Senaste kommentarerna i forumet

- ja, nu är det sensommar. Den tryckande värmen har ersatts av svalka och vindar med doft av regn. Skönt och samtidigt vemodigt. Min sommar har varit intensiv med olika slag av evenemang och möten med människor som betyder mycket för mig och varit omtumlande på olika sätt. Det kommer att ta lång tid innan allt faller på plats, om nånsin.... tid för alla delar att hitta sin plats i sammanhanget. Att infoga sig... så att bilden blir tydligare... så att nyanserna framträder i det som är min värld och i mitt liv.

Jag känner en stark närhet till livet och livets sårbarhet... skör, sårbar och stark, allt sammanflätat. Oupplösligt.

Alkoholen känns långt borta fast den är ständigt närvarande omkring i immiga glas. På uteserveringar och på facebook. Det berör mig väldigt lite idag, just nu, den som uppfyllt mina tankar och mitt liv. Märkligt är det. Livet och allt som berörts och berörs är så mycket större idag, så som jag tror och vill att det ska vara. Jag tror verkligen att victoria har en poäng i att man kan göra mycket i stegen här, eller i andra sammanhang utan att man tänker på eller är medveten om att det är stegarbete. Jag tror så för egen del eftersom jag märker på de Alanonmöten jag deltar i att jag kan se medberoendebeteendena i mitt vuxna jag ganska klart och förhålla mig till dem. Däremot är barnet i mig nära, nära. Ledsen, längtande och lite hjälplös. På landsmötet fick jag möta flera män som kunde vara min far då för länge sen och det berörde... så djupt och så smärtsamt. Ändå gott. Jag fick även i år möta unga kvinnor som är där jag varit men med helt andra förutsättningar att växa sig fria och starka. Härlig känsla! Och jag fick möta vännen V - det hade jag väl aldrig kunnat tro då när vi möttes här. Livet ger mig mycket gott och jag känner tacksamhet. Dagligen och på djupet.

Idag har jag inte fler ord. Efter landsdagarna har vi haft besök av de yngsta barnbarnen - intensivt och underbart. Nu ska jag ägna dagen åt att inordna mig i hemmet. Återerövra nån slags ordning inför vardag och arbetsliv. Tvätta, hänga ut, hämta in och vika ihop. Dammsuga och torka golv. Vardagliga sysslor i händerna medan tankarna får vandra osorterat, känslorna får söka sig till ro i hjärtat och själen får sväva fritt.

Allt det bästa till er alla / mt

och glad av din kommentar LillPer och din tro på mig. Det gör att jag börjar tro på mig själv också igen. Har knyckt en lista i en annan tråd som jag klistra in för att ha som läsning om jag skulle börja tvivla på mitt beslut och min önskan om ett alkoholfritt liv.
Ha de
Fenix

Jag måste sluta med A

1. För mina barns skull
- De ska inte behöva undra varför pappa bara är glad när han dricker vin
- Jag vill inte föra över det här dåliga beteendet till mina barn (kanske redan är för sent - hemska tanke!)
- De ska inte behöva undra varför vi aldrig kan ta bilen och hitta på något efter klockan tre på helgerna
- Jag vill vara närvarande med mina barn!

2. För min frus skull
- Hon förtjänar något betydligt bättre!
- Mitt dåliga beteende drar med sig henne i en negativ spiral
- Jag är troligtvis inte toppenkul att vara med då jag dricker
- Bättre sex. ;)
- Jag snarkar då jag dricker

3. Men framförallt måste jag göra det för min egen skull
- Bättre sex - igen! ;)
- Jag är överviktig
- Jag har högt blodtryck
- Jag har högt kolesterol
- Jag vill kunna vara glad utan alkohol
- Jag vill ta bättre hand om min kropp och leva länge
- Jag vill fortsätta vara framgångsrik i mitt yrkesliv
- Jag vill se mina barn bli gamla och leva länge tillsammans med min fru
- Alkohol är dyrt och det är förjäkligt att vakna bakfull
- Jag sover dåligt då jag dricker

Det är skönt med förståelse och igenkänning. I mitt fall handlar det inte just om uteserveringarna, utan snarare känslan av den goda ölsmaken, och givetvis den där avkopplande effekten. Men som vanligt som senaste tiden, så blir det väl kaffe, Celcius eller kanske en mineralvatten.

Härlig läsning Jajamänsan! Så starkt gjort. Även för mig sveper det förbi något flyktigt sug/tanke särskilt under sommaren när det är så legalt att varje fin dag hänga på uteservering. Men det kan man ju faktiskt göra ändå, med något annat gott och kallt i glaset. Återigen, hatten av för dig och grattis!,

Jag vågar inte gå på systemet. Kan ändå inte dricka. Äter antabus. Jävligt bra gjort.

