Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Tråkigt det som har hänt. Men bra att du är medveten om att det inte är ok att slå sin flickvän. Det är ju dessutom straffbart att slå någon. Jag tycker att du ska söka samtalsstöd om du känner det svårt. Men annars är det ju ditt sätt att tänka du behöver ändra att det är lite grått är ok att känna . Men om man kanske har det som förinställt med den tanken att så kommer det bli så är det nog svårt att ändra. Våga ha roligt och slappna av. Själv dricker jag inget men har haft roligt ute ihop med andra som dricker. Lycka till med ditt nya liv. Tänk på så fort du frestas att du absolut inte kan hantera alkohol och att du blir våldsam och att det är ditt ansvar att skydda dig och andra för att utsättas av dig. Du har tur som inte blev av med flickvännen. mvh

acceptera att du är alkoholberoende.

Då blir det lättare att staka ut framtiden.

Ha inte sånt tålamod. Häll ut det i samma takt som han häller i sig. Det är inte samma sak att gilla någon som att acceptera vederbörandes beteende. Gör det tydligare för dig själv att du fått nog. Det är inte så mycket åthävor som behövs för det. Kanske tror du att du måste ställa till ett himla rabalder. Det kan du givetvis göra och det kräver kroppslig ansträngning. Ditt blodtryck går i taket när du meddelar att ni båda nått botten. Gör precis som du vill och begrip att du måste vara lyhörd mot dig själv. Ändra lite på ditt kroppsspråk. Se styggare ut i spegeln. Eller snällare. Inse att du inte har lust att vara fängslad längre. Det har du ju gjort redan. Men säg så här. Inse att det inte kostar så mycket att befria sig. Mycket mindre än man trodde, faktiskt. Lycka till, tjej. Du har fattat allt redan men du tror att det kommer att bli dyrköpt att säga att du tröttnat. Eller är jag fel ute?

Tack för tipset! Har försökt att tänka igenom detta, men det är svårt att leva sitt eget liv när man lever med en partner och det påverkar ens liv. Svårt och smärtar samtidigt att kanske behöva bryta. Men när man är i dåligt skick av andra orsaker och har fullt upp med det blir det än svårare.

så bra att du hittat till forumet! Du hittar andra i samma situation och har större chans att få svar om du skriver på siten Hjälpa nån som står nära. Där finns många i samma situation som du. Det viktigaste och faktiskt enda du kan göra är att ta hand om dig själv och leva ditt eget liv. Det går inte att välja bort alkoholen åt nån annan - men man kan ta makten över sitt eget liv och få det bättre oberoende om väljer att fortsätta leva med missbrukaren eller inte. Här är en bra blogg om medberoende http://medberoendeinfo.blogspot.com/
Fortsätt skriva på forum för din egen skull! Kram och Grattis till att du tagit det första steget! / mt

har gått sen mannen var på sitt första AA-möte. Två totalnyktra år som föregicks av 1 år och fyra månaders nykterhet med vita knogar inkluderande "små" korta återfall. Han räknar två andra datum utifrån sitt "inre" tillfrisknande och firade häromdagen 200 dagar. Jag påminns nu om dagen - eller en kväll var det, i solnedgången - efter 7-8 månaders nästan-nykterhet när jag första gången erfor den genuint förändrade sinnesstämningen i en laddad situation - som ett mörkt moln som uppplöstes och bara försvann. Vägen mot tillfrisknande och ett nytt liv har varit en lång resa med många steg.

Räkneramsan, som var mitt handtag, är obehövlig sen länge och forumet som varit min livlina är inte längre ett nödvändigt inslag i min dag. Nu, när jag söker orden, känner jag att forumet varit som det hem jag aldrig haft där jag "kan berätta allt" - och nu är jag vuxen och har flyttat hemifrån. Tittar in på besök men inte längre dagligen. Av min forumfamilj är forumbrorsan Berra fortfarande aktiv - du borde fundera på den där boken Berra, du har verkligen gåvan att skriva och nå fram om din väg mot ett nyktert liv.

