubstituten, är Stevia igen det enda jag inte tycker smakar helt förfärligt... Jaja, vi är alla olika, vsb.

I Finland också http://www.alko.fi/contentassets/204e677bc09d446e8f18e1ee2b67c819/sv/et…
Glad sommar önskar jag dig! / mt

Följde ditt exempel där och försökte praktisera mindfulness när jag slog till en fluga som satte sig i ansiktet på mig. Insikten som kom strax därpå om att jag slog flugan med en 120 mm pensel dränkt i vit fasadfärg, var minst sagt känslosam. Tänkte på den där Stingo och på alls prat om mindfulness här på forumet och stod still och bara andades, försökte njuta av varje kanal med färg som rann ner för mina kinder och kände att... mindfulness kan slänga sig i väggen, flugjävel! :D

Låter absolut som att det kan finnas en och annan poltergeist där...

Vad gäller smak så tror jag för min del aldrig att alkoholhaltiga drycker kommer att börja smaka sämre på något sätt. Alkoholen i sig är ju en smaksättare och inget annat i mitt liv har i vuxen ålder börjat smaka annorlunda. Som att plötsligt göra en rätt med extra mycket citron och plötsligt tycka att det smakar päckel, bara för att man inte ätit något med citron på ett år.

Det finns alkohol som jag enbart druckit för att bli full och de dryckerna kommer inte smaka gott óm jag väl smakar igen, men jag betvivlar att jag någonsin kommer att tycka att en single malt smakar illa igen. Särskilt när det inte finns något annat som smakar likadant utan alkohol. Det var ju en sak att sluta dricka läsk med socker i på 90-talet, där kom det ju snabbt substitut som smakade exakt likadant (om inte ännu bättre rentav).

Hur man reagerar på alkoholen i sig, även i små mängder, tror jag har mycket att göra med tidpunkt på dygnet, tom eller mätt mage, typ av alkohol, vätskebalans i kroppen i övrigt mm.

... tar tid att bygga upp igen. Du skriver själv att du lovat tidigare och inte kunnat hålla det, så att de inte gör det nu är i mitt tycke inget konstigt - även om jag förstår att det är en jobbig känsla.

Funderar dock över dina ord, att det är meningslöst att bli nykter om ingen tror dig. Men torde du inte bli nykter främst för att du själv vill? Har du varit på AA? Om inte skulle jag rekommendera det, så kanske du kan minska på känslan av ensamhet. Och ge inte upp för att barnen är skeptiska - ge dem tid. Ge dig själv tid också.

Önskar dig ett varmt lycka till!

Nu är familjen med, men jag arbetar nästa vecka så vi har ett gemensamt veckoslut, sedan får de turista mera för sig själva på dagarna. Tyvärr blev det värmebölja, vilket inte är lätt för någon av oss, men helt olidligt för ena tonåringen.

Beställde en a-fri öl med maten, men fick en vanlig. Tog en stund innan jag märkte, så jag ides inte påpeka om den saken. Intressant hur olika det kan vara med hur man reagerar. I förra inlägget skrev jag att jag kände mig lätt påverkad av en liten 2% cider, nu märkte jag knappast något fast den stora ölen innehöll ca 4 gånger så mycket alkohol.

Sophie firar ett år i morgon (4th of July), eftersom hon slutade några veckor tidigare än jag. Hon hade aldrig samma sorts beroende som jag, fast hon nog också drack riktigt duktigt och vad jag vet har hon druckit ännu mindre än jag under den nyktra tiden. Ändå verkade hon tveksam om att köpa ett trepack Underberg, då hon nu har magbesvär. Kanske ville hon se min reaktion? Vi kom till att det ändå är ett rätt bra sätt att få en trilskande mage i reseskick igen och jag har inga problem med det, vilket är ganska så skönt (i tiderna för länge sedan då vi ännu försökte minska, ville hon ofta att vi inte skulle ha något starkt hemma alls, utom Underberg och Fernet Branca, som hennes mage "behövde", så där finns nog en del spöken i de skåpen.)

