Senaste kommentarerna i forumet

i det vidare livet när jag gick från Att förändra sitt drickande, till Det vidare livet. Allt blev turbulent och känslor allt har ändrat riktning. Nu är det på riktig, jag är nykter, inget sug och tankarna på att kanske en liten provsmakning har liksom vandrat iväg. Kanske bara tillfälligt vad vet jag. Skönt så länge det varar. Tänker tillbaka 13 månader, snart 14månader när jag tog beslutet allt var tungt men jag levde och hade en chans till. Vilken krokig väg det varit och jag vet inte om den någonsin blir rak. Ingenting är enkelt och det finns inga genvägar att gå för att bli nykter. Blod svett och tårar har jag gått igenom, har varit hur lätt som helst ibland, och ibland så svårt att jag bara ha velat ge mig hän till A. På något konstigt sätt har jag kunnat stoppa mig själv där. JAG GLÖMMER ALDRIG VILKET STÖD DET FINNS HÄR INNE.
Kram alla, och tänk aldrig på att prova till slut går det inte, så var det för mig.
Konstnären

Idag blir det färd till Jönköping för klippning. På fredag får vi nycklarna till vårt nya hus. Körde skrot igår halva dagen. Hämtsde pellets och bytte till vinterdäck på våra bilar. Behöver faden inget gymkort

God morgon vännen,

Tror att det är den insikten som du får nu, som måste till, för att man ska kunna lägga av helt. Att inse att det inte är ett option att dricka längre. Inse att det är ingen idé att tro att det kanske, kanske går lite längre fram. Man lurar bara sig själv. Med den insikten blir det så oändligt mycket lättare att jobba framåt. Inget att sitta och lipa för, bara gilla läget och göra det bästa av det. Lätt och säga, men du fattar nog vad jag menar.

Att acceptera att det inte funkar med alkohol. Att också känna att livet funkar utan alkohol.

Stor kram till dig!

Var jäkligt försiktig med ryggen!!! Vore inte så bra med en massa värktabletter just nu...!

Numera finns ju i alla fall en god innebörd av att vara "packad" ;-) Packad och klar!

Lycka till med allt och se till att ta in så mycket hjälp till flytten som både vänkretsen och plånboken tål!

...men hamnade i min:

Meditation- & glöggbekymmer
Du låter lugnare. :-) Hmm... det där med kastanj visste jag inte. Jag älskar kastanjer. Inte och äta = jätteäckligt. Men att ha i handen eller som "höstdekorationer" hemma. Barnen och jag var och plockade fulla påsar för någon vecka sedan. När jag var barn hade jag alltid kastanjer i fickorna och gillade att hålla i dem. Kanske förmedlar de lite av de stora kastanjeträdens majestät. ;-)

Har också börjat meditera igen. Äntligen. Beter mig som om jag har loppor och bin innanför en stickig tröja... Tankarna far som ilskna getingar. Men jag härdar ut. Vet att det gör underverk för den stackars överhettade hjärnan och att det brukar kunna gå ganska fort att få till ett uthärdligt lugn. Men just nu - IiiiaååååååiiiiåååaåååaååaiiiiiAAAAHHGAAAAH...! ;-)

Tarte tatin är inte så svårt som det ser ut. Inte alls. Men det blir så fint, tycker jag och så är det muuuuumsigt. :-)

På tal om mumsigt. Var på affären med ena barnet igår. Hen upptäckte julmust och pepparkakor och jag föll för önskemålet om inhandling. Men bredvid detta stod ett flaskberg av glögg. Jag älskar glögg. Ja, jag älskar allt som har med advent och jul att göra (inte julstress dock och inte höga förväntningar heller för den delen). Tänkte att jag skulle passa på och köpa en flaska, så man kanske kunde smygstarta lite till allhelgonahelgen. MEN då gör jag den trista upptäckten. ALL glögg innehåller ju alkohol...! I alla fall den på Coop och de hade ganska många sorter. Visserligen var det "bara" 2,2%, men min gräns går vid NA-ölens 0,5%. Det enda jag hittade var 'barnens saftglögg'... DISKRIMINERING! Ska naturligtvis leta vidare och också besöka systemet, men blev helt klart lite ställd.

Väl hemma igen så åt jag några av pepparkakorna. Sedan fick jag kämpa mot godissuget HELA kvällen... Suck! Men det gick det också...

