Senaste kommentarerna i forumet

Det var säkert behövligt att sätta konkreta ord på en del av mina minnen. Livet är stillsamt novembermjukt, dagarna är korta, en blek sol visar sig en stund ibland och naturen vilar. Just nu, när jag tänker efter, inser jag att det är fyra år sen jag levde i de mest intensiva uppbrottstankarna. Jag minns också min orimliga arbetssituation, stressen, tröttheten, tidsbristen... och ansvaret, ansvaret - allt blandat i ett virrvarr med funderingar vart jag skulle flytta, hur ska jag bo. Då var vändpunkten nära men det kunde jag inte föreställa mig. Han uttryckte det så bra nyligen mullegubben, " ju mera du och jag blir oss själva, dessmera, känner jag för min del, att jag är närmare dig och det äkta livet." Så är det. Så tacksam jag är för att jag fick modet och kraften till språnget... steget ut över tröskeln som blev steget in i livet. / mt

Läste ditt inlägg och blev så sentimental, tänkte tillbaka på förra hösten när vi kämpade på pellepennan, mm och konstnären. Jag kan ibland inte fatta att man gjort denna resa i med och motvind. Utan ert stöd hade jag aldrig klarat det. Vilken fin ring du köpt, nu kan du titta på den och tänka detta är jag värd ett bevis på att jag kunde. Det har även för mig blivit något naturligt att inte dricka alkohol, som tur är har jag inte glömt vad den gjorde med mig. Kommer även ihåg hur jag fasade för förra julen utan snaps och vin. Men det gick ju bra, och nu tänker jag inte alls så. Börjar nu komma tillbaka föll ner i en depression men känner nu att jag är på väg till mitt gamla jag igen.
Kul att se dig här förresten. Ibland vet jag inte varför jag är kvar här men behovet finns tydligen. Om inte annat för att skriva av sig lite.
Stor kram till m-m
Konstnären

Klockan 10 idag ska vi äntligen få skriva över huset på oss. Sedan blir det upp till Linköping och Ikea för att köpa lite stänger mm till köket. Skickade in mitt cv igår till ett nytt jobb. Har tröttnat på mina kollegor och min arbetssituation. Oändliga möten där vi inte kommer fram till något. Kollegor som kommer och går när de vill och gör som man vill. Suck det här med respekt och ansvar inför sina kollegor verkar inte finnas. Kommer man sedan med lite ideer blir det tvärstopp. Ojojoj nyheter inte bra vi gör som vi alltid gjort. Jag har därmed beslutat mig att hålla truten på våra möten. Mitt engagemang ger inget extra i lönekuvertet ändå.

Vad ska man säga? Bra gjort och nu in i på år 2 i nykterhet. Alkohol behövs inte, den ställer enbart till med problem.

.

låt!

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fenix

https://www.youtube.com/watch?v=9qpEpp2AwM0

på båda men hittar inget entydigt resultat

... att du kört igång igen. Fenix. Fågeln. Det finns en låt som heter "Phoenix Rising" (Phenomena). Hört den?

/L

... och sitter med gåshud på armarna. Japp, så är det.

Var precis ute med Selma, vår kära hund. Det småregnade lite och i mörkret hör jag plötsligt en röst inuti mitt eget huvud: "Jag dricker inte." Bara det. Lustigt, va? Jag har inte alls tagit nåt medvetet beslut om att aldrig dricka mer. Är på dag 52 och kan väl tänka framåt i storleksordningen dag 60. Men lite lustigt var det med den där rösten.

Fantastisk insikt du gör här ovan, m-m. Trots allt annat så har du stått pall i din nykterhet. Det är mycket, mycket fint gjort gentemot dig själv.

/Lena

14 månader. För mig helt otroligt fortfarande. I morgon är det åtta veckor för egen del.

Konstnären, din man kan skatta sig mycket lycklig över att han en Lady som ger honom vackra löv och uppmärksammar honom på viktiga datum. Genom att påminna honom om hans två månader så visar du hur mycket det betyder för dig och hur viktig hans nykterhet är för er.

Hoppas du fick en fin dag.
Kram!

Vad fint gjort till mannen. "Naturen ger och kräver inget" = <3

Hoppas att du mår bra och att du kommer i balans med allt.

