Senaste kommentarerna i forumet

Så var det nog. :-) Jag svarar via den andra kanalen. Kramis ❣

Skickade precis ett mail till dig så vi tänkte nog på varandra samtidigt. Jag mår bra nu fortsättning följer i mejlet till dig.
Tack för din hälsning blir varm och glad.
Kram Konstnären

Tack, jo det är helt ok med mig (i alla fall på a-fronten). Måste bara skriva - vilken härligt livsinställning du har nu! Vilken skillnad! Och att komma in i tänket att man behöver ersätta alkoholen med något annat roligt och bra här i livet. Helt rätt. Håller verkligen med dig. Det går liksom inte att bara plocka bort en så pass stor del av livet och sedan tro att man ska vara glad och nöjd och lycklig. Nej, man behöver fylla ut det där tomrummet som alkoholen faktiskt lämnar efter sig. Då gäller det också att fylla ut med något som verkligen är bra och gör gott för en. Likaså gäller att det att kunna se de där små sakerna i vardagen som också hjälper till att förgylla våra liv. Det kan inte alltid vara pukor och trumpeter. Jag har för mig att jag skrev något för ett tag sedan om att vi behöver hitta nya champagnekorkar i livet. Ja, typ så...

Ha en riktigt fin helg Fenix! Kram

Kikar in för att säga god morgon. Hur mår du? Går det bra?

Hoppas att du & mannen får en fin helg tillsammans. Här blir det Halloween för hela slanten. Gillar egentligen inte det riktigt, men barnen älskar det, så ok... Pumpor och läskigheter i stora lass ;-)

Kram till dig

Jag har förstått sedan jag tog första droppen alkohol, att jag inte kan dricka sk. "socialt". Min far var alkoholist. Min man dricker inte, som jag, och han vill inte sluta. Jag har hållit upp långa perioder. Och sedan 10 år tillbaka aldrig druckit, när vi träffat barnen. För några veckor sedan hände en olycka, vilket gjorde att det framkom till barnen, att min man och jag inte var nyktra. Min man är aldrig bakfull. Men man kan inte förändra en annan människa. Visst vore det bra mycket enklare för mig, om han också kunde säga, att han vill sluta dricka. I efterhand vet jag ju, att det var bl.a festandet, som förde oss samman. God mat, god dryck, "goda vänner" osv. Men nu har vi ju en historia ihopa. Inte bara alkohol. En vardag tillsammans. Allt annat fungerar utom a för mig. Barnen anser, så klart att min man håller mig om ryggen, när jag faller. Ibland känner jag mig, som åsnan mellan 2 hötappar. Den dog av svält, för att den inte kunde välja vilken hötapp den skulle äta av. Men just nu bor jag med min man och har ingen kontakt med barnen. Tack Bönsyrsan för din kommentar!

Jag har inte velat släppa forumet.. Jag känner mig lugnare inombords, men är ovan vid min nya "frihet".. En del har frågat om jag inte känner mig ensam.. Men nej, det gör jag faktiskt inte.. Det är som att få sätta sig och pusta ut, efter att ha tillbringat en hel lång dag på ett stressigt ställe med en massa ljud omkring sig.. Tomt, men inte ensamt :-)
Jag låter mig inte längre stressas av hans telefonsamtal (ofta orkar han inte prata särskilt länge ) Och ofta stänger jag av vid tidpunkter när jag förstår att han druckit (och kanske mer än vanligt) Jag tror att han känner sig mer ensam, trots sällskapet av flaskan.
Jag har förstått att hans syskon är lite trötta på att han ringer flera gånger i veckan på fyllan, men anser att det är deras problem att prata med honom om det när han är nykter..
För egen del är det skönt att kunna sitta uppe, ta en kopp the och läsa en bok utan att någon kommer upptassande och frågar om jag inte ska lägga mig snart (eller gnäller över att det lyser så han inte kan sova..)