Längs vägen har jag hittat människor som jag kan dela mina erfarenheter med. Några forumvänner är numera fb-vänner eller mer personliga vänner. Några AA och Alanonvänner har jag hittat på de möten jag haft möjlighet att delta i. En f.d Alanonaktiv har jag kommit i kontakt med på min hemort och vi ska träffas alldeles snart. Det finns 12-stegsmöten för "hopplösa" som jag också kommit i kontakt med och deltagit i.

Några forumvänner som delat min resa har för alltid sin plats i mitt hjärta.

Att få mötas i gemenskap där man lägger sina yttre skal åt sidan och delar stötta kanter, sprickor och sår ger mig läkedom, styrka och tröst. Det jag saknat och sökt i andra sammanhang har jag hittat på 12-stegsmöten. Idag är jag tacksam att vägen fört mig dit. / mt

Hej,
Det är säkert individuellt. Jag har lagt av flera ggr när drickandet har eskalerat. Tycker det brukar ta en vecka innan det värsta är över. Även i svackor så blir allt ändå bara bättre och bättre. :-) Nykter tillräckligt länge så undrar man ju varför man överhuvudtaget drack. Den här gången har jag hittills varit nykter i 12 dagar och tar en dag i taget och känner mig fortfarande lite låg och trött. Det måste ju vara en stor omställning för kroppen när man plötsligt inte tillför alkohol hela tiden, i mitt fall åt h-e för mycket på helgerna.

Nu har jag varit nykter igen i två dagar efter en vecka av återfall. Idag känner jag mig äcklad på den vidriga avdomnade alkoholkänslan jag fortfarande har i kroppen och jag längtar tills att den ska gå över. Av tidigare erfarenheter vet jag att det brukar ta 10 dagar innan den är helt borta. Jag vill känna mig som vanligt igen och just det där är ju en fantastisk förbättring jämfört med hur det var när jag slutade sist för drygt 3,5 år sen. Då var det ju den här äckliga, avdomnade, fumliga och sega känslan som var att känna sig som vanligt! Just nu känns det som att suget kan balanseras bort med önskan om att få bli helt klar och skärpt igen men jag vet att jag är i en skör fas. Om det händer något jävligt kommer det att bli svårt att inte ta till den gamla snuttefilten...

Även fast jag inte har märkt det eftersom det gått så successivt har ju 3,5 år av nykterhet fyllt mitt liv med nya rutiner, intressen och vanor där det inte finns plats för A. Innan var det ju tvärt om, allt prioriterades ner för att få så mycket tid som möjligt till drickandet. De flesta av mina intressen är också tämligen oförenliga med A. Att gå omkring i skogen och uppleva naturen med ölburken i handen känns inte så lockande. Nailart som är ett av mina stora intresse är också svårt att ägna sig åt då man behöver en stadig hand vilket jag fortfarande inte har efter två dagar... Alkoholen dödar också min kreativitet som jag ju behöver för att komma på nya mönster och färgkombinationer till naglarna. Ärligt talat har hela min nya livsstil blivit mer eller mindre oförenlig med A och det är ju en bra livlina!

Hej Daenerys.

Jag är själv en nykter alkoholist på 45 år. Gick min första behandling när jag va 28 år o då var jag inte yngst. Tyvärr tog jag inte till mig allt utan fortsatte dricka i sju år till. Gick så min andra behandling som 35 åring två av deltagarna va under tjugo år o dessa träffar jag varje vecka på aa möten i stan. Jag går regelbundet två till fyra gånger i veckan på aa möten. De är dom som håller mig nykter o det är en blandning på alla åldrar från 20 -80 år. Kan nog säga att övervägande är mellan 30 o 50 år som du o jag.
Nu måste jag kila lycka till.

Att träffa andra nyktra alkoholister vore intressant! Jag är väldigt blyg så jag vet inte om jag skulle våga gå på AA möte men man behöver ju inte prata själv vad jag förstått.

Personer i min ålder, som börjar närma sig 40, och som dricker är ofta alkoholister i förnekelse eller de lyckligt lottade få som inte blir beroende. När man är ute med denna kategori människor och dricker alkoholfritt blir det alltid att jävla tjat. Jag brukar vara ärlig och säga att jag är nykter alkoholist men det brukar inte hjälpa utan då blir det en massa ifrågasättande ändå som "Ja men du som ser så fräsch ut kan ju inte vara alkoholist" och liknande. Är oerhört trött på det och tycker att om inte jag ifrågasätter deras drickande borde inte de ifrågasätta min nykterhet. Jag skulle kunna ha lika roligt ute nykter om jag slapp allt detta tjat...

