Senaste kommentarerna i forumet

Vill bara säga att jag tycker du har gjort en grym insats. Särskilt med tanke på att den du lever med dricker.

Ja, det där med att varva ner utan a kräver sin omställning. Att lyckas hitta ett fullgott alternativ kanske är nyckeln till livslång nykterhet.
För min del tänker jag att jag ska lyssna på mindfulnessband, eller ta ett ett avkopplande bad i det läget. Eller promenad. Men ack så sällan jag gör det ännu.
Nåväl, skynda långsamt....

Igår inföll dagen då jag varit nykter 6 månader. Det firades med att jag somnande ovanligt tidigt efter en hård arbetsvecka.

Jag har numera inte speciellt svårt med att inte dricka, trots att jag i stort sett varje dag har alkohol i min absoluta närhet. Däremot har jag lite svårt med andra saker. Vad gör jag för att koppla av när jag är dränerad på energi så jag inte orkar ta för min något alls ("slänga-sig-i-soffan-men-en-öl-mode")? Musik, dåliga filmer och ganska många tidiga kvällar har blivit mitt svar på det som tidigare var att dricka. Jag hade en rejäl dipp under nyårshelgen som jag tror inte har så mycket att göra med drickandet egentligen, möjligen blev det tydligare för mig själv i och med att jag valde att inte självmedicinera med att dricka.

Ja, min fru dricker som förut och det är både jobbigt och motiverande. Jobbigt för att tycker samtal och annan samvaro bli helt meningslös när hon druckit, motiverande för att det mycket levande illustrerar det som jag i mitt sinne tycker är en av alkoholdjävulens värsta uttryck: det stegrande tvångsmässiga vardagsdrickande som står i vägen för så mycket i livet. Jag vill och ska inte dit igen.

Jag har inte bestämt vad det är jag håller på med. Ska jag aldrig mer dricka? Kommer jag att kunna bli en normaldrickare? Vill jag det? Men just nu finns det inget som helst skäl att ändra nuvarande ordning. På det hela taget mår jag mycket bättre nu än jag gjorde tidigare. Framförallt känner jag att jag styr mitt liv, och det är en fantastisk känsla.

Det finns ingen gräns för hur tacksam jag är mot detta forum. Det här hade jag inte kunnat göra utan er, under de första månaderna låg återgång till gamla vanor hela tiden nära, men skriva och läsa fick mig att inte välja den vägen. Stort tack.

Kram till er alla där ute.
/Akvariet

Förstår inte varför det inte går över, varför slutar jag inte att längta efter vin?
Vad är det för fel på mig?

Jo, kan välja bort alkohol helt och hållet. Jag har gjort det hela mitt liv, ett medvetet val utan annan anledning än att jag inte ville hamna i alkoholträsket. Jag visste att det skulle bli ett svårt val. Vem vill utmärka sig på det viset som tonåring och på festerna. Men jag lärde mig att bjuda på mig själv istället, vara förstående, hemlishållare och vissa tjejers stoppknapp. En del visste att när de drack kunde de lätt falla för killarna och där med få ett dåligt rykte. Jag var aldrig kyrklig men blev alltid bjuden på 'de fina flickornas' kalas just för att vuxna hade klassat mig som 'ordentlig och skötsam'. Jag blev också bjuden på 'festprissarnas kalas' för att jag höll koll på dem så de inte gjorde alltför tokiga grejer.

Under årens lopp har jag alltid blivit erbjuden en 'drink som man inte märker alkoholen i', som om den som erbjöd inte klarade av att ha en nykterist i gruppen. Bekanta har sagt: - Hon dricker inte men är ok ändå! Som om jag 'får lov' att vara med trots att jag inte dricker. Vänner säger: - Du är enormt duktig och stark för att du aldrig gett med dig.

Idag kan jag fortfarande få ett och annat höjt ögonbryn men när jag tillfrågas säger jag helt enkelt att jag är nykterist och vill inte ha alkohol. Men har de en kola eller liknande har de en vän för livet, brukar jag tillägga. Jag är enormt stolt över att vara nykterist även när andra dricker omkring mig. Jag är mest sann till mig och mår bra för jag valt den här vägen.

