Senaste kommentarerna i forumet

Håller ni ut? När släpper ångesten? Nykter i 4 dagar nu.

Oj plötsligt är det dag 5 utan att jag knappt tänkt på det :) 5 nyktra dagar!! Har hållit mig sysselsatt och fått hem en glad dotter så det är kanske därför. Visst tänker jag på vin, men inte så att autopiloten sätter in och jag åker och handlar. Skönt. Imorgon kommer eldprovet. Måste in till stan och fixa en massa ihop med dottern, det är när jag är i stan jag brukar falla. Bilen svänger liksom förbi bolaget som av sig själv, men det gör den inte imorgon. Det har jag bestämt.

blå timmen! Jag minns ditt nick från början av min tid här. Helt naturligt att gammalt pluppar upp - vi är som ryska gummor/dockor vi människor, inom oss bär vi med oss våra åldrar och livsskeden... upplevelser och erfarenheter från olika tider i livet. Jag fick nyligen lära mig att de ryska dockorna heter matrjosjka fast vi ofta kallar dem babusjka - man lär så länge man möter nya människor:) Visst är det fantastiskt!

På ganska kort tid har min tråd haft besök av Stigsdotter, viktoria, Sorgsen, flygcert och nu av dig blå timmen. Vi lämnar avtryck och spår i varandras liv. Ibland när jag sökt efter något i min första tråd - det är nog där vi träffats - ser jag de olika nicken och undrar hur det gick... Men våra liv här är inga noveller eller ens romaner... våra berättelser fortsätter längs livet, våra liv, och inte så ofta får vi veta hur det var - eller hur det blev sen - när någon satte trådens avslutande punkt. Desto mer välkommet när någon kommer tillbaka med ett avtryck, en hälsning eller en fortsättning - ett nytt kapitel:)

Att vidröra och låta sig vidröras skrev jag i en fb-status häromdagen... det är väl det som sker här när det är som bäst. Vi vidrör varandra och låter oss vidröras... i våra innersta skrymslen och vrår som vi annars döljer och höljer in i den yttre attityden. Jag tror, nej vet, att det finns en längtan hos många människor att mötas i det sanna och äkta... ärligt och respektfullt och utan krav på att förändra eller förändras annat än i sin egen takt. Att dela "sanningen", sin sanning, så långt man i nuet orkar ta den till sig. Vårt livsforum är en sån plats för dem som vill och vågar möta sig själv och dela med sig. Som har mod att förändras... Ett mellanområde (Winnicott) för att öva, pröva och upptäcka nya dimensioner av livet. Mitt liv!

Nu kallar verkligheten... måste nog göra en granskning av detta när kvällslugnet infinner sig:)
Allt gott och kramar till den som vill ha / mt ... Och en dikt

Romanska bågar

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Ur diktsamlingen ”För levande och döda” (1989)

... du vet Lycke - efter alla dessa turer borde man vara klokare, och ändå tvivlar man så på sig själv ibland. När sjutton ska man bli "vis" och klok...

Bra skrivet, jag tror att alla vi med barn som har en partner som dricker för mycket har samma tankar, känslor och skuldkänslor rörande våra barn. Men, du kan känna dig stolt att du bröt upp, att du är en bra förebild för dina barn i detta, att du visade att ni var värda något bättre. Och vissa saker går att lappa ihop i efterhand, med rätt inställning.

Att bryta mig loss efter 27 år är det tuffast jag gjort i hela mitt liv. Och innan jag gjorde det... jag såg inte HUR det skulle gå till. Allt praktiskt ... från stort till smått ... det kändes omöjligt. Och mitt medberoende, vårt liv, gjorde att jag kände mig som en urvriden trasa. jag låg vaken om nätterna och ältade och blev ännu tröttare. Men till sist kom jag till den punkt att det bara inte gick längre. Jag berättar gärna mer om det praktiska någon annan gång om du vill.

Du skriver om rädslan för ensamheten. Jag kände mig mer ensam, där i vårt hus, med en drucken man, en vad jag gör idag. Visst, jag blir melankolisk ibland, har inte träffat en ny man... än. Men har mycket mer tid att träffa vänner. Och när jag tog steget ut, berättade för min omgivning, hände något märkligt. Jag fick nya vänner och hjälpande händer kom från ibland oväntat håll. Det låter som en schablon men det är det inte, på något sätt visade sig världen vara snällare än jag trott. Så var inte rädd!

PS. Något som fick mig att tänka till var tanken på hur vi skulle sitta där som bittra pensionärer, när barnen flugit ut, hänvisade bara till varandra och hans sprit. Det fick mig att bli livrädd...

