Senaste kommentarerna i forumet

Hjälp - känner mig ensam!

Har gått ca. en vecka sedan jag bestämde mig för att nu får det vara slut med rusdryckerna!
Jag har levt i förnekelse en lång tid, ja i många år faktiskt. Har alltid skött mitt arbete,
tyvärr några firmafester som gått lite överstyr. Inget bråk men lite för mycket dryck(kan inte sluta när jag startat)
I lördags hade jag lovat min sambo att inte köpa hem någon öl, men det gick åt fanders,
Bolaget på hemvägen och ställde diskret undan dom i källaren. Kvällen gick, jag smög ner och
drack några öl medan jag reparerade lite saker som hängt över mig länge nog. Efter det ett bad och ytterligare
ett par, fyra 33:or så var man lugn. Dum som jag är så vill jag ju inte inse att min sambo fattat vad det är frågan om.
Hon gick ner och lade sig, jag satt uppe länge och fick i mig ett antal burkar till. Jag gick också ner och lade mig
sedan, var då vresig och sur när hon vaknade till. Jag somnade i alla fall! På morgonen frågade hon rakt ut

- Har du druckit öl fast du lovade?
Och jag insåg då att det här inte håller, så jag svarade ja! Tårarna som rann från min sambos
ögon spädde på min ångest och insikt att jag måste ta tag i det här. Vi pratade länge och väl och
och hon ställde ett ultimatum att om vi ska fortsätta att leva ihop så fick det vara slut på det här!
Inga fler lögner, inga mer gräl pga alkoholen. Och slut med drickandet!
Och då jag själv insett att jag har problem genom att googla på beroende, alkoholism mm
så förstår jag nu att det är dags att ta adjö av dryckerna.

Men just nu känner jag mig så otroligt låg, orken har totalt försvunnit, ser folk med "påsar" överallt
min sambo hade lagt ett par inlägg på FB som jag genast tog som kritik mot mig och nu är vi osams igen.
Vet inte hur länge jag pallar det här. Arbetar med människor på dagarna så min ork är
totalt borta när jobbet är klart för dagen. Och min sambo har vänner som hon pratar med, det vet jag.
Känner mig som värsta boven, törs inte träffa dom nu. Men jag har bara berättat för en kompis, och han tog
det bra. Jag har även berättat för de som jag går en kurs med i hur man bearbetar ångest osv.
Psykologerna där sa att det var en bra insikt! Men nu då, känns som jag är ensam på den här planeten?
Mår skit rent ut sagt!

som är en medberoende dramaqueen behöver alkoholen(alkohlisten) i mitt liv för att livet inte ska bli alltför slätstruket.När livet bara rullar på utan upp och nedgångar så blir det tråååkigt.Vardagen och helgen flyter ihop och inget hissar min själ upp och ned.Det är där ni drickande fyller så välkommen plats i våra liv.Kan det vara det som driver den som dricker också? Vanmakten i ett vardagsliv där allt bara rullar på utan vidare mening.Svårigheterna i att hitta kvalitet i ett alldeles vanligt svenssonliv med semlor på Tisdag och en köttbit med bea på lördag.Jag vet inte,men något i min själ har ju välkomnat dessa avgrunder som bildas pga mitt drickande ex.Äntligen något att bita i!

Friskt så det förslår och verkligen en vana att hålla fast vid :)

Tjena och tack för att du ger mig hopp för framtiden. Inte för att jag har samma problem men jag blir alltid glad för varje person som lyckat vinna över alkoholens grepp. Fortsätt undvika det onödiga men ta ett steg mot att hitta någon form av glädje igen. Glädje ger energi. :)

Det att jag provade har, vad jag upplever, inte gjort någon skillnad alls. Har däremot haft en jävligt tung vinter med olika familjerelaterade problem och samtidigt mycket på jobbet, så visst har det hänt att tanken dykt upp, men som jag tidigare skrivit så är det sådant drickande jag åtminstone behöver undvika. Men jag upplever nog att jag fortsatt vara nykter i praktiken. Ett exempel är min sportkväll, som jag t.ex. hade idag. Efteråt brukade vi alltid sitta och snacka med varsin öl. Men nu har jag fortsatt dricka läsk där, fast inget tvingar mig till det.

Så jag definierar mig inte som nykterist men undviker all "onödig" eller vanemässig alkohol, vilket har lett till att jag i praktiken inte druckit alls.

Kanske är lite deprimerad och inne i ett vakuum just nu så söker nya utmaningar. Vet dock inte vilka. Får ta enbdag i taget helt enkelt.

Hur är läget nu Stingo? Tänker du mer på alkohol sedan du provade eller hur ser det ut? / Kram

Härligt väldans imponerande!

