Senaste kommentarerna i forumet

Till er alla som kämpar då hårt!!!!
Jag som haft ett liv med en alkoholist har inte riktigt förstått kampen ni utkämpar. Har aldrig fått ärligheten hur han verkligen mådde eftersom han gärna talade om att "felet" låg på mig och han hade minsann ingen ångest, han var bara irriterad på situationen med mig. Jag ville prata och förstå/ stötta men släpptes aldrig in. Efter 1000 löften och många sorger har jag valt att separera och han ska nu leva ett lyckligt liv som han säger sig få utan mig dvs sur gnäll tjat kärringen.

Har samma typ av relation

Delar hus och grälar då och då. Retar oss på varandra. Han nykter sedan länge och inte blir det bättre av att jag inte dricker. Blir bara mer medveten om hur dåligt jag mår i vår "relation". Det som är bra är att jag fått ur mig en del av hur jag upplever vårt liv och att jag varit arg och ensam länge med honom. Måste nog bryta upp men det är ett stort projekt och vill ge mig mer tid att fatta stora beslut. De sägs att man inte ska fatta större beslut det första året. För min del blir orsaker till att jag inte mått bra klarare så då vill jag ändra på det...

Skönt att du har samtalen m dottern. Min äldsta är 16.
Ha en fin dag!

Hej! Fint att få respons på forumet. Jag gillat också träning mm. Men måste erkänna att jag där är periodare;)Har tränat hemma en del. Dansat och gjort gympa-övningar till musik som övriga familjen inte står ut med, när jag varit ensam hemma. Det har känts befriande och skönt. Jag har gjort uppehåll i umgänget med vissa vänner som jag druckit mycket med. Det känns bra. Jag är ganska mycket med familjen och jobbar 100% Just nu kan det räcka. Dottern som jag pratar mycket om alkohol med är som jag second-hand frälst. Så sådana rundor har det blivit. Dessutom tidigt på dagen för numera är jag "körbar".på morgonen:) Bara det känns toppen .Du skrev om nya vänner det kanske jag också skaffar mig så småningom. Jag har en del intressen som jag legat lågt med p g a A .Har tittat på en del kurser som är intressanta. Jag ska börja nytt jobb i årsskiftet och det känns också spännande. Jag har redan träffat gruppen jag ska jobba med. Det med känslor kan vara jobbigt. För egen del känns det som sambon och jag bara delar hus och vardag. Så fort något är fel så blir det gräl. Jag har åkt i väg flera ggr utan att säga hej då. En av mina döttrar har sagt att jag får ha tålamod med honom för att det kan ta tid för honom att bli nykter även om det gick lätt för mig. Jo sa jag, det är bara det att jag har väntat på hans nykterhets-beslut i många år och han har nästan alltid haft mer eller mindre alkohol-problem. Nu när jag hamnat i eller druckit mig till samma beroende, så känns det inte som jag har så stort tålamod längre, när jag själv valt nykterhet. Jag har läst om att många parförhållanden svajar när nykterheten kommer in i bilden. Ha de gott Leverjag och alla som kämpar<3

Det känns bra när någon läser vad man skrivit. Ja det enda rätta för mig är nykterhet. Jag säger som fler har sagt, och som stämmer på mig. Total nykterhet kanske och troligen för resten av mitt liv. Det känns inte som en uppoffring, snarare som ett bra livsbeslut som kommer att berika mitt liv.T

Tack för kommentarer. Jag blir glad av att läsa dem och att känna stöd. Jag mår nog varken sämre eller bättre tror jag. Jag märkte ett påtaglig lättnad av skriva av mig lite här för någon vecka sedan, men sedan dess är det ungefär samma. Är mest trött, utarbetad och trött. Märker att en del praktiska som har med jobbet att göra faller på plats inför julen, och nu kan jag räknar dagarna innan vi reser bort över helgerna. Och det känns verkligen skönt att saker faller på plats och blir klara så de inte hänger över en som dåliga samveten under juluppehållet. Det finns en paus som kommer snart och som jag ser fram emot. Jag har funderat lite på din erfarenhet av att ta hjälp Muris, men just nu skjuter jag undan de mesta av mina tankar som har med hur jag mår och vad jag ska göra åt det för att komma till slutet av den här hektiska hösten.