Jag förstår precis hur du tänker. Ena stunden bortförklarar man det jobbiga, ser till det som är bra och det man har gemensamt,hoppas på nytt, för att sedan banna sig själv när fyllan återigen är ett faktum. Jag känner också att komma till ett liv i ensamhet känns som ett oövervinnerligt berg. Sälja hus, hitta lägenhet, barnen, barnomsorgsfrågor... Allt känns tungt. Och så den hemnska sorgen att en drog ska få gå in och förstöra ett förhållande som faktiskt är bra i nykterhet... Ändå säger ju alla rådgivare att alkoholisten måste nå sin botten för att göra ett val, så man borde ju lämna när allt tjat, alla böner är verkningslösa. Kanske man då skulle vara närmare ett nyktert liv än man någonsin varit. Att bryta sig loss kanske också sätter igång nya krafter hos oss, nu känner vi oss trötta, sjuka och förvirrade, men det beror ju på att vi lever under de omständigheter vi gör. Jag tycker ibland att leva med en alkoholist är som att leva med en dement. Obetald anhörigvård på hög nivå, det är inte konstigt det sliter!

Även om jag inte har varit här på länge, länge, var Forumen för mig nästan en livlina ett tag. Som tillsammans med rådgivare och vänner gav mig styrka. Hur ensam hade man inte känt sig annars! Jag har också kommit vidare, men inser nu, efter två år som skild, att det är inte slut. Saker pluppar upp - bra och dåliga - och man fortsätter att arbeta med sig själv, minnen etc... och vissa saker kommer ikapp. Men det är en egen tråd,s om jag kanske börjar på här. Så Mulletant - fortsätt skriva och tack för alla kloka kommentarer du gav mig för flera år sedan!

fick jag hem Carina Bångs bok Släpp kontrollen - Vinn friheten på posten. En bok med fokus på medberoende, många kloka ord och bra övningar. Rekommenderas. Har också sett att det cirkulerar en text av henne på Fb, en text om sommar och alkohol http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/i-skuggan-av-sommar-och-alko…

Allt gott till er alla / mt

Tack för ditt svar. Jag har gått länge och tänkt blir lite irriterad på mig själv men samtidigt mår jag inte bra i övrigt så man får väl försöka vara ok mot sig själv men detta tar ju energi. Han åker buss till jobbet han har inget körkort. Han hänvisar till att den dagen han inte kan hålla rent och inte kan gå till jobbet först då bör han göra något åt det. Men de flesta alkoholister sitter ju inte på parkbänken utan är som han. Han har blivit mer egoistisk, kan svar otrevligt och annat som är konstiga beteenden. Hur ska jag klara att ta steget och vad ska jag säga för att få ett avslut som gör att man gör det vänskapligt? 1-1,5dl i varje glas med sprit och en lugn dag ligger väl det på cirka tre st. Annars mer som igår när han skulle gå i en trappa så var det farligt. Någon som har råd hur man orkar med att ta steget in i ensamhet. Ena stunden känner man starka känslor för att sedan känna att detta är fel.

men jag förstår att både din pojkvän och framför allt du själv undrar. Om du rannsakar dig själv och ditt liv, vad känner och ser du då? Är du, om du vågar vara helt ärlig mot dig själv, nöjd med din tillvaro och din relation? Vad behöver du? Saknar du något? Kärlek? Uppmärksamhet? Bekräftelse på att du duger? Hur ser din självbild ut? Duger du inför dig själv? Din självkänsla? Många frågor förstås, men det är frågor som dyker upp när jag läser det du skriver... Att din pojkvän känner sig sårad är förståeligt och jag tycker det är starkt av dig att ta till dig det och börja leta inom dig själv efter orsaken till att det hände. Alkoholen gör ju sitt till, lossar på hämningar och spärrar på ett sätt som inte alltid är så positivt. Det hade säkert inte hänt om du inte hade druckit, så det är klart att alkoholen har en avgörande roll, men det är ju inte hela sanningen, precis som du själv är inne på.
Hoppas du hittar svaret du söker och att ni kan gå vidare på ett sätt som känns ok för er.
Lycka till!

