Senaste kommentarerna i forumet

Inledningen på din tråd finns inristad i mitt minne - direkt förstod jag att här finns en medsyster som vet. Kramar / mt

Titta så många fördelar med att inte dricka a. Helt otroligt.

...tänk vad mycket som hänt er. Och vad ni har vuxit. Blir glad av att läsa att ni pratar om saker som han burit på, att ni har den kommunikationen nu! Jag tror att den är en förutsättning för att relationen ska fungera. Kramar till er båda

Jag pratade faktiskt med honom om det efter att ha ventilerat det här. Jag har sagt att vi skulle kunna testa terapi, men han är nog mest intresserad av att gå och försöka prata av sig själv. Tror kanske att det är en bra idé att han får ur sig allt han tycker och tänker. Jag antar att han absolut inte vill att jag ska höra allt. Det finns mycket sårade känslor. Vi får se vad det blir av det. Tack för tipsen!

I helgen kände jag ett sånt fantastiskt lyckorus! Jag kan inte minnas när jag gjorde det sist (bortsett från första ölen efter en lång dag). Jag var så jäkla glad......ja, glad och tacksam för allt! Jag var t.ex. tacksam över:

* att vakna utan smaken av gammal öl i munnen
* att slippa vakna med frågan "vad hände igår"
* att jag nu skrattar ett äkta och förlösande skratt med barnen
* att jag slipper undra var jag nu gömde whiskyflaskan igår
* att garderoben nu bara är en förvaringsplats för kläder och inte längre mitt hemliga gömställe för intag av alkohol
* att mitt ansikte inte är plufsigt och mina ögon inte är glansiga, trötta och röda
* att jag inte behöver ljuga och det är en så fantastisk befrielse
* att jag har människor som jag älskar och som älskar mig oavsett vad som hänt
* att skammen inte har ett så starkt tag om mig längre utan börjar ersättas av en stolthet för vad jag faktiskt gör jäkligt bra
* att jag inte längre är rädd att bli tagen för rattfylla när jag är ute och kör
* att jag tycker om mig själv som mamma
* att jag inte längre häller whisky i kaffet på morgonen för att kunna fungera
* att jag slipper släpa in hela väskan till toa på jobbet för att kunna håva upp alkohol
* att all skit jag har bakom mig kommer få mig att växa och bli en mycket bättre människa
* att jag inte längre känner att jag skulle vilja dö ifrån allt
* att jag inte längre är så kroniskt trött att jag, efter jobbet, lägger mig i baksätet på bilen på någon öde plats för att bara få sova tio minuter innan jag hämtar på skolan
* att jag nu kan känna lycka igen, utan att ta hjälp av alkohol
* att leverprovet jag tog för några veckor sen visade att jag inte skadat levern

Ha en härlig start på veckan!

kom jag plötsligt på att nu i dagarna är det fyra år sen jag gick, lämnade mitt hem - och förändrade mitt och hela vårt liv till något så mycket bättre (för att låna titeln från TV-programmet). Massor av snö var det, och kallt. Minnen av en rad beslut och ögonblick, svårt att fatta och förstå... Det betyder också att jag "hängt" här på forum fyra år nu. Också svårt att fatta och förstå. Så många, många, många som kommit och gått - en del av er glömmer jag aldrig! Omtumlande är det att ge tanken fritt rum att gå tillbaka i tiden. Overkligt, bara overkligt känns det och jag får faktiskt hjärtklappning. Livet stod på knivseggen, så känns det idag, såna ord kommer till mig. Och tänk att det vände, vippade över åt rätt håll.Att vi tillsammans har lyckats vända livet till en levande gemenskap. Att jag lever kvar i samma hem med en helt annan trygghet och ro. Vilken resa vi har gjort mannen och jag, vilken resa. Den ville jag aldrig vara utan. / mt

Inte alls kul. Tänker på familjen som tidigare i våras miste farfar som irrade bort sig i skogen. Vi plockar och monterar från flytten. Känns som om vi aldrig blir klara.

vilka hemska nyheter. Bra. Ta hand om dig och sonen.

Skulle gärna säga något klokt här, men kan bara komma på plattityder. Önskar styrka till dig och alla hennes vänner.

Ovissheten är värst. Olycka? Självmord? Spelar ehentligen ingen roll. En 16 årig tjej mister livet alldeles för tidigt.

Vad sorgligt.