Ha en fin tisdag vännen! Bamsekramis från med fickorna fulla med kastanjer - här ska lugnas! ;-)

Packad....e kartonger överallt. På fredag börjar flytten till det andra huset. Får ju motion iaf men min diskbråcksopererade rygg när väl inte må lika bra. Jag mår prima än så länge. Mina mardrömmar som spökat ett tag är borta. Drömde att jag var utomlands på fyllan och letade sprit. Är väl mitt undermedvetna som talar.

och välkommen! Så bra att du hittat hit och så bra att du hittat till AA. Så bra att du får kommentarer/svar både från missbrukare och anhöriga, två sidor av samma mynt eller en spegling av samma verklighet från två håll. Ett tredje håll skulle vara barnens upplevelser. Alkoholism sägs vara en familjesjukdom, det vet du som varit till AA. Det är så att både missbruket och valet att bli nykter påverkar hela familjen. Det är ingen bred och enkel väg att förändra sitt liv så även jag skulle rekommendera stöd för familjen - men från människor som har kunskap om både missbruk och medberoende och inte minst om barnens situation. Det tar tid att bygga upp tillit och förtroende, en av de verkligt erfarna här skrev till mig en gång att "Tillit får man inte, tillit förtjänar man" och det ligger mycket i det.
Så klart att du är en värdefull människa, mamma och kvinna trots att du fastnat i ett missbruk. Du är viktig för dig själv och din familj. Du har gjort ett livsviktigt val. Vi som varit här ett tag vet att det är ett stort jobb att hålla sig nykter och ett stort jobb att tillfriskna från medberoende. Varför inte söka hjälp på ett behandlingshem? Då kan även mannen och barnen delta i en familjevecka.Du kan vara 100% förvissad om att barnen vet och far illa av ditt missbruk men att de och ni alla behöver och kan få hjälp! En insats för livet!
Om du och ni inte såg TV-serien Djävulsdanden... gör det!
Varmt lycka till! / mt - vuxet barn till en alkoholiserad pappa och medberoende mamma, tillfrisknande medberoende och lyckligt gift med en idag nykter alkoholist

Tack Lena...
...Vad gullig du är !!! jag ska verkligen försöka tänka så
Kram

... när jag såg detta ditt senaste inlägg om att du skulle vara en andra klassens människa. Lyssna nu noga på mig: Du Är En Fantastisk Människa I Dig Själv.
Så. Du är INTE en andra klassens. Du är av förstaklassvirke. Punkt slut. Comprende?

/Lena

Tack stingo
Jag hoppas att vi kommer att kunna gå och prata med någon utomstående!! Just nu känns allt bara hopplöst.

Tufft att höra anhörig perspektivet det är klart att jag förstår att det är tufft för honom också. Det jag bara blir så ledsen av är att jag helt plötsligt blivit en andraklass människa. Min man och hans familj skäms för mig och tycker det är så skamligt och "vad ska folk säga ". Som tur är har jag mina systrar som och min far (min mamma klarar ej heller av detta ) som ställer upp och tror på mig och har samma respekt för mig som dom alltid haft.

... av din man, att dra ned ditt eget val och försöka ersätta det med ett yttre krav. Du gjorde helt rätt, som tog tillbaka initiativet. Bara så kan du (och ni) lyckas.

Välkommen och lycka till. Du vet det säkert redan, men att inte dricka är bara början. Tror du att parterapi kunde vara något för er? det låter för mig som om också din man kanske har en del egna saker som tål att tittas på?

Är att de dömmer och pikar. Det kan jag iofs förstå för så skulle nog jag också reagera men det kan få motsatt effekt. Din man är sviken och det kommer att ge med sig men jag tycker nog att han ska känna lite stolthet att du gick ditt för det kan inte vara lätt. Vet själv första gången men det var så bra att jag gick dit igen och igen. Förklara för honom att du kommer göra allt som står i din makt men att de enda kraven som kan ställas är från dig själv och det är din vilja. Styrkejramar

... gav sin syn på saken också. Det här med rätt och fel... Skulle man gå in i en människas tankar och känslor så skulle man förstå varför den personen säger eller agerar som den gör. Så rätt för henne är fel för någon annan och vice versa. Det som hände, Carina, var väl att du kände dig påhoppad och "slog tillbaka" litegrann. Men han kanske är väldigt rädd just nu, din man. Han kanske i hemlighet hoppas på mycket och är livrädd för att bli sviken av alkoholen igen. Så ta inte hans reaktion personligt (lättare sagt än gjort, jag vet) och försök fokusera på din resa så gott det går utan att låta dig distraheras av att mannen kanske inte riktigt har hittat sin balans än. Jag tror det kommer.

