Senaste kommentarerna i forumet

Dem ska man enligt mig endast berätta om nykterhetsplanerna, för när man har hållit sitt löfte, annars blir det för mycket press och förväntningar. Kanske någon hoppas på, att du ska misslyckas igen? (Ja, det finns faktiskt sådana sabotörer)

Men till anhöriga: Ja, det är hemskt att lida tillsammans med någon och vara medberoende. Men innerst inne, det är min övertygelse, så vet en beroende exakt vad han håller på med, och ingen är mer rädd och skamfylld mer än han/hon.

Dessutom så kan jag tillägga: Jag vet inte om jag är fullblodsalkoholist eller inte, men oavsett vilket, så är jag stolt över både mina problem och min nya resa, för jag har lärt mig så mkt på vägen, och mina fördomar har reducerats ordentligt! Idag är mina fördomar, när de uppstår, helt rättfärdigade. För när du slutar dricka, då är det du som får ett öppet sinne! Då ser du verkligheten med riktiga ögon!

VILJA och er andra: Ni kanske kommer att behöva ett externt stöd, och då menar jag inte AA utan en psykolog. Givetvis så är det inre stödet med familj och vänner också viktigt, men det absolut viktigaste i stödväg, är du vänder dig till någon opartisk person i ärendet. Kanske har du fler lik i garderoben som du själv inte ens visste om eller hade glömt?

MEN det viktigaste är: Du vill bli nykter! Ok, men börja då med ett delmål. Du ska vara nykter i 1 år. Se det som ett godislöfte. 1 år, det är ingenting. Och när det året har gått och närmar sig sitt slut, gör då en utvärdering. Ställ dig frågan: Vill jag fortsätta, eller vill jag tillbaka?

Och i nykterheten:

1. Första veckorna: Ta det lugnt! Och ät rätt, du behöver det. Men passa även på att skämma bort dig själv på helgen som en belöning. God mat, en film eller vad det nu än är. Ta hand om dig själv.
2. Sluta med andra saker, t ex snusa/röka: Vänta med det tills du har mer kraft, för det är exakt vad som krävs av dig detta året.
3. Börja direkt med motiion: 1-2 promenader om dagen! Rör på dig. Sedan kan du börja träna, om du känner för det, men det hjälper att hålla tankarna i schack (om man frågar mig).
4. Läs böcker om ämnet och gå på AA: För då lär du dig mer om ämnet och din kropp.
(5. Skriv: Köp ett litet kollegieblock eller så. Skriv ner dina tankar)

Och eftersom du inte vill dricka, så häll ut spritflaskorna eller ge bort dem! Finns det, så är sannolikheten stor att du tänker ta!

Och om någon kritiserar dig för ditt val: Skit i dem! De är antagligen bara avundsjuka, för att du har "mer förstånd" än dem!

Ta en dag i taget.

till er som kommit så långt! Längtar verkligen till den dag då nykterheten blir helt självklar för mig också :)

Jajamänsan, grattis! För mej har det gått 3 år drygt. Nu är det väldigt längesen jag kände nåt sug efter alkohol men visst har det hänt ibland. Inget farligt i sej, blir mest lite förvånad och det går snabbt om. Jag håller med om att det finns väldigt mycket annat och vettigare att göra än att dricka sej berusad. Man kan se en film och vara vaken tills den slutar så man minns hur den slutar. Man kan läsa en bok och inte behöva läsa om samma sidor eftersom man tidigare glömde vad man läst. Man kan ha tråkigt också, det är inte farligt. Man vaknar inte med ångest på morgonsidan för att man hade tråkigt kvällen innan. Det finns tusen fördelar med nykterheten och väldigt många saker jag är glad att slippa.

Ja, suget är mkt lurigt! Men det bästa är, att åtminstone jag vaknar till efter ett tag och tänker: "Ja, det är tur att jag har förstånd som avstår" eller "nej, det vill jag verkligen inte".

VILJA: Jag är helt övertygad, om att du kommer att lyckas. Om du bara visste den känslan av att ha klarat det, så skulle du fixa det direkt.

Och det finns så många tusentals saker som man kan göra, istället för att pimpla öl. Bara utbudet av kvällskurser i varje håla är en orsak!

Den som aldrig är rädd behöver inte vara modig.
Den som gör det som känns rätt, fast hen är rädd är modig.

Så jo, "att övervinna ett hinder och en rädsla" är en väldigt bra beskrivning på en modig handling.

Strong gjort, skönt att det gick så bra.