Jag har tidigare varit i situationer när jag har haft samtal med professionella och den senaste samtalsserien var några år innan jag slutade dricka förra året. Jag minns den som jobbig men nyttig och den var nog ett skäl till att jag tog tag i mina dryckes- och andra vanor. Jag tycker att jag under min nyktra period hittat mycket av ett koncept som fungerar (där meditation och träning är viktiga beståndsdelar), men jag har "tappat det" under hösten, och jag har kanske inte "tagit med" en del andra saker som bör finnas där. Jag har inte heller givit mig den tid för avkoppling, rekreation och reflektion som man bör för att må bra och utveckla sig själv och sina förhållningssätt till tillvaron. Men ditt råd fastnade och jag inte tänkt i de banorna den senaste tiden. Jag ska fundera mer ordentligt när jag ger mig själv lite mer tid och har mer ork. Jag tror båda kommer under julresan som går till en plats där det lär vara dålig internetmottagning så jag kommer nog varken att kunna jobba eller skriva här (med en rejäl teknostress som följd :-).

Har inte tänkt på SAD, Stingo. men har upplevt den här hösten som mörk, mörkare än vanligt. Så det är en annan tråd att kolla. Annars är jag ju redan i detta med meditation och träning, men det har varit svårt att få till på sistone. Jag har ändå bättrat mig de senaste två veckorna eller så. Hoppas även här att julledigheter kan förbättra situationen. För övrigt är du alltid varmt välkommen att komma med pekpinnar i min tråd.

PP, du är så klok i det du skriver och du är alltid välkommen att skriva i min tråd. Det som slår mig när jag läser ditt inlägg är att perspektiven kan var mycket olika på detta. Jag håller med om att det är ett litet problem i sammanhanget. För mig, som inte lever som singel och relativt sällan utökar min nära bekantskapskrets, är problemen nu mindre än för dig kan jag tänka (det var mycket värre för mig i början av min nykterhet). Men jag känner igen mig i din beskrivning. Den nya identiteten som vi söker finns inte där i alla situationer och det kanske den aldrig kommer att göra. Och bara att hantera det är krävande när man är lite utsliten som jag är just nu.

Kram
/A

Ja, med focus på bara mig, så går det bra.. Bättre än jag hoppats.. Förutom mitt lilla datorhaveri ;-)
Jag har en ganska stillsam tillvaro. Men det är ganska skönt.. Jag märker att jag haft en massa uppdämd stress i kroppen som jag behöver ta hand om. Det behövs ju inte mycket, för att nivåerna ska gå upp ;-)
Istället för att ge mig ut i julstressen, så har jag skalat av alla "måsten"..
Jag lyckas gå på konserter och på en del aktiviteter på det lokala biblioteket. Så ensam behöver jag inte vara..
Däremot känns det skönt at faktiskt inte ha pressen på sig att träffa andra människor. Jag brukar försöka gå ut på en daglig promenad efterom mina leder mår bra av det, men jag har inget större behov av att träffa någon eller få sällskap. Kanske är det så att jag behöver vila öronen efter en massa tjat och sagg?
Biblioteket är bra såhär i vintermörkret för nu kan jag låna böcker och ligga och läsa hur länge jag vill på kvällarna, utan att någon irriterat tjatar om att jag ska släcka lampan..
Ekonomin är stabil.. I min ålder så har man ju det man behöver och har inte längre något behov av att vara "moderiktig" (hellre fotriktig om ni förstår vad jag menar)
Såg att det är dags för ett besök hos frissan.. Har inte varit där sedan juni.. Inte för att jag inte haft råd, utan för att det kommit annat emellan.. (bokar nog in en tid i början på januari, när det ändå brukar vara klent med kunder, för då har de flesta inga pengar kvar..
Visst finns det dagar som är lite tråkiga också, men jag tänker, att om jag inte hade dom dagarna att jämföra med, så skulle jag heller inte uppskatta det jag har idag <3

Tänkte först inte skriva, för jag vill inte komma indroppande med pekpinnar, men orden lämnar mig inte: meditation och träning, meditation och träning, meditation och träning... Jag tränar inte så där väldigt aktivt, men jag vet hur starkt meditation hör ihop med åtminstone mitt mående. Då jag stressar och mår sämre börjar jag tappa det regelbundna mediterandet och så mår jag ännu sämre... tills jag börjar meditera igen, det hjälper, då börjar jag för det mesta må bättre och så orkar jag fortsätta med mediterandet...

