Senaste kommentarerna i forumet

När jag läser din tråd så känner jag igen en del. Det mest tydliga för mig är att intagande av alkohol är en flykt och i och med att vi dricker mycket och ofta så behöver vi inte ta tag i våra liv. Men när vi slutar så kommer "det andra" i kapp och om vi inte flyr tillbaka till alkoholkonsumtion så flyr vi in i något annat eller också får vi stå ut med vårt liv och vilka vi är.

Jag håller med Stingo: det handlar om att hitta det vi gillar att göra, att göra det kontinuerligt och att utveckla det. Det behöver ju inte nödvändigtvis handlar om att man gör samma sak hela tider, det kan ju vara en poäng att prova en massa olika saker, men att hålla sig på en konstruktiv bana (t. ex. är det bättre att lära sig alla 4 simsätten bra, än att testa 4 olika nätdroger).

Jag håller med Stigsdotter: att vila i sig själv, att acceptera att man tycker, känner och är på ett visst sätt är en bra start. I nästa steg kan man, aktivt, välja hur man vill agera mot bakgrund av vad man tycker/känner/väljer. Det handlar dels om acceptans och dels om att välja sina strider.

Tycker också att du dra slutsatser av vad du har gjort tidigare i ditt liv. Använd dina erfarenheter aktivt när du bestämmer vad du ska göra härnäst, utgå inte från vad andra säger eller vad som är "normalt", utan fundera utifrån en liknande situation tidigare i ditt liv och tänk igenom om du vill att något liknande ska hända igen eller inte och bestäm ditt agerande utifrån det.

I och med att du har slutat dricka öppnar sig en massa nya möjligheter(du slipper hantera allt på din motiverande lista) och är ju fantastiskt, eller hur?
Kram
/A

<3
Sänder dig många styrkekramar !

Till avslutad behandling. Toppen att du själv är bekväm med det.

Var på mitt sista möte på öppenvårdsbehandlingen. Kändes fantastiskt bra. Skönt att slippa nu som han sa min behandlare. Känner man så är det ett gott tecken.

Hej och tack så mycket för tipset! Mycket, mycket klokt! Kanske ska jag bara sätta mig ner och låta mig känna. Jag tror ärligt talat att jag aldrig testat det. Jag tar med mig detta och ska verkligen försöka att bara finnas i det och se om det kanske försvinner istället för att bara undvika och ersätta med annat.

Tack för amatörpsykologin. Tro mig, jag har försökt. Jag kan spela bas, gitarr, skissa porträtt, meditera, löpträna, crawla, långdistanscykla, just nu håller jag på att fylla en arm (minst) med tatueringar och i januari tänkte jag prova på yoga. Jag älskar att ge mig på nya saker men tröttnar tyvärr snabbt. Usch, jag låter ju helt rabiat!

...det där att garden börjar falla. Vid ganska så samma skede, dessutom.

Igår inföll 4-månadersdagen. 4x30 dagar nykter är 120 dagar (min app som tickar säger 123 dagar, har jag tappat räkningen?). Är kanske inte så viktigt, men ändå något att notera här.

Det har hänt mycket i mitt liv under dessa dagar. Framför allt märker jag att det finns tid och ork för att göra saker som jag tidigare mest tänkt att göra men inte haft förmåga att tag i. Men utifrån ett annatperspektiv händer inte mycket: jag dricker inte, tränar mer än tidigare, mediterar, jobbar mycket, ägnar mer tid ät mina barn, min fru dricker mycket och ofta men mindre än tidigare (så alkohol finns alltid närvarande i mitt liv).

På senare tid har jag märkt en starkare dragning mot alkohol. Inte så att jag tänker mycket på det, men det kommer sug när jag, lite oförberedd, kommer i kontakt med positiva "bilder" av alkohol (på restaurangen, TV, hemma). Och det är starkt (men det försvinner fort). Julhelgen som kommer kan nog bli jobbig. Det är som jag tröttnat lite på att inte dricka, hålla garden uppe. Men en del av mig (som även fortsatt kommer att vara den starkaste) vill absolut inte tillbaka till mitt tidigare liv.
Ha en bra söndag!

Ses ju onormalt att inte dricka tyvärr. Det tittas konstigt på oss som tackar nej till ett gratis järn

Jag känner igen mig. Mycket väl.