Tack Lungan, ja så enkelt men ändå så svårt :) Ja, jag ska skriva och hoppas jag hittar min väg igen :)

Är alltid ensam, jobbar hemifrån och har i princip inga vänner kvar och inget umgänge. Grannarna på grillade igår kväll. Känner mig utanför och ensam. En av grannarna gick förbi med grillen bakom mitt upp till andra grannens hus på förmiddagen och jag kände ett sting igen av ensamhet. Kände lite ångest en stund efter det. En ångestkänsla om att jag var ensammast i världen. Sen kom jag på att en kompis bjudit in mig och dottern till midsommar och då tänkte jag att - där har du ju gemenskap. Men sen tänkte jag att jag ju inte hade lust med det, jag är bjuden för att jag är ensam känns det som. Känner mig förvirrad. Vill umgås men ändå inte. Vill tillhöra en gemenskap men vill inte träffa någon ??? Fattar inte hur jag tänker..

Du vet ju hur du ska göra. Att få vara anonym är ju hela grejen med forumet. Visst är det härligt att få skriva av sig. Fortsätt med skrivandet och läsandet. Det har hjälp mig med flera att bli fri från alkoholen. Tänk så enkelt det är. Man går och lägger sig nykter så vaknar man nykter :)

Antar att han porrsurfar eller spelar, vilket tror du? Det är asjobbigt att ha det så, att inte få känna lugn och ro i sitt eget hem utan att bli störd av ett fyllo. Han blir aldrig elak eller så då? Det blir en konstant fylla när de dricker på det sättet och bara fyller på varje dag. Det går aldrig ur. Vad jobbar han med och hur klarar han det? Kör han bil på morgonen?
Köp öronproppar så du inte blir störd och ta ett allvarligt snack med honom. Det vågar du väl? Säg att du vill att han drar ner helt på veckorna iaf. Vill han inte det så har han blivit alkoholist på riktigt och då är frågan hur mycket du älskar honom? Rannsaka dig själv, sov med öronpropparna och tänk ut hur du vill ha det. Det kan ta åratal innan man kommer till handling från det man börjar tänka men det spelar ingen roll. Processen är igång!
Lycka till, läs runt här och skriv av dig. Detta blir din dagbok som kan vara bra att ha under resans gång.
Kram

Härligt :) Grattis!

Det beror ju på att jag somnade nykter efter en trevlig fest igår kväll. Hela gänget från jobbet, var hemma hos en jobbarkompis och hade en grillfest. Det bjöds på alkohol och god mat. Perfekt läge att börja supa igen. Jag vet ju att jag aldrig kommer att bli "botad" från sjukdomen så jag tog för mig av stämningen och den goda maten. Det räckte alldeles utmärkt för mig. Jag tror att jag säkert fixat att ta lite vin eller öl, den här kvällen. Men är man alkoholist så är man.Jag har ju läst på forumet om många som trott att de blivit "botade" från sjukdomen, och ramlat dit igen. Jag vet att jag är allergisk mot alkohol, lika mycket som jag är det mot nötter. Om jag låter bli dem kan jag leva ett hyggligt liv. Nu ska jag ut och jobba i trädgården. Ha en härlig dag alla på forumet ;)

Dag 2, känns bra att vakna med det nya beslutet. Är luspank så hur gärna jag vill så kan jag inte handla A idag, men jag vill inte ens. En skön tanke att veta att jag därmed också kommer att vakna nykter imorgon och på måndag :) Planerar en jobbdag och sedan en kväll i trädgårdslandet. Rensa ogräs är som healing för själen, jag mår alltid bra därute ihop med ogräset. Vägde mig i morse, usch!! Vågen visar mer än någonsin och det är mitt eget fel. Vin och skräpmat. När jag inte dricker så äter jag väldigt bra mat men skräpmatsfyllisen kommer fram i mig efter ett par glas och den har ingen botten. Äcklas av mitt fyllejag. Förra gången jag höll mig nykter gick jag ner i stort sett alla kilo jag samlat på mig men trillade dit igen och med vinet kom kilona.. Nu kan jag börja om från början.
Med stapplande steg tog jag mig igenom ett första år av nykterhet och efter en kämpig start lyckades jag till slut hålla mig helt nykter i ett halvår. Minns stunden för det förödande återfallet. Jag hade hamnat i en stressig livssituation och minns att jag skulle göra en risotto med vitt vin. Jag hällde i halva flaskan och tittade på resten, hjärtat bultade - ska jag? Ställde undan flaskan och mitt inre skrek - häll ut, häll ut. Tog upp flaskan igen och satte den till munnen... efter det var det kört. Flaska två öppnades och dagen efter ännu en.. Sedan började en kamp - igen. Detta är nu ett år sedan och efter det har jag kämpat för att hålla mig nykter, dolt att jag dricker för min dotter. Nu på slutet går det 3-4 dagar mellan återfallen som är värre än innan. Jag dricker verkligen helt utan kontroll!!
Nu har jag nått en botten igen och jag vet att jag kan, har ju gjort det förut, så idag är det dag 2.
Jag minns också hur jag kände efter det där halvåret jag hållit mig nykter, hur skönt det var att kunna lita på sig själv igen. Att kunna planera, för jag visste att jag skulle kunna genomföra det, för nu var jag ju nykter varje dag. Det var en skön känsla. Det var också skönt att inte vakna och tänka på alkohol varje dag, att kunna gå ut utan att suget satte in. Det var skönt och dit vill jag igen. Försöker minnas känslan så jag kan plocka fram den när mitt fyllejag vill komma fram.
Känns skönt att skriva av sig här :) Trodde aldrig jag skulle göra det. Jag ska alltid vara så duktig så om jag inte vore anonym så hade jag aldrig vågat berätta. Så fånigt..

