Senaste kommentarerna i forumet

framför TVn i går kväll för att titta på Djävulsdansen. Mycket elende följer i spåren av att vara medberoende. Kvinnan som var gravid när hon körde ut mannen ur i sitt liv. Det slutade ju lyckligt och han blev nykter. Är nog enda sättet och jag ska ha det i minnet om det händer här hemma. Men en som verkligen hade tämjt på gränserna var kvinnan från Djursholm. Skrämmande att se mannen i sittande ensam i en rullstol, någonstans i Frankrike. Ändå fick han dö hemma. Naturligtvis körde jag igång en diskussion med maken kl 22 på kvällen, det var dumt för det var inte läge innan sängdags. Förklarade hur man mår som medberoende, mycket dåligt sa jag, resurserna tar slut. Han gick igång och sa att han varit medberoende till mig. Men herre gud sa jag vi drack ju båda två då. Varpå tystnad följde. Frågade även när han ska gå till gruppen med 12-stegspogram. Jag känner mig stark nu blev svaret. Varför tar så många emot hjälp då, till slut när man provat och provat. Vet inte om han planerar att prova igen. Jag tror bergsäkert att stark är inte ensam.
Men jag har ju forumet, du kan oxså vara där. Får se. Tystnad följde, och en lätt godnattpuss. Såg i morse när jag gick upp att han varit uppe och käkat knäckebröd, kanske han funderar trots allt.
Solen på väg upp och muränan jag är så tacksam att jag är nykter. Nu blir det en långpromenad med Kiavännen. Ska dra in höstens dofter, titta på alla fina löv. Tacka naturen för allt den ger till mig utan att kräva något tillbaka.
Det är bara en liten andel alkoholister som sitter på parkbänkarna, dom flesta sitter i sina fina villor och håller upp en fasad utåt.
Kram alla forumvänner
Konstnären

...alla för era inlägg, kommentarer och tycka till kloka svar...
Tack för nya fina vänner, era ord värmer och så sant det blir
att läsa i skrift och dessutom se att ni tolkar mina rader och
läser igenom mig.... underbart med förståelse åt vilket håll
det än må vara negativt som positivt.

Tar till mig alla era rader, ord, bokstäver men framförallt
meningen med det ni skriver.

Känner mig starkare av att läsa ngt jag känner igen dvs
ngt jag själv har känt, tänkt eller upplevt.

Tack ännu en gång, nu ska jag lägga mig för kvällen.
Nyss druckit en kopp med gott te efter träning och bastu,
har inte firat med ngt glas vin och det känns mycket bra.

Vi höres här snart igen.

Kram och sov så gott alla ni fina varelser :)

Det är nog helt rätt pelle, det tog ju sin tid att komma ner. Vill väl att det ska gå fort. Jag tänker ofta på det som hände för drygt ett år sedan, och det gör att jag knappt vågar tänka tanken på A. Trots det kommer tankarna, inte ofta, men irriterande. Nog är det så som muränan skrev, jag söker nog kickar, snabba sådana. Och nu när drygt ett år gått tänker jag inte sabotera någonting, för det kommer ALDRIG att vara värt det resultat jag får på köpet. Ska testa en blodig biff utan rödvin, blåbär, är det ett skämt eller. Undrar hur många tetror man hade fått ihop på snart 13 månader, uja, törs inte tänka tanken. Du stärker mig pelle. Vi vandrar vidare mot nya okända mål, ska inte vara rädd för det är ju bara tankar.
Må bra vännen
Konstnären

Hoppas att den kommer att ge dig de verktyg som behövs för att du ska kunna dra i nödbromsen och kliva av det där tåget.

