Senaste kommentarerna i forumet

Nä vet du, Akvariet. Nu har du nog verkligen vävt alkoholen i ett rosa skymmer.

Grattis till 7 mån. Jag känner nog igen mycket av det du skriver.

Nu är det 7 månader sedan jag drack (i går) och relationen till alkohol är tämligen okomplicerad. Jag gillar verkligen mitt nya liv, framför allt att jag inte behöver lägga en massa kraft på att komma i gång igen efter att ha druckit. Det mesta flyter på mycket enklare än tidigare: jag kommer lättare upp på mornarna och kan med gott mod ta tag i dagens uppgifter, eftersom jag dagen innan firat segrarna och dränkt sorgerna med andra medel... Jag har helt enkelt mer tid att göra saker jag vill. Jag styr mitt liv, inte ett beroende, inte en vana.

Vad gör jag då med med min tid? Jag önskar jag kunde skriva att jag tillbringar mer tid med min fru som jag verkligen älskar, så är det inte för jag har svårt med hennes drickande och hur jag ska förhålla mig till det. Men jag är glad över att jag tränar mer och regelbundet, att jag mediterar en lång stund i stort sett varje morgon, att jag jobbar mer (jag är småföretagare och arbetar just nu intensivt för att företaget ska utvecklas. Jag tycker det är mycket roligt) och att jag är mer aktiv i relationen till och gör mer tillsammans med mina barn (några har hunnit bli unga vuxna).

Men visst saknar jag min vän, den ständigt närvarande och härligt befriande kompisen som alltid fanns till hands. Som aldrig gnällde, uteblev, klagade eller var jobbigt krävande. Bara befriande, gjorde bekymren mindre, tillät att hämningar släppte, gjorde mig avslappnad, glad. Det är som att sörja en kamrat som gått bort. En vän som man av och till tänker på, och saknar. Som senast, från den senaste veckan: Man kanske skulle ta en weekend i London igen, där kan man ju gå på pubar och dricka Ale som inte finns i Sverige? (Eller, hmmmm, vänta nu.....) Åka på konferens till Åre vore trevligt, det finns så mycket bra ställen att gå på i backarna efter skidåkningen och ta en.....I ostdisken: ahh, Roquefort var länge sedan, till det passar ju.....Jag skulle vilja åka till Prag. Det är en vacker stad och tjeckerna gör ju fantastisk .... På tåget väg hem efter ett par dagars arbete på annan ort, hungrig, in i restaurangvagnen, där är det fullt med folk som inmundigar hela SJs utbud av ädla drycker, och jag känner mitt utanförskap och ett lätt sug, saknar min vän......... men köper min mat och mitt mineralvatten och går tillbaka till min plats.

Så, min vän jag saknar dig, vi hade verkligen bra stunder tillsammans (och dåliga i och för sig, men de ha vi nästan glömt, för, som bekant, man minns ju de goda stunderna blott...). Och jag tänker på dig med sorgset vemod, precis som jag tänker på annat ibland, det finns människor jag saknar, saker jag skulle gjort annorlunda, möjligheter jag missat. Men det är som är och nu har jag andra vänner. Som jag trivs med. Någonstans växte vi isär och det är uppriktigt ledsen för och jag kommer alltid att sakna dig. Men det finns ingen väg tillbaka.

Vi fortsätter!

Tack Fenix,
Det går fint. Precis som för dig just nu.
Lite irriterad o grinig just nu men det beror mest på inaktivitet då jag legat med feber i några dar.
Bättre i morgon.
All lycka till dig.
Erik

Jag är nyligen hemkommen från en anhörigvecka. Det var de bästa dagarna för mig på länge! Får man chans som medberoende till en sån behandling så kan jag Varmt rekommendera det!!

man står emot och tar bra beslut är tillfredsställande. Hade de två senaste dagarna frestelsen att bara ta ett par glas och äta gott, men så stolt och nöjd man känner sig när man tar rätt beslut. Självklart vet man precis att ett par glas inte finns på kartan, utan det handlar om ned i träsket igen. Nu ser jag ljust på framtiden, ska jobba mindre. Visserligen blir det mindre pengar, men det klarar jag om A försvinner från utgifterna, när jag ser ärligt på det har mycket pengar försvunnit i det hålet varje månad. Ha en bra torsdag alla kämpar! Hur går det för dig Erik?