/Lena

Tack Stigsdotter. Försöker vara engagerad lärare och medmänniska. På måndag avslutar jag min öppenvårdsbehandling ska bli jävligt skönt. Ikväll fredag ska jag bara softa och frugan ska göra plankstek.

Vad tror du om att bara känna då? Vila i dina känslosvängningar, försök titta på dem istället för att kämpa mot dem? Du behöver inte agera på dem men acceptera att de kommer, att de är en del av dig, att det är så du är? Det låter som om du försöker kämpa emot en massa saker (känslor?) genom att skapa situationer, springa vidare eller fylla på (skyla över?) med något. Jag tror du är något på spåret när du skriver "jag bara är så här". Ja det kanske är så och det behöver kanske inte vara något fel, kanske kommer det jobbiga när du försöker kämpa emot eller springa bort?

Bara några tankar som väcktes här. Ta hand och var rädd om dig!

Inte alls flummigt utan helt sant och riktigt trist. Jag tycker att det är en fråga som verkligen borde lyftas och komma fram i ljuset.
Trevlig fredagskväll!

Har du något utlopp för din extra energi? Något intresse du brinner för, eller någon stark fysisk aktivitet? Börja skulptera, eller träna jazzdans, tills du når proffsnivå... Ja, vad som nu än kan intressera dig?

Jag grubblar så jag blir blå, men ändå har ju ingen aning om vad som är rätt och fel om mig själv. Jag går till en psykologtherapeut. Hon är riktigt bra. Anledningen, i grund och botten, är att jag känner mig förvirrad, tom, rädd och ja, jag vet liksom inte vem jag är. I hela mitt liv, eller från tidiga tonår rättare sagt, har jag bara kört på. Impulsiv. Skapat dramatik. Dåliga förhållanden. Flyttat runt. Sökt äventyr. Jag försöker stilla något! Jag försöker att slippa känna! Med handling och dramatik omkring mig blir mitt inre tillfredsställt. Det kryper liksom i mig. Jag har inte märkt eller sett alla mina mönster förrän för ca två år sen. Men jag ska säga att sen jag upptäckte dem har jag mått så himla mycket sämre. Jag försöker hålla emot mina impulser, mina känslosvängningar......men istället bildas ångest. Fruktansvärd ångest. Jag antar att jag började dricka för att slippa känna så mycket. Therapeuten söker med ljus och lykta efter någonting som har fått mig att bli såhär. Föräldrar, händelser.....men jag vet att det inte finns. Jag önskar på något sätt att jag hade haft något att peka på, men det gör inte det. Jag bara är såhär. Men hur tusan ska man kunna göra förändringar då?? Håller jag emot mår jag dåligt. Följer jag mina impulser förstör jag mitt liv. Är det någon som kan känna igen sig i det här eller som bara kan ge tips?

I alla fall fick du mig att bläddra litet bakåt i din tråd och jag fastnade för en grej som du skrivit: "Svårt i ett samhälle där "en lyckad människa" alltid syns med ett glas i handen eller en flaska på fina köksbänken, eller en öl i solnedgången...".

Man vill ju tänka att man inte påverkas så mycket av reklam, film, ..., men det stämmer ju inte. Vi påverkas så in i helvete mycket. Och i de värdarna är det ju precis som du säger... Jag har brottats mycket med den tanken du beskriver, men inte tidigare så tydligt gjort kopplingen till den kommersiella kulturen. Tror jag får fundera litet vidare på det där...

Tack och förlåt om det här blev flummigt.

Länge sedan jag var här. Har inte druckit sedan i juni. Sitter och läser tillbaks i min tråd och försöker få ihop det till en längre text. Vet inte vem som ska läsa den och om någon ska läsa den, men vill inte att den ska försvinna.

Din entusiasm smittar av sig - härlig beslutsamhet som nog smittar av sig på barn och sambo också. Barnen helt säkert i alla fall, jag hoppas att din sambo inte är som min som, när jag var sådär sprudlande och lite käckt kommenterade en händelse som tidigare skulle fått mig att gå i taket av ilska, lite oroligt sa "men hur mår du egentligen??!" :-)

Tack så mycket för positiva listen här ovan. Den skriver jag under på och tar med mig denna som jag inte tänkt på men som är helt sann: "att all skit jag har bakom mig kommer få mig att växa och bli en mycket bättre människa". För så är det ju, erfarenheterna, bra som dåliga, formar ju oss särskilt om vi tillåter oss att dra lärdom från dem!

