Senaste kommentarerna i forumet

Har du något utlopp för din extra energi? Något intresse du brinner för, eller någon stark fysisk aktivitet? Börja skulptera, eller träna jazzdans, tills du når proffsnivå... Ja, vad som nu än kan intressera dig?

Jag grubblar så jag blir blå, men ändå har ju ingen aning om vad som är rätt och fel om mig själv. Jag går till en psykologtherapeut. Hon är riktigt bra. Anledningen, i grund och botten, är att jag känner mig förvirrad, tom, rädd och ja, jag vet liksom inte vem jag är. I hela mitt liv, eller från tidiga tonår rättare sagt, har jag bara kört på. Impulsiv. Skapat dramatik. Dåliga förhållanden. Flyttat runt. Sökt äventyr. Jag försöker stilla något! Jag försöker att slippa känna! Med handling och dramatik omkring mig blir mitt inre tillfredsställt. Det kryper liksom i mig. Jag har inte märkt eller sett alla mina mönster förrän för ca två år sen. Men jag ska säga att sen jag upptäckte dem har jag mått så himla mycket sämre. Jag försöker hålla emot mina impulser, mina känslosvängningar......men istället bildas ångest. Fruktansvärd ångest. Jag antar att jag började dricka för att slippa känna så mycket. Therapeuten söker med ljus och lykta efter någonting som har fått mig att bli såhär. Föräldrar, händelser.....men jag vet att det inte finns. Jag önskar på något sätt att jag hade haft något att peka på, men det gör inte det. Jag bara är såhär. Men hur tusan ska man kunna göra förändringar då?? Håller jag emot mår jag dåligt. Följer jag mina impulser förstör jag mitt liv. Är det någon som kan känna igen sig i det här eller som bara kan ge tips?

I alla fall fick du mig att bläddra litet bakåt i din tråd och jag fastnade för en grej som du skrivit: "Svårt i ett samhälle där "en lyckad människa" alltid syns med ett glas i handen eller en flaska på fina köksbänken, eller en öl i solnedgången...".

Man vill ju tänka att man inte påverkas så mycket av reklam, film, ..., men det stämmer ju inte. Vi påverkas så in i helvete mycket. Och i de värdarna är det ju precis som du säger... Jag har brottats mycket med den tanken du beskriver, men inte tidigare så tydligt gjort kopplingen till den kommersiella kulturen. Tror jag får fundera litet vidare på det där...

Tack och förlåt om det här blev flummigt.

Länge sedan jag var här. Har inte druckit sedan i juni. Sitter och läser tillbaks i min tråd och försöker få ihop det till en längre text. Vet inte vem som ska läsa den och om någon ska läsa den, men vill inte att den ska försvinna.

Din entusiasm smittar av sig - härlig beslutsamhet som nog smittar av sig på barn och sambo också. Barnen helt säkert i alla fall, jag hoppas att din sambo inte är som min som, när jag var sådär sprudlande och lite käckt kommenterade en händelse som tidigare skulle fått mig att gå i taket av ilska, lite oroligt sa "men hur mår du egentligen??!" :-)

Tack så mycket för positiva listen här ovan. Den skriver jag under på och tar med mig denna som jag inte tänkt på men som är helt sann: "att all skit jag har bakom mig kommer få mig att växa och bli en mycket bättre människa". För så är det ju, erfarenheterna, bra som dåliga, formar ju oss särskilt om vi tillåter oss att dra lärdom från dem!

Jag tror också det är bra för er om ni får prata med någon. Jättebra om din sambo inser att han behöver och törs gå och prata med någon på egen hand. Det är kanske där man måste börja? Det kommer att ta ett tag innan tillit finns på plats igen. Önskar dig och er lycka till :-)

...och ännu mer så om det var självmord. Det är så många av våra ungdomar som går runt och mår dåligt. Du verkar vara en sådan som ändå försöker göra någon skillnad och sår frön som kanske kan rädda någon. Jag tror det är viktigt att vi ser barnen.

Inledningen på din tråd finns inristad i mitt minne - direkt förstod jag att här finns en medsyster som vet. Kramar / mt

Titta så många fördelar med att inte dricka a. Helt otroligt.

...tänk vad mycket som hänt er. Och vad ni har vuxit. Blir glad av att läsa att ni pratar om saker som han burit på, att ni har den kommunikationen nu! Jag tror att den är en förutsättning för att relationen ska fungera. Kramar till er båda

Jag pratade faktiskt med honom om det efter att ha ventilerat det här. Jag har sagt att vi skulle kunna testa terapi, men han är nog mest intresserad av att gå och försöka prata av sig själv. Tror kanske att det är en bra idé att han får ur sig allt han tycker och tänker. Jag antar att han absolut inte vill att jag ska höra allt. Det finns mycket sårade känslor. Vi får se vad det blir av det. Tack för tipsen!