Forumet är väldigt bra! Att läsa i trådarna här har verkligen gett mig viljestyrka och idag är jag nykter. Att sluta nu efter bara några dagars återfall borde vara lättare än när jag slutade sist. Det är bara att ta en dag i taget och jag vet ju nu av egen erfarenhet att det blir lättare med tiden!

helt felaktiga råd om att vi ska kunna lära oss att dricka "kontrollerat" har dödat så många alkoholister och förstört så många familjer som levt så länge på hoppet.

Men nu har du lärt dig att det inte funkar den hårda vägen.

Att förändra sig själv och hitta ett nytt socialt liv tar en väldig tid och beror också på hur du jobbar med dig själv. Jag hade/har ett ständigt pågående jobb med att förändra mig, numera går det långsamt jämfört med de stora ändringar jag gjorde i början av min nykterhet. Helt naturligt kanske eftersom det fanns mer att förändra i början.

Jag har använt AA's 12 steg till en förändring och det har funkat för mig. Jag är inte religiös men stegen i allmänhet är ju ett hopkok av div filosofier och levnadsregler som var och en är rätt basala men som insatt i rätt sammanhang ger en vägledning till ett bra liv. AA ger ju också möjlighet att få ett rikt socialt liv med attans så vilda fester utan en droppe alkohol :-) Jag glömmer aldrig den dragna killen med en ölflaska i handen som helt plötsligt dök upp på dansgolvet i Kneippbyn under supe'kvällen under Gotlandskonventet :-) Han hade en härlig stund i dansens virvlar till hans öl tog slut och han skulle köpa en ny i vår bar !! Där fick han beskedet att hela tillställning var helt alkoholfri och han försvann som en avlöning !

Många är de gånger när vi varit ett gäng alkisar med anhöriga ute på lokal och ätit gott med en mycket hög stämning runt bordet, så hög att andra gäster kastat misstänksamma blickar på oss :-) Det går att hitta ett väldigt bra nyktert levnadssätt som inte utesluter nåt annat än just alkoholen.

Ta ett steg i taget till ett nyktert liv så hittar du din nivå och ditt nya liv !

till Det vidare livet! Till Ditt vidare liv - det ÄR alldeles underbart:)
Fint att se ditt avtryck här. Allt gott! / mt

välkomnad markatta. Men det är iofs helt ok:) / mt

Om du skrollar ner så ser du under inlägget "redigera" och "besvara" med blå text. Klicka på redigera så kommer du in i textrutan och kan sudda. Det går inte att ta bort inlägget helt men du kan ta bort texten och t.ex skriva att inlägget är flyttat. Annars gör det ingenting att det står kvar.
Det viktiga är att du hittat hit och tagit ett steg mot förändring. Lycka till! / mt

Nu skrev jag samma inlägg i Förändra ditt drickande istället, men försöker radera denna som ligger på det vidare livet, men hittar inte någonstans där jag tar bort dessa inlägg. Vet du hur man göt månne?

Ok, då gör jag det. Tack så mycket för tipsen, är ny på det här med forum så det hjälper :)

steamkid79! Fint att du hittat hit och vill ha stöd. Du kommer i kontakt med fler personer i liknande situation som din om du skriver under siten Förändra sitt drickande. Karin på Alkoholhjälpen hade för ett par dar sen tips till nya användare, försöker klistra den länken hit https://www.alkoholhjalpen.se/forum/forandra-sitt-drickande/3576#commen… Jag vill också tipsa dig om en kille som skriver på facebook https://www.facebook.com/Alkoholistjag?fref=nf
Vänliga hälsningar / mt

som lever på gungbrädan vacklande mellan tvivel och hopp...

Idag för två år sen vaknade jag efter mannens återfall under valborgsfirandet med släkt och vänner. Det återfallet blev vändpunkten till ett äkta liv (exakt de ord som ingår i namnet på hans tråd:). Under lång tid var min räkneramsa ett av mina handtag för att konkret kunna se förändringen från ett sgs dagligt drickande mot en allt nyktrare tillvaro - om än tidvis krampaktigt och med vita knogar - och den hjälpte mig att upprätthålla hoppet de dagar jag tvivlade.

