Senaste kommentarerna i forumet

Tack för ditt svar. Har skrivit ett par olika trådar och fått bra tips från bla aeromagnus. Ska se om jag hittar hans tråd, tack för tipset! Är inne här via mobilen men det funkar kanske ändå ska se

Ex antabus är ett mycket bra hjälpmedel då man vill sluta dricka men kanske inte riktigt tar steget fullt ut. Ha ingen alkohol hemma då du riskerar att dricka när du förhandlar med dig själv. Sök upp aeromagnus tråd och det han skrivet på andra trådar. Tycker han sammanfattar det hela mycket bra.

Med tanke på alla kloka, intressanta och fantastiska människor som finns här på forumet så är kanske inte alkoholist det sämsta att identifiera sig med :-). Men jag förstår fullt ut dina tankar kring detta. Har också dolt det så bra. Den som kanske fattat nåt är yngste sonen och det gör mig så ont att tänka på och jag vet inte säkert. Det är en känsla jag fått. Har slutat nu, på egen hand, så kanske behöver jag aldrig bekänna utåt. Men jag vet inte egentligen om det är bra eller dåligt. Det blir ju inte mindre sant för att det bara är jag som vet. Men jag vill ju också gärna vara så där duktig och fantastisk och att då lägga till alkoholist till det känns ju knepigt. Så här är jag nu... Lyckad, fantastisk, och nykter hemmaalkoholist.

... alla dom där superlativen till att bli alkoholist, Nyfödd. En människa är så mycket. "Jag är..." kan fyllas på med en oändlig mängd epitet. Till exempel "Jag är Nyfödd och jag har fått ännu en insikt på min väg genom livet". Och så har vi ju Rom, som inte byggdes på en dag. Det är likadant med processen du påbörjat nu.

Stor kram!

Här har jag samtidigt som A blivit succesivt en kär och trogen vän, samtidigt det jag gjort allt för att dölja. Och det värsta är att jag lyckats så bra. En av mina allra närmsta vänner fattade ingenting när jag berättade lite fint att jag inte kan hantera A som jag vill. Att gå från super-women, super-mamma till ALKOHOLIST det kostar. Men jag vet ju att du har rätt, Adde, prickar in fullt tillräckligt med antak kriterier för att få diagnosen. Jo,jag försöker förbereda mej inför imorgon, tänker att jag kanske kunde bara få ta emot som omväxling. Inte prestera som vanligt. Anar också att den här resan har verkligen bara börjat. Men jag är på väg. Äntligen.

Inget stöd från man. Min dag började med gråt. Känner mig så ensam, när jag sitter vid sidan om en man, som jag inte kan tala med. Han förstår inte, att vi har ett gemensamt problem. Jag kämpar mot a. Medan han tycker det är ok att vi dricker. Nu sitter han framför tv:n med sin öl. Lycka till!

att du behöver svara på den frågan :-)

Jag sökte hjälp själv och tog hjälp av ett behandlingshem. Vid varje gruppmöte presenterade vi oss som alkoholist+ förnamn och även jag, rent mekaniskt. Jag visste ju att jag var det men hade kanske inte riktigt erkänt för mig själv.....inte förrän andra helgen då familjen var på besök !

Jag visade runt i lokalerna och vi kom fram till den stora samlingssalen där de 12 stegen finns på en stor plansch. Jag skulle förklara vad den innebar för oss och använder orden : Vi alkoholister använder den för att lära oss ett nyktert liv...........nyckelorden där var "Vi alkoholister" ! Där och då ramlade det på plats helhjärtat ! Jag ÄR ju en alkoholist !! På riktigt !!

Allt ramlar på plats med tiden då vi är mogna för att ta emot det, en sak i taget !

det berörde mej och gjorde mej SÅ GOTT. TACK var och en!

Nu är jag här, en av oss som vill möta oss själva och varandra med ärlighet. Just nu är det mina lögner jag plågas av mest. Att jag varit så jävla präktig utåt! Och istället för att be om stöd och hjälp kämpat med alla denna ångest ensam. Varför?

Försöker tillåta mej att bara känna mej just så eländig som jag är. Istället för att intellektualisera eller trycka tillbaka.

Den ena masken faller efter den andra. Att göra mej synlig här var ett enomt stegför mej.

