Senaste kommentarerna i forumet

Som lärare ser jag bekymmer när vi har elever som har hög frånvaro eller som har svårt att klara skolan får ledigt för att åka på semester i flera veckor. Sedan vill man att eleverna ska komma på lovet och jobba ifatt. Jag tyckte att rektor tillsammans med klassföreståndare borde ta det beslutet tillsammans. Det skickar också ut signaler om att man inte värdesätter tiden i skolan. För det är ju inte så att eleven tar ansvaret att ta igen det man missar utan det falker tillbaka på oss lärare att fixa. Sedan blir föräldrarna sura när deras barn inte får betyg flr det ska minnsan vi fixa. Därför anser jag att man inte ska vara så frikostig med ledigheter. Inte för att jag missunnar någon ledighet. Blev ett jäkla liv, jag borde ju förstå att man lär sig en massa när man åker utomlands och att några veckor mindre i skolan är väl inte hela världen. Sedan sitter man i lärarrummet och klagar över hur mycket lektionstid det går bort. Jävla dubbelmoral, lite missbruksresonemang bakom det faktiskt..

Totalsågning av kollegor lät inför sig kämpigt, hoppas du orkar stå stadigt i detta

Grattis till att det löst sig

Hoppas att allt är bra med dig och att du mår fint.

Kram

Det är du värd!

Du är ju alltid uppe med tuppen, så jag har blivit ganska van
an att hitta dina morgonfunderingar när jag släpat mig ur sängen.
Kanske har du drabbats av städmani, eller återupptäckt hånglet med
Gagarin? Oavsett hoppas jag allt är bra med dig?!

//PP

.

En faktor som går min väg. Var på tiden. Skönt. Nu kan vi packa upp på allvar.

Grattis Mange! Så skönt! :-D

Vilken fin nyhet. Trevligt veckoslut (eller blir det flytt för hela slanten)?

Det var väl på tiden kanske att nånting fick gå din väg, Mange. Stort, stort grattis.

Säljaren har löst lånet och vi kan flytta in på riktigt.

Att du fått livsgnistan tillbaka. Alkoholister sviker alla oavsett det är frun, barnen, bröder eller kusiner. Det är klart att er son saknar pappa. Beroende på ålder får man ju prata med honom om hans pappa. Förklara att det är en sjukdom, att er grabb inte kan påverka detta och att det inte är hans fel.

God morgon vännen,

måste instämma med Lena. Syresatt var ett bra ord.

Idag var det kyla i min del av världen. Ganska kallt - men vad 17 - det är ju november, så vad tror man. Fick leta fram barnens vinterjackor. Kurar nu på kontoret med stor, bylsig kofta och en balja med rykande hett te. Jag har faktiskt inget emot hösten, slasket och mörkret. Det är mysigt fram till jul, tycker jag. Däremot fullkomligt tvärdör jag i februari. Alla är sjuka, energin är slut för länge sedan, inga helgdagar att se fram emot och oändligt långt till våren. Men nu är det helt ok för min del. Blir lite styrkt av att höststormarna tar i så takpannorna skallrar. Skulle vilja låna Kia som fotvärmare. :-)

Önskar dig en riktigt fin dag vännen!

... att läsa det du skriver. Det känns ... ah, hitta ord ... syresatt, kan man säga så? DU känns mer syresatt. Det tycker jag är bra. Stark, styrkt och syresatt. Så.

/L

Imorgon 6/11 kl 15 ska den ena säljaten sälja en fastighet och lösa in de 40000kr som saknas. Jag hoppas att allt går igenom imorgon. Idag blev jag även totalsågad av mina kollegor. Imorgon ska jag också hålla i extrainsatt årsmöte för Lärarförbundet i den kommun jag jobbar i.8 anmälda varav 4 från styrelsen.

Det är mycket gräsligt som förekommit, och fortfarande förekommer, i den svenska skolan och det svenska samhället... På vissa saker har vi kommit långt, men på andra är vi bara i början. Tack för din delning.

Tänker att vi spenderat många år med att bygga upp vårt alkoholberoende. Inte konstigt att det tar många år att bryta gamla ovanor. Nästan konstigt att det faktiskt går att ändra sig. För det gör det ju. Det vi båda.

Något helt annat. Har blivit så sugen på att skaffa hund den senaste månaden. Begrep förut att det är med anledning av det du skriver... Men det är omöjligt för oss, så som vår livssituation ser ut idag... Uh! Saknar vårt lilla djur som inte är kvar längre... Man blir så lugn och go tillsammans med djur. Ibland undrar jag varför jag valt den karriär jag har gjort. Sitta inne på ett kontor hela dagarna. Skulle egentligen ha blivit marinbiolog istället. Men visst, jag har ett jättebra jobb idag och får extremt fria händer, så jag ska inte klaga. Egentligen gör jag delvis en annan av mina livsdrömmar, men det kan jag inte skriva om här ;-)

Förlåt att jag yrar omkring i din tråd...!!!!! Är nog lite trött!!!