narkomaner som fått hela garnityret fixat men tyvärr har jag ingen susning om hur de betalat det. De är drogfria och har hittat gemenskapen i NA så de har i vart fall inte stulit ihop pengarna. Lyssna med socialen eller hör med tandläkaren om de har tips.

Nej Adde, jag äter dem fortfarande men dricker ändå. Möjligt att de hjälper lite men inte så de räcker. Det är inte så att jag har ett "sug" jämt, nu sista gången så åkte jag i stan och tänkte tanken hur bra jag egentligen mådde och *pling* så dök en annan tanke upp att jag skulle åka till bolaget och innan jag visste ordet av så hade jag handlat. Väl medveten om att det var fel och att jag egentligen inte behövde. Så dumt och så onödigt. Jag måste lära mig att stå emot impulserna. 12-steget funkade bra när jag gjorde dem första gången och jag funderar på att ta fram boken igen men nu registrerade jag mig på det där programmet som Karolinska Institutet har, så jag ska testa det. Har aldrig gillat AA mötena, testade NA möten också men där verkade vara så många konflikter och grupperingar så dit slutade jag gå. Har flyttat ut på landet nu och hittat en annan AA grupp som är närmare mig som har möten två gånger i veckan, så den ska jag ta och testa på tisdag för ni har nog rätt, möten behövs nog.

hade aldrig Campral nån som helst effekt.

Jag startade min nyktra bana via Minnesotabehandling i 28 dagar och sedan AA. Första året 3-4 gånger i veckan, ibland både lunch och kvällsmöte samma dag. Jag åkte på många stora konvent första åren typ Gotland, Landsmöten, Arosmötet, Gullbranna mfl. Gullbranna är givet för mig fortfarande, det är min alldeles egna helg med tid som bara är till för mitt eget måbra-mående. Jag kommer ihåg att "Di Gamle" sa åt mig att 3 dagar på Gullbranna gör mig nykter i 3 månader och på nåt sätt stämmer det. Koncentrerad nykter kunskap som tar veckovis att sortera upp i skallen så jag fattar vad de sagt :-))

Häng med på den väg som du vet leder till framgång !!

med livet. Gå de 12 stegen igen och sluta aldrig gå på möten. Det är mitt råd. Aldrig sluta gå på möten och aldrig sluta läsa här inne för här blir man inspirerad och motiverad. Finns ju fruktansvärda berättelser här inne och så vill vi inte ha det, eller hur.
Kram på dig

Nu har jag bestämt mig för att ändra mitt beteende. Varit bakis hela dagen idag och läst en massa inlägg här på forumet. Känner mig inspirerad och mer beslutsam än någonsin att sluta vara ett hjälplöst offer. Detta är första dagen i resten av mitt liv och jag ska inte dricka med. Tänker ta en dag i taget, en timme i taget, en minut... Har ju lyckats förut och vet att jag kan igen.

Nu är det nog över. När han väl blir nykter så ska vi reda ut det här en gång för alla. Han verkar inte vilja hela vägen utan tror att han kan dricka socialt när han vill. Trots så många återfall detta år så har han inte gett sig. Det ska drickas vin till maten osv.
Men nu är det nolltolerans från min sida. NOLL tolerans.

Jag älskar min man och vi har varit tillsammans i 16 år så lång tid och det här att han blivit helt okontrollerad alkis har skett det sista året. Förut var han en som alltid överkonsumerade men vi bråkade om det massor av gånger genom åren men nu är han helt väck. Klarar inte att jobba, äta, sova eller göra nånting, helt utslagen bara. Fruktansvärt jobbigt och visst ångrar jag också att jag inte gick för många år sen när man såg de första tecknen. Men kanske dags nu?
Vi kämpar på tjejen!