Senaste kommentarerna i forumet

Antabusen tar inte suget men att bara veta att man inte kan dricka ja då får man inte det där riktiga suget. Visst jag har haft rediga sug ibland men vetskapen om att inte kunna dricka på antabus har räckt. Jo jag har druckit på antabus 2 gånger. Första gången blev jag röd som en kräfta över hela kroppen, en fruktansvärd huvudvärk. Efter någon timme så kunde jag dra på med mer sprit. Gick bra. Andra gången höll jag på att dö. Fick yrsel, hjärtklappning, andnöd och detta slutade på psykakuten. Bara han håller ut så kommer han för varje dag att må bättre och bli piggare.

Helt under isen och det är svårt att höra hur mycket han druckit.. Jo, jag hör att han är desperat och har jätteångest.. Gråter så jag knappt hör vad han säger.. Säger adjö och lägger på efter 2 minuter.. Här sitter jag med en stor stor klump i magen.. Tänk om han tar livet av sig? Tänk om han skadar sig allvarligt.. Han har mellan raderna sas, antytt det förut..
Så här sitter jag och känner mig fortfarande som flugan i spindelns nät..
Mitt förstånd säger att det är många mil emellan oss, och även om jag sätter mig och kör, så tar det över en timme innan jag är framme.. Vad hittar jag? Vill jag hitta det? Det kan ju lika gärna vara så att han druckit så mycket att han virrar runt en stund och sedan somnar?
Visserligen brukar han stöka omkring nästan hela natten när han har ågren...
Fast har han den typen av ågren, så vill jag INTE möta honom för då kommer alla anklagelser om att jag är känslokall, en riktigt pervers elak psykopat som bara vill se honom lida.. Nej, det vill jag inte.. men jag orkar inte ta hand om all denna ångest, för det finns ingenting jag inte prövat förut som har hjälpt.. ( den lille behornade saken som sitter på vänsterskuldran viskar: Han vill bara inte att du ska ha en lugn och trevlig kväll, när an själv mår skit..) Jag vill inte riktigt tro att det är så.. inte på riktigt i alla fall.. Det är ju ändå en sjuk människa.. även om sjukdomen heter alkoholism...
Kommer på mig själv med att sitta på helspänn.. Ringde telefonen.. (tror inte att han är i skick att skicka sms..) Vad gör jag om han ringer igen.. vågar jag svara.. Han vet ju att jag inte dricker, så han skulle mycket väl kunna lura ut mig.. Ber till gud att någon hittar honom och hjälper honom till sjukhus..

Jag har försökt nå dig här innan aeromagnus, läst mycket av det du skrivit .
Jag råkade säga att en av biverkningarna är trötthet till min sambo. Han hade tänkt strunta i den idag/helgen för att se om det blev bättre.
Både jag och dottern satt vid bordet på morgonen och sa till honom att inte sluta så han tog den.
Jag vet att han vill sluta dricka men det känns som att han gör det mer för familjens skull än hans egen.
Hur ska jag vara?
Även om man tar antabus försvinner väl inte suget , brottas man med det?
Undrar lite vad som rör i hjärnan på honom .
Han säger bara själv att det är jobbigt .

Det är inte antabusen som ger trötthet utan alkoholen som går ur kroppen. Detta ger trötthet. Likaså när alkoholen går ur får man ångest. Detta försvinner på någon vecka eller två. Viktigaste är att han tar sin medicin.

Hej, tack så mycket. Jag har inte druckit sedan den 12 september. Det har vart en intensiv tid minst sagt. De första veckorna var jättejobbiga. Det som är svårt nu är att jag måste hålla mig på vägen. Har fått inbjudningar till både det ena och andra men jag känner att jag inte kan i nuläget. Det är för tidigt. Jag söker mig till de och det som ger mig kraft, tyvärr har det lett till ett större avstånd mellan mig och min sambo. Han frågade mig om jag ska bli helnykterist? Jag sa inte att jag aldrig mer ska dricka, jag sa att jag inte vill mer bara. Det är ju det där med löften till sig själv.. jag förstår att han blir provocerad av det. Så jag håller mig till Cola som du tipsade om, det har blivit en hel del (+ godis hehe). Mycket sömnrubbningar och känslostormar än men det känns ändå okej.

