Senaste kommentarerna i forumet

Du gör det så jäkla bra! Det var lärare som dig som man lärde sig av, inte då skolämnena i sig utan bara av att vara rakryggad och ärlig mot alla i klassen lärde vi ungar oss nåt viktigare, att våga stå upp för det som är äkta och viktigt här i livet!

Vill tipsa (13-åriga tjejen) om Maskrosbarn, http://www.maskrosbarn.org/
Den organisationen startades av två tjejer som träffades på gymnasiet, den ena hade en psykiskt sjuk mamma och den andra tjejen hade missbrukande föräldrar.
De vill visa att det går genom hjälp, att bli en "hel" fungerande vuxen även om man vuxit upp i dysfunktionalitet.

Ha det bäst, och hoppas allt "bråk" på jobbet löser sig!

Kramen

Fortsättning följer

"Men va? Varför äter du inte grönsaker? Har du ett grönsaksuppehåll eller? Men kom igeeen, en bit broccoli bara!!" ;)

Precis det är personen och inte drickat som räknas. Så om han är jättesnäll men inte äter grönsaker och du älskade grönsaker. Vad skulle du gjort då? :)

Tack för ditt svar aeromagnus, speciellt den sista meningen! Jag menar, för honom borde det ju inte spela någon roll vad JAG har i glaset.

Kanske ska du se någon och prata med? Har du inga egna hobbies?

Visst är det sjukt att man måste förklara varför man inte dricker, borde ju vara tvärt om. Jag skulle nog bra sagt att jag jag inte mår så bra av alkoholen och att jag inte dricker. Man behöver ju inte förklara mer. Är det en bra kille med fungerande hjärna så gillar han dig gör den du är och inte vad du gör.

Blir alltid så glad när du ger ett livstecken från dig. Ja, när alla andra gamla rävhanar och rävhonor gör det också, förstås.

Ja, det är mycket aktivitet på forumet, som du säger. Folk kommer, och sen går dom. Några stannar kvar, för kortare eller längre tid. Därför känns det så gott med inlägg från dig och andra som vistats här längre. Dom inläggen ger stadga och kontinuitet, tycker jag. Men känn ingen press, PP. Blir bara genuint glad och kände för att säga det.

:)

Kram!

Ibland kommer dagar som för mig känns som att något nytt börjar. Idag är lite en sådan. Kalendern slog över till september, så det blev liksom dagens första höstdag. Sommaren har varit nykter. Invärtes fortsatt torrlagd, utvärtes var den ganska blöt. Men andra halvan av augusti gav ju fantastiska dagar. Läser till och från men skriver lite. Aktiviteten är så mycket större än förra sommaren här inne. Jag läser inte varje dag så det blir lite svårt att hänga med i alla trådar, och hos alla nya medlemmar. Kampen mot alkoholen fortsätter kan jag lugn konstatera. För egen del är jag oändligt tacksam att det nu sedan en längre tid inte är en daglig kamp. Vissa hittar tillbaka och startar om, precis som jag själv gjorde. För min egen del kommer jag om några månader kunna fira två år utan drickat. Kontentan för mig (och för alla andra efter återfall) att det faktiskt inte är omöjligt. Det börjar nu bli en ganska lång tid i nykterhet, och idag finns ingen längtan eller saknad.

Så jag vill gärna skicka er alla en uppmuntrande tanke: Dag läggs till dag och även om det kan vara så svårt ibland, så jobbar tiden för oss alla. Innan ni vet ordet av så är även ni nyktra alkisar :-)

Priset, eller den uppoffring vi tycker oss betala för nykterheten, avtar stadigt. Det är efter en tid inte alls självklart att livet är mer värt för att det snurrar till i skallen till och från.
Och helt plötsligt så är jag nu här, att det faktiskt känns bra så. Medveten om att det kan låta präktigt och lite trist i början, men så är det.

Ta vara på er i regnrusket!

//PP

Kul att läsa om dina framgångar. Jag har samma problem som du kämpar med och även samma mål. Alltså ett nyktert liv. Blir glad och taggad att läsa om din resa och ditt nuvarande förhållande till A. Vi kämpar vidare!

Jag tror att av egna erfarenheter så vill man inte släppa taget om sin snuttefilt alkohol och på permanent basis inte dricka. Inerst inne finns en vilja hos mig att kunna ta en öl till maten. Man är inte mentalt redo för total avhållsamhet. Hoppet att kunna dricka nomalt finns kvar. Det kan bli så att om man är skrämd av total nykterhet så dricker man en sista gång år och länge. Är min uppfattning.

går det bra! Vi trivs med livet och varandra och besöker då och då AA:s och Al-Anons konvent och delar gemenskap och glädje med andra alkoholbefriade människor:)
Jag gläds med dig och din familj åt din växande samling av nyktra dagar (och nätter:) / mt

Jo ärlighet är ju bra. Skriver precis som det varit för mig. Jag är ingen unik människa utan har samma bekymmer som andra med alkoholproblem, även om jag varit nykter i 14 mån

Du är verkligen en förebild för oss andra som kämpar på våra olika sätt. Tack för dina inlägg och din uppriktighet. Den hjälper.

Varit två tuffa arbetsveckor för mig. Långa dagar, möten och resor. Ska bli skönt med helg. Ska vara "fyllechaffis" åt min fru och hennes väninna som ska ut på 90-tals fest.