/Lena

Och ja. Jag är också väldigt orolig för Ebba. Satt och grät igår morse. Mannen undrade vad som hänt. Ja, hur förklarar man det. Jo, du vet jag skriver ju lite ibland på ett forum, som jag kanske nämnt, och nu är det en som mår dåligt där. Låter märkligt för en utomstående. Men för mig spelar det inte så stor roll att man aldrig träffats eller att man är anonym. Det är ju människan bakom som räknas och man får lita på att det som skrivs är sant. Det är ju inte så stor mening med att sitta och hitta på i det här forumet. Det har väl folk Facebook till, antar jag.

Men om man läser bakåt i Ebbas tråd, så ser man/känner man att något inte är bra och att något är på väg att hända. Tänker inte analysera henne här, utan stannar vid att önska att hon ska få må bra igen. Önska att hon är i rätt händer som gör det som hon behöver.

Funderade på en sak. Inte just relaterat till Ebba. Men angående oss alla här på forumet. Det är nog egentligen ganska trasiga människor med mycket sorg och svåra händelser som är samlade här. Det finns ju ofta en (eller flera) anledningar till att man dricker för mycket. Sjävklart finns säkerligen festfallen också. "Jag hade så roligt och insåg inte att jag skulle bli beroende". Men det är nog vanligare att det finns någon mer underliggande anledning till drickandet.

God morgon min vän,

Att sluta dricka verkar innebära en rusig tid av rosaskimrande nynykterhet blandat med hårt jobb. Det händer mycket. Ungefär som PP skriver - upp på alptoppen. Hej och hå. Men när det har gått ett bra tag, så blir det vardag även av nykterheten. Tror att det kanske är som att vinna OS-guld. När man är på toppen, så känner man tomhet. Nu har jag nått hit, var det här allt? Vi som druckit för mycket kanske är kick-sökande människor. Behöver ha något att se fram emot (glas vin). Men som nykter kommer inte den där direkta belöningen. Flygande champagnekorkar, ploppande vinkorkar. Allt det där som vi associerat med kul, fest, unna sig osv. Alltså måste vi hitta nya champagnekorkar i livet, om du förstår hur jag menar. ;-)

Jag tycker att du tänker så rätt om man läser vad du skrivit ovan om tacksamhet. Att du börjar varje dag med att tänka på allt du är tacksam för. Jag tog till mig det och försöker varje dag, gärna flera gånger om dagen, tänka i de termerna. Tack för barnen, mannen, den vackra morgonen, för allt jag får se och uppleva osv. Jag tror att nyckeln till lycka ligger i tacksamheten över det man har. Du skrev också idag att det inte så att du önskar en massa saker, så jag fattar att du fattar vad jag menar ;-) Det låter som jag är fulländad och sitter i lotusställning på en tibetansk topp. Så är det inte. Väldigt långt ifrån.

Tror vidare att många människor känner en tomhet i livet, trots att man har allt. Var det här allt? Vad är meningen med det här? Eller bara "varför?". Jag är inte religiös och går inte i kyrkan. Även om jag finner frid i kyrkan som byggnad och bland gravstenar. Däremot ber jag ofta. Vet inte riktigt till vad, men jag ber. Då känner jag mig allt lugnare och mer harmonisk. Det blir väl som ett mellanting mellan bön och meditation, skulle jag tro. Det inverkar ganska starkt på mig. Likaså inverkar yoga väldigt starkt. Tyvärr har jag så himla svårt att hålla på kontinuerligt med något, även fast jag gillar det och det är bra för mig.

Menar inte att du ska springa iväg till kyrkan, men kanske lite andligt lugn skulle skänka dig glädje. Sedan ska vi inte glömma att man kan bli nedstämd/dämpad av att inse hur mycket tid man ägnat åt a. Hur mycket annat vi har försakat. Att våra liv kunde ha sett väldigt annorlunda ut. Även om man inte tänker på det här hela tiden, så ligger väl det mer eller mindre i det undermedvetna. Att gå vidare innehåller så många delar, både på gott och ont. Din resa fortsätter, men inte med expressfart, utan kanske mer i stilla lunk. Det är inte så illa det heller.