Grymt bra jobbat! Jag är imponerad!

En fråga. Var kommer tanken om sju nyktra år ifrån...? Sju goda/sju dåliga...?

Nej, jag tycker inte att du överreagerar. Du uttrycker hur du mår och det ska man göra. Jag menar att det kanske inte är så konstigt att du inte känner dig på topp, för du har gått igenom mycket...

Du har stöttat andra här på forumet väldigt mycket och med starkt engagemang och energi. Ibland tar orken helt enkelt slut även för den bäste. Det kanske är tillfälligt och ger med sig snart. Eller så är det så att du är deprimerad. Stora förändringar kan ju som bekant utlösa det. I så fall bör man söka hjälp - för det finns hjälp och få. Hur illa det är kan bara du känna.

Sedan trivs du väl kanske inte tipptopp på ditt jobb heller? Det påverkar allmäntillståndet så himla mycket. I alla fall är det så för mig. Jobbet är inget man bara släpper när man kommer hem. Du verkar ju vara väldigt omtyckt av eleverna och det är alltid något att glädjas åt.

Hoppas att du snart mår bättre.

Jo mitt sista år har varit ett helvete rent ut sagt. Jag mår ju ganska bra och känner att jag inte vill tillbaka men saknar gnista. Inte för att jag vill ta livet av mig utan för att vardagslunken är så jävla trist. Det går väl över men som sagt jag har inget att blicka framåt mot även om jag säkert har det så ser jag det inte. Det är jobbigt. Nåväl det vänder väl snart

Hej Mange,

Tråkigt att det känns tungt. Det är kanske inte så konstigt dock. Tänk vilken enorm resa du har gjort under de senaste månaderna. Du har, i ett litet urval utan inbördes ordning, haft huset från helvetet, krånglande köpare, sura rektorer, dödsfall bland eleverna (om jag inte minns fel) och som grädde på moset - brutit ett beroende, genomgått behandling - och DÄRTILL - fått berätta för hela din arbetsplats att du har alkoholproblem... Milde tid Mange... Om du inte började tycka att det känns lite tråkigt och tungt snart så är du inte mänsklig...!

Det är lätt att inte se realistiskt på allt det man går igenom och tycka att allt borde vara toppen osv. Men glöm inte allt du har klarat av, allt som ordnat sig till slut och hur mycket du har jobbat och kämpat. Ge dig själv tid att komma ikapp och landa i din nykterhet. Sedan är det kanske som Ullabullan säger - det kanske är nu som ditt jag orkar börja komma fram. Ett jag som tryckts ner och dolts av alkohol under lång tid. Det kanske är ett arbete med dig själv som återstår - men det vet bara du.

Som sagt, ge dig själv tid. Var snäll mot dig själv. Vi är också flera som har dippat efter en tid, så jag tror att det är något som många måste igenom...

Kram

som ditt jobb med dig själv börjar?
Känner så igen tankegångarna att allt är tråkigt och fel och livet är tungt och ingenting är roligt.Och mycket var ju mitt fel.
Dvs din frus fel.Mitt ex sitter ju nu i sin självgrävda grop som han ville ha,eget boende egna djur fiske jakt och ett jobb som ger honom en massa frihet.Och dricka får han också utan att någon far illa.Men inte är han ett skvatt lyckligare för det.Det kanske är lätt att söka felet utanför en själv.Jag menar inte att felet är ditt utan att ditt jag håller på att komma ikapp.Men jag kan ju också fullständigt vara ute och cykla och då ber jag om ursäkt om jag på något sätt är och petar i nånting jag ju inte vet något om.

Härligt. När man vaknar ur dimman ser man alla möjligheter man missat. Bara att få vakna pigg och glad. Rusia du skr2v att du drack från 14 års ålder. Dina föräldrar då? Märkte inte dom detta eller var de också glada i glaset.

Bra jobbat urstarkt

Dagar blir till veckor som blir till år. Mitt liv är så jävla tråkigt just nu. Inte för att jag behöver dricka utan för att det just är tråkigt. Känner ingen dragning till min fru heller. Funderar på om vi ska gå skilda vägar. Vi har ju precis lagt om våra lån och bytt hus pga vår jävla hussvamp. På jobbet är det eleverna som är glädje och vissa kollegor annars ingen arbetsglädje. Fy fan.

Fina Akvariet!

Så glad jag blir av att det går bra för dig. Gratulerar till prestationen!

