Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas att du har en fin dag!

Jag förstår att dina inlägg här minskar - jag har ju inte alls varit aktiv så länge som du, men jag ser ju tydligt att det fanns en tid när jag nästan inte överlevde utan satt hela dagarna och läste, skrev inlägg och hoppades/väntade på svar, till att som idag känna behovet minska något, men i perioder öka, och i lugnare perioder stillas igen.
Jag försöker göra inlägg ibland, speciellt till dem som har liknande situation som jag hade, och jag tänker med oerhörd tacksamhet på allt som forumet betytt för mig, och du, Lelas & Sorgsen var en stor del för mig!

Varm kram, hoppas att du njuter idag och många andra dagar, av sol, fågelkvitter, jordgubbar och annat gott som livet har!
Kram!

Det tackar jag så mycket för! Livet är bra härligt ändå :)

och livsvän! Tänk att vi möttes här. Tänk, alla dikter och sånger... Och tänk att du tittade in här just idag :)

Från dig till mig:

Hon är på jakt efter solen
hon har seger i sitt steg
hon går rakt in i ljuset
hon må vara rädd men aldrig feg
hon vågar vinna över rädslan
hon kan se sin rädslas grund
hon säger: människan skall inte vara ensam
så kom, låt oss dela denna alltför mörka stund / Lisa Ekdahl

Och från mig till dig:

Vad för mår väl en snigel
mot en pansarvagn.
Ingen glödgas till mjöl inne i den.
Den rostar inte omgiven av lik.
Den mosar inte in någon i asfalten.
Knappt den gör en blomma förnär.

Men snigeln är snabbare.
Den når fram.
Den rör sig bland sådant som växer.
Den tar en omväg runt den brinnande staden.
Den har tiden på sin sida.
Den, liksom vänskapen mellan mänskorna. / Claes Andersson

Var inne och kikade som hastigast och läste ditt senaste inlägg här nedan, och vill bara lämna ett litet (men med värme) avtryck här i din tråd. Mina två trådar, först den i "förändra sitt drickande" och senare den här i "vidare livet" är kvar här, någonstans i den täta väven. Tänker ofta på alla forumvänner från "mitt" mönsterstråk, och är så tacksam och glad över att få ha kvar någon av dem även utanför forumet idag. söndagsram från Victoria

Är så otrolig tacksam idag. Tänk om jag inte gjort något åt mitt missbruk. Det var bara en tidsfråga innan allt hade gått åt h_lv_te. Körkort, jobb och familj skulle försvunnit. Tidigare har jag hållit mig nykter för andras skull. Har tänkt på det genetiska arvet. Min pappa var alkoholist. Han drack en vecka om året. Vår lägenhet förvandlades då, under några dagar, till en fyllekvart. Resterande 51 veckor var han världens bästa pappa. Jag skyller inte min alkoholism på de gener jag ärvt från honom. Min alkoholism har jag druckit mig till alldeles själv. Jag inser att jag aldrig mer kan dricka alkohol. Gör jag det vet jag att konsekvensen blir förödande. Min familj överlever alldeles utmärkt utan mig. Är så tacksam att jag får vara med i gemenskapen och känna att familjen har förtroende för mig. Kämpa på alla ni som är ute på det här forumet, det kommer jag att göra.

att mitt behov av att skriva här långsamt tunnas ut. Det går i vågor, mitt personliga behov, samtidigt som generationerna här avlöser varandra.
Nya kommer, några stannar och bildar ett sammanhang till tröst, stöd och handling.

I morse skrev jag en dikt. Det är länge sen. Mina tankespår har jag fäst här i långa ramsor och utläggningar. Det är länge sen vi konstaterade och skrev att det här är ett livsforum.
Så tror jag det måste vara för att vara verksamt "på riktigt". Alkoholen är en del av livet oavsett om det är på ont eller gott.

Av "min" första generation här är det Adde, Berra och jag som återkommer här. Vi mår fint idag och forum har en del i det.

Det här inlägget är ingen slutpunkt. Det är en del i min process till ett annat liv. Det bättre.