Om det är lika för dig så hoppas jag att du redan hittat tillbaka och om inte, att du snart gör det. Kanske lediga juldagar kan hjälpa. Sätt undan tid för dig själv.

Du undrade varför du mår dåligt nu och inte tidigare på hösten. Har du funderat på SAD (mörkerdepression). Alkohol kan maska sådant, så du kan kanske lida av det, fast du inte märkt då du drack? Det är ruskigt mörkt ute nu, om det inte finns snö där du bor.

Lycka till, hoppas du redan mår bättre. Snart vänder åtminstone ljuset

nykter idag. Julångest. Är säkert inte ensam om den. Kommer ihåg alla julottor, jag varit på bakfull eller full. Trodde att kyrkan skulle hjälpa mig. När det gäller, att inte hälla alkohol i mig. Ingen annan än jag själv, har hällt alkohol i mig. Idag AA-lunchmöte.

Hur mår du Akvariet? Bättre? Sämre?
Kram

God morgon vännen,

Hoppas att du mår bra. Du oroade ju dig lite för julen. Hur känns det nu? Såg att Blossa kommit med en helt a-fri glögg. Den var helt ok. Smakade inte saft, utan nästan som glögg.

För egen del har jag avslutat ett jätteprojekt på jobbet och flera mindre delar. Nästan kört huvudet rätt in i kaklet. Men nu är det mesta klart och under kontroll och det är så oerhört skönt. Jag sitter här i pyjamas och ska vara ledig idag. Behöver verkligen det. Får inte hamna i den här jobbcirkusen igen, utan måste vara mer rädd om mig själv.

Är det bra hemma? Mannen? Bakelserna? ;-) Har du någon bra julbakelse/kaka? Jag är dålig på att baka, men ska ta itu med hela julköksandet nu i helgen. Blir lussebullar, pepparkakor, saffransbiscotti (om jag hittar mitt recept...) och julgodis. Sedan får mannen och ena barnet rulla köttbullar. De är så bra på det. Men i år blir det ingen egen gravad lax eller inlagd sill. Husmor strejkar och ska beställa på fiskaffären. Så skönt...

Julklappsinköpen är också, nästan, under kontroll. Julstädning blir det efter köksandet... Hmm... kanske ska gå tillbaka till jobbet istället ;-)

Ha det jättebra så länge och trevlig helg!
KRAM till dig min vän

Jag jobbar med min flygrädsla

Tack för dina inlägg och ditt svar till mig. Jag funderar mycket på hur jag ska hålla mig nykter i längden. Jag har också haft mycket skoj och trevligt ihop med alkoholen men de sista åren blev det mer och mer i ensamhet och inte ett dugg kul. Bara beroende och bedövning. I sociala sammanhang inga problem. Men livet och hälsan gick i moll. Jag vet nu hur mycket alkoholen påverkar mitt liv. Men det handlar också om en rädsla för att våga leva livet fullt ut och njuta av det. Vet inte riktigt hur man gör och har inte de vanorna längre. Det finns en destruktiv sida som slår och drar ner mig, som inte vågar ta för sig av livets goda och det övar jag på. Jag övar på att leva nykter och övar på att leva utan destruktiva låtsaskompisar.

Jag märker att jag har relativt lätt för att sluta när jag bestämmer mig men eftersom jag inte haft så allvarliga följder av mitt missbruk är det lätt för mig att efter en tid glömma hur illa det var. Jag är ju normal och då kan jag väl dricka normalt. Logiskt vet jag att jag inte kan det efter ett återfall från förra nykterheten. Jag har inte alls ett normalt förhållande till alkoholen. Jag är besatt och förälskad, hur destruktivt förhållandet än är. Jag vet att vi måste vara fortsatt separerade.