Och grattis till din fortsatta (hemma?) - nykterhet! / mt

Märker att det är en månad sedan jag skrev här senast. På östfronten inget nytt. Mycket på jobbet och idag kom jag hem riktigt trött och samtidigt stressad. Den kombinationen bara ropar på ett glas att varva ned med. Men vi dricker fortfarande inget hemma, så jag mediterade en stund i stället. Fungerar lika bra det med.

Tål att fundera på!

att jag gärna återupplever miljöer där jag tidigare drack och gör det nykter. Mycket trevligt, att äta en god bit mat som tidigare men utan A. Snacka med människor som man tidigare mest drack med, är också givande. Var till och med i annan stad och övernattade, denna gång utan A och det var stärkande för nykterheten. Blev en annorlunda upplevelse, och på morgonen en lång promenad när jag tidigare skulle legat med ångest och släpat mig upp till en så sen frukost som möjligt. Samlar nya minnen helt enkelt.

:-)

Ingen ångest, inga skuldkänslor och desillusion på sig själv.
Själv har jag varit nykter 7 veckor.
Inte varit så vit på 20 år, (började som tonåring).
Börjat på crossfit och tänker mer på vad jag stoppar i mig.
Nu banne mig ska ölfläsket bort.
från toppiga öltuttar till uppkäftiga,
från ölmage till tvättbräda,
från fylla och ångestfyllda måndagar till en kåt tjur som ska ut på kosläpp.

Kämpa på T88 och ni andra..

Hoppas du mår bra. Tänker på dig. Tag en dag I taget.

Nu har jag inte druckit alkohol alls i drygt 14 månader. Det har blivit en vana. Jag tänker inte så mycket på det. Mina vänner har vant sig. Livet rullar på, i nya former, med nya vanor och nya intressen. Det nya, det som var så svårt och skräckinjagande förra sommaren, det jag var rädd för, det omfamnar jag nu. Med glädje går jag upp tidigt på morgnarna, klar i huvud och, oftast, utvilad. Jag mediterar nästan varje morgon och finner en närvaro och en betydligt bättre förmåga att hantera vardagens små och stora problem. Jag är en mer närvarande man och pappa och jag känner mig mer säker på vilka val jag vill göra i de flesta situationer.

Förra sommaren var jag i en situation när när den korta belöningen prioriterades framför den som kan fås på länge sikt. Jag var så fast i det kortsiktiga att jag inte ens visste hur det andra såg ut. Jag anade att det fanns människor som kunde styra sin tillvaro, som kunde planera och hålla sig till planen, som kunde avstå mycket för stunden för att vinna ännu mer längre fram. Mitt dåligt samvete för att tydligt prioritera mig själv - när jag drack, dvs nästa varje kväll - framför mina barn, fick mig till sist att fatta beslutet att sluta. Då var varje dag en kamp, jag slet för att inte ta det första glaset, det som jag visste skulle vara starten på flera. Och jag lyckades, och jag har inte druckit sedan dess.

Numera dricker jag ganska mycket a-fri öl. Jag gillar ölsmaken och det fungerar bra som substitut för mig de få gånger jag är på krogen. Häromdagen kom jag hem, öppnade kylen och slet upp en Mariestad. Halsade hela (33 cl) flaskan, och när den var slut kom smaken i kapp. Den smakar illa. Den smakar alkohol. Jag tittar på flaskan, och mycket riktigt, jag har druckit en 3,5:a. Nu kan man reagera med ilska på det: varför har Mariestad 0,5 och 3,5 samma flaska och väldigt lika etiketter, så att ICAs personal eller någon kund ställt 3,5-flaskan på fel hylla och varför tittade jag inte på etiketten innan jag drack. Man jag är glad i stället. Det smakade verkligen illa, jag vill inte dricka alkohol-öl för det smakar illa, ge mig däremot en alkoholfri och jag mår som en prins.