Igen ett steg.

Med önskan om en ljus söndag / mt

(Och så lyckades jag igen gå in och spara om mitt förra inlägg så att det får fel datum och kommer högst upp. Forumets små egenheter... men allt detta lite svårhanterliga "ramverk" må vara forum förlåtet. Det fungerar på djupet och det är det som betyder:)

och morgonen efter makens personalfest. Funderade över mig själv i ensamheten i går kväll, inte ett uns av oro över hans nykterhet kände jag och inget behov av att vara i kontakt med honom. Tänkte tillbaka på hur jag förhållit mig i tidigare stadier i livet. Det har varit olika men aldrig har han varit besvärande onykter i såna sammanhang. Däremot har det varit ganska otrevligt att vakna till lukten av vitlök-och-gårdagsvin....men det har jag inte tänkt så mycket på förrän i morse när jag vaknade i den friska doften av nytvättad sommar och inget annat.

Jag läser flitigt i Alanonlitteraturen nu och inser mer och mer vilket djupt och välgrundat koncept det är (oj, det lät affärsmässigt men hittar inga bättre ord nu). Tänker också på hur viktigt det är att förstå det grundläggande i tolvstegsprogrammen. Lite av en ny värld.

Sorgsen skriver att det är lugnt, kontrollerat, direkt och konstruktivt här inne i min tråd. Tack Sorgsen för goda ord. Det bästa är, att när jag smakat nära på orden så avspeglar de bra hur jag oftast känner mig numera. Även de dagar jag känner mig rastlös och/eller nedstämd känner jag oftast en trygghet och ett lugn. Jag har rest långt och inser att jag i början inte förstod var jag var och inte heller vart jag var på väg. Nu vet jag min riktning och är tacksam att vi går åt samma håll Mg och jag. Var för sig och tillsammans i gemenskap. /mt

till din årsdag !!

Har i dagarna 6-månader av nykterhet. Livet som nykter är riktigt behagligt. Visst har man svackor men inte så djupa som när jag drack. Sidovinsterna är enorma. Känner att mina nära och kära litar på mig. Den känslan är underbar. Underbart att inte behöva ljuga och smussla. Besöker min AA-grupp en gång i veckan där jag får prata av mig och lyssna på andra alkoholisters mot och framgångar i livet. Det här forumet är också en viktig del i min nykterhet. Har tipsat en vän att besöka alkoholhjälpen. Hoppas han nappar. Nu ser jag fram mot en härlig och nykter sommar.

att du tog dig därifrån, att du anmälde och att huset är sålt. Bra gjort!!! Allt det bästa önskar jag dig och barnen för framtiden!

Det känns hemskt att säga så, men jag hoppas att din berättelse här skakar om kvinnor som läser och lever i relationer med inslag av hot och våld eller där det våldet hänger i luften. Det är en verklighet att det händer att all kontroll släpper... och att då kan vad som helst hända. Det är annorlunda att läsa ett "vittnesbörd" som ditt än att läsa i kvällstidningen eller höra på nyheterna.

Ta hand om er alla ni som lever med missbrukande potentiellt våldsamma personer. Gå innan våldet blir verklighet! / mt

Förstår att det är många saker som virvlar runt i huvudet, men vad bra att du anmälde honom, att huset är sålt osv!!!
Jag önskar att jag hade vågat anmäla saker som mitt ex gjorde, men jag backade - av rädsla för att han skulle bli ännu mer arg...