På måndag ska jag om jag fixar det, gå på mitt livs första AA-möte.
Betyder det att jag är alkoholist?
Behöver jag besvara den frågan?
Kanske inte just nu, kanske räcker det att bara gå dit..

till din egen tråd som jag innerligt hoppas ska betyda mycket för dig och självklart även för andra också ! Det betyder mycket mer än man kan tro i början att få skriva av sig och häva ur sig trollen man burit på så länge. Jag hoppas att du också kommer att se att vi är så lika varandra i vår sjukdom och att du inte på nåt sätt är ensam i det du gjort.

Att leva i nuet med hjälp av en dag i taget, se framgångarna, genast göra sig av med frustrationer och ilska så det inte bygger på och göra ett aktivt val på morgonen om att inte dricka just idag ger livet en chans att vinna.

Ta hand om dig !!

också så GLAD när jag läser din kommentar. Du har ju varit en av förebilderna när det gäller att leva ett vidare liv utan alkohol. Dina rader i dag kom extra lägligt inför nästa veckas besök hos sjukvårdsapparaten. Tack!

Idag är jag mycket besviken på min man. Han inser inte att vi tillsammans har alko-problem. Han dricker nästan varje dag. Alltså inte varje dag, inte när han skall köra bil. Då blåser han i sin alkomätare och kör enl.regler. Men jag blir så trött........Jag kämpar emot a. Och han tycker inte att det är något problem. Jag känner mig väldigt ensam, när jag nästan varje kväll har en man, som inte går att tala med. Skall jag flytta eller inte? Vi har varit gifta i många år och har 2 barn och barnbarn. Skall jag ta tillvara de bra stunderna? Känner mig villrådig. Men nu skall jag simma, medan mannen ligger kvar i sängen. Ha en bra dag.

Jag är nästan aldrig in på forum numera, känns inte aktuellt för mej längre. Men NÄR jag tittar in nån gång så letar jag alltid efter dej och andra bekanta. Och jag blir så GLAD när jag ser att det går bra för dej! Jag vet hur du kämpat och inte gett upp och så skönt sen när du lyckas. När botten är nådd. Håll ut under perioder av sug och det blir lättare igen, ge aldrig upp. Jag är så nöjd med min alkoholfria tillvaro. Lycka till med allt!

Vilken kämpe du är och vad modig du är som har vågat skåda ditt drickande i vitögat.

Den där tomheten du beskriver och som många beskriver.
Den kände jag också.
Jag har kommit fram till att för min del handlade den om att jag var ovan att leva här och nu och vara nöjd i nuet.
Alkohol är en quick fix som jag har tagit till i så många år och så många gånger att jag helt enkelt var ovan vid hur livet är när det "bara är", opåverkat.
Naturligt.

Med tiden (14 månader) har ett lugn och en slags ro infunnit sig.
En ro som är äkta.
En ro jag lurade mig, gång på gång, att alkohol gav mig.

Jag tänker också att något av det finaste man kan ge sina/sitt barn är att ta hand om sig.

Tack för att du ville dela med dig av din berättelse här ovan.
Livet är inte alltid lätt, varje dag möter man stora som små hinder. Det är mycket enklare att klättra över dem nykter.
Känner jag :)

Det är faktiskt Stingo som lärt mig använda chili. Himla bra grej att hotta upp matlagningen med. :)

Vi har alla här lite olika bakgrund, synsätt mål osv. Det vi ändå har gemensamt är det grundläggande problemet och insikten att vårt förhållande till alkohol är felaktigt. Kampen till ett bättre liv för vi lite olika med blandade resultat. Men jag tror alla som skriver/läser här vill lyckas såklart. Vi kan ta lärdom av varandra och peppa då det behövs, trösta ibland och gratulera till en lyckad kamp ganska ofta. Jag är absolut ingen veteran på forumet men uppskattar det väldigt mycket. Lycka till med ditt mål och fortsätt att skriva/läsa här.

Bra jobbat! Sitter också med en kopp kaffe och laddar för en vit helg! Ska försöka komma iväg på ett AA möte på måndag, mitt första! Nu kämpar vi! Kram

Gympa + AA i går. Fint möte. Vi var bara 5 st. Kändes riktigt bra. I dag barnvakt. Solen skiner. Vikten minskar sakta! Ja, just nu kan det "nog" inte vara bättre. Tar mig en kopp kaffe till. Ha en bra dag!