Varm kram till dig

Vad fint.

"vad har jag gjort?"

Åh....

<3

Jag skulle bli så glad över vackra löv.

Det var inget värre än ett datorhaveri, skönt!
Varför funderar Pellepennan då så mycket över
vilken anledningen skulle vara till att du inte skriver
på ett par dagar? Jag känner att du inte kommer att
riskera din nykterhet, på samma sätt som jag inte kommer
att riskera min. Men vaksamheten får vi inte släppa.
Är det en berättigad oro, eller är det ett mönster jag sakta
börjar bli fast i? Dagen med stort D är här Konstnären, även för mig.
Den ger lite extra utrymme till eftertanke och att summera ett helt år
av erfarenheter. Tack för all hjälp du bidragit med. Tänker ofta på hur
det var förra hösten. Vi var ganska få här inne som stöttade varandra.
Därför var det lite extra viktigt och utan det hade det nog aldrig fungerat.

//PP

Jag lever och mår ganska bra. Här har det varit datorhaveri som jag med tummen mitt i näven inte kunnat lösa. Men min kluriga man har hållit på i dagar och se nu är jag här. Tack för ni bryr er om mig det värmer i hjärteroten. Jag har mått dåligt av att inte komma in för det är nu så att forumet fortfarande är en livlina för mig. Igår var jag ute i skogen och samlade ihop dom finaste löven jag kunde hitta, röda och oranga. Hem till mannen och sa grattis och överlämnade löven till honom. Men vad har jag gjort blev svaret, och mitt svar blev du har varit nykter i 2 månader i dag. Han tyckte inte det var något att orda om, men det är bra för oss fattar du det. Jo,jo, men varför just löv, därför att naturen kan ge utan kräva något tillbaka. Själv skriver jag 14 månader i dag. Pellevännen är det 1 år idag för dig eller har jag fel. Börjar själv komma i balans med antideppen, slutat att vanka omkring och göra hundra saker samtidigt. Lugn och lite arbete idag är vad som gäller.
Kramisar och tack
Konstnären

Uuurk ny dag på jobbet. Ingen arbetsglädje här inte sedan förra veckans bestyr. Måste hinna få in mitt cv till en annan kommun som sökte ma/no lärare. Faller väl på lönen, den kommunen är jävligt snåla och därför står de utan no-lärare också. Inne på slutet av min behandling, den ger inte så mycket längre tycker jag tyvärr. Min egenvård anser jag vara bättre. 5/12 avslutas den och det ska bli jävligt skönt. På tisdag ska vi skriva lagfart på vårt nya hus, inte nytt men nytt för oss. Renovering i full gång.

för ditt inlägg, och mitt! Jösses fyra år sedan, bra påminnelse där. Håll i och håll ut, det får bli mitt motto. Stigsdotter skrev om sugsurfning här ovan, och jag hittade en grej på nätet som verkar vara en praktiskt och vettig hantering när känslan av sug kommer. Jag klistrar in den här så jag, och den som vill, kan använda sig och öva på detta. Den handlade om socker, men jag har bytt mot alkohol och det funkar säkert lika bra.
/Fenix

Sugsurfing

Har du hört talas om det? Sugsurfing är en strategi för att hantera suget och jag tänkte använda det för att ge dig några tips när suget sätter in.

Det första du bör veta är att suget har ett slut! Ja faktiskt. Du behöver inte dricka för att det ska gå över. Suget kommer vanligen mer sällan och mindre intensivt efterhand, det gäller att lära sig tampas med känslorna. Problemet är att vi sällan står ut tills det klingar av. De här sugkänslorna är obehagliga och jobbiga, jag vet. MEN, det är värt livet att kunna hantera dem!

Det är bevisat användbart att sugsurfing fungerar vid sug. Det kanske låter skojigt och konstigt, men namnet är för mig klockrent då sug på många sätt liknar stora havsvågor. De är små till en början, växer sig stora och bryts sedan upp och försvinner. Föreställ dig själv som en surfare som ska rida på vågen. Tanken är att du istället för att försöka paddla dig igenom jättevågen, förenar dig med vågens kraft och åker med den tills den bryts upp. Du tar kontrollen genom att ändra riktningen på kraften till din egen fördel- du åker MED vågen. När du sugsurfat flera gånger, kommer du att märka att det faktiskt fungerar.