Svårigheten är att hitta en ny partner. Ingen har sådan kraft och magi att bjuda på som mr A. Det där tomrummet som nu finns behöver läka ihop av livet, inte ersättas med någon ny. Jag behöver inse att livet går alldeles utmärkt att leva utan en förälskelse i någon annan. Och det tar tid. Jag behöver mycket tid och därför är jag nu beredd att ta både mediciner och annat till hjälp om jag inte klarar det med vilja. Jag tror inte riktigt jag kan lita på min vilja alla gånger. Romantikern som är en låtsaskompis jag har, är stark och har tyvärr gått hand i hand med mr Alkohol länge.

Comrade, vilken underbar berättelse och beskrivning. Den ger mig inspiration i min nykterhet. Minns mina fd tre två-åringar när jag läser. Pirater, Batman mfl har deltagit i alla möjliga slag som utspelats hemma. Vi vet att vi har superkrafter när vi är barn. :-)

Illbattingen springer runt i huset och leker. Han leker ensam men låter som en hel armé. Det är fullt fräs och rollerna är uppenbarligen många då hans röst har olika tonlägen. Låter som hela dagisgruppen är hemma hos oss och har skoj ikväll.
-Kom hit! Hjälp mig här, kompis!
-Jo, jag kommer snart, ska bara tanka raketen!

Jag ropar på honom och ser hur han motvilligt lämnar leken och pallrar sig till köket.
-Vem pratar du med?, frågar jag.
-Ingen!
-Är det dina låtsaskompisar? Vad heter de?

"Jag har inga låtsaskompisar!", surnar han till men lägger huvudet på sned och kontrar: " Har du det?". "Nja, du förstår som vuxen har man inga låtsaskompisar", säger jag och ser hur han pyser iväg till sina galaxer och planeter.

För inte kan väl jag erkänna till honom att jag faktiskt har två låtsasvänner. Dessa två bröder, två kamrater, två själsfränder. Låt mig presentera: herr Alkohol och mr Egoism!

Å, vad vi har lekt, vi tre. Vilka historier och vilka fantasier vi har vävt ihop! Om alla våra lögner kunnat omvandlats till musik så skulle våra konststycken sålt guld på varenda topplista! I denna lilla trio kunde vi spela alla instrument. Och alla musikaliska stilar låg tillgängliga för oss. Party och fest? Javisst, skruva upp volymen! Lite romantiskt för otroheten? Jäpp, den skivan har vi här! Depp och självömkan?Jodå, finns i sortimentet! Vi visste hur man lirar disco, pop, jazz, blues och gärna en skvätt klassiskt till maten...

Men en så bred repertoar har sina begränsningar. Minnet börjar svika. Vad spelade vi igår? Var? När? Reskostnaderna skenade iväg. Av nån konstig anledning uteblev gaget för precis varenda spelning vi gjorde, så ja, det blev mycket egna utlägg. Oregelbundna arbetstider gjorde att hälsan börja svaja. "Horungar!", skrek vi där i natten till den otacksamma publiken som börjat svika och gjorde att vi fick spela på allt sjaskigare syltor.

Det var förresten nånstans där vi blev kvartett. Vi hade fått en ny medlem i bandet-señor Ångest. En riktig festsabotör som sa att han har följt oss en längre tid min inte vågat hälsa. Men nu så dags! Vår konstellation fick sig ett riktigt törn. Señor Ångest tålde inte herr Alkohol men ställde alltid till ett jävla drama när denne försvann. Mr. Egoism hade börjat spela solo, snacka om att vi var missförstådda konstnärer och ville flytta till ett annat land. Och herr Alkohol han slarvade med kosten, blev större och tog allt mer plats i turnébussen.

"Hur var det med musiken?", undrar kanske den nyfikne läsaren. Ja, den blev allt mindre konsonant och allt mer lik kakofoni.

Så nu är vi här. Taktpinnen ligger i min hand och det är dags att säga adjö till det här bandet. Nej, självklart är de inte glada mina låtsasvänner. Morrar, bits och fräser. Alla kräver mer. Vi tar revansch, ge oss en chans till! Men jag inser allt mer att man kan inte spela symfonier om man inte har ett musiköra till det.