Tror nog att det kan vara så att det inte är enbart för vår egen skull? Mina handlingar har
Ju säkert satt spår hos andra. Andra som fortsatt inte förstår
varför jag agerade så. Tyvärr lyckades jag att hålla missbruket för mig själv.
Ganska långtgående i alla fall.

Fin sommar till dig Adde!

/PP

Modigt vet jag inte direkt. Mer kanske som att övervinna ett hinder och en rädsla.
Men det är ju kanske samma sak som mod egentligen...
Oavsett finns det fler att ta tag i, och jag är beredd att göra det.
Vill gärna lämna Pellepennans alkoholrelaterade dynga bakom mig
och på så sätt göra plats för ännu mera nytt i livet, du förstår säkert?!

/PP

Hej!
Jag lever som särbo med en alkoholist, vi har varit ett par i tio månader och för fem veckor sen börja han med antabus.
Kan säga att som anhörig slits man mellan hopp och förtvivlan, jag önskar ibland han tog ett återfall bara för att jag ska slippa undra mer om el när det kommer!!!
Sjukt? Absolut!!!!
Lovar dig att jag önskar inget annat än att han fortsätter hålla sig nykter om inte annat så för sin egen skull!
Det är fruktansvärt att stå maktlös bredvid och se någon misshandla sig som ni alkoholister gör....kan lova att dina barn känner samma sak!
Vet inte hur du verbalt betett dig onykter men min kille kunde va jävligt rälig, har den inställningen att jag kan inte tjata om sånt nu men det sitter där i huvet på mig och det kommer ta tid innan det suddas ut...

nu när jag har semester och varit lite mer forumaktiv. När jag följt er, Stingo, Mange, PP och nu Vändningen så blir jag alldeles glad och varm i hjärtat. Ni betyder enormt mycket, både som förebilder för dem som vacklar i nynykterhet - eller fortfarande lever i missbrukets våld - men också för anhöriga/närstående/medberoende som tvivlar på att förändring är möjlig. När jag hittade hit för snart fem år sen blev Adde och Berra mina representanter för ett hopp om förändring, även för missbrukaren. (Det är ju vad vi medberoende önskar i första hand innan vi kommer till insikt om att det är oss själva vi kan förändra, våra tankemönster och beteende.) Deras inlägg visade att det är möjligt att bli och hålla sig nykter på olika sätt. Det betydde oerhört mycket för mig och jag tog mig friheten att utnämna dem till mina forumbrorsor. När jag nu, om än sporadiskt, följer er tänker jag på er som kronprinsar (förlåt, förlåt, förlåt men det är 100% välment:D ). Jag tror att det är av särskild betydelse att 'stora starka karlar' visar att det går att välja nykterhet - åtminstone för en period - och delar med sig av både svåra stunder och framgång. Tack för att ni finns här och delar med er och ursäkta om jag missat/glömt nån som passar in i samma sällskap.
Med förhoppning att ni förstår mig 'rätt' och önskan om skön fortsättning på sommaren - nån gång ska den väl komma :) / mt

Det är inte mina barn som inte stöder mig, jag har inga. Men min man skrattar mig i ansiktet och hånar mig. Jag förstår honom. Jag klandrar honom inte, men jag ber om hans stöd i det jag beslutat.Jag räknar dock inte med det, eller känner att jag på något sätt kan kräva det av honom. Han är svårt sårad och skadad av saker jag har gjort emot honom.
Mitt beslut att vilja ta tag i mitt drickande handlar mest om att jag inte längre vill skada honom. Att jag vill försöka gottgöra honom. Jag hoppas kunna kanske läka några sår en dag, men det är först jag som måste ta tag i mig och ta mina steg.

Har själv tidigare funderat kring AA men också kännt mig osäker inför att gå. Tack för allas ord ovan om att det är en varm support, som i detta forum. Jag är otroligt tacksam över detta forum!
Idag har jag bokat en tid hos läkaren, för att söka samtalsstöd. Tror att det kan hjälpa mycket, om jag får det.

Ja försöker. Alkoholism en har gjort mig till en mindre dömande människa.

sett dina kommentarer här och där inkl i min egen tråd och tyckt du verkat vara en sympatisk prick... dubbelt upp nu vill jag påstå, ett helt år?! jäklar.. bra jobbat!

nästa, låter bra som nästa mål, Steglitsan! Ja, Lena, tack för grattis. Ikväll go känsla igen av att lägga mig nykter och veta att jag vaknar nykter och kan äta en god frukost i lugn och ro. Har inte varit här mycket, känns bra att vara tillbaks och det var lite medvetet att jag väntat med att ha några veckor i bagaget innan jag kom hit igen. Nu ska jag plöja igenom en massa inlägg, över tusen tror jag det var så det finns lite jobb att göra när det blir tid över.