Idag var det söndag och stängt på systemet, så jag passade på att hämta lite mer saker.. Konstaterade att han är jättetrevlig och snäll (som vanligt) när han är nykter.. Riktigt hjälpsam och bjöd på kaffe och mackor..
Jodå, händerna darrar och han hade lite svårt att gå i trappor såg jag när han skulle hjälpa mig att hämta ett par saker på vinden..
Jag funderade på om det blivit sämre sedan i somras.. Men sedan kände jag, stopp och belägg.. Det är hans liv och hans sak att ta itu med..
På det stora hela en riktigt bra dag. Nya löften om att låna bilen för han behövde den inte (nej, man kan inte köra sedan man druckit!) och jag sa att jag hör av mig om behovet uppstår.. Nej, i det fallet kan jag inte lita på honom.. Det behövs bara 2 starköl, för att han ska ändra sig.. ;-)
Men på det hela känns det lugnare och det är gott så.. Skönt att slippa lämna någon som "ovän".
Han skulle fylla i skilsmässopappren i veckan och betala in avgiften till tingsrätten.. Och höra av sig när det var gjort.. Så vi får se..
Ha det gott alla fina som kämpar därute <3

av mina glasögon som var i vägen och ler!!

... goda och livsavgörande nyheter du kommer med, Fenix. Tack och lov. Skönt att få komma sig ur den centrifugen och tillbaka till ett slags normaltillstånd igen. Kram på dig. Blötsmackpuss i pannan kan du gott också få, nu när jag ändå är i gång.

:)

Igår simning. Och lättja. Kom på, att jag måste sysselsätta mig mer på lördagar. Gå på konsert t.ex. Med a var jag mer sysselsatt. Gick ut på krogen och pratade med närmsta människa. Antingen han/hon ville prata med mig eller inte. Vi har inget umgänge av "någon anledning"? Endast ett par vid vissa högtider. Idag kvinnomöte på AA. Säger till min man, att jag går i mässan. Han gillar inte AA. Men jag kommer, efter hand att bli tydligare mot honom.

Och jag tror att din gräns är närmare än du själv tror.. ;-)
Önskar dig all lycka och kommer nog att titta in här då och då.. Just nu är det fortfarande lite småkaotiskt efter flytten..

Välkommen åter Etanoldrift, du är rolig! Mitt i bedrövelsen finns det en viss komik. Själv sitter jag och ritar nidbilder av min gubbe i smyg och gör samma iakttagelser som du i fråga om kroppsliga förändringar i samband med alkohol.

Och när jag i mitt hjärta hade valt, så gick saker väldigt fort.. trots en del små missöden..
Lägenheten ordnade sig (trots att jag inte var höginkomsttagare..) och flytten fick skjutas upp på grund av en vattenläcka.. Men ingenstans blev det egentligen något totalt bakslag..
Jag roar mig ibland fortfarande med att betrakta mina medmänniskor och konstaterar att det inte bara är alkohol som är "vanebildande".. En av mina bekanta har "shoppingproblem" och sockerberoende.. Hon vågar inte tala om hur mycket godis hon handlar egentligen (hon förnekar dock inte problemet..)
En annan är "arbetsnarkoman" och håller på att bränna ut sig i sin iver att vara "perfekt".. Där finns samma kontrollbehov och irritation som hos alkoholisten.. Samma förnekelse också, tyvärr.. (Nej, jag jobbar inte för mycket.. Och nån måste ju se till att jobbet blir ordentligt gjort.. hur skulle det annars se ut?)
Jag har slutat att kommentera mina iakttagelser, för jag känner att det inte förändrar den här människans inställning..
Jag tror att vi alla måste komma till någon sorts punkt, där vi själva gör ett aktivt val! Om det så bara är inom oss själva..
Det kan ta dagar, veckor eller månader.. men helt plötsligt så vet man.. Om inte annat så vet man vad man INTE vill. Vad man inte vill ha mer av, fortsätta med, eller inte längre vill ha kvar i sitt liv..
Då blir alla de här iakttagelserna (som man roade sig med eller irriterade sig på) oviktiga..
Oviktiga, såtillvida att man inte "letar" efter dem.. Man kan registrera och gå vidare.. Man känner sig inte längre manad att vare sig bli ledsen, irriterad eller uppgiven.. Inte heller känns det viktigt att försöka "tala folk till rätta"..
Jodå, vill folk ha råd, så pratar jag gärna om mina erfarenheter.. Kan jag vara till någons hjälp så är jag det.. Men inte oombedd ...