Och tack för din story där. Jag fick lite rysningar där om din vingårdsupplevelse, inte den färska då utan den historiska. Jag tror absolut att man kan ta sig ur ett beroende och komma på fötter och ha en relation till A, men på ett helt annat sätt än innan. Det blir inte samma avslappnade attityd, utan en annan medvetenhet. Som du beskrev nu, så såg du ändå till att ha en kontroll och medvetenhet på ett annat sätt. Du är lite på din vakt och du reflekterar, bra! Sedan får man nog bara se upp om hur mycket man öppnar på dörren kanske. Släpper du på kontrollen och medvetenheten så kan det gå snabbt utför igen kanske....

All lycka och tack för ditt inlägg Stigge!

"3-6 månaders nykterhet är ett minimum för att bryta ett beroende", läser jag i Lenas tråd. Jag tror det är mina ord, som går igen... Hur har det gått för mig? Var 6 månaders helnykterhet tillräckligt för att bryta mitt beroende? Det känns faktiskt så, åtminstone än så länge.

Jag är igen på resa, på samma ställe, som då jag skrev mitt allra första inlägg här. Träffar samma mänskor som då. För ett år sedan skrev jag om en helkväll på vingård, som jag inte vågade delta i, i mitt då nynyktra tillstånd. Det jag inte skrev den gången var att jag ett år tidigare (nu för två år sedan) söp till det ordentligt på samma vingård. Ett minne, som jag inte kan vara stolt över, även om inget värre hände, än att jag blev påstridig och skällde ut en god vän och kollega och spydde på hotellrummets wc efteråt.

I går bestämde jag mig för att pröva mig själv, så jag deltog i vinkvällen igen, nu med vin i glaset och utan någon skarp gräns uppsatt i förväg. Exakt hur mycket vin det blev vet jag inte, för vinet fanns på borden i stora kannor. Jag hällde själv inte upp något annat än vatten, men tror det blev ca 4 glas vin för mig ändå. Jag lät folk hälla i, men såg till att mitt glas fylldes lågt. Vi hade en glad kväll, där ingen blev synligt berusad. Viktigast av allt, jag ville inte dricka snabbare, jag ville inte ha mera. I dag känner jag nog av att jag druckit, men särskilt dagen efter är jag inte.

Den här månaden har jag annars också druckit klart mera. Min månadsförbrukning för augusti torde bli ungefär 3 flaskor vin. Det är fortfarande klart mindre än medelsvenssons. Alltså medelsvenssons, med alla stordrickare borträknade, eller mindre än hälften av den där matematiska "10 liter i året". Men det känns nog som mycket för mig (otroligt hur den tanken kan ändra sig på ett år). Att det blivit såpass mycket beror mest på sociala faktorer, jag har varit betydligt mera på tillställningar där det dricks än vanligt, så troligtvis kommer förbrukningen att sjunka igen av sig själv, när hösten lider.

Jag känner inget sug, jag känner inget behov. Inte en vanlig dag och inte heller efter några glas, som i går kväll. Det känns tryggt i kroppen, men jag är fortsättningsvis på min vakt. Jag är fullt medveten om att många skrivit "det gick bra en tid..."

Må gott allesammans, jag rekommenderar ingen att pröva som jag, men vill ändå dela med mig min historia.

I Stockholm igår. Så häftigt att inse att vi är anonyma för varandra även där, irl. Vi kan ha mötts utan att veta.... Och det spelar ingen roll. Det viktiga är att vi möts som de människor vi innerst är och delar liv med varandra. Kram och allt gott till dig som läser! / mt

Idag var en jobbig dag.
Sitter hemma själv nu och då blir man själv med sina funderingaroch tankar....
Försöker ofta intala mig själv att det är inget farligt med ångesten som jag känner emellanåt,men det är jobbigt.
Vill inte tänka så mycket,vill bara vara och må bra.
Oroar mig mycket för yngsta sonen.
Han har bott mycket hemma hos sin gamla tjej och hennes familj nu i sommar.
Säger att han saknar en fäders gestalt vilket jag förstår.
Jag känner mig ledsen och blir arg på exet som jag anser har förstört allt.
Jag försöker intala mig att jag inte skall lägga skuld på mig,men gör det eftersom jag märker att han inte accepterar min nya kille som får mig att må så bra.
Det är så svårt att vara ensamstående förälder.
Brottas hel tiden med mitt dåliga samvete.
Samtidigt som sonen inte vill umgås med mig,så umgås han med hennes familj och det gör ont.
Vet inte hur jag ska tackla den biten riktigt.
Tacksam för råd och svar!

Vi har en bra relation och kan prata om allt,men i det här fallet känns det så jobbigt.
Hans pappa har inte hört av sig mer än att han skickade en jävla bild på en öl från Arlanda,
när han skulle på semester med sin nya familj.

Tack! Funderar på att ta tag i det och gå på ett möte !

Ja du har kanske insett att du inte kan få honom att sluta. Viljan måste komma från han.

Alanon har grupper för anhöriga. Jag gick i en sådan grupp för längesedan när jag levde med min äldste sons pappa. Vi fick också barn tidigt i relationen och han drack flera dagar i veckan. Han var ångerfull, lovade att bättra sig. Jag förlät..och så höll vi på i många år. Tills jag sökte hjälp hos alanon. Det fick mig att förstå min egen roll i det hela. Nu inser jag också att mitt alkoholbeteende inte är ok. Och därför har jag gått med i forumet framförallt av den anledningen. Sök hjälp för du kan aldrig ändra på någon annan än dig själv. Önskar dig llycka till. Och var snäll mot dig själv.

du tillhör ju de som funnits här under lång tid. Hur går det för dig och "gubben"? Ha en bra helg själv, du och LenaNyman förstås och alla andra

Känner likadant. "Phoenix rising"...

:)

när jag läser dina inlägg! Du ska ha en riktigt härlig helg! / mt