Senaste kommentarerna i forumet

Så trevligt att läsa din uppdatering! Gläds både av att det känns så bra för dig, och att du trots det tar dig tiden att lämna avtryck. Som du säkert förstår går vi fortfarande likartade vägar i livet, och det är ju nu en riktigt lång tid. Snart ett och ett halvt år! Läser även jag till och från på forumet och i vissa perioder inget alls, ibland lite oftare. Finns säkert en anledning till det. Själv har jag inte provat att smaka alkoholen, förutom ett missöde då jag i somras fick med mig fel veteöl från bolaget. Klantskallarna hade ställt vanlig alkoholhaltig i hyllan med alkoholfri... Efter en stor stadig klunk märkte jag på eftersmaken att det var alkohol i. Resulterade då i att jag hällde ut resten. Några veckor senare gick jag och reklamerade. Något som sällan hänt på det lokala bolaget enligt dom.

Nej, jag varken vill - eller vågar för den delen - att dricka alkohol. Det känns så otroligt avlägset. Det är det enda jag behöver att "avstå" ifrån för att kunna göra allt annat. Känns så mycket bättre än att avstå från livet för att dricka alkoholen.

Tack vännen för draghjälpen under resan! Tycker att det vore trevligt om även andra som inte skriver ofta skickar en rad till och från. Känn ingen press, men tänker på er till och från....

Ha en underbar alkoholfri vår, och njut med öppna sinnen!

//PP

Länge sedan förra inlägget nu. Har hållit mig ifrån forumet, läst lite då och då - inte glömma, inte bagatellisera... Inte för att jag tycker att jag gör det, varken glömmer eller bagatelliserar min a-historia. Har varit alkoholfri i 18 månader om några dagar. Har under dessa månader förändrats och vuxit på ett sätt som jag inte kunnat föreställa mig innan jag fattade mitt beslut. Livet är sååå mycket enklare och friare nu. Helt tvärtom mot vad jag trodde att det skulle bli. Nu kan jag ha våndor eller utanförkänslor enstaka ggr på ett år istället för varje dag, som det var tidigare. Nu för att det då och då uppstår situationer där jag vill ta ett glas för att ingå i en social gemenskap.

Har faktiskt gjort det för ett par månader sedan när jag var på finfin-restaurang med maken och ett par till. Har varit på några sådana besök under de här månaderna och när varje maträtt och glas vin serveras tillsammans med en historia om ursprung på mat och det står en sommelier vid bordet som berättar om varenda vindruvas liv och död för att hamna i just den här flaskan... och man själv hamnar i äppelmustträsket igen är det inte lika kul. Så den här gången bestämde jag mig för att ja, ett glas får det bli. Och det var gott. Men... lite som pest eller kolera, äppelmusten - inte kul i sammanhanget, vinet, nja, kunde ju såklart inte känna att det var så bra det heller, kunde inte njuta av det heller. Det som var positivt i sammanhanget var att jag är inte sugen på mer, varken då eller senare. Har haft fler tillfällen efter med gäster, och bortbjudna där det serverats alkohol, men det finns ingen tanke på att ta något mer. Det passar inte in i mitt liv alls längre... Vaknade dessutom morgonen efter med sprängande huvudvärk - kanske inte pga vinet, mer pga kass kudde och sängplats och varmt rum, men hjärnan kopplar ju direkt till vinet. Bra i det här fallet.

Min psykolog sa en gång till mig att jag, om jag funderade på att dricka ngt igen skulle fråga mig själv om jag lärt mig något om mig själv som gör att jag kan omvärdera mitt beslut att inte dricka. Efter den här tiden tror jag faktiskt det. Jag tror inte att jag kan dricka mer, på ett sätt som jag gjorde innan jag fick problem. Jag tror inte att jag kan dricka alls egentligen, men jag vet nu att jag inte VILL, det passar inte in i mitt liv. Jag tränar de flesta dagar i veckan, jag gör en massa andra saker som kräver närvaro, ångestfrihet och ett något sånär intakt intellekt. Och det kommer jag inte att kunna ha med alkohol i mitt liv, så enkelt är det.