Grundläggande steg i sugsurfing;

1. Undersök hur du upplever din längtan och ditt sug efter alkohol. Sätt dig så bekvämt som möjligt med båda fötterna på golvet och dina händer i en bekväm ställning. Ta några djupa andetag och fokusera din uppmärksamhet inåt. Låt din uppmärksamhet vandra runt i kroppen. Notera var i kroppen du upplever suget och hur det känns. Notera varje del där du känner sug och tala till dig själv om vad du upplever. T.ex ”… mitt sug känns i munnen och näsan och i min mage”.

2. Fokusera på den del där du känner sug. Lägg märke till den exakta känslan i detta område av kroppen. Känner du dig varm, kall, skakig eller bedövad? Är dina muskler spända eller avslappnade? Hur stor del av kroppen är engagerad? Var uppmärksam på förnimmelserna. Beskriv dem för dig själv. Notera förändringar. ”Ja, min mun känns torr och klistrig. Det känns spänt i läpparna och tungan. Det bildas saliv i munnen och jag tvingas svälja. Jag föreställer mig lukten och smaken av öl och vin”.

3. Gör om proceduren med varje liten del av din kropp, där du upplever sug. Var uppmärksam på förändringar i känslorna. Notera hur suget kommer och går. Många som sugsurfar upptäcker att suget försvinner på ett par minuter.

Tanken med övningen är inte att få suget att försvinna, utan att uppleva suget på ett nytt sätt. Om du övar på sugsurfing kommer du att känna igen dina sugkänslor. Du lär dig att rida ut suget tills det försvinner av sig själv och inte bemästra det genom att dricka bort det. Det kommer bli en ny upplevelse för dig att tvingas stanna kvar i suget. Det gör att du inte behöver fly någonstans. Prova!

Jag hoppas att du nu är framme vid den punkt som kommer att ge dig vändningen.
Du har ju en uppriktig önskan att sluta med alkoholen. Vi vet båda att det är en
tanke som samtidigt är underbar och skräckinjagande. Men den andra sidan finns
när det inte är en så stor förlust längre ;-) Halleluja, eller hur!?

Redan för länge länge sedan visste vi nog innerst inne vad som måste till
och att det behövs enorm inre kraft. Det går upp och ned när vi nyktrar till,
och du gav mig (en gång för länge sedan)ett skratt mitt i allt elände hur det
kan vara i den första tiden i nykterhet.

Det är över fyra år sedan Fenix, och nu idag vill jag påminna dig. Påminna dig
och hoppas att det ger dig den kraft som krävs.

Då eftersökte jag svaret på hur de känslomässiga "diagrammet" ser ut
när vi nyktrar till.
Fortfarande idag tycker jag ditt inlägg är toppen, och i och med att det var ditt
hoppas jag du själv lyckas tänka så, nu framöver.

Håll i och håll ut! Ser fram mot dina "delningar"

//PP

_________________________________________

21 oktober, 2010 - 13:47 #45
Fenix (inte verifierad)

Hej Pellepennan.
^v^v^v^V^V...
Ungefär så här ser diagrammet över livet ut:-)
Har just börjat ta in det på allvar tror jag, upp och ned, djävla skit och gu va gott jag mår. I en salig blandning. Går inte att bota med alkohol, och inte önskvärt heller för den delen.
Ha en bra känslomässig dag!
/Fenix

jag min tråd som PP föreslog. Dag 1 igen och den här gången har jag satt upp en period på 90 dagar. Det anses tydligen som en bra gräns, då hinner man nyktra till, kroppen kan läka och man får perspektiv på sitt drickande. Jag slipper också tänka hela livet, även om jag innerst inne vet att det bör bli på det viset när det gäller alkohol. Jag är förväntansfull, men samtidigt lurar skräcken om hur det ska gå den första tiden. Jag tar också till mig Ebbas tankar om att kämpa emot, kosta vad det kosta vill. Ja, kära alla forumvänner. Tack för alla uppmuntrande hälsningar i olika trådar. Många av er är verkligen inspiratörer för mig, jag läser ju att ni lyckats åtminstone ta er över årsgränsen, andra betydligt mer än så. Jag börjar nog också fatta att livet är upp och ned, med eller utan alkohol. Med alkohol är det dock väldigt mycket ner för min del, eftersom jag ständigt mår dåligt av att inte kunna låta bli att dricka. Drickande skänker ju ingen glädje som helst längre. Det enda som ger en bra känsla är förväntningarna på att få dricka, när man väl är där försvinner det positiva nästan omedelbart. Kvar blir bara den trista insikten att det blev skit ännu en gång. Bakfull nästan varje morgon, fet och dålig kondition, det är ju verkligen stora fördelar som drickandet för med sig! Nu ska jag tänka på alla fördelar med att bli nykter och ta en promenad i det fina vädret.