Så slå följe med mig, hitta egna bra 'comebacks' till när andra frågar om du vill dricka eller varför du inte vill det. När du känner dig riktigt mogen kan du dra till med - Jag är alkoholist så det är bäst att jag avstår. (Det har jag sagt till de envisa idioter som vägrar fatta. ) Efter ett tag lär du dig och du blir bekväm med att vara utan när det gäller den sociala aspekten. Roligast är när du kan prata om hur idiotiska andra varit på samma fest som drack mer än de kunde tåla. När jag har fest så skriver jag BYOB = Bring your own booze om du vill ha alkohol. Det har aldrig varit några problem faktiskt.

Kortfattat: Love yourself for who you are, not what you want others to Think of you...:)

Du klarar det!

Du säger det själv... dagarna..., veckorna... Den fysiska abstinensen (om du får någon) går över på några dagar, eller cirka en vecka. Det kan du klara av. Sedan följer veckor med sug...Veckor! kanske ett par månader före det börjar lätta på riktigt. Det är inte lång tid.

Tänk på vad du har att vinna. Resten av ditt liv! Om veckor ändå känns för svårt, så tag en dag i sänder. I dag tar du inte första drinken!

Välkommen hit till forumet. Börja gärna en egen tråd, så kan du skriva om sånt som du funderar på där och det blir lätt för andra att svara. Läs gärna andras trådar, det finns mycket att lära sig från dem. Du är inte ensam!

Hej.

Är helt ny i detta forum. Har insett (egentligen för flera år sen) att jag och alkohol inte är en bra kombination. Ligger just nu och mår apdåligt. Har bestämt mig för att nu är det NOG. Det här går inte längre... Men jag är rädd, Jätterädd! Hur ska jag överleva de första dagarna, veckorna när suget kommer??
Hjälp...

/Trassel

Vad härligt att läsa. Det hjälper och ger lite skjuts åt en som tog beslut om nykterhet för bara ett halvår sedan.
Bra gjort och stark karaktär!

vad härligt att fira två år. Så stark du är..
Jag är nykter sedan 39 dagar!!!!! Kämpar på efter år av smygsupande och festande.
Hur känns det idag? Tänker du mycket på a??? Känner du sug??? Har det varit svårt??? oj ursäkta men jag tänker på det vidare nyktra livet en del. Svara om du känner för det annars önskar jag fortsatt lycka till....//mod60

Tackar, det värmer! Som sagt, den sköna känslan går inte att beskriva med ord!

Du kommer att bli starkare av att låta bli alkoholen. Det är jag helt övertygad om. Din självkänsla och styrka kommer att växa så du orkar att ta dig ur en dålig relation. Styrke kramar.

I en destruktiv relation sedan många år, flera gånger har jag försökt ta mej ur denna relation och när jag inte lyckats har självkänslan åkt ner ett pinne hål och jag har ökat alkohol konsumtionen och därmed fått höra att jag aldrig kommer fixa att vara själv för då kommer jag dricka mer och detta har jag trott på. Nu har jag bestämt att bli nykter, 4:e dagen och hoppas detta ska göra mej starkare och stabilare att skapa mitt nya liv.

Stort grattis till dej!

Grattis!

Ledig från jobbet nu två dagar mitt i veckan.
Men har ingen ork och speciell lust till något.
Min kille har rest till fjällen fyra dagar,kommer sakna. honom jättemycket.
Han betyder verkligen jättemycket.
Trivs verkligen så bra med honom på alla vis.
Vi var utomlands en vecka själva och det var så skönt.
Vi tycker så lika om allt.
Och ingen av oss är typen som vill tjafsa eller strida om saker,vi backar hellre.
Nu har vi inte setts så länge men snart 10månader och känslorna blir bara starkare och starkare.
Jag som inte trodde man kunde känna kärlek igen med någon ny, efter att ha levt med samma man sedan man var tonåring.
Saken är att han fortfarande är som en tonåring,min nya kille är ansvarstagande och framförallt så snäll och behandlar mig väl.
Såklart som det ska vara att man ser varandras behov...men efter det destruktiva man levt i så är det så underbart att någon ser och bekräftar en.
Jag har allt tagit mig i sista hand i familjen först mannen sedan barnen och sist mina behov.
Jag ser idag vad fel det var,men såg det inte på. Samma sätt när man levde i det.
Men drömmarna man hade att leva i huset vi hade se barn barnen växa upp så småningom om bli gamla tillsammans....
Ja livet blir inte som man tänkt sig men det kan bli bra ändå och kanske till och med ännu bättre.
Den som lever får se......jag lämnade ändå någon som betytt mycket under väldigt lång tid men som gjorde mig så illa och ledsen med sina svek....men vill aldrig någonsin leva med honom igen.