Heja dig!!
KRAM

Nu har det hänt mycket sedan jag skrev sist.
Huset är sålt. Och jag har köpt en ny bostad som är jätte fin i samma bostads område som vi bor i nu.
Vill vara kvar bland mina vänner och sonens kompisar som bor här.
En dag för två veckor sedan var jag hemma i huset för att fixa.
Har bott borta hos syrran i nio veckor medans han har bott i huset.
Sonen bodde hemma fyra dgr för att han åt Kampral och hade inte druckit på några veckor.
Jag berättade att jag träffat en ny man.
Det tog han väldigt hårt.
Viar hemma och sov när jag kom vid elva tiden.
Luktade alkohol....
Vi pratade som vanligt i början sen blev han helt knäpp...
Vet inte hur jag kom till sovrummet men där våldtog han mig.
Var hårdhänt och jag grät och försökte komma loss men helt omöjligt.
Jag sa jag ska anmäla dig du är sjuk i huvudet.
När jag skulle gå stog han ivägen och frågade om jag skulle anmäla men jag nekade för att få gå.
Gick gråtandes från huset när en granne kom ut så jag kunde smita så han inte kunde stoppa mig.
Ringde min nya kille som genast kom hem och fanns där.
Pratade länge och jag visste inte om jag skulle göra en polisanmälan.
Ringde polisen på kvällen och anmälde honom.
Han har gjort det förut på juldagen också mot min vilja.
Då var han full men denna gången var han nykter men bakfull.
Så otäckt han blev svart i ögonen och hårdhänt .
Nu sitter han i häktet och jag har varit på flera förhör.
Alla barnen mår skit.
Känns bara som en mardröm allt just nu.
Tur ändå att jag träffat en underbar man som får mig att skratta o må bra trots allt.
Ska till en psykolog idag och prata.
Äter mer citopralan, ezomeprazol och har fått sömn tabletter.
Orkar inte jobba nu heller....
Så trött på att någon annan människa kan förstöra så mångas liv runt omkring sig.
Särskilt när ens barn far illa då blir jag galen....
Jag känner mig svag och rädd men han ska inte få förstöra mitt liv något mer....

svar på din fråga den 11e maj...

För min del har aldrig krogen varit ett alternativ för mig. Ett ställe som serverar svindyr alkohol där jag lätt kunnat räkna ut hur mycket bolagssprit jag kunnat tanka i mig istället. Dessutom med hög volym, skräniga människor och bara en helt sanslöst usel trivselmiljö.

Däremot gillar jag bra restauranger, gärna utomhus, med bra mat, vilsam atmosfär och trevligt folk. För egen del har jag aldrig haft problem med att andra dricker för jag har från första stund accepterat att sjukdomen jag har är min egen och jag har ansvaret för den. Om andra vill dricka alkohol så är det deras ansvar och inte mitt.

Jag har vänner som har svårt att se på när andra dricker och de undviker sådana ställen helt. Men livet går ju vidare fast jag är alkoholist så jag kan ju inte gå omvägar eller fly från det som sker så för min del är acceptansen en förutsättning för ett normalt liv.

Grattis till dina 5 månader förresten !

Ser med tillförsikt fram mot sommaren. Ingen planeringar för när jag kan supa. Inga lögner för min familj och vänner. Går stadigt på mitt AA-möte en dag i veckan. Följer inga steg eller jobbar i något program. Är bara tacksam för det liv jag nu har. Den del av mig som vill supa och bara tänka på mig själv, klarar jag av att hålla i schakt med hjälp av kärleken till mina nära och kära. Jag är medveten om att nykterhet är en färskvara för en alkoholist. Det är alltid lättast att motstå den första ölen.

...befriande läsa här hos dig.
Det är lugnt, kontrollerat, direkt, konstruktivt.
Tack tack tack för du finns kvar här inne.

Det är er nuvarande tid/plats jag önskar jag kommer kunna uppleva en dag, ett vi och oss och lugn.

Kram

Mulletant... ... din man har kommit en liten liten liten bit i sin insikt.
Först när han är beredd att ta emot hjälp kommer hans resa att ta fart med full kraft.
Kram / Mie....

