Senaste kommentarerna i forumet

Att du berättar här. Det är starkt och modigt gjort. Tar till mig allt jag bara kan av din varning. Skönt att läsa att du bröt dig ur a-greppet, hoppas att det värsta gett med sig. Oj, det är många tankar som snurrar... Kram!

Käraste vän. Så bra och modigt av dig att du skrev här i alla fall. Jag tror att du mår bättre av det. Jag vet inte vad jag ska skriva - mer än det jag mailade dig. Men vill ändå lämna ett litet avtryck här i din tråd. Du är inte ensam. Jag och alla andra finns här. Ibland faller någon av oss, men här är det ingen som dömer. Det är vi så bra på själva. Jag vill hålla din hand och önskar att ångesten lättar för dig.

Som jag skrev - jag blev inte förvånad. Det var något i det du skrev till mig i juni eller juli (minns inte) som fick mig att fundera. Jag har så dåligt samvete. Jag borde ha uttryckt min oro. Men jag vet heller inte om det hade hjälpt.

Vet inte hur jag ska säga, så det inte blir helt fel. Men du (och PP, Santorini, Adde och Berra) är liksom mina förebilder. NI får ju inte vackla. Det visar hur lömsk alkoholdjävulen är och hur svårt det är att verkligen sluta dricka för gott. Men det är orättvist av mig att tänka så. Ni är också människor som kämpar och det är ändå stärkande att se att trots att man faller så kommer man igen. Det ingjuter också hopp.

Skickar dig 1000 styrkekramar. Du kommer att klara av det här. <3<3<3

Hoppas du mår bra pelle efter sommaren. Nu är hösten här med alla vackra färger. Jag har varit i svarta hålet sedan slutet på juli. Jävla skit blev än en gång frestad att testa gick naturligtvis åt h-vete. En månad kunde jag hålla två glas vin fredag och två lördag och då tänkte jag konstnären du klarar av att vara måttlig med alkohol. Utan att jag var riktigt medveten om det gled jag in i gamla banor, snart blev det en tetra om dagen. Ville sluta men var livrädd för ångesten jag vet ju vad som väntar bakom hörnet. Gagarin dricker inte och han blev urförbannad och ställde ulimatium, så nu är det ombytta roller. Jag har nu varit nykter 2 veckor på söndag och jag har sakta återvänt till livet. Det var nog sista gången jag klarade att bryta själv. Vill varna alla för att testa det funkar inte. Jag blev helt besatt av vin värre än innan och ångesten var fruktansvärd som dövades några timmar i taget. När jag bröt av darrade jag ungeför i 2 dygn två bortkastade dygn på grund av alkoholen och mig själv som gick in i det med öppna ögon. Inser nu hoppas jag att jag är verkligen allergisk mo A. Hur går det för dig pelle det blir väl 2 år snart.
Varmar kramar Konstnären

Tack för fina hjärtan det värmer.

Jag har fått antabus i två omgångar. Första gången var för ca åtta år sedan och då var jag jätte laddad och hade verkligen bestämt mig att det får vara nog. Jag var tvungen att gå till vc tre dagar i veckan, då fick jag först blåsa i mätaren och så fick jag dricka antabusen medan sköterskan tittade på. Första gången jag drack den, på förmiddagen,så kände jag mig så duktig, på kvällen ångrade jag mig så fruktansvärt men jag vågade inte dricka något ifall jag blev dålig. Sån tur var så hade jag fått stesolid som jag skulle ta tre gånger om dagen plus antidepressiv medicin,så jag blev ju av med ångesten. Åt också campral men märkte ingen skillnad. Första veckorna var hemska. Jag tyckte så synd om mig själv, kände som att alla var emot mig, tyckte att livet inte var värt att leva utan alkoholen. Men efter ett tag så vände det, jag kände att jag blev piggare, gick ner i vikt, såg fräschare ut m.m. Det här var på hösten och i maj året därpå när man börjar grilla ute, sommaren börjar närma sig, så var det kört igen. Då hade min man med överenskommelse med min läkare fortsatt att ha koll på när jag tog antabusen. Men det är inget att rekommendera direkt, för jag var så arg på honom, tyckte att han var så elak och jag sa så mycket saker som jag ångrar nu. Han gav upp och tyckte att jag skulle sköta det själv och det sa jag ju att jag skulle göra, vilket jag inte gjorde och så gick det som det gick.
Andra gången, blev jag tvungen att börja med antabus för jag kom till doktorn av andra orsaker och han upptäckte att jag druckit. Så korkat av mig, men jag tänkte inte så då. Samma procedur igen men jag var inte laddad alls. Ville bara dö, så en dag drack jag ändå och tänkte att dör jag så dör jag. Vad dålig jag blev, fick andnöd, dödsångest (fast jag ville dö), knallröd, svullen m.m. Men sån tur var så gick det över. Så nästa gång jag var hos doktorn sa jag att nu känner jag mig så stark att jag klarar ta den själv. Och det fick jag! Men det gjorde jag ju inte så klart. Man blir ju så bra på att ljuga.
Sen har dagarna bara rullat på, druckit varje dag,försökt att ändå vara "normal", men nu har min kropp sagt ifrån. Mitt blodtryck är på tok för högt, jag har fått nåt fel på hjärtat. Vet inte vad men ska på ultraljud om ett tag.
Man blir så egoistisk, jag har struntat i vad min familj har sagt. Tänkt att dom kan dra åt skogen. Bryr mig inte om jag dör. Tills den dagen kom då jag fick reda på att det är nåt fel med hjärtat. Jag var tvungen att sluta med alkohol, gå ner i vikt m.m. Det var precis som att jag levt i en bubbla som någon stack hål på och jag blev så rädd för att dö. Jag ville inte det egentligen. Och här är jag idag. Vissa dagar klarar jag av att inte dricka, men inte varje dag. Suget sitter i ändå, man får kämpa varje dag. Jag ska inte försvara din man men det är så sjukt svårt att sluta, man tänker på hur och när man kan kan dricka nästa gång. Jag tror inte att han kan klara av det själv om jag ska utgå från mig.