Jag blir nyfiken. Om det inte var gott eller du mådde bra av det ska du verkligen dricka. Fast du har nog svaret lät det som...... :) Jag tycker muränan skrev så bra. Man måste ju inte vara alkoholist för att låta bli alkohol. Jag har en kompis som medvetet valt bort alkoholen för att hon vill det. Hon kan dricka men vill inte. Henne tänker jag på ofta. Oj detta blev kanske lite larvig du får ursäkta. Nu ska jag se film o äta glass.
ha en skön kväll//mod60

Jaha, så är det väl bara att skriva rapport då. Jag är på en kortare arbetsresa och drack nyss en öl med kvällsmaten. Många har rapporterat här, att redan mycket små mängder (munfull) med alkohol kan kännas, då man är helt ovan. Jag instämmer och redan efter ett par klunkar började jag känna ett lätt snurr i huvudet. Måste tillstå att känslan inte är odelat behaglig, svagt dåsig och en liten aning av osäkerhet i rörelserna. Stället jag åt på hade ingen speciell öllista, så jag drack en typisk finsk mellanöl. Inte särskilt gott, a-fritt veteöl är betydligt godare, faktiskt.

Mitt uttalade mål med att dricka nu, var att börja på ett odramatiskt sätt och det verkar ha lyckats över förväntningarna. Hela upplevelsen blev just så "meh!", som jag hade hoppats.Inget jag åtminstone just nu upplever att jag vill göra om, eller ha mera av.

Fan vad fånigt det känns att skriva det här, men nu är det skrivet, så det är väl bara att trycka på "spara".

Tack för svaret! Jag får ofta höra av min vän som är Nykter att han har en enorm rädsla inför sklismässaan att han hellre lever i en känslokall relation än våga gå vidare. Jag tror att man riskerar återfall om man fortsätter leva känsloisolerad fast man längtar efter kärleken...har jag rätt i det tror ni?

Jag har inget underlag för det här, men jag tror inte att man generellt kan säga så. Det är så väldigt individuellt. Många nyktra alkoholister har lärt sig massor om livet och om sig själva och snarare blivit starkare personer.

...det blir nog svårt för mig att bortförklara varför jag avstår från njutning i så fall. Men jag har en bakdörr på glänt. Om det visar sig att det känns för besvärligt att hålla efter hur mycket jag dricker, om jag till exempel börjar få kraftigare sug igen, så då kan jag kanske rycka på axlarna och mena att "det är det inte värt" - Inte så litet "surt sa räven..." i det ;)

Ja, det stämmer nog... Det är inte första gången jag frågar - som sagt - i lite olika former. Börjar få dåligt minne, tror jag! ;-)

Jag kan instämma i alla dina punkter, dvs varför man skulle fundera på att dricka igen. Det är ju detta man brottas med de dagar som nykterheten känns sisådär. Jag tänkte också ett tag på att jag inte ville definiera mig som alkoholist/beroende eller vad man nu vill sätta för etikett. Eller ja, det vill jag väl inte nu heller. Men nu tänker jag mer att man måste ju inte vara alkoholist för att välja bort alkoholen i livet. Då känns det så himla mycket bättre. Om jag har valt bort alkoholen, så är det ett VAL, inte ett måste eller krav. Lura sig själv med semantik har ju funkat bra förut! ;-)

Frågan är fri, blott den är hövlig. Gäller åtminstone i mina trådar, så fråga på bara

Jo, jag har nog svarat på din fråga, flera gånger på litet olika sätt, ända från mitt första inlägg här. Enkelt svar - allt det där.

