Senaste kommentarerna i forumet

idag som de flesta dagar. Kanske man värdesätter vardagslyckan mer... och helgen!.... när man är fri från oro men medveten om vad oron innebär. Konkret och tydligt medveten. Vilken frihet att leva utan beroende. Låter som en lovsång och det är det. Så många situationer utan förhandlingar, utan oro, utan bråk och gräl, utan ensam ledsenhet, utan skam, utan att behöva hålla masken... Ja, jag är så tacksam för att ha återtagit mitt liv. / mt

att inte falla för suget och dricka i den sinnesstämning du beskriver. Jag har följt din resa och gratulerar till 6 månader! Tar mig friheten att påminna om det lilla glaset portvin alldeles nyligen. Enligt dem som tänker strikt betyder det att nykterheten är bruten. I början av min tid här på forum, för fyra år sen, tänkte jag annorlunda än jag gör idag och skulle också bortsett från det. Här har jag inte mött någon, tror jag, som fixat det där som alla (tror jag) eller de flesta drömmer om, att återgå till s.k normaldrickande, att ha kontroll. Men enligt forskningen finns de så jag önskar dig fortsatt varmt lycka till! Ha en fin dag! / mt

Klokt och starkt att du låter bli - att dricka av "fel" anledning. Hoppas att du kan stå emot, snart har suget gått över...... Bra att låta kloka hjärnan bestämma över, ibland, lättövertalade kroppen. Själv hade jag en god vän som sov över. Vi var ut och käkade middag igår, och jag drack 2 glas vin. Gick bra - inget sug efter mer. Han lämnade en oöppnad flaska vin här. Jag har tittat på den ett par gånger under eftermiddagen - men nej! Faktiskt inte sugen - mer att det skulle "vara gott" - men det är kanske att lura sig själv?! Den får stå så länge - så får vi se när den är "mogen" att konsumeras - eller är det kanske jag som bör vara "mogen".

Känner en ovan oro i kroppen... Går av och an till kylskåpet... tar en nollöl, en sanbitter... fan i helvete, jag känner alkosug. Tittar på kalendern... det här är mitt sex-månadersveckoslut. På måndag blir det ett halvår av nykterhet för mig. Vad är det för jävla magi i sex månader?, i ett år...? Många andra har berättat om liknande, eller till och med tagit återfall vid just de här tidpunkterna.

Nu undrar ni kanske vad mitt problem är, jag hade ju tänkt börja normaldricka igen så varför tar mig inte en liten? Det är bara det att just till den här känslan vill jag inte börja dricka. Det skulle bli fel, komma för nära det där tvångsmässiga... Så jag får låta bli. Så väldigt farligt är det här ändå inte. Jag har klarat långt värre sug tidigare, men jag börjar bli ovan och det är egentligen en bra sak..

Hur är det med Hertan? Hoppas du mår bra så här en bit in i 2015.

Kram
/A

Har haft det ganska tufft under delar av julledigheten. Började tvivla på det mesta, tyckte att saker och ting var ganska meningslösa, bråkade med hustrun etc etc. Hade jag inte varit vit under hela hösten, dvs etablerat vanan, hade jag säkert hällt i mig alkohol i en tröstlös jakt på lyckan.

Nu gjorde jag inte det, och nu mår jag bättre igen. Att inte dricka är inget problem för mig just nu, det är "resten" som ställer till det ibland. Men just nu är jag vid gott mod.

Vardag och mycket att göra som känns tillräckligt meningsfullt räcker oftast för mig, men ibland kommer en avgrund av tomhet som sveper över mig, inifrån, och tar bort all positiv energi och livsgnista. Jag känner mig ensam, rädd och liten, men framförallt är allting meningslöst. Som att vara i en djup depression. Oftast skakar jag av mig det snabbt, men runt nyår satt det i någon vecka och var riktigt jobbigt, både för mig själv och de närmaste runt mig.

ju svårare har du att få sjösjuka.De med utmärkt balans (jag) blir illamående av att läsa bilkarta i bil eller tom köra egen bil med dåliga stötdämpare.Så deppa inte över dålig balans.
Du sitter säkert i båten :)

Var på konditionstest igår och nu kan jag knappt gå pga muskelvärk. Resultaten var väl inte helt lysande, men jag klarade mig in på god medelnivå i min åldersgrupp i alla fall, så sämre kunde det ha varit och hade också om inte... Borde hitta på något bra att träna överkroppen med. För balansen fick jag i alla fall goda poäng, vilket jag gläder mig åt. Som gammal sjöbjörn har jag alltid ansett att jag klarar balansen i alla lägen, men mot slutet av drickandet började jag faktiskt undra på hur det var med den saken. Fick också uselt resultat i ett balanstest, vilket nog gav mig en funderare.