❤

Det är befriande att läsa din och din mans väg till nykterhet.. Fantastiskt! En krokig väg och jag förstår att det inte varit lätt.. Jag har precis stått vid ett vägskäl och jag hoppas ju innerligt att min gubbe så småningom inser sitt beroende och tar tag i det för sin egen skull (för jag tror inte att man kan bli nykter för någon annans skull) Just nu så fokuserar jag på mitt liv och min väg, för det är det enda jag kan påverka (ja, påverkad är jag ju fortfarande av "medberoendet".. Även det förstår jag, tar tid att tillfriskna ifrån)
Härligt att se att du tittar in då och då!
Önskar dig allt gott! kram

skriver jag i min tråd. Ser att jag varit medlem här i 4 år och 9 månader... Insåg alldeles nyligen vidden i hur mycket mitt läsande och skrivande här och delaktighet i tolvstegsgemenskapen tillfört. Livsvisdom. Ett så stort ord så jag måste tänka noga innan jag skrev det... men så känner jag det. Jag, som tyckte och trodde att jag kunde så mycket, för tio år sen och för fem år sen... men så oändligt mycket jag lärt mig. Så mycket jag omvärderat och så mycket jag befriat mig ifrån. Just det - befriat mig ifrån - i egna, medvetna tankeprocesser, i egen aktiv handling. Så tacksam jag är att jag fått uppleva detta i mitt liv...
Allt gott till dig medmänniska som läser! Ge inte upp, det är möjligt att ta makten i sitt eget liv / mt

På min fru har en ök med min chef att om jag inte tar dessa så ringer hon. Då tar arbetsgivaren över ansvaret. Funkar för oss.

På att han gör det för sin egna skull oxå. Sagt att det ska han för det är lika viktigt

Nu tycker jag att han mår lite bättre, har börjat jobba igen.
Dom tog leverproverna när han började med antabusen men det va bra att du skrev att man bör kolla fler ggr.

Han tar den själv här hemma och jag hoppas han fixar det. Det var prat om att chefen skulle gr honom om han så ville men han gör det själv. Jag hade väl tyckt det var bättre om chefen gjort det.
Det händer att jag frågar om han tagit den och han bli inte sur när jag fråga.
Vi pratar inte om själva alkoholen utan mer vad vi ska hitta på.
Vi hat startat ett projekt i hemmet där hela familjen är delaktig och han vill ha att göra.
Vi tar en dag i taget och som sagt, det har bara gått 1.5 vecka. Jah har ingen aning ifall han har ett sug eftersom han pratar inte om det och har aldrig gjort .

Han skulle få en tid till en psykolog som jag hoppas han går till.

du verkar ha.
Så ovärderligt med nån som orkar lyssna utan att fördöma eller förakta.
Ont om sådana människor.
Var rädd om honom.

Hej, jag började med antabus för en dryg månad sedan. Din makes symptom stämmer bra på mej, tilläggas kan huvudvärk och en Zoombi känsla i huvudet så det är nog så en del mår. Tror det varit bra för mej att ha mått skit för det är inte många gånger jag funderat på alkohol denna månaden. Jag går till en alkoholpoliklinik och får min antabusdos, förra veckan bytte sköterskan till större dos och färre ggr vilket resulterade i migrän. Jag fick hoppa över nästkommande dos och i helgen har jag mått prima med alkoholsug och allt fast jag vet att antabusen sitter i upp till 2 veckor. Idag på morgonen fick jag en mindre dos och mår bra hitills (skriver ju detta), inget alkoholsug alls (nästan) så för mej tar antabusen bort det mesta av suget och inte bara för att jag vet att jag inte kan dricka.