Kram!

/Lena

så förstår jag hans reaktion helt och fullt.Det är så vi ofta reagerar när sanningen blir oss övermäktig och vi känner oss just lurade och bedragna.Om du tänker att han skulle ha en uppblåsbar Barbara eller en väldigt god väninna som han bara måste få besöka ibland för att känna sig nöjd.Det är ibland känslan vi medberoende har inför detta.Något annat dvs spriten är viktigare än jag och därför måste jag få sätta ned foten och ställa krav.Annars klarar jag inte av detta livet med partnern längre.Sen kanske man kommer lite vidare i sitt tänk och tar in hela sjukdomsbilden och förstår att det inte handlar om ett medvetet val utan ett tvång att dricka och att det gör hela situationen så svår för både den som dricker och den anhöriga.Så försök se hans sida av saken precis som han nu måste se vad du gjort hittills och vad du faktiskt idag lovar att göra,dvs sluta.

Tack för att ni välkommnar mig det känns skönt. Jag förstår att han måste känna sig lurad och sviken. Jag vet inte om han verkligen vill ha skillsmässa jag vet att han älskade mig innan detta kom fram iallafall. Vi har bara haft 2 stora bråk på dessa år även då överreagerade han tyckte jag. När jag kom hem från aa i går kväll kände jag mig så upplyft och vi satte oss alla i soffan så att jag skulle förklara för barnen (detta hade vi bestämt innan ) jag förklara sakligt och hoppfullt om min sjukdom och om vad som kommer att hända och att jag har valt att jag vill bli frisk. Barnen var nöjda men då säger min man upprört - Ja men detta är inget val det är ett KRAV jag vill aldrig se en flaska i detta huset igen. Jag som innan hade känt mig hoppfull o tyckt att samtalet med barnen gick bra blev bara så ledsen och nedtryckt igen. Men jag vägrar att ta emot skit så jag blev arg tillbaka och sa att det finns inget krav det är bara jag som kan välja att bli frisk och att han kan sluta att vara så arrogant.Rätt eller fel ?

Kram till er

Hej och välkommen hit!

Förstår din totala ångest... För det första så är det bra att din man reagerar. Det kan hjälpa dig i det långa loppet. Reaktion är mycket bättre för dig än medberoende, om du förstår hur jag menar. Men jag måste säga att jag tycker att han överreagerar. Du måste ju få en chans att komma på fötter igen. Han verkar väldigt 'kränkt' och känna sig förd bakom ljuset. Det kan ta hårt på förtroendet. Men att från det vilja ta ut skilsmässa känns som en överreaktion. Eller så har det knakat tidigare och han nu ser en, utifrån sett, legitim anledning till skilsmässa.

Hur eller hur, så önskar jag dig lycka till. Fortsätt gärna och skriv här. Läs. Det hjälper.

Kram till dig

Det går åt rätt håll kära du. Så bra. Så skönt. Vill att du ska ha det fint. <3

Tror att pirrningarna/stickningarna i händer och fötter går över. Kom just på att jag har en kompis som också började med antidepp. Han fick typ 'rest-less-legs'. Myror i hela benen. Ganska kraftiga stickningar, som var riktigt jobbiga för honom. Men det gick över. Kan ju vara bra och veta i alla fall.

När det gäller äppelkakan, så får du väl utöka repertoaren, hörru! Vad sägs om en vacker tarte tartin? Ljuvligt goda och inte så svåra som de kanske ser ut att vara. :-) Tycker att du ska unna dig allt gott, nu i det här uppbyggande skedet. Du behöver vara snäll mot dig själv och vad är snällare än lite god äppelkaka - gärna med hemgjord vaniljsås på äkta vaniljstång?

Bamsekram till dig

Ja, det var en trist upplevelse som inte ska upprepas. Nu äntligen har jag nog mod att tacka nej när det känns obekvämt. Skönt att inse, men samtidigt lite sorgset. Försöker rannsaka mig själv och kommit fram till att jag var likadan när jag drack. Tråkmånsar som inte drack gillade jag inte. Tycker inte om den sidan jag hade då, men försöker nu att gottgöra dom som har stått fast vid att inte dricka.Framför allt min syster, min lillasyster som jag försakade när jag själv drack. Vi har nu kommit varandra närmare än någonsin. När hon blev nykter 1998 fick jag köra henne ett antal ggr till psykakuten, och då förstod jag inte vad alkoholen kan göra med själen. Nu förstår jag innan allt blev försent. Mannen går sakta mot två månader, och jag vill nu att han söker hjälp när han mår så bra nu. Men han vill inte det och han klarar det själv. Det oroar mig, det är ju aldrig fel att prata med någon. Men just nu fokus på mig själv och sakta, sakta börjar hitta mig själv tror. Nu kan jag upplev små stunder av lycka. Arbetar nästan heltid med att styra mina tankar till här och nu. Daglig meditation är nu inlagt på schemat och efteråt känns det bättre.
Fin måndag till dig
Kram Konstnären