Jag tycker att barnen gör rätt, även om det känns "hårt". De mår dåligt av att du/ni dricker, och de kan inte göra något åt ert beteende annat än att undvika det. Har du pratat med din man om att försöka sluta tillsammans? Det måste ju vara fruktansvärt påfrestande att försöka sluta samtidigt som ens partner dricker.

God morgon vännen,

Skönt att läsa att du är på banan igen. Det är ju faktiskt inte självklart och det handlar inte om att "ta sig i kragen". Nej, det handlar om att verkligen inse att detta inte funkar och att sedan orka vara stark. Men du är stark. Du vet att det går. Du har klarat det förut.

Det är så skönt att läsa att mannen inte börjat också. Att han också inser att det inte funkar med alkoholen. Då är ni två om detta. Även om det senaste året varit nyktert tillsammans, så tror jag ändå att ni är mer på samma spelhalva den här gången? Det funkar inte för någon av er och ni båda inser det. Det är faktiskt en styrka. Det är något som borgar för att det inte blir några fler fall. Tänker också att mannen fick sig en rejäl tankeställare genom att se vad alkoholen gjorde med dig och hur fort det gick. Han har väl inte stått vid sidan om, som du har gjort, förut?

Kämpa på min vän. Du förtjänar det bästa. Du är fin och stark och kommer klara av det här.

*K*R*A*M*

Börjar må bättre. Men har inte hört något från barnen. Har läst dagens text i AA:s dagliga reflexioner. Handlar om ärlighet. Måste påminna mig om ärlighet varje dag i alla mina angelägenheter. När jag talade med min dotter senast, sa jag att jag "försöker leva nykter". Men hon vill att jag skall säga att jag aldrig skall dricka mer. Och är jag ärlig mot mig själv just nu, så vill jag aldrig dricka a mer. Min man, som jag varit gift med i många år. Och har druckit tillsammans med, tycker att barnen gör fel, som tar avstånd ifrån oss. Min man har alltid skött sitt jobb och jag är hemarbetande.
Vi har inga ekonomiska problem, så fasaden är god. Ja, när jag tänker efter, så är det jag och alkoholen, som är problemet. Varför låter jag inte bli detta problem då? Idag skall jag på syjunta. Vi dricker aldrig a. Där gäller kaffe med kaka. Jag ber, att jag skall få tillbaka kontakten med mina barn. Men nykter en dag i taget gäller.

Skall vara mer observant i fortsättningen på återfallssignaler. Idag har jag varit på kalas utan att dricka a. Kan inte förklara varför det går så lätt ibland och åt helvete en och annan gång. Men aldrig mer, säger jag idag. Nykter idag. Tack bönsyrsan för din stöttning! Kramar!

Tråkigt att höra. Var inte för hård mot dig själv. Se det som en lärdom, något hände som fick dig att trilla dit, kanske kan du undvika det nästa gång. Kämpa på, du fixar det! Du har allt att vinna på att forsätta vara nykter en dag i taget. Kramar till dig!

Jaha, då var det dax igen. Listig, falsk och stark. Varit i helvetet några dygn. Men är på väg tillbaka. Barnen förbannade och är inte kontaktbara.
Får inte träffa barnbarn. Gråter. Skam och skuld och hela djävla registret. Bara för lite vin till maten???????Men det har ju gått förr, så jag får ju kravla mig upp igen. Och åter nykter en dag i taget. Har tagit kontakt med en terapeut, får se om det kan hjälpa mig. Också AA igen. All behandling verkar ju gå genom soc. om man inte själv vill betala 2.000:-/dygn. Ber till min högre makt, om att mina barn kan förlåta mig ännu en gång.

Sisyfos, kul att du är inne i samma känsla. Det kändes verkligen omöjligt i slutet av våren, och jag fick tankar som om att det går åt helvete till slut, jag kommer att hamna med grabbarna på bänken eller ännu värre. De tankarna bär jag med mig, och vi ska njuta av glädjen över ett nyktert liv och jobba aktivt för att lyckan inte ska blekna. Därför är det bra med forumet, inte så lätt att glömma när man dels har sin egen tråd att nysta i, men också alla andras som det går mer eller mindre bra för. Som du har jag ingen längtan och ser ingen glädje alls i att dricka, måtte det hålla i sig. En handfast glädje som är verklig är att varje morgon vakna nykter och kunna planera för en dag med innehåll. Flykten till A har jag ersatt med att hitta nya saker att prova på, t ex golf har jag kört igång med.