Bra jobbat. Går om man vill.

Fenix, jag går vid din sida och följer dig här på forumet. Du kommer lyckas.

nu varje dag på forumet, och börjar känna mig tillbaka. Önskar så att det äntligen blir ett avslut och känner hopp igen.
Stora kramar till er alla nya och gamla som kämpar och vill ha ett liv utan A!
Vi hörs,
Fenix

Ja, tack...jag har iofs inte bestämt mig för om det blir fler besök, men har i alla fall fått en del nya infallsvinklar som jag ska fördjupa mig i på egen hand och tillsammans med de kontakter jag har på och utanför forumet. Kram tillbaka:-)

i gänget kära vän :-)

Kram ♥

AA Landsmöte i Skellefteå och MITT första AA-möte, att det ens kom sig så var i första hand tack vare nyfikenheten och önskan om att träffa vänner som jag visste skulle dit. Men också viljan att ta reda på mer, se om detta kan ge mig ytterligare livlinor, perspektiv och stöd på vägen.
Tror jag nu så här bara ett dygn efter mitt sista möte att det är så? Ja, kanske...det känns angeläget att läsa mer om de tolv stegen. Undersöka, vrida och vända på begreppen. Det läkande i att dela på möten, så som man gör inom rörelsen, och de givna ritualerna kring detta har jag mestadels tilltro till. Dela och ta del av andras livsöden och tankar kring resan i nykterheten utan att bli avbruten gör jag ju iofs redan här och med ett par kontakter utanför forumet mail-ledes. Jag har många gånger skrivit att forumet är mitt AA på det viset.
Jag kom på under helgen att det nog kan vara så att flera här också sysslat med stegarbete, utan att vara på AA eller haft en särskilt utsedd sponsor, och utan att veta om att det faktiskt var/är arbete i de 12 stegen man hållit på med. Jag kände i alla fall igen ett par punkter som jag själv har skärskådat, brottats med och slutligen försonats hyfsat med på min resa.
Nu ser jag fram emot att Olle Carlssons bok "12 steg för hopplösa" ska landa i brevlådan, kanske ger den mig mer kött på benen. Jag som har gjort slut med svenska kyrkan för länge sedan, men har en ständig önskan och strävan efter andlig närvaro, behöver förmodligen en annan ingång till mina eventuella 12 steg. Jag ska låta tankarna efter min helg snurra vidare, och lägga sig tillrätta där de tycker sig höra hemma. Vilket nog tar en tid. Men det är ju så...var sak har sin tid och det har jag en stark tillit till idag.

Jag svarar där.

Hemma och har landat på soffan några minuter. Vad skönt att du röjt upp (läste din tråd i "förändra ditt drickande" att det städades) och fått i dig lite käk.
Tänker som så att om du känner att du tappat fotfästet, eller som du själv skriver "kört ner dig själv riktigt ordentligt" så mäktar du nog inte med några livs-omvälvande förändringar eller insatser just nu, utan sömn och näring och att skippa alkoholen - en dag i taget - är det primära och kanske precis det enda som behövs akut. Och lite skönt forumhäng förstås;-)
Vill du att jag hoppar över och skriver i din andra tråd på "förändra ditt drickande"? Tänkte om det blir lättare för dig att ha inläggen samlade där? Tycker du ska skriva och skriva i din tråd närhelst du behöver, det är en sådan befriande känsla att sätta ord på det man upplever och funderar på och ofta hittar man svaren i sina egna texter. Jag har haft obeskrivlig nytta av att kunna gå tillbaka i min tråd och läsa gamla inlägg, återkomma till tankar jag haft i svaga och starka stunder. Så fint att ha sin historia samlad.

Känns skönt att vara här.
Kul även att prata med dig igen.

Japp. Jag ska vara nykter i dag.
I morgon är morgondagen.

Jag är lite splittrad, vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag har fått i mig lite näring trots att jag inte är hungrig.

Stor kram på dig.

Ok. Bra att du är här tycker jag. Bra också med 20 timmars nykterhet. En tanke som slår mig då du skriver att du är totalt nere på botten är att många här inklusive mig skrivit om hur vi varit tvungna att nå vår personliga botten innan vi gett upp och på djupet förstått att det inte finns någon räddning om vi inte slutar dricka. Tänker du vara nykter idag? Jag ska. Sitter på tåget nu och förlorar snart kontakt så återkommer senare ikväll då jag är hemma. Skickar en varm kram ifall du skulle behöva.

Kul att du svarar.

Det är sådär. Totalt nere på botten är jag tråkigt nog. Men har varit nykter i 20 timmar snart.

Jag har väl kört ner mig själv riktigt ordentligt denna gång.