Ska få hjälp nu med att bena ut mina upplevelser. Allt som jag gjort i alkoholens värld. Ödelagt det mesta i mitt liv ska få ett slut.

Sök tag på en bra traumaterapeut och arbeta igenom de förfärliga upplevelser du haft. Det är inte för sent och rakt ut tror jag inte du har en chans om du inte tar i de underliggande orsakerna. Det samma gäller i och för sig de flesta som druckit för mycket, men du ser ut att ha ett hårdare jobb framför dig än de flesta.

Fan, så det gör ont att läsa hur du lämnats till ditt öde som ung. Styrkekram och hopp att du nu kan hitta det stöd du borde ha fått redan för 30-40 sedan.

hur dina inre demoner motarbetar dig.Jag fick höra att en av anledningarna att man inte vill släppa problemet är att då måste man ju leva.
Dvs så länge man (jag) bar på ett för mig olösligt problem så levde jag kvar i ständig skräck och obalans.Jag visste nånstans att hjälp fanns att få.Men jag var så rädd för vad denna hjälp skulle innebära att jag höll mig från det.Och kunde fortsätta må som jag gjorde och fortsätta fly in i mitt medberoende och min arbetsnarkomani.Till sist tog det stopp både med förhållandet med mannen som drack och jag blev också tvungen att ta itu med mitt andra stora spöke.
Nu blir allt sakta bättre och bättre.Hjälp kanske finns för dig att nu idag bearbeta det trauma som bitvis håller dig fast i gamla inkörda mönster och som också lindrar för stunden?

Var en helt vanlig tonåring det här hände i en villaidyll var inte särskilt strulig. Det här var första gången jag såg en pistol på riktigt. Han hade lånat sin pappas tjänstepistol. Kastades in i en värld jag inte sett förut.
Men tack för råden. Ser just nu inte varför jag skulle byta min drömvärld mot en tråkig . Vakna-jobba -äta-sova värld.
Vad gör man som nykter? Men inser att mitt beteende är är en rak väg mötet döden inom kort tid.
Nej man kan ju undra vad barn och ungdomar var värda förr i tiden. Det var ett trauma som gett spår och skador i min själ och mitt liv hela livet. Påverkat mina beslut och min personlighet. Men man läser andra hemska saker här på forumet, man är inte ensam på något sätt. Vakna imorgon och lagt ännu en dag till resan hoppas jag. Just nu känns det inte långt till glaset 1 sekund sen kan det vara raserat.

Oj, min egen struliga ungdomstid bleknar när jag läser om din. Var också ung vilsen tonåring på 70-talet och tänker ibland om det hade varit idag, om någon hade sett? Men det du har upplevt är ju helt fruktansvärt och måste ju ge posttraumatisk stress och ångest!

Hoppas det kändes bra bland dina systrar och bröder på AA mötet?!
Jag gick själv för ca 13 år sen då jag tyckte jag drack för mycket och jag blev helt tagen av värmen där, man är VERKLIGEN inte ensam om detta!
Höll upp i ett år ca, men sen kom de där tankarna "nä men ett glas kan jag ju ta" och sen var det igång igen, i mitt fall nån slags självmedicinering med några glas vin varje kväll. Och mer på helgerna...så har det nu lunkat på i 13 år och nu är jag så less på att vakna luddig framförallt på helgerna och ligga i sängen halva lördagen medans livet rullar på utanför sovrummet. Vill leva, 100% närvarande!
Nu har jag inte luktat på vin eller annan akloholhaltig dryck på snart två veckor:) och det känns bara bättre o lättare för varje dag.

Tänk att du inte fick mer hjälp då när det där hemska, traumatiserande hände? Hur ska en så ung människa orka gå vidare i sitt liv utan att få bearbeta?? Inte konstigt alls att det blev självmedicinering med A...och så kan man ju hålla på halva eller hela livet men förstår helt och fullt att du känner att nu är det nog!
Tror att det aldrig är försent att bearbeta med professionell hjälp dock.