Så önskar jag dig lycka till. Bra att du ändå själv förstår och är medveten om ditt alkoholproblem. Givetvis mycket svårare att få kontroll på det men många andra lyckas ju. Så det kan ju vi andra oxå göra eller hur? Tycker som du att alkoholhkälpen är till stor hjälp.

varit jag som skrivit Ebbas ord här. Instämmer till alla delar !! Gör ett försök, du ångrar dig inte !

Ja, kämpar på en dag i taget. För det mesta känns allt ok, men inte alltid. Varit inne i en down-period några dagar. Läser just nu boken: Konsten att höra hjärtslag. Av Jan-Philipp Sendker. Måste ta till lite godis idag. Men ingen alkohol. Lägger mig med boken och slumrar väl till lite. Kanske tar jag en promenad senare. Eller får det räcka med gymet i morse.

Hej Mariah Christina! Känner precis samma sak! Jag håller fortfarande på å kämpar för att bryta med alkoholen. Det svåra är alla fester och vänner som tycker man är tråkig om man inte dricker. Men en sak har hjälpt mig väldigt mycket, det är att jag och min man har börjat dansa bugg och det är det roligaste jag/vi någonsin gjort! När man är ute på danskvällar dricker folk ingenting och ingen tycker det är det minsta konstigt! Så i dessa kretsar har man sjukt kul och är ändå nykter. Det finns ju fler dansstilar än bugg också om man hellre föredrar nåt annat. Det funkar inte att dansa med alkohol i kroppen, så ingen gör det. Så mitt tips är att hitta nya intressen/vänner där alkohol inte existerar!

tankar steglitsan, en bra start på min dag! Kram själv, fantastiskt att ha någon som hejar på en på håll där ute i verkligheten...

Hallå du!

Här har du en till som är skamsen. Men inte bara för att jag missade att gratuler dig på dagen men för att jag ett tag velat berätta om att jag har följt och hejat på dig på håll. Vid årsskiftet skev Tjalle till dig #1086 i din tråd:

"Också min tredje nyktra dag idag. Kanske blir 2015 "vårt år". Någon gång måste väl även vi lyckas....
Sköt om dig/Tjalle"

När jag läste det där så fastnade det direkt. Och jag har faktiskt gått tillbaka till det inlägget och läst bara för någon månad sen senast. Varför? Jo, för att ni har varit och är såna sanna kämpar som vägrar ge upp kampen och det beundrar jag dig för. Ja, även ni lyckas, du lyckas precis just nu Fenix och 2015 ÄR ditt år. Stort grattis till dina dagar, jag ser så fram emot att följa många många fler framöver.

Stor kram i en svår tid men vad skönt att du berättade.

FM! Visste väl det, att det finns så många goa människor här inne. Därför var det snöpligt när det blev så tyst i tre dagar, men vi har ju rätt att det finns en drös. Nåväl kan berätta att alkoholdjävulen verkligen är igång. Så läskig är den faan att nu börjar tankarna komma att om det värsta skulle bli fallet, då djäklar är det bara att ösa på. Då spelar ju ändå inget någon roll, så varför inte dricka? Så sjukt maler hjärnan på, kan liksom inte bara stänga av. Nu börjar den här rösten klinga av, men det har varit så flera dagar och man inser kraften i alkoholism, att hjärnan är kidnappad. Men det går, som visats gång på gång i forumet, att stå emot. Kram tillbaks...

Det är första gången jag läser i din tråd ( eftersom jag inte varit inne här så frekvent) och det där beskedet om röntgen känner jag så väl igen. Blir nästan som en knytnäve i magen på mig. Rädsla och katastroftankar. Då är det lätt att ta till alkohol och du är jättestark som fixar det. I svåra stunder får man försöka ha tillit till att allt ordnar sig. Och nån att ventilera med är alltid bra. Du har en hel drös här på forumet. Vi finns här för dig. Man kan behöva snacka annat än alkohol också. Grattis till dina 100 dagar. Skickar en jättekram :)/ FM