Jag tror också det är bra för er om ni får prata med någon. Jättebra om din sambo inser att han behöver och törs gå och prata med någon på egen hand. Det är kanske där man måste börja? Det kommer att ta ett tag innan tillit finns på plats igen. Önskar dig och er lycka till :-)

...och ännu mer så om det var självmord. Det är så många av våra ungdomar som går runt och mår dåligt. Du verkar vara en sådan som ändå försöker göra någon skillnad och sår frön som kanske kan rädda någon. Jag tror det är viktigt att vi ser barnen.

Inledningen på din tråd finns inristad i mitt minne - direkt förstod jag att här finns en medsyster som vet. Kramar / mt

Titta så många fördelar med att inte dricka a. Helt otroligt.

...tänk vad mycket som hänt er. Och vad ni har vuxit. Blir glad av att läsa att ni pratar om saker som han burit på, att ni har den kommunikationen nu! Jag tror att den är en förutsättning för att relationen ska fungera. Kramar till er båda

Jag pratade faktiskt med honom om det efter att ha ventilerat det här. Jag har sagt att vi skulle kunna testa terapi, men han är nog mest intresserad av att gå och försöka prata av sig själv. Tror kanske att det är en bra idé att han får ur sig allt han tycker och tänker. Jag antar att han absolut inte vill att jag ska höra allt. Det finns mycket sårade känslor. Vi får se vad det blir av det. Tack för tipsen!

I helgen kände jag ett sånt fantastiskt lyckorus! Jag kan inte minnas när jag gjorde det sist (bortsett från första ölen efter en lång dag). Jag var så jäkla glad......ja, glad och tacksam för allt! Jag var t.ex. tacksam över:

* att vakna utan smaken av gammal öl i munnen
* att slippa vakna med frågan "vad hände igår"
* att jag nu skrattar ett äkta och förlösande skratt med barnen
* att jag slipper undra var jag nu gömde whiskyflaskan igår
* att garderoben nu bara är en förvaringsplats för kläder och inte längre mitt hemliga gömställe för intag av alkohol
* att mitt ansikte inte är plufsigt och mina ögon inte är glansiga, trötta och röda
* att jag inte behöver ljuga och det är en så fantastisk befrielse
* att jag har människor som jag älskar och som älskar mig oavsett vad som hänt
* att skammen inte har ett så starkt tag om mig längre utan börjar ersättas av en stolthet för vad jag faktiskt gör jäkligt bra
* att jag inte längre är rädd att bli tagen för rattfylla när jag är ute och kör
* att jag tycker om mig själv som mamma
* att jag inte längre häller whisky i kaffet på morgonen för att kunna fungera
* att jag slipper släpa in hela väskan till toa på jobbet för att kunna håva upp alkohol
* att all skit jag har bakom mig kommer få mig att växa och bli en mycket bättre människa
* att jag inte längre känner att jag skulle vilja dö ifrån allt
* att jag inte längre är så kroniskt trött att jag, efter jobbet, lägger mig i baksätet på bilen på någon öde plats för att bara få sova tio minuter innan jag hämtar på skolan
* att jag nu kan känna lycka igen, utan att ta hjälp av alkohol
* att leverprovet jag tog för några veckor sen visade att jag inte skadat levern

Ha en härlig start på veckan!

kom jag plötsligt på att nu i dagarna är det fyra år sen jag gick, lämnade mitt hem - och förändrade mitt och hela vårt liv till något så mycket bättre (för att låna titeln från TV-programmet). Massor av snö var det, och kallt. Minnen av en rad beslut och ögonblick, svårt att fatta och förstå... Det betyder också att jag "hängt" här på forum fyra år nu. Också svårt att fatta och förstå. Så många, många, många som kommit och gått - en del av er glömmer jag aldrig! Omtumlande är det att ge tanken fritt rum att gå tillbaka i tiden. Overkligt, bara overkligt känns det och jag får faktiskt hjärtklappning. Livet stod på knivseggen, så känns det idag, såna ord kommer till mig. Och tänk att det vände, vippade över åt rätt håll.Att vi tillsammans har lyckats vända livet till en levande gemenskap. Att jag lever kvar i samma hem med en helt annan trygghet och ro. Vilken resa vi har gjort mannen och jag, vilken resa. Den ville jag aldrig vara utan. / mt

Inte alls kul. Tänker på familjen som tidigare i våras miste farfar som irrade bort sig i skogen. Vi plockar och monterar från flytten. Känns som om vi aldrig blir klara.