Jag läser tillbaka i min "tråd" där delar finns endast i min kopierade textfil. Jag raderade mycket efter att en person jag litade på avslöjade min identitet till en för mig okänd person. Alla "svar" finns kvar i tråden och ger en bra bild. När jag läser mina egna inlägg så kan jag bekräfta att jag minns rätt när jag känner igen den process Kastellen och konstnären beskriver. Vårvintern och våren-försommaren 2011 var som att leva på en gungbräda, en tung tid. Jag är glad att jag hade forumet som ventil, bollplank och läroplats. Jag är glad att jag orkade igenom den tiden - och att min riktning från och med 15 mars var kristallklar. Livet idag är värt allt! / mt

mellan mannen och en familjebekant som vi druckit många glas och sjungit många sånger med. Djupt och angeläget om alkoholen och om livet. Blir alltmer stärkt i att det finns många som har en inneboende beredskap att tala om förhållningssättet till alkohol. Den senaste tiden har inrymt många möten med människor som vill förändra sitt drickande eller bli fria från medberoende. Plötsligt händer det... ganska exakt 3½ år efter den natten jag lämnade vårt hem.

Jag är tacksam, säger Mg ofta, att jag fick leva så länge att jag får uppleva detta. Det är jag också. Tacksam. Och lycklig, ja lycklig. / mt

om Alanon http://www.falkopingstidning.se/artikel/74149/ett-liv-vid-sidan-av-alko…

med ett avtryck från dig! Tack för tipset om textfil. Och härligt att du är fortsatt nykter. Många kramar till dig! / mt

Googlade efter något och hamnade på Alkoholhjälpen. Fick för mig att titta in, ser mitt nick här i ditt senaste inlägg och måste såklart lämna en hälsning till dig och ni andra som känner mig :-)

Jag har i alla fall inte snubblat, i februari fick jag min ettårsmedalj på AA - jag saknar inte alkoholen det allra minsta! Ibland tänker jag att "vad var problemet egentligen?", men jag känner ändå inte att jag har ett behov av att lyfta glaset. Däremot har jag börjat röka igen, så helt fri från beroendets bojor är jag inte, och jag ser att beteendet där liknar "dryckes-beteendet" ganska mycket, i synnerhet som jag smygröker för de allra närmaste. Men jag ska gå en rökslutskurs snart, så friheten kommer att bli total!

Tips till dig MT, som har lagt ned så mycket tid och energi på att skriva här: man vet ju aldrig vad som händer med platser som denna på nätet. Jag har från Alkohohjälpen fått hjälp med att få ned min tråd i en textfil som jag sparat på min egen dator. Det är ju en värdefull dagbok tänker jag!

Många kramar till dig o gubben & även till er andra som vill ha såklart, allt gott!

Det värmer! Ibland känner jag mig bara tjatig och ibland funderar jag på allvar om det är mitt medberoendebeteende som får mig att "lägga mig i" och vilja "hjälpa till". Samtidigt vet jag att ett långt perspektiv ger hopp - för mig var det Adde och Berra, som var "gamla" redan då, som var mitt största hopp. De utgjorde bevis på att det var möjligt att välja ett nyktert liv.

Parentes: Just nu noterar jag att det medvetna valet att inte skriva "möjligt att BLI nykter", så har jag antagligen skrivit nån gång tidigare. Nej, det handlar om att VÄLJA ett nyktert liv - och det är den som dricker som måste välja. Likaså måste den medberoende välja att ta makten över sitt liv. De där små men avgörande insikterna, som skillnaden i att bli eller välja, har vuxit fram inom mig genom allt skrivande här. Det har tagit tid och jag har behövt den tiden.

Ja - för mig var de långvariga ett mycket viktigt hopp i början, hoppet om att det är möjligt att förändra sitt liv.

Forumet var under lång tid min livlina, den plats där jag helt fritt tog mig plats att vrida och vända mina tankar, den plats där jag hade vänner som gav rak respons och vänner som jag visste att de visste. Jag kan se hur mitt eget tankemönster förändrats och jag har fått följa till exempel flygcert och Framtidsdrömmar genom deras kamp - och hur kärnan förflyttats från "hur ska jag vara/vad ska jag göra" för att hjälpa min man att bli nykter - till frågor som handlar om mig-och-jag och mitt-eget-liv. (Hoppas ni ursäktar f och F att jag gör min tolkning av era processer).