Hur stötta? En dag i taget, inga krav, inget prat om imorgon och hur länge man ska äta antabus odyl. Tror det viktiga är att du bara är där, utan min son skulle jag gett upp första dagen, han frågar aldrig nått bara lyssnar när jag ringer och lipar (han bor i egen lägenhet).
Jag småäter och dricker allt möjligt när jag går till ölkylen/köket av gammal vana, plommon, äpplen, kex osv så en del skräpmat kan vara bra att ha.

Oj vad det blev långt och handlar kanske bara om mej, hoppas det går bra för er.

Mvh Hoppfull

I kväll har jag satt telefon först på ljudlös (jodå.. jag har redan ett par missade samtal..) Och nu har jag stängt av.. Gissar att han blir särdeles "pratsugen" efter sin lilla shoppingrunda ;-)

Vad bra att du har hittat en strategi! Kändes nästan som om denna situation var exakt som den jag beskrev i mitt inlägg... På något sätt blir det lättare också när attackerna intensifieras, det blir tydligt hur absurt allt är och då blir det lättare att stå på sig. Hoppas det känns lugnare nu! Kram

Lägesrapport..
Jodå, han var på benen och det var som om inget hade hänt.. förvånad? nja.. inte särskilt. Han hade ju ärenden att uträtta med bilen och efter att ha skjutsat hem mig och lite grejer fick han bråttom.. Ärendena och troligen bolaget i snabb takt, för att sedan kunna åka hem och korka upp..
Nej, inte ett ord om några telefonsamtal eller helgen i övrigt, så jag släppte det hela och stänger nog av telefonen på helgkvällar.. (mina vänner som har fb, kan nå mig genom messenger ;-)
Kändes lite som ett test.. ( Och svaret blev, Nej, jag åker inte 9 mil, för att vara dadda!)
Och nu har jag verkligen bestämt mig, hur jag ska förhålla mig till dessa samtal och sms i fortsättningen. Efter att ha pratat med en av mina vänner som har en gravt alkoholiserad bror (som kan ringa henne mitt i natten..) så förstår jag att det hör till "tyck-synd-om-mig" delen.. Den som vill ha uppmärksamhet när man super ensam..

❤️

Dina ord värmer, mer än du förstår.. För det är en annan som varit i en liknande situation.. Nej, jag har inte åkt och kollat än.. Jag har inte ringt (och han har inte heller ringt)
Idag har jag ärende och då får jag veta hur det blev. Bara en liten obehagskänsla.. Skulle jag ha ringt någon annan..?
Men sedan inser jag att det hade inte spelat någon roll..
Jodå, jag har sett dessa dramer spelas upp, inte bara av honom, utan av andra i min omgivning, när jag tänker efter.. Folk som ringt på fyllan och varit förtvivlade, pratat om att de vill dö. Vilket givetvis inte betyder att de tänker ta livet av sig på stört.. men man kan ju aldrig veta.
Tills slut blir det ju lite "varg i veum" över det hela..
Mitt "förstånd" intalar mig att han var jättepackad med jätteångest.. Och även om han inte mår bra nykter, så är det ingen större fara.. En annan röst viskar, låt honom hamna på den berömda botten han måste komma till, för att kunna förändra sitt liv..
Och tyvärr, jag vet att det finns personer, som trots att de hamnat där, vägrar sluta dricka..
Så tack igen Nyckelpigan <3

Jag förstår att du har det tufft... Vet inte vad som hände igår, hoppas det löste sig. Jag är registrerad här eftersom jag själv har a-problem, dock nykter nu. Jag har vuxit upp med missbruk i familjen och känner så igen allt du skriver. Jag (barnet) var kall och hård... När jag flyttade hemifrån kunde jag få samtal om att en av föräldrarna uppgav att hon/han höll på att dö. Vi lade på eftersom den andre föräldern kom hem ocv skulle hjälpa till. Jag satt livrädd och såg minuterna ticka förbi i ultrarapid... När jag till slut ringde själv svarade personen som "höll på att dö"; "hej, ringer du?". Dramat var bara ett sätt att projicera ångest på.. De kan gå vidare därefter men inte man själv. Det verkar dom om du har kommit långt ut medberoendet och kan tänka klart. Tyvärr är det så att när man försöker bryta sig ut så blir attackerna svårare eftersom en missbrukare tror det ska fungera, det har det ju gjort innan... Jag fick bryta kontakten helt ett tag för att komma ut på andra sidan. Det var även suicidhot mm och man kan inte läka om man är fast i nätet. Förhoppningen är ju att personen till slut förstår ich tar tag i situationen, men det är inte säkert och inte det som är den primära avsikten. Du måste rädda dig själv. Du har försökt rädda honom på alla sätt som du här kunnat komma på... Men sanningen är att det bara är han som kan förändra hans egna situation. Det låter hårt, men alternativet är att ni går under båda två. Gör klart för honom att när han är nykter vill du ha honom i ditt liv, men inte när det är så här... Prata med honomnär han är nykter och om han aldrig är det måste du kanske ta avstånd i alla fall. Du kan inte sitta med ångest över att han ska ta livet av sig... Manipulationerna fortsätter, de kommer inte sluta förrän han tar tag i sitt missbruk eller att du sättet stopp. Det är inte lätt, jag vet. Styrkekramar