Jag har skrivit det förut, men jag tycker du är stark som fixar att din fru fortfarande dricker. Min man har dragit ner REJÄLT, men visst, det finns alkohol i huset. Men jag är ok med det. Däremot blir jag ganska snarstucken när han väl dricker och han ska inte ens drömma om att komma i närheten av mig! Jag förstår ändå vad du menar med att det "inspirerar till nykterhet" att se den andre. Jag känner mig löjligt duktig när han dricker och jag inte gör det. Ungefär som bäst i klassen. ;-)

Det är inte så konstigt att du inte riktigt vet hur du ska ersätta sjunka-ner-i-soffan-ptssssschy-ah! Så länge som vi använt det som avkoppling. Trott att det är det som ger oss lugn, avslappning osv. Det tar tid att lära om. Jag försöker tänka att jag numera belönar mig på annat sätt. Belönar mig med saker som är bra för mig, inte dåliga. Tex att jag får åka till stallet, jag får läsa en tidning, jag får ligga och kolla på dåliga tv-serier så mycket jag vill, jag får njuta av en skogspromenad, jag får sitta vid havet och bara andas osv. Ja, jag inser att jag låter som en gammal tant, men det funkar faktiskt ganska bra. ;-) Genom att föra in bra belöningar, så blir helgen äntligen den vila man faktiskt behöver.

Heja dig vännen! Kram

Hej Akvariet!

Grattis till halvåret! och tack för att du delar med dig.
Jag vågar inte titta så långt fram än.. men hoppas jag kommer dit. Har själv en man som dricker lite för mycket. Hur har du klarat det? Hemma ikväll tog han fram ett glas vin.. och nu börjar det svåra att stå emot. Tredje dagen utan A. Grymt Starkt av dig att klara ett halvår! och tack för att du delar med dig av detta. Det får mig att vilja lyckas också :-).

Trevlig Kväll!

//Trassel

För att ni fortsätter dela med er av era liv. Jag har nu klart 42 dagar nykter och det känns fantastiskt skönt. Kan bara tänka mig hur det är efter flera månader eller år.
Ja den stora frågan är för mig oxå vad jag ska göra mer för att varva ner? Jag tränar lite och sjunger o träffar människor så gott jag orkar efter jobb. Inte mycket alltså men jag saknar känslan av lugn ( falsk ja jag vet) som infann sig efter alkoholen. Brottas med detta.
Kanske livet inte är roligare än så här och jag behöver bara lära mig att det är ok det med. Livet är bra nykter även om det är lugnare. Jag är så oändligt glad för att jag hittat hit till detta forum tror inte heller jag klarat första tiden utan allas kloka och faktiskt väldig hjälpsamma råd o tips. Ha en skön kväll//mod60

Grattis! Stor kram och tack till dig med. Supergrymt att klara det med en drickande fru. Det hade jag inte gjort.

Känner väldigt bra igen det där med att inte riktigt veta vart jag är på väg, men inte ha någon orsak att dricka just nu. Filmer har det också blivit klart mera av här. Försöker få mig själv ut och röra på mig, men det blir inte riktigt så mycket av det som jag skulle vilja, även om kondisen nog skjutit uppåt och vikten nedåt under det senaste halvåret.

Det är ni som varit nyktra en längre period och fortfarande skriver här som får oss nynyktra att hoppas på att det finns en möjlighet att klara detta. Att läsa och se att tvivlet kommer och går men att nyktra dagar ändå läggs på rad i vackra band (poetiskt va?) gör att åtminstone jag vill fortsätta kämpa. Som jag skrivit lite här och där tidigare så är jag så rädd att glömma varför jag vill sluta dricka. Varför jag aldrig kan dricka. Idag vet jag att det är så men minnet av allt negativa kommer att blekna och jag börjar tro att kusten är klar att "tuta" och köra igen. Jag kommer aldrig att kunna dricka normalt och ångestfritt. Så är det bara. Det är där ni "långkörare" kommer in och påminner mig. ;)
Så jäkla bra gjort! Kram H

Vill bara säga att jag tycker du har gjort en grym insats. Särskilt med tanke på att den du lever med dricker.

Ja, det där med att varva ner utan a kräver sin omställning. Att lyckas hitta ett fullgott alternativ kanske är nyckeln till livslång nykterhet.
För min del tänker jag att jag ska lyssna på mindfulnessband, eller ta ett ett avkopplande bad i det läget. Eller promenad. Men ack så sällan jag gör det ännu.
Nåväl, skynda långsamt....

Igår inföll dagen då jag varit nykter 6 månader. Det firades med att jag somnande ovanligt tidigt efter en hård arbetsvecka.