Så sluta låtsas att ni är mina vänner och jag ska sluta låtsas att ni inte finns. För visst har jag i alldeles för länge stått där likt en rödkindad femåring och skrikit:"Jag har inga låtsaskompisar!".

/comrade

Och tack till dig som tittar in!
I våras gick jag till VC och bad om hjälp. Läkaren som jobbade var rätt "förstående" gubbe (man känner alltid igen en broder) och det var inga problem att få både Campral och Antabus utskrivet. Men jag ska erkänna att jag inte varit ärlig mot mig själv och bara tagit Campral som ska då minska suget. Och som grädde på laxen kan man ju fortsätta dricka alkohol på dom! Resten kan man nog räkna ut själv. Äsch, jag går ju på Campral, vad gör en öl eller två, jag tar ju mediciner! Men det är ingen insulin som diabetiker kan ta extra om de har högt blodsocker så den medicineringen slutade i en av de värre veckorna i mitt liv. Behöver jag nämna att halvvägs i den veckan "glömde" jag ta tabletterna? Där har du min personliga recension av Campral.

Antabus. Jag reflekterat lite kring det och lutar just nu åt att det är dags att korka upp paketet nästa gång jag får ett riktigt sug. Det är nog till stor hjälp såhär i början att få ett definitivt NEJ den dagen man har tankar på alkoholen. Samtidigt är jag orolig att helt förlita mig på den, för vad händer den dagen jag slutar tar de? Tycker det finns ganska väl representerat här på forumet. Det är rätt många trådar som slutar med inlägget "nu provar jag utan antabus, hoppas att det går bra".... Så, ja, i början kan det vara till hjälp men det är "man-made solution" och jag tror nog på en större bakomverkan till förändring. På ett annat plan. Och hur man når dit är upp till var och en.

AA kan absolut vara en av dem. Jag har väl inte så stor erfarenhet av olika grupper men det är väldigt viktigt att det känns rätt. Självklart. Just avsaknaden av det roliga och glada som ett nyktert liv helt felaktigt tycks bringa har satt många käppar i hjulet för mig. Alkoholen och jag är livskamrater sen 25 år tillbaka och han har stått upp för mig när jag varit nere och ledsen, feg och rädd, orolig och nervös.... Han har roat och tröstat mig. Han har axlat den rollen och jag ger honom credd för det. Utan honom hade jag inte varit den jag är och jag hade definitivt inte suttit här.

Men man kan inte vara flygrädd fågelunge i 36 årsålder. Det funkar liksom inte så. Och det gör det inte längre. Det är ifatt mig. Jag resonerar nu att mitt liv kan inte bara vara svart och vitt hela tiden, nånstans så måste det finnas plats för gråtoner också. Det är som en röntgenbild, utan gråtoner får man inte fram någon diagnos.

Och just det var en jävla lättnad, ett hopp för mig att det finns människor som har kul även utan alkohol, som kan ta till ett ordentligt skratt när vi delar våra mörkaste stunder.

Sen har jag också varit på möten i källarlokaler med dunkel belysning, där stämningen är tryckt och ingen vill le och dela med sig, utan allting är gravallvarligt. Hade man hamnat där som en AA-rookie så hade jag nog aldrigt gått tillbaka. Jag tror man måste prova sig fram och det ska kännas rätt. Ärligt. Varmt.

Jag svek mina kamrater nyligen och tog en riktigt dum, onödig (finns det andra?) fylla. Mitt i kaosets dimma slet jag upp min telefon och ringde till en av gruppmedlemmarna. Jag förväntade mig en utskällning men han valde att ta humorn till. Jag var precis på väg att hälla i mig mer dricka men efter att ha pratat med honom avstod jag. Åtminstone i en halvtimme ))) Men det blev ett glas mindre!
Och det kändes rätt.

Så tipset är att gå. Du har inget att förlora. Och man behöver inte vara övertygad och frälst, det är jag inte heller. Kanske inte än, kanske aldrig blir. Men om det kan vara ett verktyg att nå förändring på det "andra planet" som jag nämnde tidigare så är det absolut rätt grej att prova. Om inte annat så kanske du har tur och får dig ett ordentligt skratt.
/comrade

Tack för du tittar in.
Jo, antar väl att såna drömmar är ytterligare ett kvitto på hur sjuk man är. Det glädjer mig att dock att det var "rätt" sammanhang och inte nån mysig dröm där jag sitter och förtär alkohol.