Märks att vi är lika på ett sätt och det är sökandet av fakta, artiklar, vetenskap. Rätt eller fel, men ändå gott att ha något att förhålla sig till och kunna få nicka eller eller kritisera. Ska läsa din senaste länk nu i lugn och ro. Tack för dina bidrag hit till forumet stingis!

Lång, väldigt Amerikacentrerad (med en rejäl avstickare till Finland!), en kraftig bredsida mot AA, nästan lyrisk över Naltrexon... Men ändå mycket intressant läsning - tyckte jag.

http://www.theatlantic.com/features/archive/2015/03/the-irrationality-o…

Du är alltid välkommen med frågor.

Fan, vad glad jag blir! Stort grattis till dina 5, Fenix!

om att GILLA-knappen är borta för den vill jag trycka starkt och bestämt på nu !!!
Att tömma ur sig sina surdegar är ett måste för att få en nykterhet med sinnesro. De har en tendens, och styrka, att bryta de mest kraftfulla lås vad tiden lider....Opp med asen i ljuset !!

Steg 8) Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi skadat och var beredda att
gottgöra dem alla.
Steg 9) Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt,
utan att skada dem eller andra.

I steg 9 är det viktigt att även tillägga "Inte skada oss själva" och att tänka på att det inte är ett tvång...utan en möjlighet.

Lev väl i nykterheten !!

blinkning till Ullabulla : Min favoritartist gav för några år sen ut ett album med titeln "Oberoendeframkallande" :-)) Han säger själv att han är allergisk mot alkohol :-))

i hjärtat av att höra om din fem veckor. Nu - mot de fem nästa.

Hejja Fenix!

precis vad du gör det till själv. Jag är avgjort inte religiös utan använder frasen som står i texten "...såsom jag själv uppfattar honom” och då behöver inte det betyda en religiös Gud utan nån form av makt större/starkare än mig själv. Jag klarade inte av att själv sluta med alkoholen utan behövde hjälp och då har jag sett det som att den hjälpen är starkare än vad jag ensam är.

Visst finns det aa-talibaner, såna finns nog inom alla typer av organisationer. Här är fördelen att jag kan låta bli att lyssna på dem. Men jag är noga med att lyssna på de som gått före mig för lär jag mig av dem så slipper jag göra samma misstag som de gjort. Ett återfall är alltid ett återfall och kan jag slippa att ta ett sånt så kan det rädda livet på mig.

Jag har varit på möten i andra länder och det är fascinerande av att komma in i en AA-lokal och genast känna mig som hemma oavsett var jag är ! Mötena är lika var jag än befinner mig medan språket varierar. Och på en del ställen så har jag fått praktiskt hjälp om jag bara har bett om hjälp, tex skjuts till hotell el liknande och det är också en sak jag gör själv när jag är på hemmaplan.

Gå gärna några gånger, om du har möjlighet att prova olika grupper så gör det. Prata med folk innan och efter, skapa ett kontaktnät, be om telefonnummer ifall det krisar och fika tillsammans. Åk på konvent typ Gullbranna som kommer nu första helgen i september, prova andra stormöten, kolla kalendern på AA's hemsida.

Vi kanske syns nånstans :-))

tack för din fråga. Jo i dag firar jag 5 veckor, och det känns riktigt bra idag. Har haft kämpigt med det mentala några dagar, velat fly jobbiga känslor av ilska mot allt och alla. I går övervägde jag allvarligt att hoppa av och dricka till helgen, men i morse var det som bortblåst. Idiot, ska jag förstöra och halka in på det meningslösa alkoholistlivet igen, nu när jag skådat ljuset. Nope. Jag har avverkat två utlandsvistelser och lite fester utan A, och varje morgon mått så djäkla bra. Nu känner jag mig stark igen och A är förpassad till skuggorna. Hoppas allt är väl med dig!
Kram

... och säger hej! :-)
Blev lite nyfiken efter ditt kloka inlägg i min tråd så tog del av din historia.
Hoppas allt går bra för dig och att du orkar hålla A på håll även om tillvaron stökar ibland med hus och allt...
Du är medveten om ditt problem och ska vara jäkligt stolt över att du är där du är idag. Starkt jobbat!
Önskar min sambo vore där... att han åtminstone inser att han har problem. Svårt att angripa annars.
Ska visa tabellen om riskbruk för honom och se om poletten trillar ner halvvägs i alla fall...