Ni som är i början på er resa, håll ut. Det blir bättre!! Det är värt all möda i början :-)

Ha en bra kväll därute,
/m

Tack för ditt svar.
Var på NA möte i kväll.
Jag pratade ut o grät. Talade om vad min f.d sambo gjort med mig.
Han var oxå på samma möte. Efteråt var det inga nådiga ord, att jag smutskastat honom, hängt ut honom.
Att han pratar om dig, o inte hänger ut mig. Jag försöker förklara efteråt att jag behövde säga detta, min själ mår inte bra
Har jag inte rätt att säga det jag vill på mötena?

Det finns medberoendeträffar som hjälper medberoende . Man träffar andra, får tips, råd.
Jag har gått 12stegs -behandling, o det kan vara mckt tufft. Där ingår i steg 1 att erkänna att man har ett beroende, sedan i steg 4 ska du gå igenom dig själv med hjälp av många frågor, en del mer och mindre känsliga.
I ett 12stegs program får du lära dig att ta hand om ditt problem, strategier för att inte återfalla m.m.

Hej Taesa.

Hur jobbigt du än tycker detta är - och jag förstår att det är det - så andas dina rader ändå hopp. De är förtvivlade, men också vackra och på något sätt känns det som att din djupa sorg som nu tillåts strömma fram är förlösande. Läkande.

Tiden för detta är kanske kommen nu?

Med värme.

/Lena

Har inte haft ett sådant samtal, har inte gråtit... men de känslor du talar om... de tog...

Hoppas att du kan hitta till något bättre <3

Tack, jag har aldrig varit med om detta o antagligen är det min rädsla att förlora någon som man har förhoppningen att kunna leva tillsammans

Ett 12-stegsprogram skall nog inte lära ut egoism. Däremot nog sunt självförtroende.

Det är alltid en stor omställning när någon slutar dricka, inte bara för den som slutar utan också för de närstående. Den omställningen behöver ni båda tackla både var för sig och tillsammans. Hon behöver sätta sina gränser och du dina. Sedan får ni se hur mycket gemensamt spelrum ni har och göra det bästa av det...

Och nej! Du har ingen automatisk rätt att vara delaktig i hennes behandling.

För mig var en delorsak till att jag började med vardagsdrickande definitivt att "jag blev gammal för tidigt", eller snarare att vardagslunken med barn och familj blev för total och ledde till för litet social samvaro med andra och "kickande" aktiviteter.

Tack för kommentarerna allihop!

Jag blir full av funderingar på mina egna kicks. Vad ger mig kicks?? Kan kicks vara samma sak som att man har en passion för något? Jag sjunger mycket och det ser jag som en passion, något jag älskar att göra. Eller som förr när jag spelade handboll med liv och lust, passion varje gång och jag fick alltid en kick av glädje.

Nu när man börjar bli lite äldre behöver man sina kicks på samma sätt?? Kan man leva lite lugnare, inte tråkigare, och ändå ha det bra?? Ytterligare en fråga jag får fundera på.
Hur som haver är livet jäkligt gött utan alkoholkicken det är ju en sak som är bomsäker :) Jag fortsätter med nykterheten i mitt liv.....

Det är så sant. Jag slutade snusa för ett tag sedan men fortsatte med olika nikotinfria varianter. Det var inget större problem för mig att lägga av så länge jag fick stopp upp något under läppen och det brände till (det var det viktigaste!). Detsamma när jag beställer en (alkoholfri)drink med ingefära eller juice, då ber jag om extrastark- gärna så att det bränner i halsen på mig. Det är något riktigt tillfredställande när det brinner till. Tänk om jag bara kände så med träningen. Åh jag hade älskat att vara en sån som bara ÄLSKAR att ta ut sig och maxa. Nä där fick jag feggenen.

Jag har sådd chilifrön :-) hoppas det blur många fina plantor :-) Vem vet kanske fler testar på att knappra på massa chili.