Förresten så har jag reflekterat en del angående hur här på forumet finns nån slags kultur eller slang att inte skriva ordet alkohol utan nämna det bara med ett A. "Jag dricker inta A!". Nej, det gör jag inte heller. Har aldrig provat ens. Men deremot öl, vin, vodka, gin, konjak, whiskey, hembränt, mäsk, har även serverat mig handsprit vid nåt tillfälle, ja, i stort sett allt som brinner med en blå låga.... Personligen så har det hjälp mig att ta tjuren vid hornen och erkänna att det är just alkoholen jag har problem med.

När jag vacklade som mest kring min identitet så gjorde jag nåt som verkligen hjälpte mig att nå den där tröskeln och erkänna att jag är alkoholist. Det var att googla på ordet alkohol. Och döm av min förvåning när överst i listan kommer wikisidan om etanol. C2H5OH. Det slog mig då att alla mina bekymmer beror egentligen inte på öl och sprit, utan på det som finns i det, nämligen etanol. En allergi helt enkelt. Precis som vissa är alergiska mot pollen, laktos, jordnötter så är jag allergisk mot etanol. C2H5OH.

Nåja, det har väl inte gått smärtfritt sen dess heller och jag har slarvat, snubblat och fallit. Rest mig och fallit igen. Men innerst inne så finns det en ärlig önskan att inte låta min allergi att ta över mitt liv igen.

Comrade, vilken dröm

Ja, tänk om det gick att vaccinera! Har du provat någon av medicinerna som finns. Inte jag. Det ska dämpa både sug och inte ge samma effekt när men dricker så att man slutar snabbare. Kanske finner man vaccin men det bästa är kanske att det försvinner helt. Blir förbjudet som övriga droger. Oj, vad många smyalkisar som skulle få jobbigt. Men ärligt talat, så i längden vore det bra om det nye fanns och vi slapp vänja oss att dricka det.

Vad kul det låter med en rolig grupp. Har du haft tur tror du eller är grupperna ofta roliga, ni andra som har erfarenhet? Då skulle jag definitivt kunna tänka mig att gå.

Vilken dröm och vilken tanke, vaccin mot alkoholism.
Hoppas på fler inlägg här hos den siste alkoholisten.

AnnLisbeth

Du har långa perioders nykterhet bakom dig. Jobbigt att få tankarna tillbaka. Vad är det som gör att de kommer nu tror du? Har något hänt eller är du stressad eller oroligt för något?

Funderar om inte intensiv träning med mycket endorfiner skulle kunna hjälpa eller avslappning. Kanske du behöver skratta, fysiskt ladda ur eller minska pressen och testa att ge dig och din kropp något nytt som upptar ditt hela fokus?

Hoppas du hittar stoppet!

Ms Lyckad :-)

Välkommen och bra att du är nykter nu. Ja, det här med barnen "De gör inte som man säger, utan som man gör" stämmer ju oftast och det vet vi. Har också pratat med mina barn och det var viktigt att erkänna för dem att jag blivit beroende och hur det påverkar mig. De får se sjukdomen. Jag ser nu att vännernas barn som både röker och dricker mycket tar efter tidigt.

Det är svårt att bryta med vanor och särskilt umgås med människor som vi tidigare har druckit tillsammans med. Jag tror på det där att byta ut vanorna. Göra annat som ersätter som man verkligen tycker om. Jag tycker om att yoga och träna och få saker gjort. Jag tycker om att känna mig hälsosam egentligen. Jag är med eten om att vissa vanor och vänner får bytas ut men det finns så många nya att finna som inte ens gillar att dricka alkohol.

Det går så fort utför med hälsan och livet när vi väl tillåtit oss vardagsdrickandet. Det blir bara värre. Tänk vad skönt att slippa oron, skam och planering pga av A. Det är som jag tänker en frihet att inte vilka ha A och jag är så avundsjuk på dem som inte alls har begäret!