Tillbaka efter en tid med frånvaro blandat med tysta små besök då och då på forumet. På förekommen anledning, dock inget återfall. Sitter i detta nu på en mellanstation på min resa hem från Skellefteå och AAs lansmöte. Då jag så att säga har en tendens att gå "All In" då jag väl bestämmer mig så har jag där gjort mitt allra, allra första AA-möte, mitt dito al-anon möte och varför inte också slänga in ett Vuxna Barn möte då jag ändå är på plats?! Såklart är jag nu helt omtumlad, fylld av tankar kring mig själv, min roll i skådespelet familjen och i verkligheten familjen och förhållningsättet till dessa då, nu och i framtiden. Får kanske ta fram forumväven och väva in några nya stråk i min tråd här. Kram alla kända och okända

Japp! Bättre sent än aldrig. Glad att jag kikade in här idag (går lite tid mellan gångerna) och såg ditt inlägg. Hur har du det?

Hej! Nu är jag tillbaka.
Insåg att jag slutade skriva tvärt och det är därför jag skriver nu. Typ 1 år senare.

Bättre sent än aldrig!

och allt måste bara sluta i totalt slut med A.
Men så, storhelg med släkt och kalas och jag har inte stoppat i tid, så det får bli nästa vecka. Shit, varför en helg till när jag vet att jag borde ha lagt av i går i stället.
Ja.ja du känner kanske igen dig i detta ständiga ska sluta i morgon...
Glad att du verkar vara på rätt kurs, ska följa dig i hasorna när helgen och allt trassel jag har omkring mig just nu är slut. Alltså inte i höst, utan verkligen nästa vecka. Puh...
Kram

Hur går det käre Fenix?
Såg att du varit inne i Berras tråd och svarat mig, tackar för det!
Har inte sett någon aktivitet i din tråd sedan jag undrade senast hur du hade det.

Hoppas i vilket fall som helst att du orkar skriva något om läget just nu.
Allt mitt bästa till dig Fenix.

LillPer

Vad finns det med fördelar att dricka?

Vilka fördelar finns det med att inte dricka?

Gör en lista så kanske valet blir enklare. De första två veckorna nyktert kommer du ha skuldkänslor som sedan går över i skam. Det är en jobnig tid men tar man sig förbi den tiden så blir det lättare. Ta kontakt med AA kanoners.

Tror på dig! Idag har jag också tagit det första steget mot ett nyktert liv, är också så jävla trött på ångesten, trött på att jaga rus. Nu får det vara nog!

Svarar själv på mitt inlägg :-)
Jag ser nu att det innehåller en del mystiska formuleringar och radbrytningar men jag tror budskapet gick fram.
Har nu hällt i mig en halv bubbel och 2 bärs och det var helt ok med
alkoholfritt.
Efter 2:a glaset frågade jag ungarna om vi skulle dra ner till badet.
-Jaa ska vi gå eller cykla undrade 5-åringen?
-Hon tittade storögd på mig när jag sa.
-Vi tar bilen.
Som sagt, känns gött hittills, må gud våra med mig.

och mycket, mycket varmt. En sommar med mycket aktiviteter och många möten, med nära & kära men också med människor som betyder mycket i mitt liv men som jag inte träffar ofta. Nu några lugnare dagar och sen med mannen till Skellefteå på AA:s och Alanons landsmöte. Vet redan att jag kommer att träffa vänner där. Vårt helnyktra liv är inne på den fjärde sommaren - otroligt! - jag måste räkna på fingrarna. Och för en stund kan jag minnas sommaren 2011, den första nyktra, det var inte enkelt då. Och jag kunde knappt, nej kunde inte föreställa mig hur bra det kan bli.

Idag ser jag mitt medberoende, mina medberoendebeteenden, på ett annat sätt. Framförallt så ser jag dem. Vi ser våra olikheter och kan handskas med dem. Vi kan tala om det mesta... det har vi kunnat länge, även före nykterheten.... den stora skillnaden är kanske att idag kan vi båda uthärda det vi inte (ännu) kan dela med varandra fullt ut. Sånt finns också. Den kväll jag återvände hem efter att ha lämnat sa mannen att den största sårbara ytan har man mot den som står närmast. Det uttrycket har vi återvänt till många gånger och jag upplevde det starkt häromdagen. Bara måste gråta lite och så fick det vara så.

Nu går det många dagar mellan mina inlägg här. Behovet att skriva här är.... ... uttunnat, har bleknat och mitt skrivande söker andra riktningar.

Däremot läser jag - söker jag livstecken från Sorgsen, kära vän, och jag följer er som är mina "gamla" vänner här - ni vet vilka ni är.

Och så hoppas jag att kedjan av kontakter här löper vidare, att ni som är nya håller taget; läser, skriver och svarar varandra. Vi behöver varandra.

Sommarkramar / mt