Idag, när jag har två-årsdag från den verkliga vändpunkten, sökte jag upp min räkneramsa och skriver in de två årens 730 nyktra dagar: 24+53+15+173+60+179(---)+730. Minustecknen inom parentesen är de återfall jag inte upptäckte och som han "erkände" en bit in i den "självvalda" nykterheten. Ingen jämn och rak väg och när jag ser tillbaka inser jag hur mycket jag och vi lärt under resans gång, var en för sig och tillsammans. Tacksam är jag för allt jag och vi lärt. Idag ser jag fram emot dagen, våren och framtiden med trygghet och tilltro. / mt

PS Hå hå... Du min matematiske Mullegubbe säger att det ska vara = före 730, han/du fattar noll alltså och när jag förklarar... ja vi har skrattat nu. Matematiskt har han/du varit odrucken och nykter sammanlagt 1234 dagar plus de 6 återfallsdagar jag räknat - förvisso finns viss felmarginal (t.ex parentesen). 1234+6 =1240. Delat med 365 (obeaktat att 2012 var ett skottår) blir det 1240/365=3,397 och då är enheten år. Två av dem alkoholfria. De två senaste:) Hurra! Fattar du min matematik nu käraste Mullegubben? DS

Tack för dina/era reflektioner Mt! Jag tror på det du skriver men när jag kopplar ihop det med mig själv och min man så blir det svårare... Vad betyder att ta makten över sitt eget liv? Vad betyder eller innebär det för mig eller för min del?
Det låter förnuftigt och det finns mycket styrka i det men vad innebär det i praktiken?
Kram

om detta till kaffet Mg och jag. Det är inte lätt att mötas och dela den andras smärta så länge man har mycket ont inom sig själv, mycket oförlöst som man bär. Att dela med varandra är ändå den väg man måste gå... men det kan nog vara bra med stöd längs vägen. För Mg (jag frågar - han bekräftar) har AA varit ett sådant stöd. För min del forumet och ett fåtal nära vänner där vi ömsesidigt delat svåra erfarenheter. Att lyssna/läsa de smärtsamma erfarenheter man orsakat andra (den man älskar) är ingen lätt sak. Nu kan vi dela tillsammans på ett sätt som aldrig förr.

Jag som endast deltagit i konvent och möten där AA och Alanon funnits sida vid sida har haft svårt att förstå att sådana möten kan vara svåra - jag har läst att det varit så. Nu idag när vi samtalade förstod jag att visst kan det vara så, att ta emot den smärta jag orsakat en annan, att uttrycka den smärta en annan orsakat mig, hur sårad, ledsen, kränkt jag känt mig.... hur mina mest sårbara sidor som jag delat med den jag älskar dragits i smutsen under alkoholens inverkan... Det är inga enkla saker.

Det är inga enkla saker MEN vi kan övervinna det smärtsamma och svåra. Det är möjligt! Om båda verkligen vill och har beredskap att förändra och förändras.
Också idag tror jag att det börjar med att ta makten över sitt eget liv. / mt

det jag skrev till Kastellen, och hennes man i morse:
Så bra Kastellen
att du skriver öppet och att din man läser! Det var ett val jag gjorde från början, att inte skriva bakom ryggen på Mg. Egentligen var min förhoppning att han skulle börja skriva och jag kunde i det läget ha lovat att inte läsa. Skrivandet här har aldrig blivit riktigt hans grej (eller hur Mg) däremot AA - men dit var vägen lång. Från det datum som var min vändpunkt (och hans första, 6.12.2010) till den avgörande (som jag ser det) händelsen, återfallet 30.4.2012. Under ca fem år före jag gick (dec 2010) med avsikt att flytta ägnade jag stor del av min tid och energi åt att fundera hur jag skulle fixa att flytta. Jag såg många hinder för att lämna OCH många argument för att stanna kvar. Mg har aldrig varit fysiskt våldsam eller hotfull, varit asfull mindre än 5 ggr på fester (och de gångerna på fester där det varit allmänt mycket alkohol), har skött sitt jobb, skött sina åtaganden i hemmet... Det var jag som såg resan utför, hans förändrade tankesätt, hur berusningen steg obegripligt - eller snarare hur han förändrades i sinnelaget kvällar och helger, hörde hans självdestruktiva tankar, hot om att ta sitt liv, vid ett par tillfällen desperat våld mot saker i hemmet. Jag hittade hans gömmar och började snoka, kontrollera... argumentera, tjata, böna, be, sätta regler, gränser, söka överenskommelser...