Jag är hedonist - Jag älskar livets njutningar och det är klart bara båg att försöka påstå att alkoholen inte erbjuder njutning. Både via de ofantligt många intrikata smakkombinationerna, som olika drycker erbjuder och de olika former som ruset kan ta. Det skall fan till att jag helt skulle ge upp en sådan njutning utan kamp.

Utanförskap, eller kanske ännu starkare självbild - Det bjuder starkt emot att definiera mig själv som alkoholist, som en som verkligen inte klarar av att umgås på ett vettigt sätt med alkoholen. Inför andra, men kanske ännu mera inför mig själv. Däremot känner jag väldigt litet behov av att sitta och bli ordentligt full tillsammans med andra, det har jag egentligen inte trivts med på väldigt länge.

Nyfikenhet - Det här är nog den allra viktigaste orsaken och jag skrev om den redan i mitt allra första inlägg här. "Curiosity killed the cat" och jag är i högsta grad en katt. Jag har nu gjort en enorm förändring på hur jag ser på alkoholen. En verklig game-changer, vilket jag aldrig tidigare gjort. Nu behöver jag veta hur den förändringen påverkar mig i alla situationer. Om jag bara slutar med drickandet nu kommer jag för alltid att fundera på om det verkligen var nödvändigt för mig att göra så. Den osäkerheten passar helt enkelt inte min natur och skulle med rätt stor säkerhet utvecklas till något som gnagar på mig inifrån.

Framförallt den här sista aspekten har jag diskuterat med min fru och hon verkar förstå den helt, även om hon nog visar en del nervositet inför tanken på att jag skall dricka. Barnen har en stark "alkohol är bara dåligt" inställning (kan inte skylla dem för det), och med dem har jag inte tagit upp frågan.

Hej Stingo,

Tack för att du delar med dig. Det du och mulletant skriver är viktigt på många plan.

* Återfall/avbrott - en personlig definitionsfråga. Om jag får exemplifiera med Berra. Han skrev för ett tag sedan att han råkade dricka ur den sista läsken i en flaska, som råkade vara sonens grogg. Är det ett återfall? Nä - han var ju inte ens medveten om vad han gjorde. Är ditt portvin det? Ja för vissa, men inte för dig. Om tanken är evig nykterhet = återfall. Om tanken är "normaldrickande" = ej återfall.

* Att dricka av "fel" orsaker. Om man tänker att man ska övergå till normaldrickande, så ska man nog ALDRIG dricka när man blir sugen. Starkt av dig Stingo. Bra att du hade huvudet med dig. Men om man bara ska dricka när man inte är sugen - då kommer man kanske inte att dricka...? Tja, det där visar sig väl. Poängen är i alla fall att inte falla för drickandet när suget sätter in - då är man nog tillbaka på ruta 1 väldigt snabbt.

* Att belöna sig. Oj vad jag har tänkt på detta, som du vet. Belöning eller tröst - med allehanda medel... Det var ju därför jag plockade bort godiset också. Jag har tänkt så här. Inte för att jag har någon direkt plan på att börja dricka igen, men om jag skulle göra som du, så måste just detta bort. Så länge jag belönar/tröstar mig genom att stoppa något i munnen, så är det farligt för mig. Så länge alkoholen kan spela en roll, vara en grej, vara något som jag tar till --> så kommer det aldrig att funka. Det var det jag menade med att "vi behöver nya champagnekorkar i livet".

* Att det finns magiska gränser som skakar om oss. Ja, det låter fånigt, men typ halvår, år eller annan personlig gräns blir gärna omvälvande. Då är det som att man plötsligt blir medveten om att man varit nykter en lång tid. Då infinner sig kanske en tanke om omvärdering av beslut, utvärdering av perioden osv. Fånigt men sant.

En annan sak som jag funderade lite över. Du har säkert skrivit om det, men jag har glömt. Varför skulle du vilja dricka igen? Handlar det verkligen om alkoholens smak eller om rus eller handlar det om utanförskapet eller annat? Har du diskuterat detta med din fru och barn? Hur ser de i så fall på det hela? Förlåt att jag frågar en massa, men jag är genuint intresserad... Du behöver inte svara om du inte vill.