M

Hade krusmöte på skolan. En av våra elever som gick ut nian i våras har avlidit. Blivit påkörd av tåget. Troligtvis självmord. Stämmningen på skolan var tryckt och ledsamt. Flera av våra elever bröt ihop och även en kollega. Fick rycka ut och trösta en ledsen tjej som satt och grät mot min axel. Tur att man är nykter nu annars hade man väl haft en anlednibg till att dricka. Nu blircdet tacos och mys med min son.

Din man är osäker och vågar nog inte lita på dig än, men det kommer. Ni måste in i tillitscirkeln igen. Det kommer ta lite tid. Tycker också ni ska prata med någon tillsammans se hur drt känns. Bra med medicinering det blir en trygghet för er båda.

Förändring är alltid svårt i ett parförhållande, oftast också fast det är fråga om förändring tilldet bättre. Låter ändå härligt med din framtidstro. Tålamod är bra, men ibland behövs mera. Har ni funderat på parterapi?

Imorgon har jag då varit nykter i 5 veckor. Jag har aldrig förr känt den här beslutsamheten. Tidigare har jag febrilt letat genvägar till ett liv som ändå någon gång, längre fram, ska gå hand i hand med alkoholen. Man måste ju liksom ha några öl när det är fredag. Men nej, insikten är kvar. Det kommer aldrig gå. Aldrig någonsin. Jag ser just nu ljuset, men även det, vet jag kommer att ändras till och från. Förra lördagen var allt bara svart och meningslöst. Jag och min sambo har glidit ifrån varandra mycket sen han fick reda på om mina problem, alltså februari i år. Det har varit tufft men en massa misslyckanden och lögner. Det känns för jävligt. Innan jag slutade denna, SISTA, gång blev det jobbigt. Jag märker att han inte hämtat sig och att han är skiträdd. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Jag tar mina Antabus och han ser till att det görs. Där har vi ju en fantastisk trygghet för oss båda. Jag antar att jag måste ha tålamod och att han också måste läka och börja tro på förändring. Vi har sagt att vi kämpar ett halvår och ser och vilket håll det går. Om det blir bättre eller sämre. De flesta känner nog till den fruktansvärda skammen för det man gjort. Men denna gången känner jag ändå att jag inte kan rulla runt i skam och förtvivlan utan måste se framåt. Fredag idag! Härligt! Det blir numera att trycka i sig så mycket gott att om man nyser sprutar det ut ur alla kroppsöppningar :). Äckligt! Men jag nyser sällan :). Ha en härlig helg på er och ta´t lugnt! Era berättelser och inlägg gör att jag känner en stor samhörighet med er där ute och det känns skönt, ja ungefär som en mysig julaftonsmorgon.

Fint att visa ungdomar verklighet. Jag tycker att det verkar som att du verkligen "brinner" av energi och entusiasm i klassrummet! TRÅKIGT bara att detta inte blir lika bra för dig i lärarrummet. Det du beskriver känner jag igen. Nya idéer som stoppas på grund av att ingen annan vill/orkar/intresserar sig. Men vet du vad? Jag önskar att du i alla fall fortsätter att VARA DIG SJÄLV! Du räddade kanske en av ungdomarna från att falla in i missbruk när du visade filmen. Alla fick sig i alla fall en tankeställare. Och vi kan ju nästan säkert veta att i alla fall någon av ungdomarnas föräldrar dricker för mycket. I slutändan tror jag också att DU SJÄLV vinner på din goda vilja/kompetens/energi. Att fortsatt vara brinnande i de sammanhang där det känns bra så att säga. Kreativa människor mår bra av att vara kreativa :-)

Vi pratar om alkoholer på kemin just nu i min egna klass. Visade en film om missbrukare från 2003. Det var knäpptyst. Vi pratade efteråt om missbruk och vad man kan göra. Frågade eleverna om de anser det vara en sjukdom. Njaee man dricker ju själva. Min replik blev ju så klart. Tror ni verkligen människor av egen fri vilja gång på gång verkligen vill misshandla sin kropp, ligga nedkissad i sängen, nerspydd. Såra de man älskar medvetet. Näe det är klart blev svaret. Jag höll nästan på att säga att jag själv varit nere i botten och vänt men något stoppademig. Förnuftet troligtvis. Jag sådde nog några frön i deras hjärnor iaf.

Aeromagnus! Eloge till dig! Som ger så mycket till oss andra! Som är en fantastisk lärare även här! Som har perspektiv på livet! Du betyder mycket för mig. Läser alltid dina kommentarer extra noga. För att du är klok och har ett varmt hjärta. Kram. Lycka till!