Men framförallt har jag skrivit och skriver för mig, för att reda ut och förstå vad som händer i mig. Skrivandet är en bra reflektionsform för mig. I början, när jag oftare behövde och fick stöd och råd läste jag svaren om och om igen och funderade vad jag ville ta till mig, vad som kändes rätt för mig. Den öppna tiden som ger möjligheten att läsa om och om igen och i skrivandet att pröva/väga/smaka på orden har varit perfekt för mig. Just i det här sammanhanget och just för mig bättre än terapisamtal där allt sker här-och-nu och möjligheten till tanke-tid inte finns på samma sätt.

Genom åren har jag fått möta många där forumskrivandet varit till hjälp för att hitta kraft och mod att förändra sitt liv. Ofta(st) kanske som ett komplement till terapisamtal och/eller AA/Alanon. Och jag har vinkat av många som lämnat forumet och lämnar en hoppfull känsla - till dem hör Lelas och pianomannen, Mie, Kvinna-Mamma46/Pia, Victoria, vana, Stigsdotter, Dompa, barbalala, curry, ledsen och många, många fler. En del av dem som "försvann" lämnar känslan av att man snavade-och-föll nånstans på vägen - och då hoppas jag att de hittar tillbaka.

Jaha, detta blev en typisk mulletant-tidig-morgon-reflektion. Inspirerad av dig Kastellen men mest och bäst för mig:) Till dig och andra kämpar önskar jag styrka och uthållighet! Inspirerad av dig sökte jag fram min första tråd där mina första stapplande steg mot mitt nya liv finns dokumenterade och bevarade Vårt nya liv kan jag säga idag.

Klistrar in min första tråd till den som ev är intresserad https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/5025

Allt gott till er alla / mt

Reflekterar över listan med allas olika trådar och ser att din har 1115 inlägg och har funnits i över två år! Trots det är din tråd högt upp i listan bland de andra med få men nyligen skrivna inlägg!
Jag reflekterar över hur viktig du är för så många på detta forum, mig själv inkluderad. Jag beundrar din kraft och ditt engagemang som gör att du fortsätter att skriva här trots att ni har det så bra idag!
Jag ser att du tålmodigt många gånger skriver liknande saker om och om igen till alla oss nya som efterhand kommer till. Och jag vet hur mycket det betyder för mottagaren att just du med din klokhet och erfarenhet skriver ett svar!
Så tack mt för att du orkar fortsätta att vara aktiv på forumet! Du gör skillnad och är till stor hjälp!
Stor varm kram och en trevlig helg önskar jag dig!

Vet absolut att det är fel att slå någon. Går redan hos en kurator och har mer eller mindre haft samtalsstöd hela mitt liv. Jag är inte alkoholberoende men däremot är jag missbrukare. Det är svårt att hitta vänner som vill umgås för alla dricker och jag är inte stark nog att umgås i sällskap där andra dricker just nu. Sjukt tråkigt men får börja acceptera mitt nya liv. Har inte haft någon att umgås med sedan jag slutade dricka, har dragit mig tillbaka mer och mer. Kanske för att jag skäms över att jag insett mitt problem eller också för att jag bara har tröttnat på att höra om fester och alkohol hela tiden.

Boosta dig själv med trevliga saker. Förstår dig. Är tillsammans med en man som jag tycker borde lyssnat på själv tidigare och inte slösat bort år. Nu står jag i vägskälet om att ev lämna för han kommer inte sluta. För din del hoppas jag han håller sin nykterhet och att du kan tala om hur du känner dig och att han då om han är bra kan visa stöd och ånger för vad han utsatt dig för under åren och hoppas det slutar med ett lyckligt liv ni får.

Jag tackar dig för svaret. Heter nu här Tjej1, glömde lösen fick byta. Ja jag vet inte hur jag ska säga hur jag ska orka. Är utmattad och andra svåra saker som hänt så att orka med blir en stor tveksamhet i samtidigt tar relationen energi. Men efter många år tillsammans känns det tufft, men sedan kan jag känna ånger att jag slösat bort flera år på detta bli besviken på sig själv att jag borde gått på min första känsla.