Druckit? Tja, jag drack faktiskt ett litet glas portvin idag. Såpass litet att det inte hade någon märkbar effekt alls, har antagligen fått i mig nästan lika mycket någon kväll, då jag satt i mig 2-3 st 0,5-öl. Men det är kanske signifikant ändå. Det är en del av hur jag vill att mitt vidare liv skall vara - att inte kategoriskt behöva tacka nej då någon bjuder på alkohol. Mycket mera signifikant ändå, var att jag inte hade en tanke på att dricka då jag kom hem. Tillställningen var sådan, att jag tidigare hade gått direkt till barskåpet och tagit ett par rejäla stänkare.

Hallo Stingo!

Härligt att dina prover var så bra! Jag gläds verkligen med dig!

För egen del har jag nog inte ens tänkt på den biten - än... hå hå ja ja... en sak i taget! ;-)

Har du "provdruckit" än eller är det nyktert som fortfarande gäller?

Kram

Att få lite beröm, tack!
Nu kan jag bita ihop ett tag till.

Härligt att du håller dig ifrån vinet.
Min längtan är också stor ibland, och tyvärr unnar jag mig godis istället... mycket bättre än alkohol, men kilona kommer smygande ett efter ett.
Hoppas på att få orken att börja motionera men just nu har jag ingen motivation alls.
Jag vet tyvärr inte så mycket om mediciner som hjälper till med avhållsamheten, hoppas att din läkare har något bra tips.
Ha en bra dag!

Första två v var jättejobbiga. Sen flöt det på bra, men idag är det deppigt och oroligt. Omorganisation på jobbet, känns otryckt.
Kommer just på att idag har jag inte haft en tanke på alkohol, så det kanske inte är så illa i alla fall. Tidigare så har tankar om alkohol hela tiden snurrat i mitt huvud. Längtan iefter att få sitta ned och ta ett glas vin är annars så stark.
Att börja motionera har hjälpt mig, efter 1 mån känner jag att jag vill ut- varje dag, känner mig duktig. Har hela tiden ätit antabus, men har biverkan av dom, huvudvärk varenda em. Måste kolla med läkare om det finns något annat som kan avhålla mig från att dricka, vet du ngt.
Ha det så gott!

Jag är tacksam över att ni som inte druckit på länge skriver och berättar om hur bra ni mår. Det stärker mig väldigt att fortsätta. Jag har nu varit nykter i 18 dagar och det känns kanonbra. Men som Calle skrev, det är tungt att dra sig upp ur alkoholens kvicksand.
Jag måste vara på min vakt och tänka mig för hela tiden. Får inte låta a-djävulen dra ner mig igen. En dag i taget tänker jag hela tiden.....
kram alla där ute som kämpar :)

Men chef trodde inte riktigt på den där städerskans verison och att JAG skulle moralisera om drickande med min bakgrund. Nä det hade hon sagt till hennes chef också, Det är mina underbara elever som håller mig kvar.

det låter att alkoholfriheten känns stabil.

De situationer du beskriver att du fått tillsägelser för på jobbet låter absurda. Förstår att du söker dig bort. Hoppas att du kan hitta stöd hos någon där så att du inte känner dig helt isolerad. Annars får det väl vara utanför jobbet.

Uppskattar din närvaro på forumet, önskar dig god fortsättning på det nya året, var rädd om dig!

Julstöket är över. Julen har flutit på bra, utan alkohol. KLan ju inte dricka pga medicinering men vill inte heller. Mår bra utan A. Avslutade min behandling 8/12 som arbetrsgivaren hade erbjudit mig. Sista skoldagen kommer vara en dag jag minns. En av mina elever sprang in i en glasmonter med huvudet före. Huvudet höll, likaså glasmontern. Efter avslutningen i kyrkan fick jag en avhyvling av en av mina kollegor som hette duga. Komministern bad vår elever ta av sig sina kepsar. Jag drog ett varv i kyrkan för jag skulle ju ut och försöka få tag på föräldern vars barn hade krockat med glasmonterna. Råkade då på vägen ut säga ¨åt en av våra elev som satt bredvid min kollega att ta av sig mössan. Blev ett jävla liv på min kollega på parkeringen utanför. Jag skulle inte säga till de elever som han satt bredvid. Jag slängde igen bildörren och drog. Första dagen på skolan blev jag inkallad till min chef, jag ska tydligen ha kränkt en städerska. Suck. Hon redogorde att jag skämtat om att hon drack. Hon la fram två datum när detta hade skett, inga av dessa datum var jag på arbetet pga kurser. Hon flytade då tillfällena bakåt i tiden. Hon undrade vad jag fått det ifrån. Jag satt som i chock, fattade inget. Helt sjukt. Fick mejl också att jag inte fått annat jobb. Söker mig ifrån detta dårhus man hamnat i. Tur jag inte dricker för då hade det väl varit kört med dessa incidenter.