Klart du kan sluta om du vill! Du har all insikt som behövs tror jag och nu är det väl bara att öva. Öva på att vara nykter och vad det innebär i längden. Vi vet ju att livet blir så mycket bättre om vi väljer bort nervgiftet. För min del är det vanan att inte dricka jag behöver befästa och normalisera. Det tar tid och jag behöver hitta nya strategier att hantera känslor och situationer.

Fortsatt lycka till!

Hej! Jag har kikat på forumet i flera år. Dels är jag intresserad av hur själva beroendet fungerar, hur vi fungerar som är beroende och hur människans psyke förändras av alkohol. Jag är imponerad av att människor delar med sig av sina liv. Jag har alltid funderat och tyckt om att diskuterat olika saker. Tycker att det är intressant. Jag har själv haft mest nytta av personer som lever ungefär som mig, när det kommer till råd och tankar kring beroendet. Jag tror också som i mitt fall att båda parter i en relation är alkoholberoende blir vanligare. Som sagt många närstående till mig har alkoholproblem, men det kan vara svårt att erkänna det. Jag är fortfarande i början av min nykterhet och som många sagt krävs det nytt tänkande och annat sätt att förhålla sig till vardagen. Det är mycket i mitt liv som är förknippat med alkohol som semester grillning, bastukvällar, umgänge ö.h. Jag tänker att det jag inte klarar utan alkohol får jag hoppa över. Jag har tänkt på vårt campingliv att går det inte utan A får jag strunta i det. Det är ju ett tag dit. Jag håller med vissa på forumet att det finns få som inte dricker alls i alla fall i mitt umgänge. Jag har inte berättat om mitt beslut för så många än, men vet att vissa vänner kommer att tycka att "man blivit "religiös"för att jag är nykter. Jag har 3 tankar som jag tar till när jag behöver styrka. Min far som skulle gjort allt om han hade kunnat behålla sin fru och sina barn, som han miste pga A (far dog som nykterist). Han sa till mig i en dröm att jag ska ta chansen att bli nykter, han själv skulle ge sin vänstra arm om han hade fått behålla sin familj, farsan va vänsterhänt. Jag tänker på min son som går i grundskolan, och som kanske börjar missbruka droger eller A när han blir äldre. Och om jag säger åt honom att sluta med det, och han säger till mig att" jag bad dig sluta dricka men du gjorde inte det". Vad säger jag då??.Jag har även en bekant som har druckit i många år(känner dottern) hon har haft tufft liv med alkohol, barn som drogar, osv. Hon är helt alkoholfri idag!! Henne har jag som förebild. Kan hon sluta så borde väl jag kunna. Det var mycket på en gång, men jag hoppas hitta folk här på forumet som jag kan byta tankar och åsikter med.

Finns inget där att hämta. Som jag hälsade i en annan tråd så har jag nyligen varit och hälsat på nere hos demonerna. De är sig lika och väntar på oss. Alltid redo att sätta klor i en. Alltid.

Tack Akvariet - det var väldigt fint sagt. Det värmde verkligen.

Du beskriver väldigt tydligt vad som händer med dig i #57. Jag ser det som att man gör olika saker med det där dåliga måendet. Antingen gör man som du beskriver och vänder det utåt. Föraktar andra, missunnar andra, blir svartsjuk och elak. Allt vänds utåt. Själv reagerar jag precis tvärtom. Exakt samma känslor, men vänder det inåt mot mig själv. Hatar mig själv, hackar på mig, blir elak. Samma beteende, men med olika riktning. Båda beteendena handlar dock om samma sak - man mår dåligt, men vet inte hur man ska hantera det.

Jag vet inte hur dåligt du mår, men själv sökte jag hjälp för över ett år sedan. Vet du, jag är en helt annan människa idag. Jag har fått hjälp med att gå till roten med mina problem och har en helt annan inställning både till mig själv och livet numera. Sedan är jag inte på något sätt fulländad eller färdig, utan kommer alltid vara den krackelerade person jag är. Men terapin har verkligen gjort underverk med mig. Jag går fortfarande och kommer antagligen gå under hela våren också. Men vilken resa! Vilken investering! Varför har jag väntat så många år med att försöka må bra?