Hej Soff
Jo du har rätt. Det är säkert så. Tiden...men när man för en gångs skull är duktig så är det ingen som tror. Jag får väl helt enkelt tänka på mej själv just nu. Jag har erkänt att jag är alkoholist efter 15 års smyg som dom redan förstått. Tror det kan vara så att dom skäms att ha en mamma som erkänner sitt alkoholmissbruk. Det du sa om rastlöshet stämmer väl in på mej. Allt ska ske nu:) Jag har ju bäddat för allt detta själv med den satans alkoholen så det är bara och fortsätta vara nykter och hoppas det kommer bättre dagar. Huvudsaken är att mina barn är lyckliga. Dom har bra liv med sina respektive så det är jag glad för. Tack för ditt svar Ska tänka lite på min rastlöshet

jättejobbigt! Ksmsske behöver de mer tid på sej för att tro? Människor skyddar ju sej ofts mot besvikelsr, det är kanske det de gör nu.

Jag vet inte hur det är med dej men mitt alkoholmissbruk hänger rätt mycket ihop med min rastlöshet. Jag vill att saker sks ske nu, helst igår. Kanske är det så för dej också? Att det inte går så fort som du tänkt dej och önskar.

Att höra av din Konstnären. Ja, så då blir det gemensam flytt. Du har ju sagt att det inte är lätt med bostäder i din stad, så jag hoppas att bytet ändå blir bra, och till något bättre. Kan kanske vara bra med ett "tapetbyte" och en ny miljö. Även om jag själv har en fantastiskt, så har jag funderat på att göra något annat, kanske på någon ny plats ett tag. Funderade även i början på nykterheten på det, men då kändes det lite som flykt från verkligheten.
Nu är det så sakta en ny verklighet, och den behöver kanske en nytändning, även för mig?!

Hoppas du får en härlig sommar. Kanske blir det lite mer i stugan i år? Ta vara på dig och Gagarin!

//PP

Tänker på uttrycket att" om man pekar finger åt någon så pekar tre fingrar tillbaka mot en själv". Det var precis det din pappa gjorde tror jag. Pekade på dig fast problemet låg hos honom. Men det gör ont att bli avvisad av dom som man har närmast. Låt det göra ont för det måste ut. Hästen är din medicin nu precis siom hunden var min när det krisade som värst. Önskar dig all styrka <3. Kramar / FM

... Du fick en bra stund där med pannan mot solvarm häst. Och mat i dig. Och att du har någon att pysa för IRL också. Du fixar det här! Kram.

Är så otroligt ledsen! Skulle kunna skriva hur långt som helst om min dysfunktionella familj som jag växte upp med, och vem vet, en dag kanske jag gör det, för min egen skull. Men nu måste jag lyfta lite på locket och låta lite pysa ut!
Min mamma är död sen några år - tänk vad jag saknar henne! Jag har tre syskon som jag har sporadisk kontakt med.
Sen har jag min pappa och vår relation är en historia för sig, jag får inte någon ordning på något alls där. Hur som, häromdagen ringde jag pappa för att be honom om hjälp att hämta en moped som jag köpt till dottern. Det blir diskussion om något han tycker jag strulat till, han har mycket åsikter om hur allt ska skötas. Plötsligt, i telefon, vräker han ur sig att det är lika bra att vi lägger ner det här, att vi avslutar vår kontakt och säger upp bekantskapen. Han berättar också att han skäms över mig varenda dag och att han alltid skämts över mig. Hur kan man vara så elak??
Och någonstans i allt dethär så kände jag någon slags sjuk lättnad, för äntligen fick jag ord på vad det handlar om. Min pappa skäms för mig och har alltid gjort. Och det jävligaste i kråksången är att det är sant, det sätter precis fingret på hur jag känt hela mitt liv. Så satans sorgligt!!!
Och samtidigt som det här händer, kör det ihop sig med min son. Orkar helt enkelt inte förklara, men det är jobbigt.
Och ja - jag gör som jag alltid gör och alltid gjort när det blir jobbigt. Locket på. Och ibland blir jag rädd för mig själv, för ibland pyser det över och då vet jag inte vart jag ska ta vägen med allt. Det gör så jävla ont just nu så jag orkar inte ens känna!!!
Jag är iallafall nykter och har varit det i snart 10 månader. Det snurrar som ett mantra i huvudet på mig - jag är iallafall nykter!!! Försöker göra bra saker. Snart ska jag till stallet och luta pannan mot en solvarm häst. Kom på nyss att jag inte ätit mat på två dagar, får ta och fixa till mig något. Andas, ett andetag i taget så går det nog.
Tack för att jag fick skriva av mig! Kram