...av att göra denna förändring är enorm. Jag har precis loggat in och skrivit min berättelse på forumet efter flera månader utan alkohol och känner en otrolig lycka över att vi är fler därute. Vi är ansiktslösa för varandra, men vi har alla mött giftets ansikte. En obehaglig resa, men som man kan göra till en styrka. Den förändringsprocess vi själva lyckats med, hur skör den än är, tycker jag man måste vårda ömt. Det är tungt att dra sig upp ur alkoholens kvicksand. Och den kampen gör oss starka. Lycka till fortsatt!

Grattis till ditt nyktra halvår!
Inspirerande läsning som peppar mig att det här ska bannemej fungera den här gången.
Har samma funderingar som du i början... Vad ska man göra med all tid... Fylla den med bra såklart, men va onödig tid jag spenderat på bara alkohol.
En dag i taget är det som gäller.

SÅ bra Stingo! Inget så skönt som när finska läkarsällskapet säger tummen upp :)! Njut av glädjen och var stolt. Jag är så glad att få läsa om din resa här.

Kram

Grattis Stingo!! Fantastiskt! Vilken underbar känsla.
Jag ska också kolla mina värden. Men krävs nog lite mer än en veckas nykterhet för att jag ska våga det ;)
Stort grattis. Du har all rätt att vara mkt stolt.
Trevlig helg :)

Fick mina blodvärden testade och då jag tidigare fyllde kriterierna för metabolt syndrom och hade sockervärden som hängde på "förstadiegränsen" (eller litet över), så visade allt det där nu helt normala värden. Också lever- och njurvärden, som senast hängde vid övre gränsen hade nu normaliserats. Frisk som en nötkärna mao, men det visste jag ju redan :)

Förutom att BMI och midjemåttet fortfarande är rätt höga, så är det bara det dåliga kolesterolet (LDL) som ännu spökar, men det har jag genetiskt högt.

Det här skall firas! - Ja med vadå? en näve nötter och en a-fri öl?

Din berättelse inspirerar och stärker.
/Saga

Tack för er feedback!
Detta är första gången jag skriver ned något om mina erfarenheter och det kändes bra.
Jag pratar inte så mycket om detta med folk förutom mina allra närmaste, därför kändes det väldigt bra att skriva av sig lite här.
Kommer nog att prata mer om det när det har gått längre tid.
När jag väl hade bestämt mig för att sluta med alkohol beställde jag tid på vårdcentralen och grät ut min förtvivlan och skam för en läkare.
Hon var väldigt förstående och jag fick sååå mycket beröm över att jag kommit dit.
Att ha alkoholproblem är ju verkligen inget ovanligt idag, men ändå skämdes jag som bara den...
Lättnaden efteråt var obeskrivbar! Fick så mycket pepp och den kvinnliga läkaren ringde mig varje fredag i ca två månader efteråt för att kolla hur det gick.
Hon ordnade även kuratorhjälp men eftersom det var så lång väntetid fick jag ingen kallelse förrän efter 4 månader.
Kände då att jag inte behövde samtala med kurator så jag avböjde.
Fick även antabus utskrivet men jag har inte tagit dem heller.
Har dock ett rör tillgängligt om jag skulle känna att jag inte riktigt kan lita på mig själv.
Man måste hitta sin egna drivkraft till att bli nykter och ta till de hjälpmedel som passar en.
Det är så olika från person till person.
Tur att det finns massor av olika slags hjälp att få!
Jag har så mycket jag måste jobba med hos mig själv men jag försöker tänka att man kan inte göra allt på en gång!
Försöker ta en dag i taget och inte vara för hård mot mej själv.
<3

Härlig läsning, fortsätt på den vägen.....jag känner igen mig en hel del i din berättelse, bl.a. det med att börja ta återställare. Det började jag nog med i 25-årsåldern. Då tyckte man bara att det var ett skönt sätt att få bort bakfyllan - och det räckte oftast med en. Sen blev det ju som du säger så att det ibland blev ytterligare alkohol dagen efter och det ledde till ytterligare en heldag på fyllan.

för att du berättar! Jag kämpar ännu med eländet så det betyder mycket att få läsa din historia!!
Ha ett jättebra 2015!

Trötter