Kramis

en blyg liten flicka, hon var ett mellanbarn som gjorde allt vad storasyster sa. Hon var till all olycka vänsterhänt. Det var inte så bra på den tiden att vara det. Hon hade en tysk magister i svenska språket som envisades med att jag absolut inte fick skriva med vänster hand. Ett litet rapp pekpinnan på vänster hands fingrar och jag fick snabbt byta till höger hand. Jag var sju år och många år gick till att lära mig skriva med höger hand. Lärde mig absolut inget annat, var så koncentrerad på detta enda. Jag var fruktansvärt utanför alla högerhänta. Min farfar dinglade med ett guldarmband som jag skulle få av honom, men bara om jag lärde mig skriva med höger. Detta är dagens sanning om 50-talets Sverige, ja, nu vet ni hur gammal konstnären är ungefär. Detta följde mig hela livet, men jag lyckades, men allt annat gör jag med vänster hand, min lilla hämnd på den elaka läraren.
Blev en rebell i klass 9, fick C i uppförande och ordning, plus ett brev hem till mamma och pappa. Dom bara skrattade mina underbara föräldrar. Det enda dom var hårda med var just skriva med höger hand. Man kundeäven bli kallad idiot av killarna som var stora och tuffa. Senare mycket senare har jag förstått att vänsterhänta har en liten konstnärlig ådra så det så.
Ungeför vid 16 tog jag min första sup. Blev hemburen till föräldrarna som tackade killen som bar hem mig.
När jag var 18 blev jag gravid med mannen i mitt liv trodde naiva jag. Vi delade en flaska vino Tinto på lördagar i många år.
Man nummer var två var en mycket fri konstnärlig själ och vi drack ett par flaskor vin på helgerna, inga stora saker.
Man nummer tre visade sig efter tag tog en återställare när han mådde dåligt, konstnären gled in på den banan oxså efter ett tag.
Detta blev något naturligt hur det nu gick till. Tyckte det funkade bra med en återställare. Sakta började en mara rida mig innan jag
ens börjat dricka, efter ett antal år satt jag på nätterna och drack i ren och skär desperation för att slippa må dåligt.
Varför skriver jag detta, bara en påminnelse om jag aldrig mer kan dricka och det är bra mycket bra.
Jävla lärare som fick göra så på den tiden. Tror han var nazist, runda små glasögon och en vansinnig blick. Undrar ofta om det har påverkat
mina val i livet. Givetvis har det gjort det.
Fin dag alla
Konstnären

Ha ha ha... tack för ditt sköna morgoninlägg! Det verkar som om det verkligen HAR hänt något hos dig! Du sprudlar. Ser hur du sitter och fnissar! Bra. Kanonbra. Ta vara på glädjen!

Jag tycker absolut att du ska tacka till KBT. Det är faktiskt skitbra. Förändrade mitt liv, till det bättre, när jag gick. Gick ca ett år och fick verktyg att hantera de problem jag hade då. Suck... Man är ett nutcase... ;-)

Det är väl egentligen inte så konstigt att det är nu de psykiska problemen kommer i vacker dager. Problemen vi druckit bort och som vi också kanske har ådragit oss genom att dricka. Precis som du säger - det är NU som arbetet börjar. Nu när man varit nykter en tid. Tja, du har ju varit nykter typ ett år längre än mig nästan, men i alla fall.

Känner mig lite gladare idag. Humöret går i berg-och-dalbana och det är så himla jobbigt. Både för mig och familjen. Men idag är jag nog uppe ur hålet igen. Brukar kännas så. Som att jag ramlar ner i ett mörkt hål. Sedan blir jag kvar där några dagar innan det vänder. Är trött på hålet. Men till viss del tror jag att jag på något sätt sluter mig och tankar energi när jag ligger där nere. Jag kommer alltid ut på andra sidan, lite omskakad och tom, men med ett nytt "nu kör vi igen". Skulle kunna beskriva det som en utmattningsdepression under ett par dagar.

Fan vad jag grubblar. Jag vet.

Sprudla på nu vännen och en fantastisk dag!

Det som är bra i det hela, är att du kommer kunna använda alla de här oturliga händelserna och tänka tillbaka på.
Tänka att du kom igenom allt det här utan att dricka.
Då finns det mycket man kan klara i framtiden.
Eller hur?

Kram

Käre Aeromagnus,
Det kommer lösa sig. Det känns så tycker jag.
Din otur har du haft, men snart, mycket snart vänder det.
Håll ut och ta det lugnt.
Styrka till dig.
LillPer

Vi hyr huset för 0kr så länge tills det är löst. Han ska lösa det på torsdag. Jag är jävligt trött på all otur jag haft under mina två år.

Ja, vi skulle nog kunna snacka om allt mellan himmel och jord. Det känns så i alla fall. :-)

Är med dig också. Tänker mycket på dig. <3

Fortsätt att samla guldstjärnor, så ska du få se... ;-)

för uppmuntrande tillrop.

PP, jag kan verkligen relatera till ditt senaste inlägg i din egen tråd. Själv har jag lite svårt att tala om att jag är alkoholist, både för mig själv och för andra. Att berätta för andra är svårast för mig, då blir det omskrivningar och lite sämre argument från min sida när jag ska förklara varför jag inte dricker. Som nu under höstlovet.
Jag håller verkligen med om att vi i detta forum förstår varandra och är i gott sällskap. Och det är mycket trevligt och bra.

Murre, jag tror att jag i min betraktelse ser andra sidan som grönare än den är. Alla drack långtifrån allt. Det tackades nej och en del blev rejält sömniga, någon annan kanske salongsberusad. Men för mig var det verkligen så att de hade höstmys med goda drycker och jag hade bara höstmys. Då. Nu har jag på något sätt accepterat att det var så då och att jag nu slipper brottas med resterna efter ett återfall. Och det känns skönt. Det är också skönt att få en guldstjärna ;) Finns det något pris när man samlat på sig flera?