Vilket otroligt bra tänk. Börja införa mer nykterhet i mitt liv. Klokt i mina ögon som har svårt med beslutsamheten att sluta helt med A. Men jag är beslutsam på mer nykterhet i mitt liv :-)

Det är ju i hjärnan det händer. Lite av samma tänk, kanske, som när jag i dom resonemang jag för med mig själv säger att "jag börjar nu införa mer nykterhet i mitt liv" - inte "nu slutar jag dricka"? Det ena öppnar upp för nya möjligheter, det andra är bara en dörr som slås igen.

Så sätter alkoholen dessa kickar ur spel.I det vanliga livet utan alltför mycket alkohol så har vi dessa kickar lite nu och då i form av sex spel samvaro ett bra program på tv osv.Men när man dricker så blir kickarna starkare och mer koncentrerad till just och enbart alkoholen så att de övriga kickarna i livet blir utarmade eller tom helt försvinner.När man då sen återgår till nykterhet kanske dessutom tillkämpad så lyser då verkligen kickarna med sin frånvaro och livet blir sådär gråmassa aktigt som många beskriver.

Det jag inte förstått är om beroendepersonligheterna behöver kickarna bättre,eller reagerar starkare eller om de helt enkelt inte har samma kurva av kickar i normallivet.Att de helt enkelt måste söka sig till stimulantia för att få må som folk.Dvs jag som "bara" är medberoende kan gå igång på en väninneträff,eller en härlig hundpromm osv,medan då min exdrinkare inte reagerar på någon annan stimuli än alkohol.

Men om man som du säger letar de i ofarliga världar så borde den resan vara bra på alla plan,dels berikar man kanske livet med nya saker som man inte provat.Dels ger man då kanske livet den artificiella kick som de flesta behöver för att känna att livet är meningsfullt.
Bra ide och bra plan,hoppas att fler kan anamma iden.

... eller, som Steglitsan så träffande uttryckte det "...Samma för-e-bannade belöningstjofräs..."

Om ni tillåter att jag tänker högt ett tag...

Jag har funderat en del över det där med kicks, eller belöningsbehovet, eller endorfiner (eller vad vi nu vill kalla det), och hur vi ställer oss till det då vi försöker sluta dricka. Vad gör vi? Jo vi säger att vi måste "motarbeta suget", "gå ut och jogga", "socker är ändå mindre illa" ... låter det bekant? Låter det positivt och uppbyggande? Inte så väldigt kanske, åtminstone inte i mina öron.

Många av oss har sökt kicks via alkoholen i år. Om vi inte hade ett beroende av kicks från början, som ledde till vårt drickande, så har vi det åtminstone när vi försöker sluta. Varför inte bejaka det här? Varför inte jaga positiva kicks aktivt? och försöka hitta dem där de inte gör oss illa. Vad som ger oss kicks är naturligtvis helt individuellt, det kan vara vad som helst från bungy-jumps till flow genom att sticka (halsdukar), från sött eller surt till (just det) chili.

De som följt min resa, vet att jag slutade dricka ungefär samtidigt som frukterna på mina chilibuskar mognade förra sommarn och att jag aktivt tuggade färsk chili för att motarbeta a-suget. Men vad gör chili med oss, jo chilins brännande smak är riktig smärta. Och kroppen reagerar på smärta med endorfiner och när smärtan tar slut finns endorfinerna kvar en stund och ger en känsla av välbehag - En perfekt minikick med andra ord, en som jag kan dosera själv i så många och stora doser som behövs och som är helt ofarlig, jag känner ingen som helst oro över att bli hoocked på chili för resten av livet, för chili är bara hälsosamt och dessutom billigt.

Nu försöker jag naturligtvis inte säga att alla som slutar dricka skall börja tugga chili. Om det är något jag har lärt mig här, är det att det som passar för en inte passar för alla. Men kan det kanske löna sig att fundera litet allvarligt över det där med kicks och att se positivt på dem. Inte "hur skall jag kunna lägga av med... (socker)", utan "Vad ger mig kicks?", "Hur kan jag få kicks utan att skada mig själv eller andra" och sen "go for it". Vad tror ni?

P.S. Under vintern har jag också hittat kanderad ingefära. De med minst socker och starkast smak (mest kicks!) är bäst för mig. Urbra, då chilibuskarna haft vinterpaus. Och nu börjar det äntligen bli litet färggrant i chilisnåret igen och jag börjar på allvar undra hur mycket jag egentligen har dem att tacka för min nykterhet...