Jag har numera inte speciellt svårt med att inte dricka, trots att jag i stort sett varje dag har alkohol i min absoluta närhet. Däremot har jag lite svårt med andra saker. Vad gör jag för att koppla av när jag är dränerad på energi så jag inte orkar ta för min något alls ("slänga-sig-i-soffan-men-en-öl-mode")? Musik, dåliga filmer och ganska många tidiga kvällar har blivit mitt svar på det som tidigare var att dricka. Jag hade en rejäl dipp under nyårshelgen som jag tror inte har så mycket att göra med drickandet egentligen, möjligen blev det tydligare för mig själv i och med att jag valde att inte självmedicinera med att dricka.

Ja, min fru dricker som förut och det är både jobbigt och motiverande. Jobbigt för att tycker samtal och annan samvaro bli helt meningslös när hon druckit, motiverande för att det mycket levande illustrerar det som jag i mitt sinne tycker är en av alkoholdjävulens värsta uttryck: det stegrande tvångsmässiga vardagsdrickande som står i vägen för så mycket i livet. Jag vill och ska inte dit igen.

Jag har inte bestämt vad det är jag håller på med. Ska jag aldrig mer dricka? Kommer jag att kunna bli en normaldrickare? Vill jag det? Men just nu finns det inget som helst skäl att ändra nuvarande ordning. På det hela taget mår jag mycket bättre nu än jag gjorde tidigare. Framförallt känner jag att jag styr mitt liv, och det är en fantastisk känsla.

Det finns ingen gräns för hur tacksam jag är mot detta forum. Det här hade jag inte kunnat göra utan er, under de första månaderna låg återgång till gamla vanor hela tiden nära, men skriva och läsa fick mig att inte välja den vägen. Stort tack.

Kram till er alla där ute.
/Akvariet

Förstår inte varför det inte går över, varför slutar jag inte att längta efter vin?
Vad är det för fel på mig?

Jo, kan välja bort alkohol helt och hållet. Jag har gjort det hela mitt liv, ett medvetet val utan annan anledning än att jag inte ville hamna i alkoholträsket. Jag visste att det skulle bli ett svårt val. Vem vill utmärka sig på det viset som tonåring och på festerna. Men jag lärde mig att bjuda på mig själv istället, vara förstående, hemlishållare och vissa tjejers stoppknapp. En del visste att när de drack kunde de lätt falla för killarna och där med få ett dåligt rykte. Jag var aldrig kyrklig men blev alltid bjuden på 'de fina flickornas' kalas just för att vuxna hade klassat mig som 'ordentlig och skötsam'. Jag blev också bjuden på 'festprissarnas kalas' för att jag höll koll på dem så de inte gjorde alltför tokiga grejer.

Under årens lopp har jag alltid blivit erbjuden en 'drink som man inte märker alkoholen i', som om den som erbjöd inte klarade av att ha en nykterist i gruppen. Bekanta har sagt: - Hon dricker inte men är ok ändå! Som om jag 'får lov' att vara med trots att jag inte dricker. Vänner säger: - Du är enormt duktig och stark för att du aldrig gett med dig.

Idag kan jag fortfarande få ett och annat höjt ögonbryn men när jag tillfrågas säger jag helt enkelt att jag är nykterist och vill inte ha alkohol. Men har de en kola eller liknande har de en vän för livet, brukar jag tillägga. Jag är enormt stolt över att vara nykterist även när andra dricker omkring mig. Jag är mest sann till mig och mår bra för jag valt den här vägen.

Så slå följe med mig, hitta egna bra 'comebacks' till när andra frågar om du vill dricka eller varför du inte vill det. När du känner dig riktigt mogen kan du dra till med - Jag är alkoholist så det är bäst att jag avstår. (Det har jag sagt till de envisa idioter som vägrar fatta. ) Efter ett tag lär du dig och du blir bekväm med att vara utan när det gäller den sociala aspekten. Roligast är när du kan prata om hur idiotiska andra varit på samma fest som drack mer än de kunde tåla. När jag har fest så skriver jag BYOB = Bring your own booze om du vill ha alkohol. Det har aldrig varit några problem faktiskt.

Kortfattat: Love yourself for who you are, not what you want others to Think of you...:)

Du klarar det!

Du säger det själv... dagarna..., veckorna... Den fysiska abstinensen (om du får någon) går över på några dagar, eller cirka en vecka. Det kan du klara av. Sedan följer veckor med sug...Veckor! kanske ett par månader före det börjar lätta på riktigt. Det är inte lång tid.

Tänk på vad du har att vinna. Resten av ditt liv! Om veckor ändå känns för svårt, så tag en dag i sänder. I dag tar du inte första drinken!

Välkommen hit till forumet. Börja gärna en egen tråd, så kan du skriva om sånt som du funderar på där och det blir lätt för andra att svara. Läs gärna andras trådar, det finns mycket att lära sig från dem. Du är inte ensam!