Tack för ditt stöd blev så glad. Hoppas det går bra. Detta blev en tankeställare till mig oxså. Jag kan inte dricka, jag dränker mig i alkohol då. Finns inget normaldrickande för mig, nu måste jag avstå har ju gjort det innan. Jag hoppas verkligen det går bra för dig Lena.
Kram konstnären

Tack min kära vän för ditt fina inlägg till mig. Nu är konstnären på G igen och jag börjar tycka om livet i nykterhet. Har tänkt på det som hände och jag tror nog att det var planerat, tänkte som så att varför kan inte jag dricka normalt, nu vet jag att jag inte kan det. Avstår jag inte nu kommer jag inte leva så länge till jag är ju ingen ungdom som du vet kan ju vara din mamma. Mannen och jag pratar nu mer öppet om alkoholen jag känner att det är livsviktigt han säger nu att inte han heller kan dricka det blir katastrof. Nu har jag återgått till mina bakelser och det är underbart skiter i om jag blir fet. Hoppas du mår bra muris. Ja du besattheten var enorm tänkte bara på att hälla i mig alkohol.Så har jag nog inte riktigt känt innan, och planeringen cykla till bolaget varje dag där jag blev igenkänd. Nu kastar jag ångesten åt h-vete som du skriver.
Många kära kramar till dig
Konstnären

Tack för dina fina ord till mig jag blev alldeles varm. Jag är nu på G och ångesten har släppt det tog tid men jag väntade ut den. Det blev långa promenader med hunden, havet och naturen hjälper mig att läka och du oxså naturligtvis. Vi har ju kämpat ihop, jag tycker du är väldigt stark som håller dig på banan. Denna gången gick det väldigt snabbt utför och ångesten var tredubbel. Jag vet nu att jag aldrig mer får dricka och jag ska ta till alla medel för att hålla mig ifrån skiten.Jag blev bara gnällig och sur och kunde inte sova så jag gick upp i slutet på natten och drack, skämdes som en hund och gagarin sa till mig att jag var full när han åkte till jobbet, sket idet och fortsatte dricka när han åkt. Satt och grunnade på hur jag skulle ta mig ur för jag visste att detta var galenskap så jag satte punkt för sexton dagar sedan, nu går det bra.Vi bor ju så fint nu i kulturkvarteren med naturen precis utanför. En dag i taget får det bli och idag känner jag en stor tacksamhet.
Många kramar Konstnären

Visst är det skönt! Jag har lite samma känsla av att ha lämnat beroendet bakom mig. Ett passerat gift! Känns konstigt på nåt sätt, eftersom det för bara ett halvår sedan köndes nästan omöjligt. Det är klart att det inte går att slappna av eller att glömma, men ser nu ingen glädje alls i fylla och ingen längtan. Vi får passa på att njuta helt enkelt innan glädjen och lyckan över ett nyktert liv bleknar.

i min tråd, det var så kul att se! Tack för dina rader, ja det känns som om A äntligen kan vara ett passerat gift för min del, vill verkligen att det blir så. Hur är läget för dig?

Hej Fenix,

Vad fantastiskt roligt att läsa att det går så bra för dig. :-D Vad härligt att du nu fått lägga så många nyktra dagar bakom dig och att du verkar känna dig tillfreds med detta. Det gläder mig verkligen.

Kram

Hej på dig! Är inne på forumet igen med anledning av vår gemensamma vän. Passar därför på och skicka en stor kram till dig och hoppas att allt är bra med dig och att du mår gott.

Hej Mange,

Hur går det för dig? Önskar så att du hittar ett arbete där du får komma till din rätt. Är helt övertygad om att du har så mycket att ge. Rak och ärlig och med ett brinnande engagemang - sådan som du växer inte på träd tyvärr...