Det ÄR svårt att sluta dricka. För det har varit det sätt som vi löst våra problem och svårigheter. Nu behövs nya strategier att för att hitta sig själv mitt i allt. Vi behöver nya strategier både för det svåra och för det som egentligen brukar vara lätt och roligt. Det tar tid och det är inte helt fel att få lite hjälp på vägen.

Kämpa på min vän. Kram till dig.

Ja... hur gör man...? Håller med. Även om man insett att det normala kan vara att inte dricka, så återstår en och annan situation då man känner sig allt annat än normal. Jag har ett antal sådana kvar. De är jobbiga. Men det som hjälper mig är att tänka att för varje sådan situation som jag till slut klarar av, så minskar antalet. Till slut kommer jag klara alla situationer som nykter. Märker också att man får träna på det och pröva olika strategier. Ibland funkar det, ibland inte.

Hur dejtar man nykter? Har funderat en hel del på det, eftersom en av mina vänninor nu försöker.

Alternativ 1. Direkt på. "Hej jag heter X och är alkoholist!" Sant, ärligt, rakt. Men är det så man definierar sig själv? Är detta det viktigaste som man direkt vill framhålla? "Hej jag heter X och har hösnuva!" tex. Kan bli lite aa-mötesvarning.
Alternativ 2. Undvik situationen (fika istället) tills man är ganska säker på att det inte bara är dejt, utan kan bli mer än dejt. Då kan man lägga fram det.
Alternativ 3. Indirekt. Träffas på bar och beställ a-fritt. Vid fråga, svara "jag mår bättre av att inte dricka" och gör sedan inte någon grej alls av det, utan gå bara vidare i samtalet.

Tja, vi har fnissat en hel del över detta och det finns 100 till alternativ som jag inte ska nämna här. Man får väl pröva sig fram. En och annan lär bli ivägskrämd, men då hade det ju inte funkat ändå. Hade jag träffat någon som sagt "Hej jag heter X och är galet svartsjuk men jobbar med det", så hade jag sprungit för livet. Men det beror på mina tidigare erfarenheter, så det hade aldrig funkat ändå.

Sedan ska man väl akta sig för att förringa sina problem. Då kanske det råkar bli ett glas i alla fall och DÅ har vi problem på riktigt... Det är lurigt. De allra flesta dricker ju alkohol i det här landet. Och de som inte dricker är ofta (inte alltid) träningsfanatiker, djupt religiösa eller har a-problem på ett eller annat sätt. Inget fel med det, men det är ju inte alltid som det funkar med en själv.

Men det vi här inne gärna glömmer är att även om nästa alla andra dricker, så är det inte en lika stor grej för alla - som det har varit för oss. En del dricker ett halvt glas vin och kan nästan lika gärna vara utan. Då är det inte så stort att någon väljer bort det. Vi utgår gärna från hur stort det är att inte dricka, utifrån hur vi själva ser på det. Och vårt synsätt har ju lett oss hit, men det gäller inte för alla.

Du verkar vara så lugn och trygg som person, så jag tror att det kommer lösa sig. :-)

Kram

Nu har jag snart varit nykter i 1år o tänker på vin de senaste 3veckorna, dagligen. Det är så jäkla jobbigt.
Har fått all hjälp o mediciner mot alkohol, gått 12-stegsbehandling m.m. Men det är bara vin i mitt huvud. Jag orkar snart inte mer.
Har tidigare varit nykter i 3.5 år. Aggh, så himla jobbigt. Går regelbundet på AA-möten

bra skriver, känns som om no A är det bästa, testa en längre tid, alla argument har du ju själv radat upp:-)

Helnykter utan tidigare alkoholproblem haha! Ja, det vore fint om man varit det men det är ju liksom kört nu ?
Sen är ju frågan vem som söker en så'n? Förmodligen någon som kanske själv har haft alkoholproblem, kanske vuxit upp i ett alkoholisthem och är märkt av det, eller kanske djupt religiös? Tjofaderittan!

Och sen ska tycke uppstå med. Låter hyfsat komplicerat det där ?

Börjar så smått fatta att vissa har husdjur istället. Vandrande pinnar kanske vore något?

/PP