Förstår dig. Pannan var full med aska. Fd ägare hade inte askat ur den. 4 hinkar aska, inte kul men nu har den gått bra sedan i måndags. Något färre kartonger nu men det är fortfarande rörigt.

...är jag glad att slippa efter flytt från villa. Även om det var exet som skötte den mest så var det mycket pyssel. Stannade gjorde den om man inte gav den tillräckligt med kärlek, det skulle rensas inne i brännkammaren och ibland blev det stopp i röret eller i skruven mitt på röret. Viktigt att ha bra kvalité på pelletsen - ju sämre kvalite desto smuligare = oftare stopp. Tänk vad mycket det finns att vara tacksam för om man tänker efter: idag är jag tacksam för att jag slipper den där jäkla pelletspannan!! Tack Mange :-)

Ny här o läste just igenom tråd o igenkänningsfaktorn är hög. Hade ju gärna velat läsa en fortsättning samt "....o så levde han lycklig i alla sina dagar.

så omtänksamt! Och ja, det är så skönt att dela svårigheter och uppleva lättnaden och befrielsen. Hoppas framstegen fortsätter i er familj också. Allt gott! / mt

Tack så mycket!

Här är du i alla fall inte ensam. Tänker på dig.

OK, då har jag fått mig en bild av hur ni har det här. Jo, som sagt, 5e veckan. Egentligen har det inte varit så tufft förutom humörsvängningar och skakiga händer. Nä, jag har varit nykter några veckor här och där utan större bekymmer. Det som skrämmer mig är just det här, där jag är nu, där det alltid har gått fel. Känslan av att "men vad fan, det här är ju lugnt och lätt så jag kan ju dricka lite då och då" samt tristessen och känslan av meningslöshet. Denna gången har jag åtminstone tagit lärdom av tidigare felsteg och äter därför Antabus. Det rekomenderar jag verkligen!! Man slipper så många inre fighter om att EN kväll är väl inte så farligt. Jag kan nämligen inte dricka, punkt. Ingen idé att tänka tanken. Jag har alltid gillat alkohol och har just förstått att jag reagerar starkare än de flesta andra, med en extrem eufori redan efter en öl. Vilken skitgen! Jag började missbruka alkohol för, tjaae, en 6 år sen. När jag säger missbruka menar jag att gå från socialt drickande på fester och helger till vardagsdrickande i ensamhet. Jag har trott att jag har kontroll. Jag övertygade mig det in i kaklet, men nej, det har jag inte. Jag har inte varit den som druckit mig stupfull utan snarare spridit ut det över dagen så att ingen ska märka. Och ingen märkte. Inte ens sambon. Jag gjorde ett gediget jobb men det tog verkligen all min energi och mina tankar att sopa upp alla spår. Till sist kom det hur som helst fram. Jag försökte sluta med bl.a. AA men lyckades efter två månader övertyga sambon och mig själv om att det inte var så farligt. Jag kunde dricka lite ibland. Efter några månader var jag tillbaka till smygandet och det nästan dagliga intaget. Nu mot slutet drabbades jag ofta av blackouter och en morgon av något som liknade delirium. Så nej, det enda jag har bevisat är att alkoholen kommer bli min död om jag fortsätter. Det känns skitläskigt. Läskigt att veta att jag aldrig mer kommer kunna dricka. Det är som bästa vännen stuckit. Vad gör man? Hur umgås man? Var gör man av känslan av tomhet och meningslöshet? Hur som helst kör jag på och vet att det är det ända rätta. Och ja, förutom ovannämnda så mår jag ju så jäkla mycket bättre än på länge!

Ha en skön kväll!

Hej och välkommen hit. Forumet verkar åtminstone för tillfället arrangerat så att de som är aktiva har en "egen" tråd, där man kan skriva om sina egna funderingar. Sen är det fritt fram att kommentera och berätta i varandras trådar också. Du gjorde alltså helt "rätt" då du började med att presentera dig med att starta din egen tråd.

Du har en väldigt bra start med 4 nyktra veckor bakom dig och psykologhjälp, grattis till det. Så gott som alla här har egna erfarenheter av problem som tidigare varit dolda, men dyker upp med nykterheten, så du är i gott sällskap. Läs gärna i andras trådar och berätta mera om dig själv (ifall det känns rätt för dig).