Du beskriver så väl precis vad som pågår och har pågått länge i mig och som jag förtvivlat värjt mig från att se och ta tag i.Jag ska försöka bli lite modigare..

och ibland inne... det är oroligt i världen och tidvis, ibland, har vi det oroligt mellan oss - inom oss och emellan oss. Livet blir inte en stilla bild för att någon i ens närhet blir nykter. Men - livet blir hanterligt och hemmalivet, vardagen, blir långt mera förutsägbar. Mina medberoendemönster sitter djupt, djupt... och stör mig, pockar på min uppmärksamhet.Det är bra! Plågsamt och bra. Idag kan jag se dem, jag känner igen en allt större del av mönstret och söker vägar, strategier att förhålla mig på nya sätt. Från mina inre djup söker sig känslor av oro, rädslor, ren skräck upp mot ytan...mot mitt medvetna jag. Det lilla barnet kommer allt närmare och pockar på uppmärksamhet... jag ser och förstår henne på ett nytt sätt nu.... hur hon hade det då för länge sen. I femårsåldern är hon... jag kan se henne på avstånd. Hon är långt borta i tiden men helt nära under huden här och nu. När oron - över-idag-nästan-vad-som-helst - smyger sig in i mina hjärnvindlingar och försåtligt sprider sig i hela min kropp kan jag förstå att mycket av den hör ihop med skuggor från min barndom... från där-och-då. Skuggor av det jag inte förstod - att hemmet blev en hotfull och otrygg plats... den berusade pappans skugga föll över min spjälsäng, över trasmattorna på golvet... förmörkade dagen och natten och livet.

Idag övar jag mig att tänka att tankar är bara tankar... jag övar mig på att öva på (ja, just så) att vara här och nu. Att inte låta mig fastna i oron... och Gud ska veta att det är inte lätt. Samtidigt öppnar jag dörren för mitt lilla barn... barnet som var jag... barnet som är jag där långt inuti kroppen. Jag har på riktigt förstått att hon fanns och att hon är sann. Skuggorna har fått ord som visar en gestalt som inte är min fantasi, den var verklig.

"Innan allt försvinner", sjunger Bo Kaspers i en radio nära mig, här och nu... Ja, jag ska möta detta innan allt försvinner. Jag ska återerövra de delar av mitt liv som skuggan i min barndom stal ifrån mig. / mt

bästa konstnären:) Vilken trist upplevelse med väninnan... det är nästan ofattbart att, med nyktert sinne, se vad alkoholen gör med oss. Förvisso har jag upplevt detsamma på bjudningar med sällskap där bubblet och vinet varit huvudpunkten... alla pratar och nojsar, ingen lyssnar "på riktigt" - och det kanske inte är meningen heller. När vi valde att bli alkoholfria insåg vi småningom, med viss smärta, att för en del av vår bekantskapskrets var alkoholen viktigare än vi, att vi träffades. Det var den slutsatsen vi formulerade för oss när vi inte längre blev bjudna till de fester som var en slags tradition. Det är flera år sen nu och det har visat sig att det finns människor att umgås med utan promille.
Tänk så fint att vara huvudpersonen i sitt eget liv. Ett bra val, det bästa. Kram till dig! / mt

Det är bra att din man reagerar men jag tycket det är lite väl drastiskt. Visst det är bra att du får hjälp. Ni norde försöka att sätta er ned och prata som vuxna människor. Han känner sig bedragen, lurad och bortgjord. Det ska han få göra också. Sätt er ned. Du är inte en sämre människa bara för att du har ett missbruk.

Jag kämpar på

Tack för att du delade med dig i din nya tråd. Delar av din historia har jag ju läst, om än lite fragmentariskt. Du har gjort ett hästjobb och jag är glad att det går bra för dig. Hoppas nu att det ordnar sig med allt det praktiska för dig också.

Kram till dig