Ha en jättefin dag vännen

Klipper in detta i min tråd också - för att påminna mig själv om vad jag borde göra...

Läste ditt inlägg i Muränans tråd. Känner igen återkommande vågor av håglöshet. Roade mig igår med att titta lite på Jellineks kurva.
Du minns den säkert? Om det tar lika lång tid att komma upp som ned så ska vi nog inte vara så bedrövade. Det går åt rätt håll vännen!

Ett år och kanske 100 boxar vi inte bäljade i oss, är nog bara en bit på vägen. Om vi vandrar på en väg med bara några graders motlut så upplever vi den som plan. Det är skillnaden mot en vandringsled i Alperna :-) Där kommer man på en halvtimme upp på hisnande höjder! Nu upplever vi kanske inte den typen av förändring. Vi vandrar i ett pyttelitet motlut, men även så vinner vi i höjd. Det gäller att hålla det för ögonen när man blir otålig! För drygt ett år sedan klappade du ihop. Se på dig idag!
Hoppas du får det fint i stugan. Ta med varsin stor blodig biff till dig och Gagarin. Ett alkoholfritt alternativ, kanske 100% blåbär på bolaget?

/PP

Jag känner igen mig lite i din historia. När min man drack så var det så lätt att ta det där extra glaset som man inte behövde. Särskilt eftersom han inte ville dricka ensam och kom och frågade om det inte var dags för ett glas vin. Kändes lite dekadent på ett sätt, men det var ju absolut inte bra.

Det är ju i grunden något som är fel i er relation. Visst, du kanske har ett problem med din svartsjuka som du bör ta itu med, men vad är det för normal reaktion att flörta med andra för att provocera?? Han vet ju uppenbarligen exakt vilka knappar han ska trycka på. Det kommer bara att tära på er i längden. Han verkar vara osäker i sig själv, vill att du ska vilja ha honom men vad känner han egentligen för dig? Som sagt, det är inte sunt.

Hoppas att du får mycket utbyte av att vara här och skriva!

..precis så som jag upplever min partner, att vilja ha makten över mig !
Varför ? Varför ens tänka så? Varför vilja utnyttja min negativa känsla
svartsjuka och hjälpa mig utveckla den så att jag sitter fast ?

Varför tillåter jag det ? Jag vill ju inte. Är som att sluta röka, svårt att låta
bli. Varför vill någon ha makten över en annan ?

Känner mig kontrollerat styrd av min partner, låter förmodligen konstigt
men det är så jag känner det. Jag försöker styra min partner genom att
vara svartsjuk, Min partner styr mig kontrollerat utan att vara svartsjuk.

Makt ? Varför styra ? Är det kärlek ?

Hur blir jag av med min svartsjuka ? Hjälp !

..hon var den som älskade att göra mig svartsjuk.
Så ofta hon bara hade möjlighet, och hon trivdes med det när jag svartnade i synen.
Hon triggade mig på alla punkter och fick naturligtvis den reaktionen hon ville.
Arg, överbeskyddande, ledsen, förbannad, och jag "köpte" hennes tillgivenhet med bland annat presenter osv.
Hon vann ju på detta, och jag råtorskade varje gång.
Visst man var ju inte äldre än i den övre tonåren, fattade faktiskt inte bättre just då.
Men svartsjukan höll på att äta upp mig inneifrån, mådde verkligen dåligt av mina uttryck för svartsjukan.
Det var absolut ingenting jag ville befinna mig i, men i stort sett omöjligt att ta mig ur, den var på något sätt självdrivande.

Hur slutade det då, jo jag låtsades inte bry mig längre och trots alla helt uppenbara "bevis" på hennes otrohet så blundade jag för att det
var bara ett enda konstaterande, hon strulade med min bästa kompis...
Så jag förlorade mina två viktigaste vänner som jag hade anförtrott precis allt i ett enda slag när det tog slut.
Jag tappade massor av kilon när jag i stort sett slutade äta och misstrodde varenda människa i min direkta närhet i ett halvår efter.