Kram

Tack för att du uppdaterar dig. Det är härligt att höra att det går fortsatt fint för dig.

Skickar en kram

Hallo där!

Ja, det var ju ett märkligt sammanträffande ;-) Skönt att vi båda landade med fötterna ner och huvudet upp! Härligt att läsa hur du har det.

Stor kram till dig

Kära vän,

Hur går det för dig? Hur mår du? Ventilera gärna - oavsett hur det är. Du vet att det hjälper att skriva. Vet du, du kanske ska läsa igenom båda dina trådar från början?

Det är galet vilket grepp alkoholdjävulen har om oss. Vilken stark motståndare... Jag tänker också på det (enda) AA-möte som jag varit på. Där satt en man som varit nykter i 7 eller 8 år. Jag minns inte helt. Men som en dag tänkte att han nog kunde prova lite igen. Ja, det gick ju inte så bra förstås. Tänker också på att din beskrivning av händelseförloppet, och andras berättelser här på forumet, är väldigt väldigt lika. Det har gått en tid, man är ganska nöjd med nykterheten - dvs man har insett alla fördelar. Trots det saknar man den där romantiserade bilden av hur mysigt det är med ett glas vin (eller liknade). Samtidigt som man tänker att jag klarar nog det här nu. Sedan går det ganska bra första tiden. Det går att hålla sig till någon form av "normaldrickande" - vad nu det är. Men därefter händer ofta något... konsumtionen ökar kraftigt igen, gärna till mer än innan och hjärnan blir mer eller mindre besatt av alkoholen. Inte bara att man är tillbaka på ruta ett, man går till rutan minus tre i sitt drickande.

Den fördelen du har den här gången är att du VET att du klarar av att vara nykter. Du VET att det går. Du VET att du mår bättre utan alkoholen. Dessutom VET du nu (om du inte gjorde det tidigare) att det här - aldrig - mer kommer att funka. Förlåt, att jag säger - men det är bara att acceptera att det är så. Jag tror att det inte är helt ovanligt att man efter något/några år faktiskt börjar fundera. Är det verkligen inte möjligt att ta ett glas? Är det så att jag faktiskt aldrig mer kan dricka? Det gör jag också i perioder. Tänker att nu borde det väl vara lugnt, som om hjärnan glömt. Men hjärnan verkar uppenbarligen inte glömma. Det är bara vi själva som gör det...

Jag tänker på den här "besattheten" som du skriver om. När vinet blir allt. Jag tror att det skulle bli så för mig också. Jag har försökt tänka mig in i hur det skulle vara om jag väljer att dricka igen. Jag kan redan där och då känna att det skulle gå mig ur händerna ganska snabbt. Jag får bilder av hur jag häller i min alkohol, hur jag börjar tänka på vin igen, hur jag börjar planera, hur jag kommer se till att få dricka så ofta som möjligt... Jag är helt säker på att jag skulle leva på lånad tid så fort jag väljer att korka upp igen...

Du kommer klara det här vännen. Du har gjort det förut och nu är det bara att kavla upp ärmarna. Kasta ångesten på soptippen - den är bara kontraproduktiv - och plocka fram ditt jävlar-anamma (för det har du). Jag finns här och jag tror på dig.

Styrkekramar

Hade ju tyvärr liksom på känn att något i den stilen skulle kunna vara möjligt, även om jag ju visste att du verkligen inte ville riskera din nykterhet. Befinner mig i värmen och läste just dina rader. Även om det naturligtvis är trist, blev jag ändå väldigt glad att se ditt avtryck. Du är redan på väg upp ur dyngan och det glädjer mig verkligen. Och du vet att du klarade det sist, och du fixar det igen! Det har varit en tuff fight redan för två år sen, och nu är det tid att ta den igen. Skriv gärna lite här den kommande tiden. Tror det faktiskt gör gott.
Jag kommer att följa dig, lovar ;-)
Stor kram och all kraft!
/PP