I helgen kände jag ett sånt fantastiskt lyckorus! Jag kan inte minnas när jag gjorde det sist (bortsett från första ölen efter en lång dag). Jag var så jäkla glad......ja, glad och tacksam för allt! Jag var t.ex. tacksam över:

* att vakna utan smaken av gammal öl i munnen
* att slippa vakna med frågan "vad hände igår"
* att jag nu skrattar ett äkta och förlösande skratt med barnen
* att jag slipper undra var jag nu gömde whiskyflaskan igår
* att garderoben nu bara är en förvaringsplats för kläder och inte längre mitt hemliga gömställe för intag av alkohol
* att mitt ansikte inte är plufsigt och mina ögon inte är glansiga, trötta och röda
* att jag inte behöver ljuga och det är en så fantastisk befrielse
* att jag har människor som jag älskar och som älskar mig oavsett vad som hänt
* att skammen inte har ett så starkt tag om mig längre utan börjar ersättas av en stolthet för vad jag faktiskt gör jäkligt bra
* att jag inte längre är rädd att bli tagen för rattfylla när jag är ute och kör
* att jag tycker om mig själv som mamma
* att jag inte längre häller whisky i kaffet på morgonen för att kunna fungera
* att jag slipper släpa in hela väskan till toa på jobbet för att kunna håva upp alkohol
* att all skit jag har bakom mig kommer få mig att växa och bli en mycket bättre människa
* att jag inte längre känner att jag skulle vilja dö ifrån allt
* att jag inte längre är så kroniskt trött att jag, efter jobbet, lägger mig i baksätet på bilen på någon öde plats för att bara få sova tio minuter innan jag hämtar på skolan
* att jag nu kan känna lycka igen, utan att ta hjälp av alkohol
* att leverprovet jag tog för några veckor sen visade att jag inte skadat levern

Ha en härlig start på veckan!

kom jag plötsligt på att nu i dagarna är det fyra år sen jag gick, lämnade mitt hem - och förändrade mitt och hela vårt liv till något så mycket bättre (för att låna titeln från TV-programmet). Massor av snö var det, och kallt. Minnen av en rad beslut och ögonblick, svårt att fatta och förstå... Det betyder också att jag "hängt" här på forum fyra år nu. Också svårt att fatta och förstå. Så många, många, många som kommit och gått - en del av er glömmer jag aldrig! Omtumlande är det att ge tanken fritt rum att gå tillbaka i tiden. Overkligt, bara overkligt känns det och jag får faktiskt hjärtklappning. Livet stod på knivseggen, så känns det idag, såna ord kommer till mig. Och tänk att det vände, vippade över åt rätt håll.Att vi tillsammans har lyckats vända livet till en levande gemenskap. Att jag lever kvar i samma hem med en helt annan trygghet och ro. Vilken resa vi har gjort mannen och jag, vilken resa. Den ville jag aldrig vara utan. / mt

Inte alls kul. Tänker på familjen som tidigare i våras miste farfar som irrade bort sig i skogen. Vi plockar och monterar från flytten. Känns som om vi aldrig blir klara.

vilka hemska nyheter. Bra. Ta hand om dig och sonen.

Skulle gärna säga något klokt här, men kan bara komma på plattityder. Önskar styrka till dig och alla hennes vänner.

Ovissheten är värst. Olycka? Självmord? Spelar ehentligen ingen roll. En 16 årig tjej mister livet alldeles för tidigt.

Vad sorgligt.

M

Hade krusmöte på skolan. En av våra elever som gick ut nian i våras har avlidit. Blivit påkörd av tåget. Troligtvis självmord. Stämmningen på skolan var tryckt och ledsamt. Flera av våra elever bröt ihop och även en kollega. Fick rycka ut och trösta en ledsen tjej som satt och grät mot min axel. Tur att man är nykter nu annars hade man väl haft en anlednibg till att dricka. Nu blircdet tacos och mys med min son.

Din man är osäker och vågar nog inte lita på dig än, men det kommer. Ni måste in i tillitscirkeln igen. Det kommer ta lite tid. Tycker också ni ska prata med någon tillsammans se hur drt känns. Bra med medicinering det blir en trygghet för er båda.