När jag hittade forum var Adde och Berra mina ljuspunkter, de representerade ett hopp om förändring. Även ett par till stod för samma hopp.

Det första halvåret av nykterhet var ofta en kamp - för oss båda skulle jag säga. Den långa återhämtningen sommaren 2011 med några korta återfall där han knappt blev påverkad. Då skrev han en del här. Men den avgörande förändringen var återfallet på Valborg för två år sen - det som för mig kändes som den totala katastrofen blev den verkliga vändningen. Obs att han har andra vändpunkter som är avgörande för honom.

För mig gav insikten hur missbruk rent fysiologiskt påverkar hjärnan både hopp och insikt med viss vanmakt när jag insåg kraften i det fysiska begäret efter drogen. Klistrar in en artikel http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/kidnappad-hjarna Mg är en både begåvad och beläst person med mycket kunskap men så länge han drack var intresset att läsa information jag hittat och ville dela obefintligt för att inte säga negativt. I början av 2006 bad jag honom gå till beroendekliniken eller AA och sade att jag själv tänkte söka hjälp för min del om det inte blev annorlunda - i det läget var allt sådant otänkbart för honom och förenat med skam av djupt mått.

Ditt nödrop på slutet har varit mitt. Oändligt många gånger har jag sagt att jag vill leva med "den sanna" människan - sorgen över den förvandling jag upplevde OCH samtidigt osäkerheten om det var jag som var helt fel, oresonlig, ställde orimliga krav... han försäkrade ju hela tiden sin goda vilja att vara bra... och var det ofta. Ja, en fruktansvärd tung och förvirrande del av livet var det.

Jag såg efter ca ½ år (sommaren 2011) hur mannen min förändrades tillbaka till den jag kände igen i grunden - i det läget blev det ett stort men skört lugn i mig. Då gjorde jag också valet att inte lämna i händelse av enstaka återfall OM viljan att välja nykterhet fanns. Under tre år har forumet varit en livlina för mig och här har jag bearbetat fram och tillbaka. Många gånger har vissa datum eller helger väckt minnen av hur det var - och då har jag skrivit. Som nu. Det behovet har jag inte känt på länge. Min räkneramsa som var en trygghet, en "bild" av hans vilja och nykterhet är obehövd och glömd utom när jag påminns om den, som nu.

Nu ska jag dricka morgonkaffe med mannen och fråga om han vill läsa... om han hinner, ger sig tid, för snart ska han fiska med barnbarnen. Vårt liv är så fint idag. Äkta. På det sättet kan också jag säga att den svåra resan har varit värd sitt pris - idag har vi en närhet av annat slag än när vi var lyckliga före alkoholen tog överhanden. Och jag är tacksam över att jag hade kraft att vara tydlig och han hade kraft att vända väg innan fallet blev stort.

Söndagskramar och Styrkekramar till er båda / mt

Att ha kontroll på livet är a och o. Fortsätt kämpa lungan.

... Då var det ju knappt "överlevnadsbart", och jag mår så mycket bättre, är så mycket starkare idag!

Och jag har nästan förlikats med tanken att exet var inte bara alkoholist, han var också mycket elak och styrande, och då går det inte att leva tillsammans. Jag levde ju länge i att tex du och mg fick det ju att fungera, men ni hade uppenbarligen en annan grund, även om ni har fått jobba hårt!

Ha en fin dag, du och ni tillsammans!
Kramar

- vi hade det sämre, bättre och jättebra och det bästa numera är att det är bra även de dagar det är sämre:)
Jag blir så obeskrivligt glad och varm i hjärtat när jag läser hur du har det idag! Stor kram! / mt

Hoppas ni haft en härlig påsk!

Stor kram!!