Vad handlar svartsjuka om då?
Jag anser att det är en form av "äganderätt" från den svartsjukes sida. (Vilket är helt absurt).
Och från den som gillar att göra den andre svartsjuk, en maktutövning, hon var mer attraktiv än vad jag var, jag var i ett underläge.
Denna obalans fungerar inte i mina förhållanden alls, så vad jag klargjorde direkt när jag träffade min blivande fru var...
Försöker du göra mig svartsjuk så lämnar jag dig omedelbart, jag tänker inte genomlida denna hemska fas i mitt liv en gång till.
Det har aldrig hänt hittills och maktbalansen är i jämnvikt mellan oss, men det betyder inte att jag inte uppskattar henne, tvärsom.
Kärlek handlar mycket om tillit och naturligtvis ansvar, att inte vilja skada varandra varken medvetet eller omedvetet.
Ibland vill man visa sin ståndpunkt och då gäller det inte att sätta sig i en hörna och tjura, utan att prata, och återigen prata.
Mycket av livet består i att köpslå och kompromissa, och att ge varandra mycket frihet att få ta egen luft under sina vingar.
Att vara i beroendeställning vet vi ju som är här på forumet vad det innebär, det är aldrig bra.

Man ska känna sig tillräckligt stark för att kunna leva själv på egen hand, men att vilja leva i par för att man vill och älskar varandra,
Och att varje sekund utan den andre är bara att spilla tid på något som är oväsentligt, då är man kär på riktigt!

Ja, det är i alla fall min definition på hur man lever tillsammans i harmoni, och det har funkat för oss, hittills...

Berra

Om du blir arg när han flörtar är det ett kvitto på att du bryr dig om honom och vad han gör. Det gör att han fpr kontroll över dig och detta bekräftas av att han inte bryr sig om det du gör. Han ver innerst inne att du inte gör så. Svartsjuka så går ju all din energi åt att kontrollera honom.

A lägger ridå hos oss. Får oss att glömma det som verkligen är viktigt här i livet. Skrämmande...

Tror att du & din yngste son kommer att nå varandra med tiden. Du kommer kunna visa att den här gången menade du allvar. Du har redan hållit uppe i ett år med a och fler år kommer det bli. Med tiden kommer han också se och våga lita på det som vi ser (läser). :-)

Kram på dig vännen

Jag är oxså ledsen för Ebba och jag hoppas dom tar väl hand om henne. Det blev tomt. Blåsigt idag och löven är rödgula mycket fint, kura hemma på kvällen med tända ljus.
Får se med tiden om kontakten med minsta sonen blir bättre. Har pratat med honom men han är väldigt reserverad. Det gör ont och jag har en förmåga att gömma undan saker
som gör för ont. Begriper att det inte är bra, för vissa saker går inte att gömma. Undrar ibland eller ganska ofta hur jag kunde glömma nästan allt utan A då i min aktiva period.
Det är väl allt som kommer i retur nu. Inga tankar på A just nu i alla fall, och det är skönt.
Må bra Muränan
Kramisar Konstnären

Hej min vän,

tack för hälsning! Vad jätteskönt och bra på alla sätt att det inte var något med födelsemärket! Skönt att det är borta, så nu kan du glömma det helt.

Vad fint att du och din son är så nära. Jag hoppas att jag alltid kommer vara det med mina barn också. Önskar att du ska få komma nära din andre pojk också.

Är ledsen för Ebba. Har haft det på känn. Kan bara hoppas att hon verkligen får den vård/hjälp som hon behöver.

Stor kram till dig

Svartsjuk som nykter, ja. Jag har tyvärr erfarit en del från mitt förra äktenskap, ur det gick jag svartsjuk. Det finns grund till svartsjuka för en sak i mitt nuvarande äktenskap men vi har löst det och vi har valt att gå vidare tillsammans.. Men jag är väldigt på min vakt, kontrollerande mm och med alkohol blir det värre, sambon i sin tur väljer då att provocera mig, så det blir kaos i mitt huvud. Sambon provocerar med att flirta.