Kram

och även i relationer så kan man ju gå in i missbruk.De flesta upplever ju en känsla av starkt rus i början av en relation som påminner om berusning.Även en ganska bra bit in i relationen så får du en kick av samlivet eller närheten det ger.Men sen när vardagen smyger sig på och man får jobba lite hårdare på alla fronter för att nå fram till varann så uteblir ofta kicken.Då blir det mer nån form av stilla samförstånd eller äta korv och makaroner där det tidigare smakade biff och bea.

Det jag tänker som inte riktigt håller i artikeln är ju dels soldaternas drogande för att stå ut med sin verklighet.De är ju faktiskt inne i den mest grabbiga gemenskap de antagligen nånsin kommer att vara med i,även om det är under hemska förhållanden.Inte den isolerade råtta han beskriver.

Sen så är ju isoleringen,dvs viljan att dra sig undan för att få droga ifred en vanlig företeelse längre ned spiralen av missbruk.Dvs tvärt emot råttans beteende som så fort han fick sin lilla familj mat på bordet osv avstod från drogerna.

Däremot människans behov av tröst oavsett om vi är en missbrukarpersonlighet eller inte är ju stor.Vad vill vi egentligen ha tröst för,eller lindring mot?Vår egen tomhet eller bristen på jakt efter föda och tak över huvudet kanske.Dvs våra basala livsbehov är tillfredsställda och därför kan vi vigda vyerna och ha mer krav på att livet ska ge oss tillfredsställelse.
Ja,snillen spekulerar och du får säkert mer reflexioner på denna artikel

Blev och fundera över det där med belöning och tröst, efter min lilla episod igår. Vi är alla(?) vana att både belöna och trösta oss med alkohol och det är säkert väldigt många normaldrickare också. Alkohol har bara så stark belönande verkan (och tröst är egentligen en form av belöning, det med). Att vi dessutom ofta medvetet använder a som belöning förstärker säkert den verkan.

Men hur belönar och tröstar man sig själv utan a? Vi är vana att få belöningar av andra mänskor, börjande med att mamma och pappa blir glada när vi som små barn gjort något bra eller tar oss i famn när vi är ledsna. Men som vuxen finns det ofta inte en annan mänska "till hands", vi behöver klara oss själva. Det är nog ett område där jag själv fortfarande är väldigt svag: hur hitta på bra belöningar och tröst åt mig själv, som inte innehåller alkohol, (nikotin), socker, fett... helst kanske inte går via munnen alls?

Nästa gång jag känner mig som igår skall jag i alla fall ta till det där äldsta tricket och säga till min fru att jag behöver kramar. Vi gjorde ofta sånt förut, men det har fallit bort i den kyligare stämningen mellan oss. Tror att det kunde göra gott åt förhållandet också.

Här finns en artikel (på engelska), som löst berör det jag nyss skrev. Den får mycket kritik i diskussionen under, men jag tycker den är intressant i alla fall. Skulle gärna höra kommentarer om vad ni tycker om den.
http://www.huffingtonpost.com/johann-hari/the-real-cause-of-addicti_b_6…

Nej, mulletant, jag upplever inte det där glaset som ett avbrott. I ett mycket tidigare skede av nykterheten hade det kanske varit det. För någon annan kanske det hade varit det. Om jag hade tagit det i går kväll hade det kanske varit det. Jag tror att det är mera fråga om vad som händer inne i våra skallar, än om hur mycket vi dricker som avgör vad som är ett avbrott och vad som inte är det.Och för mig var det där portvinsglaset, i det sammanhanget, inte någon stor sak.

Jag vill påpeka att jag talar om att "övergå till ett måttligt drickande", inte "återgå till ett normaldrickande" (hoppas jag varit noga med det). Jag har inget normaldrickande att återgå till. Ett bekymmerslöst "normaldrickande" ligger väldigt långt framåt vägen för mig, om jag någonsin når det. Inom överskådlig framtid gäller stenhård kontroll om jag inte föredrar totalabstinens.