Inte är det väl konstigt Muränan att vi väntar på dagens inlägg från Konstnären ;-) I synnerhet inte efter knäppgöken som gick in och förfalskade i din tråd för en tid sedan. Sen har vi ju vant oss vid att du lämnar dina livstecken regelbundet.

Sen har jag funderat mycket på sundheten i mitt eget användande av forumet - och naturligtvis är jag säkert inte ensam om det heller. Jag har under perioder försökt att följa allt som skrivs och hålla koll på vart var och en står i livet. Det blir till en omöjlighet. På senare tid har tankarna kommit upp om det är sunt för mig? Bidrar det till mitt fortsatta tillfrisknande - eller är det i verkligheten så att det kanske till och med håller mig kvar och nere i depressionsliknande känslostämning? Tror det var Stigsdotter som skrev att det efter en tid kändes som att det blev dränerande. Tillströmningen av alla virtuella vänner som kommer in och befinner sig i kris. Med tiden kommer vi kanske varandra nära. Sedan finns det några av dessa som försvinner och vi vet inte vad som hänt. Andra berättar först att det finns avsikt att sluta vara aktiva och gör sedan det.

Forumet är otroligt bra och har gett mig möjligheten att hålla mig nykter i ett år nu. Men kanske finns en tid då vi ska gå vidare. I det vidare livet :-) När vi kvalat in i ligan "det vidare livet" är då frågan vad vi mår bäst av. I form av en tråd som tar en ny riktning, eller att helt enkelt fylla livet med nytt innehåll? Söka oss till andra saker än att vara aktiva/överaktiva på forumet?

Tycker det är mycket svårt att veta vad som är rätt för mig. Känner bara instinktivt att alkoholen och den påbörjade resan i nykterheten har tagit så mycket av min kraft och min tid. Jag önskar att jag kan finns den bästa och mest effektiva vägen att komma vidare i livet, på riktigt, det riktiga livet...

Kan nu idag känna att forumet är både lite bra och dåligt för mig. Tillströmningen på forumet är konstant och vi mår alla dåligt i början. Inte sällan är själva alkoholproblematiken blandat med andra mer eller mindre svåra psykiska situationer, relationer. Det gäller nog de flesta av oss. Alkoholmissbruk är ju i sig något som starkt påverkar vårt psyke. På något sätt är det så att man blir djupt involverad och verkligen vill/tror sig kunna göra skillnad. Samtidigt som man söker efter egna svar.

Kanske funderingar som kanske hör bäst hemma i min egen tråd.

När det gäller dig hoppas jag att anledningen till att du inte skrivit på ett par dagar inte är kopplat till något svårt eller dåligt eller negativt. Kanske har du bara glömt betala bredbandsanslutningen eller så :-)

//PP

Förlåt - jag inser att jag beter mig som en stalker...! Förlåt...

Ja, man får så klart vara bortrest, ha annat för sig än att hänge sig åt forumet, ha bristande uppkoppling, tappa datorn och mobilen i havet, behöva egentid osv. Så klart får man det. Men nu börjar jag sakna dig vännen. Det är i och för sig inte så många dagar egentligen och ibland blir man faktiskt bortrövad av aliens. Hoppas bara att allt är bra med dig!

Kram

En duktig hantverkare har börjat spacklanoch måla i vårt nya hus. Vårt sovrum är först ut. Ska bli skönt när det är klart. Packa upp efter flytten och plocka ur det sista ur vårt svamphus.

Jag håller helt med dig om att elever inte ska få ledigt när det inte är lov. Iallafall inte från högstadiet o framåt, och aldrig om de är det minsta efter.