Vi dricker till helgen här hemma. Min sambo köper oftast mer än vad som går åt, så knas tycker jag då sambon aldrig kan sluta dricka så länge det finns kvar. Så kontentan för att jag inte vill att min sambo ska bli så jävla full varje gång så sympatidricker jag dvs ju mer jag tar och inte låter sambon dricka upp själv desto mer håller jag sambon ifrån de pinsamma situationerna då sambon är skitfull somnar under köksbordet och kanske tom kissar ner sig.... Jag vill inte dricka den mängd jag gör men för att förhindra att sambon blir aspackad så tar jag på mig att dricka mer. Ska inte göra det mer, jag hjälper inte . Jag stjälper mig själv och mitt tänk genom mitt agerande för det blir två nästintill lika fulla istället för en full och mindre full.... Så dumt av mig att tro att jag hjälper situationen... Dricker sig sambon skitpackad så är det hans ansvar inte mitt. Slut på alla medberoenden !

Är du svartsjuk även i nyktert tillstånd? Du skriver ju också att du dricker en del. Kanske ska du prova att vara helt nykter ett tag och se om du mår bättre.

... förstärker gärna den grundläggande sinnesstämningen. Den dövar också det rationella, tänkande och reflekterande sinnet och banar väg för reptilhjärnans urinstinkter. Om jag skulle råda (det gör jag inte gärna men vill ge dig feedback ändå) så googla på svartsjuka, inhämta kunskap, resonera med dig själv om din svartsjuka, vad kan den bero på. Fråga dig om du är svartsjuk även när du är nykter. Har du anledning att vara svartsjuk? Ställ dig en massa frågor och försök hitta svaren inom dig. Det, tror jag, är en bra början.

Kram på dig.

/Lena

ska ni ha! Det blev en fin lördag med sociala aktiviteter. I dag känns det mindre bra, men det är väl bara att bita ihop och hålla ut. Har varit ute och gått, och i det fina vädret blev tillvaron lite ljusare. Kanske bio i kväll kan skingra tankarna.

Har haft en riktigt bra vecka med mitt mående.
Blir mindre svackor då jag grottar ner mig i destruktivt tänkande och ältande.
Förstår att det kommer att ta tid att komma igen efter denna segdragna process .
När man lämnat ett destruktivt förhållande.
För ibland vet jag inte hur jag ska hantera mitt hat mot honom för all skada han gjort mot mig,barnen och alla berörda runt omkring oss i vår närhet.
Jag känner oftare och oftare att jag bara kan sitta i soffan efter jobbet på kvällen och slappna av i mitt nya hus ensam utan oro och ångest och funderingar över någon som är tjurig eller sitter och dricker sig full en vardagskväll.
Haft en så skön helg med min nya kille,vilken skillnad när man kan ta något glas vin utan att det spårar ur och blir otrevligt.
Hoppas ni som lever med någon som gör att ni far illa FÅR den styrka NI behöver för att hitta tillbaka till erat liv.
För att leva med någon som missbrukar då lever man deras liv och tyvärr inte sitt eget liv.

Upplevde själv ett sabla "hallabaloo" i känslolivet den första tiden. Njut av känslan när det känns bra, och försök håll ut om det kommer perioder när det känns mindre bra.
Det planar ut med tiden, och tiden måste få ha sin gång!

Hoppas du får en fin helg!

//PP

6v idag :) Läser här på a-h då och då. Skulle vilja göra så alla fick må bra. Kram.