Efter min 8 veckors behandling har jag ett års efterbehandling. Det innebär att grupoen träffas och mer inriktar sig på att prata om livet som nykter, vardagssituationer och hur man hanterar det. Osv.

Hej på dig! Jag har haft ett långt missbruk, ända sen tonåren och är idag 43. Har försökt sluta åtskilliga gånger utan att lyckas. I somras bestämde jag att det fick vara nog och vände mig till kommunens alkoholmottagning. Man får vara anonym, inget skrivs om en. Det enda dom ville ha var ett telefonnr så dom kan nå en.
Efter några enskilda samtal med en terapuet så föreslogs en gruppbehandling på 8 veckor. Har alltid varit livrädd för sånt, men tänkte att om jag nu misslyckats så många gånger på egen hand så kanske det är värt att testa något helt annat. Lite var min tanke att göra precis tvärtemot vad jag brukar. Gick dit med sån ångest så det går knappt att beskriva. Idag är jag evigt tacksam att jag gjorde det!! Gruppen är idag min trygghet, det är där jag kan prata om sånt jag inte kan prata någon annanstans om.
Just min behandling har varit inspirerad av tolvstegsprogrammet. Dock är den helt fristående från AA. Vi har haft 2 terapuefter som själva är fd missbrukare. Upplägget har varit att vi varje gång diskuterat utifrån ett "tema". Sen har vi fått individuellt utvalda uppgifter som vi delat. Har varit jobbigt, svårt och tungt men också extremt befriande. Att höra andras historier, att dela deras tankar och funderingar ger så mycket. För mig har den gemenskapen varit A och O.
Jag har själv ingen kontakt med AA, men funderar på att gå på mitt första möte på torsdag. Känns läskigt, det där med tillit till andra är svårt för mig.
Jag hoppas det går bra för dig, sköt om dig! Kram

Grattis till din nykterhet jag lyckas hålla mig nykter i 6 veckor tog sedan en pubkväll med kompisarna min fru va stolt över mig när jag kom hem eftersom jag inte va full. Dock hade jag minnesluckor. Påsk helg nytt återfall påskdagen nykter. Hur funkar din terapi ? Funderat på att prova aa men vet inte kanske är där bara äldre jag är snart 30 klara inte dricka mer varje gång jag dricker blir mina perioder längre och mitt uppförande sämre och stora minnesluckor

Tack för ditt svar ☺ Idag känns det bättre. Kram

Tjenixen och välkommen hit. Härligt med 6 månader nyktert pepp pepp.

Jag är ny på denna sida men utifrån vad jag läst om hur din man reagerar så kan jag tycka det är hårt!
Hmmmm.....jag lever med en alkoholist(på behandling) men jag stöttar henne för att jag älskar henne trots vad hon gjort under våra år tillsammans och jag tror på ett förhållande i nykterhet!
Jag tycker du är stark som går på AA och slm pratar m din familj om vad som händer och vad du känner, jättestarkt av dig!

Som anhörig önskar jag att den öppenheten du har nu kommer jag kanske få när sambon kommer ut från behandlingen!

Ta en dag i taget....

Jag är också ny på forumet sedan några dagar, efter att ha läst ett par veckor. Jag kände mig ledsen för din skull när jag läste din berättelse, så himla trist med en omgivning som snarare stjälper än hjälper. Du måste vara en stark person som tagit beslutet att stå emot trots att du då inte får ingå fullt ut i gemenskapen. Självklart har du gjort rätt val och så mycket bättre det måste vara att kunna fortsätta vara nykter och stolt än att ge vika för grupptryck!! Önskar dig all lycka på din fortsatta väg och stort GRATTIS till att du redan kommit så långt!

Hoppas det reder sig på övriga plan också. Du förtjänar att ha det gött.

Kram!

Du verkar ha bra balans och koll. Grattis!!!

Ja det är ju inte bara alkoholen som kan "ställa till det". Du nämnde att det går trögt men jag hoppas det är ok ändå! :)