Skulle jag sjukskriva mig för det så skulle jag bli halen tror jag. Gillar att jobba. Jag har plockat fram operation köra-mitt-race.

Kul att du skriver Mattias!
Nu är en ny vecka avklarad! Börjar sakta knappa in på 100 dagar nykter/drogfri. Ångrar inte en sekund :)

att jag själv har valet, makten, att avgöra helt på egen hand om jag ska dricka eller inte är en underbar känsla ! För första gången på många många år kan jag nu helt och hållet välja hur min dag ska se ut. I början var jag väldigt noga med att lova mig själv, varje morgon, att oavsett vad som än händer så ska jag inte dricka just idag. På det sättet flöt dag efter dag, bildade veckor, som blev månader, som blev år... Att även fortsätta att få ur mig troll som bygger bo i skallen var dag har varit viktigt som den för mig, alltså prata, prata,prata...eller dito skriva :-)

Jag hade förmånen att själv kunna styra mina jobbdagar och tycker synd om dig som sitter fast i en grottekvarn. Sjukskrivning kanske ? Tills du hittar nåt annat ?

Livet ligger i dina händer nu, du styr själv !

ungefär lika erfarenheter som aeromagnus. Jag mådde fruktansvärt illa så jag bröt direkt men min kropp protesterade så högljutt så jag tog åt mig av varningen.
Egentligen hade inte Antabusen nån annan effekt på mig än att den tvingade mig att inte dricka. Och tvång är ju inte sååå bra. Jag har också använt Campral som var totalt värdelöst för mig och jag har nog aldrig hört nån som haft nytta av den.

Men jobbigt är det....sömnig som bara den och ingen kraft alls i kroppen men allteftersom kroppen städar ur alla gifter så kvicknade jag till mer och mer. Mitt absoluta avgörande kom när jag insåg att jag själv måste göra något åt min situation. Jag var tvungen att bli nykter för min egen skull, inte familjens.

Att jag var rörig i min hjärna dessa första dagar var nog en underdrift....inte mycket som fungerade som det skulle. Underbart nog var jag hungrig och kunde äta bra mat, alla fungerar inte så, och det hade jag nytta av.

Prata gärna om behandling nu när han är lite mosig, kanske även AA, men ni i familjen måste sätta gränser så ni inte tar över ansvaret från honom själv. Han måste själv göra jobbet men ni kan visa på lösningen.

Får han antabus av beroendemottagning eller utskrivet och tar hemma? Det är alltid bra att ta leverprov. Då jag åt Antabus, vilket jag har gjort i perioder i många år, har mina läkare alltid tagit leverprov. Mottagningen jag gått till på senare tid gör test var 3-4:e vecka. En gång fick de ta bort antabusen då levervärdena gick i höjden pga den. Men då tog vi en mycket lägre dos istället och levern blev bra igen. Det är viktigt tycker jag. Lycka till med nykterheten.

Stephen

Helt nykter sedan juli 2014. Det känns skönt, jag har fått mitt liv och min familj tillbaka. Jag har inte längre suget efter dessa öl. Jag går fortfarande på antabus men de tar slut i november. Då kommer nästa prövning, att avstå när man kan dricka. Nu är det inte så svaårt att avstå när man inte kan dricka. Jag har mina rutiner färdiga för att inte hamna i skiten igen. Dessa skall jag fundera över.

Mitt jobb är kaotiskt och för första gången har min arbetsglädje helt försvunnit. Jag hoppas det kommer ut lärartjänster snart så jag kan söka mig ifrån den kommun jag jobbar i nu. Jag har försökt att ge den allt jag har att ge men jag får inget tillbaka. En chef som är direkt otrevlig, kollegor som inte längre bryr sig mer än om sig själva. Eleverna får göra som de vill tydligen och det tjafsas om det mesta. Orkar inte med det.

Ha en fin höstdag därute