Bra tänkt! Det är så där det blir när man varit nykter en tid. Då börjar man kunna se fördelarna, fler och fler, och det blir allt lättare att fortsätta att leva nyktert. Visst kommer du att få sug men då man inser fördelarna med nykterheten så kan man genomskåda alkoholdjävulen. Det är bara illusioner, det där om hur mysigt det skulle vara med ett glas vin. Spelar man filmen till slut minns man att det inte räckt med ETT glas på väldigt länge. Bra Fenix, ha en trevlig lördag!

tips, tack för det Stigsdotter! Just nu känner jag mig väldigt nöjd, hade chansen till en ensam kväll och fullt ös med A, men i onsdags sade jag till min fru att jag hellre kör och hämtar efter tjejkvällen så slipper jag dricka. Det blir bara skit av det hörde jag mig säga, och det är ju precis vad det blir. Mår så bra av att vara nykter nu, och har sett fram emot helgen då vi kan göra olika saker som kräver bilkörning. Och jag slipper må skit halva dagen och bara känna ågren innan jag efter lunch kan tänka mig köra bil. Och sedan en lördag handlar det om att få in planeringen att hinna till systemet och dra igång kl 17 till en ny meningslös kväll med A och en ny förspilld förmiddag. Känner ett lugn i min nykterhet som jag verkligen gillar.

För att jag trängde in i din tråd så här. Mitt problem är att jag är katt. 'Curiosity killed the cat'.

Var det så PP? Någon vecka och sedan tillbaka i helt samma igen...?

För egen del har jag inte "prövat" att dricka under de här stackars fyra små månaderna. En liten del av mig tror att det nog skulle gå bra att "lära sig". Men den lite mer skärpta delen av mig inser att det nog inte är så... Men jag tänker inte pröva. Någonstans tror jag ärligt talat att jag kommer dricka ännu mer om jag började igen. Jag har ju liksom erkänt att jag dricker för mycket och inte klarar av det här särskilt bra - vad händer då om jag dricker igen...? Men det kanske är annorlunda när det gått ett bra tag. Jag vet inte. Men när jag var på mitt första, och hittills ända, AA-möte så fick jag en rejäl tankeställare. Där sätt människor som varit nyktra i SJU ÅR och som ramlat dit fett. Vår Ebba hade ju också varit nykter i två år, men föll hårt hon också. Santorini skriver också hon om hårda återfall. Behöver jag nämna Robin Williams... 20 år...

Jag har funderat på det du skriver. Om man prövar att dricka "kontrollerat/normalt" (?!) och det inte funkar, så kan man sluta igen. Vet du. Jag tror inte att det är så jäkla lätt att sluta då. Då har man ju fått smak på skiten igen. Eller hur?

Stingo - är det värt risken att prova? Var det inte ganska jobbigt att sluta den här gången? Behöva gå igenom det igen, fast sannolikt värre. Vissa skriver att de måste slå i botten ordentligt för att fatta. Men sedan verkar det ändå som att hur hårt man än slår i, så tenderar man att glömma det med tiden. Jag försöker tänka att jag drack för mycket, för mycket för mig, oavsett hur mycket andra dricker. Det får jag inte glömma.

Men visst. Så sent som för två timmar sedan längtade jag ihjäl mig efter ett glas rött när jag stod och fixade fredagskäket. Men det är bara att bita ihop. Tog ingen NA-öl heller förrän suget hade gett med sig. Gubben i lådan... Jo tack. Men nu är middagen över, suget likaså. Jag känner bara lättnad och tacksamhet för att jag inte drack. Barnen skojade, pratade och stojade. Vi hade så mysigt och roligt tillsammans. Hur hade det sett ut om mannen och jag delat på en flaska vin istället? Det hade varit jag som stojade istället. Vill inte byta min närvaro mot dimman. Vill vara här och nu. Jag vill inte missa livet som pågår mitt framför näsan på mig.

Stingo, vi kanske ska försöka se det som en enorm gåva att vi fått bli nyktra. En gåva som ger oss en ny chans att leva ett bättre liv och bli bättre människor. Synd att slänga bort det. För vad?

Kram till er alla 3 - Konstnären, PP & Stingo