Du klarar det! Med hjälp av alla runt om när man vacklar! Fokusera på nackdelar/fördelar med alkoholen så känner du längst därinne vad som är rätt!
Har skrivit om det på fler ställen här men känns som du också behöver veta: känslan när man får sug (abstinens) och känner att ingenting känns kul eller hoppfullt utan bara svart och trist utan alkohol, den håller i sig i högst 3 minuter per gång!
Sen börjar man tänka på nåt annat.
De första dagarna kommer dessa skov flera ggr i timmen kanske men det blir längre och längre mellan dom. Hjärnans belöningssystem är hård och nyckfull, men står man pall dessa 3 minuter så är man ute på andra sidan sen!

Lycka till!

Stort TACK :)

Okej, bara säga till om det är något, ibland kan det ta tid innan vi upptäcker frågan, men vi svarar så fort vi kan. Hoppas forumet blir hjälpsamt för dig! /Rosette

Jag vill gärna vara kvar!! Behöver detta medlemskapet mer än något just nu men vill vara anonym. Kom inte på hur jag gjorde när jag loggade in. Tack.

Hej, jag kan inte se att du fyllt i några personuppgifter. Men självklart kan jag avsluta kontot om du vill ha hjälp med det. /Rosette Alkoholhjälpen

Hur jag avslutat konto eller ändrar uppgifter! Hjälp!

Ska försöka ände apå mina uppgifter...

Hej Petrahelena, välkommen hit! om du skapar ett anonymt konto från en mailadress med ett exempelvis påhittat alias och aldrig nämner andra personuppgifter är det bara det du själv väljer att dela här på forumet som blir offentligt och du blir på så sätt anonym. Hoppas mitt svar var till någon hjälp. /Rosette Alkoholhjälpen

Känner igen mig i det där! Hur gick dom första veckorna?

Jag har fått nog av dom här dagen efter. Egentligen redan för 15 år sedan men nu orkar jag inte med mer ångest. Nu vill jag mer än någonsin vara nykter. Tänkte att det här är en liten start på ett stort projekt. Intressant att läsa allas tankar.

Ja det var ju inget kul att läsa. Tråkigt med separationen men det måste ju vara jobbigt att vara kollegor. Blir lätt så när man hamnar i depp. Att dricka så man glömmer. Bra att du bröt och kan återhämta dig. Jag själv är inne i en känslomässig svaka där allt är trist, hopplöst och surt. Tar ju min antabus så jag kan ju inte dricka för att fly. Har hänt så mycket i mitt liv att jag ibland har lust att ställa mig framför tåget. Nu skulle jag aldrig våga detta men så ligger det till. Ja vi tar en dag i taget.

Börjar bli litet av en dryckesdagbok det här. Jag har faktiskt skrivit ned varenda droppe jag tagit :-) I dag blev det ett litet glas champagne och ett glas rödvin på en arbetsrelaterad cocktail. Riktigt trevligt och jag kunde för första gången litet slappna av och inte enbart koncentrera mig på hur alkoholen påverkar mig. Men hård koll fortfarande och när de andra började med drinkar så hoppade jag på hojen och cyklade hem för att tillbringa resten av kvällen med familjen.

Många som har provat dricka på nytt har beskrivit att de inte ser någon vits med "ett glas rött till maten". Att det är berusningen de vill ha. Där känner jag mig annorlunda. Jag kan få ut mycket också av ett glas, eller två. Sen gäller det bara att inte låta det gå för långt.

Totalt då? Jag har druckit ungefär ett glas alkohol varannan vecka nu i drygt en månad. I min bok är det fortfarande att vara nykterist, men jag vet att många ser det annorlunda.

Hej! Kan det vara så att du använder smile-gubbar? det kan störa så inlägget publiceras innan man skrivit klart. /Rosette Alkoholhjälpen

Fattar inte varför allt jag skriver kommer upp två gånger.

Har kommit på att de funkar på alkoholsug.
Segt och lite syrligt...tugga tugga...terapi.:)