Förändring är alltid svårt i ett parförhållande, oftast också fast det är fråga om förändring tilldet bättre. Låter ändå härligt med din framtidstro. Tålamod är bra, men ibland behövs mera. Har ni funderat på parterapi?

Imorgon har jag då varit nykter i 5 veckor. Jag har aldrig förr känt den här beslutsamheten. Tidigare har jag febrilt letat genvägar till ett liv som ändå någon gång, längre fram, ska gå hand i hand med alkoholen. Man måste ju liksom ha några öl när det är fredag. Men nej, insikten är kvar. Det kommer aldrig gå. Aldrig någonsin. Jag ser just nu ljuset, men även det, vet jag kommer att ändras till och från. Förra lördagen var allt bara svart och meningslöst. Jag och min sambo har glidit ifrån varandra mycket sen han fick reda på om mina problem, alltså februari i år. Det har varit tufft men en massa misslyckanden och lögner. Det känns för jävligt. Innan jag slutade denna, SISTA, gång blev det jobbigt. Jag märker att han inte hämtat sig och att han är skiträdd. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Jag tar mina Antabus och han ser till att det görs. Där har vi ju en fantastisk trygghet för oss båda. Jag antar att jag måste ha tålamod och att han också måste läka och börja tro på förändring. Vi har sagt att vi kämpar ett halvår och ser och vilket håll det går. Om det blir bättre eller sämre. De flesta känner nog till den fruktansvärda skammen för det man gjort. Men denna gången känner jag ändå att jag inte kan rulla runt i skam och förtvivlan utan måste se framåt. Fredag idag! Härligt! Det blir numera att trycka i sig så mycket gott att om man nyser sprutar det ut ur alla kroppsöppningar :). Äckligt! Men jag nyser sällan :). Ha en härlig helg på er och ta´t lugnt! Era berättelser och inlägg gör att jag känner en stor samhörighet med er där ute och det känns skönt, ja ungefär som en mysig julaftonsmorgon.

Fint att visa ungdomar verklighet. Jag tycker att det verkar som att du verkligen "brinner" av energi och entusiasm i klassrummet! TRÅKIGT bara att detta inte blir lika bra för dig i lärarrummet. Det du beskriver känner jag igen. Nya idéer som stoppas på grund av att ingen annan vill/orkar/intresserar sig. Men vet du vad? Jag önskar att du i alla fall fortsätter att VARA DIG SJÄLV! Du räddade kanske en av ungdomarna från att falla in i missbruk när du visade filmen. Alla fick sig i alla fall en tankeställare. Och vi kan ju nästan säkert veta att i alla fall någon av ungdomarnas föräldrar dricker för mycket. I slutändan tror jag också att DU SJÄLV vinner på din goda vilja/kompetens/energi. Att fortsatt vara brinnande i de sammanhang där det känns bra så att säga. Kreativa människor mår bra av att vara kreativa :-)

Vi pratar om alkoholer på kemin just nu i min egna klass. Visade en film om missbrukare från 2003. Det var knäpptyst. Vi pratade efteråt om missbruk och vad man kan göra. Frågade eleverna om de anser det vara en sjukdom. Njaee man dricker ju själva. Min replik blev ju så klart. Tror ni verkligen människor av egen fri vilja gång på gång verkligen vill misshandla sin kropp, ligga nedkissad i sängen, nerspydd. Såra de man älskar medvetet. Näe det är klart blev svaret. Jag höll nästan på att säga att jag själv varit nere i botten och vänt men något stoppademig. Förnuftet troligtvis. Jag sådde nog några frön i deras hjärnor iaf.

Aeromagnus! Eloge till dig! Som ger så mycket till oss andra! Som är en fantastisk lärare även här! Som har perspektiv på livet! Du betyder mycket för mig. Läser alltid dina kommentarer extra noga. För att du är klok och har ett varmt hjärta. Kram. Lycka till!

Förstår dig. Pannan var full med aska. Fd ägare hade inte askat ur den. 4 hinkar aska, inte kul men nu har den gått bra sedan i måndags. Något färre kartonger nu men det är fortfarande rörigt.

...är jag glad att slippa efter flytt från villa. Även om det var exet som skötte den mest så var det mycket pyssel. Stannade gjorde den om man inte gav den tillräckligt med kärlek, det skulle rensas inne i brännkammaren och ibland blev det stopp i röret eller i skruven mitt på röret. Viktigt att ha bra kvalité på pelletsen - ju sämre kvalite desto smuligare = oftare stopp. Tänk vad mycket det finns att vara tacksam för om man tänker efter: idag är jag tacksam för att jag slipper den där jäkla pelletspannan!! Tack Mange :-)