Då har du klarat en stor prövning av din nykterhet. Känn dig stolt och lycklig nu. Så skönt att höra.

Tack också Stina 68 för din lyckönskan!
Ja, vi som har män, fruar, sambos, partners etc, som är inne i någon form av missbruk blir ofta anklagade för både det ena och det andra..
Jag försöker att inte ta det personligt, utan att se det som en sjuk persons projektioner.. eller tankar om sig själv egentligen.. (och det betyder inte att de själva kanske har gjort de här sakerna, men att en alkoholomtöcknad hjärna "hallucinerar" olika skeenden.. Som de sedan upplever som verkliga...
Jag tror också att det handlar om kontrollbehov.
Eftersom de själva någonstans omedvetet känner att de inte har full kontroll över sina liv (för alkoholen är ju det som har kontrollen) så försöker de istället på alla sätt kontrollera sin omgivning.. Och då är det lätt att familj, släkt, vänner och arbetskamrater får skulden för både saker som hänt och som inte har hänt.. Så ta inte åt dig.. Det är hans sätt att spilla sin frustration över dig och ju fortare du lyckas skaka av dig oförskämdheterna desto mindre makt har han över dig!
Jag önskar dig också ett stort lycka till på din väg. Jag vet inte hur just den ser ut, men ta all hjälp du kan få av omgivningen och för allt i världen, isolera dig inte! Kramar till er båda <3

Mannen snarkar i soffan. Har varit på AA:s lunchmöte idag. Skulle vilja gå på ett kvällsmöte också, men känner mig ganska trött efter maten. Så jag lägger väl mig och läser ett tag. Händer inte så mycket just nu. Det kan ju vara skönt det med. Sinnesro. Ja det är ju det, som jag eftersträvar. Och visst måste man lära sig att ha tråkigt ibland. Det är ju upp till mig själv, vad jag gör av mitt liv. Men vad jag har förstått, så är det svåraste att stilla sig. Nykter en dag i taget. Lev och låt leva. Det viktigaste först.

jodå jag har valt det själv, fick en fruktansvärd längtan efter att vara bara med mej själv några dar. Men här i mitt torp har jag ju aldrig varit en kväll utan A, tror inte det. Så suget kom ögonblickligen, så fort jag steg inanför dörren. Normalt sett är det det allra första jag gör, innan jag ens sätter eld i spisen, jag häller upp ett stort glas vin. Och senast i somras när jag tog ett ryck och gjorde massor invändigt var det med en BIB som snabbt tog slut, jämte färgburkar och tapetklister. Jag gick, som så ofta, in i min bubbla, men inte ensam, vinet var med mej tills jag somnade på kvällen.

Så ej denna gång.

Och ja, suget gör mej verkligen rädd!! Rädd att inte fixa det! Otroligt då, att detta forum har en så stark effekt. Läser och tänker; kan dom så ska jag klara det! Någon hade lämnat kvar öl i kylen. Normalt sett hade jag ALDRIG kunnat motstå att öppna en burk när jag är ledig, på landet etc... Nu gick det, för läsa här och dricka öl, det går bara inte...
Tack för feedback om ärlighet. Får väl känna efter lite i taget, man berättar kanske olika mycket.
Varit på ett första ordentligt Anhörig-stödjande samtal för min dotter. Kunde då bland det som var mina "tillgångar/styrkor" ta upp att jag är NYKTER. Det kändes fantastiskt, vilken seger och jag skämdes inte utan tvärtom för jag gör ju något enastående bra!
Men om jag inte klarar det...då kommer jag förtås att kräla i stoftet och behöva massor av pepp för att ta mej upp igen. För mina krav på mej själv är sådana.

Nåväl; jag önskar oss alla en frisk och god dvs nykter helg med en klar hjärna och sanna känslor, vilka de än må vara. Vi är många som kämpar och åhh vad vi är bra!

goa forumvänner! Ja, det känns som man kommit ur en velodrom där jag befunnit mig ett par veckor. Nu kan jag gå rakt fram igen och inte runt, runt, runt som jag gjort. Har fått tillbaks energin i dag, och hoppet.
Ha en bra helg alla...